Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 19£5

1951-04-26 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1951:28, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 19£5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

1

Nr 28.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni

19£5 (nr £20) om semester, m. m., dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 23 februari 1951 dagtecknad proposition, nr 72, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1945 (nr 420) om semester;

samt

2) lag om förlängd semester för vissa arbetstagare med hälsofarligt

arbete.

De vid propositionen fogade lagförslagen äro av följande lydelse:

l:o) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1945 (nr 420) om semester.

Härigenom förordnas, att 7, 12 och 18 §§ lagen den 29 juni 1945 om

semester* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

7 §•

Semester utgår med en dag för

varje kalendermånad av kvalifikationsåret,

under vilken arbetstagaren

för arbetsgivarens räkning utfört arbete

å minst sexton dagar, och med

ytterligare en halv dag för varje sådan

månad, därest arbetstagaren vid

månadens ingång ej fyllt aderton år.

Uppstår vid beräkningen av semesterns

längd brutet dagantal, skall semestern

utgå med närmast högre

antal dagar.

Semester utgår med en och en halv

dag för varje kalendermånad av kvalifikationsåret,

under vilken arbetstagaren

för arbetsgivarens räkning

utfört arbete å minst sexton dagar.

Uppstår vid beräkningen av semesterns

längd brutet dagantal, skall

semestern utgå med närmast högre

antal dagar.

1 Senaste lydelse av 7, 12 och 18 § § se SFS 1946:336.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 sand. 2 avd. Nr 28.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Med dag-------— ---till godo.

Dag, under ----------sådan dag.

Om förlängd semester för vissa Om förlängd semester för vissa

arbetstagare med särskilt pressande arbetstagare med hälsofarligt arbete

eller hälsofarligt arbete stadgas i sär- stadgas i särskild lag.

skild lag.

12 §.

Arbetsgivaren äger-----

Semestern skall utgå i ett sammanhang,

såframt icke överenskommelse

om annan ordning träffas med arbetstagaren.

överstiger semestertiden

tolv dagar, och är rätten till sådan

längre semester grundad på att arbetstagaren

vid semesterrättens förvärvande

ej fyllt adcrton år, må dock

semestern förläggas till två skilda

perioder, av vilka den ena utgör

minst tolv dagar.

Vad i andra stycket föreskrivits

skall, i vad avser semestertid utöver

sex dagar, icke gälla beträffande arbetstagare

vid jordbruket jämte därtill

hörande binäringar och trädgårdsskötseln

samt beträffande hembiträde

i lanthushåll, såframt arbetstagaren

vid tiden för semesterns början

fyllt aderton år.

Semester för-------

- -—- ■— — arbete utförts.

Semestern skall utgå i ett sammanhang,

såframt icke överenskommelse

om annan ordning träffas med arbetstagaren.

överstiger semestertiden

tolv dagar, må dock semestern förläggas

till två skilda perioder, av

vilka den ena utgör minst tolv dagar.

svensk hamn.

18

Semesterlönen för arbetstagare,

som avses i 4 §, utgör fyra procent

av arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst

hos arbetsgivaren under

de kalenderkvartal eller däremot enligt

17 § svarande perioder av kvalifikationsåret,

för vilka rätt till semesterlön

föreligger, samt ytterligare

två procent av arbetsinkomsten för

kvartal eller period, vid vars ingång

arbetstagaren ej fyllt aderton år.

§•

Semesterlönen för arbetstagare,

som avses i 4 §, utgör sex procent

av arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst

hos arbetsgivaren under

de kalenderkvartal eller däremot enligt

17 § svarande perioder av kvalifikationsåret,

för vilka rätt till semesterlön

föreligger.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

3

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Beträffande arbetstagare------motsvarande tillämpning.

Semesterlönen skall — •— ------—- — dess utgång.

Lag

om förlängd semester för vissa arbetstagare

med särskilt pressande eller

hälsofarligt arbete;

given Stockholms slott den 29 juni

1946.

1 §■

Semester, vartill rätt förvärvats

enligt lagen om semester, skall i den

omfattning som i denna lag sägs utgå

med ett förhöjt antal semesterdagar,

därest arbetstagaren tinder kvalifikationsåret

utfört

1) arbete under jord i gruva eller

stenbrott,

2) gruvarbete ovan jord i Norrbottens

län,

8) arbete, förlagt så att minst fyra

timmar av arbetstiden för dygn infallit

mellan klockan 22 och klockan

Ii,

i) arbete, däri arbetstagaren under

minst fyra timmar av arbetstiden

för dygn sysselsatts i mörkrum, eller

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1951, från och med vilken dag sådan

ökad semesterrätt som avses i lagen

kan förvärvas.

Vad i 12 § andra stycket andra

punkten ifrågavarande lag är stadgat

skall icke tillämpas med avseende å

arbetstagare, som enligt avtal, gällande

för viss vid lagens ikraftträdande

ännu icke tilländalupen tid,

är berättigad till längre semester än

tolv dagar.

2:o) Förslag

till

Lag

om förlängd semester för vissa arbetstagare

med hälsofarligt arbete.

Härigenom förordnas som följer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

5) arbete, däri arbetstagaren utsatts

för röntgenstrålning eller strålning

från radioaktivt ämne.

2 §.

För varje kalendermånad av kvalifikationsåret,

under vilken arbetstagare

för arbetsgivarens räkning å

minst sexton dagar utfört i denna

lag avsett arbete, utgår semestern

med en och en halv dag om arbetet

är sådant, som omförmäles i 1 § under

1)—k), samt med tre dagar om

arbetet år sådant, som omförmäles

i 1 § under 5). Uppstår vid beräkningen

av semesterns längd brutet

dagantal, skall semestern utgå med

närmast högre antal dagar.

Med avseende å semester, som utgår

enligt första stycket, skola bestämmelserna

i 7 § andra och tredje

styckena lagen om semester äga motsvarande

tillämpning. Därvid skall

iakttagas,

1) att dag, varunder arbetstagaren

åtnjutit semester, må räknas honom

till godo för erhållande av förhöjt

antal semesterdagar endast därest

han omedelbart före och efter semestern

utfört sådant arbete, som berättigar

honom till dylik förhöjning,

samt

2) att dag, varunder arbetstagaren

varit frånvarande från arbetet

av anledning, varom förmäles i 7 §

andra stycket b)—d) lagen om semester,

icke må räknas arbetstagaren

till godo för erhållande av förhöjt

antal semesterdagar, därest sådant

arbete, som berättigar arbetstagaren

till dylik förhöjning, uppenbarligen

icke kunnat beredas honom

å sådan dag.

1 §.

Semester, vartill rätt förvärvats

enligt lagen om semester, skall utgå

med tre dagar för varje kalendermånad

av kvalifikationsåret, under vilken

arbetstagaren för arbetsgivarens

räkning å minst sexton dagar utfört

arbete, däri arbetstagaren utsatts för

röntgenstrålning eller strålning från

radioaktivt ämne.

Med avseende å semester, som utgår

enligt första stycket, skola bestämmelserna

i 7 § andra och tredje

styckena lagen om semester äga motsvarande

tillämpning. Därvid skall

iakttagas,

1) att dag, varunder arbetstagaren

åtnjutit semester, må räknas honom

till godo för erhållande av förhöjt

antal semesterdagar endast därest

han omedelbart före och efter semestern

utfört arbete, som avses i denna

lag, samt

2) att dag, varunder arbetstagaren

varit frånvarande från arbetet

av anledning, varom förmäles i 7 §

andra stycket b)—d) lagen om semester,

icke må räknas arbetstagaren

till godo för erhållande av förhöjt

antal semesterdagar, därest arbete,

som avses i denna lag, uppenbarligen

icke kunnat beredas honom

å sådan dag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

(Gällande lydelse:)

3 §■

På begäran av domstol eller den,

vars rätt därav beröres, åligger det

arbetsrådet att avgöra, huruvida visst

arbete är sådant, som avses i denna

lag.

Är mål, som handlägges vid domstol,

beroende av fråga, som i första

stycket sägs, skall domstolen hänskjuta

frågan till arbetsrådet, när

part sådant äskar eller domstolen

finner det nödigt; och må slutligt utslag

av domstolen ej meddelas, förrän

arbetsrådets beslut kommit domstolen

tillhanda.

4 §.

Om semester, som utgår med tilllämpning

av denna lag, gäller i övrigt

vad i lagen om semester är stadgat.

Utan hinder av vad i 12 § nämnda

lag är föreskrivet om att semestern

skall utgå i ett sammanhang må

dock, såframt arbetsrådet så medgivit

på grund av att sammanhängande

semester skulle medföra avsevärd

olägenhet för företags drift, semestern

förläggas till två skilda perioder,

av vilka den ena utgör minst

tolv dagar.

(Föreslagen lydelse:)

2 §.

På begäran av domstol eller den,

vars rätt därav beröres, åligger det

arbctarskyddsstyrelsen att avgöra,

huruvida visst arbete är sådant, som

avses i denna lag.

Är mål, som handlägges vid domstol,

beroende av fråga, som i första

stycket sägs, skall domstolen hänskjuta

frågan till arbetarskyddsstyrelsen,

när part sådant äskar eller

domstolen finner det nödigt; och må

dom ej meddelas, förrän arbetarskyddsstyrelscns

beslut kommit domstolen

tillhanda.

3 §■

Om semester, som utgår med tilllämpning

av denna lag, gäller i övrigt

vad i lagen om semester är stadgat.

