Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vägtrafikförordning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1951-04-20 · 129 sidor, varav 127 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 127 av 129 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1951:30, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vägtrafikförordning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

1

Nr 30.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till vägtrafikförordning m. m., dels ock

i ämnet väckta motioner.

Genom en den 26 januari 1951 dagtecknad proposition, nr 30, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll samt med hänvisning till här nedan intagna författningsförslag,

dels anhållit om riksdagens yttrande över förslaget till

1) vägtrafikförordning;

dels föreslagit riksdagen att antaga förslagen till

2) lag om straff för vissa trafikbrott;

3) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 juni 1916 (nr 312) angående

ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik; och

4) lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 10 maj 1929

(nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon;

dels anhållit om riksdagens yttrande över förslagen till

5) förordning om ändring i vissa delar av ordningsstadgan för rikets städer

den 24 mars 1868 (nr 22); samt

6) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 25 oktober

1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. in.;

dels ock föreslagit riksdagen att antaga förslaget till

7) förordning angående ändrad lydelse av 1, 2 och 5 §§ förordningen den

2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Sedan samråd ägt rum med ordföranden i bevillningsutskottet, har det

icke ansetts erforderligt att låta propositionen bliva föremål för behandling

av sammansatt bevillnings- och andra lagutskott.

De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse:

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. Nr 30.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Förslag
till
Vägtrafikförordning.

Härigenom förordnas som följer.

AVDELNING I.

Inledande bestämmelser.

1 §•

1 mom. I denna förordning förstås med

väg: allmän väg, gata eller annan allmän plats, som är upplåten för allmän

samfärdsel, samt enskild väg, som nyttjas till farväg, däri inbegripet

för samfärdsel endast vintertid avsedd körled;

vägtrafikant: envar som färdas eller eljest vistas på väg eller i fordon på

väg;

fordon: varje anordning på hjul, band eller medar, som är inrättad för

tärd på marken och icke löper på skenor.

Vad i denna förordning stadgas om vägkorsning skall äga motsvarande

tillämpning på förgrening av väg och anslutning mellan vägar.

2 mom. I denna förordning förstås med motordrivet fordon: fordon, som

för framdrivande är försett med motor, dock ej luftfartyg.

Motordrivna fordon indelas i

A. motorfordon: motordrivet fordon, som är inrättat huvudsakligen för

att självständigt nyttjas till person- eller godsbefordran, så ock för annat

ändamål inrättat motordrivet fordon, som är konstruerat för eller utan svårighet

kan ändras till en hastighet överstigande 30 kilometer i timmen;

B. traktor: motordrivet fordon, som är inrättat huvudsakligen såsom dragfordon

för annat fordon eller för arbetsredskap, och som är konstruerat för

en hastighet av högst 30 kilometer i timmen samt endast med svårighet kan

ändras till högre hastighet;

C. motorredskap: motordrivet fordon, som är inrättat huvudsakligen såsom

arbetsredskap, och som är konstruerat för en hastighet av högst 30 kilometer

i timmen samt endast med svårighet kan ändras till högre hastighet.

3 mom. För motorfordon gäller i denna förordning följande indelning:

1. bil: motorfordon, som är försett med tre eller flera hjul (medar) eller

med band, där icke fordonet enligt vad nedan sägs är att anse som motorcykel;
2.

motorcykel: motorfordon på två hjul (medar), med eller utan sidvagn,

eller sådant motorfordon på tre hjul (medar), som har en tjänstevikt,

beräknad såsom för motorcykel, av högst 400 kilogram.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

3

Bilar hänföras till följande slag:

a. personbil: bil, som är byggd huvudsakligen för befordran av personer,

dock, utöver föraren, högst åtta personer (passagerare);

b. buss: bil, som är byggd för befordran av flera än åtta personer (passagerare)

utöver föraren, även om bilen därjämte är inrättad för annat ändamål;
c.

lastbil: bil, som är byggd huvudsakligen för befordran av gods och ej

är att hänföra till buss; såsom lastbil anses jämväl bil, som icke enligt vad

förut angivits är att hänföra till visst slag av bil.

Motorcyklar indelas i

a. lätt motorcykel: motorcykel med tjänstevikt av högst 75 kilogram;

b. tung motorcykel: motorcykel med tjänstevikt över 75 kilogram.

i mom. I denna förordning förstås med

släpfordon: fordon, som är byggt för koppling till bil eller traktor och

avsett för person- eller godsbefordran eller för att uppbära anordningar

för bilens eller traktorns drivande;

efterfordon: fordon, som, utan att vara hänförligt till släpfordon, är kopplat

till bil eller traktor;

släpvagn: släpfordon, som är försett med hjul eller band;

släpsläde: släpfordon, som är försett med medar;

påhängsvagn: släpvagn, som är avsedd att genom kopplingsanordning,

bestående av tapp med vändskiva eller därmed jämförlig konstruktion,

förenas med bil eller traktor, och som är så utförd, att dess underrede (chassi)

eller karosseri direkt vilar på det dragande fordonet;

sidvagn: fordon, som är byggt för att kopplas vid sidan av tvåhjulig

motorcykel; tillkopplad sidvagn är dock icke att anse såsom särskilt fordon;

cykel: fordon, som är avsett att av åkande framdrivas med tramp- eller

vevanordning, dock ej fordon, avsett uteslutande för lek (lekfordon);

tandemcykel: tvåhjulig cykel, som är byggd för att framdrivas av två eller

flera personer;

utryckningsfordon: ambulansbil samt motorfordon, som är avsett att användas

av brandväsendet vid eldfara, av brandkår för beredande av hjälp

vid eller till förhindrande av olycksfall eller av polis- eller tullpersonal i

brådskande tjänsteutövning.

5 mom. Vad i denna förordning föreskrives för visst slag av fordon skall

i tillämpliga delar gälla även chassi till sådant fordon.

Föreligger särskild anledning att hänföra viss fordonstyp till annat slag

av fordon än som med tillämpning av beskrivningarna i 2—4 mom. skulle

bliva fallet, eller kan beträffande viss fordonstyp icke med ledning av dessa

beskrivningar avgöras, till vilket slag av fordon densamma är att hänföra,

bestämmer därom Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar.

C> mom. I denna förordning förstås med

bils eller traktors tjänstevikt: sammanlagda vikten av dels fordonet i

normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning av tyngsta till fordonet hö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

rande karosseri, dels till fordonet hörande verktyg och reservhjul ävensom

bränsle, smörjolja och vatten, dels ock föraren av fordonet;

motorcykels tjänstevikt: sammanlagda vikten av dels motorcykeln i normalt,

fullt driftfärdigt skick, dock oberäknat sidvagn, dels ock till motorcykeln

hörande verktyg samt bränsle, smörjolja och vatten;

släpfordons eller sidvagns tjänstevikt: vikten av fordonet i normalt, fullt

driftfärdigt skick vid användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri;

motorfordons, släpfordons eller sidvagns maximilast: den beräknade vikten

av det största antal personer och den största mängd gods, varför fordonet

är inrättat, dock att i fråga om bil förarens vikt ej medräknas;

bils eller släpfordons totalvikt: summan av fordonets tjänstevikt och

maximilast;

fordons bruttovikt: den vikt, som vid visst tillfälle uppbäres av fordonets

samtliga hjul, band eller medar.

Vid fastställande av tjänstevikt eller maximilast skall vikten av varje

person beräknas till 70 kilogram.

Närmare bestämmelser angående fastställandet av fordons vikt och maximilast

meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar.

7 mom. I denna förordning avses med

parkering: uppställning av fordon; dock räknas ej såsom parkering uppställning

tillfälligt under kortare tid för åkandes på- eller avstigning, för

av- och pålastning av gods eller för annat liknande ändamål;

parkeringsplats: område, som särskilt anvisats för parkering av fordon

eller visst slag av fordon.

8 mom. Vad i denna förordning stadgas om ägare av fordon skall beträffande

fordon, som innehaves på grund av avbetalningsköp, i stället gälla

innehavaren, trots att äganderätten ännu icke övergått på honom.

9 mom. Besiktning och annan förrättning, som i denna förordning avses,

verkställes, där ej annorlunda är angivet, av särskilda besiktningsmän.

Närmare föreskrifter angående besiktningsmännen och deras verksamhet

meddelas av Konungen eller av Konungen förordnad chefsmyndighet.

AVDELNING II.

Bestämmelser om fordon.

1 kap. Fordons beskaffenhet och utrustning.

Allmänna bestämmelser.

2 §•

Fordon får tagas i bruk på väg, endast om fordonet är tillförlitligt ur

säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik. I dessa hänseenden gäller

för vissa slag av fordon vad nedan i 3—8 §§ stadgas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

5

Närmare bestämmelser om anordningar, som i 3—8 §§ avses, meddelas,

där så finnes erforderligt, av Konungen eller den myndighet som Konungen

därtill förordnar.

Bil.

3 §•

1 mom. Bil skall vara försedd med

a) effektiv styrinrättning;

b) effektiv bromsutrustning, bestående av antingen två av varandra oberoende

system för bromsning eller ett system, som kan påverkas av två

av varandra oberoende anordningar; åtminstone ett system skall kunna på

sluttande mark kvarhålla bilen, även om föraren lämnat denna;

c) om bilens tjänstevikt överstiger 450 kilogram, anordning för backning;

d) antingen luftringar eller ock andra ringar, medar eller band av beskaffenhet,

som godkänts av den myndighet Konungen därtill förordnar;

e) framtill minst två på samma höjd, en på vardera sidan av bilen, anbragta

lyktor, som kunna visa vitt eller gult sken av sådan sammanlagd

ljusstyrka, att bilen under mörker kan föras på betryggande sätt; och skola

lyktor med bländande sken kunna snabbt avbländas på tillfredsställande

sätt;

f) baktill dels lykta, varigenom på bilen anbragt bakre registrerings-, interims-

eller saluvagnsskylt kan så belysas med vitt sken, att den under

mörker lätt avläses (skyltlykta), dels lykta, som kan visa rött sken bakåt

(baklykta), dels ock lykta, som vid användning av fotbroms eller motsvarande

anordning kan visa rött eller gult sken bakåt (stopplykta); och få

dessa lyktor kombineras;

g) apparat, med vilken kan givas ljudsignal med jämn, dov ton;

h) med lyse försedd anordning, som kan tydligt visa ändrad körriktning

och vid användning är väl synlig såväl framifrån som bakifrån (körriktningsvisare);

dock erfordras icke sådan anordning på chassi utan förarhytt;
i)

backspegel, så placerad, att föraren med densamma kan iakttaga den

bakomvarande trafiken; dock behöver chassi utan förarhytt icke vara försett

med backspegel;

j) om förbränningsmotor användes, effektiv anordning för att hindra

störande ljud från avloppsgaserna (ljuddämpare);

k) stänkskydd, bestående av stänkskärmar eller däremot svarande anordningar;

stänkskydd erfordras dock icke på chassi och ej heller på sådan

lastbil, varest skyddet finnes medföra avsevärd olägenhet med hänsyn till

bilens konstruktion och ändamål; samt

l) tillfredsställande kopplingsanordning, om bilen är avsedd för att draga

släpfordon.

2 mom. Förarplatsen på bil skall vara rymlig och så anordnad, att den

medgiver bekväm körställning samt god utsikt över vägen och åt sidorna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Samtliga anordningar för bilens manövrering skola vara anbragta så, att

föraren utan förväxling lätt kan åtkomma dem utan att flytta sig från sin

plats eller vända sin uppmärksamhet från vägen.

3 mom. Motorn samt de behållare och rör, vilka innesluta flytande eller

gasformigt bränsle, liksom ock den elektriska utrustningen skola vara på

bästa möjliga sätt skyddade för åverkan och så beskaffade, att vådeld såvitt

möjligt förekommes.

Behållare och rör för gasformigt bränsle få icke vara placerade inom

utrymme, som är avsett för personbefordran.

4 mom. Anordningar, som till skydd mot slirning anbringas på bil, skola

vara så beskaffade, att de ej skada vägen.

5 mom. På buss samt gengasdriven person- eller lastbil skall finnas eldsläckningsapparat.

På gengasdriven buss samt gengasdriven lastbil skall

därjämte under tiden från och med den 1 april till och med den 15 oktober

vid färd utom tättbebyggt område finnas särskilt kärl med minst tio liter

vatten för eldsläckning.

Eldsläckningsapparat skall vara av typ, som godkänts av statens provningsanstalt.

Eldsläckningsapparat och kärl med vatten skola vara lätt tillgängliga.

Motorcykel.

4 §•

1 mom. Motorcykel skall vara försedd med

a) effektiv styrinrättning;

b) minst en effektiv broms; dock att i fråga om tung motorcykel kräves

effektiv bromsutrustning, bestående av antingen två av varandra oberoende

system för bromsning eller ett system, som kan påverkas av två av varandra

oberoende anordningar, varjämte på trehjulig tung motorcykel eller motorcykel

med sidvagn åtminstone ett system skall kunna på sluttande mark

kvarhålla fordonet, även om föraren lämnat detta;

c) antingen luftringar eller ock andra ringar eller medar av beskaffenhet,

som godkänts av den myndighet Konungen därtill förordnar;

d) framtill minst en lykta, som kan visa vitt eller gult sken av sådan

ljusstyrka, att fordonet under mörker kan föras på betryggande sätt, och

som, därest den har bländande sken, kan snabbt avbländas på tillfredsställande

sätt; dock att i fråga om trehjulig motorcykel krävas belysningsanordningar,

som för bil angivas i 3 § 1 mom. e);

e) baktill dels lykta, varigenom på motorcykeln anbragt bakre registrerings-,

interims- eller saluvagnsskylt kan så belysas med vitt sken, att den

under mörker lätt avläses (skyltlykta), dels ock lykta, som kan visa rött

sken bakåt (baklykta); och få dessa lyktor kombineras;

f) apparat, med vilken kan givas ljudsignal med jämn, dov ton;

g) om förbränningsmotor användes, effektiv anordning till förhindrande

av störande ljud från avloppsgaserna (ljuddämpare); samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30. 7

h) stänkskydd, bestående av stänkskärmar eller därmed svarande anordningar.

Vad i 3 § 2—4 mom. är stadgat om bil skall i tillämpliga delar gälla även

för motorcykel.

2 mom. Till tvåhjulig lätt motorcykel eller till trehjulig motorcykel får

icke kopplas annat fordon. Till tvåhjulig tung motorcykel får icke kopplas

annat fordon än sidvagn; och får fordonens sammanlagda tjänstevikt icke

överstiga 400 kilogram.

3 mom. På tillkopplad sidvagn skall framtill på den från motorcykeln

vända sidan finnas lykta, som kan visa vitt eller gult sken framåt. Om

sidvagnen är kopplad till höger om motorcykeln, skall sidvagnen dessutom

baktill på högra sidan vara försedd med lykta, som kan visa rött sken

bakåt, eller ock med reflexanordning, som vid belysning återkastar rött

sken.

Tillkopplad sidvagn skall vidare hava stänkskydd, bestående av stänkskärmar

eller däremot svarande anordningar.

Traktor och motorredskap.

5 §•

1 mom. Traktor skall vara försedd med

a) effektiv styrinrättning;

b) minst en effektiv broms; och skall åtminstone en broms äga förmåga

att på sluttande mark kvarhålla fordonet, även om föraren lämnat detta;

samt

c) tillfredsställande kopplingsanordning.

2 mom. Vid färd under mörker på allmän väg, gata eller annan allmän

plats, där tillfredsställande belysning ej finnes, skall på traktor föras minst

två på samma höjd, en på vai’dera sidan av fordonet, anbragta lyktor, vilka

kunna framåt kasta vitt eller gult sken av sådan sammanlagd ljusstyrka, att

traktorn kan föras på betryggande sätt. Dessa lyktor skola, om de hava

bländande sken, kunna snabbt avbländas på tillfredsställande sätt. Vid färd

som nyss sagts skall dessutom baktill på traktorn föras lykta, som kan visa

rött sken bakåt (baklykta), eller reflexanordning, som vid belysning återkastar

rött sken. Baklykta eller reflexanordning erfordras dock ej, då sådan

anordning finnes på tillkopplat fordon.

Då skäl därtill prövas föreligga, äger, såvitt angår stads område, stadsmyndighet,

som nedan angives, och eljest länsstyrelsen förordna, att bestämmelserna

i föregående stycke skola vinna tillämpning även beträffande viss

enskild väg. Sådant förordnande skall bekantgöras i den ordning vederbörande

myndighet bestämmer.

Med stadsmyndighet avses i detta moment poliskammare eller, där sådan

saknas, magistrat eller kommunalborgmästare.

3 mom. Då traktor i annat fall än i 2 inom. sagts föres på väg under mörker,

skall den vara försedd antingen med en eller flera lyktor så anbragta,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

att ljus kan synas såväl framifrån som bakifrån, eller ock med reflexanordningar,

som återkasta sken såväl framåt som bakåt. Lyktor och reflexanordningar

skola visa vitt eller gult sken framåt och rött sken bakåt. En

lykta eller reflexanordning för sken framåt skall vara anbragt vid högra

sidan av traktorn. Lyktor, vilka hava bländande sken framåt, skola kunna

snabbt avbländas på tillfredsställande sätt. Anordning för rött sken bakåt

erfordras icke, då sådan anordning finnes på tillkopplat fordon.

4 mom. Motorredskap skall vara försett med

a) effektiv styrinrättning; samt

b) minst en effektiv broms; och skall åtminstone en broms äga förmåga

att på sluttande mark kvarhålla fordonet, även om föraren lämnat detta.

Vid färd under mörker skola på motorredskap föras belysnings- eller reflexanordningar,

som beskrivas i 3 mom.

5 mom. Vad i 3 § 2—4 mom. är stadgat om bil skall i tillämpliga delar

gälla även för traktor och motorredskap.

Släpfordon och efterfordon.

6 §•

7 mom. Släpvagn, som dragés av bil, skall vara försedd med

a) tillfredsställande kopplingsanordning;

b) om släpvagnen är avsedd för personbefordran, effektiv broms, som

kan manövreras från fotbroms eller motsvarande anordning på dragande bil

och, såvitt angår annan släpvagn än påhängsvagn, är så beskaffad, att släpvagnen

inbromsas vid brott på kopplingsanordningen;

c) om släpvagnen är avsedd för personbefordran eller dess tjänstevikt

överstiger 400 kilogram, broms, som kan på sluttande mark kvarhålla släpvagnen,

öven om denna frånkopplats bilen;

d) antingen luftringar eller ock andra ringar eller band av beskaffenhet,

som godkänts av den myndighet Konungen därtill förordnar;

e) baktill dels lykta, varigenom på släpvagnen anbragt registrerings-, interims-

eller saluvagnsskylt, som avser bilen, kan så belysas med vitt sken,

att den under mörker lätt avläses (skyltlykta), dels lykta, som kan visa rött

sken bakåt (baklykta), dels ock lykta, som vid användning av fotbroms

eller motsvarande anordning på dragande bil kan visa rött eller gult sken

bakåt (stopplykta); och få dessa lyktor kombineras; samt

f) stänkskydd, bestående av stänkskärmar eller däremot svarande anordningar;

stänkskydd erfordras dock icke på chassi och ej heller på sådan

släpvagn för godsbefordran, varest skyddet finnes medföra avsevärd olägenhet

med hänsyn till släpfordonets konstruktion och ändamål.

Vad i detta moment stadgas om broms, skyltlykta och stopplykta skall

icke gälla släpvagn, som vid eldfara användes av brandväsendet. På sådan

släpvagn må i stället för baklykta föras reflexanordning, som vid belysning

återkastar rött sken.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30. 9

2 mom. Släpsläde, som dragés av bil, skall hava tillfredsställande kopplingsanordning.

Vid färd under mörker skall baktill på släpsläde, som här avses, eller på

slädens last föras lykta, som kan visa rött sken bakåt (baklykta), eller ock

reflexanordning, som vid belysning återkastar rött sken. Vad sålunda föreskrives

skall vid färd med flera släpslädar äga avseende endast å den sista

av dessa.

3 mom. Släpsläde, som dragés av bil, skall vara försedd med anordning

till skydd mot slirning i sidled. Sådan anordning ävensom anordning, som

eljest till skydd mot slirning anbringas på släpfordon, skola vara så beskaffade,

att de ej skada vägen.

i mom. Släpfordon, som dragés av traktor, skall hava tillfredsställande

kopplingsanordning.

Vid färd med släpfordon, som här avses, eller efterfordon under mörker

på allmän väg, gata eller annan allmän plats, där tillfredsställande belysning

ej finnes, skall baktill på fordonet eller dess last finnas belysningsanordning,

som kan visa rött sken bakåt (baklykta), eller ock reflexanordning,

som vid belysning återkastar rött sken. Vad nu sagts skall vid färd

med flera släpfordon eller efterfordon gälla blott det sista av dem.

Vad i 5 § 2 mom. andra och tredje styckena är stadgat för där avsett fall

skall äga motsvarande tillämpning på bestämmelserna i föregående stycke.

Cykel.

7 §•

1 mom. Cykel skall vid cykling vara försedd med

a) minst en effektiv broms; dock krävas minst två av varandra oberoende,

effektivt verkande bromsar i fråga om tandemcykel, cykel huvudsakligen

avsedd för godsbefordran, cykel med tre eller flera hjul samt cykel

med tillkopplat fordon; och skall, såvitt angår cykel med tre eller liera hjul

eller med tillkopplat sidofordon, åtminstone en broms kunna på sluttande

mark kvarhålla cykeln, även om föraren lämnat denna;

b) under mörker dels framtill lykta, som kan visa vitt eller gult sken av

tillräcklig ljusstyrka för att cykeln skall kunna föras på betryggande sätt,

och som, därest den har bländande sken, kan snabbt avbländas på tillfredsställande

sätt, dels ock baktill antingen lykta, som visar rött sken bakåt,

eller reflexanordning, som vid belysning återkastar rött sken;

c) ringklocka; samt

d) på lämplig, lätt synlig plats anbragt skylt av metall, upptagande i tydlig

skrift ägarens namn samt hans adress eller identitetsbeteckning i folkbokföringen.

2 mom. Fordon, som kopplats vid sidan av cykel, skall vid cykling under

mörker framtill på den från cykeln vända sidan vara försett med lykta,

som visar vitt eller gult sken framåt, eller ock reflexanordning, som vid be
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

lysning återkastar sådant sken. Om sidofordonet är kopplat till höger om

cykeln, skall det dessutom baktill på högra sidan vara försett med lykta,

som visar rött sken bakåt, eller ock med reflexanordning, som vid belysning

återkastar rött sken.

Är fordon kopplat efter cykel, skall vid cykling under mörker det tillkopplade

fordonet baktill vara försett med lykta, som visar rött sken bakåt,

eller ock med reflexanordning, som vid belysning återkastar rött sken.

Fordon, förspänt med dragare.

8 §•

1 mom. Föres med dragare förspänt fordon under mörker på allmän väg,

gata eller annan allmän plats, där tillfredsställande belysning ej finnes,

skall på fordonet, dragaren eller fordonets last finnas antingen en eller

flera lyktor så anbragta, att ljus kan synas såväl framifrån som bakifrån,

eller ock reflexanordningar, som återkasta sken såväl framåt som bakåt.

Lyktor och reflexanordningar skola vara inrättade för vitt eller gult sken

framåt och rött sken bakåt. En lykta eller reflexanordning för sken framåt

skall, om sådan anordning ej finnes på dragaren, vara anbragt vid högra

sidan av fordonet eller lasten.

Vad i 5 § 2 mom. andra och tredje styckena är stadgat för där avsett

fall skall äga motsvarande tillämpning på bestämmelserna i föregående

stycke.

2 mom. Vid färd med släde skola dragarens seltyg vara försedda med

bjällra eller klocka.

2 kap. Allmänna bestämmelser om kontroll över fordon.

9 §.

Finner polisman anledning antaga, att fordon, som av honom anträffas

på väg, icke är i föreskrivet skick, äger han undersöka fordonets beskaffenhet

och utrustning.

Befinnes fordonet vara så bristfälligt, att det ej utan uppenbar fara för

trafiksäkerheten kan vidare nyttjas, äger polismannen förbjuda användande

av fordonet, så ock, där förbudet icke efterkommes, hindra användandet.

Om flygande inspektion av motordrivet fordon eller släpfordon gäller vad

därom i 23 § särskilt stadgas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

11

3 kap. Kontroll över motordrivna fordon och släpfordon.

A. Kontroll genom registrering.

Allmänna bestämmelser om fordonsregister samt om registrerings- och

besiktningsskyldighet.

10 §.

1 mom. Hos länsstyrelse skola föras bilregister och bilreservregister samt

hos myndighet, som Konungen bestämmer, centralt bilregister.

2 mom. Motorfordon, traktorer, som äro försedda med gummihjul eller

med band, samt släpfordon skola upptagas och redovisas i bilregister eller

bilreservregister enligt vad i 3 mom. samt 16—20 §§ närmare stadgas.

Fordon, som är upptaget i bilregister, benämnes registrerat. Fordon, upptaget

i bilreservregister, benämnes reservregistrerat.

3 mom. Bilregister föres i löpande följd i särskilda serier för bilar,

motorcyklar, traktorer och släpfordon.

Fordon skall vid upptagande i bilregister tilldelas ett ordningsnummer,

vilket, jämte en boktsavsbeteckning för länet, utgör fordonets registreringsnummer.

Länen betecknas sålunda:

A utmärker Stockholms stad,

B

»

Stockholms län,

C

»

Uppsala län,

D

»

Södermanlands län,

E

Östergötlands län,

F

»

Jönköpings län,

G

»

Kronobergs län,

H

»

Kalmar län,

I

»

Gotlands län,

K

>

Blekinge län,

L

»

Kristianstads län,

M

»

Malmöhus län,

N

»

Hallands län,

O

»

Göteborgs och Bohus län,

P

»

Älvsborgs län,

R

»

Skaraborgs län,

S

»

Värmlands län,

T

»

Örebro län,

U

»

Västmanlands län,

W

»

Kopparbergs län,

X

»

Gävleborgs län,

Y

Västernorrlands län,

Z

»

Jämtlands län,

AC

»

Västerbottens län,

BO

3>

Norrbottens län.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Fordon, som jämlikt 20 § överföres från bilregistret till bilreservregistret,

skall bibehålla sitt registreringsnummer. Då fordon jämlikt samma § avförts

ur såväl bilregistret som bilreservregistret, må fordonets ordningsnummer

tilldelas annat fordon.

4 mom. Såsom villkor för fordons upptagande i bilregister skall gälla,

att fordonet inom ett år före ingivandet av registreringsansökan antingen

godkänts vid registreringsbesiktning enligt 14 § eller ock upptagits i typintyg

enligt 15 § samt att fordonet icke därefter underkastats sådan ändring,

att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument

eller typintyg.

Skall fordon, som är registrerat i ett län, överföras till bilregister i annat

län, erfordras icke, att registreringsbesiktningen skett eller typintyget utfärdats

inom nyss angiven tid.

Med ändring, varom ovan förmälts, avses ej sådan, som endast innefattar

a) avvikelse, som är att hänföra till fordonets utstyrsel och icke påverkar

dess beskattningsförhållande;

b) utbyte av motor mot annan med denna helt överensstämmande motor;

eller

c) användning av ringar av andra dimensioner än förut.

5 mom. Har registrerat fordon efter utfärdandet av gällande besiktningsinstrument

eller typintyg underkastats sådan ändring, som avses i 4 mom.,

skall, där icke jämlikt 19 § 2 mom. anmälan för avregistrering av fordonet

skall ske, ägaren inom tre veckor från det ändringen skedde inställa

fordonet hos besiktningsman för registreringsbesiktning.

Angående skyldighet för fordonets ägare att till länsstyrelse anmäla sålunda

verkställd registreringsbesiktning stadgas i 18 §.

Registrering m. m. såsom förutsättning för fordons brukande.

11 §•

1 mom. Motorfordon eller med gummihjul eller med band försedd traktor

må tagas i bruk endast om fordonet är registrerat och vederbörligen försett

med skylt, som utvisar fordonets registreringsnummer (registreringsskylt).

Om sådan skylt förmäles i 21 § 1 mom.

Släpfordon må dragas av bil endast om släpfordonet är registrerat och,

på sätt i 21 § 2 mom. e) stadgas, försett med registreringsnummer.

2 mom. Utan hinder av bestämmelserna i 1 mom. må reservregistrerat

fordon, som är försett med skylt eller registreringsnummer på sätt stadgas

i fråga om registrerat fordon, utan ny registrering brukas, då fordonet enligt

bestämmelserna i allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293),

rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen den

30 juni 1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536) är

taget i anspråk med nyttjanderätt, så ock då brukandet avser fordonets av
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30. 13

lämnande enligt berörda lagar eller dess hemförande efter förfogande eller

rekvisition.

3 mom. Om undantag i övrigt från bestämmelserna i 1 mom. stadgas i

12, 13 och 27 §§.

Fordons brukande enligt interimslicens.

12 §.

1 mom. Utan hinder av vad i 11 § stadgas må fordon brukas under förutsättning
1.

att härtill meddelats tillstånd (interimslicens) enligt föreskrifterna i

2 mom.;

2. att, såvitt angår motorfordon eller traktor, fordonet är försett med

interimsskylt enligt bestämmelserna i 3 mom. och 21 § 1 inom.; samt

3. att fordonet inom ett år före brukandet antingen godkänts vid registreringsbesiktning

eller ock upptagits i typintyg, samt att fordonet icke därefter

underkastats sådan ändring, som avses i 10 § 4 mom.

Under 3 punkten här ovan angivet villkor skall dock icke gälla, där fordonet

endast brukas

a) av den, som yrkesmässigt eller i företag med egen verkstad tillverkar

eller reparerar fordon, för provkörning av fordon i samband med tillverkningen

eller reparationen;

b) för färd kortaste lämpliga väg från hamn, järnvägsstation, fabrik,

reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till sådan plats eller lokal

eller till garage;

c) för färd kortaste lämpliga väg till och från besiktningsman för besiktning;

eller

d) för provkörning vid besiktning.

På reservregistrerat fordon, som är vederbörligen försett med registreringsskylt,

erfordras ej interimsskylt. Detta gäller dock icke fordon, som

hålles till salu av den, som yrkesmässigt driver tillverkning av eller handel

med motorfordon, traktorer eller släpfordon.

2 mom. Interimslicens utfärdas av polismyndighet.

Ansökan om interimslicens skall göras skriftligen av fordonets ägare och

innehålla upplysning om ägarens fullständiga namn, yrke, hemvist och

postadress, anteckning om den dag, då fordonet förvärvats, samt erforderliga

uppgifter för fordonets identifiering.

Interimslicens för motorfordon eller med gummihjul försedd traktor må

utfärdas endast om sökanden i två exemplar ingiver bevis, att fordonet är

trafikförsäkrat.

Interimslicens utfärdas för en tid av en månad. Licensen är avgiftsfri.

Interimslicens skall under färd medföras och på tillsägelse uppvisas för

besiktningsman eller polisman.

Närmare bestämmelser om interimslicens meddelas av Konungen eller den

myndighet Konungen därtill förordnar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

3 mom. Polismyndighet, som utfärdat interimslicens för oregistrerat fordon,

skall tillhandahålla licensinnehavaren två interimsskyltar för motorfordon

och en för traktor.

För varje skylt skall till polismyndigheten erläggas en krona i avgift samt

hos samma myndighet deponeras fyra kronor.

Skylt skall återställas så snart den icke vidare behöves och sist inom en

månad efter utgången av den tid, för vilken interimslicens beviljats.

För skylt deponerat belopp skall betalas tillbaka, om skylten återställes

inom föreskriven tid, men eljest tillfalla statsverket.

4 mom. Vid färd med fordon enligt interimslicens i andra fall än som i

t mom. a—d) avses skall kunna styrkas, att fordonet inom ett år före brukandet

godkänts vid registreringsbesiktning eller upptagits i typintyg. Såsom

bevis tjänar intyg, tecknat å licensen av den, som utfärdat besiktningsinstrumentet

eller typintyget, eller av polismyndighet, för vilken instrumentet

eller typintyget toretetts. Saknas sådant bevis, skall till styrkande av förhållandet

medföras antingen instrumentet eller typintyget eller ock särskilt

bevis, meddelat av den, som utfärdat instrumentet eller typintyget, eller av

polismyndigheten. Här avsett instrument, typintvg eller bevis skall på tillsägelse

uppvisas för besiktningsman eller polisman.

Fordons brukande enligt saluvagnslicens.

13 §.

1 mom. Utan hinder av vad i 11 § stadgas må den, som yrkesmässigt driver

tillverkning av eller handel med motorfordon, traktorer eller släpfordon,

bruka av honom saluhållet fordon i fall, som avses i 12 § 1 mom. a—d),

eller för demonstration eller försäljning av fordonet under förutsättning

1. att han därtill erhållit tillstånd (saluvagnslicens) enligt vad i 2 mom.

stadgas;

2. att, såvitt angår motorfordon, traktor eller släpvagn, fordonet är försett

med saluvagnsskglt enligt bestämmelserna i 3 mom. och 21 § 1 inom.;

samt

3. i andra fall än som i 12 § 1 mom. a—d) avses, att fordonet inom ett

år före brukandet antingen godkänts vid registreringsbesiktning eller ock

upptagits i typintyg, samt att fordonet icke därefter underkastats sådan ändring,

som avses i 10 § 4 mom.

2 mom. Saluvagnslicens sökes hos länsstyrelsen i det län, där sökandens

rörelse bedrives.

Ansökan skall göras skriftligen och innehålla upplysning om den firma,

varunder rörelsen bedrives. Vid ansökan skall fogas sådan utredning, angående

rörelsen, som sökanden önskar åberopa.

Befinnes sökande vara sådan tillverkare eller handlande, som i 1 mom.

avses, må länsstyrelsen utfärda saluvagnslicens att gälla tills vidare. Formulär

till saluvagnslicens fastställes av Konungen eller den myndighet Konungen

därtill förordnar. Licensen är avgiftsfri.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr SO.

Därest saluvagnslicens icke utnyttjas under senaste tolv månader eller

skälig anledning därtill eljest föreligger, kan licensen återkallas av den

länsstyrelse, som utfärdat densamma.

3 mom. Länsstyrelse, som utfärdat saluvagnslicens, gällande för motorfordon,

traktor eller släpvagn, skall under nedan angivna villkor tillhandahålla

licensinnehavaren erforderligt antal saluvagnsskyltar. För varje motorfordon

utlämnas två skvltar och för varje traktor eller släpvagn en

skylt.

Saluvagnsskylt må utlämnas endast under villkor

att, såvitt angår motorfordon eller släpvagn, saluvagnsskatt blivit erlagd,

att, såvitt angår motorfordon eller med gummihjul försedd traktor, i två

exemplar ingives bevis om trafikförsäkring för varje fordon, varå skylten

skall användas,

samt att för varje skylt erlägges fem kronor i avgift.

Saluvagnsskylt, utlämnad under visst kalenderår, får efter årets utgång

fortfarande nyttjas, så länge saluvagnslicensen gäller, under villkor att innehavaren

årligen under december månad för det följande året fullgör vad

ovan i fråga om skatt, försäkring och avgift är stadgat för skyltens utlämnande.

