Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
1951-04-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1951:29, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 29.
1
Nr 29.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m., såvitt propositionen hänvisats
till lagutskott.
Genom en den 30 mars 1951 dagtecknad proposition, nr 180, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 5 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
3) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379); samt
4) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 29 juni 1946 (nr 431)
om folkpensionering.
Propositionen har, såvitt angår förslag till lag angående ändrad lydelse av
19 § lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, hänvisats till
lagutskott och behandlats av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet.
Det vid propositionen fogade förslaget till lag angående ändrad lydelse av
19 § lagen om folkpensionering är av följande lydelse.
Förslag
till
lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 29 juni 1946 (nr 431)
om folkpensionering.
Härigenom förordnas, att 19 § lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. Nr 29.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 29.
Nuvarande lydelse:
19 §.
Föreslagen lydelse:
19 §.
Såsom bidrag till kostnaderna för Såsom bidrag till kostnaderna för
folkpensioneringen skall för varje folkpensioneringen skall för varje
år pensionsavgift erläggas av envar år pensionsavgift erläggas av envar
svensk medborgare, dock ej för år svensk medborgare, dock ej för år
före det, under vilket han fyller före det, under vilket han fyller
aderton år, eller efter det, under vil- aderton år, eller efter det, under vilket
han fyllt sextiosex år, eller för ket han fyllt sextiosex år, eller för
år, för vilket han icke är i riket man- år, för vilket han icke är i riket mantalsskriven.
Pensionsavgift erlägges talsskriven, ej heller för år, för vilej
heller av person, som den 1 juli ket hans enligt förordningen om statdet
år avgiften skall slutligen på- lig inkomstskatt taxerade inkomst
föras åtnjuter folkpension eller för- icke uppgår till 1 200 kronor eller,
lorat sitt svenska medborgarskap, om han är gift och mantalsskriven
eller för den som vid nämnda tid- såsom tillhörande samma hushåll
punkt avlidit. som sin make, för år för vilket ma
karnas
taxerade inkomster sammanlagt
icke uppgå till 1200 kronor.
Pensionsavgift erlägges icke av person,
som under juni månad det år
avgiften skall slutligen påföras ägt
uppbära folkpension eller den 1 juli
samma år förlorat sitt svenska medborgarskap,
eller för den som vid
sistnämnda tidpunkt avlidit.
Beloppet av den pensionsavgift, Beloppet av den pensionsavgift,
som skall av avgiftspliktig årligen som skall av avgiftspliktig årligen
erläggas, utgör en procent av hans erläggas, utgör en procent av hans
enligt förordningen om statlig in- enligt förordningen om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt för komstskatt för året taxerade inåret
taxerade belopp eller, om den komst eller, om den avgiftspliktige
avgiftspliktige är gift och mantals- är gift och mantalsskriven såsom
skriven såsom tillhörande samma tillhörande samma hushåll som sin
hushåll som sin make, en halv make, en halv procent av makarnas
procent av makarnas sammanlagda sammanlagda taxerade inkomster.
taxerade belopp. För varje avgifts- För varje avgiftspliktig vare dock
pliktig vare dock lägsta avgift sex högsta avgift 100 kronor.
kronor och högsta avgift 100 kronor.
Pensionsavgift, som---hela Pensionsavgift, som---hela
krontal. krontal.
Andra lagutskottets utlåtande nr 29. 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om pensionsavgifter, som påföras för år 1952
eller tidigare år.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för ifrågavarande lagförslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Propositionen i sin helhet upptager förslag till vissa författningsändringar
i anslutning till den år 1950 beslutade omläggningen av det kommunala
ortsavdragssystemet.
Sålunda föreslås att nu gällande skattepliktsgräns vid 600 kronors taxerad
inkomst avskaffas samt att minimibeloppet för påföring av beskattningsbar
inkomst höjes från 10 till 20 kronor.
Vidare föreslås att skyldigheten att avgiva självdeklaration, som enligt
gällande bestämmelser inträder vid en taxerad inkomst av 600 kronor, i
stället skall inträda vid en bruttointäkt av 1 200 kronor.
Slutligen föreslås att personer, som icke uppnå minst 1 200 kronors taxerad
inkomst, skola vara befriade från erläggande av folkpensionsavgift.