Vad i 12 § andra stycket andra

punkten nämnda lag är föreskrivet

om att semestern må förläggas till

två skilda perioder skall dock icke

gälla med mindre arbetarskyddsstyrelsen

så medgivit. Medgivande som

nu sagts må lämnas, därest sammanhängande

semester skulle medföra

avsevärd olägenhet för företags drift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1951, från och med vilken dag semesterrätt

enligt lagen kan förvärvas.

Genom denna lag upphäves lagen

den 29 juni 1946 (nr 337) om förlängd

semester för vissa arbetstagare

med särskilt pressande eller hälsofarligt

arbete.

Arbetstagare, som den 1 juli 1951

förvärvat semesterrätt enligt den

äldre lagen, skall, i den mån han icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

då åtnjutit honom enligt nämnda lag

tillkommande förmån, äga åtnjuta

semesterförmån enligt föreskrifterna

i den nya lagen, om hans arbete varit

sådant som avses i 1 § under 5) äldre

lagen, och eljest enligt bestämmelserna

i lagen om semester.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft femton

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 336 av herr De Geer,

nr 337 av herr Norling och herr Persson, Ola,

nr 358 av herr Persson, Einar, och herr Sten,

nr 365 av herr De Geer,

nr 366 av herr Osvald,

nr 367 av herr Niklasson m. fl., och

nr 368 av herr Sundelin m. fl., samt

inom andra kammaren

nr 447 av herr Dahlgren m. fl.,

nr 457 av herr Hagberg i Malmö,

nr 458 av herr Jansson i Hällefors,

nr 470 av herrar Jonsson i Järvsand och Jansson i Hällefors,

nr 471 av herr Christenson i Malmö m. fl.,

nr 472 av herr Pettersson i Dahl in. fl.,

nr 473 av herr Gustafson i Göteborg m. fl., och

nr 474 av herr Kollberg.

I motionen 1:336 hemställes »att riksdagen vid behandlingen av proposition

nr 72 måtte uttala, att den förutsätter att förslag om en kalenderreform

kommer att avlämnas till 1952 års riksdag».

I de liltalvdande motionerna I: 337 och II: 447 yrkas »att riksdagen måtte

besluta om följande förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni

1945 (nr 420) om semester.

Härigenom förordnas, att 3, 7 b) och 12 §§ lagen den 29 juni 1945 om

semester skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges:

3 §. Arbetstagare äger på grund av det arbete, som han under tiden 1 maj

—30 april (kvalifikationsår) utfört för arbetsgivarens räkning, rätt att av

denne erhålla semester. Såsom kvalifikationsår må, såframt överenskommelse

därom träffas, gälla annan period. Semestern skall utgå under sommarmånaderna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28. 7

7 § b)__- — varit oförmögen till arbetet på grund av däri inträffat

olycksfall eller sådan däri ådragen sjukdom, som avses i lagen om försäkring

för vissa yrkessjukdomar, vid olycksfall utom arbetet eller annan av

läkare styrkt sjukdom.

12 §. Semestern skall utgå i ett sammanhang, såframt icke överenskommelse

om annan ordning träffas med arbetstagaren.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1951.»

Likalydande motionerna I: 358 och II: 470 utmynna i en hemställan »att

riksdagen, i lagtexten eller genom skrivelse till Kungl. Maj :t, vidtager åtgärder

för att trygga okontrollerade arbetstagares rätt att taga ut semestertid,

ävensom att vad eljest i motionerna framförts beaktas vid utformningen

av lagtext och motivering».

Ur sistnämnda motioner må i detta sammanhang återgivas följande:

»Beträffande s. k. okontrollerade arbetares rätt och möjlighet att taga

ut semestertid torde man rent principiellt ha ansett, att detta vore deias

ensak och att arbetsgivaren icke kunde lägga hinder i vägen härför. Emellertid

har andra lagutskottet och därmed riksdagen, såväl när semesterlagen

ursprungligen antogs som när den ändrades, till förmån för säsongarbetare

gjort uttalanden i motiveringen i syfte att skydda denna rätt. Sådana

uttalanden hava icke förhindrat att tvist uppstått härutinnan. Lagstiftarnas

i motiven uttryckta mening har tydligen icke samma verkan till

ledning för arbetsgivarnas åtgöranden, som fallet blir därest frågan dragés

inför domstol, då man undersöker ’deras mening som lagen skrevo’. Denna

mening borde nu vara mogen för att komma till uttryck i själva lagtexten.

Frågan får ökad betydelse i den mån nu pågående strävanden att helårssysselsätta

skogsarbetarna krönas med framgång. Det bör då vara uppenbart,

att de icke skola ställas sämre än andra med avseende på rätt att taga

ut semestertid av den anledningen att de tillhöra de okontrollerade och sålunda

erhålla procentuell semesterlön.

En annan fråga som i vissa fall blivit aktuell, särskilt för flottningsarbetare,

är, att de icke erhålla semester eller semesterlön därest de, som

i bäckflottningarna kan bli fallet, arbeta t. ex. femton dagar den ena månaden

och lika lång tid den andra, alltså på bägge sidor om ett månadseller

kvartalsskifte. I själva verket är flottningsarbetet ett integrerande led

i deras årliga arbete inom skogsbruket, ehuru flottningsföreningen som

juridisk person är en särskild arbetsgivare. Da frågan om att taga sig semesterledighet

blir aktuell minskas i sådana fall de ekonomiska möjligheterna

att kunna tillgodogöra sig sådan, om de berövas semesterlönen för

flottningen. Ett belopp på 30—40 kronor spelar en roll i frågan om en eller

flera familjemedlemmar skall kunna företaga en resa. Vederbörande utskott

bör undersöka om lagen kan formuleras sa, att manads- eller kvartalsskiftets

infallande icke berövar flottningsarbetaren hans semester eller semesterlön.

En tredje fråga, nämligen kvarstående oegentligheter i fråga om arbetstagarbegreppets

tillämpning, kommer ju under behandling i särskild ordning

även vid årets riksdag.» I

I motionerna 1:365 och 11:474, vilka äro likalydande, anhålla motionärerna

»att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 72 måtte besluta,

opaginerad Kontrollera mot PDF

o Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

att arbetsgivare må äga rätt att i stället för en sammanhängande veckoledighet

förlägga den tredje semesterveckan till minst åtta arbetsfria lördagar

under sommarhalvåret, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför

erforderlig lagtext».

I likalydande motionerna I: 366 och II: 471 yrkas »att riksdagen ville i

samband med antagande av de bestämmelser om semester, som föreslås i

nyssnämnda proposition, besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

skyndsam utredning och av utredningen föranlett förslag, att enligt semesterlagen

den skall anses som arbetstagare som, utan att anställningsförhållande

föreligger, utför arbete för annans räkning och därvid till denne

intager en beroende ställning av väsentligen samma art som en arbetstagares

till arbetsgivaren».

I motionerna I: 367 och II: 472, vilka äro likalydande, hemställes, »att

riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 72 måtte besluta

att i princip antaga det framlagda förslaget till utökad semester,

att det definitiva ikraftträdandet av reformen skall anstå tills riksdagen

i anslutning till beslut om åtgärder för att bereda semester åt mindre

företagare inom jordbruk, fiske, handel, hantverk m. m. samt dessas familjemedlemmar

— därom förordnar,

att precisera begreppet arbetstagare i semesterlagens mening på så sätt,

att skogskörare in. fl., s. k. beroende arbetstagare, i rättsligt avseende likställas

med arbetstagarna i övrigt,

samt att i övrigt beakta vad i motionerna anförts».

I motionerna I: 368 och II: 473, vilka ävenledes äro likalydande, anhålla

motionärerna,

»att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 72 ville

dels uttala, att frågan om semestermöjligheterna för småföretagare och

deras hustrur inom jordbruk, hantverk m. m. samt husmödrar i allmänhet

är av sådan vikt, att den snarast möjligt bör bli löst och att därför utredningen

i frågan bör påskyndas;

dels beakta vad i motionerna anförts om möjligheterna att, där överenskommelse

om uppdelning av den tredje semesterveckan träffas, utbyta denna

mot ett lämpligt antal fria sommarlördagar».

I motionen 11:457 hemställes »att riksdagen för sin del måtte besluta

att stadgandet i 12 § 2 st. i det i propositionen nr 72 framlagda förslaget

till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1945 om semester skall erhålla

följande ändrade lydelse:

12 §.

Semester skall utgå i ett sammanhang, dock att den del av semestern som

överstiger 12 dagar må på annat sätt förläggas.»

I motionen II: 458 yrkar motionären »att riksdagen i samband med behandlingen

av propositionen nr 72 med förslag till ändring i lagen den 29

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

9

juni 1945 om semester måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t föreslå,

att Kungl. Maj:t måtte taga under ny prövning det förslag angående semesterersättningens

utbetalande som föreslagits av 1942 års semesterkommitté

(SOU 1944:59 och 1945:59) och, om det visar sig nödvändigt, företaga

ytterligare utredning i frågan för att om möjligt förelägga 1951 års

höstriksdag förslag om ändring i förevarande lag i detta avseende».

Före propositionens avlämnande ha vid innevarande års riksdag väckts

likalydande motionerna nr 223 i första kammaren av herr Näsgård m. fl.

och nr 289 i andra kammaren av herr Jansson i Aspeboda in. fl.

Motionerna ha hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet

i samband med förevarande proposition.

I motionerna hemställes »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära

förslag till ändringar i samtliga lagar, där arbetstagarbegreppet har avgörande

betydelse för lagens tillämpning, och särskilt beträffande 1945 års

semesterlagstiftning».