Har saluvagnslicens återkallats eller rätt att nyttja utlämnad saluvagnsskylt

eljest upphört, skall dylik skylt omedelbart återställas till vederbörande

länsstyrelse.

Angående rätt att återfå skatt i fall, då saluvagnsskylt återställes under

löpande kalenderår, gäller vad därom särskilt stadgas.

4 mom. Vid färd med fordon enligt saluvagnslicens i andra fall än som

i 12 § 1 mom. a—d) avses skall, till styrkande av att fordonet inom ett år

före brukandet godkänts vid registreringsbesiktning eller upptagits i typintyg,

medföras antingen besiktningsinstrumentet eller typintyget eller ock

särskilt bevis, meddelat av den, som utfärdat instrumentet eller typintyget

eller av polismyndighet, för vilken instrumentet eller typintyget företetts.

Här avsett instrument, typintyg eller bevis skall på tillsägelse uppvisas för

besiktningsman eller polisman.

För registreringen erforderlig besiktning.

Registreringsbesiktning.

14 ''§.

/ mom. Befinnes vid sådan besiktning av fordon, som är avsedd att ligga

till grund för registerföring beträffande fordonet (registreringsbesiktning),

att fordonet är i föreskrivet skick, skall besiktningsmannen utfärda besiktningsinstrumcnt.

2 mom. Innan besiktningsinstrument utfärdas beträffande släpfordon, som

icke på godtagbart sätt åsatts tillverkningsnummer, skall besiktningsman
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

nen å släpfordonet anbringa ett märke till identifiering av fordonet (identifieringsmärke).

3 mom. Närmare föreskrifter om registreringsbesiktning meddelas av Konungen

eller den myndighet Konungen därtill förordnar.

Typbesiktning.

15 §.

1 mom. Tillverkare här i riket av motorfordon, traktorer eller släpfordon

eller här i riket bosatt generalagent för sådan tillverkare i utlandet må erhålla

tillstånd att få olika typer av tillverkningen besiktigade (typbesiktning).

Tillstånd till typbesiktning meddelas av Konungen eller den myndighet

Konungen därtill förordnar. Tillståndet må återkallas, när skäl därtill anses

föreligga.

2 mom. Därest motorfordon, traktor eller släpfordon enligt intyg, utfärdat

av tillverkare eller generalagent med tillstånd till typbesiktning, är i

överensstämmelse med typfordon, som blivit för denne besiktigat och godkänt,

eller företer endast sådana avvikelser från typfordonet, vilka äro att

hänföra till fordonets utstyrsel och icke förändra dess beskattningsförhållande,

skall så anses som om fordonet godkänts vid registreringsbesiktning

den dag intyget utfärdats. Dylikt intyg, typintyg, får icke utfärdas beträffande

fordon, som är eller varit registrerat.

3 mom. Närmare föreskrifter om typbesiktning och typintyg meddelas av

Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar.

Registreringsförfarandet.

Hemort.

16 §.

hordon skall registreras hos länsstyrelsen i det län, där fordonet har sin

hemort.

Fordon skall anses hava sin hemort, där ägaren är mantalsskriven. Skall

fordonet företrädesvis användas å annan ort än den, där ägaren är mantalsskriven,

eller äro ägarna flera och mantalsskrivna inom olika län eller har

ägaren sitt hemvist utom riket eller tillhör fordonet ägare, som icke är mantalsskriven,

skall fordonet anses hava sin hemort, där det företrädesvis

brukas.

Ansökan om registrering.

17 §.

1 mom. Ansökan om registrering av motorfordon eller med gummihjul

eller band försedd traktor skall, om fordonet förut icke registrerats,

göras av ägaren inom tre veckor från det fordonet förvärvats och, i fråga

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

17

om chassi, försetts med karosseri. Denna skyldighet gäller dock icke den,

som innehar saluvagnslicens, såvitt angår fordon, som av honom förvaras

i lager eller hålles till salu.

Har släpfordon, som förut icke registrerats, tagits i bruk enligt interimslicens,

skall ansökan om registrering av fordonet göras av ägaren inom

tre veckor från det fordonet togs i bruk.

2 mom. Har fordon, som efter tidigare registrering avförts ur bilregistret,

åter tagits i bruk enligt interimslicens, skall ansökan om ny registrering

göras av ägaren inom tre veckor från det fordonet togs i bruk.

3 mom. Inträffar i fråga om registrerat fordon sådan förändring beträffande

dess hemort, att detsamma enligt 16 § skall registreras i annat

län, skall ägaren inom tre veckor från det förändringen inträdde göra ansökan

om ny registrering hos länsstyrelsen i det län, där registreringen

skall ske. Då hemorten ändras på den grund, att äganderätten till fordonet

övergår genom arv eller testamente, skall dock nyssnämnda tid räknas,

där arvskifte erfordras, från det detta hölls, men i annat fall, vid

arv, från det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades, och, vid testamente,

från det testamentet blev beståndande.

Ansökan om ny registrering i fall, som i första stycket avses, behöver

icke göras av den, som innehar saluvagnslicens, där av denne förvärvat

fordon försäljes inom tre veckor efter förvärvet; dock skall han inom samma

tid göra anmälan om förvärvet och försäljningen av fordonet och om

tiderna härför till den länsstyrelse, hos vilken fordonet är registrerat.

Har fordon övergått till ny ägare, är förre ägaren alltid berättigad att

härom göra anmälan hos den länsstyrelse, där fordonet är registrerat. Genom

sådan anmälan upphör icke den nye ägarens skyldighet att söka registrering

eller göra anmälan enligt vad ovan sagts.

4 mom. Ansökan om registrering av fordon skall göras skriftligen och

innehålla:

dels uppgift om ägarens fullständiga namn, yrke, hemvist och postadress;
dels,

i fråga om fordon, som förut registrerats, uppgift om det fordonet

därvid tilldelade registreringsnumret;

dels ock, i fråga om fordon, som tagits i bruk enligt interimslicens, uppgifter

om den myndighet, som utfärdat licensen, datum för utfärdandet och

licensens nummer.

Ansökan skall vara åtföljd av:

dels vederbörligt besiktningsinstrument eller typintyg i tre exemplar eller,

om instrumentet eller typintyget tidigare lagts till grund för registrering,

i ett exemplar;

dels intyg av sökanden, att fordonet icke efter instrumentets eller typintygets

utfärdande undergått sådan ändring, som i 10 § 4 mom. avses;

dels, såvitt angår motorfordon eller med gummihjul försedd traktor, bevis

i två exemplar om trafikförsäkring, dock att sådant bevis icke behöver

företes beträffande fordon tillhörande den, som yrkesmässigt driver lian
iJ

Biliang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. Nr 30.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

del med fordon, som nyss sagts, därest denne till länsstyrelsen ingivit bevis

om trafikförsäkring gällande för samtliga de registrerade motorfordon

och traktorer, som av honom förvärvats eller komma att förvärvas (flytande

trafikförsäkring);

dels ock stadgad avgift.

Om skyldighet att därjämte erlägga bilskatt är särskilt stadgat.

Anmälan om ändring i vissa registrerade förhållanden m. m.

18 §.

1 mom. Övergår registrerat fordon till ny ägare, skall, där icke jämlikt

17 § 3 inom. ny registrering av fordonet skall ske inom annat län, den nye

ägaren inom tre veckor från förvärvet göra anmälan därom hos länsstyrelsen

i det län, där fordonet är registrerat, dock att, då äganderätten till

fordonet övergår genom arv eller testamente, denna tid skall räknas på sätt

i nyssnämnda mom. är föreskrivet.

Har den nye ägaren icke sitt hemvist här i riket, och har fordonet förvärvats

genom köp, byte eller gåva, åligger anmälningsskyldigheten förre

ägaren.

Förre ägaren är alltid berättigad att göra anmälan om övergång av äganderätten

till fordon. Genom sådan anmälan upphör icke den nye ägarens

anmälningsskyldighet.

Anmälan om övergång av äganderätt till fordon skall göras skriftligen

och innehålla uppgift om nye ägarens fullständiga namn, yrke, hemvist och

postadress samt om fordonets registreringsnummer. Då ny ägare gör dylik

anmälan, skall vid densamma fogas dels stadgad avgift, dels ock, såvitt

angår motorfordon eller med gummihjul försedd traktor, nytt försäkringsbevis

i två exemplar, dock att dylikt bevis icke behöver företes av den,

som yrkesmässigt driver handel med fordon av ifrågavarande slag, därest

denne till länsstyrelsen ingivit bevis enligt 17 § 4 mom. om flytande trafikförsäkring.

2 mom. Ägare av registrerat fordon skall inom tre veckor till länsstyrelsen

i det län, där fordonet är registrerat, skriftligen göra anmälan angående
a)

jämlikt 10 § 5 mom. verkställd registreringsbesiktning av fordonet;

b) ny trafikförsäkring, som tagits å motorfordon eller med gummihjul

försedd traktor;

c) sådan ändring i fråga om fordonets hemort eller ägarens namn, hemvist

eller postadress, som icke föranleder ansökan eller anmälan enligt 1

mom. eller 17 § 3 mom.

Anmälan enligt detta mom. om verkställd registreringsbesiktning skall

vara åtföljd av besiktningsinstrument i tre exemplar ävensom stadgad avgift.

Angående skyldighet att vid sådan anmälan foga bilskatt, vartill anmält

förhållande må giva anledning, är särskilt stadgat.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

19

Har vid registreringsbesiktningen utrönts, att fordonet ombyggts till fordon

av annat slag än det, till vilket det vid registrering tidigare hänförts,

skall vid anmälan om besiktningen, utöver vad ovan sagts, i tillämpliga

delar iakttagas vad som stadgas beträffande ansökan om registrering.

Vid anmälan om ny trafikförsäkring skall fogas nytt försäkringsbevis

1 två exemplar.

3 mom. Övergår reservregistrerat fordon till ny ägare, skall anmälan

härom göras hos den länsstyrelse, där fordonet är reservregistrerat. Beträffande

dylik anmälan skall i tillämpliga delar gälla vad i 1 mom. stadgats

i fråga om registrerat fordon.

Anmälan enligt 2 mom. c) skall göras även för reservregistrerat fordon.

Anmälan för avregistrering m. m.

19 §.

1 mom. Har ägare av registrerat motorfordon eller registrerad traktor

för avsikt att under viss tid eller tills vidare icke bruka fordonet eller ämnar

ägare av registrerat släpfordon icke vidare låta fordonet dragas av bil,

må anmälan om förhållandet göras hos länsstyrelsen för fordonets överförande

från bilregistret till bilreservregistret. Anmälan skall göras skriftligen

och åtföljas av stadgad avgift.

2 mom. Har registrerat fordon förstörts eller har med sådant fordon

eljest vidtagits åtgärd, på grund varav kan antagas, att fordonet icke vidare

kommer att brukas bär i riket såsom registreringspliktigt fordon, skall ägaren

inom tre veckor från det han fått vetskap om dylikt förhållande göra

anmälan därom hos länsstyrelsen för fordonets avförande ur bilregistret.

Anmälan skall göras skriftligen samt åtföljas av bevis om de meddelade

uppgifternas riktighet.

Bestämmelserna i detta mom. skola i tillämpliga delar gälla även för

reservregistrerat fordon.

Länsstgrelsens verksamhet m. m.

20 §.

1 mom. Om vid registreringsansökan eller annan anmälan till bilregistret

de föreskrifter, som finnas för varje fall meddelade, icke iakttagits, skall

registrering eller anteckning till registret vägras. Registrering skall vidare

vägras, om det befinnes, att fordonet icke är i föreskrivet skick.

2 mom. Fordon skall efter anmälan enligt 19 § avföras ur bilregistret.

Även om sådan anmälan icke inkommit, må fordon avföras ur bilregistret,

om länsstyrelsen erhållit kännedom om att förhållande, som avses i 19 §

2 inom., inträffat i fråga om fordonet.

Har den, som i bilregistret är eller bör vara antecknad såsom ägare av

fordon, icke kunnat under två på varandra följande kalenderår anträffas

för uttagande av skatt, som för nämnda år debiterats för fordonet, må detta

avföras ur registret.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

3 mom. Fordon, som avförts ur bilregistret efter anmälan enligt 19 § 1

inom., skall reservregistreras.

Reservregistrerat fordon skall, då fordonet åter registreras eller anmälan

enligt 19 § 2 mom. sker, avföras ur bilreservregistret.

Även om sådan anmälan icke inkommit, må fordon avföras ur bilreservregistret,

därest länsstyrelsen erhållit kännedom om att förhållande, som

avses i 19 § 2 mom., inträffat i fråga om fordonet.

Fordon, som under tre år i följd varit reservregistrerad, skall, om icke särskilda

omständigheter till annat föranleda, avföras ur bilreservregistret.

4 mom. Har enligt 17 eller 18 § anmälan om övergång av äganderätt till

fordon gjorts av förre ägaren och har anmälan åtföljts av bevis, som styrker

äganderättens övergång, skall länsstyrelsen ur bilregistret eller bilreservregistret

avföra den förre ägaren.

5 mom. Närmare bestämmelser angående förandet av bilregister, bilreservregister

och centralt bilregister meddelas av Konungen eller den myndighet

Konungen därtill förordnar.

Skyltar m. m. på motordrivna fordon och släpfordon.

21 §.

1 mom. Registrerings-, interims- eller saluvagnsskylt skall i förekommande

fall vara anbragt på motorfordon såväl framtill som baktill, på traktor

framtill och på släpfordon baktill. Framtill anbragt skylt skall vara väl synlig

framifrån och baktill anbragt skylt väl synlig bakifrån.

Har till bil kopplats släpfordon och kan till följd härav bilens skylt icke

med lätthet avläsas, skall baktill på släpfordonet eller, om flera släpfordon

tillkopplats, på det sista av dessa vara anbragt, förutom i förekommande fall

släpfordonets saluvagnsskylt, enahanda skylt, som skall föras på den dragande

bilen. Därest släpfordonet enligt vad nu sagts är försett med enahanda

interims- eller saluvagnsskylt, som skall föras på den dragande bilen, behöver

bilen icke baktill vara försedd med sådan skylt.

Vad i föregående stycke föreskrivits skall icke gälla släpfordon, som vid

eldfara användes för brandväsendets räkning.

Skylt får ej under färd vara dold och skall alltid hållas i sådant skick, att

den lätt kan avläsas.

Närmare bestämmelser om registrerings-, interims- och saluvagnsskyltar

meddelas av Konungen.

2 mom. På registrerat fordon skola på lämpliga, lätt tillgängliga platser

föras skyltar av metall, upptagande i tydlig skrift:

a) ägarens namn och hemvist samt, om ägarens hemvist är ett annat än

fordonets hemort, jämväl denna; samt

b) beträffande buss och lastbil; fordonets tjänstevikt, bredd och maximilast

ävensom det största antal passagerare fordonet är avsett att föra;

c) beträffande motorcykel utan tillkopplad sidvagn, fordonets tjänstevikt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30. 21

och, såvitt angår trehjulig motorcykel, som är byggd för godsbefordran,

maximilast;

d) beträffande motorcykel med tillkopplad sidvagn, dels motorcykelns

tjänstevikt, dels ock sidvagnens tjänstevikt och, om sidvagnen är byggd för

godsbefordran, maximilast;

e) beträffande släpfordon, dels fordonets registreringsnummer, dels ock

fordonets tjänstevikt, bredd och maximilast ävensom det största antal passagerare

fordonet är avsett att föra.

3 mom. På registrerad lastbil skall på utifrån väl synlig plats tydligt finnas

angiven bilens maximilast.

B. Löpande kontroll.

Övervakning genom länsstyrelse.

22 §.

Länsstyrelse äger, när så finnes påkallat, förelägga ägare av motordrivet

fordon eller släpfordon att inom viss tid inställa fordonet hos besiktningsman

till kontrollbesiktning enligt 24 §.

Då besiktning eller annan undersökning av motordrivet fordon eller släpfordon

därtill föranleder eller då sådant fordon undanhålles besiktning, som

förelagts av länsstyrelse eller vid flygande inspektion, som i 23 § sägs, må

länsstyrelsen meddela förbud att använda fordonet (körförbud). Förbudet,

som skall delgivas fordonets ägare, länder till omedelbar efterrättelse och

gäller för hela riket intill dess besiktningsman efter kontrollbesiktning intygat,

att fordonet är i föreskrivet skick.

Flygande inspektion.

23 §.

Polisman, som länsstyrelse förordnat härtill, så ock besiktningsman äger

att undersöka och provköra motordrivet fordon eller släpfordon, som av

honom anträffas på väg, för kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning

(flygande inspektion).

Befinnes fordonet vara så bristfälligt, att det ej utan uppenbar fara för

trafiksäkerheten kan vidare nyttjas, äger förrättningsmannen meddela körförbud

beträffande fordonet. Förbudet länder till omedelbar efterrättelse

och gäller för hela riket intill dess bristen blivit avhjälpt och besiktningsman

efter kontrollbesiktning intygat, att fordonet är i föreskrivet skick. Förbudet

må dock dessförinnan hävas av länsstyrelse, om skäl därtill anses föreligga.

Befinnes fordonet vara bristfälligt, dock i mindre omfattning än nyss

nämnts, äger förrättningsmannen, om påpekande eller erinran anses icke

vara tillfyllest, förelägga fordonets ägare att avhjälpa anmärkta bristfällig
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

heter på fordonet och att inom viss tid inställa detsamma hos besiktningsman

för kontrollbesiktning eller, om de anmärkta bristfälligheterna finnas

vara av blott ringa betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt, att inom angiven

tid genom intyg av polisman eller reparatör eller eljest på tillförlitligt sätt

för förrättningsmannen styrka, att bristfälligheterna blivit avhjälpta. Intyg

av polisman är avgiftsfritt.

Kontrollbesiktning.

24 §.

1 mom. Registrerat motorfordon, som användes för övningskörning i körskola

eller är inrättat för och drives med acetylen- eller gengas, framställd

i ett på fordonet eller på tillkopplat släpfordon befintligt gasverk, så ock

registrerat släpfordon, som uppbär sådant gasverk, skall inom ett år efter

närmast föregående besiktning av ägaren inställas hos besiktningsman för

besiktning, avseende kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning

(kontrollbesiktning).

Om skyldighet att för kontrollbesiktning inställa motordrivet fordon eller

släpfordon i anledning av körförbud eller föreläggande stadgas i 22 och

23 §§.

Angående skyldighet att för kontrollbesiktning inställa fordon, som användes

i yrkesmässig trafik eller uthyrning,srörelse, gäller vad därom särskilt

stadgas.

2 mom. Vid anmälan av fordon till kontrollbesiktning skall företes:

a) i fråga om fordon, för vilket utfärdats besiktningsinstrument eller

typintyg, det senast utfärdade instrumentet eller intyget; och

b) i fråga om fordon, för vilket meddelats körförbud eller föreläggande

om kontrollbesiktning enligt vad i 22 och 23 §§ stadgas, handling, som

utfärdats över förbudet eller föreläggandet.

3 mom. Befinnes vid kontrollbesiktning, att fordonet är i föreskrivet skick,

skall besiktningsmannen utfärda intyg härom.

4 kap. Trafikförsäkring å vissa motordrivna fordon.

25 §.

Om skyldighet att taga trafikförsäkring å vissa motordrivna fordon gäller

vad därom finnes särskilt stadgat.

5 kap. Skatt för motorfordon m. m.

26 §.

Om skyldighet att erlägga skatt för motorfordon m. m. och om skyldighet

för förare att under färd medföra och på tillsägelse av polisman fbr

denne uppvisa senaste skattekvitto gäller vad därom finnes särskilt stadgat.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

23

6 kap. Särskilda bestämmelser om motorfordon och släpfordon, som

från utlandet införts i riket för att tillfälligtvis här brukas.

27 §.

1 mom. Angående rätt att, utan hinder av vad i 11 § stadgas, på grund

av internationella överenskommelser eller eljest i särskilda fall här i riket

tillfälligt bruka i utlandet registrerat motorfordon eller släpfordon gäller

vad Konungen därom förordnar.

2 mom. Har, i annat fall än som avses i 1 mom., motorfordon eller släpfordon

för tillfälligt brukande införts till riket av person, som endast tillfälligtvis

skall vistas här, må, utan hinder av vad i 11 § stadgas, motorfordonet

brukas och släpfordonet dragas av bil under förutsättning

1. att härtill meddelats tillstånd (turistvagnslicens) enligt föreskrifterna

i 4 mom.;

2. att, såvitt angår motorfordon, fordonet är försett med turistvagnsskylt,

varom förmäles i 5 mom.; samt

3. att fordonet antingen enligt intyg, som nedan sägs, uppfyller de i det

land, varest fordonet är registrerat, gällande föreskrifterna för att få användas

i trafik eller ock undergått kontrollbesiktning och därvid befunnits

vara i sådant skick, som i 6 mom. sägs.

Intyg skall vara utfärdat av svensk konsul eller av polismyndighet i det

främmande landet eller av konsul, som företräder detta land här i riket,

samt företes vid ansökan om turistvagnslicens.

3 mom. Utan hinder av villkoren under 2 mom. 1—3 punkterna må fordon,

som från utlandet införts enligt vad i sagda mom. sägs, framföras till

närmaste plats, där polismyndighet finnes.

I 2 mom. under 3 punkten angivet villkor äger icke tillämpning, där fordon

endast brukas för sådan färd, som avses i 12 § 1 mom. a—d).

4 mom. Turistvagnslicens utfärdas av polismyndighet.

Ansökan om turistvagnslicens skall göras skriftligen och innehålla upplysning

om namnet såväl å fordonets ägare som, därest ägaren icke till

riket medföljer, å den person, som förfogar över fordonet, ävensom dessas

yrke, hemvist och postadress samt erforderliga uppgifter för fordonets identifiering.

Turistvagnslicens får icke utfärdas, såvida ej sökanden styrker, att han

fullgjort vad honom, enligt vad därom särskilt stadgas, åligger i fråga om

erläggande av skatt för fordonet.

Turistvagnslicens skall utfärdas enligt formulär, som fastställes av Konungen,

och gäller för ett år från utfärdandet. Har sökanden företett intyg,

som i 2 mom. sägs, skall licensen förses med anteckning härom.

över fordon, för vilka utfärdats turistvagnslicens, skall polismyndighet

föra särskilt register. Närmare bestämmelser om dylikt register meddelas

av Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar.

Turistvagnslicens skall under färd medföras och på tillsägelse uppvisas

för besiktningsman eller polisman.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

När skälig anledning därtill föreligger, kan turistvagnslicens återkallas

av länsstyrelsen i län, där fordonet brukats.

5 inom. Polismyndighet, som utfärdat turistvagnslicens för motorfordon,

skall tillhandahålla licensinnehavaren två turistvagnsskyltar. Sådan skylt

skall vara av beskaffenhet, som Konungen föreskriver.

För varje skylt skall hos polismyndigheten erläggas fem kronor i avgift.

Har turistvagnslicens återkallats, skola turistvagnsskyltarna överlämnas

till den länsstyrelse, som återkallat licensen.

Vad enligt denna förordning gäller angående anbringande av interimsskylt

skall äga motsvarande tillämpning å turistvagnsskylt.

Skylt får ej under färd vara dold och skall alltid hållas i sådant skick,

att den med lätthet kan avläsas.

6 mom. Kontrollbesiktning av fordon, för vilket turistvagnslicens utfärdats,

avser att utröna, huruvida fordonet är i sådant skick, som stadgas i

2—4 samt 6 §§, dock att körriktningsvisare, varom i 3 § förmäles, icke erfordras.

Därest fordonet befinnes vara i föreskrivet skick, skall besiktningsmannen

på licensen teckna bevis därom.

7 mom. Om skyldighet för den, som från utlandet inför motorfordon

för tillfälligt brukande här i riket, att i samband med fordonets tullbehandling

förete bevis om trafikförsäkring gäller vad Konungen därom förordnar.

AVDELNING III.

Bestämmelser om förare av fordon.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

28 §.

1 mom. Fordon får icke på väg föras av någon, som på grund av sjukdom,

uttröttning eller påverkan av starka drycker eller andra stimulerande eller

bedövande ämnen eller eljest saknar nödiga förutsättningar att på betryggande

sätt kunna föra fordonet.

2 mom. Finner polisman skäl antaga, att förare av fordon är så påverkad

av starka drycker, att han icke kan på betryggande sätt föra sitt fordon,

eller finner polisman uppenbart, att föraren eljest saknar nödiga förutsättningar

därför, äger polismannen förbjuda honom att föra fordonet, så ock,

där förbudet icke efterkommes, hindra honom därifrån. Polismannen skall

snarast möjligt underrätta vederbörande förman om åtgärden.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

25

2 kap. Särskilda bestämmelser om förare av motorfordon.

Krav på körkort.

29 §.

1 mom. Motorfordon får föras endast av den, som genom körkort, utfärdat

av länsstyrelse, är berättigad att föra fordonet.

Körkort utfärdas för bil eller motorcykel och gäller för färd i hela riket.

Körkort för bil berättigar även till förande av motorcykel.

Körkort må meddelas för bil endast den, som fyllt 18 år, och för motorcykel

endast den, som fyllt 16 år. Körkort för motorcykel gäller, om innehavaren

icke fyllt 18 år, endast för lätt motorcykel.

2 mom. Körkort skall under färd medföras och på tillsägelse uppvisas för

besiktningsman eller polisman. Körkortet skall vara i sådant skick, att det

utan svårighet kan avläsas.

3 mom. Om undantag från bestämmelserna i denna paragraf stadgas i 30

och 37 §§.

övningskörning.

30 §.

1 mom. Den, som för att erhålla körkort vill förvärva färdighet i körning

med motorfordon, må, utan hinder av att han icke innehar körkort, föra

sådant fordon vid övningskörning under förutsättning

1. att han fyllt 18 år eller, om körningen sker med lätt motorcykel, 16 år;

2. att körningen sker under uppsikt av person, som fyllt 21 år och innehar

körkort för fordon av det slag, bil eller motorcykel, körningen avser,

samt har längre tids vana och skicklighet i fråga om körning med sådant

fordon; samt

3. att, såvitt angår körning med bil, den, som utövar uppsikt över körningen,

medföljer i bilen vid den körandes sida.

Den, som har uppsikt över övningskörning, anses som förare vid sådan

körning.

2 mom. Om den, som redan innehar körkort men önskar uppöva sin färdighet

i körning, för vilken körkortet gäller, träffat avtal om övningskörning

med någon, som bedriver körskola enligt 36 §, anses den, vilken enligt

avtalet utövar uppsikt över sådan körning, som förare vid körningen.

Förarprov.

31 §.

i mom. Den, som önskar erhålla körkort, skall undergå förarprov inför

besiktningsman.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Vid anmälan till förarprov skall sökanden förete

a) åldersbevis, upptagande jämväl sökandens identitetsbeteckning i folkbokföringen;
b)

av läkare enligt formulär, som Konungen fastställer, och inom tre

månader före anmälningen utfärdat intyg, utvisande i vad mån sökanden

lider av sådant lyte, sådan sjukdom eller sådan syn- eller hörselnedsättning'',

som väsentligen minskar hans förmåga att föra motorfordon;

c) välliknande fotografi av sökanden, så beskaffat, att det lämpligen kan

anbringas på körkortet; och skall fotografiet på baksidan vara av den

läkare, som utfärdat det under b) omförmälda intyget, försett med påskrift,

upptagande sökandens namn, datum för intyget och läkarens namnteckning;

samt

d) bevis om förarutbildning, utfärdat av den, som meddelat denna.

Erforderlig synskärpa skall anses föreligga, därest med eller utan glasögon

antingen synskärpan uppgår till minst 0,7 på det ena ögat och minst 0,3 på

det andra eller ock, om synskärpan på ett öga är mindre än 0,3 eller synen på

ögat helt saknas, synskärpan på det andra ögat uppgår till minst 0,8 samt

nedsättningen eller förlusten av synen på det sämre ögat bestått mer än

ett år.

Hörselförmågan skall anses tillräcklig, därest åtminstone på det ena örat

vanlig samtalsstämma väl uppfattas på 4 meters avstånd.

2 mom. För provet skall sökanden tillhandahålla besiktningsmannen

lämpligt fordon. Under provet anses sökanden som förare av fordonet.

3 mom. Förarprov må godkännas endast om sökanden efter prövning

under olika trafikförhållanden samt förhör befinnes

a) besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt erforderlig körskicklighet, sinnesnärvaro

och omdömesförmåga;

b) äga för brukandet erforderlig kännedom om det slag av motorfordon,

varom fråga är; samt

c) hava nödiga insikter om gällande trafikföreskrifter samt om den verkan

ur trafiksäkerhetssynpunkt, som trötthetstillstånd och alkoholhaltiga

drycker medföra å den mänskliga organismen.

4 mom. Har sökande avlagt godkänt förarprov, skall den, som anställt

provet, meddela sökanden bevis härom (kompetensbevis).

Utfärdande av körkort m. m.

32 §.

1 mom. Ansökan om körkort göres hos länsstyrelsen i det län, inom vilket

sökanden är mantalsskriven, eller, om han icke är mantalsskriven i riket,

hos länsstyrelsen i det län, där han vistas.

Ansökan skall göras skriftligen och innehålla upplysning om sökandens

fullständiga namn, yrke, hemvist och postadress ävensom uppgift, huruvida

sökanden tidigare sökt eller erhållit körkort.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

27

Vid ansökan skola fogas

a) de i 31 § 1 mom. a—c) nämnda handlingarna;

b) i 31 § 4 mom. angivet kompetensbevis, utfärdat inom tre månader före

ansökningen;

c) intyg, utfärdat inom tre månader före ansökningen, av polismyndigheten

i sökandens mantalsskrivningsort, att sökanden under de senaste

två åren gjort sig känd för nyktert levnadssätt och med hänsyn till sina

personliga förhållanden i övrigt icke kan anses olämplig såsom förare av

motorfordon; dock må detta kunna styrkas i annan ordning, om sökanden

under angivna tid icke varit mantalsskriven här i riket.

Innan intyg, som angives under c), utfärdas, skall polismyndigheten inhämta

yttrande från polismyndighet i annan ort, där sökanden må hava varit

mantalsskriven under ifrågavarande tid.

Polismyndighet skall före utfärdande av intyg eller avgivande av yttrande

höra vederbörande nykterhetsnämnd samt, om så finnes erforderligt, jämväl

annan, som äger kännedom i saken.

Intyg, som nyss sagts, är avgiftsfritt.

Sedan frågan om utfärdande av intyg blivit slutligt prövad, skall polismyndigheten

i sökandens mantalsskrivningsort ofördröjligen till vederbörande

länsstyrelse insända införskaffade yttranden över sökandens nykterhetsförhållanden.

Sökande är skyldig att, där länsstyrelse eller polismyndighet så påfordrar,

förete intyg om sin mantalsskrivningsort under tid, som avses under c).

2 mom. Har sökande fullgjort vad i 1 mom. föreskrivits, må länsstyrelsen,

sedan av polismyndighet införskaffade yttranden kommit länsstyrelsen

tillhanda, och efter den ytterligare utredning, som kan finnas erforderlig,

för honom utfärda körkort. För sökande, som lider av sådant lyte, sådan

sjukdom eller sådan syn- eller hörselnedsättning, som väsentligen minskar

hans förmåga att föra motorfordon, må körkort dock utfärdas allenast i de

fall och på de villkor, som Konungen bestämmer.

Formulär till körkort fastställes av Konungen.

På körkort skall innehavarens födelsetid finnas angiven.

Då körkort för motorcykel utfärdas för person, som icke fyllt 18 år, skall

på körkortet antecknas, att kortet intill den dag, då innehavaren uppnår

nämnda ålder, endast gäller för lätt motorcykel.

Om sökanden icke utan glasögon har erforderlig synskärpa, skall på körkortet

anmärkas, att han är skyldig att vid förande av motorfordon bära

nödiga glasögon.

3 mom. Har körkort för bil tilldelats någon, som förut innehar körkort

för motorcykel, åligger det honom att efter anmaning överlämna sistnämnda

körkort till den länsstyrelse, som utfärdat körkortet för bil. Länsstyrelsen

skall, om körkortet för motorcykel utfärdats av annan länsstyrelse, underrätta

denna om kortets återställande.

4 mom. Har körkort förstörts eller förkommit eller undergått sådan förändring,

att det icke lämpligen kan användas, må efter ansökan hos läns
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

styrelse, som utfärdat kortet, duplettkörkort med påteckning av ordet »duplett»

utställas.

Vid dylik ansökan skall fogas fotografi av beskaffenhet, som i 31 § 1 mom.

c) sägs; och skall fotografiet, där sökandens identitet icke på annat sätt

tillförlitligen styrkes, baktill vara försett med intyg av trovärdig person, att

fotografiet föreställer sökanden. Ansökan skall, om körkortet förstörts eller

förkommit, innehålla försäkran om förlusten av kortet. Finnes körkortet i

behåll, skall detsamma bifogas ansökningen.

Skulle förlorat körkort komma tillrätta, skall ettdera kortet ofördröjligen

återställas till länsstyrelsen.

5 mom. Ändrar innehavare av körkort namn, skall han inom tre veckor

från det ändringen skedde göra anmälan därom hos den länsstyrelse, som

utfärdat körkortet.

Länsstyrelsen skall, där så lämpligen kan ske, på körkortet införa det nya

namnet eller ock utfärda duplettkörkort upptagande detsamma. I sistnämnda

fall skall det tidigare utfärdade körkortet överlämnas till länsstyrelsen.

6 mom. över utfärdade körkort skall länstyrelsen föra körkortsregister.

Närmare bestämmelser angående körkortsregister meddelas av Konungen

eller den myndighet Konungen därtill förordnar.

Återkallelse av körkort m. m.

33 §.

1 mom. I följande fall skall, där annat ej följer av vad i 34 § stadgas, körkort

återkallas av den länsstyrelse, som utfärdat körkortet, nämligen:

1. om föraren gjort sig skyldig till brott mot 1 § andra stycket eller 4 §

lagen om straff för vissa trafikbrott;

2. om föraren eljest vid färd med motordrivet fordon i något för trafiksäkerheten

väsentligt hänseende grovt åsidosatt honom såsom förare åliggande

förpliktelser;

3. om föraren genom upprepade förseelser mot de bestämmelser, som i

trafikens eller trafiksäkerhetens intresse meddelats för förare av motordrivna

fordon, i väsentlig mån visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig

efter dessa bestämmelser; eller

4. om föraren med hänsyn till onyktert levnadssätt eller personliga förhållanden

i övrigt icke bör betros med att innehava körkort.

Återkallelse av körkort på grund av straffbelagd förseelse må icke äga

rum, förrän frågan om straff för förseelsen blivit avgjord genom lagakraftvunnen

dom, såvida ej länsstyrelsen finner uppenbart, att föraren är olämplig

att föra motorfordon.

Vid prövning av fråga om återkallelse av körkort må, såvitt annat ej följer

av vad i nästa stycke stadgas, avseende icke fästas vid förseelse, för vilken

föraren dömts mer än två år före begåendet av förseelse, som giver anledning

till att frågan om körkortets återkallelse upptages till prövning.