1950 års skattelagssakkunnigas förslag.
1950 års skattelagssakkunniga ha med skrivelse den 18 november 1950
till chefen för finansdepartementet överlämnat promemoria med förslag
till vissa författningsändringar i anslutning till den år 1950 beslutade
omläggningen av det kommunala ortsavdragssystemet. De sakkunniga ha
däri även behandlat frågan om ändring av bestämmelserna för beräkning
av avgifterna till den allmänna folkpensioneringen. De sakkunniga ha för
sin del förordat att pensionsavgift alltjämt skulle utgå med en procent av
den enligt förordningen om statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, men
att personer, som icke uppnådde 1 200 kronors beräknad taxerad inkomst,
befriades från avgiftsskyldighet.
över promemorian ha, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
socialstyrelsen, statskontoret, pensionsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs,
Jämtlands och Norrbottens län, 1950 års folkpensionsrevision (särskilt yttrande
av J. L. Hartmann), Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,
Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet och Sveriges
folkpensionärers riksförbund.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 29.
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, har i propositionen
anfört bland annat följande: »Gällande bestämmelser om förande av taxeringslängder
innebära, att till ledning för påföring av pensionsavgift enligt
lagen om folkpensionering anteckning i inkomstlängden om beräknad taxerad
inkomst enligt förordningen om statlig inkomstskatt skall ske för person
i avgiftspliktig ålder, även om den beräknade taxerade inkomsten icke
uppgår till sådant belopp, att någon beskattningsbar inkomst uppkommer.
Då det belopp, som vid beräkning av den beskattningsbara inkomsten enligt
förordningen om statlig inkomstskatt skall avgå från den taxerade inkomsten,
kan för skattskyldig som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret
uppgå till 3 000 kronor — eller till 5 000 kronor, om skäl att bevilja
avdrag för nedsatt skatteförmåga med högsta tillåtna belopp anses
föreligga — har nyss berörda föreskrift inneburit, att enligt statsskatteförordningen
beräknad taxerad inkomst införts i inkomstlängderna för ett
jämförelsevis stort antal personer, vilka icke skolat påföras statlig inkomstskatt.
Denna enbart av avgiftsplikten enligt folkpensioneringslagen betingade
inkomstberäkning och längdföring har emellertid i realiteten icke
vållat taxeringsmyndigheterna merarbete av betydelse, då personer av nu
ifrågavarande kategori regelmässigt skolat åsättas taxering till kommunal
inkomstskatt, varför inkomstberäkning och längdföring av denna anledning
i varje fall måst ske. Med hänsyn till de låga belopp, vartill de kommunala
ortsavdragen uppgått, har taxering enligt kommunalskattelagen i allmänhet
skolat åsättas, så snart skattskyldigs inkomst uppgått till eller blott
obetydligt överstigit 600 kronor.
I och med ikraftträdandet av den kommunala ortsavdragsreformen kommer
det lägsta kommunala ortsavdraget för fysisk person, som varit bosatt
här i riket under hela beskattningsåret, att utgöra 1 180 kronor. Godtages
mitt förut framlagda förslag att skatteplikt till kommunal inkomstskatt
för fysisk person skall inräda vid en beskattningsbar inkomst av 20 kronor,
kommer sådan person, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret,
icke under några förhållanden att påföras allmän kommunalskatt,
om ej den taxerade inkomsten uppgår till 1 200 kronor. Då de statliga
ortsavdragen äro väsentligt högre än de kommunala, ligger den inkomstgräns,
under vilken statlig inkomstskatt icke ifrågakommer, åtskilligt högre
än 1 200 kronor.
Den i kommunala ortsavdragsreformen innefattade höjningen av den
lägsta inkomstgräns, vid vilken skyldighet att erlägga direkta skatter kan
inträda, har föranlett omprövning av föreskrifterna rörande skyldigheten
att avlämna självdeklaration till ledning vid inkomsttaxeringen, och jag
har därvid funnit mig böra förorda, att skyldigheten att avlämna själv
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 29.