Inledning.

Arbetstidsutredningen1 — som tillsatts den 15 mars 1947 för att verkställa

en allmän översyn av arbetstidslagstiftningen — erhöll den 28 april

1948 i uppdrag att även utreda frågan om en utökning av den lagstadgade

semesterns längd. För att beaktas i samband med detta uppdrag överlämnades

sedermera till arbetstidsutredningen ett av särskilda sakkunniga,

helgdagssakkunniga, den 17 april 1947 avgivet betänkande med förslag till

ändrad ordning beträffande vissa helgdagar (SOU 1947:27) jämte däröver

avgivna yttranden.

Uppdraget har nu fullgjorts av arbetstidsutredningen, som i betänkande

den 1 september 1950 (SOU 1950: 32) föreslår, att den lagstadgade semestertiden

ökas från 12 till 18 dagar för år. Den gällande regeln att semestern

skall utgå i ett sammanhang, såvida ej parterna komma överens om annat,

föreslås bibehållen, men arbetsgivaren medgives rätt att även utan dylik

överenskommelse förlägga den nytillkommande tredje semesterveckan till

en särskild period, skild från semestern i övrigt. I den för jordbruket med

binäringar nu gällande särregleringen i fråga om semesterns förläggning

föreslås den ändringen, att den lagstadgade sammanhängande semesterperioden

ökas från 6 till 9 dagar. Lagändringarna föreslås skola träda i

kraft den 1 juli 1951, från och med vilken dag arbetstagarna skola kunna

kvalificera sig för den längre semestern.

1 Utredningen består av häradshövdingen Ove. Hesselgren, ordförande, ombudsmannen i

Svenska industritjänstemannaförbundet Harald Adamsson, ledamöterna av riksdagens andra

kammare fru Elsa Johansson, Norrköping, och Olof Nilsson, Göteborg, direktören i Järnbruksförbundet

Gustaf Rudenstam samt ombudsmannen i Svenska metallindustriarbetareförbundet

Edvard Vilhelmsson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

Arbetstidsutredningen förordar vidare, att frågan om en kalenderreform

snarast prövas. Enligt utredningens uppfattning bör denna reform innebära,

att Marie bebådelsedag överföres till de rörliga helgdagarna och firas

på en söndag, att en ny helgdag förlägges till lördagen före allhelgonasöndagen

samt att midsommardagen alltid förlägges till en lördag.

Över arbetstidsutredningens betänkande ha yttranden avgivits av statskontoret,

kommerskollegium — som i ärendet hört handelskamrarna och

Sveriges industriförbund —- socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

lantbruksakademien, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,

generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, domänstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

statens avtalsnämnd, arbetsdomstolens ordförande, överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser utom länsstyrelserna i Uppsala och Värmlands

län, fullmäktige i riksbanken, Svenska landstingsförbundet, Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges allmänna exportförening, Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk,

Svenska trädgårdsarbetsgivareföreningen, Bankernas förhandlingsorganisation,

Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation, Handelns arbetsgivareorganisation,

Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges

centrala restaurangaktiebolag, Sveriges fastighetsägares arbetsgivareförbund,

Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,

Svenska lokaltrafikföreningen, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

— som inhämtat yttranden från Målarmästarnas riksförening

i Sverige, Skräddarmästarnas riksförbund, Sveriges smidesverkstäders riksförbund

och Sveriges urmakareförbund — Svensk industriförening, Sveriges

redareförening, Sveriges segelfartygsförening, Kanalflottans rederiförening,

Landsorganisationen i Sverige — som hört ett stort antal av de till landsorganisationen

anslutna fackförbunden — Tjänstemännens centralorganisation,

Svenska turistföreningen, Reso — folkrörelsernas rese- och semesterorganisation

— samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Remissinstanserna äro så gott som undantagslöst ense om det önskvärda

i och för sig att i vårt land införa en allmän semester om tre veckor. Däremot

äro meningarna i hög grad delade om huruvida treveckorssemestern

bör lagfästas nu och om reformen bör genomföras i rådande läge. Likaså ha

i remissyttrandena framkommit olika uppfattningar om hur semestern

skall förläggas.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås sådan ändring i lagen om semester, att semestern

skall för varje månad av kvalifikationsåret, under vilken arbetstagaren för

arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst sexton dagar, utgå med l''/2

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 2#.

dag i stället för såsom för närvarande en dag, d. v. s. att den lagstadgade

semesterns längd skall ökas från två till tre veckor om året. Såsom en

följd härav föreslås, att den särskilda semesterlönen för de okontrollerade

arbetstagarna ökas från 4 till G procent av vederbörandes arbetsinkomst.

Den gällande regeln att semestern skall utgå i ett sammanhang, såvida

ej parterna komma överens om annat, föreslås bibehållen, men arbetsgivaren

föreslås skola äga rätt att, när den intjänade semestern överstiger tolv

dagar, förlägga semestern till två skilda perioder, av vilka den ena skall

utgöra tolv dagar. Den nytillkommande tredje semesterveckan skall således

kunna förläggas till en särskild period, skild från semestern i övrigt.

Den för jordbruket med binäringar gällande särregleringen i fråga om

semesterns förläggning föreslås upphävd; jordbruksarbetarna föreslås i enlighet

härmed skola äga utfå sin semester enligt samma regler som föreslagits

för övriga arbetstagare.

Lagen om semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande eller

hälsofarligt arbete — särskilda semesterlagen — föreslås ersatt av en ny

motsvarande lag gällande enbart för arbetstagare, som i arbetet utsättas

för röntgenstrålning eller strålning från radioaktivt ämne. Dessa arbetstagare

föreslås skola bibehålla sina nuvarande semesterförmåner. Övriga

arbetstagare, som nu äro att hänföra under särskilda semesterlagen, föreslås

i fortsättningen skola utfå sin semester enligt de grunder, som angivas

i allmänna semesterlagen.

Lagändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1951.

Departementschefen.

Föredragande departementschef en, statsrådet Möller, uttalar i propositionen

bl. a. följande: »Arbetstidsutredningen har funnit spörsmålet om

* att införa allmän treveckorssemester i huvudsak vara en avvägningsfråga.

Enligt utredningen gäller problemet ytterst valet mellan att låta den fortgående

normala produktionsstegringen taga sig uttryck i högre löner eller

få form av mindre lönestegringar och längre årlig ledighet. Utredningen

har funnit klarlagt, att arbetstagarna äro beredda att byta ut viss möjlig

löneförbättring mot ökad fritid. Samhället bör enligt utredningens uppfattning

medverka härtill, såvida ej verkningarna bli sådana, att de ur samhällets

synpunkt ej kunna godtagas. Härför anser emellertid utredningen

någon risk icke föreligga.

I och för sig torde numera knappast råda några delade meningar om det

önskvärda i att utsträcka semestern för arbetstagarna i gemen till tre

veckor om året. Härom är man också så gott som ense i de remissyttranden,

som avgivits över arbetstidsutredningens förslag. Skälen för en

s e m ester förlängning äro också uppenbaia, och det synes mig

naturligt om tidpunkten nu skulle vara inne, då arbetstagarna mera all
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

mänt hellre vilja taga ut den standardförbättring, som en produktionsstegring

möjliggör, i längre vilotid än i höjd lön. Det alltmera ökade jäktet

i livsföringen över huvud och icke minst på arbetsplatserna torde sannolikt

många gånger vara direkt skadligt för hälsan och i vart fall medföra ökat

behov av rekreation. Det synes mig också ofrånkomligt, att semestern rätt

utnyttjad bidrager till att skapa fysiskt eller psykiskt bättre utrustade

människor, vilka på längre sikt kunna prestera ett både kvalitativt och

kvantitativt fullvärdigare arbete än hittills. Därav har naturligen hela landet

gagn.

Men jag vill också framhålla en annan synpunkt, som i detta sammanhang

synes mig beaktansvärd. Flertalet tjänstemän har redan nu till följd

av leglementen, avtal eller sedvänjor längre semester än två veckor om

året, medan däremot den stora mängden övriga arbetstagare får nöja sig

med semester enligt lagens minimiregler. Åtskilliga av dessa arbetstagare

äro även i fråga om andra med arbetet sammanhängande förhållanden än

semestern icke särskilt väl ställda. Det torde därför icke kunna förnekas,

att sociala lättviseskäl tala för att en större likställighet i semesterhänseende

kommer till stånd genom en förbättring av den kroppsarbetande befolkningens

ställning härvidlag -—- en förbättring som icke synes kunna

förverkligas i önskvärd utsträckning annat än genom lagstiftning. De grupper,

som nu äro missgynnade i fråga om semesterns längd, kunna härigenom

antagas vinna ökad trivsel både med sina egna och samhällets förhållanden,

vilket bör vara ägnat att stärka samhällssolidariteten och öka

arbetsenergien.

Frågan om att införa allmän treveckorssemester kan emellertid icke bedömas

enbart från synpunkten av de fördelar i form av förbättrad folkhälsa

och ökad arbetsenergi, som enligt vad jag nyss utvecklat äro förknippade

med en dylik reform. Önskvärdheten av längre semester får

nämligen icke leda till ett åsidosättande av kraven på upprätthållandet av

produktionen. Kring detta spörsmål ha i remissyttrandena gjorts olika uttalanden.