Vid återkallelse av körkort på skäl, som angivas i detta moment, skall

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

bestämmas viss tid, efter vars utgång föraren efter ansökan ånyo må kunna

erhålla körkort. Denna tid skall utgöra

a) minst ett och högst fem år, då föraren dömts för brott, som under

1 punkten sägs, och som begåtts inom fem år efter det föraren dömts för

brott, som nyss sagts;

b) minst sex månader och högst två år, då föraren eljest dömts för brott,

som under 1 punkten sägs;

c) minst tre månader och högst två år, då körkort eljest återkallas.

1 tiden skall inräknas den tid, varunder beslut om återkallelse tills vidare

enligt 3 mom. och om omhändertagande enligt 35 § varit gällande.

2 mom. Om förares förutsättningar för rätt att föra motorfordon blivit så

väsentligen minskade genom sjukdom, skada eller dylikt, att han ur trafiksäkerhetssynpunkt

icke vidare bör innehava körkort, skall den länsstyrelse,

som utfärdat körkortet, återkalla detsamma.

Länsstyrelse äger, när så finnes påkallat, ålägga förare att inom viss tid

förete nytt läkarintyg vid äventyr att körkortet eljest återkallas.

3 mom. Uppstår fråga om återkallelse av körkort och föreligga därvid

sådana omständigheter, att föraren uppenbarligen måste anses olämplig att

föra motorfordon, skall länsstyrelsen, redan innan slutligt beslut om återkallelsen

fattas, återkalla körkortet tills vidare i avvaktan på det slutliga

beslutet.

Har till länsstyrelsen inkommit beslut om körkorts omhändertagande enligt

35 § första stycket, skall länsstyrelsen skyndsamt förordna, huruvida

körkortet skall återkallas tills vidare eller återställas till föraren. Då beslut

om körkorts omhändertagande meddelats enligt 35 § andra stycket, skall

länsstyrelsen efter därom mottagen underrättelse återkalla körkortet tills

vidare.

4 mom. Beslut om återkallelse av körkort skall genom länsstyrelsens försorg

delgivas den, som avses med beslutet.

Har återkallelse skett, åligger det föraren att efter anmaning överlämna

körkortet till länsstyrelsen.

Skulle beslut om återkallelse efter anförda besvär bliva upphävt, skall

körkortet återställas till föraren.

5 mom. önskar förare, vars körkort återkallats enligt 1 mom., efter utgången

av den enligt samma moment bestämda tid ånyo erhålla rätt att föra

motorfordon, eller önskar förare, vars körkort återkallats enligt 2 mom.,

åter erhålla sådan rätt, skall ansökan härom ställas till länsstyrelsen i det

län, som i 32 § 1 mom. sägs.

Ansökan må avse körkortets återfående:

a) om vid återkallelse enligt 1 mom. tiden för återkallelsen bestämts till

ett år eller därunder och ansökan göres inom sex månader efter utgången

av återkallelsetidcn; samt

b) om återkallelse skett enligt 2 mom. och ansökan göres inom två år

efter återkallelsen.

I andra fall än nu nämnts skall ansökan avse utfärdande av nytt körkort.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

6 mom. Ansökan om återfående av körkort, som återkallats enligt 1 mom.,

skall, därest tiden för återkallelsen uppgår till minst sex månader, vara

åtföljd av läkarintyg och nykterhetsintyg, som angivas i 31 § 1 mom. b)

och 32 § 1 mom. c). Vid ansökan om återfående av körkort, som återkallats

enligt 2 mom., skall fogas läkarintyg, som i 31 § 1 inom. b) sägs. Länsstyrelse

äger dock vid prövning av ansökan om återfående av körkort alltid rätt

att, där så finnes nödigt, infordra samtliga i 32 § 1 mom. nämnda handlingar.

Ansökan om utfärdande av nytt körkort skall vara åtföljd av samtliga

handlingar, som angivas i 32 § 1 mom.

Har återkallelse skett enligt 1 mom., skola ovan avsedda intyg och andra

handlingar vara utfärdade efter återkallelsetidens utgång, och skall nykterhetsintyget

avse tid efter begående av förseelse, som givit anledning till

körkortets återkallelse. Där återkallelse skett enligt 2 mom., skola handlingarna

vara utfärdade efter återkallelsen.

7 mom. Då prövning av fråga om återfående av körkort eller utfärdande

av nytt körkort ankommer på annan länsstyrelse än den, som återkallat

körkortet, skall yttrande i ärendet jämte utdrag rörande sökanden ur körkortsregistret

inhämtas från sistnämnda länsstyrelse. Angående beslut i

anledning av ansökan om återfående av körkort skall underrättelse lämnas

den länsstyrelse, som återkallat detsamma. Körkort, som må återfås, skall

tillhandahållas sökanden hos den länsstyrelse, som meddelat beslut i frågan.

8 mom. På sätt Konungen förordnar skola för rikets polismyndigheter

kungöras beslut om återkallelse av körkort ävensom beslut, varigenom återkallelse

av körkort, efter anförda besvär, upphävts eller ändrats, eller varigenom,

efter återkallelse, föraren återfått sitt körkort eller nytt körkort

utfärdats för honom.

Varning.

34 §.

Har emot innehavare av körkort förebragts sådan omständighet, som

jämlikt 33 § 1 mom. 2—4 punkterna kan föranleda återkallelse av körkortet,

men kan det antagas, att han skall låta rätta sdg utan sådan åtgärd, må

varning i stället meddelas.

Beslut om varning skall genom länsstyrelsens försorg delgivas den, som

avses med beslutet.

Varning må ej överklagas.

Omhändertagande av körkort.

35 §.

Har förare vid färd med motordrivet fordon ådagalagt grov vårdslöshet

eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom

eller varit synbarligen berusad av starka drycker eller annat ämne, eller

har förare till följd av sjukdom, skada eller dylikt uppenbarligen förlorat

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

31

förmågan att föra motorfordon utan risk för liv eller egendom, skall i Stockholm

vederbörande poliskommissarie och i övriga delar av riket polismyndighet

skyndsamt besluta om körkortets omhändertagande.

Misstänkes förare för att vid färd med motorfordon eller med traktor, till

vilken släpfordon kopplats, hava brutit mot 4 § lagen om straff för vissa

trafikbrott, och visar blodundersökning, att föraren under färden haft en

alkoholkoncentration i blodet av 0,8 promille eller däröver, skall den myndighet,

som har att förbereda talan mot föraren, skyndsamt efter erhållandet

av analysbeviset besluta om körkortets omhändertagande.

Beslut, som här avses, skall delgivas körkortsinnehavaren, vilken har att

efter anmaning överlämna körkortet till den, som meddelat beslutet,

Beslut om körkorts omhändertagande skall snarast möjligt och i fall, som

avses i första stycket, inom 48 timmar översändas till den länsstyrelse, som

utfärdat körkortet. Vid beslutet skall fogas körkort, som överlämnats i anledning

av beslutet, ävensom, där beslutet meddelats enligt första stycket,

redogörelse för de skäl, som föranlett åtgärden, samt, där beslutet meddelats

enligt andra stycket, avskrift av analysbeviset.

Beslut om körkorts omhändertagande gäller till dess länsstyrelse förordnat,

huru med körkortet skall förfaras. I avbidan på sådant förordnande

är föraren icke berättigad att föra motorfordon.

Körskola.

36 §.

1 mom. Yrkesmässig utbildning av bil- eller motorcykelförare (körskola)

får ej bedrivas utan tillstånd av länsstyrelsen i det län, där verksamheten

skall äga rum.

Över ansökan om dylikt tillstånd skall länsstyrelsen inhämta yttrande av

besiktningsman, som i 1 § 9 mom. omnämnd chefsmyndighet förklarat behörig

avgiva sådana yttranden.

Tillstånd må meddelas viss fysisk eller juridisk person, som med hänsyn

till vederhäftighet samt andra på frågan inverkande omständigheter befinnes

äga förutsättningar att bedriva körskola på sådant sätt, att det allmännas

krav på god förarutbildning blir tillgodosett.

Tillstånd skall upptaga de villkor och bestämmelser, som prövas nödiga.

Där icke särskilda förhållanden annat föranleda, skall tillståndet utfärdas

att gälla tills vidare.

2 mom. Vid körskola skall finnas en för skolans utbildningsarbete i

dess helhet ansvarig föreståndare, vilken godkänts för uppdraget av länsstyrelsen

i det län, där skolan bedrives eller skall bedrivas.

Om så erfordras med hänsyn till omfattningen av skolans verksamhet,

skall vid skolan, utöver föreståndaren, finnas en eller flera av länsstyrelsen

för skolan godkända lärare med kompetens för såväl teoretisk som praktisk

undervisning.

Uppsikt över övningskörning, varom förmäles i 30 §, får vid körskola

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

icke utövas av annan än för skolan godkänd föreståndare eller lärare eller

av särskild av länsstyrelsen för skolan godkänd instruktör.

3 mom. Godkännande såsom föreståndare, lärare eller instruktör vid viss

körskola må av länsstyrelse meddelas endast om sökandens kompetens bestyrkts

genom prov, avlagt inför besiktningsman, som i 1 § 9 mom. omnämnda

chefsmyndighet förklarat behörig anställa prov för körskolepersonal.

Vid anmälan till dylikt prov skall sökanden förete

a) körkort, gällande för bil och utvisande, att sökanden fyllt 21 år; och

b) intyg, utfärdat inom tre månader före anmälningen, av polismyndighet

eller två trovärdiga personer, att sökanden under de senaste tolv månaderna

i betydande omfattning fört bil under olika trafikförhållanden; och

skall i intyget finnas närmare angivet, i vilken omfattning och under vilka

omständigheter sökanden fört bil.

Intyg, som nu sagts, erfordras dock ej, om sökanden med hänsyn till särskild

utbildning kan antagas besitta nödig erfarenhet och körvana.

För provet skall sökanden tillhandahålla besiktningsmannen lämpligt

fordon.

4 mom. Sökande må av besiktningsman förklaras kompetent såsom föreståndare

och lärare endast om han efter prov under olika trafikförhållanden

samt förhör befinnes

a) besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt god körskicklighet, sinnesnärvaro

och omdömesförmåga;

b) vara väl förtrogen med konstruktionen och verkningssättet hos motorfordon;
c)

äga ingående kännedom om gällande trafikföreskrifter samt om den

verkan ur trafiksäkerhetssynpunkt, som trötthetstillstånd och alkoholhaltiga

drycker medföra å den mänskliga organismen; samt

d) hava erforderlig förmåga att i körskola meddela såväl teoretisk som

praktisk undervisning.

Sökande må förklaras kompetent såsom instruktör endast om han efter

prov under olika trafikförhållanden samt förhör befinnes

a) besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt god körskicklighet, sinnesnärvaro

och omdömesförmåga;

b) vara väl förtrogen med verkningssättet hos motorfordon;

c) äga för praktisk undervisning i körskola nödig kännedom om gällande

trafikföreskrifter; samt

d) hava erforderlig förmåga att i körskola meddela praktisk undervisning.

Har sökande vid avlagt prov befunnits kompetent såsom föreståndare,

lärare eller instruktör, skall besiktningsmannen meddela sökanden bevis

härom (kompetensbevis).

5 mom. Ansökan hos länsstyrelse om godkännande såsom föreståndare,

lärare eller instruktör skall göras skriftligen och innehålla upplysning om

sökandens fullständiga namn, yrke, hemvist och postadress samt om nummer

å sökandens körkort.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

33

Vid ansökan skola, där annat ej följer av nästkommande stycke, fogas

a) kompetensbevis, som angives i 4 mom.;

b) intyg, utfärdat inom tre månader före ansökningen, av polismyndigheten

i sökandens mantalsskrivningsort, att sökanden under de senaste två

åren gjort sig känd för nyktert levnadssätt samt med hänsyn till sina personliga

förhållanden i övrigt icke kan anses olämplig att handhava undervisning

i körskola; samt

c) om sökandens körkort utfärdats av annan länsstyrelse, utdrag av körkortsregistret

beträffande sökanden.

Där den, som är av länsstyrelse godkänd såsom föreståndare, lärare eller

instruktör vid viss körskola, hos samma länsstyrelse söker enahanda godkännande

för annan körskola, skola under a) och b) angivna handlingar

ingivas allenast då länsstyrelsen så anser nödigt.

I fråga om intyg, som angives under b), skola de i 32 § 1 mom. upptagna

bestämmelserna om intyg, varom förmäles i sistnämnda moment c), äga motsvarande

tillämpning.

Sökande är skyldig att, där länsstyrelse eller polismyndighet så påfordrar,

förete intyg om sin mantalsskrivningsort under tid, som avses under b).

Efter prövning av de av sökanden ingivna handlingarna och efter den

ytterligare utredning, som må anses erforderlig, äger länsstyrelsen att för

sökande, som innehar gällande körkort för bil samt i övrigt befunnits lämplig,

meddela godkännande såsom föreståndare, lärare eller instruktör vid

viss körskola.

6 mom. Motorfordon må ej användas för övningskörning i körskola utan

att vara härför godkänt av besiktningsman.

Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar bestämmer,

huruvida motorfordon, som i körskola användes för övningskörning, skall

vara försett med särskilda säkerhetsanordningar och särskild beteckning.

Angående skyldighet att inställa dylikt motorfordon till kontrollbesiktning

gäller vad därom stadgas i 24 §.

7 mom. För den teoretiska undervisningen i körskola skall finnas lämplig

lokal och erforderlig materiel.

8 mom. Innehavare av körskola skall föra särskilda anteckningar angående

undervisningen vid skolan samt årligen före februari månads utgång

till länsstyrelsen i det län, där skolan bedrives, insända redogörelse för undervisningen

under nästföregående år. Närmare föreskrifter angående anteckningar

och redogörelse, som nyss sagts, meddelas av Konungen eller den

myndighet Konungen därtill förordnar.

Verksamheten vid körskola skall vara underkastad inspektion av besiktningsman

samt den tillsyn i övrigt, varom länsstyrelsen förordnar.

9 mom. Befinnes innehavare av körskola vara olämplig härtill eller bedrives

utbildning i körskola i strid mot gällande föreskrifter eller eljest på

ett otillfredsställande sätt, eller har undervisning vid skolan ej bedrivits

under de senaste tolv månaderna, må länsstyrelse, som meddelat tillstånd

för körskolan, återkalla detsamma.

S{ Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 sand. 2 avd. Nr 30.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Befinnes den, som av länsstyrelsen godkänts såsom föreståndare, lärare

eller instruktör vid körskola, olämplig härtill, skall länsstyrelsen återkalla

godkännandet.

Har innehavare av körskola eller föreståndare, lärare eller instruktör

vid sådan skola gjort sig skyldig till förfarande eller försummelse, som kan

föranleda återkallelse av tillstånd eller godkännande, men kan det antagas,

att han skall låta rätta sig utan sådan åtgärd, må varning i stället meddelas.

Beslut om återkallelse eller varning skall genom länsstyrelsens försorg

delgivas den, som avses med beslutet. Varning må ej överklagas.

Särskilda föreskrifter för personer, som från utlandet inkommit i riket för

att tillfälligtvis här vistas.

37 §.

1 mom. Angående rätt för person, som i främmande stat äger föra motorfordon,

att på grund av internationella överenskommelser eller eljest under

tillfällig vistelse här i riket föra sådant fordon gäller vad Konungen därom

förordnar.

2 mom. Den, som från utlandet inkommit i riket för att tillfälligtvis här

vistas, må, utan hinder av att han icke jämlikt 1 mom. är berättigad att här

i riket föra motorfordon eller innehar körkort, som i 29 § sägs, här föra bil

eller motorcykel under förutsättning att han därtill erhållit tillstånd (turistkörkort)

enligt vad nedan stadgas.

Turistkörkort utfärdas av polismyndighet.

Därest ej särskilda omständigheter annat föranleda, skall turistkörkort

för bil eller för motorcykel meddelas den, som med behörigt intyg av svensk

konsul eller av polismyndighet i land, där han tidigare vistats, eller av konsul,

som företräder detta land här i riket, eller eljest på tillförlitligt sätt

styrker, att han i det främmande landet äger rätt att föra motorfordon av

det slag, varom fråga är.

Turistkörkort skall utfärdas enligt formulär, som fastställes av Konungen,

och gäller för ett år från utfärdandet.

Angående utfärdande av turistkörkort skall göras anteckning i pass eller

motsvarande legitimationshandling för sökanden.

över utfärdade turistkörkort skall polismyndighet föra särskilt register.

Närmare bestämmelser om dylikt register meddelas av Konungen eller den

myndighet Konungen därtill förordnar.

Turistkörkort skall under färd medföras och på tillsägelse uppvisas för

besiktningsman eller polisman.

Vad i 33—35 §§ stadgas om återkallelse och omhändertagande av körkort

samt om varning skall i tillämpliga delar gälla i fråga om turistkörkort.

Beslut om återkallelse eller varning må meddelas av envar länsstyrelse.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

35

AVDELNING IV.

Trafikregler.

1 kap. Inledande bestämmelser.

38 §.

Bestämmelserna i denna avdelning skola gälla endast för trafik på väg.

Då på väg finnas skilda banor för olika slag av vägtrafikanter, skola bestämmelserna

om väg i tillämpliga delar gälla för ■varje särskild sådan bana.

I 40 § 1 mom. avsedda anvisningar för trafik med fordon ävensom 1 42

och 44—50 §§ meddelade särskilda bestämmelser om sådan trafik skola i

tillämpliga delar gälla även för ridande och personer, som leda eller driva

kreatur.

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna avdelning skall såsom gående

anses även den, som för barnvagn, rullstol eller lekfordon, så ock den, som

åker skidor, skridskor eller rullskridskor.

2 kap. Bestämmelser för samtliga vägtrafikanter.

Grundregler.

39 §.

Vägtrafikant skall iakttaga den omsorg och varsamhet, som till förekommande

av trafikolycka betingas av omständigheterna, samt uppträda så,

att han icke onödigtvis hindrar eller stör trafiken. Även i övrigt skall vägtrafikant

visa hänsyn mot andra vägtrafikanter och mot dem, som bo eller

uppehålla sig vid vägen.

Beaktande av anvisningar i trafiken.

40 §.

1 inom. Vägtrafikant skall ställa sig till efterrättelse de anvisningar rörande

trafiken, vilka meddelas genom uppsatta anslag, vägmärken och

signaler.

Förare av utryckningsfordon må dock i trängande fall underlåta att följa

i föregående stycke avsedda bestämmelser.

2 mom. Vägtrafikant skall efterkomma polismans anvisningar till trafikens

ordnande och stanna, när polisman därtill giver tecken.

Förare av motordrivet fordon skall åtlyda besiktningsmans tecken att

stanna.

Beredande av fri väg för vissa vägtrafikanter m. fl.

41 §.

i mom. Vägtrafikant skall, där så kan ske, lämna fri väg för spårvagn,

militärtrupp och begravningståg samt annan procession. Vad sålunda stad
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

gas skall dock icke gälla förare av utryckningsfordon, för vilket påkallas

fri väg enligt bestämmelserna i 2 mom.

2 mom. Förare av utryckningsfordon äger i trängande fall påkalla fri

väg för fordonet. För sådant ändamål skall signal givas med särskild larmanordning

och framtill på fordonet föras minst en lykta med kraftigt rött

sken framåt. Larmanordningen skall vara av typ, som godkänts av Konungen

eller den myndighet Konungen därtill förordnar.

Det åligger annan vägtrafikant ävensom förare av spårvagn, som icke

framgår på särskild banvall, att i god tid om möjligt lämna utryckningsfordon

fri väg, då så påkallas.

Korsning i plan mellan väg och järnväg m. m.

42 §.

1 mom. Vägtrafikant, som ämnar passera korsning i samma plan mellan

väg och järnväg, skall, oavsett förekommande säkerhetsanordningar, genom

uppmärksamhet på järnvägen förvissa sig om huruvida tåg nalkas. Vid

färd med fordon skall därvid hållas en med hänsyn till omständigheterna

tillräckligt låg hastighet.

Med tåg likställes i denna paragraf varje anordning på hjul, vilken löper

på järnvägsskenor.

2 mom. Då av signal eller annat förhållande framgår, att tåg nalkas,

skall vägtrafikant stanna på betryggande avstånd från korsningen och före

ljussignal, om sådan finnes. Föreligger ej förhållande, som nu sagts, skall

korsningen skyndsamt passeras.

På fordon, som är försett med särskilda parkeringslyktor, böra framtill

endast dessa hållas tända, då fordonet under mörker stannats för annalkande

tåg.

3 mom. Omkörning av annat fordon får ej ske strax före eller i korsning

i samma plan mellan väg och järnväg.

4 mom. I andra fall än i 2 mom. sägs får icke, utan att trafikförhållandena

det föranleda, fordon på väg stannas eller uppställas inom ett avstånd

av 30 meter från korsande järnvägs närmaste skena.

5 mom. Bestämmelserna i 1—4 mom. skola äga motsvarande tillämpning

på korsning i samma plan mellan väg och spårväg med särskild banvall.

Åligganden vid trafikolycka.

43 §.

Vägtrafikant, som med eller utan egen skuld baft del i uppkomsten av

trafikolycka, får icke genom att avlägsna sig från olycksplatsen eller eljest

undandraga sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan

skäligen föranleder, såsom omhändertagande av skadad person. Han får

ej heller undandraga sig att uppgiva namn och hemvist eller lämna upplysningar

om händelsen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

37

3 kap. Särskilda bestämmelser om trafik med fordon.

Användande av skilda vägbanor.

44 §.

Finnas på väg skilda banor för olika slag av vägtrafikanter, skall fordon

föras på bana, som är avsedd för fordonet. Fordon må dock föras på annan

bana, om så i särskilt fall erfordras för korsande av banan eller föranledes

av annan tvingande orsak och trafiksäkerheten ej äventyras därigenom.

Cykelbana på sidan av väg skall anses upplåten endast för cykeltrafik i

den riktning, vari övrig fordonstrafik på samma sida av vägen framgår. Vad

nu sagts skall dock icke gälla, där annat särskilt angivits genom vägmärke.

Fordons plats på väg och i vägkorsning.

45 §.

1 mom. Fordon bör, där så lämpligen kan ske, föras på vänstra delen av

vägen.

Vid oklar sikt eller där sikten i kurva, vägkorsning, backe eller annorstädes

är skymd, skall fordon alltid hållas till vänster på vägen. Detta gäller

dock icke väg med enkelriktad fordonstrafik.

Fordon, som föres med ringa hastighet, bör hållas så långt som möjligt

till vänster på vägen, såvida annat ej följer av 2, 4 eller 5 mom.

Då fordon föres efter annat fordon, skall avståndet till det framförvarande

fordonet avpassas så, att fara för påkörning ej föreligger, om detta

fordon stannas eller dess hastighet minskas.

2 mom. I god tid före vägkorsning bör fordon, som skall svängas till vänster,

föras till vägens vänstra sida och fordon, som skall svängas till höger,

föras in mot vägens mittlinje eller, om vägen har enkelriktad fordonstrafik,

till vägens högra sida.

3 mom. Vänstersväng i vägkorsning bör göras så nära vänstra vägkanten

som lämpligen kan ske.

4 mom. Vid högersväng i vägkorsning bör följande iakttagas:

a) Om båda vägarna hava dubbelriktad fordonstrafik, skall fordonet föras

så, att det inkommer i vägkorsningen till vänster om vägens mittlinje och

lämnar korsningen till vänster om den korsande vägens mittlinje.

b) Om fordonstrafiken är dubbelriktad på den väg, varifrån fordonet

kommer, och enkelriktad på den korsande vägen, skall fordonet införas i

vägkorsningen till vänster om förstnämnda vägs mittlinje.

c) Om fordonstrafiken är enkelriktad på den väg, varifrån fordonet kommer,

och dubbelriktad på den korsande vägen, skall fordonet föras så, att

det lämnar vägkorsningen till vänster om sistnämnda vägs mittlinje.

d) Om båda vägarna hava enkelriktad fordonstrafik, skall svängen göras

så nära högra vägkanten som lämpligen kan ske.

Vägkorsning skall anses omfatta det område, som begränsas av de tänkta

förlängningarna av de korsande vägarnas sidor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

5 mom. Där före vägkorsning fordonstrafik i samma färdriktning framgår

i två eller flera jämsides löpande körfiler, skall förare av fordon i god tid

intaga den körfil, som med hänsyn till avsedd körriktning är lämplig.

6 mom. Utan hinder av bestämmelserna i 1—5 mom. må fordon, som användes

i väghållningsarbete, med iakttagande av erforderliga försiktighetsmått

föras på sätt som med hänsyn till arbetet finnes nödigt.

7 mom. Backning eller vändning må ej företagas, med mindre föraren förvissat

sig om att det kan ske utan fara eller onödigt hinder för övrig trafik.

Hastighet.

46 §.

1 mom. Fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten och behörig

hänsyn till omständigheterna i övrigt kräver.

Särskilt åligger det förare av fordon att hålla en med hänsyn till förhållandena

tillräckligt låg hastighet:

a) vid oklar sikt;

b) vid vägkorsning;

c) i skarp kurva;

d) vid backkrön;

e) när sikten eljest är skymd;

f) vid risk för bländning;

g) vid halt väglag;

h) vid möte med fordon på smal väg eller bro;

i) då fordonet nalkas spårvagn eller buss, som stannat för passagerares

av- eller påstigning;

j) då fordonet nalkas småbarn, som uppehåller sig på eller invid vägen;

k) då fordonet nalkas gående, som bär särskilt tecken för blindhet eller

dövhet;

l) då fordonet nalkas kreatur.

Förare av fordon skall, då fordonet närmar sig obevakat, tydligt markerat

övergångsställe för gående, nedbringa hastigheten så, att fordonet kan

stannas framför övergångsstället för att lämna gående tillfälle att passera.

Vid smutsigt väglag skall förare av fordon, såvitt möjligt, anpassa hastigheten

så, att annan vägtrafikant ej utsättes för smutsstänk.

2 mom. I fråga om högsta tillåtna hastighet för vissa motordrivna fordon

m. m. gäller vad därom stadgas i 56 §.

Möte och omkörning.

47 §.

1 mom. Förare av fordon skall vid möte med eller omkörning av gående

lämna denne tid att vika åt sidan samt låta honom förfoga över tillräckligt

utrymme på vägen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Möte med annan vägtrafikant än gående skall ske till vänster. Omkörning

av annan vägtrafikant än gående skall ske till höger.

Möte med eller omkörning av spårvagn skall, om spårens läge medgiver

det, äga rum till vänster.

2 mom. Omkörning av annat fordon må ej ske, där sikten är skymd, och

under inga förhållanden strax före eller i vägkorsning eller skarp kurva

eller strax före eller på backkrön.

3 mom. Fordonsförare, som vill köra om annat fordon, skall före omkörningen

övertyga sig om att den framförvarande är beredd på omkörning.

För sådant ändamål bör den omkörande giva sig tillkänna genom ljud- eller

ljussignal eller på annat lämpligt sätt. Inom tättbebyggt område eller vid

tät trafik må dock, om så kan ske utan fara, omkörning äga rum utan hinder

av att signal ej avgivits.

Föraren på det framförvarande fordonet skall, då han uppmärksammat

tillämnad omkörning, hålla till vänster och sakta farten samt bör, om

signal avgivits, på lämpligt sätt besvara denna.

Den omkörande får icke hålla till vänster, förrän han förvissat sig om

att detta kan ske utan fara för den omkörde.

i mom. Utan hinder av bestämmelserna i 1 och 2 mom. må förare av

fordon, vilket föres i körfil enligt 45 § 5 mom., före eller i vägkorsning passera

fordon i annan körfil. Likaså äger fordonsförare att, med iakttagande

av nödig försiktighet, till vänster omköra fordon, som svänger till höger,

eller vars förare tydligt förbereder sådan sväng.

5 mom. Vid möte eller omkörning mellan fordon, som användes i väghållningsarbete,

och annat fordon må, med iakttagande av nödig försiktighet,

förfaras på sätt som med hänsyn till fordonens plats på vägen finnes lämpligt.

Korsande möte.

48 §.

1 mom. Vid korsning mellan väg, som enligt 61 § förklarats såsom huvudled,

och annan väg åligger det fordonsförare, vilken från sistnämnda

väg vill korsa huvudleden eller svänga in på denna, att lämna företräde

åt fordon på huvudleden.

2 mom. Då i annat fall än i 1 mom. sägs ett fordons kurs skär ett annat

fordons kurs, skall föraren av det fordon, som har det andra fordonet på

sin vänstra sida, lämna företräde åt det sistnämnda fordonet. Härmed fritages

dock icke någon förare från skyldighet att iakttaga försiktighet vid

passerande av eller färd in på korsande eller anslutande väg. Detta skall

särskilt gälla den, som från väg med ringa trafik kommer in på väg med

livlig trafik.

3 mom. Har spårvagn stannats vid hållplats, där refuge för passagerare ej

finnes, skall fordonsförare, som ämnar passera till vänster om spårvagnen i

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

dennas färdriktning räknat, stanna sitt fordon före hållplatsen för att

lämna företräde åt gående, som färdas till eller från spårvagnen.

4 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall icke gälla, då annat följer av

bestämmelserna i 41 §.

Stannande och uppställning.

49 §.

1 mom. Fordon får icke på väg stannas eller uppställas på sådan plats

eller sådant sätt, att fara uppstår för person eller egendom eller trafiken

onödigtvis hindras eller störes.

Stannande och uppställning skall såvitt möjligt ske på vänstra sidan av

vägen i körriktningen räknat.

2 mom. Stannande eller uppställning på väg får icke utan att trafikförhållandena

det föranleda äga rum:

a) i skarp kurva eller nära sådan eller på backkrön eller i närheten därav

eller på annan plats, där sikten är skymd;

b) vid vägkorsning inom ett avstånd av 10 meter från korsande körbanas

närmaste ytterkant;

c) framför vägmärke, så att detta skymmes;

d) på tydligt markerat övergångsställe för gående eller inom ett område

av 10 meter före övergångsstället;

e) inom särskild filmarkering eller så nära sådan, att inkörning i rätt

fil därigenom försvåras.

3 mom. Parkering på väg får ej ske:

a) där parkering hindrar andra fordon att fritt komma förbi;

b) vid spårvägshållplats eller på utrymme, avsett för trafik med spårvagn;
c)

vid busshållplats inom ett område av 10 meter på vardera sidan om

hållplatsskylt:

d) på tydligt markerad plats för droskstation med annat fordon än sådant,

för vilket stationen är avsedd;

e) på bro eller viadukt eller i vägport eller trafiktunnel;

f) framför ingång eller infart till fastighet, om passage till eller från

fastigheten därigenom obehörigen hindras eller störes.

4 mom. Förare skall, då fordon stannats på väg, vidtaga sådana åtgärder,

att fordonet hindras att komma i gång av sig självt.

Förspänd dragare får ej utan erforderlig tillsyn lämnas obunden på väg.

Beträffande belysning på fordon, som under mörker är uppställt på väg,

gäller vad därom stadgas i 51 §.

Tecken och signaler.

50 §.

1 mom. Då så i särskilt fall erfordras till förebyggande av fara för person

eller egendom, skall förare av fordon genom ljud- eller ljussignal eller på

annat lämpligt sätt väcka andra trafikanters uppmärksamhet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

41

Fordonsförare, som ämnar sätta i gång från kanten av väg, svänga i vägkorsning,

vända på väg eller eljest så ändra fordonets plats i sidled på väg,

att fara eller hinder kan uppstå i trafiken, skall till ledning för andra vägtrafikanter

genom körriktningsvisare eller utsträckande av arm eller på

annat lämpligt sätt i god tid tydligt angiva den nya riktning, han ämnar

taga. Efter användning av körriktningsvisare skall föraren tillse, att densamma

upphör att visa ändring i körriktningen.

Då förare av fordon ämnar stanna eller hastigt nedbringa farten, skall

han, till ledning för bakom kommande vägtrafikanter, genom stopplykta

eller höjande av hand eller på annat lämpligt sätt i god tid tydligt tillkännagiva

sin avsikt.

Beträffande tecken och signaler vid omkörning gäller vad därom stadgas

i 47 §.

2 mom. Inom tättbebyggt område får ljudsignal givas endast då detta enligt

47 § eller 1 mom. härovan erfordras vid omkörning eller till förebyggande

av fara för person eller egendom.

Vad i detta moment stadgas gäller icke utryckningsfordon, då det användes

vid utryckning, och ej heller annat fordon, då det användes vid eldfara

för brandväsendets räkning eller av polis- eller tullpersonal, läkare, barnmorska

eller veterinär i brådskande yrkesutövning.

3 mom. Från fordon, som enligt 3—5 samt 7 §§ skall vara utrustat med

ljudapparat av visst slag, får ljudsignal icke givas med apparat av annat

slag.

Vad sålunda är stadgat gäller icke utryckningsfordon under utryckning.

4 mom. Avgivande av tecken eller signal fritager icke någon förare från

skyldighet att förvissa sig om att av honom tillämnat färdsätt icke innebär

fara för andra vägtrafikanter.

Belysning.

51 §.

Då fordon under mörker föres på väg, skall i 3—8 §§ föreskriven lykta

vara tänd. På bil och motorcykel skall sådan lykta hållas tänd även vid

färd på väg i tät dimma. Har släpvagn kopplats till bil, behöver baklykta

hållas tänd endast på släpvagnen eller, om flera släpvagnar tillkopplats,

på den sista av dessa. Skyltlylcta behöver i fall, som här avses, hållas tänd

endast på bilen eller, om tillkopplad släpvagn enligt 21 § skall vara försedd

med sådan registrerings-, interims- eller saluvagnsskylt, som skall föras

på bilen, endast på dylik släpvagn.

I stället för stadgad lykta för sken framåt må motsvarande parkeringsIvkta

användas på väg, där tillfredsställande belysning är anordnad.

Angående rätt att i vissa fall på fordon föra reflexanordning i stället för

belysningsanordning gäller vad därom finnes stadgat i 4—8 §§.

Fordon, som under mörker är uppställt på väg, där tillfredsställande belysning

icke är anordnad, skall vara försett med belysnings- eller reflexan
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

ordning, som utmed vägen utsänder eller reflekterar vitt eller gult ljus

framåt och rött ljus bakåt.

På fordon får icke begagnas bländande ljus på väg, där tillfredsställande

belysning är anordnad, eller vid möte med annat fordon, eller när fordonet

är uppställt på väg. Vid möte med fordon skall avbländning ske i god

tid.

På fordon får under färd icke framåt visas annat än vitt eller gult sken,

såvida ej annat blivit i särskild ordning föreskrivet eller medgivet. Vad här

stadgas avser icke körriktningsvisare.

Fordons last.

52 §.

1 mom. På fordon får icke gods lastas eller personer placeras så, att föraren

kommer att sakna nödig sikt eller erforderliga möjligheter till manövrering,

eller så, att fara eljest uppstår för person eller egendom, eller så, att

trafiken onödigtvis hindras eller störes.