5
deklaration efter ikraftträdandet av nyssnämnda reform anknytes till uppnåendet
av den inkomstnivå, vid vilken skyldighet att erlägga direkta skatter
enligt reformen tidigast kan inträda. Jag har sålunda föreslagit, att
deklarationsplikt för fysisk person, som varit bosatt i riket under hela
beskattningsåret, skall inträda vid 1 200 kronors inkomst. Därvid har jag
utgått från att proceduren med avlämnande av självdeklaration, åsättande
av taxering, debitering och uppbörd av skatt samt, i förekommande fall,
restföring och indrivning bör av praktiska skäl förekomma endast beträffande
sådana personer, som möjligen kunna bliva skyldiga att erlägga direkta
skatter. Att föreskriva enahanda procedur beträffande personer med
inkomster under den gräns, vid vilken skyldighet att erlägga direkta skatter
kan inträda, enbart i syfte att erhålla underlag för påföring av pensionsavgifter
å så små belopp som elva kronor och därunder, har synts
mig föga rationellt. Det ekonomiska utbytet för statsverket av sådana åtgärder
kan icke anses stå i rimlig proportion till de uppskattade kostnaderna
för dessa åtgärder.
Med den av mig intagna ståndpunkten kommer efter ortsavdragsreformens
ikraftträdande underlag att saknas för beräkning av taxerade inkomster
under 1 200 kronor och i följd härav måste övervägas, huruvida
och i vad mån personer med dessa låga inkomster skola påföras pensionsavgifter.
Olika alternativ äro därvid tänkbara. En möjlighet är att bibehålla
den nuvarande minimiavgiften sex kronor för alla avgiftspliktiga,
som icke uppnå 1 200 kronors beräknad taxerad inkomst. Alternativt kan
minimiavgiften — med bibehållande i princip av den allmänna avgiftsplikten
-— tänkas höjd till något belopp under tolv kronor, förslagsvis tio
kronor, vilket i och för sig kunde anses motiverat med hänsyn till inträdda
ändringar i prisnivå och inkomstförhållanden. Slutligen föreligger det av
de sakkunniga förordade alternativet att slopa avgiftsplikten för personer,
som icke uppnått 1 200 kronors enligt förordningen om statlig inkomstskatt
beräknad taxerad inkomst.
För sistnämnda alternativ tala onekligen starka praktiska skäl. Det är
uppenbart att, om hänsyn tages till kostnaderna för debitering, uppbörd,
redovisning och indrivning, kan uttagandet av de småbelopp det här rör
sig om icke medföra nämnvärt ekonomiskt utbyte för statsverket. Från
de belopp, som verkligen inflyta, böra nämligen vid beräkningen av nettoutbytet
dragas de icke oväsentliga kostnader, som de icke erlagda avgifterna
draga. Särskilt indrivningsåtgärderna ställa sig utan tvivel dyrbara;
därvid bör även beaktas att bestyret med dessa småbelopp kan befaras
minska omfattningen av det arbete, som kan nedläggas på andra mera
betydelsefulla arbetsuppgifter.
Jag har låtit föranstalta om en sticksprovsundersökning rörande ett par
församlingar och kommuner rörande uppbördsresultatet i fråga om pen
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 29.
sionsavgifter under 12 kronor. Resultatet redovisas i en promemoria, vilken
såsom bihang fogats vid statsrådsprotokollet i förevarande ärende.
Såsom framgår av promemorian är uppbördsresultatet dåligt i vad gäller
minimiavgifterna. Vad angår det sannolika uppbördsresultatet för framtiden
bör beaktas, att någon möjlighet att tvångsvis uttaga dessa avgifter
i allmänhet icke föreligger med hänsyn till de avgiftspliktigas låga
inkomster och därav följande bristande betalningsförmåga. Vidare bör beaktas,
att åtskilliga avgiftspliktiga hitintills likväl erlagt sina avgifter i den
tron, att rätten till pension och storleken av pensionen skulle påverkas av
avgiftsbetalningen. Det kan därför befaras, att uppbördsresultatet kommer
att ytterligare avsevärt försämras, i den mån kännedom om de nu i detta
hänseende gällande bestämmelserna mera allmänt vinnes.