Från flera håll framföras allvarliga erinringar om att en ökad

ledighet för arbetstagarna i enlighet med vad arbetstidsutredningen föreslagit

skulle starkt påverka produktionen i negativ riktning; och det har

gjorts gällande att de ekonomiska förutsättningarna för att genomföra

reformen ännu icke vore för handen samt att vi borde ställa oss avvaktande

till dess mera stabila förhållanden inträtt.

Jag anser mig icke i detta sammanhang böra lämna någon närmare

redogörelse för det nuvarande ekonomiska läget utan hänvisar till den

nationalbudget för år 1951, som framlagts i årets statsverksproposition.

Vad angår frågan om de samhällsekonomiska verkningarna

av allmän treveckorssemester vill jag till en början understryka

vikten av att farhågorna för reformens negativa verkningar härutinnan

icke överdrivas. Erfarenheterna från tidigare tillfällen, då det varit fråga

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

13

om att ändra semester- eller arbetstidslagstiftningen till arbetstagarnas förmån,

peka otvivelaktigt hän mot att man på sina håll varit benägen att gå

till betydande överdrifter när det gällt att bedöma de svårigheter, som i

de olika fallen befarades skola uppstå.

Industriens utredningsinstitut har beräknat att reformens genomförande

skulle kunna medföra ett produktionsbortfall om 1,5 å 2 procent. Med

samma utgångspunkt och om hänsyn tages till att reformen icke berör

hela vårt lands förvärvsarbetande befolkning — denna uppskattas till omkring

3 miljoner — utan endast något mer än 1,5 miljon därav, skulle

man dock kanske kunna räkna med att produktionsbortfallet stannade vid

1 å 1,5 procent. Alla dylika sifferberäkningar äro emellertid, såsom utredningsinstitutet

även framhållit, mycket ovissa och att med säkerhet avgöra

hur produktionen kominer att påverkas torde över huvud icke låta sig

göra. Klart är dock att, om man bortser från de onormala åren i samband

med det senaste världskriget, näringslivet under senare år skridit stadigt

framåt. Under de senaste åren har sålunda den totala produktionen i samhället

årligen vuxit med 4 å 5 procent. Även om man med hänsyn till

ökade råvarusvårigheter och övriga återverkningar av det internationella

läget av försiktighetsskäl för den närmaste framtiden icke anser sig böra

räkna med en starkare produktionsstegring än 3 procent om året, är det

uppenbart, att genomförandet av allmän treveckorssemester icke kan föranleda

någon absolut produktionsminskning ens på kort sikt utan endast

få såsom följd, att produktionsökningen blir mindre än vad som eljest skulle

ha blivit fallet. Med hänsyn till näringslivets förmåga att anpassa sig efter

olika förhållanden och till den ökade arbetsinsats, som torde följa av en

semesterledighet av tillräcklig längd, är det enligt min mening icke troligt,

att den befarade uppbromsningen av produktionsstegringen blir så stor,

att den bör betraktas såsom ett avgörande hinder mot semestertidens utvidgning.

Såsom redan berörts har i vårt land produktiviteten under de senaste

åren varit starkt stigande, och såvitt nu kan överblickas torde förutsättningarna

för en fortsatt gynnsam produktionsutveckling få bedömas såsom

tämligen goda. Naturligen kan emellertid den internationella spänningen

medföra komplikationer av olika slag. Härom är det dock bäst att i dagens

läge icke göra några förutsägelser. Enbart den omständigheten att det internationella

läget kan förvärras med därav förenade följder för vårt lands

vidkommande synes icke utgöra tillräcklig anledning att låta anstå med

genomförandet av en eljest eftersträvansvärd reform.

I enlighet med det anförda ansluter jag mig till arbetstidsutredningens

förslag, att den lagstadgade semestern med verkan från och med den 1

juli 1951 utsträckes från två till tre veckor. Juli månad detta år blir alltså

den första månad, som kvalificerar till den längre semestern. Enär semesterlagen

är så konstruerad, att semestern i allmänhet utgår året efter det den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

intjänats, följer därav, att de arbetstagare, som genom sitt arbete förvärvat

full semesterrätt, under år 1952 bli berättigade till 15 dagars semester och

att tre veckors semester får åtnjutas först under 1953. En dylik successiv

övergång till den nya ordningen underlättar otvivelaktigt reformens genomförande.

I en del remissyttranden har mot förslaget invänts att arbetstagarnas

semester icke borde förlängas, förrän semester spörsmålet för

vissa fria företagare, framför allt företagare inom småindustrien

och det mindre jordbruket, blivit löst. Jag vill gärna vitsorda, att de olika

småföretagarnas möjligheter till ordnad ledighet är ett problem, vilket förtjänar

den största uppmärksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen är emellertid

f. n. sysselsatt med att pröva frågan om de åtgärder, som från samhällets

sida kunna vidtagas för att öka fritidsmöjligheterna även för dem, som

ej äro anställda och som därför falla utanför den nuvarande semesterlagstiftningen.

Till detta problem torde statsmakterna således i sinom tid få

taga ställning. Något bärande skäl för att låta semesterreformen för arbetstagarnas

del anstå i avbidan på resultatet av arbetsmarknadsstyrelsens

utredning synes ej föreligga.

Jag övergår så till spörsmålet om hur en till tre veckor ökad

semester bör förläggas. Arbetstidsutredningen har uppställt

tre olika alternativ. Enligt samtliga bibehålies den nuvarande i semesterlagen

inskrivna rekommendationen, att semestern bör, såvitt arbetstagaren

ej önskar annorlunda, om möjligt förläggas till sommartid. Ej heller föreslås

någon ändring i lagens regel, att parterna kunna träffa överenskommelse

om sådan uppdelning av semestern, som de finna önskvärd. Vad som

skiljer alternativen åt är i vad mån arbetsgivaren skall ha möjlighet att

ensidigt bestämma om semesterns uppdelning. Alternativ I innebär i denna

del, att semestern — när det alltså ej mellan parterna föreligger överenskommelse

om dess uppdelning — skall få delas endast efter medgivande

av arbetarskyddsstyrelsen och att styrelsen skall få lämna dylikt medgivande

blott då sammanhängande semester skulle medföra avsevärd olägenhet

för vederbörande företags drift. I intet fall skall semestertiden få delas i

mer än två perioder, av vilka den ena skall utgöra minst två veckor. Enligt

alternativ II äger arbetsgivaren själv bestämma om delning av semestertiden

i två perioder, därav en om minst två veckor. Alternativ III skiljer

sig från alternativ II såtillvida, att arbetsgivaren, för fall att överenskommelse

icke kan träffa* med arbetstagaren, skall kunna dela semestertiden

i två eller flera perioder, varav en skall omfatta minst två veckor. Den

återstående semestertiden skall alltså enligt detta alternativ kunna utgivas

i form av enstaka ledighetsdagar.

Arbetstidsutredningen anser, att alternativ II är den i varje fall f. n.

lämpligaste utformningen. I remissyttrandena ha framkommit olika meningar

rörande vilket av alternativen som är att föredraga. De som företräda

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28. 15

kroppsarbetarna ha i allmänhet motsatt sig, att arbetsgivarna skulle äga

ensidigt uppdela semestern, och ha i enlighet härmed förordat alternativ I.

Tjänstemännens organisationer ha däremot i regel anslutit sig till alternativ

II, alltså det alternativ som medgiver arbetsgivaren rätt att utlägga

den tredje semesterveckan i en särskild period. Arbetsgivarsammanslutningarna

åter ha allmänt tillstyrkt alternativ III, d. v. s. en ordning, som

medgiver arbetsgivaren rätt att utan överenskommelse med arbetstagaren

uppdela den tredje semesterveckan i enstaka ledighetsdagar. Övriga remissinstanser

ha stannat för antingen alternativ II eller alternativ III.

För egen del vill jag först framhålla, att man icke bör alltför mycket

understryka olikheterna mellan de tre alternativen. Av utredningen i

ärendet framgår, att parternas intressen i fråga om en eventuell delning

av semestern i många fall kunna antagas överensstämma. Från arbetsgivarsidan

har sålunda framhållits, att semestern ofta skulle komma att

utgå i ett sammanhang, även om arbetsgivarna erhölle rätt att förordna

om delning. Omvänt ha från arbetstagarhåll uttalats vissa sympatier för

delad semester; och arbetarnas organisationer ha genomgående förklarat

sig villiga att genom överenskommelse medverka till delning av semestern,

då så kunde visa sig nödvändigt med hänsyn till förhållandena inom yrket.

Goda förutsättningar böra alltså föreligga för att parterna i betydande

utsträckning skulle kunna i samförstånd lösa frågan hur semestern lämpligen

bör utgå.

Lagbestämmelser måste emellertid finnas för det fall, att uppgörelse icke

träffas mellan parterna. Härvidlag torde till en början icke kunna förnekas,

att reformens värde ur rekreationssynpunkt minskas om den nya semesterveckan

splittras upp på enstaka ledighetsdagar. En dylik uppdelning av

den tredje semesterveckan synes dessutom endast undantagsvis vara

absolut nödvändig. I de fall, då ett verkligt behov därav föreligger, torde

en överenskommelse härom kunna komma till stånd. Alternativ III torde

därför ej böra lagfästas. Vad angår alternativ I torde kunna sägas, att

en semester om tre veckor om året i de flesta fallen bör skänka den

enskilde arbetstagaren det största måttet av rekreation, om den utgår i

ett sammanhang. Ä andra sidan kan man icke bortse från, att vissa delar

av näringslivet ha ett sakligt grundat intresse av att kunna förlägga den

nytillkommande semesterveckan till eu särskild period. Att helt lita

till att detta intresse skall bli tillgodosett genom frivilliga överenskommelser

torde icke låta sig göra. Ej heller synes det — när fråga är om

allmän treveckorssemester — lämpligt att tilldela någon statlig myndighet

rätt att förordna om delning av semestern i de fall detta skulle visa sig

behövligt. Till detta kommer, att det stora flertalet arbetstagare i vårt

land av naturliga skäl önskar få sin semester förlagd till sommaren, vilket

ju rekommenderas i lagen. Redan nu äro kommunikationsmedlen och olika

slag av semesteranordningar hårt belastade under denna tid på året, och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

ett val av alternativ I skulle onekligen vara ägnat att allvarligt skärpa överbelastningen.