2 mom. Om på fordon föres gods, som skjuter mer än 150 centimeter

utanför fordonet framtill eller baktill, skall godsets yttersta del vara tydligt

utmärkt med flagga, lykta eller annan lämplig anordning.

3 mom. Finner polisman fordon vara så lastat, att fortsatt färd med fordonet

icke kan äga rum utan uppenbar fara eller olägenhet, äger han förbjuda

sådan färd, så ock, där förbudet icke efterkommes, hindra färden.

Polismannen skall snarast möjligt underrätta vederbörande förman om åtgärden.

Tävling med fordon.

53 §.

Tävling med fordon får icke anordnas på väg utan länsstyrelsens tillstånd.

Gives tillstånd, skall länsstyrelsen meddela nödiga föreskrifter till

förebyggande av fara och olägenhet för trafiken och för dem, som bo eller

uppehålla sig vid vägen, ävensom i övrigt vid tillståndet fästa de villkor,

som kunna finnas påkallade.

4 kap. Särskilda bestämmelser om trafik med motordrivna

fordon m. in.

54 §.

t mom. Motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon får icke föras på

allmän väg, gata eller annan allmän plats:

a) då den vikt, som uppbäres av någon hjulaxel, överstiger 6,oo ton;

b) då den sammanlagda vikt, som uppbäres av två på mindre inbördes

avstånd än 2 meter belägna hjulaxlar på fordonet eller fordonståget, överstiger

8,oo ton;

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

43

c) då fordonets eller fordonstågets bruttovikt överstiger, vid ett avstånd

mellan fordonets eller fordonstågets första och sista hjulaxel uppgående till

mindre

ån

2 meter,

8,00

ton

ii

men

ej 12 meter,

19,75 ton

2

men

ej

3

»

8,50

»

12

»

»

13

»

21,00

»

3

»

»

4

»

9,75

»

13

»

»

14

»

22,25

»

4

»

»

5

»

11,00

»

14

»

»

15

»

23,50

»

5

»

6

»

12,25

»

15

»

»

16

»

24,75

»

6

»

»

7

»

13,50

»

16

»

»

17

»

26,00

»

7

»

»

8

»

14,75

»

17

»

»

18

»

27,25

»

8

»

»

9

»

16,00

»

18

»

»

19

»

28,50

»

9

»

»

10

»

17,25

»

19

»

»

20

»

29,75

»

10

»

»

11

»

18,50

»

20

»

»

21

»

31,00

»

21

»

»

22

»

32,25

» ;

d) då luftövertrycket i hjulringarna överstiger 6 kilogram per kvadratcentimeter.

Är motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon försett med band eller

medar, får fordonet icke föras på allmän väg, gata eller annan allmän plats,

då fordonets bruttovikt överstiger 12,oo ton. Vad nu sagts skall dock för

medfordon gälla allenast vid färd över bro.

2 mom. Motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon får icke föras på

allmän väg, gata eller annan allmän plats, då fordonet lastats så, att lasten

på någondera sidan skjuter mer än 20 centimeter utanför fordonet, eller då

fordonets bredd, lasten inräknad, överstiger 235 centimeter. Utan hinder

härav må dock föras lätt motorcykel, vars bredd med last icke överstiger

120 centimeter.

Fordonsbredd mätes över de längst utskjutande delarna av fordonet, varvid

dock bortses från backspegel, körriktningsvisare och snökedjor.

3 mom. Utan hinder av vad i 2 mom. stadgas må på väg, som där sägs,

med iakttagande av nödig försiktighet, föras:

a) redskap, som användes i jordbruks- eller vägarbete, ändå att redskapets

bredd överstiger 235 centimeter;

b) fordon, som är lastat med opackat hö eller liknande, ändå att lasten på

någondera sidan skjuter mer än 20 centimeter utanför fordonet.

4 mom. Traktor eller motorredskap eller fordon, som kopplats till traktor

eller motorredskap, får icke föras på allmän väg, gata eller annan allmän

plats, om fordonet med hänsyn till beskaffenheten av dess hjul, band

eller medar kan medföra nämnvärd skada på körbanan.

5 mom. Om myndighets befogenhet att göra undantag från bestämmelserna

i denna paragraf stadgas i 61 och 63 §§.

55 §.

I mom. Av bil eller traktor få icke dragas mer än två för koppling till

bil eller traktor byggda fordon eller ett fordon av annat slag. Draget eller

dragna fordons bruttovikt eller sammanlagda bruttovikt får icke uppgå

till mer än två gånger det dragande fordonets bruttovikt.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Utan hinder av vad i föregående stycke stadgas må fordon, som byggts

för koppling till bil eller traktor, med iakttagande av nödig försiktighet

dragas av bil eller traktor, om varje draget fordon är försett med effektiva

bromsar, som kunna manövreras från fotbroms eller motsvarande anordning

på det dragande fordonet eller av medföljande bromsare, eller om,

såvitt angår fordon på medar, effektiv bromsning är anordnad på annat

lämpligt sätt.

2 mom. Fordon, som dragés av motordrivet fordon, skall vara kopplat

på ett ur trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt.

Därest avståndet mellan fordonen överstiger två meter, skall kopplingsanordningen

vara tydligt utmärkt på lämpligt sätt.

3 mom. Om myndighets befogenhet att göra undantag från bestämmelserna

i denna paragraf stadgas i 61 och 63 §§.

56 §.

t mom. Buss eller lastbil får icke föras med högre hastighet än 60 kilometer

i timmen. Inom tättbebyggt område får dock hastigheten icke överstiga

40 kilometer i timmen.

2 mom. Har till bil kopplats fordon, få fordonen icke föras med högre

hastighet, än nedan för varje fall sägs, nämligen då fråga är om

Hastighet

km i timmen

a) en påhängsvagn samt bilens och påhängsvagnens samtliga hjul

äro försedda med effektiva från fotbroms eller motsvarande anordning

på bilen manövrerbara bromsar .......................... 60

b) en släpvagn i annat fall, än som under a) sägs, samt släpvag
nen

är försedd med effektiva från fotbroms eller motsvarande anordning

på bilen manövrerbara bromsar ...................... 50

c) en släpvagn i annat fall, än som under a) och b) sägs, samt

släpvagnen har en bruttovikt icke överstigande bilens bruttovikt.. 40

d) två släpvagnar samt släpvagnarna äro försedda med effektiva

från fotbroms eller motsvarande anordning på bilen manövrerbara

bromsar ................................................ 40

e) en släpsläde samt släpsläden har en bruttovikt icke överstigande

bilens bruttovikt ...................................... 30

f) ett eller flera fordon i andra fall, än som under a)—e) sägs 20

I de under a) och b) angivna fallen får inom tättbebyggt område hastigheten

icke överstiga 40 kilometer i timmen .

Har till bil kopplats endast en släpvagn, vars totalvikt icke överstiger

en tredjedel av bilens tjänstevikt, må fordonen utan hinder av vad ovan

stadgats föras med samma hastighet, som är medgiven för bilen utan släpvagn.

3 mom. Har motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon band, må

fordonet eller fordonen icke föras med högre hastighet än 20 kilometer i

timmen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

45

Om traktor eller motorredskap eller fordon, som är kopplat till motordrivet

fordon, har hjulringar av järn eller annat hårt material, vare högsta

tillåtna hastigheten 10 kilometer i timmen.

4 mom. Bestämmelserna i denna paragraf skola icke gälla utryckningsfordon,

då det användes vid utryckning, och ej heller annat fordon, då det

användes vid eldfara för brandväsendets räkning eller av polis- eller tullpersonal,

läkare, barnmorska eller veterinär i brådskande yrkesutövning.

5 mom. Om myndighets befogenhet att göra undantag från bestämmelserna

i denna paragraf stadgas i 61 och 63 §§.

57 §.

1 mom. Har för motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon fastställts

maximilast, får med fordonet icke befordras last, vars vikt överstiger

vad sålunda fastställts.

2 mom. Bil får icke lastas så, att körriktningsvisare skymmes eller föraren

hindras att genom backspegeln iakttaga den bakomvarande trafiken.

Lastbil får icke användas för befordran av personer, såvida ej anordningarna

på bilen bereda tillfredsställande säkerhet.

Avses att vid lustresa, utflykt eller dylikt bruka lastbil för befordran av

personer, och erfordras härför särskilda anordningar på bilen, skola dessa

vara godkända av besiktningsman. I fall, som här avses, få ej med bilen

befordras flera personer än besiktningsmannen vid godkännandet bestämt.

Förare skall under färd medhava bevis om sådant godkännande, som i

föregående stycke sägs. Beviset skall på tillsägelse uppvisas för besiktningsman

eller polisman.

3 mom. På lätt motorcykel få ej samtidigt färdas två eller flera personer.

På tung motorcykel får icke medtagas mer än en passagerare. I sidvagn

få ej befordras flera passagerare än sidvagnen är avsedd för, dock att i

dylik vagn därjämte må medföras ett barn under tio år.

4 mom. Fordon, som kopplats till motordrivet fordon, får icke användas

för personbefordran utan att vara av besiktningsman godkänt för sådant

ändamål. Vad här stadgas skall dock icke avse fordon, som vid eldfara

tillfälligt användes för brandväsendets räkning.

58 §.

Förare av motordrivet fordon skall i görligaste mån behandla motorn så,

att den icke åstadkommer störande buller eller utsläpper rök eller gas i sådan

mängd, att olägenhet därav uppstår. Gaser från förbränningsmotor få

icke givas fritt avlopp.

Vid handhavande av gengasaggregat och motorvärmare skall föraren tillse,

att fara för elds spridning icke uppkommer. Vid slaggning skall glödande

avfall behandlas på ett ur brandsäkerhetssynpunkt tillfredsställande

sätt.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Bränsleavfall ävensom förpackning, vari bränsle förvarats, får icke kvarlämnas

på vägen, ej heller invid vägen, om ordning och trevnad därigenom

störes.

5 kap. Särskilda bestämmelser om trafik med cykel.

59 §.

1 mom. Då motordrivet fordon eller fordon för dragare nalkas eller sikten

är skymd, få cyklande på körbana icke färdas i bredd, såvida ej trafikförhållandena

därtill föranleda.

Cykling i bredd får ej heller eljest äga rum, om fara därigenom uppstår

för andra vägtrafikanter, eller om övrig trafik därigenom onödigtvis hindras

eller störes.

2 mom. Cyklande skall hålla båda fotterna på pedalerna samt åtminstone

ena handen på styret.

Cyklande får icke låta cykeln dragas av annat fordon.

3 mom. Cykelåkning över gångbana får ej ske direkt från port eller

passage, där sikten över gångbanan är skymd.

4 mom. På cykel få icke samtidigt färdas flera personer än cykeln är

byggd för. Då cykeln försetts med härför lämpliga säten och erforderligt

skydd mot hjulekrarna, må dock på cykeln ytterligare färdas, om den som

styr cykeln fyllt 15 år, ett barn under 10 år eller, om han fyllt 18 år, två

barn under 6 år. I det sistnämnda fallet skall cykeln vara försedd med två

av varandra oberoende, effektivt verkande bromsar.

Vid cykelåkning får icke med cykel befordras gods, vars vikt överstiger,

i fråga om cykel med två hjul, 50 kilogram samt, i fråga om cykel

med tre eller flera hjul, 100 kilogram. Med cykel, som är huvudsakligen

avsedd för godsbefordran, må dock, om den som styr cykeln fyllt 18 år,

befordras gods intill en vikt av 75 kilogram för tvåhjulig cykel och 150 kilogram

för cykel med tre eller flera hjul.

Med fordon, som kopplats till cykel, får vid cykelåkning på allmän väg,

gata eller annan allmän plats icke befordras gods med sådan vikt, att sammanlagda

vikten av gods på cykeln och på det eller de fordon, som tillkopplats,

överstiger 100 kilogram.

Med cykel eller fordon, som kopplats till cykel, får vid cykelåkning icke

befordras gods så lastat, att bredden av fordonet eller fordonen med last

överstiger, i fråga om tvåhjulig cykel utan tillkopplat fordon 120 centimeter

och eljest 150 centimeter.

6 kap. Särskilda bestämmelser för gående.

60 §.

1 mom. Gående skall, där så påkallas för undvikande av fara eller olägenhet

för annan trafik, iakttaga följande:

a) Om gångbana finnes, skall denna användas. Är gångbana anordnad på

vägs båda sidor, skall företrädesvis den högra gångbanan användas.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

47

b) Finnes cykelbana men ej gångbana, skall cykelbanan användas. Före- .

trädesvis skall därvid begagnas den del av cykelbanan, som ligger längst

från körbanan.

c) Finnes ej gångbana eller cykelbana, skall yttersta delen av vägen begagnas,

företrädesvis den på högra sidan.

d) Körbana skall passeras på särskilt markerat övergångsställe för gående,

där sådant finnes. I övrigt skall passerande över körbana ske tvärs

över denna och företrädesvis i anslutning till vägkorsning.

2 mom. Det åligger gående att iakttaga särskild försiktighet vid beträdande

av körbana.

Gående får ej genom att onödigtvis uppehålla sig på körbana hindra eller

störa trafiken.

3 mom. Gående med börda, som på grund av sin storlek eller osnygghet är

till olägenhet för annan, som färdas på gångbana eller cykelbana, skall i

stället för sådan bana använda yttersta delen av körbanan, företrädesvis den

på högra sidan.

4 mom. Marscherande trupp eller procession skall, där så lämpligen kan

ske, använda körbana och därvid såvitt möjligt färdas på dennas vänstra

del. Procession av barn med högst två i bredd bör dock använda gångbana,

där sådan finnes.

5 mom. Skidåkare skall, där så lämpligen kan ske, i stället för gångbana

begagna yttersta delen av körbanan.

6 mom. Gående böra sinsemellan väja till vänster.

AVDELNING V.

Utfärdande av lokala trafikföreskrifter m. m.

61 §.

1 mom. Det tillkommer, såvitt angår stads område, stadsmyndighet, som

angives i 6 mom., och eljest länsstyrelsen att beträffande viss allmän väg,

gata eller annan allmän plats eller beträffande samtliga dylika vägar inom

visst område meddela erforderliga föreskrifter, avseende

a) förbud mot trafik eller inskränkning i trafiken beträffande fordon av

visst slag, fordons axeltryck, bruttovikt, luftövertryck i hjulringarna, bredd

eller längd, last av viss beskaffenhet, färdhastighet eller körriktning samt

provkörning eller övningskörning med fordon;

b) parkering eller annan uppställning av fordon;

c) medgivande till större axeltryck eller bruttovikt å fordon eller större

luftövertryck i hjulringarna eller större bredd å fordon och last än som tillIåtes

i 54 §;

d) att viss väg skall anses såsom huvudled; eller

e) andra särskilda åtgärder för reglering av trafiken.

2 mom. Beträffande enskild väg ankommer det på ägaren av vägen att

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

avgöra, huruvida trafik därstädes med motordrivna fordon eller visst eller

vissa slag av sådana må äga rum. Är sådan väg allmänneligen befaren, skall

i fråga om reglering av den icke förbjudna trafiken på vägen i tillämpliga

delar gälla vad i 1 mom. stadgas beträffande reglering av trafiken på allmän

väg.

3 mom. Det åligger länsstyrelse eller stadsmyndighet, vilken meddelat

föreskrift, som i denna paragraf avses (lokal trafikföreskrift), att införa

föreskriften i en för ändamålet avsedd liggare. Om föreskriften icke skall

tillkännagivas genom vägmärke, skall densamma skyndsamt införas i länskungörelserna

eller, om den utfärdats av stadsmyndighet, i den eller de tidningar,

vari kommunala meddelanden för staden införas.

4 mom. Vad ovan sagts skall i tillämpliga delar gälla upphävande eller

ändring av lokal trafikföreskrift.

5 mom. Utan hinder av att enligt denna paragraf meddelats förbud eller

inskränkande föreskrifter med avseende å rätten att trafikera viss väg må

vägen befaras av polis- eller tullpersonal i tjänsteutövning ävensom av läkare,

barnmorska eller veterinär i och för yrkesutövning, för sjuk persons

forslande till läkare eller sjukvårdsanstalt samt i andra därmed jämförliga

trängande fall.

Enligt denna paragraf utfärdad föreskrift om inskränkning i färdhastighet

skall icke gälla uttryckningsfordon, då det användes vid utryckning, och

ej heller annat fordon, då det användes vid eldfara för brandväsendets räkning

eller av polis- eller tullpersonal, läkare, barnmorska eller veterinär i

brådskande yrkesutövning.

6 mom. Stadsmyndighet, som avses i denna paragraf, är för stad med poliskammare

denna och för övriga städer magistrat eller kommunalborgmästare.

62 §.

1 mom. Det åligger länsstyrelse ävensom stadsmyndighet, som angives i

61 § 6 mom., att före mars månads utgång varje år utfärda kungörelse om

vägar och gällande lokala trafikföreskrifter enligt de närmare grunder vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen bestämmer. Vad nu sagts om länsstyrelse skall

dock icke gälla överståthållarämbetet.

Kungörelsen, vilken skall mot ersättning tillhandahållas allmänheten, skall

översändas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt chefen för försvarsstaben.

Av stadsmyndighet utfärdad kungörelse skall därjämte insändas

till länsstyrelsen.

2 mom. För allmänheten skall i Stockholm hos poliskammaren och eljest

hos länsstyrelsen hållas tillgänglig en i lämplig skala upprättad karta, varå,

enligt de närmare grunder väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bestämmer,

upptagits de allmänna vägar inom länet, vilka äro tillåtna för trafik med

motordrivna fordon.

Kopia av kartan skall före juni månads utgång varje år insändas till vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen. Om ändringar icke skett i senast insända karta

eller ändringarna äro av ringa omfattning, må dock anmälan därom, i

sistnämnda fall innefattande uppgift om ändringarna, vara tillfyllest.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

63 §.

1 mom. Om särskilda skäl därtill äro, äger, såvitt angår stads område, stadsmyndighet,

som angives i 61 § 6 mom., och eljest länsstyrelsen att för visst

ändamål medgiva undantag från bestämmelserna i 54 § 1 och 2 mom., 55 §

1 mom. och 56 § 1—3 mom. ävensom från lokal trafikföreskrift, som meddelats

av myndigheten.

Undantag, som ovan sägs, må ock meddelas, om trafiken berör såväl stad

som landsbygd inom visst län, av länsstyrelsen samt, om trafiken berör mer

än ett län, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

2 mom. Vid medgivande av undantag enligt denna paragraf skola fästas

sådana villkor, som kunna anses nödiga till förebyggande av fara för trafiksäkerheten

eller skada å vägen.

Meddelas undantag från 55 § 1 mom., skall fastställas den högsta hastighet,

som må ifrågakomma.

Beträffande fordon med hjulringar av järn eller annat hårt material får

icke medgivas högre hastighet än 10 kilometer i timmen.

AVDELNING VI.

Vägmärken in. m.

64 §.

1 mom. Vid allmän väg, gata eller annan allmän plats skall, där trafikant

bör göras uppmärksam på framförvarande fara, anbringas varningsmärke.

Vad nu sagts skall, såvitt angår märke för korsning i samma plan med järnväg

eller spårväg, gälla även för enskild väg, därest enligt stadganden, som

avses i 7 mom., säkerhetsanordningar prövats erforderliga vid korsningen.

2 mom. Har beträffande allmän väg, gata eller annan allmän plats utfärdats

lokal trafikföreskrift, avseende förbud eller påbud för trafiken på vägen,

eller har beträffande enskild väg sådan föreskrift meddelats av myndighet,

skall föreskriften, om så lämpligen kan ske, tillkännagivas genom

förbudsmärke respektive påbudsmärke.

Föreskrift om övningskörning och provkörning må tillkännagivas i annan

ordning.

3 mom. Vid allmän väg, gata eller annan allmän plats skall, enligt vad

i delta mom. stadgas, uppsättas märke för meddelande av upplysning för

trafikanter (upplgsningsmärke).

Vid allmän väg eller gata, som utgör infartsväg till stad eller annat tättbebyggt

samhälle, skall på härför lämpad plats uppsättas ortnamnsmärke,

varå angives samhällets namn. Ortnamnsmärke må även uppsättas

vid annan ort än nyss sagts, där så finnes lämpligt till upplysning för

trafikanter.

4 Jlihang till riksdagens protokoll 1951. 9 sand. 2 avd. Nr 30.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Där allmänna vägar stöta samman utom stads eller annat samhälles tättbebyggda

område, skola vägvisare anbringas. Inom sådant tättbebyggt område

skola på lämpliga platser uppsättas vägvisare till ledning för genomgångstrafiken.

Vid allmän väg må, där sådan väg stöter samman med

enskild väg, anbringas vägvisare med utmärkande av den senare vägens

egenskap av enskild väg.

I anslutning till vägvisare, som anbringas på och avser huvudväg (rikseller

länshuvudväg), skall uppsättas märke med uppgift om vägens nummer

(vägnummermärke). Dylika märken skola anbringas även på andra

lämpliga platser utmed huvudväg. I anslutning till vägvisare, som i stad

eller annat tättbebyggt samhälle uppsättes till ledning för genomgångstrafiken

mellan olika delar av huvudväg eller mellan skilda huvudvägar, må,

om så finnes lämpligt, anbringas vägnummermärken för utvisande av

vederbörande huvudvägs nummer.

Före livligt trafikerad vägkorsning skall, där så finnes lämpligt med

hänsyn till trafiken, uppsättas orienteringstavla;

Vid väg, som enligt 61 § förklarats såsom huvudled, skola, där så finnes

lämpligt, uppsättas särskilda märken för utvisande av vägens egenskap

av huvudled. Plats, där huvudled upphör, skall utvisas genom märke.

Vid allmän väg, gata eller annan allmän plats må även i övrigt, där så

finnes påkallat, uppsättas upplysningsmärke.

4 mom. Anbringande och underhåll av märken, som avses i 1—3 mom.

(vägmärken) ävensom av ljussignaler och andra anordningar för tillgodoseende

av trafiksäkerheten och för reglering av trafiken på väg, skall ankomma,

beträffande allmän väg, gata eller annan allmän plats, på väghållaren

samt,

beträffande enskild väg, inom stad eller stadsliknande samhälle på den,

som enligt lagen om allmänna vägar är väghållare, och eljest på vägförvaltningen

i läinet.

I den man så erfordras ma föreskrifter om uppsättandet av vägmärken

meddelas, såvitt angar stads område, av stadsmyndighet, som angives i

61 § 6 mom., och eljest av länsstyrelsen.

Det ankommer på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i mån av behov

genom anvisningar eller på annat lämpligt sätt verka för enhetlighet i fråga

om vägmärkens uppsättande.

5 mom. Då på grund av vägarbete eller dylikt allmän väg, gata eller

annan allmän plats helt eller till någon del är avstängd för trafik, skall

detta av väghållaren utmärkas, förutom genom föreskrivet vägmärke, genom

särskilda avstängningsanordningar.

6 mom. Närmare föreskrifter beträffande vägmärken och andra anordningar,

som ovan avses, meddelas av Konungen eller den myndighet, som

Konungen därtill förordnar.

7 mom. Angående vissa säkerhetsanordningar m. m. vid korsningar i

samma plan mellan väg och järnväg eller spårväg är särskilt stadgat.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

51

AVDELNING VII.

Ansvarsbestämmelser.

Bestämmelser till II avd.

65 §.

1 mom. Brukas fordon på väg, oaktat fordonet icke överensstämmer med

de i 2—8 §§ eller med stöd av dessa paragrafer meddelade bestämmelser

om fordonets beskaffenhet och utrustning, skall ägaren straffas med dagsböter,

om förseelsen avsett motordrivet fordon eller släpfordon, och eljest

med böter, högst trehundra kronor. Dock må ej till straff dömas, där bristfälligheten

var av ringa betydelse eller brukandet avsåg allenast att med anledning

av skada, som under färd uppkommit på fordonet, föra detta till

närmast belägna plats för skadans avhjälpande och uppenbar fara ej var

förenad därmed.

2 mom. Brukas motordrivet fordon eller släpfordon i strid mot 11 §, 12 §

1 mom., 13 § 1 mom. eller mot bestämmelse, som meddelats med stöd av

27 § 1 mom., eller mot 27 § 2 eller 3 mom., eller brukas fordonet i strid

mot förbud, som meddelats enligt 22 eller 23 §, vare ägaren förfallen till

dagsböter.

3 mom. Visar ägare i fall, som avses i 1 eller 2 mom., att han iakttagit

vad på honom ankommit till förhindrande av fordonets brukande, vare

han fri från ansvar.

Har förseelse, som i 1 eller 2 mom. sägs, skett och ägde föraren vetskap

om hindret för fordonets brukande, vare även han förfallen till ansvar,

som stadgas i nämnda moment.

Brukades fordonet av någon, som enligt 6 eller 7 § lagen angående ansvarighet

för skada i följd av automobiltrafik är förpliktad att ersätta skada,

eller brukades eljest fordon utan lov, skall i ägarens ställe sådan brukare

vara förfallen till ansvar, som i 1 och 2 mom. sägs.

4 mom. Sökes ej inom föreskriven tid registrering av motorfordon, av

traktor med gummihjul eller band eller av släpfordon på sätt i 17 § stadgas,

straffes den felande med dagsböter.

Underlåter någon, som enligt denna förordning är pliktig göra anmälan

till bilregistret eller bilreservregistret, att göra sådan anmälan inom den

härför i varje fall stadgade tid, straffes med böter, högst trehundra kronor.

Om någon, som genom lagakraftvunnen dom dömts till ansvar för förseelse,

som avses i detta moment, underlåter att därefter fullgöra honom

åliggande registrerings- eller anmälningsskyldighet, äger länsstyrelse att

vid viten, som tillika må av länsstyrelsen utdömas, ålägga den försumlige

att fullgöra sin skyldighet.

5 mom. Envar, som vid sökande av registrering eller i anmälan, varom

i 4 mom. förmäles, lämnar veterligen oriktig uppgift, straffes med dagsböter.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Till samma straff vare den förfallen, som lämnar veterligen oriktig uppgift

i typintyg, varom förmäles i 15 § 2 mom., eller i ansökningshandling,

som avses i 12 § 2 mom. andra stycket eller 27 § 4 mom. andra stycket.

6 mom. Den, som bryter mot 10 § 5 mom. första stycket eller 24 § 1

mom. första stycket eller icke efterkommer föreläggande, som meddelats

enligt 22 § första stycket eller 23 § tredje stycket, straffes med dagsböter.

Till samma straff dömes den, som åsidosätter 21 § 1 mom. andra eller

fjärde stycket eller 27 § 5 mom. femte stycket.

Förseelse mot 12 § 2 mom. femte stycket, 3 mom. tredje stycket eller 4

mom., 13 § 3 mom. fjärde stycket eller 4 mom., 21 § 2 mom. a)—d), samma

moment e), såvitt angår tjänstevikt, bredd, maximilast och största antal passagerare,

21 § 3 mom. eller 27 § 4 mom. sjätte stycket eller 5 mom. tredje

stycket, straffes med böter, högst trehundra kronor.

Bestämmelser till III avd.

66 §.

1 mom. Den, som bedriver körskola utan tillstånd eller eljest utan att

iakttaga de i denna förordning eller med stöd därav meddelade föreskrifter,

straffes med dagsböter.

Till samma straff dömes den, som i anteckningar eller redogörelse, varom

förmäles i 36 § 8 mom., inför veterligen oriktig uppgift.

2 mom. Lämnar någon i fall, som avses i 32 § 1 mom. andra stycket

eller 4 mom. andra stycket, veterligen oriktig uppgift i fråga om körkort,

straffes med dagsböter.

Den, som bryter mot 29 § 2 mom., 32 § 5 mom. första stycket eller 37 §

2 mom. sjunde stycket eller åsidosätter i 32 § 3 mom. eller 4 mom. tredje

stycket, 33 § 4 mom. andra stycket eller 35 § tredje stycket stadgad skyldighet

att till myndighet överlämna körkort, straffes med böter, högst trehundra

kronor.

Bestämmelser till IV avd.

67 §.

Med dagsböter straffes den, som åsidosätter föreskrifterna i 40 §, 41 §

1 mom. eller 2 mom. andra stycket, 42 § 4 mom., 46 § 1 mom. tredje stycket,

48 § 3 mom., 49 § 2, 3 eller 4 mom., 53 §, 54 § 2 eller 4 mom., 55 § 1 mom.

eller 2 mom. första stycket, 56 § eller 57 § 2 mom. tredje stycket eller 3 eller

4 mom.

Med böter, högst trehundra kronor, straffes den, som bryter mot 44 §, 46 §

1 mom. fjärde stycket, 50 § 3 mom., 52 § 2 inom., 55 § 2 mom. andra stycket,

57 § 2 mom. fjärde stycket, 58 §, 59 § 1 mom. första stycket eller 2, 3 eller

4 mom. eller 60 § 3 mom.

Förseelse mot 51 § straffes, om förseelsen avsett motordrivet fordon eller

släpfordon, med dagsböter och eljest med böter, högst trehundra kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

53

Befordras med fordon last i strid mot 54 § 1 mom. eller 57 § 1 mom.,

skall föraren straffas med dagsböter, och vare även ägaren förfallen till

sådant straff, då omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett med

hans vetskap och vilja.

Bestämmelser till V avd.

68 §.

Bryter någon mot sådan av myndighet meddelad bestämmelse, som avses

i 61 § eller 63 § 2 mom., straffes med dagsböter, dock att överträdelse

av bestämmelse, som avses i 61 § 1 mom. b), straffes med böter, högst trehundra

kronor.

För någon eljest motordrivet fordon på väg, varest fordonet icke får föras,

straffes med dagsböter.

Gemensamma bestämmelser.

69 §.

Om den, som ertappats med att under färd icke hava medhaft körkort

eller, i förekommande fall, handling, som avses i 12 § 2 eller 4 mom., 13 §

4 mom., 27 § 4 mom. eller 57 § 2 mom. fjärde stycket, senast å tredje söckendagen

därefter hos vederbörande polismyndighet eller åklagare styrker,

att han vid tiden för förseelsen innehaft gällande körkort eller sådan handling,

som nyss sagts, och giva omständigheterna vid handen, att förseelsen

haft sin grund i ett tillfälligt förbiseende, vare han fri från ansvar.

70 §.

1 mom. De för ägare av fordon stadgade ansvarsbestämmelserna skola i

fråga om fordon, som tillhör staten eller kommun, äga tillämpning på förarens

närmaste förman. Har denne till förekommande av förseelse mot förordningen

gjort vad på honom ankommit och äger i följd av överordnads

åtgärd eller vållande förseelse likväl rum, varde den överordnade drabbad

av ansvar, som här avses.

2 mom. I 1 mom. avsedda ansvarsbestämmelser skola, i händelse fordonet

tillhör någon, som står under förmyndare eller annan laga målsman,

äga tillämpning å denne. Äges fordonet av oskiftat dödsbo eller av konkursbo,

skola bestämmelserna gälla den eller dem, som äga företräda boet.

3 mom. I fråga om fordon, som tillhör bolag, förening eller annat samfund

eller stiftelse eller annan sådan inrättning, skola i 1 mom. avsedda

ansvarsbestämmelser äga tillämpning på den eller dem, som äga företräda

samfundet eller inrättningen. Har länsstyrelsen i det län, där fordonet är

registrerat, eller, i fråga om icke registrerat fordon, företrädesvis användes,

efter framställning av samfundet eller inrättningen godtagit viss person

såsom bärare av ägares ansvar, skola dock bestämmelserna i stället gälla

denne.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

71 §.

Åtal för förseelse, som angives i 65 § 4 mom. första eller andra stycket

eller 6 mom. första stycket, må upptagas av rätten i den ort, där fordonet

skall anses hava sin hemort, om denna rätt med hänsyn till utredningen

samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.

72 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

73 §.

Ej må till straff enligt denna förordning dömas, där förseelsen bör beläggas

med straff enligt lagen om straff för vissa trafikbrott.

AVDELNING VIII.

Särskilda föreskrifter.

74 §.

Då i denna förordning för olika fall föreskrives, att fordon skall vara

försett med reflexanordning, skall sådan vara av typ, som godkänts av den

myndighet Konungen därtill förordnar.

75 §.

Polisman, så ock besiktningsman äger kontrollera, huruvida förare av

motordrivet fordon innehar körkort eller annan handling, som enligt denna

förordning skall medföras under färd.

76 §.

Föreskrifter om avgifter för vissa förrättningar, som i denna förordning

avses, meddelas av Konungen.

77 §.

Emot beslut, som på grund av denna förordning meddelas av länsstyrelse

eller polismyndighet, må besvär anföras inom tid, som är bestämd för

överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut. Sådant

beslut skall utan hinder av besvär lända till efterrättelse, intill dess annorlunda

kan bliva förordnat. Beslut om återkallelse eller omhändertagande

av körkort eller om återkallelse av tillstånd, varom i denna förordning förmäles,

är dock icke gällande, förrän den, som avses med beslutet, erhållit

del av detta.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

78 §.

Bestämmelserna i 2—27 §§ skola icke äga tillämpning å

a) motordrivna fordon eller släpfordon, som tillhöra staten och äro tillverkade

för särskilda militära ändamål;

b) motordrivna fordon, avsedda att föras av gående, eller släpfordon,

som tillkopplas sådana fordon; eller

c) motordrivna fordon eller släpfordon, som användas uteslutande inom

järnvägs- eller fabriksområde eller inhägnat tävlingsområde eller annat dylikt

inhägnat område.

Bestämmelserna i 28—37 §§ skola icke gälla fordon, som under b) eller

c) avses.

Om beträffande visst fordon eller visst slag av fordon undantag i särskilt

hänseende från denna förordning finnes vara påkallat, meddelas bestämmelser

härom av Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar.

Övergångsbestämmelser.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952. Genom denna förordning

upphävas

motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561);

vägtrafikstadgan samma dag (nr 562); och

kungörelsen den 19 februari 1947 (nr 46) angående trehjuliga transportcyklar

med hjälpmotor.

2. Vad i 1 § 6 mom. stadgas medför icke för ägare av där avsett fordon,

som före dagen för denna förordnings ikraftträdande undergått besiktning

eller för vilket före samma dag typintyg utfärdats, skyldighet att låta fordonet

undergå i 10 § 5 mom. angiven besiktning för fastställande av tjänstevikt,

maximilast och totalvikt.

3. Bestämmelserna under 3 § 1 mom. h), 4 § 1 mom. b) om särskild

bromsutrustning i fråga om tung motorcykel, samma paragraf 3 mom.

första stycket om belysnings- eller reflexanordning baktill på sidvagn, 6 §

1 mom. e) om stopplykta, samma paragraf 4 mom., 7 § 1 mom. a) om

särskild bromsutrustning i fråga om tandemcykel, cykel huvudsakligen avsedd

för godsbefordran, cykel med tre eller flera hjul samt cykel med tillkopplat

fordon, samma paragraf 1 mom. d) och 2 mom. samt 8 § 1 mom.

skola icke gälla förrän från och med den 1 januari 1953. Till dess skola föreskrifterna

i 18 § 1 mom. första och tredje styckena vägtrafikstadgan med

tillhörande ansvarsbestämmelser fortfarande äga tillämpning.