Vid bedömandet av frågan om avgiftsplikten bör beaktas, att de avgiftspliktiga
av förevarande kategori ha så små inkomster, att någon förmåga
att erlägga avgifterna i allmänhet icke kan sägas föreligga. Inkomsterna
ligga nämligen under det lägsta kommunala ortsavdraget — vilket i och
för sig notoriskt är alltför lågt för att motsvara ett verkligt existensminimum
—- och avsevärt under de minimibelopp, som uppbörds- och indrivningsmyndigheterna
pläga räkna med såsom nödvändiga för bestridande
av de skattskyldigas levnadskostnader. De fall där den verkliga betalningsförmågan
hos personer med mindre än 1 200 kronors taxerad inkomst
är större än som motsvarar de taxerade inkomsterna — vilket huvudsakligen
torde gälla i fråga om vissa hemmasöner och hemmadöttrar i
jordbruk — torde med förbättringarna inom taxeringsväsendet ha blivit
allt färre och numera vara så fåtaliga, att de sakna nämnvärd praktisk
betydelse för bedömandet av förevarande spörsmål. I detta sammanhang
vill jag framhålla, att om i nästkommande års källskattetabeller en uppräkning
sker av de skattemässiga värdena å naturaförmåner, mycket få
hemmasöner och hemmadöttrar i jordbruk torde få en taxerad inkomst
understigande 1 200 kronor. Att en dylik uppräkning kommer till stånd
torde man få räkna med, eftersom de nuvarande värdena gällt oförändrade
sedan den 1 januari 1949 och alltså fastställts redan kring mitten av år 1948.
Den i vissa remissyttranden uttalade meningen att ett biträdande av de
sakkunnigas förslag skulle innebära ett uppgivande av den ståndpunkt i
fråga om socialförsäkringsavgifterna, som Kungl. Maj:t och riksdagen vid
tidigare överväganden intagit, kan jag icke dela. Ett bifall till förslaget
kan icke anses innebära mera än ett av rent praktiska och ekonomiska
synpunkter betingat undantag, som icke rubbar de allmänna principerna
för avgifternas uttagande. Jag vill i detta avseende särskilt framhålla, att
förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga de myndigheter,
som i sin tjänsteutövning syssla med uppbörd och indrivning och som
Andra lagutskottets utlåtande nr 29. 7
sålunda på grund av sin verksamhet äro särskilt skickade att bedöma förslagets
innebörd ur praktiska synpunkter.
Jag finner mig alltså böra biträda vad de sakkunniga i förevarande avseende
föreslagit.
De förslag om ytterligare ändringar av bestämmelserna om skyldigheten
att erlägga pensionsavgift, som i remissyttrandena framförts, torde icke
böra upptagas i förevarande sammanhang. Dock torde en av pensionsstyrelsen
föreslagen ändring av formell natur i 19 § första stycket andra
punkten lagen om folkpensionering nu böra vidtagas. Ändringen innebär,
att befrielse för pensionär från avgiftsskyldighet för det år, varunder rätten
till pension inträtt, anknytes till den omständigheten, huruvida vederbörande
ägt uppbära pension för juni månad ifrågavarande år, icke såsom
nu till huruvida vederbörande den 1 juli samma år åtnjuter folkpension.
Innebörden av sistnämnda uttryck synes i praxis ha vållat tvekan.»
Utskottet.
Utskottet, som delar departementschefens uppfattning att ett bifall till
förslaget om befrielse för personer, vilka icke uppnå minst 1 200 kronors
taxerad inkomst, från skyldigheten att erlägga folkpensionsavgift icke kan
anses innebära mera än ett av rent praktiska och ekonomiska synpunkter
betingat undantag, som icke rubbar de allmänna principerna för uttagande
av avgifter till de olika socialförsäkringarna, har icke funnit anledning till
erinran mot det genom propositionen framlagda, av utskottet behandlade
lagförslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts proposition
nr 180, till den del propositionen behandlats av utskottet,
antaga det vid propositionen fogade förslaget till
lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering.
Stockholm den 27 april 1951.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 29.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sten, Wistrand*, Nils Elowsson,
Wahlund*, Uhlén och fru Svenson*;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Carlsson
i Bakeröd, Jönsson i Lund*, fru Ewerlöf, herrar Wiklund i Stockholm,
Andersson i Linköping och fru Sjöstrand.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Wistrand och fru Ewerlöf.
AB Gustaf Lindströms Boktr.
Stockholm 1951
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:246 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1945 s. 12 i texten