Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1951-04-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1951:29, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

1

Nr 29.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m., såvitt propositionen hänvisats

till lagutskott.

Genom en den 30 mars 1951 dagtecknad proposition, nr 180, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 5 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379); samt

4) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering.

Propositionen har, såvitt angår förslag till lag angående ändrad lydelse av

19 § lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, hänvisats till

lagutskott och behandlats av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen

hänvisats till bevillningsutskottet.

Det vid propositionen fogade förslaget till lag angående ändrad lydelse av

19 § lagen om folkpensionering är av följande lydelse.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 19 § lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. Nr 29.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

Nuvarande lydelse:

19 §.

Föreslagen lydelse:

19 §.

Såsom bidrag till kostnaderna för Såsom bidrag till kostnaderna för

folkpensioneringen skall för varje folkpensioneringen skall för varje

år pensionsavgift erläggas av envar år pensionsavgift erläggas av envar

svensk medborgare, dock ej för år svensk medborgare, dock ej för år

före det, under vilket han fyller före det, under vilket han fyller

aderton år, eller efter det, under vil- aderton år, eller efter det, under vilket

han fyllt sextiosex år, eller för ket han fyllt sextiosex år, eller för

år, för vilket han icke är i riket man- år, för vilket han icke är i riket mantalsskriven.

Pensionsavgift erlägges talsskriven, ej heller för år, för vilej

heller av person, som den 1 juli ket hans enligt förordningen om statdet

år avgiften skall slutligen på- lig inkomstskatt taxerade inkomst

föras åtnjuter folkpension eller för- icke uppgår till 1 200 kronor eller,

lorat sitt svenska medborgarskap, om han är gift och mantalsskriven

eller för den som vid nämnda tid- såsom tillhörande samma hushåll

punkt avlidit. som sin make, för år för vilket ma
karnas

taxerade inkomster sammanlagt

icke uppgå till 1200 kronor.

Pensionsavgift erlägges icke av person,

som under juni månad det år

avgiften skall slutligen påföras ägt

uppbära folkpension eller den 1 juli

samma år förlorat sitt svenska medborgarskap,

eller för den som vid

sistnämnda tidpunkt avlidit.

Beloppet av den pensionsavgift, Beloppet av den pensionsavgift,

som skall av avgiftspliktig årligen som skall av avgiftspliktig årligen

erläggas, utgör en procent av hans erläggas, utgör en procent av hans

enligt förordningen om statlig in- enligt förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt för komstskatt för året taxerade inåret

taxerade belopp eller, om den komst eller, om den avgiftspliktige

avgiftspliktige är gift och mantals- är gift och mantalsskriven såsom

skriven såsom tillhörande samma tillhörande samma hushåll som sin

hushåll som sin make, en halv make, en halv procent av makarnas

procent av makarnas sammanlagda sammanlagda taxerade inkomster.

taxerade belopp. För varje avgifts- För varje avgiftspliktig vare dock

pliktig vare dock lägsta avgift sex högsta avgift 100 kronor.

kronor och högsta avgift 100 kronor.

Pensionsavgift, som---hela Pensionsavgift, som---hela

krontal. krontal.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29. 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om pensionsavgifter, som påföras för år 1952

eller tidigare år.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för ifrågavarande lagförslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Propositionen i sin helhet upptager förslag till vissa författningsändringar

i anslutning till den år 1950 beslutade omläggningen av det kommunala

ortsavdragssystemet.

Sålunda föreslås att nu gällande skattepliktsgräns vid 600 kronors taxerad

inkomst avskaffas samt att minimibeloppet för påföring av beskattningsbar

inkomst höjes från 10 till 20 kronor.

Vidare föreslås att skyldigheten att avgiva självdeklaration, som enligt

gällande bestämmelser inträder vid en taxerad inkomst av 600 kronor, i

stället skall inträda vid en bruttointäkt av 1 200 kronor.

Slutligen föreslås att personer, som icke uppnå minst 1 200 kronors taxerad

inkomst, skola vara befriade från erläggande av folkpensionsavgift.

1950 års skattelagssakkunnigas förslag.