4) Stadgandena under 3 § 1 mom. k), 4 § 1 mom. h) och 3 mom. andra

stycket samt 6 § 1 mom. c) och f) skola icke äga tillämpning å fordon, som

före dagen för denna förordnings ikraftträdande undergått besiktning eller

för vilket före samma dag typintyg utfärdats, under förutsättning att fordonet

vid besiktningen eller vid typintygets utfärdande icke var försett

med anordning, som i nämnda författningsrum sägs.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

5. Bestämmelserna i 10—13 samt 16—21 §§ skola icke lända till efterrättelse

förrän från och med den 1 juli 1952, såvitt angår fordon, som

vid tillämpning av de i 5 kap. motorfordonsförordningen meddelade föreskrifter

om registrering icke skulle vara underkastat sistnämnda föreskrifter.

Bestämmelserna i 12 och 13 §§ skola ej heller eljest tillämpas före den 1

juli 1952. Intill dess skola de vid denna förordnings ikraftträdande i motsvarande

hänseende gällande föreskrifter samt för överträdelse av dessa

stadgade ansvarsbestämmelser alltjämt vara tillämpliga. Intill nämnda dag

skall vad förordningen i övrigt innehåller beträffande interimsskylt och

saluvagnsskylt äga motsvarande tillämpning på besiktningsskylt, vad som

stadgas om interimslicens äga giltighet å intyg enligt 13 § 1 mom. andra

stycket 6 punkten motorfordonsförordningen samt vad om innehavare av

interimslicens föreskrives hava avseende å den som tillverkar eller driver

handel med motor- eller släpfordon.

6. Fordon, som vid förordningens ikraftträdande är registrerat såsom

lättviktsmotorcykel, skall alltjämt intill den tidpunkt, som Konungen framdeles

kan finna gott bestämma, vid registrering redovisas i särskild serie

för dylika fordon.

7. Ägare av med gummihjul eller band försett fordon, vilket vid

förordningens ikraftträdande är i bruk och enligt därefter gällande bestämmelser

är att anse sasom traktor, må, där fordonet icke tillkommit genom

ombyggnad av bil, kunna på därom före den 1 maj 1952 gjord ansökan erhålla

registrering av fordonet gällande från och med den 1 juli 1952 utan

företeende av besiktningsinstrument eller typintyg.

Ansökan skall göras skriftligen och innehålla uppgift om ägarens fullständiga

namn, yrke, hemvist och postadress ävensom försäkran, att fordonet

före den 1 januari 1952 tagits i bruk av sökanden.

Vid ansökan skola fogas dels i tre exemplar av sökanden undertecknad

angående fordonet, dels, såvitt angår fordon med gummihjul, vederbörligt

försäkringsbevis i två exemplar angående meddelad försäkring gällande

från och med den 1 juli 1952, dels ock stadgad avgift. Uppgiften skall

avfattas på blankett, som Konungen fastställer.

Den, som vid sökande av registrering enligt vad nu sagts lämnar veterligen

oriktig uppgift, straffes med dagsböter.

I samband med registrering av här avsett fordon skall länsstyrelse med

ingivna uppgiftsexemplar förfara på sätt stadgas i fråga om besiktningsinstrument.

8. Där enligt 24 § 1 mom. motorfordon, som användes för övningskörning

i körskola, skall inställas för kontrollbesiktning under januari 1952, må

med besiktningen anstå till den 1 april samma år.

9. Tillstånd, som utfärdats enligt 22 § motorfordonsförordningen och är

gällande den 31 december 1951, skall äga giltighet utan hinder av vägtrafikförordningens

ikraftträdande. På sådant tillstånd skola nuvarande föreskrifter

och för överträdelse av dessa stadgade ansvarsbestämmelser alltjämt hava

tillämpning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

57

10. Enligt nuvarande bestämmelser utfärdat körkort för tyngre motorcykel

eller för lättviktsmotorcykel skall efter förordningens ikraftträdande

avse motorcykel. Körkort för lättviktsmotorcykel, vilket innehaves av någon,

som icke fyllt 18 år, skall dock intill den dag, då innehavaren uppnår denna

ålder, icke gälla för tung motorcykel.

Vad ovan sagts skall icke avse körkort för lättviktsmotorcykel, vilket utfärdats

efter särskilt av Konungen på ansökan lämnat medgivande. I dylikt

fall skall körkortet efter förordningens ikraftträdande äga giltighet endast

för fordon av det slag, för vilket det utfärdats.

11. Vid förordningens ikraftträdande gällande tillstånd att bedriva utbildning

av bil- eller motorcykelförare skall även därefter äga giltighet och

avse rätt att bedriva körskola. Vid samma tidpunkt gällande godkännande

såsom sakkunnig lärare vid körskola skall därefter gälla såsom godkännande

att vara föreståndare vid dylik skola. På tillstånd och godkännande, som här

sägs, skall denna förordning efter ikraftträdandet äga tillämpning.

Den, som vid förordningens ikraftträdande innehar befattning såsom lärare

eller instruktör vid körskola, må utan godkännande, varom förmäles i

36 §, utöva dylik befattning intill den 1 juli 1952; och må godkännande

kunna meddelas honom, oaktat han icke avlagt prov, som i nämnda paragraf

sägs.

12. Såvitt angår skyldighet att genom vägmärke tillkännagiva förbud mot

parkering eller annan uppställning av fordon inom sådant i stad eller annat

samhälle beläget område, beträffande vilket allmänna lokala föreskrifter i

berörda hänseenden meddelats, skola bestämmelserna i 64 § 2 mom. icke

lända till efterrättelse förrän från och med den 1 januari 1955.

13. Stadgandena i 64 § 3 mom. fjärde stycket skola icke äga tillämpning

förrän från och med den 1 januari 1953. Intill sagda dag skola föreskrifterna

i samma moment sjätte stycket tillämpas allenast såvitt angår vägmärke

för utvisande av plats, där huvudled upphör.

Bilaga.

Register till vägtrafikförordningen.

Avdelning I. Inledande bestämmelser.

1 §■

Avdelning II. Bestämmelser om fordon.

1 kap. Fordons beskaffenhet och utrustning.

2 §. Allmänna bestämmelser.

3 §. Bil.

4 §. Motorcykel och sidvagn.

5 §. Traktor och motorredskap.

6 §. Släpfordon och efterfordon.

7 §. Cykel.

8 §. Fordon, förspänt med dragare.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

2 kap. Allmänna bestämmelser om kontroll över fordon.

9 §•

3 kap. Kontroll över motordrivna fordon och släpfordon.

A. Kontroll genom registrering.

10 §. Allmänna bestämmelser om fordonsregister samt om registrerings
och

besiktningsskyldighet.

11 §. Registrering m. m. såsom förutsättning för fordons brukande.

12 §. Fordons brukande enligt interimslicens.

13 §. Fordons brukande enligt saluvagnslicens.

För registerföringen erforderlig besiktning.

14 §. Registreringsbesiktning.

15 §. Typbesiktning.

Registreringsförfarandet.

16 §. Hemort.

17 §. Ansökan om registrering.

18 §. Anmälan om ändring i vissa registrerade förhållanden in. m.

19 §. Anmälan för avregistrering m. m.

20 §. Länsstyrelsens verksamhet m. m.

21 §. Skyltar m. m. på motordrivna fordon och släpfordon.

B. Löpande kontroll.

22 §. Övervakning genom länsstyrelse.

23 §. Flygande inspektion.

24 §. Kontrollbesiktning.

4 kap. Trafikförsäkring å vissa motordrivna fordon.

25 §.

5 kap. Skatt för motorfordon m. m.

26 §.

6 kap. Särskilda bestämmelser om motorfordon och släpfordon, som från

utlandet införts i riket för att tillfälligtvis här brukas.

27 §.

Avdelning III. Bestämmelser om förare av fordon.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

28 §.

2 kap. Särskilda bestämmelser om förare av motordrivna fordon.

29 §. Krav på körkort.

30 §. övningskörning.

31 §. Förarprov.

32 §. Utfärdande av körkort in. m.

33 §. Återkallelse av körkort m. m.

34 §. Varning.

35 §. Omhändertagande av körkort.

36 §. Körskola.

37 §. Särskilda föreskrifter för personer, som från utlandet inkommit

i riket för att tillfälligtvis här vistas.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

59

Avdelning IV. Trafikregler.

1 kap. Inledande bestämmelser.

38 §.

2 kap. Bestämmelser för samtliga trafikanter.

39 §. Grundregler.

40 §. Beaktande av anvisningar i trafiken.

41 §. Beredande av fri väg för vissa trafikanter m. fl.

42 §. Korsning i plan mellan väg och järnväg m. m.

43 §. Åligganden vid trafikolycka.

3 kap. Särskilda bestämmelser om trafik med fordon.

44 §. Användande av skilda vägbanor.

45 §. Fordons plats på väg och i vägkorsning.

46 §. Hastighet.

47 §. Möte och omkörning.

48 §. Korsande möte.

49 §. Stannande och uppställning.

50 §. Tecken och signaler.

51 §. Belysning.

52 §. Last.

53 §. Tävling med fordon.

4 kap. Särskilda bestämmelser om trafik med motordrivna fordon m. m.

54—58 §§.

5 kap. Särskilda bestämmelser om trafik med cykel.

59 §.

6 kap. Särskilda bestämmelser för gående.

60 §.

Avdelning V. Utfärdande av lokala trafikföreskrifter m. m.

61—63 §§.

Avdelning VI. Vägmärken m. m.

64 §.

Avdelning VII. Ansvarsbestämmelser.

65 §. Bestämmelser till II avd.

66 §. Bestämmelser till III avd.

67 §. Bestämmelser till IV avd.

68 §. Bestämmelser till V avd.

69—73 §§. Gemensamma bestämmelser.

Avdelning VIII. Särskilda föreskrifter.

74—78 §§.

Övergångsbestämmelser.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Förslag

till

Lag

om straff för vissa trafikbrott.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Brister vägtrafikant i den omsorg och varsamhet, som till förekommande

av trafikolycka betingas av omständigheterna, och är ej oaktsamheten ringa,

dömes för vårdslöshet i trafik till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Där någon vid förande av bil, motorcykel, traktor eller motorredskap

ådagalägger grov oaktsamhet eller visar uppenbar likgiltighet för andra

människors liv eller egendom, dömes för grov vårdslöshet i trafik till

fängelse eller straffarbete i högst ett år.

2 §.

Hindrar eller stör vägtrafikant onödigtvis i väsentlig mån trafiken på väg,

straffes, där ej gärningen är belagd med straff enligt 1 §, med dagsböter.

3 §•

För någon bil eller motorcykel utan att vara berättigad att föra sådant

fordon eller med åsidosättande av föreskrift, som meddelats vid utfärdande

av körkort, dömes för olovlig körning till dagsböter.

Anställer och brukar någon såsom förare av bil eller motorcykel den,

som icke äger rätt att föra fordonet, eller tillåter någon eljest annan att

föra sådant fordon utan att denne är berättigad därtill, straffes likaledes

med dagsböter.

Begår någon, efter det han genom laga kraftvunnen dom blivit dömd för

brott som i denna paragraf sägs, ånyo sådant brott, må straffet höjas till

fängelse i högst sex månader.

4 §•

1 mom. Den som vid förande av bil, motorcykel, traktor eller motorredskap

varit så påverkad av starka drycker, att det kan antagas, att han icke

på betryggande sätt kunnat föra fordonet, dömes för rattfylleri till fängelse

i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande, till dagsböter,

dock ej under tjugofem.

Till samma straff dömes föraren, om han av annat berusningsmedel var

så påverkad som nyss sagts.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Hade förare av bil eller motorcykel eller av traktor med släpfordon en

alkoholkoncentration i blodet av 1,5 promille eller däröver, skall han anses

hava varit så påverkad av starka drycker, som i första stycket sägs.

2 mom. Är det ej styrkt, att förare av bil eller motorcykel eller av traktor

med släpfordon var så påverkad, som i 1 mom. första stycket sägs, men

uppgick alkoholkoncentrationen i hans blod till 0,8 men ej till 1,5 promille,

skall han straffas med dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst sex månader.

5 §.

Om vägtrafikant, som med eller utan skuld haft del i uppkomsten av

trafikolycka, genom att avlägsna sig från olycksplatsen undandrager sig

att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan skäligen

bör föranleda, eller om han undandrager sig att uppgiva namn och hemvist

eller lämna upplysningar om händelsen, straffes med fängelse i högst

ett år eller dagsböter.

6 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952, vilken dag lagen den 7 juni 1934

(nr 247) om straff för vissa brott vid förande av motorfordon skall upphöra

att gälla. Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning

till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall den

bestämmelsen i stället tillämpas.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 juni 1916 (nr 312) angående

ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 30 juni 1916 angående ansvarighet

för skada i följd av automobiltrafik skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

1 §•

Med automobil förstås varje för

färd på marken avsett fordon, som

för framdrivande är försett med

kraftmaskin (motor) och icke löper

på skenor.

(Föreslagen lydelse.)

1 §•

Med automobil avses i denna lag

a) motordrivet fordon, som är inrättat

huvudsakligen för att självständigt

nyttjas till person- eller

godsbefordran;

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

b) motordrivet fordon, som är inrättat

huvudsakligen såsom dragfordon

för annat fordon eller för arbetsredskap

och är försett med gummihjul;

samt

c) annat motordrivet fordon, som

är konstruerat för eller utan svårighet

kan ändras till en hastighet överstigande

30 kilometer i timmen.

Härvid förstås med fordon varje

anordning på hjul, band eller medar,

som är inrättad för färd på marken

och icke löper på skenor.

Till automobil är icke att hänföra

luftfartyg eller motordrivet fordon,

som är avsett att föras av gående.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1952.

Lagen äger ej tillämpning å skada,

som inträffat före ikraftträdandet.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 10 maj 1929 (nr 77)

om trafikförsäkring å motorfordon.

Härigenom förordnas, att 2 och 18 §§ lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring

å motorfordon1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

2 §.

2 §•

Med motorfordon förstås i denna

lag varje för fård på marken avsett,

för person- eller godsbefordran inrättat

fordon, som för framdrivande är

försett med kraftmaskin (motor) och

Med motorfordon avses i denna lag

a) motordrivet fordon, som är inrättat

huvudsakligen för att självständigt

nyttjas till person- eller

godsbefordran;

1 Senaste lydelse se beträffande 2 § SFS 1939: 285 samt beträffande 18 § SFS 1933:179.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

63

(Gällande lydelse.)

icke löper på skenor. Som motorfordon

skall icke anses traktortåg.

Lagen äger ej tillämpning å motorfordon,

som användes uteslutande

inom järnvägs- eller fabriksområde

eller annat dylikt inhägnat område.

(Föreslagen lydelse.)

b) motordrivet fordon, som är inrättat

huvudsakligen såsom dragfordon

för annat fordon eller för arbetsredskap

och är försett med gummihjul;

samt

c) annat motordrivet fordon, som

är konstruerat för eller utan svårighet

kan ändras till eu hastighet överstigande

30 kilometer i timmen.

Härvid förstås med fordon varje

anordning på hjul, band eller medar,

som är inrättad för färd på marken

och icke löper på skenor.

Till motorfordon är icke att hänföra

luftfartyg eller motordrivet fordon,

som är avsett att föras av gående.

Lagen äger ej tillämpning å motorfordon,

som användes uteslutande

inom järnvägs- eller fabriksområde

eller inhägnat tävlingsområde eller

annat dylikt inhägnat område.

18 §.

Har avtal------är registrerat.

Avser försäkringen varje motorfordon,

som är försett med viss av myndighet

utlämnad besiktnings skylt,

skall vad sålunda stadgats äga motsvarande

tillämpning, därvid omförmälda

tid av trettio dagar skall räknas

från det anmälan inkommit till

den myndighet, som utlämnat skylten.

År den ---

Anmälan, varom

Avser försäkringen motorfordon,

för vilket utfärdats interimslicens,

eller varje motorfordon, som är försett

med viss saluvagnsskylt, skall

vad sålunda stadgats äga motsvarande

tillämpning, därvid omförmälda

tid av trettio dagar skall räknas från

det anmälan inkommit till myndighet,

som meddelat licensen eller utlämnat

skylten,

ej tillämpning.

----i två exemplar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1952.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Förslag

till

Förordning

om ändring i vissa delar av ordningsstadgan för rikets städer

den 24 mars 1868 (nr 22).

Härigenom förordnas, att § 2 ordningsstadgan för rikets städer den 24

mars 1868 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att §§ 3

och 4 samma stadga skola upphöra att gälla.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

§ 2. § 2.

Å gator — — — — — eller uppehälles.

Dragare må icke ställas så, att rörelsen

därav hindras eller uppehälles,

ej heller fodras eller lämnas

frånspänd vid åkdonet annorstädes å

gata eller annan allmän plats, ån där

sådant år av magistraten tillåtet.

Utan magistratens särskilda tillstånd

må icke byggnadsmaterialier,

ved, handels- eller hantverksvaror,

åkdon eller annat gods uppläggas eller

utställas å gata eller annan allmän

plats, än den som för sådant ändamål

är av stadsfullmäktige eller

allmänna rådstugan eller annan behörig

myndighet anvisad; ägande magistraten

att för dessa upplag och utställningar

meddela erforderliga ordningsföreskrifter.

Tillstånd till-----detsamma förrätta.

Särskilt gäller i avseende å trottoar,

att ingen må å densamma åka eller

rida, utom vid fård däröver mellan

gård och gata, ej heller dit uppföra

fordon eller dragare eller på annat

obehörigt sätt upptaga eller avstänga

trottoaren för de gående. Ej må trot
-

Utan magistratens särskilda tillstånd

må icke byggnadsmaterialier,

ved, handels- eller hantverksvaror eller

annat gods uppläggas å gata eller

annan allmän plats, än den som för

sådant ändamål är av stadsfullmäktige

eller allmänna rådstugan eller

annan behörig myndighet anvisad;

ägande magistraten att för dessa upplag

meddela erforderliga ordningsföreskrifter.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

65

(Gällande lydelse.)

toar begagnas av den som bär börda,

vilken till följd av sin storlek, osnygghet

eller annan sin beskaffenhet är

de gående till hinder eller annat men.

Bryter någon mot vad nu är stadgat

eller emot magistratens här ovan

i denna § omförmälda ordningsföreskrifter;

eller skulle åkande, ridande

eller fotgängare genom uppenbar

vårdslöshet eller trots orsaka hinder

eller uppehåll i rörelsen å gata eller

annan allmän plats, eller ock icke

hörsamma de tillsägelser, som för rörelsens

ordnande och obehindrade

gång därstädes eller till olyckors förekommande

honom meddelas av polisbetjäningen

på stället, böte från

och med 2 till och med 50 riksdaler.

§ 3.

Far man överdådigt fram, så att

annan därav skadas kan, å allmän

väg, gata eller torgplats, därom skils

i 11 kap. 15 § strafflagen. Till böter

från och med 2 till och med 20 riksdaler

är den förfallen, som, utan att

göra sig skyldig till ansvar enligt

nämnde lagrum, likväl å gata, torg

eller annan allmän plats kör eller

rider ovarsamt, eller vid vändningar

i gathörn eller vid färd mellan gård

och gata kör eller rider annorlunda

ån med stor varsamhet.

Vid enahanda bot skall, då vinterföre

är och släddon begagnas, en var,

som i stad därmed far fortare än i

gående, hava seltygen försedda med

ljudande klocka eller bjällra..

(Föreslagen lydelse.)

Bryter någon mot vad nu är stadgat

eller mot magistratens här ovan i

denna § omförmälda ordningsföreskrifter,

böte från och med 2 till och

med 50 riksdaler.

§ //,

Lämnas förspänd dragare ä gata

eller annan allmän plats obunden

5 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 saml. 2 avd. Nr 30.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

utan erforderlig tillsyn; eller finnes

häst lös därstädes; eller finnas hornboskap,

get, får eller svin lösa å gata

eller annan allmän plats vid andra

tillfällen än då de, under oavbruten

tillsyn av vårdare, föras till eller från

bete, eller för vattning eller annat angeläget

ändamål framdrivas, eller på

saluplats till försäljning utställas; eller

hava omförmålda kreatur genom

underlåten vård kommit in på annans

gård i staden; eller stannar

man, då kreatur i stad framdrives,

obehörigen därmed å gata eller annan

allmän plats, böte ägaren eller den

som eljest skulle om kreaturet hava

vård eller vållat, att sådant kommit

löst, från och med 2 till och med 20

riksdaler.

Denna förordning tråder i kraft

den 1 januari 1952.

Föreskrift angående parkering eller

annan uppställning av fordon, vilken

meddelats med stöd av ordningsstadgan

och den 31 december 1951

alltjämt är gällande, skall utan hinder

av förordningens ikraftträdande äga

giltighet, intill dess föreskriften upphäves

i den ordning, som i 61 § vägtrafikförordningen

stadgas för meddelande

av dylik föreskrift, dock

längst till den 1 juli 1952.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

67

Förslag

till

Förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910)

angående yrkesmässig antomobiltrafik m. m.

Härigenom förordnas, att 25 § 2 och 3 mom., 27 § 1, 2 och 3 mom., 32 §

4 och 5 inom., 34 § 2 mom. samt 35, 37 och 41 §§ förordningen den 25 oktober

1940 angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, samt att 38 § samma förordning skall upphöra

att gälla.

(Gällande lydelse.)

25 §.

2 mom. Automobil eller släpfordon,

som i yrkesmässig trafik användes

för personbefordran, skall sist

inom ett år efter närmast föregående

besiktning av fordonets ägare uppvisas

för besiktningsman för att undergå

efterbesiktning. Därvid skall företes

för fordonet senast utfärdat besikt

ning sinstrument eller, i förekommande

fall, typintyg.

Besiktningsmannen skall senast inom

två dagar från besiktningens avslutande

utfärda och tillhandahålla

fordonets ägare bevis om att besiktningen

verkställts.

Befinnes vid besiktningen fordonet

icke vara i föreskrivet och lämpligt

skick och varder den påtalade bristfälligheten

ej inom av besiktningsmannen

föreskriven tid avhjälpt,

skall besiktningsmannen göra skriftlig

anmälan därom hos länsstyrelsen

i det län, där fordonet har sin hemort.

(Föreslagen lydelse.)

25 §.

2 mom. Automobil eller släpfordon,

som i yrkesmässig trafik användes

för personbefordran, skall inom ett

år efter närmast föregående besiktning

av ägaren inställas hos besiktningsman

för kontrollbesiktning, varom

i vägtrafikförordningen förmäles.

1 Senaste lydelse se beträffande 25 § 2 mom. SFS 1947:372 samt beträffande 41 § SFS

1947: 722.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

(Gällande lydelse.)

Så snart ske kan och sist inom

fjorton dagar efter avslutandet av

efterbesiktning har ägaren av fordonet

att till länsstyrelsen i det län, där

fordonet har sin hemort, om besiktningen

göra anmälan och därvid foga

vederbörligt besiktningsinstrument i

två exemplar eller, därest sådant icke

upprättats, av besiktningsman utfärdat

bevis om att efterbesiktningen

verkställts. Har trafiktillståndet meddelats

av annan myndighet ån länsstyrelsen

i det län, där fordonet har

sin hemort, skall fordonets ägare

inom samma tid till dylik myndighet

insända bevis om att besiktningen

verkställts.

De befogenheter att förordna om

besiktning av automobil eller släpfordon

och att meddela förbud mot sådant

fordons användande, vilka jämlikt

motorfordonsförordningen tillkomma

länsstyrelse, skola med avseende

å fordon, som användes i yrkesmässig

trafik, jämväl tillkomma annan

myndighet, som meddelat trafiktillstånd.

3 mom. Om beslut, varigenom länsstyrelse

godkänt automobil eller släpfordon

för användning i sådan yrkesmässig

trafik, vartill tillstånd meddelats

av biltrafiknämnden, så ock om

härutinnan beslutade ändringar, skall

länsstyrelsen underrätta nämnden.

Till besiktningsman skola vidare

länsstyrelse och polismyndighet lämna

underrättelse om beslut, varigenom

automobil eller släpfordon godkänts

för användning i yrkesmässig

trafik för personbefordran, samt om

härutinnan beslutade ändringar.

(Föreslagen lydelse.)

De befogenheter att förordna om

kontrollbesiktning av automobil eller

släpfordon och att meddela förbud

mot sådant fordons användande, vilka

jämlikt vägtrafikförordningen tillkomma

länsstyrelse, skola med avseende

å fordon, som användes i yrkesmässig

trafik, jämväl tillkomma annan

myndighet, som meddelat trafiktillstånd.

3 mom. Om beslut, varigenom länsstyrelse

godkänt automobil eller släpfordon

för användning i sådan yrkesmässig

trafik, vartill tillstånd

meddelats av biltrafiknämnden, så

ock om härutinnan beslutade ändringar

skall länsstyrelsen underrätta

nämnden. Motsvarande underrättelse

skall av polismyndighet, som godkänt

fordon för användning i yrkesmässig

trafik, lämnas länsstyrelsen i

det län, där fordonet skall anses hava

sin hemort.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

69

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

27 §. 27 §.

1 mom. Ej må--- — tillstånd (trafikkort).

Trafikkort berättigar icke till förande

av omnibus i yrkesmässig trafik,

där ej å trafikkortet uttryckligt

medgivande härtill lämnats.

2 mom. Trafikkort må ej utfärdas

för annan än den, som innehar gällande

körkort för automobil och uppnått

tjuguett års ålder samt efter

prövning av besiktningsman befinnes

lämplig såsom förare i yrkesmässig

trafik.

Trafikkort berättigar icke till förande

av omnibus i yrkesmässig trafik,

med mindre detta särskilt angivits

på trafikkortet. Med omnibus avses

här jämväl annan automobil med

ett eller flera tillkopplade släpfordon,

därest fordonen äro byggda för befordran

av tillhopa flera än åtta personer

utöver föraren.

Trafikkort gäller för trafik inom

hela riket.

2 mom. Den som önskar erhålla

trafikkort skall undergå prov inför

besiktningsman.

Vid anmälan till prov skall sökanden

förete

1. körkort, gällande för automobil

och utvisande, att sökanden fyllt

21 år;

2. av läkare enligt formulär, som

Konungen fastställer, och inom tre

månader före anmälningen utfärdat

intyg, att sökanden icke lider av sådant

lyte, sådan sjukdom eller sådan

nedsättning av syn- eller hörselförmågan,

som väsentligen minskar

hans lämplighet att i yrkesmässig

trafik tjänstgöra såsom förare av

automobil av det slag, varom fråga

är;

3. intyg, utfärdat inom tre månader

före anmälningen, av polismyndighet

eller två trovärdiga personer,

att sökanden, om provet avser trafikkort,

som berättigar till förande av

omnibus, under de senaste tolv månaderna

och, om provet avser annat

trafikkort, under de senaste sex månaderna

i betydande omfattning fört

automobil under olika trafikförhållanden;

och skall i intyget finnas

närmare angivet, i vilken omfattning

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

(Gällande lydelse.)

3 mom. För erhållande av trafikkort

har förare att till den länsstyrelse,

som för honom utfärdat körkort,

insända ansökan därom samt

därvid foga de handlingar, som han

till styrkande av sin kompetens och

lämplighet vill i ärendet åberopa.

(Föreslagen lydelse.)

och under vilka omständigheter sökanden

fört automobil.

Intyg, som under 3 punkten sägs,

erfordras dock ej, om sökanden med

hänsyn till särskild utbildning kan

antagas besitta nödig erfarenhet och

körvana för att i yrkesmässig trafik

föra automobil av det slag, varom

fråga är.

För provet skall sökanden tillhandahålla

besiktningsmannen lämpligt

fordon. Prov för trafikkort, som berättigar

till förande av omnibus, skall

avläggas å sådant fordon.

Prov må godkännas endast om sökanden

efter prövning under olika

trafikförhållanden samt förhör befinnes:
a)

besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt

god körskicklighet, sinnesnärvaro

och omdömesförmåga;

b) vara väl förtrogen med verkningssättet

hos det slag av fordon,

varom fråga är;

c) hava för förare i yrkesmässig

automobiltrafik erforderliga insikter

om gällande trafikföreskrifter samt

om den verkan ur trafiksäkerhetssynpunkt,

som trötthetstillstånd och

alkoholhaltiga drycker medföra å den

mänskliga organismen.

Om godkänt prov skall besiktningsmannen

meddela sökanden bevis

(kompetensbevis). Har

provet avsett omnibus, skall detta

särskilt angivas i beviset.

3 mom. Ansökan om trafikkort

göres hos den länsstyrelse, som för

sökanden utfärdat körkort.

Ansökan skall göras skriftligen och

innehålla upplysning om sökandens

fullständiga namn, yrke, hemvist och

postadress samt om nummer å sökandens

körkort.

Vid ansökan om trafikkort skall

sökanden foga:

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

a) läkarintyg, som omförmäles i 2

mom. 2 punkten;

b) i 2 mom. sjätte stycket angivet

kompetensbevis, utfärdat inom tre

månader före ansökningen; samt

c) intyg, utfärdat inom tre månader

före ansökningen av polismyndigheten

i sökandens mantalsskrivningsort,

att sökanden under de senaste

två åren gjort sig känd för nyktert

levnadssätt och med hänsyn till

sina personliga förhållanden i övrigt

icke kan anses olämplig såsom förare

av automobil i yrkesmässig trafik.

Innan intyg, som angives under c),

utfärdas, skall polismyndigheten inhämta

yttrande från polismyndighet

i annan ort, där sökanden må hava

varit mantalsskriven under ifrågavarande

tid.

Polismyndighet skall före utfärdande

av intyg eller avgivande av yttrande

höra vederbörande nykterhetsnämnd

samt, om så finnes erforderligt,

jämväl annan, som äger kännedom

i saken.

Intyg, som nyss sagts, är avgiftsfritt.

Sökande är skyldig att, där länsstyrelse

eller polismyndighet så påfordrar,

förete intyg om sin mantalsskrivningsort

under tid, som avses

under c).

Efter prövning av de av sökanden

enligt detta moment ingivna handlingarna

och efter den ytterligare utredning,

som må anses erforderlig,

äger lä: isstyrelsen att för sökande,

som im ehar gällande körkort för bil

samt i övrigt befunnits lämplig, utfärda

trafikkort, å vilket i förekommande

fall uttryckligen skall angivas,

att det gäller för förande av omnibus.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Trafikkort, vartill formulär fast- Formulär till trafikkort fastställes

ställes av Konungen, gäller för trafik av Konungen,

inom hela riket.

Vad i motorfordonsförordningen Vad i vägtrafikförordningen stadstadgas

om utfärdande av duplettkör- gas om utfärdande av duplettkörkort

kort skall äga motsvarande tillämp- skall äga motsvarande tillämpning

ning beträffande utfärdande av dup- beträffande utfärdande av duplettlettrafikkort.

trafikkort, dock att vid ansökan om

duplettrafikkort ej behöver fogas fotografi.

Om skyldighet för innehavare av

trafikkort att till länsstyrelse göra

anmälan om ändring av namn ävensom

angående påföljd för uraktlåtenhet

härav skall vad för innehavare

av körkort är i sådant avseende stadgat

äga motsvarande tillämpning.

32 §.

4 mom. Automobil må---med automobilen.

Godkännande kan--— länsstyrelsen återkallas.

Om den eller de automobiler, som

äro godkända för användning i uthyrningsrörelse,

så ock om härutinnan

beslutade ändringar skall länsstyrelse

lämna vederbörande besiktningsman

underrättelse.

5 mom. Automobil, som användes

i uthyrningsrörelse, skall sist inom

sex månader efter närmast föregående

besiktning undergå efterbesiktning.

1 fråga om sådan ef t erbesiktning

skall vad i 25 § 2 mom. är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

34 §.

2 mom. Bryter någon mot föreskrifterna

i 25 § 2 mom. första punkten

eller 5 mom. eller i 32 § 5 inom.

första stycket,

eller för någon i yrkesmässig trafik

eller uthyrningsrörelse automobil

5 mom. Automobil, som användes

i uthyrningsrörelse, skall inom sex

månader efter närmast föregående

besiktning av ägaren inställas hos

besiktningsman för kontrollbesiktning,

varom i vägtrafikförordningen

förmäles.

34 §.

2 mom. Bryter någon mot föreskrifterna

i 25 § 2 mom. första stycket

eller 5 mom. eller i 32 § 5 inom.,

eller för någon i yrkesmässig trafik

eller uthyrningsrörelse automobil

s. 73 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

73

(Gällande lydelse.)

eller släpfordon med vetskap om att

vederbörlig efterbesiktning icke verkställts,

eller uraktlåter---med dags
böter.

(Föreslagen lydelse.)

eller släpfordon med vetskap om att

vederbörlig kontrollbesiktning icke

verkställts,

eller uraktlåter---med dags
böter.

35 §.

Med böter-----------29 §

Till enahanda straff vare den förfallen,

som åsidosätter föreskrifterna

i 25 § 2 mom. fjärde stycket eller i

32 § 5 mom. andra stycket.

37 §.

De för ägare av automobil och släpfordon

stadgade ansvarsbestämmelserna

skola äga tillämpning, i händelse

fordonet tillhör någon, som står

under förmyndare eller annan laga

målsman, å förmyndaren eller målsmannen,

samt, där fordonet äges av

oskift dödsbo eller konkursbo eller av

bolag, förening eller annat samfund

eller av stiftelse eller annan sådan inrättning,

å den eller dem, som äga

företräda boet, samfundet eller inrättningen.

I fråga om automobil eller

släpfordon, som tillhör staten eller

kommun, skola nämnda ansvarsbestämmelser

gälla förarens närmaste

förman. Har denne till förekommande

av förseelse mot förordningen

gjort vad på honom ankommit och

äger i följd av överordnads åtgärd eller

vållande förseelse likväl rum, varde

den överordnade drabbad av ansvar,

som här avses.

35 §.

8 inom.

37 §.

7 mom. De för ägare av automobil

och släpfordon stadgade ansvarsbestämmelserna

skola i fråga om fordon,

som tillhör staten eller kommun,

äga tillämpning på förarens

närmaste förman. Har denne till förekommande

av förseelse mot förordningen

gjort vad på honom ankommit,

och äger i följd av överordnads

åtgärd eller vållande förseelse likväl

rum, varde den överordnade drabbad

av ansvar, som här avses.

2 mom. I 1 mom. avsedda ansvarsbestämmelser

skola, i händelse

fordonet tillhör någon, som står under

förmyndare eller annan laga

målsman, äga tillämpning å denne.

Äges fordonet av oskiftat dödsbo eller

av konkursbo, skola bestämmelserna

gälla den eller dem, som äga företräda

boet.

3 mom. 1 fråga om fordon, som

tillhör bolag, förening eller annat

samfund eller stiftelse eller annan sådan

inrättning, skola i 7 mom. avsedda

ansvarsbestämmelser äga tillämpning

på den eller dem, som äga företräda

samfundet eller inrättningen.

Har biltrafiknämnden på fram
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

(Gällande lydelse.)

Enahanda grunder skola tillämpas

jämväl i fråga om ansvar, som enligt

denna förordning skall ådömas innehavare

av tillstånd att utöva yrkesmässig

trafik eller uthyrningsrörelse

eller transportförmedling.