Icke minst ur arbetstagarnas egen synpunkt skulle en sådan

konsekvens av semesterförlängningen vara olycklig. Såsom utredningen

framhållit, bör man därför i början gå fram med försiktighet, så att semesterreformen,

som motses med så stora förväntningar, icke blir en besvikelse

genom att möjligheterna till miljöombyte och friluftsliv sommartid försämras.

Även en annan omständighet bör beaktas i detta sammanhang.

Om arbetstagarna finge ovillkorlig rätt att utfå hela treveckorssemestern

i ett sammanhang, kan det befaras, att arbetsgivarna i viss utsträckning

såge sig nödsakade att förlägga semestern till annan tid än sommaren.

Arbetstagarna skulle i så fall icke få någon del av sin semester under den

för dem gynnsammaste tiden på året. En sådan lösning skulle i regel innebära

större nackdel för de anställda än om de finge två veckors sommarsemester

och en veckas semester å annan tid på året.

Jag delar därför utredningens uppfattning, att alternativ II åtminstone

f. n. innebär den lämpligaste utformningen av treveckorssemestern. Härvid

förutsätter jag, att arbetsmarknadens parter förhandlingsvägen taga upp

frågan om semesterns förläggning i syfte att uppnå överenskommelse om

den ordning, som i varje särskilt fall så långt det är möjligt tillgodoser

såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas berättigade intressen.

I anslutning till vad nu anförts vill jag beröra den av arbetstidsutredningen

diskuterade frågan, huruvida ett särskilt organ — ett semesterråd

— bör inrättas med uppgift att verka för en större spridning och en bättre

samordning av semestrarna. Utredningen har ansett att något dylikt organ

ej bör komma till stånd, innan erfarenhet vunnits om verkningarna av den

förlängda semestern, och därför ej framlagt något förslag härom. Jag är

av samma mening. Som bekant ha försök redan gjorts att i samarbete

mellan arbetsmarknadens parter, reseföretag, hotellanläggningar och turistorganisationer

åstadkomma en önskvärd spridning av semestrarna. Det

finnes anledning hoppas, att de berörda parterna efter treveckorssemesterns

genomförande skola intensifiera dessa strävanden och att man härigenom

skall kunna komma tillrätta med de mångskiftande problem, som sammanhänga

med semesterfördelningen. Först om detta icke lyckas, böra

mera vittgående åtgärder övervägas.

Enligt den nuvarande semesterlagen gälla för vuxna arbetstagare inom

jordbruk med binäringar och trädgårdsskötsel ävensom för vuxna hembiträden

i lanthushåll särskilda bestämmelser rörande delning av semestern.

Bestämmelserna innebära, att arbetsgivaren äger fördela den del av

semestern, som överskjuter sex dagar, på sätt han finner lämpligt. Arbetstidsutredningen

har icke ansett sig kunna förorda, att denna särreglering

helt slopas, men har föreslagit, att de sex dagar, som enligt nu gällande

bestämmelser skola ligga i en följd, ökas till nio.

De närmast berörda parterna, d. v. s. å ena sidan lant- och trädgårds
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

arbetsgivarna samt å andra sidan lant- och trädgårdsarbetarna, företräda

helt olika ståndpunkter i denna fråga. Från arbetsgivarsidan hävdas

med bestämdhet, att den nuvarande sammanhängande semesterperioden

om sex dagar, som enligt det kollektiva riksavtalet för jordbruket skall

förläggas till tiden 15 maj—15 september, icke kan förlängas utan risk för

allvarliga skadeverkningar för jordbruksnäringen och trädgårdsskötseln.

På arbetstagarsidan bestrides detta påstående; och det understrykes med

skärpa, att samma bestämmelser, som komma att införas för arbetstagare

i allmänhet, också böra gälla för arbetstagare inom jordbruk och trädgårdsskötsel

samt för hembiträden i lanthushåll.

I detta hänseende vill jag erinra om att den kategori det här gäller ursprungligen

var helt undantagen från den rätt till sammanhängande semester,

som var föreskriven för andra yrkesgrupper. Vid tillkomsten av 1945

års semesterlag uttalade föredragande statsrådet, att det ur olika synpunkter

syntes önskvärt att denna olikhet såvitt möjligt utjämnades. Icke blott

med hänsyn till jordbruksarbetarnas berättigade intresse att utfå någon

tids sammanhängande semesterledighet utan också med tanke på jordbrukets

arbetskraftsproblem fann föredraganden en sådan utjämning vara

önskvärd. Med hänsyn till de rådande särförhållandena för dessa arbetstagare

var föredraganden, åtminstone för det dåvarande, icke beredd att

helt utjämna skillnaden och han förordade därför, att jordbruksarbetare

och övriga här avsedda arbetstagare skulle äga utfå minst sex dagar av

semestern i ett sammanhang. Denna ståndpunkt godtogs av riksdagen, som

emellertid förutsatte att Kungl. Maj :t skulle ägna fortsatt uppmärksamhet

åt spörsmålet och sedan erfarenheter vunnits ompröva, huruvida icke

även jordbruksarbetare borde kunna påfordra att utfå hela semestern i ett

sammanhang.

Enligt min mening måste det föreligga mycket starka skäl, om jordbruksarbetarna

även i fortsättningen skola bli föremål för undantagsbestämmelser

i fråga om semesterns delning. Av utredningen i ärendet har jag bibragts

den uppfattningen, att några mera avsevärda svårigheter numera i

allmänhet icke föreligga att låta jordbrukets och trädgårdsodlingens anställda

utfå två veckors sammanhängande semester. Härtill kommer, att

en sämre ställning i semesterhänseende för de anställda inom dessa näringsgrenar

i längden måste påverka nyrekryteringen i ofördelaktig riktning

och därmed också bidraga till en ytterligare utflyttning från landsbygden.

Det bör därför ligga i jordbrukets och trädgårdsodlingens eget intresse att

icke bereda sina anställda sämre semesterförmåner än andra näringsgrenar.

Av nu anförda skäl förordar jag, att särbestämmelserna för arbetstagare

inom jordbruk med binäringar och trädgårdsskötsel samt för hembiträden

1 lanthushåll helt slopas och att dessa grupper av arbetstagare således i

fortsättningen utfå sin semester enligt samma regler som föreslagits för

övriga arbetstagare.

2 — Bihang till riksdagens protokoll Utåt. !) saml. 2 avd. Nr 28.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

Beträffande frågan om den inverkan som den aktuella reformen bör få

på de kategorier av arbetstagare, som redan nu ha längre

lagstadgad semester än två veckor, må först beröras de

regler, som gälla i detta hänseende. Jämlikt allmänna semesterlagen ha

arbetstagare, som icke fyllt 18 år, rätt till tre veckors semester. I fråga

om rätten för arbetsgivaren att dela semestern, gälla för dessa arbetstagare

samma regler, som jag i det föregående förordat för den allmänna

treveckorssemestern. Arbetsgivaren kan alltså utan samtycke av

arbetstagaren dela semestern i två perioder, av vilka den ena skall omfatta

minst 12 dagar. Enligt särskilda semesterlagen åtnjutes tre veckors semester

av vissa gruvarbetare samt natt- och mörkrumsarbetare ävensom sex

veckors semester av arbetstagare, som i arbetet utsättas för röntgenstrålning

eller strålning av radioaktivt ämne. För samtliga dessa arbetstagargrupper

gäller, att arbetsgivaren icke äger dela semestern utan samtycke av arbetstagaren,

såvida icke arbetarskyddsstyrelsen lämnat medgivande därtill.

Dylikt medgivande får lämnas endast om sammanhängande semester skulle

medföra avsevärd olägenhet för företags drift och kan blott avse uppdelning

i två perioder, av vilka den ena skall utgöra minst 12 dagar.

Arbetstidsutredningen anser tillräckliga skäl icke föreligga att öka semestertiden

för ungdomen och de grupper, som falla under den särskilda

semesterlagen. Vidare har utredningen funnit, att den nyss berörda bestämmelsen

om arbetarskyddsstyrelsens medgivande till delning av semestern

bör kunna slopas, såvitt angår de kategorier, som ha rätt till tre

veckors semester enligt särskilda lagen, d. v. s. för andra än röntgen- och

radiumarbetare.

Även jag är av den uppfattningen, att skäl saknas för att taga införandet

av allmän treveckor ssemester till intäkt för en höjning av semestern för

de grupper, som redan nu ha en lagstadgad semester om tre veckor eller

längre tid. Det försprång, som dessa grupper erhållit, har såsom tidigare

utvecklats varit ett provisorium i avbidan på allmän treveckorssemester,

och sedan denna reform genomförts, ha således skälen för den nuvarande

graderingen bortfallit. Självklart är dock, att de arbetstagare, som ha sex

veckors semester, böra bibehålla denna förmån.