1950 års skattelagssakkunniga ha med skrivelse den 18 november 1950

till chefen för finansdepartementet överlämnat promemoria med förslag

till vissa författningsändringar i anslutning till den år 1950 beslutade

omläggningen av det kommunala ortsavdragssystemet. De sakkunniga ha

däri även behandlat frågan om ändring av bestämmelserna för beräkning

av avgifterna till den allmänna folkpensioneringen. De sakkunniga ha för

sin del förordat att pensionsavgift alltjämt skulle utgå med en procent av

den enligt förordningen om statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, men

att personer, som icke uppnådde 1 200 kronors beräknad taxerad inkomst,

befriades från avgiftsskyldighet.

över promemorian ha, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

socialstyrelsen, statskontoret, pensionsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs,

Jämtlands och Norrbottens län, 1950 års folkpensionsrevision (särskilt yttrande

av J. L. Hartmann), Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet och Sveriges

folkpensionärers riksförbund.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, har i propositionen

anfört bland annat följande: »Gällande bestämmelser om förande av taxeringslängder

innebära, att till ledning för påföring av pensionsavgift enligt

lagen om folkpensionering anteckning i inkomstlängden om beräknad taxerad

inkomst enligt förordningen om statlig inkomstskatt skall ske för person

i avgiftspliktig ålder, även om den beräknade taxerade inkomsten icke

uppgår till sådant belopp, att någon beskattningsbar inkomst uppkommer.

Då det belopp, som vid beräkning av den beskattningsbara inkomsten enligt

förordningen om statlig inkomstskatt skall avgå från den taxerade inkomsten,

kan för skattskyldig som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret

uppgå till 3 000 kronor — eller till 5 000 kronor, om skäl att bevilja

avdrag för nedsatt skatteförmåga med högsta tillåtna belopp anses

föreligga — har nyss berörda föreskrift inneburit, att enligt statsskatteförordningen

beräknad taxerad inkomst införts i inkomstlängderna för ett

jämförelsevis stort antal personer, vilka icke skolat påföras statlig inkomstskatt.

Denna enbart av avgiftsplikten enligt folkpensioneringslagen betingade

inkomstberäkning och längdföring har emellertid i realiteten icke

vållat taxeringsmyndigheterna merarbete av betydelse, då personer av nu

ifrågavarande kategori regelmässigt skolat åsättas taxering till kommunal

inkomstskatt, varför inkomstberäkning och längdföring av denna anledning

i varje fall måst ske. Med hänsyn till de låga belopp, vartill de kommunala

ortsavdragen uppgått, har taxering enligt kommunalskattelagen i allmänhet

skolat åsättas, så snart skattskyldigs inkomst uppgått till eller blott

obetydligt överstigit 600 kronor.

I och med ikraftträdandet av den kommunala ortsavdragsreformen kommer

det lägsta kommunala ortsavdraget för fysisk person, som varit bosatt

här i riket under hela beskattningsåret, att utgöra 1 180 kronor. Godtages

mitt förut framlagda förslag att skatteplikt till kommunal inkomstskatt

för fysisk person skall inräda vid en beskattningsbar inkomst av 20 kronor,

kommer sådan person, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret,

icke under några förhållanden att påföras allmän kommunalskatt,

om ej den taxerade inkomsten uppgår till 1 200 kronor. Då de statliga

ortsavdragen äro väsentligt högre än de kommunala, ligger den inkomstgräns,

under vilken statlig inkomstskatt icke ifrågakommer, åtskilligt högre

än 1 200 kronor.

Den i kommunala ortsavdragsreformen innefattade höjningen av den

lägsta inkomstgräns, vid vilken skyldighet att erlägga direkta skatter kan

inträda, har föranlett omprövning av föreskrifterna rörande skyldigheten

att avlämna självdeklaration till ledning vid inkomsttaxeringen, och jag

har därvid funnit mig böra förorda, att skyldigheten att avlämna själv
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