38 §.

Förseelse mot denna förordning

skall, där ej allenast enskild målsägandes

rätt blivit därav förnärmad,

åtalas av allmän åklagare, ändå att

angivelse därom ej skett.

Åtal för sådan förseelse anhängiggöres

vid polisdomstol, där sådan är

inrättad, men eljest hos poliskammare,

eller, där sådan icke finnes, vid

allmän domstol; dock att mål, däri

talan om skadestånd föres, må prövas

allenast av allmän domstol.

41 §.

Uttrycken automobil, personal!

t o m o b i 1, omnibus, lastautomobil,

motorcykel,

släpfordon, traktortåg, maxi

in ilast och hemort användas

i denna förordning i samma bemärkelse

som motsvarande beteckningar

i motorfordonsförordningen.

Med polismyndighet

Den befattning---

(Föreslagen lydelse.)

ställning av samfundet eller inrättningen

godtagit viss person såsom bärare

av ägares ansvar, skola dock bestämmelserna

i stället gälla denne.

4 m o m. De i 1—3 mom. angivna

grunderna skola tillämpas jämväl

i fråga om ansvar, som enligt denna

förordning skall ådömas innehavare

av tillstånd att utöva yrkesmässig

trafik eller uthyrningsrörelse eller

transportförmedling.

41 §.

Uttrycken automobil, personautomobil,

omnibus, lastautomobil,

motorcykel,

traktor, släpfordon, maximi

1 a s t och hemort användas i

denna förordning i samma bemärkelse

som motsvarande beteckningar i

vägtrafikförordningen.

Med traktortåg avses i denna

förordning traktor med tillkopplat

släpfordon.

---i orten.

tillkomma poliskammaren.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1952.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

75

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 1, 2 och 5 §§ förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 5 §§ förordningen den 2 juni 1922 om

automobilskatt1 skola erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

1 §• 1 §•

För------bestämmelser.

Angående------stadgas.

Å automobil----— — icke tillämpning.

Med automobil förstås varje för

färd på marken avsett fordon, som

för framdrivande är försett med

kraftmaskin (motor) och icke löper

på skenor.

Uttrycket släpvagn användes i denna

förordning i samma betydelse som

i motorfordonsförordningen den 23

oktober 1936.

2 §•

Från skatteplikt frikallas:

a) automobil, som —--svensk

undersåte;

b) automobil eller---tjäna

brandväsendet;

c) motorcykel, som är inrättad såsom

invalidfordon och vars maximihastighet

icke överstiger trettio kilometer

för timme, ävensom motorcykel,

som enligt vad särskilt är stadgat

skall anses såsom lättviktsmotorcykel;

samt

1 Senaste lydelse se beträffande 1 § SFS 1940: 1019, beträffande 2 § SFS 1939: 774 samt

beträffande 5 § SFS 1945: 735.

Med automobil förstås motorfordon,

varom förmäles i vägtrafikförordningen.

Uttrycket släpvagn användes i denna

förordning i samma betydelse som

i vägtrafikförordningen.

2 §•

Från skatteplikt frikallas:

a) automobil, som---svensk

undersåte;

b) automobil eller —--tjäna

brandväsendet;

c) motorcykel, som är inrättad såsom

invalidfordon och vars maximihastighet

icke överstiger 30 kilometer

i timmen; samt

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

(Gällande lydelse.)

d) automobil eller släpvagn, då

fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt

jämlikt bestämmelserna i

allmänna förfogandelagen den 22

juni 1939 (nr 293), beredskapsförfogandelagen

den 22 juni 1939 (nr 297),

lagen den 31 mars 1938 (nr 90) om

förfoganderätt för luftskyddets behov

eller rekvisitionslagen den 31 mars

1938 (nr 87).

5 §•

Skatt utgår —--- följande be
lopp:
a)

för motorcykel utan bivagn med

tjuguen kronor, då motorcykelns

tjånstevikt icke överstiger sjuttiofem

kilogram, men eljest med tjuguåtta

kronor;

b) för motorcykel med bivagn med

fyrtiotvå kronor;

c) för annan---— niohundra

kilogram;

d) för annan —- — — automobilens

tjånstevikt;

e) för släpvagn ——— tvåhundratjugofyra

kronor.

(Föreslagen lydelse.)

d) automobil eller släpvagn, då fordonet

är taget i anspråk med nyttjanderätt

jämlikt bestämmelserna i

allmänna förfogandelagen den 22 juni

1939 (nr 293), rekvisitionslagen den

30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen

den 30 juni 1942 (nr

584) eller civilförsvarslagen den 15

juli 1944 (nr 536).

5 §.

Skatt utgår---följande be
lopp:
a)

för tvåhjulig lätt motorcykel

med tjuguen kronor och för tvåhjulig

tung motorcykel utan sidvagn

med tjuguåtta kronor;

b) för tvåhjulig motorcykel med

sidvagn och för trehjulig motorcykel

med fyrtiotvå kronor;

c) för annan---niohundra

kilogram;

d) för annan — — — automobilens

tjånstevikt;

e) för släpvagn----tvåhund
ratjugofyra

kronor.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1952. Fordon, som enligt

vad därom särskilt stadgas vid

registrering redovisas såsom lättviktsmotorcykel,

skall dock tills vidare

vara frikallat från skatt. I

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

inom riksdagen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 33 av herr Petersson, Emil,

nr 156 av herr Elofsson, Gustaf, och herr Nilzon, Ivar,

nr 302 av herr Elowsson, Nils,

s. 77 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

77

nr 303 av herr Heiding m. fl.,

nr 313 av herrar Lindblom och Weiland,

ni 314 av herr Lindblom m. fl.,

nr 315 av herr Pålsson m. fl.,

nr 316 av herr Björck m. fl.,

nr 317 av herr Persson, Ivar,

nr 318 av herr Cassel m. fl.,

nr 319 av herr Cassel,

nr 320 av herr Näslund och

nr 321 av herr Lundqvist m. fl. samt

inom andra kammaren

nr 47 av herrar Nyberg och Persson i Svensköp,

nr 202 av herr O ris jo m. fl.,

nr 400 av herrar Hansson i Skegrie och Hansson i önnarp,

nr 401 av herr Nilsson i Göteborg,

nr 402 av herr Jansson i Kalix m. fl.,

nr 414 av fru Sandström m. fl.,

nr 415 av herrar Edström och Dickson,

nr 416 av herrar Edström och Dickson,

nr 417 av herr Norup m. fl.,

nr 418 av herr Ståhl,

nr 419 av herr Hseggblom m. fl.,

nr 420 av herr Wiklund i Stockholm m. fl.,

nr 421 av herr Wiklund i Stockholm,

nr 422 av herrar Nilsson i Göteborg och Forsberg,

nr 423 av herr Widén m. fl.,

nr 424 av herr Widén m. fl.,

nr 425 av herr Håstad,

nr 426 av herr Pettersson i Norregård in. fl
nr

427 av herr Sköldin,

nr 428 av herr Bergstrand,

nr 429 av herr Nilsson i Göteborg och

nr 430 av herr Hagård.

Av motionerna är I: 33 lika lydande med II: 47, I: 156 med II: 202, I: 302

med II: 401, I: 303 med II: 402, I: 313 med II: 414, I: 314 med II: 417, I: 315

med II: 426, I: 317 med II: 400, I: 318 med II: 425, I: 319 med II: 418, I: 320

med II: 427 och I: 321 med II: 419.

Motionerna I: 33, I: 156, II: 47 och II: 202 ha väckts före propositionens

avlämnande och avse vissa ändringar i gällande motorfordonsförordning

och vägtrafikstadga. Dessa motioner komma att av utskottet behandlas i

.sammanhang med 3 § (I: 33 och II: 47) samt 51 § (I: 156 och II: 202) i propositionens

förslag till vägtrafikförordning.

Övriga motioner ha väckts i anledning av propositionen och gälla ändringar

i olika hänseenden i propositionens förslag, över motionerna 1: 303

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

och II: 402 har, efter remiss i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Dessutom har

till utskottet inkommit dels en skrivelse från svenska vägföreningen i anledning

av sistnämnda båda motioner, dels ock en skrivelse från Sveriges

läkarförbund i anledning av motionerna I: 318 och II: 425, I: 321 och II: 419

samt 11:428. Motionsyrkandena komma att i det följande redovisas under

vederbörliga författningsrum.

I fråga om grunderna för de i propositionen föreslagna bestämmelserna

och de i motionerna gjorda framställningarna får utskottet i huvudsak

hänvisa till propositionen och motionerna.

Gällande rätt.

De nuvarande huvudbestämmelserna på vägtrafikens område återfinnas i

motorfordonsförordningen och vägtrafikstadgan, båda utfärdade den 23 oktober

1936, med de ändringar som i dessa båda författningar vidtagits vid

skilda tillfällen. Motorfordonsförordningen innehåller stadganden om motorfordon,

motorredskap samt släpfordon till automobil eller motorredskap,

såsom föreskrifter om motorfordons och släpfordons beskaffenhet och

utrustning, om besiktning och registrering av motorfordon och släpfordon

samt om tillstånd att föra motorfordon m. m. Vägtrafikstadgan upptager

de för fordonsförare och andra vägfarande gällande reglerna för trafik å väg.

Till motorfordonsförordningen och vägtrafikstadgan anknyta ett flertal

författningar med tillämpningsföreskrifter. Bland dessa författningar

må nämnas kungörelserna den 22 januari 1937, nr 44, angående vägmärken

och den 19 februari 1937, nr 46, angående trehjuliga transportcyklar med

hjälpmotor.

För vissa brott vid förande av motorfordon äro särskilda straffbestämmelser

meddelade i lag den 7 juni 1934, nr 247. Denna lag upptager bestämmelser

om ansvar för förande av motorfordon eller traktortåg i alkoholpåverkat

tillstånd, för grov vårdslöshet m. m. vid förande av motorfordon

samt för s. k. »smitning» vid sammanstötning, påkörning eller annan därmed

jämförlig händelse.

Stadganden angående varningsmärken och säkerhetsanordningar m. m.

vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg äro meddelade i

kungörelse den 26 juni 1933, nr 469.

I fråga om yrkesmässig biltrafik m. m. gäller vad därom stadgas i förordning

den 25 oktober 1940.

Föreskrifter angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik

givas i lag den 30 juni 1916.

Bestämmelser om trafikförsäkring å motorfordon återfinnas i lag den

10 maj 1929.

Förordning den 2 juni 1922 innehåller stadganden om automobilskatt.

Slutligen äro vissa trafikföreskrifter meddelade i ordningsstadgan för rikets

städer den 24 mars 1868.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

79

Vissa aktuella utredningar och förslag in. in.

År 1944 tillkallades inom kommunikationsdepartementet särskilda sakkunniga

-— 1944 års trafikförfattningssakkunniga — att biträda med utredning

och förslag i fråga om revision av vissa författningar på trafikväsendets

område. De sakkunniga avgåvo den 15 maj 1948 betänkande med förslag

till vägtrafikförordning ävensom till vissa i samband därmed stående

författningar (SOU 1948: 34). Samma sakkunniga avgåvo den 12 februari

1949 betänkande med förslag till kungörelse angående vägmärken in. m.

Inom departementet tillkallades vidare år 1945 sakkunniga — 1945 års

trafiksåkerhetskommitté — för utredande av möjligheterna att genom lämplig

upplysningsverksamhet m. m. höja den allmänna trafiksäkerheten och

åstadkomma en bättre trafikkultur. Kommittén avgav den 26 januari 1948

betänkande med förslag till åtgärder för höjande av trafiksäkerheten (SOU

1948:20).

Den 25 februari 1949 avlämnades av särskild sakkunnig inom departementet

betänkande med förslag till skyddsanordningar vid plankorsningar

mellan järnväg och väg.

År 1948 tillkallades inom socialdepartementet sakkunniga för utredning

rörande behovet av särskilda fordringar på synförmågan för anställda inom

vissa yrken i allmän och enskild tjänst jämte därmed sammanhängande

frågor. De sakkunniga -— sgnkravskommittén — avgåvo den 17 juni 1950

betänkande i ämnet (SOU 1950: 19).

Den 27 maj 1949 tillkallades inom kommunikationsdepartementet särskilda

sakkunniga — 7949 års trafikngkterhetsutredning — att utarbeta förslag

till reviderad lagstiftning mot onykterhet i olika slag av trafik. Utredningen

räknar med att ha slutfört sitt arbete före 1951 års utgång.

Vid konferens i Geneve i augusti—september 1949 ha antagits en internationell

vägtrafikkonvention samt ett protokoll rörande vägmärken och

vägsignaler. Konventionen och protokollet ha signerats av Sveriges ombud

vid konferensen men ännu ej ratificerats av vårt land.

I syfte att i görlig mån närma de nordiska vägtrafikförfattningarna till

varandra inleddes år 1950 samarbete mellan Danmark, Finland, Norge och

Sverige. Förhandlingar mellan delegerade för de fyra länderna ha vid skilda

tillfällen ägt rum. Därvid ha huvudsakligen frågorna om trafikregler och vägmärken

behandlats. Förhandlingarna avses skola slutföras under innevarande

år.

Sammanfattn in g.

Propositionen grundar sig på ovannämnda den 15 maj 1948 avgivna betänkande

av 1944 års trafikförfattningsakkunniga.

Det i propositionen ingående förslaget till vägtrafikförordning innefattar

en samman- och omarbetning av motorfordonsförordningen, vägtrafikstadgan

och kungörelsen angående trehjuliga transportcyklar med hjälpmotor.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har anmärkt, att

i vägtrafikförordningen endast medtagits sådana bestämmelser, som ansetts

vara av egentligt intresse för allmänheten. De .stadganden åter, som väsentligen

berörde endast myndigheterna, av.såges däremot skola upptagas i en

tillämpningsförfattning, vägtrafikkungörelsen.

Den föreslagna lagen om straff för vissa trafikbrott är avsedd att ersätta

1934 års lag om straff för vissa brott vid förande av motorfordon samt

vissa bestämmelser i motorfordonsförordningen och vägtrafikstadgan.

Förslaget om ändringar i förordningen om yrkesmässig biltrafik m. m.

innebär bl. a. en närmare och strängare reglering av villkoren för erhållande

av trafikkort.

Övriga författningsförslag kunna sägas i stort sett anknyta till eller direkt

föranledas av förslaget till vägtrafikförordning.

Utskottet.

De genom propositionen framlagda förslagen synas i princip utgöra en

tidsenlig reglering av vägtrafiken och därmed sammanhängande förhållanden.

Vidare kunna förslagen såsom helhet betraktade sägas tillgodose å ena

sidan allmänhetens intresse av enkelhet samt å andra sidan domstolars och

andra myndigheters behov av att hithörande bestämmelser bli juridiskt håll-,

bara. Utskottet tillstyrker därför, att propositionen lägges till grund för lagstiftning

i ämnet.

Vid granskning av propositionens detaljer och de väckta motionerna har

utskottet ansett sig böra göra följande uttalanden.

Förslaget till vägtrafikförordning.

Avd. I. Inledande bestämmelser.

1 §•

3 mom.: motorcykel.

För närvarande indelas motorcyklar i lättviktsmotorcyklar och tyngre

motorcyklar. Till lättviktsmotorcykel hänföres motorcykel, som är så inrättad,

att den icke kan på horisontell väg framföras med högre hastighet

än 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras för högre

hastighet, och vars tjänstevikt icke överstiger 60 kilogram. Med tyngre motorcykel

avses motorcykel, som icke är att hänföra till lättviktsmotorcykel.

Enligt gällande bestämmelser föreligga vissa lättnader för lättviktsmotorcyklarna

i fråga om de besvär och kostnader, vilka eljest äro förenade

med innehav och förande av motorcykel. Sålunda gäller för lättviktsmotorcykel

ett enklare slag av körkort än för tyngre motorcykel. Vidare är lättviktsmotorcykel

skattefri. Slutligen äro registreringsavgifter och försäkringspremier

lägre för lättviktsmotorcykel än för tyngre motorcykel.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

81

1945 års trafiksäkerhetskommitté förordade, att motorfordonsförarna

skulle indelas i fyra körkortsgrupper med olika kvalifikationskrav. Till den

lägsta gruppen hänförde kommittén förare av ett till 40 kilometer i timmen

fartbegränsat fordon, avsett för befordran av föraren ensam. I de övriga

grupperna upptog kommittén förare av andra motorfordon och av traktortåg.

I sin motivering till förslaget om en särskild körkortsgrupp för förare av

det ovannämnda fartbegränsade fordonet anförde kommittén bl. a. följande:

Det syntes vara av stor betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt, att de tre

högre körkortsgrupperna hölles fria från personer, som på grund av medicinska

brister eller andra orsaker vore mindre lämpade att föra motorfordon.

Emellertid skulle det för många, som med gällande bestämmelser

måste förvägras körkort, innebära en betydande lättnad, om de ej ställdes

helt utan möjlighet att föra motorfordon. Sålunda kunde erinras om de

många äldre arbetare, som på grund av nedsatt syn, dåligt hjärta, högt

blodtryck, sockersjuka eller andra åkommor icke kunde erhålla läkarintyg

för körkort och därför nu nödgades använda trampcykel. Ett sådant befordringssätt

vore för dem både ansträngande och skadligt samt medförde

ofta, att de i förtid måste sluta med sitt arbete. Strävandena att i görlig

mån utnyttja de partiellt arbetsföra i produktionen skulle underlättas, om

dessa för sina färder till och från arbetsplatsen finge tillgång till ett fordon,

som ej tvingade dem till någon egentlig kraftförbrukning. En även ur

trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande lösning syntes vara att till förfogande

ställa ett motordrivet fordon, som i riskhänseende stode den vanliga

trampcykeln nära. Härför syntes böra fordras, att den konstruktiva

hastigheten snävt begränsades, och att passagerare ej skulle få medfölja

fordonet. Den nuvarande lättviktsmotorcykeln fyllde dessa villkor. Man

borde kunna åtnöjas med mycket blygsamma krav på fysisk och psykisk

hälsa hos förare av sådant fordon. Körkortstvång borde dock gälla även

för honom, eftersom anspråken på nykterhet och hänsynsfullhet samt på

kunskap om trafiken icke skäligen kunde sättas lägre än för andra förare.

1944 års trafikförfattningssakkunniga funno lättviktsmotorcykeln vara

ett ur trafiksäkerhetssynpunkt mindre tillfredsställande fordon. Vidare förefölle

denna fordonstyp icke ha omfattats med något större intresse från

allmänhetens sida. Av landets den 30 september 1947 registrerade 140 257

motorcyklar vore sålunda blott 7 288 lättviktsmotorcyklar, och av de 1 828

motorcykelkörkort, som utfärdats under tiden januari—maj 1947, gällde

blott 15 lättviktsmotorcykel. Det syntes därför icke finnas tillräcklig anledning

att bibehålla särskild reglering för sådana motorcyklar, som enligt

gällande bestämmelser vore att hänföra till lättviktsmotorcyklar. I skilda

hänseenden borde däremot olika regler gälla för motorcyklar med tjänstevikt

av högst 75 kg och motorcyklar med högre tjänstevikt.

I enlighet härmed föreslogo 1944 års sakkunniga, att begreppet lättviktsmotorcykel

måtte slopas samt motorcyklarna indelas i lätta motorcyklar

(i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. Nr 30.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

med tjänstevikt av högst 75 kg och tunga motorcyklar med tjänstevikt däröver.

I propositionen har de sakkunnigas förslag oförändrat upptagits. Detta

innebär, att nuvarande särskilda lättnader för lättviktsmotorcykel icke

skulle gälla för fordon, som enligt gällande definition är att hänföra till

sådan motorcykel, men som registreras efter vägtrafikförordningens ikraftträdande.

I motionerna I: 321 samt II: 419 och 11: 428 har hemställts, att begreppet

lättviktsmotorcykel och för sådant fordon gällande lättnader måtte bibehållas.

Utskottet.

Den i propositionen gjorda indelningen av motorcyklarna i lätta och tunga

motorcyklar giver enligt utskottets mening icke anledning till erinran i vidare

mån, än såvitt angår den fordonstyp, som för närvarande betecknas

som lättviktsmotorcykel. I fråga om sistnämnda fordonsslag får utskottet

anföra följande.

Den rättsliga regleringen av lättviktsmotorcyklarna har hittills väsentligen

tagit sikte på kraftigare typer med motor om cirka 20 kilogram och däröver.

Sådana motorer ha för att kunna användas på vanlig cykel fordrat särskilda

förstärkningsanordningar m. m. på denna. Likväl har resultatet knappast

kunnat betecknas såsom ett ur trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande

fordon. Dessutom tyda de i det föregående anförda siffrorna på att

lättviktsmotorcykeln icke lyckats vinna något större intresse hos allmänheten.

Detta bestyrkes ytterligare av de senaste årens erfarenheter. Utskottet

finner därför tillräckliga skäl icke föreligga för att bibehålla nuvarande

bestämmelser om lättviktsmotorcykel.

Emellertid ha efter andra världskrigets slut på marknaden framkommit

lätta hjälpmotorer, som på ett helt annat sätt än de tidigare lättviktsmotorerna

ansluta till den vanliga trampcykelns konstruktion. De nya motorernas

cylindervolym håller sig under 50 kubikcentimeter, vikten — med tom

bränsletank — varierar mellan 4,5 kilogram och cirka 7 kilogram, och den

konstruktiva hastigheten brukar angivas till 30 kilometer i timmen med någon

marginal uppåt eller nedåt. De äro avsedda att kunna användas på vanlig

cykel utan förstärkningar eller andra extra anordningar. De äro lättskötta

och relativt billiga samt ha mycket god bränsleekonomi.

I åtskilliga länder har man ansett dessa nya cykelmotorer böra gynnas

genom särskilda bestämmelser om undantag från de regler — särskilt i

fråga om körkorts- och registreringstvång — vilka eljest gälla för motorfordon.

I ett par länder — bl. a. Frankrike — ha cyklar med sådan motor

t. o. m. likställts med vanliga trampcyklar och sålunda gjorts helt fria från

körkorts- och registreringstvång.

Även inom det rättsliga samarbetet länderna emellan har problemet cykel

med hjälpmotor beaktats. 1949 års internationella vägtrafikkonvention giver

sålunda möjlighet att ur begreppet motorfordon utesluta och i begreppet

s. 83 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

83

cykel inbegripa sådan cykel, som — med bibehållande i övrigt av de normala

kännetecknen på cykel — försetts med hjälpmotor med högst 50 cm3

cylindervolym.

I de länder, där man »frisläppt» de här avsedda cyklarna med hjälpmotor,

ha dessa snabbt fått stor spridning. I Frankrike uppgick sålunda antalet

cyklar med hjälpmotor enligt uppgift till cirka 70 000 år 1949 och 140 000

år 1950. Erfarenheterna där ur trafiksäkerhetssynpunkt synas ha varit goda.

Enligt uppgivna statistiska undersökningar var sålunda olycksfrekvensen

snarast lägre för cyklar med hjälpmotor än för trampcyklar.

Även i Sverige saluföras numera typer av lätta cykelhjälpmotorer. Någon

nämnvärd spridning ha dessa motorer hittills ej fått här. Huvudanledningen

torde vara våra jämförelsevis stränga bestämmelser om lättviktsmotorcykel.

Givetvis bli betingelserna för de lätta cykelmotorerna ännu sämre, om den

i propositionen föreslagna generella regleringen för motorcyklarna göres,

gällande utan något undantag för cyklar med hjälpmotor.

Den stora avsättningen för cykelhjälpmotorer i de »fria» länderna tyder

onekligen på att där förelegat ett betydande latent behov av dessa motorer.

Även i vårt land torde finnas ett stort behov av ett lättillgängligt motordrivet

fordon. Särskilt på landsbygden synes detta vara fallet. Ett sådant fordon

skulle ha en ej oväsentlig uppgift att fylla såsom fortskaffningsmedel för

exempelvis arbetare med bostad långt från arbetsplatsen, lantbrevbärare etc.

Den sociala betydelsen kan sägas vara på sätt och vis ännu större nu än tidigare,

eftersom de nya motortyperna äro avsevärt billigare i inköp och drift

än de tidigare och synas kunna användas på vanlig trampcykel utan extra

anordningar samt härigenom lämpa sig även för mindre inkomsttagare.

Mot denna bakgrund förefaller det lämpligt att till närmare undersökning

upptaga spörsmålet om införande i vårt land av lindrigare villkor för

cyklar med hjälpmotor än för andra motordrivna fordon. Erfarenheterna av

hittillsvarande bestämmelsers verkningar synas giva vid handen, att lättnaderna

måste göras radikala för att bli effektiva. De förefalla sålunda böra

innefatta bl. a. körkorts- och skattefrihet samt helst även frihet från registreringstvång.

Sådana lättnader torde även ur trafiksäkerhetssynpunkt kunna

godtagas, därest de begränsas till fordon, som till sina trafikegenskapter icke

väsentligen skiljer sig från den vanliga trampcykeln i vidare mån, än att

den mänskliga kraften ersättes med maskinell.

Med stöd av vad nu anförts förordar utskottet, dels att vägtrafikförordningens

definitioner rörande motorcyklar utformas i enlighet med propositionen,

dels ock att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om utredning beträffande möjligheterna att åt här avsedda cyklar med hjälpmotor

bereda lättnader i de av utskottet härovan berörda hänseendena.

4 mom.: utrgckningsfordon.

Termen »utryckningsfordon» är icke definierad i inotorfordonsförordningen

eller väglrafikstadgan.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Propositionen upptager såsom utryckningsfordon ambulansbil samt motorfordon,

som är avsett att användas av brandväsendet vid eldfara, av

brandkår för beredande av hjälp vid eller till förhindrande av olycksfall

eller av polis- eller tullpersonal i brådskande tjänsteutövning. Prövningen,

huruvida av särskild anledning viss fordonstyp skall hänföras till utryckningsfordon

i annat fall, än av definitionen framgår, tillkommer enligt propositionen

(1 § 5 mom.) Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj:t därtill

förordnar.

I motionen II: 429 har hemställts, att såsom utryckningsfordon även måtte

räknas de motorfordon med särskild utrustning, vilka en del spårvägsföretag

hade för snabbt ingripande vid olyckstillfällen med spårvagnar eller för

avhjälpande av vissa materialskador, som kunde medföra olycksrisk eller

trafikhinder. I motionen har vidare föreslagits, att till utryckningsfordon

också måtte hänföras de terränggående motorfordon, som statens järnvägar

anskaffat för att möjliggöra ett snabbt ingripande vid inträffade trafikhändelser.

Utskottet.

Företrädena för utryckningsfordon innebära tvivelsutan ett betydande ingrepp

i trafikens normala gång. Med hänsyn härtill torde ett fordon icke

böra hänföras till denna kategori utan synnerligen vägande skäl. Sådana

skäl synas föreligga i fråga om de i propositionen angivna fordonen. Emellertid

förefalla liknande skäl tala för att även vissa av spårvägs- och järnvägsföretag

använda fordon erhålla de företräden, som gälla för utryckningsfordon.

Vid spårvägs- och järnvägsolyckor behöves särskild utrustning

och speciellt utbildad personal för att nödig hjälp skall kunna beredas. Det

är därför nödvändigt, att sådan utrustning och personal snabbt kommer till

platsen. Av jämförlig vikt är det, att exempelvis spårvägsföretagens speciella

fordon för reparation av luftledningar få möjlighet att snabbt ingripa,

så att olycksfall genom nedhängande ledningar hindras. Likaså kan

det — särskilt i den täta storstadstrafiken — stundom uppkomma trängande

behov av att spårvägens specialfordon snabbt kommer till platsen för

spårvägsolycka och undanröjer uppkommet trafikhinder, så att trafiken

icke för längre stund stoppas. Det synes ej föreligga någon anledning att i

princip göra skillnad mellan spårvägs- och järnvägsföretag eller mellan statens

och enskilda järnvägar i nu förevarande hänseende.

På grund härav får utskottet förorda, att till utryckningsfordon hänföres

— förutom i propositionen upptagna slag av fordon — jämväl motorfordon,

som är avsett att användas av spårvägs- eller järnvägsföretag för beredande

av hjälp vid eller till förhindrande av olycksfall eller till undanröjande av

trafikhinder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Avd. II. Bestämmelser om fordon.

8.5

Bil.

3 §.

1 mom.

e) bakre belysningsanordningar.

Enligt 19 § vägtrafikstadgan skall bil under färd i mörker bl. a. baktill

vara försedd med belysningsanordning, varigenom den å bilen anbragta

bakre registrerings- eller besiktningsskylten så belyses med vitt sken, att

den lätt kan avläsas, samt rött ljus visas bakåt. Vidare skall jämlikt 4 § 1

mom. i) motorfordonsförordningen bil vara försedd med en baktill placerad

lykta, som vid användning av fotbroms eller däremot svarande bromsanordning

visar rött eller gult ljus bakåt. Slutligen skall jämlikt 9 § vägtrafikstadgan

under mörker fordon, som är stående på väg, varest tillfredsställande

belysning icke är anordnad, vara försett med belysnings- eller reflexanordning,

som utmed vägen utsänder eller reflekterar ljus såväl framåt

som bakåt.

Motsvarande bestämmelser ha i propositionens förslag till vägtrafikförordning

upptagits under 3 och 51 §§. I fråga om de i 19 § vägtrafikstadgan

avsedda anordningarna (skylt- och baklykta) innebär propositionen den

jämkningen, att dessa anordningar obligatoriskt skola finnas på bil, och att

desamma skola kunna vid behov bringas att fungera. Vad åter angår anordning,

som avses i stadgans 9 §, innehåller propositionen, att sådan anordning

skall visa vitt eller gult ljus framåt och rött ljus bakåt. I övrigt

överensstämmer propositionen i stort sett med vad nu gäller.

I motionerna I: 33 och II: 47 har hemställts, att det, med ändring av motorfordonsförordningen

och vägtrafikstadgan, måtte föreskrivas, att lastbil

baktill skulle vara försedd med minst två på tjänligaste sätt placerade

lyktor. Dessa borde vara anbragta en på vardera sidan av lastbilen samt i

görlig mån markera flakets bredd och höjd över marken. Lyktorna borde

vidare lätt kunna ses även från bil med avbländat lyse.

Dubbla baklyktor på bil ha ej föreskrivits i 1949 års internationella vägtrafikkonvention.

I propositionen har frågan om obligatoriska dubbla baklyktor icke särskilt

behandlats. Däremot har i propositionen upptagits ett närliggande spörsmål,

nämligen huruvida — i överensstämmelse med vad som gällde enligt konventionen

— i svensk rätt borde införas skyldighet att ha bil försedd med dubbla

bakreflektorer. På anförda grunder (se prop. s. 116—117) fann föredragande

departementschefen, att sådan skyldighet principiellt icke borde stadgas i

vårt land. I enlighet härmed har i propositionen — med undantag, varom

här ej är fråga — icke medtagits någon föreskrift om obligatoriska dubbla

bakreflektorer.

Utskottet.

Med hänsyn till den förestående nya lagstiftningen på vägtrafikens område

synes det knappast erforderligt att, för tiden intill dess denna lagstift
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

ning träder i kraft, vidtaga några ändringar i gällande motorfordonsförordning

eller vägtrafikstadga. De av motionärerna framförda synpunkterna

torde i stället böra komma under bedömning vid övervägande av de blivande

bestämmelserna i vägtrafikförordningen.

Genom dubbla baklyktor på bil vinnas otvivelaktigt vissa fördelar ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Detta utgör i och för sig ett skäl för att göra sådana

lyktor obligatoriska icke blott för lastbil utan även för annan bil. Emellertid

skulle införandet av en tvingande bestämmelse i ämnet innebära en

mycket genomgripande åtgärd. Flertalet bilar i vårt land tillhör nämligen

äldre årsklasser, och dessa äldre bilar sakna i allmänhet dubbla baklyktor.

Vad särskilt angår lastbilarna, bruka även senare årsmodeller sakna sådan

utrustning. Om man gjorde dubbla baklyktor obligatoriska, skulle följaktligen

ett stort antal särskilt av lastbilsägarna åsamkas ej obetydliga utgifter.

Härtill kommer, att hållandet av dubbla baklyktor på lastbil stundom kan

innebära olägenhet med hänsyn till lastbilens konstruktion eller användningssätt.

Med hänsyn till de antydda olägenheterna kan det enligt utskottets mening

knappast anses föreligga tillräckliga skäl att göra dubbla baklyktor

obligatoriska för bil eller visst slag av bil.

Liknande invändningar som mot en föreskrift om dubbla baklyktor kunna

även göras mot det i 1949 års konvention upptagna stadgandet om dubbla

bakreflektorer. Utskottet anser därför ej heller ett sådant stadgande böra

för närvarande införas.

På grund härav och då vad i propositionen föreslagits i fråga om bakre

belysningsanordningar på bil förefaller lämpligt, vill utskottet — med avstyrkande

av motionärernas förslag — förorda propositionens bestämmelser

i denna del.

h) körriktningsvisare.

5 § vägtrafikstadgan innehåller bland annat följande stadgande:

Före ändring av kurs skall förare av fordon till ledning för andra vägfarande

med användning av körriktningsvisare eller genom utsträckning

av hand eller piska eller på annat lämpligt sätt i god tid utvisa den riktning,

han ämnar taga. Om å fordon användes körriktningsvisare, skall

föraren tillse, att densamma efter verkställd kursändring upphör att utvisa

ändring i körriktningen.

I övrigt finnas i stadgan eller motorfordonsförordningen icke några bestämmelser

om körriktningsvisare. I särskild ordning har dock körriktningsvisare

föreskrivits som obligatorisk för buss i yrkesmässig trafik.

Propositionen upptager under 3 § 1 mom. h), att bil skall ha med lyse

försedd anordning, som kan tydligt visa ändrad körriktning och vid användning

är väl synlig såväl framifrån som bakifrån (körriktningsvisare). Undantag

göres dock för chassi utan förarhytt.

Vidare innehåller propositionen följande stadgande (50 § 1 mom. tredje

stycket):

Fordonsförare, som ämnar sätta i gång från kanten av väg, svänga i vägkorsning,

vända på väg eller eljest så ändra fordonets plats i sidled på väg,

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

att fara eller hinder kan uppstå i trafiken, skall till ledning för andra vägtrafikanter

genom körriktningsvisare eller utsträckande av arm eller på

annat tydligt sätt i god tid tydligt angiva den nya riktning, han ämnar taga.

Efter användning av körriktningsvisare skall föraren tillse, att densamma

upphör att visa ändring i körriktningen.

I motionerna I: 3U och II: 417 har hemställts, att bestämmelserna om

körriktningsvisare måtte utformas i överensstämmelse med ovannämnda

föreskrift i 5 § vägtrafikstadgan. I motiveringen för denna hemställan har

anförts, bland annat, att följden av en obligatorisk föreskrift lätt kunde bli,

att bilföraren helt litade till körriktningsvisaren. Vidare kunde betydande

kostnader uppstå för bilägarna med hänsyn till att bilarna ej kunde begagnas,

då körriktningsvisaren råkat i olag och vore under reparation.

Utskottet.