Bortsett från sistnämnda arbetstagare böra alltså alla anställda i fortsättningen

ha rätt till samma minimisemester om tre veckor. Under sådana

omständigheter måste det vara synnerligen önskvärt, att enhetliga bestämmelser

gälla även i fråga om delning av semestern. Den nuvarande regeln

i särskilda semesterlagen om arbetarskyddsstyrelsens medgivande till delning

har enligt vad jag inhämtat icke tillämpats vid något enda tillfälle.

Parterna ha i stället kunnat lösa uppkommande frågor förhandlingsvägen.

Den avtalsfrihet som föreligger har alltså hittills visat sig tillfyllest. Med

hänsyn härtill kan jag tillstyrka, att ifrågavarande regel slopas för de

grupper, som enligt särskilda semesterlagen ha tre veckors semester. Där
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

emot synes regeln böra bibehållas för de arbetstagare, som ha rätt till sex

veckors semester och för vilka särbestämmelser äro erforderliga även i

andra avseenden.

Vilka återverkningar semesterreformen kan få på semesterförhållandena

för de arbetstagar kategorier, som nu på grund av avtal

åtnjuta längre semester än den lagstadgade minimisemestern

är givetvis en fråga, som bör lösas förhandlingsvägen

på samma sätt som övriga löne- och anställningsvillkor. Jag saknar

därför anledning att närmare uppehålla mig vid detta spörsmål.

Till sist vill jag något beröra frågan om en kalenderreform. Även

om denna fråga och spörsmålet om en förlängning av semestern ej sammanhänga

på det sätt att de icke kunna lösas oberoende av varandra, föreligger

dock ett samband mellan dem. Antalet arbetsdagar under ett år påverkas

sålunda såväl av semestertidens längd som av antalet helgdagar.

Ur produktionssynpunkt är även av betydelse på vilka veckodagar de olika

helgdagarna infalla.

Arbetstidsutredningen, som haft att beakta ett av helgdagssakkunniga

år 1947 avlämnat betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande

vissa helgdagar, har framhållit, att införande av tre veckors lagstadgad

semester måste anses utesluta genomförande av en kalenderreform, som

skulle komma att ytterligare minska antalet arbetsdagar. Vidare har utredningen

givit uttryck för uppfattningen, att det ur rekreationssynpunkt

vore lämpligt att inrätta en helgdag under årets senare del samt att det

vore angeläget, att genom en rationellare ordning beträffande helgdagarna

undvika en sådan splittring av arbetsveckorna, som vissa helgdagar för

närvarande förorsaka.

Självfallet skulle en ändrad ordning i den riktning sålunda förordats

medföra vissa gynnsamma verkningar ur produktionssynpunkt. Emellertid

torde det ej vara erforderligt att i förevarande sammanhang taga ståndpunkt

till frågan om en sådan reform. Enligt vad jag inhämtat lärer chefen

för justitiedepartementet framdeles vid lämplig tidpunkt upptaga denna

fråga till prövning.

Lagrådet.

Lagrådet, som ansett sig icke böra ingå på ett bedömande av frågan huruvida

ur ekonomiska synpunkter ett genomförande för närvarande av den

föreslagna lagstiftningen kunde anses tillrådligt, har lämnat lagförslagen

utan erinran.

Utskottet.

Det torde vara oomtvistat, att två veckors semester icke kan fylla det

behov av rekreation, som den jäktade nutidsmänniskan känner. En semester

om tre veckor måste anses utgöra ett minimikrav; begränsningen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

till denna tid är betingad av ekonomiska faktorer. De myndigheter och

oi ganisationer, som haft att taga ställning till förslaget, ha också så gott

som enhälligt vitsordat, att en förlängning av semestertiden vore i och för

sig önskvärd.

Tveksamhet har emellertid yppats, om rätta tidpunkten nu vore inne

att realisera förslaget. Det ekonomiska läget, som icke kan medgiva en

minskning av produktionen, inbjuder förvisso till återhållsamhet i fråga

om reformer, som kunna verka hämmande på denna. Propositionen lämnar

dock belägg för att någon minskning av produktionen ej är att befara

genom semesterreformen. Anledning är emellertid att förvänta, att produktionen,

åtminstone till en början, ej kommer att undergå ökning i

samma takt som skulle ha skett, därest reformen icke bleve genomförd.

Någon hållpunkt för säkrare prognoser torde ej vara för handen.

Vid en avvägning av intresset för arbetstagaren att ernå en någorlunda

tillfredsställande rekreation och det nyss berörda ekonomiska intresset

anser utskottet företräde böra lämnas det förra. Utskottet förordar således,

att reformen nu genomföres. I detta sammanhang vill utskottet uttala, att

en förlängning av semestern kan komina näringslivet till godo i form av

de icke mätbara krafter, som härröra ur en förbättrad hälsa, ökad trivsel

in. in.

I motionerna 1:367 och 11:472 har hemställts att riksdagen måtte besluta

att det definitiva ikraftträdandet av reformen skall anstå till dess

riksdagen — i anslutning till beslut om åtgärder för att bereda semester

åt mindre företagare inom jordbruk, fiske, handel, hantverk m. in. samt

dessas familjemedlemmar — därom förordnar. I motionerna 1:368 och

11:473 har yrkats, att riksdagen uttalar att frågan om semestermöjligheterna

för nämnda kategorier är av sådan vikt, att den snarast möjligt

blir löst och att därför den i ämnet pågående utredningen påskyndas.

Utskottet är liksom motionärerna av den uppfattningen, att förevarande

spörsmål är av stor betydelse och att detsamma snarast bör bringas till en

tillfredsställande lösning. Men att i avbidan härpå uppskjuta semesterreformen

för den stora grupp arbetstagare, som nu avses, anser utskottet

ej böra komma i fråga. I ett den 3 april 1951 avgivet svar å en enkel fråga

har chefen för socialdepartementet uppgivit, att förenämnda utredning,

vilken ombesörj es av arbetsmarknadsstyrelsen, kan beräknas bliva slutbehandlad

under september månad detta år. Vid sådant förhållande finner

utskottet ej skäl föreligga att göra något uttalande av innebörd att utredningen

bör påskyndas.

En annan grupp, som står utanför semesterlagen, är de s. k. beroende

uppdragstagarna (skogskörare, handelsresande m. fl.). Utskottet har förut

haft anledning att taga ställning till denna grupps semesterproblem, senast

1950 då utskottet i sitt utlåtande nr 23, till vilket utskottet hänvisar, lämnade

en utförlig redogörelse för de beroende uppdragstagarnas rättsställ
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

21

ning. Spörsmålet har nu åter aktualiserats genom motionerna I: 223 och

II: 289, I: 358 och II: 470, I: 386 och II: 471 samt I: 367 och II: 472. I sitt

förenämnda utlåtande nr 23 uttalade utskottet bl. a., att utskottet förutsatte,

att Kungl. Maj :t ägnade fortsatt uppmärksamhet åt frågan och, när

omständigheterna gåve anledning därtill, toge under omprövning, huruvida

de beroende uppdragstagarna borde falla under semesterlagen. Genom

semesterreformen och framför allt genom planen att skapa semestermöjligheter

åt de grupper, som i övrigt stå utanför semesterlagen, ha de beroende

uppdragstagarna kommit i ett läge, som onekligen kan motivera att deras

ställning blir rättsligen erkänd i semesterlagen och därigenom även i de

andra sammanhang, där det för dem kan vara av betydelse. Utskottet förordar

därför, att Kungl. Maj :t — efter verkställd utredning — måtte till

förnyad prövning företaga nu berörda spörsmål.

Liksom utskottet ej kan instämma i kravet på att semesterreformen

ställes på framtiden i avvaktan på lösningen av semesterfrågan för de

mindre företagarna etc., kan utskottet ej heller ansluta sig till det i motionerna

1:337 och 11:447 framställda yrkandet, att reformen genomföres i

det snabbare tempo, som i motionerna föreslås. Den av Kungl. Maj :t föreslagna

ordningen för reformens förveiddigande synes innebära ett rimligt

hänsynstagande till näringslivets intresse, att övergången med hänsyn till

återverkningarna för produktionen sker på ett så mjukt och smidigt sätt

som möjligt. Enligt förslaget kommer semesterreformen att innebära, att

semestern under 1952 kommer att utgå med femton dagar och först 1953

med fulla 18 dagar.

I motionerna I: 365 och Ii: 474 har föreslagits, att arbetsgivare må äga

rätt att i stället för en sammanhängande veckoledighet förlägga den tredje

semesterveckan till minst åtta arbetsfria lördagar under sommarhalvåret.

Motionerna I: 368 och II: 473 inrymma ett önskemål att, där överenskommelse

om uppdelning av den tredje semesterveckan träffas, få utbyta denna

mot ett lämpligt antal fria sommarlördagar. I motionen II: 457 hemställes,

att semestern skall erhålla den utformningen, att den del av semestern som

överstiger tolv dagar må på annat sätt förläggas. I anledning av dessa

yrkanden vill utskottet som sin mening uttala, att frågan om en uppdelning

av den nytillkomna tredje veckan i enstaka dagar bör i förekommande

fall lösas genom frivilliga överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden.

Kan uppgörelse härutinnan icke träffas bör — som i propositionen

föreslås — gälla att arbetsgivaren ej mot arbetstagarens önskan

skall kunna uppdela semestern på fler perioder än två. Vid detta ställningstagande

kan utskottet ej tillstyrka bifall till vad i förenämnda motioner i

detta avseende hemställts.