5

deklaration efter ikraftträdandet av nyssnämnda reform anknytes till uppnåendet

av den inkomstnivå, vid vilken skyldighet att erlägga direkta skatter

enligt reformen tidigast kan inträda. Jag har sålunda föreslagit, att

deklarationsplikt för fysisk person, som varit bosatt i riket under hela

beskattningsåret, skall inträda vid 1 200 kronors inkomst. Därvid har jag

utgått från att proceduren med avlämnande av självdeklaration, åsättande

av taxering, debitering och uppbörd av skatt samt, i förekommande fall,

restföring och indrivning bör av praktiska skäl förekomma endast beträffande

sådana personer, som möjligen kunna bliva skyldiga att erlägga direkta

skatter. Att föreskriva enahanda procedur beträffande personer med

inkomster under den gräns, vid vilken skyldighet att erlägga direkta skatter

kan inträda, enbart i syfte att erhålla underlag för påföring av pensionsavgifter

å så små belopp som elva kronor och därunder, har synts

mig föga rationellt. Det ekonomiska utbytet för statsverket av sådana åtgärder

kan icke anses stå i rimlig proportion till de uppskattade kostnaderna

för dessa åtgärder.

Med den av mig intagna ståndpunkten kommer efter ortsavdragsreformens

ikraftträdande underlag att saknas för beräkning av taxerade inkomster

under 1 200 kronor och i följd härav måste övervägas, huruvida

och i vad mån personer med dessa låga inkomster skola påföras pensionsavgifter.

Olika alternativ äro därvid tänkbara. En möjlighet är att bibehålla

den nuvarande minimiavgiften sex kronor för alla avgiftspliktiga,

som icke uppnå 1 200 kronors beräknad taxerad inkomst. Alternativt kan

minimiavgiften — med bibehållande i princip av den allmänna avgiftsplikten

-— tänkas höjd till något belopp under tolv kronor, förslagsvis tio

kronor, vilket i och för sig kunde anses motiverat med hänsyn till inträdda

ändringar i prisnivå och inkomstförhållanden. Slutligen föreligger det av

de sakkunniga förordade alternativet att slopa avgiftsplikten för personer,

som icke uppnått 1 200 kronors enligt förordningen om statlig inkomstskatt

beräknad taxerad inkomst.

För sistnämnda alternativ tala onekligen starka praktiska skäl. Det är

uppenbart att, om hänsyn tages till kostnaderna för debitering, uppbörd,

redovisning och indrivning, kan uttagandet av de småbelopp det här rör

sig om icke medföra nämnvärt ekonomiskt utbyte för statsverket. Från

de belopp, som verkligen inflyta, böra nämligen vid beräkningen av nettoutbytet

dragas de icke oväsentliga kostnader, som de icke erlagda avgifterna

draga. Särskilt indrivningsåtgärderna ställa sig utan tvivel dyrbara;

därvid bör även beaktas att bestyret med dessa småbelopp kan befaras

minska omfattningen av det arbete, som kan nedläggas på andra mera

betydelsefulla arbetsuppgifter.

Jag har låtit föranstalta om en sticksprovsundersökning rörande ett par

församlingar och kommuner rörande uppbördsresultatet i fråga om pen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

sionsavgifter under 12 kronor. Resultatet redovisas i en promemoria, vilken

såsom bihang fogats vid statsrådsprotokollet i förevarande ärende.

Såsom framgår av promemorian är uppbördsresultatet dåligt i vad gäller

minimiavgifterna. Vad angår det sannolika uppbördsresultatet för framtiden

bör beaktas, att någon möjlighet att tvångsvis uttaga dessa avgifter

i allmänhet icke föreligger med hänsyn till de avgiftspliktigas låga

inkomster och därav följande bristande betalningsförmåga. Vidare bör beaktas,

att åtskilliga avgiftspliktiga hitintills likväl erlagt sina avgifter i den

tron, att rätten till pension och storleken av pensionen skulle påverkas av

avgiftsbetalningen. Det kan därför befaras, att uppbördsresultatet kommer

att ytterligare avsevärt försämras, i den mån kännedom om de nu i detta

hänseende gällande bestämmelserna mera allmänt vinnes.