Starka skäl synas tala för att införa en tvingande föreskrift om körriktningsvisare.

I den delen vill utskottet hänvisa till vad föredragande departementschefen

anfört (se prop. s. 113—114).

Det förefaller knappast troligt, att bilförarna skulle i vidare mån än nu

är fallet lita till körriktningsvisaren, om denna göres obligatorisk. Snarare

torde ökad försiktighet vara att påräkna med hänsyn till den i propositionen

(50 § 4 mom.) föreslagna nya bestämmelsen, att avgivande av tecken eller

signal icke fritager någon förare från skyldighet att förvissa sig om att av

honom tillämnat färdsätt icke innebär fara för övriga vägtrafikanter.

I vad angår motionärernas farhågor i övrigt må erinras om att det i motiveringen

till föreskriften om obligatorisk körriktningsvisare uttryckligen förutsatts,

att det normalt ej skall behöva ifrågakomma, att bilägaren betages

möjligheten att utan ansvar spåföljd bruka sin bil under skälig tid för felaktig

körriktningsvisares iståndsättande. Om körriktningsvisare saknas eller

är ur funktion, torde följaktligen för bilägaren i regel icke inträda annan

förstahandspåföljd, än att han erhåller föreläggande om att inom skälig tid

avhjälpa bristen.

Därest föreskriften om obligatorisk körriktningsvisare tillämpas i enlighet

med vad nu sagts, synes intet vara att erinra mot föreskriften. Utskottet

tillstyrker därför propositionens förslag.

Hastighetsmätare.

Nuvarande bestämmelser i vårt land upptaga ej föreskrifter om hastighetsmätare.

Ej heller är sådan mätare föreskriven vare sig i de främmande trafikförfattningar,

som varit tillgängliga, eller i 1949 års internationella vägtraf

ikonvention.

Utskottet.

Det har inom utskottet ifrågasatts, huruvida icke hastighetsmätare borde

göras obligatorisk beträffande bil, för vilken i 56 § föreskrives begränsad hastighet.

Enligt utskottets mening är hastighetsmätaren ur trafiksäkerhetssynpunkt

av mindre framträdande betydelse än körriktningsvisaren. Med hänsyn här
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

till och till de kostnader och svårigheter, som kunna uppkomma för ägare

av bilar, som icke ha brukbar hastighetsmätare, anser utskottet, att sådan

mätare åtminstone icke för närvarande bör göras obligatorisk.

Traktor och motorredskap.

5 §•

1 mom.

I propositionen har under detta moment, som ej har direkt motsvarighet

i nuvarande författningar, upptagits bestämmelser om traktors permanenta

utrustning. Bl. a. innehåller momentet följande föreskrift:

Traktor skall vara försedd med

b) minst en effektiv broms; och skall åtminstone en broms äga förmåga

att på sluttande mark kvarhålla fordonet, även om föraren lämnat detta;

samt

c) tillfredsställande kopplingsanordning.

I likhet med gällande rätt saknar propositionen bestämmelse om körriktningsvisare

på traktor.

I motionerna I: 317 och II: 400 har anförts: Det funnes ett betydande

antal traktorer, som ursprungligen tillverkats med järnhjul men senare försetts

med gummihjul. Det kunde ifrågasättas, huruvida bromsarna på dessa

traktorer kunde betecknas som effektiva. Enligt uppgift skulle sagda bromsar

för en relativt låg kostnad kunna göras effektiva för bromsning av

enbart traktorn men däremot knappast för inbromsning även av draget

fordon. En montering av bromsar i enlighet med vad som förekomme på

nyare traktorer kunde på en del modeller stöta på tekniska svårigheter. Därjämte

skulle kostnaderna härför ej stå i rimlig proportion till traktorns

värde. Vidare skulle ombyggnadsarbetet ej kunna medhinnas av verkstäderna

inom önskvärd tid. På grund härav hemställdes — i vad gällde bromskravet

— om vissa undantagsbestämmelser för ifrågavarande grupp av

traktorer. — Vidare anhölles, i anslutning till föreskriften om tillfredsställande

kopplingsanordning, att det måtte utfärdas vägledande bestämmelser

om kopplingskonstruktioner av önskvärd typ. Polisman borde besitta

viss kännedom om vilken typ som borde ersätta den, som vid besiktning

ansetts mindre tillfredsställande, och giva anvisningar om de ändringar som

borde vidtagas. — Slutligen hemställdes, att körriktningsvisare måtte göras

obligatorisk på traktor, som försetts med förarhytt.

Utskottet.

Ur trafiksäkerhetssynpunkt synes det vara ett elementärt krav, att traktor

skall vara försedd med effektiv broms, och att en broms skall kunna kvarhålla

fordonet, även om föraren lämnat detta. Ifrågavarande krav torde

därför icke kunna eftergivas.

Även om det kan finnas behov av vägledande bestämmelser om vad som

skall anses för tillfredsställande kopplingsanordning, förefaller det knappast

lämpligt att belasta vägtrafikförordningen med dylika detalj stadganden. Det

s. 89 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

89

torde i stället ankomma på vederbörande myndigheter att meddela de föreskrifter

i ämnet, vilka må finnas erforderliga.

Visserligen får körriktningsvisare på traktor med förarhytt nog anses ha

en viss uppgift att fylla ur trafiksäkerhetssynpunkt. Emellertid förefaller

— med hänsyn till traktors begränsade hastighet — körriktningsvisaren icke

vara av så vital betydelse på traktor med förarhytt som på bil. Vidare torde

en stor del av nuvarande bestånd av traktorer med förarhytt sakna körriktningsvisare.

Man har alltså att räkna med att ett stort antal ägare av sådana

traktorer skulle få vidkännas utgifter och olägenheter, om denna utrustningsdetalj

gjordes obligatorisk. Med hänsyn härtill förefaller den av motionärerna

ifrågasatta föreskriften åtminstone för närvarande ej böra införas.

Under åberopande av vad nu anförts får utskottet i förevarande del

tillstyrka propositionens förslag oförändrat.

Cykel.

7 §•

1 mom.

a) bromsutrustning.

Gällande författningar sakna bestämmelser om bromsutrustning på cykel.

Propositionen upptager närmare bestämmelser i ämnet. Därvid föreskrives,

att bl. a. cykel med tillkopplat fordon skall vara försedd med minst två

av varandra oberoende, effektivt verkande bromsar.

I motionerna I: 315 och II: 426 har hemställts att nyssnämnda föreskrift

måtte utgå eller gälla allenast cykel, till vilken fordon kopplades annat än

tillfälligtvis (t. ex. cyklar, som användas av expressfirmor).

Utskottet.

Ur trafiksäkerhetssynpunkt måste det anses vara av stor betydelse, att på

de i propositionen avsedda cyklarna — vilka ofta utsättas för stora påfrestningar

-—- finnes tillgång till en reservbroms. På grund härav och då kostnaden

och olägenheten för den cykelägare, som måste anskaffa en extra

broms, får betecknas såsom ringa, förordar utskottet, att den i propositionen

upptagna föreskriften bibehålies.

d) namnskylt.

För närvarande saknas föreskrift om namnskylt på cykel.

I propositionen stadgas, att cykel vid cykling skall vara försedd med metallskylt,

som är anbragt på lämplig, lätt synlig plats och i tydlig skrift upptager

ägarens namn samt hans adress eller identitetsbeteckning i folkbokföringen.

I motionerna 1:315 och 11:426, 1:321 och 11:419 samt 11:423 har föreslagits,

att stadgandet måtte utgå.

Utskottet.

Cyklarna kunna i vårt land räknas i miljoner. Det stora flertalet cyklar

torde sakna sådan namnskylt, som i propositionen föreslås. Man har alltså

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

att räkna med att ett mycket stort antal cykelägare måste skaffa dylik

namnskylt, om denna göres obligatorisk. Även om varje skylt kostar blott

ett par kronor, kan följaktligen sammanlagda kostnaden väntas uppgå till

flera miljoner kronor. Denna omständighet bör enligt utskottets mening

beaktas. Vidare förefaller behovet ur kontrollsynpunkt av namnskylt i regel

vara jämförelsevis ringa, såvitt angår landsbygden och mindre samhällen.

Mera framträdande kan behovet vara i stad eller annat större samhälle.

Emellertid finnes alltid möjlighet för vederbörande myndighet att för visst

område, där tvingande föreskrift om namnskylt anses erforderlig, utfärda

sådan föreskrift.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet tillräckliga skäl saknas för att

införa en generell föreskrift om sådan namnskylt, som i propositionen avses.

I denna del avstyrkes därför propositionen.

I motionerna I: 321 och II: 419 har föreslagits bestämmelse om att en del

av cykels bakre stänkskärm skall vara vitmålad, förnicklad eller förkromad.

Motsvarighet till sådan bestämmelse saknas i gällande rätt och har ej heller

upptagits i propositionen.

Utskottet.

Den i motionerna ifrågasatta bakskärmsmarkeringen kan givetvis ha ett

visst värde ur trafiksäkerhetssynpunkt. Emellertid fyller den såväl i gällande

rätt som i propositionen föreskrivna bakre lyktan eller reflexanordningen

väsentligen samma syfte. Härtill kommer, att sådan markering, som i

motionen avses, i regel endast förekommer på cyklar av senare årsmodeller,

och att följaktligen flertalet cykelägare skulle åsamkas olägenheter och kostnader,

om de måste förse sina cyklar med sagda markering. Enligt utskottets

mening uppvägas dessa nackdelar knappast av vinsten ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Det kan framhållas, att i 1949 års vägtrafikkonvention bakskärmsmarkering

ej gjorts obligatorisk för cykel i internationell trafik.

Utskottet avstyrker därför motionärernas förslag.

Fordon, förspänt med dragare.

8 §•

1 mom. Belgsnings- eller reflexanordningar.

Enligt 18 § 1 mom. vägtrafikstadgan må i Stockholm poliskammaren och

eljest länsstyrelse, därest sådant finnes av behovet uppenbarligen påkallat,

beträffande viss väg med livlig trafik förordna, att då fordon, förspänt med

dragare, under mörker framföres å vägen, på fordonet eller dragaren skall

föras antingen en eller flera tända lyktor så anbragta, att ljus är synligt

på avstånd såväl framifrån som bakifrån, eller ock reflexanordningar, som

vid belysning återkasta sken såväl framåt som bakåt. Lyktor och reflexanordningar

skola visa vitt, blåvitt eller gult ljus framåt och rött ljus bakåt.

Sådant förordnande, som ej må avse ofjädrat arbetsåkdon, må innehålla de

undantag den förordnande myndigheten finner erforderliga och skall kungöras

samt, i den ordning myndigheten bestämmer, tillkännagivas medelst

anslag på eller invid vägen.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30. 91

Enligt propositionen skall, då med dragare förspänt fordon under mörker

föres på allmän väg, gata eller annan allmän plats, där tillfredsställande belysning

ej finnes, på fordonet, dragaren eller fordonets last finnas antingen

en eller flera lyktor så anbragta, att ljus kan synas såväl framifrån som bakifrån,

eller ock reflexanordningar, som återkasta sken såväl framåt som

bakåt. Lyktor och reflexanordningar skola vara inrättade för vitt eller gult

sken framåt och rött sken bakåt. En lykta eller reflexanordning för sken

framåt skall, om sådan anordning ej finnes på dragaren, vara anbragt vid

högra sidan av fordonet eller lasten.

Då skäl därtill prövas föreligga, äger enligt propositionen, såvitt angår

stads område, poliskammare eller, där sådan saknas, magistrat eller kommunalborgmästare

och eljest länsstyrelsen förordna, att bestämmelserna i

föregående stycke skola vinna tillämpning även beträffande viss enskild väg.

Sådant förordnande skall bekantgöras i den ordning vederbörande myndighet

bestämmer.

De i propositionen upptagna bestämmelserna överensstämma i huvudsak

med sakkunnigförslaget. De sakkunniga förklarade sig vara av den bestämda

uppfattningen, att gällande bestämmelser i ämnet icke kunde anses på

ett tillfredsställande sätt tillgodose trafiksäkerheten. Med hänsyn till den

livliga trafik, som numera rådde på våra vägar, syntes det oundgängligen

böra krävas, att med dragare förspänt fordon vid färd under mörker på väg,

som här avsåges, städse skulle vara utmärkt genom belysnings- eller reflexanordning.

Bestämmelser härom komme uppenbarligen att i någon mån

medföra omkostnader och besvär för fordonsägarna. Dessa olägenheter syntes

dock ej bli så betydande, att de borde hindra genomförandet av stadganden,

som i hög grad påkallades för beredande av ökad trafiksäkerhet, icke

minst för hästfordonsförare.

De myndigheter och sammanslutningar, som yttrade sig över sakkunnigförslaget,

anslöto sig i allmänhet till detta. I åtskilliga yttranden underströks

därvid ytterligare angelägenheten ur trafiksäkerhetssynpunkt att nu

införa generella bestämmelser enligt de riktlinjer, som uppdragits av de sakkunniga.

De jordbrukssammanslutningar, vilka haft sakkunnigförslaget på

remiss, framförde ej heller några egentliga betänkligheter mot förslaget. De

enda remissorgan, som anmälde sådana betänkligheter, voro länsstyrelsen i

Kopparbergs län och statens maskinprovningar. Betänkligheterna grundades

på de olägenheter, som skulle uppstå för jordbruksbefolkningen, bl. a.

med hänsyn till de praktiska svårigheterna att ha funktionsdugliga reflexanordningar

till hands på vissa av jordbrukets fordon.

Föredragande departementschefen förklarade, att han principiellt vore av

samma mening som de sakkunniga.

I motionerna I: 315 och II: 426 har hemställts, att de i propositionen föreslagna

bestämmelserna måtte utgå, eller att, om denna hemställan icke bifölles,

de nuvarande bestämmelserna i 18 § 1 mom. vägtrafikstadgan måtte

alltfort gälla.

I sin motivering ha motionärerna anfört, att det föreslagna stadgandet

skulle medföra icke oväsentliga besvär och kostnader för jordbruksbefolk
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

ningen. Detta gällde särskilt i de fall ägoskiften vore belägna ett stycke från

gården och allmän väg eller mera trafikerad enskild väg måste tagas i anspråk

för transporterna till och från dessa ägoskiften. På grund av arbetskraftsbristen

och väderleksförhållandena måste arbetet på fälten ofta pågå

tills skymningen inträtt, och hemfärden finge då företagas i mörker. Även

om allmän väg i sådant fall endast i mycket liten utsträckning toges i anspråk

för transporten, måste fordonet, dragaren eller fordonets last förses

med lyktor eller reflexanordningar. Det mötte emellertid betydande praktiska

svårigheter att ha funktionsdugliga reflexanordningar till hands på

jordbrukets maskiner och redskap. Mången jordbrukare skulle tvingas att

anbringa reflexanordningar på praktiskt taget varje maskin och redskap eller

nästan ständigt medföra reflexanordningar, som på ett eller annat sätt kunde

anbringas på fordonet eller dess last. Betydande praktiska svårigheter skulle

dessutom uppstå, när det gällde att anbringa reflexanordningarna så, att

de icke skymdes av opackat hö, sädeskärvar, halm och dylik last. Skulle

lasten skymma reflexanordningen under transport på väg i mörker, kunde

körkarlen icke blott ådömas böter för denna förseelse utan också få bära

ett relativt större ansvar vid en eventuell kollision. — Länsstyrelserna hade

hittills blott i ringa omfattning begagnat sig av den möjlighet 18 § 1 mom.

vägtrafikstadgan erbjöde. Även denna omständighet talade för att de nuvarande

bestämmelserna icke borde skärpas.

Utskottet.

Frågan om generell skyldighet att föra belysnings- eller reflexanordning

vid färd under mörker med fordon, förspänt med dragare, har vid flera

tillfällen behandlats av riksdagen. Hittills ha förslagen om införande av

sådan skyldighet avslagits. Bestämmande för den ståndpunkt, riksdagen

sålunda intagit, har varit, att man ansett fördelarna ur trafiksäkerhetssynpunkt

icke motsvara de olägenheter, som skulle uppkomma särskilt för

ägare av fordon inom jordbruket och skogsbruket. Det har framhållits, att

det exempelvis vid transport av foder eller skogsprodukter sannolikt skulle

visa sig ogörligt att anbringa lyktor eller reflexglas på föreslaget sätt. Särskilt

på ofjädrade arbetsåkdon syntes dessutom glasen utsättas för stor risk

att skakas sönder. Likaså kunde glasen lätt förstöras vid av- och pålastning

samt vid skogskörning.

Vad sålunda anförts kan på sin tid ha haft sitt berättigande. Enligt utskottets

mening har emellertid numera situationen så väsentligt förändrats,

att förevarande spörsmål bör bedömas annorlunda än som hittills skett.

Utskottet vill till stöd för denna sin uppfattning åberopa följande omständigheter.

De krav, vilka man ur säkerhetssynpunkt bör ställa på fordons utrustning,

måste naturligen ökas med stigande trafikintensitet. Trafiken på våra

vägar är numera betydligt livligare än vid tiden för de nuvarande bestämmelsernas

tillkomst. Det föreligger därför nu ett framträdande behov av

att även fordon, förspänt med dragare, under mörker är — i likhet med

s. 93 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

93

andra fordon — försett med någon anordning, som kan varsko mötande

eller upphinnande trafik. I sammanhanget må erinras om att enligt statistiska

rön olycksrisken — i förhållande till trafikintensiteten — är betydligt

större under den mörka delen av dygnet än under dagen. Åtskilliga olyckor

och tillbud därtill ha inträffat till följd av att hästfordon under mörker

saknat lykta eller reflexanordning. Olyckorna ha främst drabbat hästfordonsförarna

själva.

Även i fråga om de olägenheter, som kunna väntas uppkomma för fordonsägarna,

har utvecklingen medfört ett väsentligt ändrat läge. I marknaden

ha nämligen nu kommit nya typer av reflexanordningar. Dessa ha

för utskottet demonstrerats även vid praktiska prov. De nya reflexanordningarna

äro ej sköra som de äldre glasreflektorerna utan utförda i ett för

yttre påverkan oömt material. De kunna vidare med god reflexverkan lätt

anbringas på fordonet, dragaren eller lasten. Anordningen behöver ej tillhöra

fordonets ständiga utrustning utan kan lös medföras och vid behov

fastgöras vid någon detalj på fordonet, dragaren eller lasten eller — exempelvis

vid transport av hö eller liknande — fastbindas vid en käpp, som

stickes in i lasset. Man har sålunda med dessa anordningar knappast att

räkna med sådana praktiska svårigheter, som varit förenade med användandet

av de äldre glasreflektorerna. Ej heller behöver ägaren skaffa sig

flera anordningar, än han anser sig komma att använda samtidigt. Slutligen

är att nämna, att anordning, som här avses, angives ha lång livslängd och

kostar blott ett par kronor i inköp.

Å ena sidan få sålunda de i propositionen föreslagna bestämmelserna

anses fylla ett stort behov ur trafiksäkerhetssynpunkt. Å andra sidan torde

— med hänsyn till de nya reflexanordningar, som nu blivit tillgängliga —

olägenheterna för fordonsägarna få betecknas som jämförelsevis ringa.

På grund härav får utskottet — med avstyrkande av motionärernas yrkande

— förorda, att propositionens bestämmelser nu införas.

2 mom. Bjällra eller klocka.

Enligt § 3 i ordningsstadgan för rikets städer skall, då vinterföre råder

och släddon begagnas, envar som i stad eller samhälle, varom förmäles i

stadgans § 30, far fortare än i gående, ha släddonets seltyg försedda med

ljudande klocka eller bjällra. Hänvisning till denna bestämmelse finnes i

18 § vägtrafikstadgan.

I propositionen föreslås, att vid färd med släde dragarens seltyg skola

vara försedda med bjällra eller klocka.

I motionerna I: 315 och 11: 426 har hemställts, att stadgandet i ämnet

måtte utformas i enlighet med gällande föreskrift.

Utskottet.

Behovet av tvingande bestämmelse i ämnet förefaller numera vara ganska

ringa. Sådan föreskrift kan dessutom stundom medföra viss olägenhet. Enligt

utskottets mening höra därför såväl gällande bestämmelse i ordningsstadgan

som den i propositionen föreslagna regeln utgå.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

11—13 och 21 §§.

A. Registrerings skyldighet beträffande traktorer (11 § 1 mom.).

Nuvarande bestämmelser om registrerings- och besiktningsskyldighet för

fordon återfinnas i 4 och 5 kap. motorfordonsförordningen. Enligt dessa

bestämmelser föreligger sådan skyldighet för motorfordon samt släpfordon,

som dragés av bil. Däremot är registrerings- eller besiktningsskyldighet

icke föreskriven i fråga om motorredskap — vilken beteckning i gällande

rätt också inbegriper traktor — eller släpfordon, som dragés av motorredskap.

Emellertid finnas i 28 och 37 §§ vägtrafikstadgan upptagna vissa särskilda

kontrollföreskrifter rörande trafik med motorredskap och med traktortåg

(motorredskap med tillkopplat släpfordon).

Enligt 28 § får sålunda motorredskap endast vid färd till och från arbetsplats

samt eljest tillfälligt framföras på allmän väg, gata eller annan allmän

plats. Vidare får framförandet endast ske under förutsättning, att motorredskapet

icke med hänsyn till sin tyngd eller hjulens beskaffenhet kan

medföra nämnvärd skada å körbanan.

I 37 § föreskrives, att — där det ej är fråga om allenast tillfällig färd

— trafik med traktortåg på allmän väg, gata eller annan allmän plats ej

får äga rum utan särskilt tillstånd av på landet länsstyrelsen och i stad

polismyndigheten. Innan tillstånd meddelas, må, om anledning därtill förekommer,

anställas undersökning genom besiktningsman, huruvida för trafiken

avsedda motorredskap och släpfordon äro i betryggande skick och

lämpliga för trafiken. Tillståndet skall upptaga de villkor och bestämmelser

för trafiken, som prövas nödiga. Traktortåg får ej användas i trafik,

vartill tillstånd erfordras, såvida ej för trafiken avsedda motorredskap och

släpfordon med tillhörande kopplingsanordningar och bromsningssystem

godkänts av myndighet, som har att meddela trafiktillstånd. I sammanhang

med godkännandet skall bestämmas det högsta antal passagerare eller den

största last, som får föras å traktortåget. Tillstånd eller godkännande kan

återkallas av den myndighet, som meddelat tillståndet eller godkännandet.

Dessa bestämmelser i 37 § äro emellertid för närvarande i väsentliga delar

försatta ur kraft. Enligt en förordning av år 1941 (SFS 1941: 901), vilken

senast (SFS 1950: 566) förlängts att gälla till och med den 31 december 1951,

får nämligen trafik med traktortåg, där ej motorredskapet har hjulringar

av järn eller annat hårt material samt traktortågets största bredd icke överstiger

220 centimeter, bedrivas utan iakttagande av nämnda bestämmelser,

även då fråga är om icke tillfällig färd.

Ytterligare må framhållas, att enligt särskild kungörelse (SFS 1942: 885)

ägare av till motorredskap hänförlig traktor, dragbil, snöplog, vägvält, väghyvel,

vägskrapa, stenkross eller kapverk eller av sådan släpvagn, snöplog,

vägvält, väghyvel, vägskrapa, stenkross eller kapverk, som är avsedd att

kopplas till eller drivas av traktor eller dragbil som nyss angivits, är skyldig

att i den ort, där redskapet företrädesvis brukas, årligen före september

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

månads utgång avlämna uppgift om redskapet enligt i kungörelsen meddelade

närmare bestämmelser. De avlämnade uppgifterna insamlas hos arméförvaltningens

tygavdelning. Uppgiftsskyldighet enligt kungörelsen har dock

enligt särskilda förordnanden (senast genom SFS 1949:480) icke förelegat

för åren 1943—-1949.

Slutligen må erinras om att enligt av statens arbetsmarknadskommission

och riksblockmyndigheten meddelade föreskrifter länsarbetsnämnderna och

länsblockmyndigheterna år 1944 verkställt en registrering av samtliga traktorer

för jordbruksändamål. Traktorägare hade därvid att för varje av honom

ägd traktor till blookledaren avlämna uppgift i två exemplar på särskild

blankett (traktorregisterkort). Av dessa registerkort har sedan det ena exemplaret

förvarats hos överblockledaren som ett register över överblockets

traktorer och det andra exemplaret hos vederbörande länsarbetsnämnd som

ett register över länets traktorbestånd. Dessa traktorregister ha upprättats i

avsikt att kunna tillgodose vissa myndigheters behov av sådana uppgifter

om traktorbeståndets storlek, sammansättning och fördelning, som äro behövliga

för vidtagandet av erforderliga beredskapsåtgärder, t. ex. för planläggningen

av den i ett krisläge nödvändiga fördelningen av drivmedel,

smörjoljor, gummiringar in. m. I cirkulär den 25 februari 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen

och riksblockmyndigheten under hänvisning till de betydande

förändringar, som skett beträffande traktorbeståndet, meddelat föreskrifter

angående en revidering av ifrågavarande register.

Enligt propositionen må motorfordon eller med gummihjul eller med

band försedd traktor tagas i bruk endast om fordonet är registrerat och vederbörligen

försett med registreringsskylt. Vidare må släpfordon dragas av

bil endast om släpfordonet är registrerat och vederbörligen försett med registreringsnummer.

Föredragande departementschefen har å s. 138—143 närmare redogjort

för de skäl, som syntes tala för införande av registreringsplikt för de angivna

slagen av traktorer.

I motionerna 1:317 och 11: MO har hemställts, att jordbrukets traktorer

måtte befrias från registreringstvång. I andra hand ha motionärerna föreslagit,

att besiktning och registrering av traktorer måtte få utföras enligt ett

gentemot bilregistrering förenklat system. Därvid borde typbesiktning vara

regel och förfarandet i största möjliga utsträckning ske skriftligen. Traktorerna

borde ej för besiktning behöva sammanföras inför besiktningsman

på platser, som anlitades för bilbesiktning.

Utskottet.

Enligt utskottets mening är införandet av registreringsplikt i och för sig

önskvärt, såvitt angår gummihjulstraktorerna, med hänsyn till trafiksäkerhetsintresset

och behovet av en rationell beredskapsregistrering samt, i vad

rör bandtraktorerna, med hänsyn till sistnämnda behov. Vidare förefalla de

besvär och kostnader, som genom en dylik åtgärd skulle åsamkas traktorägarna,

knappast behöva bli alltför betungande. I det sistnämnda hänseen
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

det bör beaktas, att viss uppgiftsskyldighet — såsom här ovan nämnts —

redan nu åvilar traktorägarna, och att denna skyldighet skulle bortfalla för

traktorer, som komma under den i propositionen föreslagna registreringsplikten.

Utskottet utgår från att — såsom föredragande departementschefen i annat

sammanhang antytt — besiktning och annan fordonskontroll komma

att anordnas så, att därav såvitt möjligt icke förorsakas rubbning i fordons

brukande eller i övrigt större olägenhet, än som med hänsyn till trafiksäkerhetens

krav kan anses nödvändigt.

Med hänsyn till det sagda förordar utskottet, att registreringsskyldighet

införes för gummihjuls- och bandtraktorer på sätt i propositionen föreslagits.

B. Registrerings-, interims- och saluvagnsskylt på traktor (11 § 1 mom.,

12 § 1 mom., 13 § 1 mom. och 21 § 1 mom.).

I anslutning till det föreslagna stadgandet om registreringsplikt för gummihjuls-

och bandtraktorer ha i propositionen upptagits föreskrifter om att

sådan traktor i förekommande fall skall vara försedd med registreringsskylt

(11 § 1 mom.), interimsskylt (12 § 1 mom.) eller saluvagnsskylt (13 §

1 mom.). Sådan skylt skall enligt 21 § 1 mom. vara anbragt framtill och

vara väl synlig framifrån.

I motionerna I: 321 och II: 419 har hemställts, att det icke måtte stadgas

skyldighet att på traktor anbringa skylt som nyss sagts.

Utskottet.

Skylt, varom här är fråga, förefaller vara behövlig för fordonskontrollen.

Däremot torde det ej vara av någon väsentlig betydelse, att skylten är anbragt

framtill på fordonet. Att placera skylten där kan stundom vara förenat

med olägenheter med hänsyn till traktorns konstruktion eller användningssätt.

Enligt utskottets mening bör därför traktorägaren själv få bestämma,

var skylten skall anbringas. Dock torde böra krävas, att skylten

placeras på lämplig, lätt synlig plats.

Utskottet förordar, att ifrågavarande bestämmelser i propositionens 11 §

1 mom., 12 § 1 mom., 13 § 1 mom. och 21 § 1 mom. jämkas i enlighet med

vad utskottet nu anfört.

Flygande inspektion.

23 §.

Enligt 11 § 2 mom. motorfordonsförordningen är besiktningsman, envar

inom sitt tjänstgöringsdistrikt, eller polisman, åt vilken länsstyrelse meddelat

förordnande att utöva tillsyn å motorfordonsbeståndet, berättigad att,

där han finner anledning antaga, att av honom anträffat motor- eller släpfordon

ur trafiksäkerhetssynpunkt är mindre tillförlitligt, undersöka och,

s. 97 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

97

om så erfordras, provköra fordonet (flygande besiktning). Härtill anknyta

närmare bestämmelser om befogenhet för besiktningsmannen eller polismannen

att meddela föreläggande eller körförbud m. m.

I propositionen upptagas motsvarande bestämmelser under 23 §. Enligt

dessa äger polisman, som nyss sagts, så ock besiktningsman att undersöka

och provköra motordrivet fordon eller släpfordon, som av honom anträffas

på väg, för kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning (flygande

inspektion). Vid sådan inspektion äger förrättningsmannen — alltefter arten

av konstaterad brist — meddela körförbud, påpekande, erinran eller

föreläggande.

I motionen I: 316 har hemställts, att vad sålunda föreslagits måtte utökas

med bestämmelser om att flygande inspektion borde företagas, i vad gällde

infartsvägarna till våra större städer, minst sex gånger årligen och, såvitt

anginge landsbygden och de mindre städerna, minst en gång i kvartalet.

Denna inspektion borde även gälla föraren av respektive fordon.

Utskottet.

Naturligen bör den löpande fordonskontrollen utövas med så stor intensitet,

som med hänsyn till vederbörandes övriga tjänsteuppgifter är görligt.

Emellertid förefaller det knappast lämpligt att i vägtrafikförordningen fastställa

några absoluta normer härutinnan. Utskottet avstyrker därför de i

motionen föreslagna tilläggsbestämmelserna.

Avd. III. Bestämmelser om förare av fordon.

Krav på körkort.

29 §.

Enligt 18 § motorfordonsförordningen får motorfordon föras allenast av

den, som genom körkort, utfärdat av länsstyrelse, berättigats att föra fordonet.

Körkort utfärdas för bil, för tyngre motorcykel eller för lättviktsmotorcykel.

Körkort för bil gäller även för motorcykel och körkort för tyngre

motorcykel även för lättviktsmotorcykel. Traktortåg får föras på väg endast

av den, som innehar körkort för bil.

19 § 1 mom. motorfordonsförordningen föreskriver såsom minimiålder för

körkort 18 år, såvitt angår bil, och 16 år i vad gäller motorcykel.

1945 års trafiksäkerhetskommitté förordade körkortstvång beträffande

samma slag av fordon och fordonståg, som nu äro körkortspliktiga. Såsom

under 1 § antytts, indelade kommittén förarna i fyra körkortsgrupper med

olika kvalifikationskrav alltefter den svårighetsgrad,som kunde anses kännetecknande

för vederbörande förargrupps trafikuppgifter. I de båda högsta

grupperna skulle ingå förare av utryckningsfordon, buss, droskbil samt tyngre

lastbil.

Såväl trafiksäkerhetskommittén som sgnkravskommittén ansågo, att normalt

färgsinne borde krävas hos förare inom de sistnämnda båda grupperna.

7 Biliang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. Nr 30.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

1944 års trafikförfattningssakkunniga föreslogo körkortsplikt för alla slag

av motordrivna fordon, för traktor och motorredskap dock allenast såvitt

anginge färd på väg. Körkort skulle utfärdas för bil, för motorcykel eller för

traktor och motorredskap. Körkort för bil skulle gälla för alla slag av motordrivna

fordon. Körkort för motorcykel skulle även giva rätt att föra

traktor och motorredskap. Om till traktor eller motorredskap kopplats släpfordon,

skulle fordonen (= traktortåg) på väg få föras endast av den, som

innehade körkort för bil. Minimiåldern för erhållande av körkort skulle vara

18 år beträffande bil och 16 år beträffande motorcykel samt traktor och

motorredskap. Körkort för motorcykel skulle dock, om föraren icke fyllt

18 år, gälla endast för lätt motorcykel, traktor och motorredskap.

Enligt propositionen får motorfordon föras endast av den, som genom

körkort, utfärdat av länsstyrelse, är berättigad att föra fordonet. Kravet på

innehav av bilkörkort för rätt att på väg föra traktortåg har slopats.

Vidare har i propositionen ej upptagits det av 1944 års sakkunniga föreslagna

kravet på körkort för traktor och motorredskap. Propositionen stadgar

två slag av körkort, nämligen för bil eller för motorcykel. Körkort för

bil gäller även för motorcykel. Minimiåldern för körkort har — såsom de

sakkunniga föreslagit — satts till 18 år för bil och 16 år för motorcykel.

Körkort för motorcykel gäller dock endast för lätt motorcykel intill dess

föraren fyllt 18 år.

I motionerna 1: 321 och 11: 419 har — under hänvisning till trafiksäkerhetskommitténs

förslag — hemställts, att krav på särskilt kompetensbevis

måtte stadgas för förare av buss och tyngre lastbil. — Vidare har föreslagits,

att minimiåldern för körkort måtte bestämmas till 18 år för såväl tung som

lätt motorcykel.

Motionen II: 428 innefattar framställning om att krav på normalt färgsinne

måtte uppställas för förare av utryckningsfordon, bussar och droskbilar,

samt att medicinsk efterkontroll av förare av utryckningsfordon och

bussar måtte införas.

Läkarförbundet har tillstyrkt förslaget om medicinsk efterkontroll och

tillagt, att sådan borde införas även för droskbilsförare.

I motionerna I: 302 och 11: 401 har föreslagits skyldighet för den, som

för traktor på väg, att innehava körkort för bil.

I motionerna 1: 319 och II: 418 har hemställts, att körkortsplikt matte

införas för den, som använde traktor för färd utanför brukningsenhet.

Utskottet.

I fråga om slopandet av nuvarande särskilda körkort för lättviktsmotorcykel

hänvisas till framställningen under 1 § 3 mom.

a) Skärpta krav på förare av vissa slags fordon (motionerna I: 321 och

II: 419 samt II: 428).

Ur trafiksäkerhetssynpunkt böra principiellt ställas särskilt höga anspråk

på förare av utryckningsfordon, buss eller droskbil.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

99

Vad först angår förare av utryckningsfordon, torde emellertid erforderliga

föreskrifter böra intagas i särskilda reglementen för polis- och brandväsende

m. in. och icke i den grundläggande vägtrafikförfattningen.