I motionerna I: 337 och II: 447 har hemställts, att semestern skall utgå i

ett sammanhang, såframt icke överenskommelse om annan ordning träffas

med arbetstagaren. Departementschefen har anmält vissa betänkligheter

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

mot detta alternativ, därvid utskottet främst fäst sig vid den av departementschefen

befarade konsekvensen, att arbetsgivarna måhända komme

att se sig nödsakade att förlägga semestern till annan tid än sommaren, om

arbetstagarna finge ovillkorlig rätt att utfå hela treveckorssemestern i ett

sammanhang. Utskottet ansluter sig till de skäl Kungl. Maj:t förebragt

mot en förläggningsregel av det innehåll motionärerna förorda.

I detta sammanhang vill utskottet något uppehålla sig vid ett närliggande

spörsmål. Som förut angivits är grunden till semesterreformen det starka

behov av vederkvickelse, som förefinnes hos människan av i dag. För att

semestern skall kunna erbjuda ett behövligt tillskott av friska krafter, är

det av betydelse, att medel finnas att tillgå för ett förnuftigt utnyttjande

av semestern. Genom den utökning av semestertiden, som nu föreslås, därvid

semestrarna sannolikt komma att koncentreras till en begränsad tid

av sommaren, torde de anordningar i olika hänseenden, som nu förekomma

för tillgodoseende av de semestrande (hotell, pensionat, kommunikationer

m. m.), svårligen förslå. Det bör ankomma på arbetsmarknadens parter,

att sinsemellan söka finna lämpliga metoder för ett ändamålsenligt ordnande

av semestern.

Vidkommande fragan om en kalenderreform har arbetstidsutredningen,

som haft att beakta de helgdagssakkunnigas betänkande med förslag till

ändrad ordning beträffande vissa helgdagar jämte däröver avgivna yttranden,

förordat att frågan om en kalenderreform snarast prövades. Enligt

utredningens uppfattning borde denna reform innebära, att Marie bebådelsedag

överfördes till de rörliga helgdagarna och firades på en söndag, att en

ny helgdag förlädes till lördagen före allhelgonasöndagen samt att midsommardagen

alltid förlädes till en lördag. I motionen I: 336 har hemställts

att riksdagen måtte uttala, att den förutsätter att förslag om en kalenderreform

kommer att avlämnas till 1952 års riksdag. I anledning därav får

utskottet uttala att frågan om en kalenderreform är av sådan art, att

samtycke till reformen erfordras jämväl av allmänt kyrkomöte. Det torde

vara anledning att förvänta, att spörsmålet kommer att upptagas till behandling

vid instundande kyrkomöte samt att förslag i ämnet därefter

snarast förelägges riksdagen.

Kungl. Maj :ts förslag i övrigt har ej givit utskottet anledning till erinran.

I motionen II: 458 behandlas spörsmålet om innehållande av semesterersättningen

genom insättandet av denna på ett semesterersättningskonto

hos postgirot. Denna fråga har uppenbarligen erhållit ökad aktualitet genom

semesterreformen. Ersättningsbeloppen komma att bliva större, och

intresset att pengarna komma till användning för avsett ändamål kommer

i motsvarande mån att öka. Utskottet har tidigare haft anledning att taga

ställning till spörsmålet. I sitt av riksdagen härutinnan godkända utlåtande

nr 59 till 1945 års riksdag uttalade utskottet bl. a., att åtskilliga praktiska

omständigheter kunde anföras mot en tvingande anordning av föreva
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

rande art och systemet lämnade ej några säkra garantier för att semesterersättningen

komme att användas i rekreationssyfte. Efter övervägande av

olika synpunkter, som lagts på spörsmålet, fann utskottet olägenheterna

med systemet vara sådana, att de tvångsvis borde genomföras allenast om

det kunde anses medföra en mera avsevärd vinst. Så vore emellertid enligt

utskottets mening icke fallet. Utskottet ställde sig således avvisande till

tanken på postgirots anlitande vid semesterersättningens gäldande. Vad

utskottet 1945 anförde i föreliggande fråga kan åberopas även nu. Utskottet

avstyrker således motionen. Utskottet vill emellertid i anslutning härtill

uttala förhoppningen att det på frivillighetens väg tillkomna semesterkassesystemet

genom semesterreformen skall vinna ytterligare utbredning.

Utskottet förväntar tillika, att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad

på verkningarna av reformen och, därest anledning därtill skulle visa sig

föreligga, vidtager lämpliga åtgärder.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 till 1948 års riksdag hemställde

utskottet bl. a., att Kungl. Maj :t måtte utreda frågan om att i

semesterhänseende i viss utsträckning med arbetad tid jämställa frånvaro

från arbetet på grund av annat olycksfall än olycksfall i arbetet eller annan

sjukdom än sådan i arbetet ådragen sjukdom, som avsåges i lagen om

försäkring för vissa yrkessjukdomar. I anledning av en enkel fråga rörande

denna angelägenhet uttalade statsrådet Andersson den 9 maj 1950 att slutligt

ståndpunktstagande i saken torde böra anstå till dess resultatet förelåge

av den omprövning av semesterns längd, varmed arbetstidsutredningen

vore sysselsatt. Spörsmålet har nu förelagts riksdagen genom motionerna

I: 337 och II: 447. Utskottet får i anledning av motionerna hänvisa till att

föredragande departementschefen i propositionen omnämnt, att vissa ändringsförslag

berörande skilda delar av semesterlagen i tidigare sammanhang

aktualiserats på olika sätt. Departementschefen torde här avse även

förevarande spörsmål. Enligt departementschefen syntes det emellertid icke

lämpligt att i samband med förslaget rörande tre veckors semester behandla

de av honom åsyftade specialspörsmålen. Departementschefen nämner

till sist, att han i sinom tid torde få återkomma till dessa i den mån

anledning därtill föreligger. Med hänsyn till detta uttalande anser utskottet

ej skäl föreligga, att föreslå riksdagen någon åtgärd i anledning av nu

berörda motioner i denna del.

I motionerna I: 358 och II: 470 behandlas bl. a. frågan om de okontrollerade

arbetstagarnas rätt och möjlighet att uttaga semestertid. I semesterlagen

finnes ej den grundsatsen i lagtexten uttryckt, att arbetsgivaren ej

kan vägra arbetstagaren sådan rätt. Av förarbetena till såväl 1938 som 1945

års semesterlag framgår emellertid (jfr andra lagutskottets uti. nr 58/1938

och nr 59/1945), att stadgandet, att de okontrollerade arbetstagarna icke

ägde rätt till semester, icke borde så förstås, att de icke borde uttaga ledighet

i samband med erhållandet av semesterlön. Det är ej för utskottet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

närmare känt, i vad mån svårighet i praktiken föreligger för nämnda arbetstagare

att erhålla semesterledighet. Skulle en undersökning giva vid handen,

att de okontrollerade arbetstagarna förvägrades denna i förarbetena klart

uttalade rätt, ifrågasätter utskottet, om ej en lagändring borde vidtagas till

tryggande av densamma. Tills vidare anser sig utskottet böra inskränka

sig till detta uttalande i saken.

I sitt här ovan tidigare nämnda utlåtande nr 59 till 1945 års riksdag

anförde utskottet angående den då införda huvudregeln för uppkomst av

rätt till semester, att inom utskottet uttalats farhågor för att nämnda regel

skulle kunna föranleda arbetsgivarna att avsiktligt förlägga en kortvarig

anställning så, att arbetstagaren icke uppnår 16 arbetsdagar under vare sig

den kalendermånad, då han tillträtt anställningen, eller den, under vilken

hans anställning upphör. I motionerna 1:358 och 11:470 beröres en fråga

av närbesläktad natur. I motionerna nämns som exempel, att en flottningsarbetare

icke erhölle semester eller semesterlön om han, som i bäckflottningarna

kunde bliva fallet, arbetar femton dagar den ena månaden och

lika lång tid den andra, alltså på bägge sidor om ett månads- eller kvartalsskifte.

En sådan ordning är enligt utskottets mening mindre tillfredsställande.

Utskottet uttalade emellertid redan i sitt år 1945 avgivna utlåtande,

att det låge i sakens natur att uppställandet av en fix gräns alltid kunde

föranleda påstående, att de arbetstagare, som fölle under gränsen, bleve

orättvist behandlade; det torde med den utformning 1945 års semesterlag

erhållit icke vara möjligt att minska faktorn 16. Såvitt utskottet då kunde

finna borde ett förhindrande av ifrågakomna ojämnheter ej kunna ske i

annan ordning än genom att lagens konstruktion ändrades. I vissa kollektivavtal

har man, enligt vad utskottet erfarit, löst frågan genom att frångå

begränsningen till kalendermånad eller kalenderkvartal. Utskottet anser

sig dock icke nu kunna förorda en så genomgripande ändring av semesterlagen,

som ett tillmötesgående av motionerna på denna punkt skulle innebära.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte med bifall till motionerna 1:367

och II: 472, såvitt dessa avse antagandet i princip av de av

Kungl. Maj:t framlagda lagförslagen, samt med avslag å

dels samma motioner, till den del dessa avse uppskov med

ikraftträdandet av semesterreformen, dels motionerna I: 337

och II: 447, såvitt dessa avse ändrad lydelse av 12 § ävensom

ikraftträdandebestämmelsen till förslaget till lag angående

ändring i lagen den 29 juni 1945 (nr 420) om semester,

dels ock motionerna I: 365 och II: 474 samt motionen

II: 457 antaga de genom förevarande proposition framlagda

förslagen till

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1945 (nr

420) om semester, samt

2) lag om förlängd semester för vissa arbetstagare med

hälsofarligt arbete;