Vid bedömandet av frågan om avgiftsplikten bör beaktas, att de avgiftspliktiga

av förevarande kategori ha så små inkomster, att någon förmåga

att erlägga avgifterna i allmänhet icke kan sägas föreligga. Inkomsterna

ligga nämligen under det lägsta kommunala ortsavdraget — vilket i och

för sig notoriskt är alltför lågt för att motsvara ett verkligt existensminimum

—- och avsevärt under de minimibelopp, som uppbörds- och indrivningsmyndigheterna

pläga räkna med såsom nödvändiga för bestridande

av de skattskyldigas levnadskostnader. De fall där den verkliga betalningsförmågan

hos personer med mindre än 1 200 kronors taxerad inkomst

är större än som motsvarar de taxerade inkomsterna — vilket huvudsakligen

torde gälla i fråga om vissa hemmasöner och hemmadöttrar i

jordbruk — torde med förbättringarna inom taxeringsväsendet ha blivit

allt färre och numera vara så fåtaliga, att de sakna nämnvärd praktisk

betydelse för bedömandet av förevarande spörsmål. I detta sammanhang

vill jag framhålla, att om i nästkommande års källskattetabeller en uppräkning

sker av de skattemässiga värdena å naturaförmåner, mycket få

hemmasöner och hemmadöttrar i jordbruk torde få en taxerad inkomst

understigande 1 200 kronor. Att en dylik uppräkning kommer till stånd

torde man få räkna med, eftersom de nuvarande värdena gällt oförändrade

sedan den 1 januari 1949 och alltså fastställts redan kring mitten av år 1948.

Den i vissa remissyttranden uttalade meningen att ett biträdande av de

sakkunnigas förslag skulle innebära ett uppgivande av den ståndpunkt i

fråga om socialförsäkringsavgifterna, som Kungl. Maj:t och riksdagen vid

tidigare överväganden intagit, kan jag icke dela. Ett bifall till förslaget

kan icke anses innebära mera än ett av rent praktiska och ekonomiska

synpunkter betingat undantag, som icke rubbar de allmänna principerna

för avgifternas uttagande. Jag vill i detta avseende särskilt framhålla, att

förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga de myndigheter,

som i sin tjänsteutövning syssla med uppbörd och indrivning och som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29. 7

sålunda på grund av sin verksamhet äro särskilt skickade att bedöma förslagets

innebörd ur praktiska synpunkter.

Jag finner mig alltså böra biträda vad de sakkunniga i förevarande avseende

föreslagit.

De förslag om ytterligare ändringar av bestämmelserna om skyldigheten

att erlägga pensionsavgift, som i remissyttrandena framförts, torde icke

böra upptagas i förevarande sammanhang. Dock torde en av pensionsstyrelsen

föreslagen ändring av formell natur i 19 § första stycket andra

punkten lagen om folkpensionering nu böra vidtagas. Ändringen innebär,

att befrielse för pensionär från avgiftsskyldighet för det år, varunder rätten

till pension inträtt, anknytes till den omständigheten, huruvida vederbörande

ägt uppbära pension för juni månad ifrågavarande år, icke såsom

nu till huruvida vederbörande den 1 juli samma år åtnjuter folkpension.

Innebörden av sistnämnda uttryck synes i praxis ha vållat tvekan.»

Utskottet.

Utskottet, som delar departementschefens uppfattning att ett bifall till

förslaget om befrielse för personer, vilka icke uppnå minst 1 200 kronors

taxerad inkomst, från skyldigheten att erlägga folkpensionsavgift icke kan

anses innebära mera än ett av rent praktiska och ekonomiska synpunkter

betingat undantag, som icke rubbar de allmänna principerna för uttagande

av avgifter till de olika socialförsäkringarna, har icke funnit anledning till

erinran mot det genom propositionen framlagda, av utskottet behandlade

lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts proposition

nr 180, till den del propositionen behandlats av utskottet,

antaga det vid propositionen fogade förslaget till

lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering.

Stockholm den 27 april 1951.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Wistrand*, Nils Elowsson,

Wahlund*, Uhlén och fru Svenson*;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Carlsson

i Bakeröd, Jönsson i Lund*, fru Ewerlöf, herrar Wiklund i Stockholm,

Andersson i Linköping och fru Sjöstrand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Wistrand och fru Ewerlöf.

AB Gustaf Lindströms Boktr.

Stockholm 1951

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:246 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1945 s. 12 i texten