B) att riksdagen i anledning av motionerna I: 223 och

11:289, 1:358 och 11:470, 1:366 och 11:471 samt 1:367

och 11:472 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj :t ville utreda frågan om hänförandet av de s. k.

beroende uppdragstagarna under semesterlagen och de

övriga författningar, där så kan vara påkallat, samt för

riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan

föranleda;

C) att motionerna I: 336 samt I: 368 och II: 473 — sistnämnda

båda motioner, såvitt dessa avse semester åt småföretagare

etc. — måtte anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört;

D) att motionerna I: 337 och II: 447, i den mån de icke

besvarats genom vad utskottet ovan under A) hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

E) att motionerna I: 358 och II: 470, i den mån de icke

besvarats genom vad utskottet ovan under B) hemställt, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

F) att motionen II: 458 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

G) att motionerna I: 368 och II: 473, såvitt dessa avse

utformningen av semestern, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1951.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Hallagård, Sten,

Wistrand*, Sunne, Nils Elowsson och Wahlund*;

från andra kammaren: herr Hellbacken, fru Johansson i Norrköping,

herrar Nilsson i Göteborg, Andersson i Alfredshem, fru Ewerlöf, herrar

Wiklund i Stockholm, Ericsson i Näs och fru Sjöstrand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 sand. 2 avd. Nr 28.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

RESERVATIONER

1) av herrar Hallagård, Wahlund och Ericsson i Näs,

2) av herrar Sunne och Wiklund i Stockholm samt fru Sjöstrand, vilka

ansett att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

Det torde---lika med utskottet (s. 19—20)---sig önskvärd.

Tveksamhet har---lika med utskottet (s. 20)---för handen.

Vid en---lika med utskottet (s. 20)---trivsel m. m.

I motionerna 1:367 och 11:472 har hemställts att riksdagen måtte besluta

att det definitiva ikraftträdandet av reformen skall anstå till dess

riksdagen — i anslutning till beslut om åtgärder för att bereda semester

åt mindre företagare inom jordbruk, fiske, handel, hantverk m. m. samt

dessas familjemedlemmar — därom förordnar. I motionerna I: 368 och

II: 473 har yrkats, att riksdagen uttalar att frågan om semestermöjligheterna

för nämnda kategorier är av sådan vikt, att den snarast möjligt blir

löst och att därför den i ämnet pågående utredningen påskyndas. Utskottet

är liksom motionärerna av den uppfattningen, att förevarande spörsmål är

av stor betydelse och att detsamma snarast bör bringas till en tillfredsställande

lösning. Men att i avbidan härpå uppskjuta semesterreformen för

den stora grupp arbetstagare, som nu avses, anser utskottet ej böra komma

i fråga. I ett den 3 april 1951 avgivet svar å en enkel fråga har chefen för

socialdepartementet uppgivit, att förenämnda utredning, vilken ombesörjes

av arbetsmarknadsstyrelsen, kan beräknas bliva slutbehandlad under

september månad detta år. Utskottet som förutsätter, att den angivna tidpunkten

hålles, finner därför ej skäl föreligga att göra något uttalande av

innebörd, att utredningen bör ytterligare påskyndas. 1952 års riksdag kan

av allt att döma beredas möjlighet att taga ställning till ifrågavarande

spörsmål.

En annan — — — lika med utskottet (s. 20—21) — — — berörda

spörsmål.

Liksom utskottet---lika med utskottet (s. 21)---18 dagar.

Vad beträffar utformningen av semestern förtjänar påpekas, att semestern

enligt huvudregeln skall utgå i ett sammanhang. I de fall, där driften

vid ett företag under semestertiden kommer att inställas, såsom inom den

kontinuerliga treskiftsindustrien, torde så regelmässigt ske. I många fall

— måhända de flesta — torde semestern komma att utläggas i enlighet med

vad arbetsgivare och arbetstagare därutinnan överenskommit. I motionerna

1:365 och 11:474, 1:368 och 11:473 samt 11:457 upptages frågan om

den tredje semesterveckans utbytande mot ett lämpligt antal fria sommar
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28. 27

lördagar. Med hänsyn till den kortare arbetstiden på lördagar torde arbetsgivarna

måhända också vara villiga att jämställa den tredje veckan med

ett ökat antal fria lördagar. I arbetstidsutredningens undersökning har ett

visst intresse framkommit för utbyte av den tredje semesterveckan mot

enstaka ledighetsdagar. På grund av att utredningen emellertid i sitt frågeformulär

inte klart markerat, att alternativet till den tredje semesterveckan

därvid kunde vara ett större antal fria sommarlördagar än sex, har dock

det framkomna resultatet i detta sammanhang begränsat värde. Om alternativet

ställts annorlunda, t. ex. utbyte av den tredje veckan mot åtta å

nio sommarlördagar, hade säkerligen större intresse visats härför. Intet

hinder föreligger mot att frivilliga överenskommelser av ovan angivet slag

träffas. Utskottet vill för sin del — i överensstämmelse med vad i motionerna

I: 368 och II: 473 föreslagits — rekommendera sådana överenskommelser

mellan arbetsmarknadens parter. Med hänsyn till vad utskottet

här uttalat finner utskottet ej skäl tillstyrka bifall till vad i motionerna

1:365 och 11:474 samt 11:457 hemställts.

I motionerna —- —--lika med utskottet (s. 21—22)---motionä
rerna

förorda.

I detta---lika med utskottet (s. 22)---av semestern.

Vidkommande frågan---lika med utskottet (s. 22)---före
lägges

riksdagen.

Kungl. Maj:ts---lika med utskottet (s. 22)---till erinran.

I motionen---lika med utskottet (s. 22—23)---lämpliga

åtgärder.

I sitt---lika med utskottet (s. 23)---denna del.

I motionerna---lika med utskottet (s. 23—24) — ---i saken.

I sitt---lika med utskottet (s. 24)---skulle innebära.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att---lika med utskottet (s. 24—25)---

åtgärd, samt

G) att motionerna 1:368 och 11:473, såvitt dessa avse

utformningen av semestern, måtte anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört.

3) av herr Wistrand och fru Ewerlöf, vilka ansett att utskottets utlåtande

bort hava följande lydelse:

Det torde----lika med utskottet (s. 19—20)---sig önskvärd.

Tveksamhet hav---lika med utskottet (s. 20) —---- för handen.

Vid en---lika med utskottet (s. 20)----trivsel in. in.

1 motionerna-----lika med utskottet (s. 20)---bör påskyndas.

En annan — —- — lika med utskottet (s. 20—21) - beröida

spörsmål.

Liksom utskottet--— lika med utskottet (s. 21)---18 dagar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

I motionerna 1:365 och 11:474 har föreslagits, att arbetsgivare må äga

rätt att i stället för en sammanhängande veckoledighet förlägga den tredje

semesterveckan till minst åtta arbetsfria lördagar under sommarhalvåret.

Motionerna I: 368 och II: 473 inrymma ett önskemål att, där överenskommelse

om uppdelning av den tredje semesterveckan träffas, få utbyta denna

mot ett lämpligt antal fria sommarlördagar. I motionen II: 457 hemställes,

att semestern skall erhålla den utformningen, att den del av semestern som

överstiger tolv dagar må på annat sätt förläggas.

I anledning av dessa yrkanden vill utskottet framhålla, att från såväl

arbetsgivar- som arbetstagarhåll intresse yppats för att den nytillkomna

tredje veckan skall kunna utläggas i enstaka dagar, i första hand i fria

lördagar. Intet hinder föreligger mot att frivilliga överenskommelser mellan

parterna träffas om ett sådant arrangemang. Icke minst med hänsyn

till å ena sidan de önskemål, som understundom framkommit från arbetstagarhåll

om ledighet å ett antal sommarlördagar och å andra sidan osannolikheten

av att under överskådlig tid utan ogynnsamma återverkningar för

folkhushållet kunna tillmötesgå detta önskemål annat än genom tredje

semesterveckans uppdelning å lördagar, framstå dylika överenskommelser

som lämpliga. På grund av den kortare arbetstiden å lördagar är arbetsgivaren

måhända villig att jämställa den tredje semesterveckan med ett ökat

antal fria lördagar. Ett sådant tillvägagångssätt kan vara ägnat att underlätta

frivilliga överenskommelser om att uppdela den tredje semesterveckan.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utskottet det ej påkallat

att lagfästa en regel, enligt vilken arbetsgivaren mot arbetstagarens vilja

skulle kunna företaga en uppdelning av den tredje veckan.

I motionerna---lika med utskottet (s. 21—22)---motionä
rerna

förorda.

I detta---lika med utskottet (s. 22)---av semestern.

Vidkommande frågan---lika med utskottet (s. 22)---före
lägges

riksdagen.

Kungl. Maj:ts----lika med utskottet (s. 22)---till erinran.

I motionen---lika med utskottet (s. 22—23)---lämpliga åt
gärder.

I sitt--- — lika med utskottet (s. 23)---denna del.

I motionerna---lika med utskottet (s. 23—24)---i saken.

I sitt---lika med utskottet (s. 24)--— skulle innebära.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att---lika med utskottet (s. 24—25)---

åtgärd, samt

G) att motionerna I: 368 och II: 473, såvitt dessa avse utformningen

av semestern, måtte anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört.

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1951

116404

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:245 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1945 a1 i texten