Vidkommande härefter den, som i yrkesmässig trafik för buss eller personbil,

tillgodoses intresset av särskild kvalificering genom de i förordningen

om yrkesmässig automobiltrafik upptagna bestämmelserna om trafikkort.

Dessa bestämmelser ha i propositionen utbyggts och skärpts. Desamma

innefatta strängare trafikkortsvillkor för bussförare än för annan förare.

Antalet förare av buss i annan än yrkesmässig trafik lärer vara mycket

ringa. Flertalet av dessa förare torde för övrigt vara i tjänst hos vissa

större företag, vilka kunna förutsättas blott anlita väl kvalificerat folk för

uppgiften att handhava buss. En föreskrift i vägtrafikförordningen om

skärpta kompetenskrav på bussförare synes därför knappast kunna få någon

större praktisk verkan.

I likhet med trafiksäkerhetskommittén och synkravskommittén anser utskottet,

att man bör kräva normalt färgsinne hos den, som för utryckningsfordon,

buss eller droskbil. Emellertid torde frågan om detta detaljkrav icke

böra upptagas i förevarande sammanhang. Densamma kan förutsättas komma

under övervägande vid utformningen av reglementen för utryckningsfordon

och av tillämpningsbestämmelser till förordningen om yrkesmässig

automobiltrafik. Något större behov av formella föreskrifter utöver vad nyss

sagts synes knappast föreligga. Normalt färgsinne lärer nämligen — även

utan stadgande därom — i praktiken allmänt krävas hos förare, varom här

är fråga.

Vad angår frågan om medicinsk efterkontroll av förare med mera krävande

trafikuppgifter saknas för närvarande statistisk utredning om i vilken

mån sjukdomar och åldersförändringar varit orsaker till trafikolyckor. Med

hänsyn härtill torde stadganden i ämnet icke nu böra införas.

Mellan bilar av olika storlek kunna givetvis föreligga skillnader i fråga

om fordonens manövrering. Skillnader kunna emellertid även finnas mellan

bilar av samma storlek men olika konstruktion. I båda fallen måste föraren

vänja sig vid det nya fordonets verkningssätt. Vare sig skillnaderna hänföra

sig till storleken eller till konstruktionen i övrigt, förefalla de dock

knappast vara av den betydenhet, att olika behörighetskrav äro påkallade.

På grund härav avstyrker utskottet såväl kravet på särskilt kompetensbevis

för förare av buss och tyngre lastbil som kraven på normalt färgsinne

och medicinsk efterkontroll i fråga om förare av vissa slag av fordon.

b) Minimiåldern för motorcgkelkörkort (motionerna E321 och 11:419).

IG- och 17-åringen torde i allmänhet icke ha den mognad, stadga och

sans samt de kroppskrafter, som erfordras för att på tillfredsställande sätt

kunna manövrera tung motorcykel. Särskilt gäller detta, då sådan motorcykel

föres med sidvagn eller med passagerare. Med hänsyn härtill förefaller

det befogat att — såsom i propositionen föreslagits — till 18 år höja

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

minimiåldern för behörighet att föra tung motorcykel. Lika vägande skäl

föreligga icke i fråga om lätt motorcykel. Härtill kommer, att det för ungdomar

i 16—17-årsåldern kan vara av stor betydelse att äga tillgång till

motorfordon för färd till och från undervisningsanstalter och arbetsplatser.

Den lätta motorcykeln har här en uppgift att fylla. Att tillåta sådan motorcykel

för den, som fyllt 16 år, synes försvarligt även ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Det har nämligen icke statistiskt påvisats, att olyckor i trafik med

lätt motorcykel förorsakats av förare i åldern 16—17 år i relativt större

omfattning än av förare i högre ålder.

På grund härav avstyrker utskottet förslaget om höjning av körkortsåldern

till 18 år jämväl för lätt motorcykel.

c) Körkort för traktor (motionerna I: 302 och II: 401 samt I: 319 och

II: 418).

De senaste årens utveckling har visat, att gummihjulstraktorerna öka

hastigt i antal samt i allt större omfattning utnyttjas för egentlig vägtrafik.

Vidare kan man iakttaga en fortgående ökning av dessa traktorers konstruktiva

hastighet. Slutligen pekar statistiken på en oavlåtlig stegring av

antalet olyckor i traktortrafik. Dessa omständigheter synas berättiga till

den slutsatsen, att man numera har att räkna med en betydligt ökad typisk

trafikfarlighet hos gummihjulstraktorerna. Det är all anledning att

förmoda, att — såvitt angår dessa traktorers antal, konstruktiva hastighet

och utnyttjande för egentlig vägtrafik — den nu inledda utvecklingen kommer

att fortsätta. Detta medför, att man även för framtiden kan påräkna

en ökning av gummihjulstraktorernas trafikfarlighet.

Dessa förhållanden ha åberopats som ett viktigt skäl för att i propositionen

föreslagits registreringsplikt bl. a. för gummihjulstraktorer. Av samma

skäl bär i propositionen upptagits, att sådana traktorer skola föras in under

automobilansvarighetslagen och trafikförsäkringslagen.

Utskottet anser denna skärpta reglering berättigad. Samma skäl som påkalla

denna synas emellertid tala för en skärpning också av kraven på förare

av gummihjulstraktor. Man torde sålunda böra ha garanti för att

föraren dels är fri från sådant lyte, sådan sjukdom och sådan nedsättning

av syn- eller hörselförmågan, som väsentligen minskar hans förmåga såsom

förare, dels gjort sig känd för nyktert levnadssätt och med hänsyn till

sina personliga förhållanden i övrigt icke kan anses olämplig såsom förare

av motordrivet fordon, dels ock äger nödig kännedom om gällande trafikföreskrifter

samt om den verkan ur trafiksäkerhetssynpunkt, som trötthetstillstånd

och alkoholhaltiga drycker medföra å den mänskliga organismen.

En sådan garanti torde knappast kunna vinnas med mindre man inför körkort

stvång för förare av gummihjulstraktör.

I vårt land finnas för närvarande omkring 50 000 gummihjulstraktorer.

Antalet traktorförare kan skattas till storleksordningen 60 000. Hur många

av dessa som sakna körkort låter sig ej angiva utan tidskrävande undersökning,

men otvivelaktigt är antalet betydande.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

101

Då sålunda många av våra traktorförare kunna antagas sakna körkort,

är det av vikt, att om körkortstvång införes, reglerna härom utformas så,

att olägenheter för förare och myndigheter undvikas i den mån det kan ske

utan eftersättande av trafiksäkerhetens krav. Följande är enligt utskottets

mening härvid att iakttaga.

Den typiska trafikfarligheten är givetvis mindre hos gummihjulstraktorer

än hos motorfordon med dessas höga konstruktiva hastighet. Fordringarna

för traktorkörkort kunjia därför ställas lägre än för hil- eller motorcykelkörkort.

Vad först angår körkortsåldern torde denna i princip böra bestämmas till

16 år. Emellertid skulle särskilt för jordbrukets vidkommande ej sällan väsentliga

fördelar vinnas, om möjlighet beredes att vinna behörighet som

traktorförare redan före 16-årsåldern. Så skulle det exempelvis för en jordbrukare,

som har svårt att skaffa vuxen arbetskraft, kunna vara av stort

värde, om hemmavarande barn finge börja med traktorkörslor redan vid

15 års ålder. Om en regel, som öppnar sådan möjlighet, tillämpas restriktivt,

d. v. s. endast då särskilda skäl föreligga, torde ur trafiksäkerhetssynpunkt

knappast några bärande invändningar kunna resas däremot. På

grund härav torde böra föreskrivas, att om särskilda skäl därtill äro, körkort

för gummihjulstraktor må meddelas även den, som fyllt 15 år.

Vidkommande härefter förarens medicinska kvalifikationer behöver man

icke begära så mycket av den, vilken för gummihjulstraktor, som av en

motorfordonsförare. Dock torde fordras, att traktorföraren icke företer sådana

brister — exempelvis höggradig syn- eller hörselnedsättning — att han

uppenbarligen saknar nödiga förutsättningar att kunna föra sitt fordon på

betryggande sätt. Läkarintyg, som visar detta, bör därför krävas.

Gummihjulstraktorns konstruktiva hastighetsbegränsning och tekniska

utformning i övrigt kan ofta medföra svårigheter att inställa fordonet till

körprov. Erforderlig insikt och färdighet i fråga om själva den tekniska

manövreringen av sådant fordon torde vidare såsom regel vara tämligen

lätt att inhämta. Med hänsyn härtill torde för traktorkörkort icke böra krävas

särskilt körprov.

Nykterhetsintyg och förhör i trafikkunskap synas däremot böra fordras

även av den, som vill förvärva traktorkörkort.

I enlighet med vad 1944 års sakkunniga förordat torde den, vilken önskar

undergå förhör, som nyss sagts, icke böra vara tvungen att uppsöka besiktningsman

utan även kunna anlita annan — exempelvis landsfiskal eller

polisman ■—- som av länsstyrelsen förordnats att anställa sådana förhör.

Avgifterna i samband med sökande av körkort för gummihjulstraktor

böra sättas avsevärt lägre än för bil eller motorcykel.

En väl tilltagen övergångstid — förslagsvis tre år från vägtrafikförordningens

ikraftträdande — förefaller behövlig.

Slutligen torde hänsynen särskilt till jordbrukets behov kräva, att från

körkortsplikt undantages tillfällig, kortare färd med gummihjulstraktor till

eller från arbetsplats eller mellan eu gårds ägor eller för liknande ändamål.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

För längre färd torde sådant undantag icke böra stadgas, även om färden

är av tillfällig art.

I fråga om band- eller järnhjulstraktorer eller motorredskap synes körkortsplikt

icke vara påkallad.

De kunskaper, som skola visas vid ovannämnda förhör, bör körkortsaspiranten

utan större svårighet kunna skaffa sig på egen hand. Därest körkortsreglerna

utformas på sätt nu sagts, synes ett införande av körkortstvång för

gummihjulstraktorer ej heller i övrigt behöva medföra någon större olägenhet.

Då sålunda å ena sidan betydande fördelar ur trafiksäkerhetssynpunkt

äro att påräkna genom införande av körkort för gummihjulstraktor och å

andra sidan detta förefaller kunna vinnas utan större olägenhet, finner utskottet

sig böra förorda, att bestämmelser om körkort för gummihjulstraktor

införas i enlighet med vad utskottet i det föregående anfört, och att

häremot svarande jämkningar företagas i propositionens 29, 31 och 32 §§

samt övergångsbestämmelser.

Förarprov.

31 §.

a) Förarprov för gummihjulstraktor.

Utskottet.

I fråga om de jämkningar, som enligt utskottets mening böra vidtagas i

paragrafen, om körkort för gummihjulstraktor införes, hänvisar utskottet

till framställningen under 29 §. Härutöver vill utskottet anföra följande.

Såsom under 29 § framhållits, torde man, i vad gäller förares medicinska

kvalifikationer, kunna nöja sig med lägre krav på förare av gummihjulstraktor

än för motorfordonsförare. Synkravskommittén har såsom krav på

traktorförare uppställt, att denne skall ha en synskärpa — med eller utan

glasögon -— av minst 0,5 på bästa ögat. Detta torde kunna godtagas. I fråga

om hörselförmågan hos förare av gummihjulstraktor synes icke böra fordras

mer, än vad trafiksäkerhetskommittén föreslagit skola gälla för förare av

fordon jämförligt med lättviktsmotorcykel, eller att åtminstone å ena örat

vanlig samtalsstämma skall kunna väl uppfattas på 1 meters avstånd.

Utskottet förordar, att blivande bestämmelser om krav på synskärpa och

hörselförmåga hos förare av gummihjulstraktor utformas i enlighet med

vad nu sagts.

b) Hörselapparat.

I propositionen har under 32 § stadgats, att vid sådana medicinska brister,

som väsentligen minska vederbörandes förmåga såsom förare, länsstyrelsen

må utfärda körkort i de fall och på de villkor, som Kungl. Maj :t

bestämmer. Enligt motiven har det förutsatts, att länsstyrelse skulle äga

denna befogenhet bl. a. i fall av nedsatt hörselförmåga, och att länsstyrelsen

då skulle äga utfärda körkort på medicinalstyrelsens tillstyrkan och

på de villkor, som styrelsen föreslagit.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

I motionen II: 430 har hemställts, att vid hörselprov för körkort nedsatt

hörsel skulle få kompenseras av hörselapparat.

Utskottet.

Den i propositionen föreslagna bestämmelsen har grundats på att vid

Kungl. Maj :ts avgörande av dispensärenden med tiden utbildat sig en ganska

stadgad praxis, såvitt angår vissa slag av medicinska brister. Vid beviljande

av dispens för sökande med nedsatt hörselförmåga, som kunnat upphjälpas

medelst hörselapparat, har sådan apparat brukat föreskrivas som

villkor för körkort. Vid sidan härav ha emellertid kunnat föreskrivas även

andra villkor, beroende på omständigheterna i det särskilda fallet. Med

hänsyn härtill torde det ej vara ur trafiksäkerhetssynpunkt fullt tillfredsställande

att generellt låta nedsatt hörselförmåga kompenseras av hörselapparat.

I stället synes från fall till fall böra avgöras, i vad mån vid sidan

av krav på hörselapparat även andra villkor äro påkallade.

På grund härav och då motionens syfte förefaller kunna i huvudsak tillgodoses

inom propositionens ram, finner utskottet — med hänvisning tillika

till vad utskottet anför under 32 § 2 mom. — anledning ej föreligga att i

anledning av motionen förorda ändring i propositionen.

Utfärdande av körkort m. m.

32 §.

Beträffande körkort för gummihjulstraktor hänvisas till vad under 29 §

anförts.

1 mom.

c) nykterhetsintyg.

I överensstämmelse med vad nu gäller har i propositionen upptagits skyldighet

för polismyndighet att till länsstyrelsen översända införskaffade

yttranden från nykterhetsnämnd m. fl. över körkortssökandes nykterhetsförhållanden.

1 motionerna I: 321 och II: 419 har föreslagits, att polismyndighet skulle

insända sådant yttrande endast i de fall, då nykterhetsnämnd tillkännagivit

annan mening än polismyndigheten.

Utskottet finner det ha ett visst värde, att alla yttranden om sökanden

samlas hos körkortsmyndigheten, och avstyrker därför motionärernas förslag.

2 mom. Körkort för partiellt arbetsföra m. fl.

I motionen II: 428 har hemställts, att åt länsstyrelse måtte anförtros att

pröva jämväl frågor om körkortsdispenser för partiellt arbetsföra.

Utskottet.

Givetvis är det önskligt att för de partiellt arbetsföra i görlig mån underlätta

förvärvet av körkort. Bestämmelserna i 2 mom. enligt propositionen

giva emellertid, såsom förut framhållits, generellt länsstyrelsen möjlighet

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

att — i de fall och på de villkor, som Kungl. Maj:t bestämmer — utfärda

körkort för sökande med medicinska brister. Man synes visserligen därvid

främst ha tänkt på personer med sockersjuka eller hörselnedsättning. Emellertid

har det lämnats öppet att till länsstyrelses prövning även överföra

frågor om körkort vid andra medicinska brister. Utskottet finner därför i

anledning av motionen icke erfordras annat utskottets yttrande, än att utskottet

påpekar angelägenheten av att i samband med utformningen av tilllämpningsbestämmelserna

till 2 mom. även undersökes möjligheten för att

giva länsstyrelse befogenhet att utfärda körkort för partiellt arbetsför.

En ganska stadgad praxis förefaller ha utbildat sig vid Kungl. Maj:ts

prövning av körkortsdispenser för personer med vissa lyten, såsom förlust

eller förlamning av en arm eller ett ben, stelhet m. m. När medicinalstyrelsen

och förste bilinspektören tillstyrkt dispensansökan, har sålunda regelmässigt

dispens beviljats på de villkor, som angivits som förutsättning för

tillstyrkandet. Med hänsyn härtill ifrågasätter utskottet, huruvida man icke

lämpligen också borde undersöka möjligheten att i tillämpningsförfattning

helt eller delvis till länsstyrelse överflytta prövningen av dessa dispenser.

Återkallelse av körkort m. m.

33 §.

Införes i enlighet med utskottets under 29 § redovisade förslag körkortsplikt

för gummihjulstraktor, torde uttrycket »motorfordon» böra utbytas mot

»körkortspliktigt fordon» i 1 mom. andra stycket, 2 mom. första stycket,

3 mom. första stycket och 5 mom. första stycket.

1 mom.

Första stycket: Behörig myndighet.

Enligt propositionen skall liksom hittills återkallelse av körkort ankomma

på länsstyrelsen även i det fall, att återkallelsen föranledes av straffbelagd

förseelse. Gällande föreskrift härom har föregåtts av ingående överväganden

(se SOU 1935: 23 s. 106—109 och Kungl. Maj :ts prop. nr 213/1936 s. 62—63),

huruvida i det angivna fallet återkallelsen borde ankomma på länsstyrelsen

eller den domstol, som ådömt straffet.

Utskottet.

Inom utskottet har upptagits frågan, vilken myndighet som i förevarande

fall lämpligen bör avgöra om återkallelsen. Enligt utskottets mening förekommer

icke tillräcklig anledning att göra ändring i den gällande regeln,

vilken visat sig i stort sett tillfredsställande. Propositionens förslag förordas

därför.

Fjärde stycket: Återkallelsetider.

I propositionen ha återkallelsetiderna bestämts till

a) minst ett och högst fem år, då föraren dömts för brott mot 1 § andra

stycket eller 4 § lagen om straff för vissa trafikbrott och brottet begåtts

inom fem år efter det föraren dömts för sådant brott,

s. 105 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

105

b) minst sex månader och högst två år, då föraren eljest dömts för brott,

som nyss sagts, samt

c) minst tre månader och högst två år, då körkort eljest återkallas.

I förhållande till vad nu gäller innebära bestämmelserna allenast den

skillnaden, att. minimitiden höjts från två till tre månader.

1 motionen II: 422 har föreslagits, att åter kabel setiden måtte ökas till

minst två och högst tio år i fallet a), minst ett och högst fyra år i fallet b)

samt minst sex månader och högst fyra år i fallet c).

Motionerna 1: 321 och II: 419 innefatta hemställan, att den under a) angivna

återkallelsetiden måtte få tillämpas även då föraren icke hunnit bli

dömd för det tidigare brottet. *

Utskottet.

Det synes knappast föreligga något behov av att nu höja gällande återkallelsetider

i vidare mån än som skett i propositionen.

Återkallelse av körkort är principiellt icke ett straff, även om den ofta

fattas såsom sådant, utan en skyddsåtgärd från samhällets sida. Den, som

visat olämplighet som förare, anses sålunda behöva en karenstid, innan

han ånyo kan anförtros behörighet som förare. Vid bestämmande av återkallelsetiden

vid återfall göra sig emellertid liknande synpunkter gällande

som vid utmätande av straff för upprepat brott. För att den under a) angivna

längre återkallelsetiden skall kunna tillämpas bör sålunda fordras,

att vederbörande tidigare drabbats av ansvar för brott, varom här är fråga,

och att detta visat sig icke vara tillräckligt för hans tillrättaförande.

På grund härav får utskottet — med avstyrkande av de i motionerna

II: 422 samt I: 321 och II: 419 gjorda framställningarna — förorda, att

förevarande stadganden utformas på sätt i propositionen föreslagits.

2 mom. Återkallelse på grund av medicinska brister.

Enligt propositionen skall länsstyrelse, som utfärdat körkort, återkalla

detsamma, om förarens förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon

blivit så väsentligt minskade genom sjukdom, skada eller dylikt, att

han ur trafiksäkerhetssynpunkt icke vidare bör innehava körkort. Vidare

äger länsstyrelse, när så finnes påkallat, ålägga förare att inom viss tid

förete nytt läkarintyg vid äventyr att körkortet eljest återkallas.

I motionerna I: 321 och II: 419 har ifrågasatts, huruvida icke åt läns^

styrelse borde givas rätt föreskriva, att läkarintyget skulle utfärdas av

tjänsteläkare med viss specialitet.

I motionerna I: 318 och II: 425 har föreslagits skyldighet dels för läkare

att hos vederbörande körkortsmyndighet anmäla vissa i motionerna uppräknade

sjukdomar och defekttillstånd, dels ock för sinnessjukhusen att

göra motsvarande anmälningar om personer, som intoges där och lede av

sådana sjukdomar, att de för framtiden icke borde betros med innehav av

körkort.

Läkarförbundet har avstyrkt motionerna.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Utskottet.

Några olägenheter synas icke ha försports vid tillämpningen av nuvarande

regel, enligt vilken varje legitimerad läkare är kompetent att utfärda

intyg, varom här är fråga. Praktiska olägenheter skulle däremot vara förknippade

med en föreskrift om att endast tjänsteläkare med viss specilialitet

får anlitas. Provinsial- och stadsläkare utöva som regel icke specialitet. Ett

föreläggande att uppsöka specialist skulle därför ej sällan kunna åsamka

den intygssökande såväl ökade besvär som större kostnader.

Ur trafiksäkerhetssynpunkt är det givetvis ett betydande intresse, att läkare

och sinnessjukhus anmäla sjukdomar och defekttillstånd, som här

avses. Emellertid skulle införandet av uttrycklig föreskrift om skyldighet

att göra sådan anmälan vara förenat med vissa olägenheter. Utskottet vill

hänvisa till vad föredragande departementschefen härom anfört (se prop.

s. 187). Enligt utskottets mening äro olägenheterna av sådan art, att — såsom

departementschefen förordat — med införande av en tvingande föreskrift

synes böra anstå åtminstone till dess närmare erfarenhet vunnits om

i vilken omfattning frivillig anmälan tillämpas.

På grund av vad nu anförts avstyrker utskottet motionärernas förevarande

yrkanden.

5 mom.

Enligt propositionen skall — i överensstämmelse med vad nu gäller —

ansökan om återfående av körkort eller om utfärdande av nytt körkort efter

återkallelse ställas till länsstyrelsen i det län,, som i 32 § 1 mom. sägs,

d. v. s. i allmänhet det län, där sökaden är mantalsskriven.

I motionerna 1: 321 och II: il9 har föreslagits, att ansökningen skulle

insändas till den länsstyrelse, vilken återkallat körkortet, och att denna

länsstyrelse även skulle utfärda eventuellt nytt körkort.

Utskottet.

Utfärdandet av körkort bör enligt utskottets mening ankomma på länsstyrelsen

i det län, som i 32 § 1 mom. sägs, även i det fall, att för sökanden

tidigare utfärdat körkort återkallats. Däremot kan det i och för sig finnas

visst fog för att låta länsstyrelse, som återkallat körkort, även pröva frågan

om körkortets återfående. Denna länsstyrelse kan sålunda i allmänhet antagas

äga den bästa kännedomen om vederbörande, och vidare skulle skriftväxling

mellan länsstyrelserna undvikas. Emellertid förefaller det icke lämpligt

att beträffande ansökan om återfående av körkort och ansökan om nytt

körkort uppställa skilda bestämmelser med avseende å forum.

På grund härav och då det nuvarande systemet får anses ha i stort sett

fungerat tämligen friktionsfritt, vill utskottet — med avstyrkande av motionerna

— förorda, att hithörande stadganden utformas på sätt i propositionen

föreslagits.

8 mom.

I enlighet med vad hittills gällt har i propositionen upptagits, att beslut

om återkallelse av körkort m. m. skola kungöras för rikets polismyndighe
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

ter. Detta kungörande sker enligt gällande tillämpningsbestämmelser i tidningen

»Polisunderrättelser». ,

I motionerna I: 321 och II: 419 har hemställts, att momentet måtte utgå.

Utskottet.

Det kan för mången verka stötande, att exempelvis den, för vilken körkortet

indragits på grund av sjukdom, skall behöva få sitt namn infört i

»Polisunderrättelser». För kontrollen över förarna torde det emellertid vara

nödvändigt, att polismyndigheterna på något sätt erhålla kännedom om återkallade

körkort. Det i propositionen upptagna stadgandet synes därför böra

bibehållas. Utskottet förutsätter emellertid, att vid den nu pågående utredningen

angående »Polisunderrättelser» beaktas det berättigade intresset av

att kungörandet av körkortsåterkallelser sker på ett för vederbörande så

skonsamt sätt som möjligt.

Varning (34 §). Körskola (36 §).

I propositionen har — i överensstämmelse med vad för närvarande gäller

beträffande körkortshavare meddelad varning — under 34 och 36 §§

upptagits, att varning, som meddelats innehavare av körkort resp. innehavare

av körskola eller föreståndare, lärare eller instruktör vid sådan skola,

ej får överklagas.

Inom utskottet har ifrågasatts, att dessa bestämmelser skulle slopas. Därvid

har anförts, att meddelad varning komme att införas i körkortsregistret

eller länsstyrelsens anteckningar om körskolor och därigenom för framtiden

belasta vederbörande. Denne borde därför äga rätt att hos högre myndighet

påkalla prövning av varningens berättigande.

Utskottet.

Bestämmelser om varning finnas i åtskilliga författningar. Dessa synas

giva vid handen, att om i författningen varning uttryckligen angivits som en

form av straff, författningen också medgiver besvärsrätt för den varnade,

under det att sådan rätt saknas, där varningen icke givits karaktären av

straff. Utskottet vill här hänvisa till exempelvis instruktionen för väg- och

vattenbyggnadsverket, statens järnvägars disciplinära bestämmelser och

stadgan angående folkundervisningen i riket, å ena, samt 8 kap. 7 och 8 §§

rättegångsbalken, motorfordonsförordningen och förordningen angående yrkesmässig

automobiltrafik m. m., å andra sidan.

Såsom förut framhållits, är återkallelse av körkort icke att beteckna som

ett straff i detta ords egentliga mening. Lika litet kan varning, som meddelas

körkortshavare, anses falla under begreppet straff. Av liknande skäl

torde ej heller under detta begrepp falla varning av körskoleinnehavare eller

av föreståndare, lärare eller instruktör vid körskola.

På grund härav och då det knappast torde finnas anledning att i förevarande

sammanhang göra någon ändring i vad enligt det föregående allmänt

synes gälla i fråga om varning, tillstyrker utskottet, att de i propositionen

föreslagna bestämmelserna bibehållas.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Avd. IV. Trafikregler.

Korsning i plan mellan våg och järnväg m. m.

42 §.

Enligt 3 § 1 mom. vägtrafikstadgan skall fordonsförare, som nalkas plankorsning

med järnväg, nedbringa hastigheten så, att fordonet kan med säkerhet

stannas på betryggande avstånd från närmaste rälssträng.

I propositionen har upptagits, alt fordonsförare, som ämnar passera plankorsning,

skall hålla en med hänsyn till omständigheterna tillräckligt låg

hastighet.

I motionerna I: 321 och 11: 419 har hemställts, att utöver vad nu sagts

måtte föreskrivas, att förare av motorfordon vid passerande av sådan korsning

skulle växla ned eller stanna. I varje fall borde detta gälla, om korsningen

vore obevakad och sikten där vore dålig, eller om dimma eller snöyra

rådde.

Utskottet.

I åtskilliga fall — exempelvis då klar sikt råder och banan är fullt överskådlig

på betryggande avstånd — torde det ej vara erforderligt att växla

ned eller stanna före plankorsning. I sådana fall lärer knappast kunna förväntas,

att bestämmelserna om skyldighet att växla ned eller stanna bli

efterlevda. Härigenom skulle respekten för en bestämmelse om skyldighet

härutinnan avtrubbas. Vid tät trafik å väg, som korsar järnväg, kan dessutom

lätt uppstå stagnation eller störning i trafiken, om varje motordrivet

fordon skall nedväxlas eller stannas före korsningen.

Med hänsyn härtill och då propositionens föreskrift — såsom ock föredragande

departementschefen framhållit — lärer innefatta skyldighet för föraren

att växla ned eller helt stanna fordonet, där omständigheterna det påkalla,

finner utskottet — som likväl vill betona vikten av särskilt stor försiktighet

vid plankorsningar ■— sig icke böra förorda någon generell regel av

det i motionerna angivna innehållet.

I vissa särskilda fall torde det emellertid med hänsyn till terräng- och

siktförhållandena kunna vara påkallat, att föraren alltid stannar framför järnvägskorsning

för att förvissa sig om att denna kan passeras utan fara. I dylika

fall bör före korsningen uppsättas särskilt stopptecken, som ålägger föraren

att iakttaga försiktighetsåtgärden i fråga. Sådant stopptecken är medtaget

i det av 1944 års sakkunniga avgivna förslaget till vägmärkeskungörelse.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att plankorsningar utan bevakning

eller signalanordningar alltid måste vara förenade med stora risker,

särskilt om sikten försvåras genom dimma, snöyra eller dylikt. I görlig

mån böra därför snabba åtgärder vidtagas för åstadkommande av säkerhetsanordningar

vid de obevakade plankorsningar, där dylika anordningar saknas.

Likaså bör arbetet med anordnandet av skenfria korsningar påskyndas

i all den omfattning förhållandena kunna medgiva.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

109

Åligganden vid trafikolycka.

43 §.

I propositionen har under denna paragraf — i anslutning till gällande

stadgande i 8 § vägtrafikstadgan — givits föreskrifter om de skyldigheter,

vilka åvila vägtrafikant, som haft del i uppkomsten av trafikolycka.

Motionen 11:421 innehåller förslag, att föreskrifterna måtte fullständigas

med en bestämmelse om skyldighet för vägtrafikant att i samband med svårare

trafikolycka eller den allmänna trafikövervakningen underkasta sig

prov medelst s. k. drunkometer genom polisens försorg. I andra hand har

hemställts, att motionen måtte överlämnas till 1949 års trafiknykterhetsutredning

för beaktande.

U tskottet.

Frågan om drunkometerprovet förefaller ännu ej vara tillräckligt utredd

för att man skall kunna avgöra, huruvida en bestämmelse av det i motionen

angivna innehållet bör införas. Emellertid torde frågan höra till dem, som

falla inom det åt trafiknykterhetsutredningen lämnade uppdraget. Utskottet

vill därför tillstyrka motionärens i andra hand gjorda hemställan.

Hastighet.

46 §.

Vägtrafikstadgan upptager under 5, 22 och 26 §§ vissa närmare bestämmelser

om vad fordonsförare har att iakttaga, då han möter eller upphinner

fordon, förspänt med dragare, eller den, som rider eller leder kreatur, eller

då eljest kreatur finnes i närheten.

I propositionen ersättas dessa bestämmelser med en allmän föreskrift om

att fordonsförare skall hålla en med hänsyn till förhållandena tillräckligt

låg hastighet, då fordonet nalkas kreatur.

I motionerna I: 320 och II: i27 har hemställts, att föreskriften måtte

utvidgas, så att den gällde för det fall, att fordonet nalkades hemdjur eller

villebråd.

Utskottet.

Det synes i och för sig önskvärt, att fordonsförare, även då han nalkas

villebråd eller annat hemdjur än kreatur, i görlig mån avpassar hastigheten

så, att skada undvikes. En obligatorisk bestämmelse härom torde emellertid

ha sådan räckvidd, att den skulle bli svår att efterleva, övervakningen av bestämmelsens

efterlevnad skulle även erbjuda stora svårigheter, såvitt angår

villebråd och mindre hemdjur. Det kan därför befaras, att respekten för

bestämmelsen snart nog skulle avtrubbas. Slutligen må erinras om de möjligheter

till beivran av avsiktligt brott, vilka erbjudas genom bestämmelserna

i jaktlagstiftningen (se prop. s. 236—237).

Utskottet förordar därför, att bestämmelsen utformas på sätt i propositionen

föreslagits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Korsande möte.

48 §.

1 och 2 mom.

Vid korsning mellan huvudled och annan väg skall enligt propositionen

— liksom enligt gällande rätt (4 § 5 mom. vägtrafikstadgan) — fordonsförare,

som från sistnämnda väg vill korsa huvudleden eller svänga in på

denna, lämna företräde åt fordon på huvudleden. Vid annan korsning

skall föraren av det fordon, som har det andra fordonet på sin vänstra

sida, lämna företräde åt det sistnämnda fordonet.

I motionerna I: 321 och ll: il 9 har — i anslutning till vad i samma motioner

föreslagits vid 42 § — hemställts om föreskrift, att förare av motorfordon

vid passerande av korsning med huvudled skall växla ned eller

stanna. I varje fall borde denna föreskrift gälla för det fall, att sikten vid

korsningen vore dålig eller dimma eller snöyra rådde.

Motionen 11: il5 innefattar hemställan om införande av skyldighet för

fordonsförare att stanna fordonet före infart på huvudled.

Utskottet.

Motionsyrkandena avstyrkas. Utskottet vill i detta sammanhang i tillämpliga

delar åberopa, vad utskottet anfört under 42 §.

Stannande och uppställning.

49 §.

I motionen 11: i28 har föreslagits bestämmelse om att förbud eller annan

inskränkning beträffande bilparkering icke skulle gälla för läkare vid resa

till sjukdomsfall.

Läkarförbundet har tillstyrkt motionen.

Gällande författningar ävensom propositionen sakna uttrycklig motsvarighet

till den föreslagna bestämmelsen. Däremot har föredragande departementschefen

vid 39 § gjort följande uttalande:

Den norska strafflagens 47 § föreskriver, att ingen kan straffas för handling,

som han företagit för att rädda någons person eller gods från en eljest

oundviklig fara, när omständigheterna berättigat honom att anse denna

fara som särdeles betydande i förhållande till den skada, som kan vållas

genom handlingen. I den danska strafflagen (14 §) finnes ett liknande

stadgande. Däremot saknar den svenska strafflagen — bortsett från bestämmelserna

om rätt till nödvärn —- uttrycklig föreskrift, i vad mån den

skall undgå straffansvar, vilken av en nödsituation tvingats att företaga en

i princip straffbelagd handling. I den praktiska rättstillämpningen gälla

emellertid i vårt land liknande allmänna regler som i våra grannländer.

Erinras må här om rättsfallen NJA 1932: 651 och SvJT 1937: 44.

I förslaget till vägtrafikförordning har behovet av särskilda regler för

trängande lägen beaktats genom direkta bestämmelser för vissa fall av

mera allmän räckvidd. Utöver dessa kunna givetvis tänkas andra, där hänsyn

till en nödsituation måste tagas vid trafikreglernas tillämpning. Det

kan sålunda ej anses rimligt, att exempelvis en läkare skall drabbas av

s. 111 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

111

straffansvar för det han vid ett brådskande sjukbesök, där kanske livets

räddning hänger på sekunderna, måste lämna sin bil på en plats, där parkerings-

eller uppställningsförbud råder. För sådant eller jämförligt fall

böra naturligen nyss antydda allmänna rättsregler äga tillämpning. Det

torde emellertid ej vara lämpligt att för alla de fall, som här kunna komma

i fråga, upptaga uttryckliga stadganden i sådan riktning. I stället lärer åt

praxis böra överlämnas att pröva, om avsteget från gällande trafikföreskrifter

varit nödvändigt, och om vederbörande i sammanhanget vidtagit de

försiktighetsmått, vilka man skäligen kunnat kräva av honom.

Utskottet.

Departementschefens uppfattning delas av utskottet. För en läkare, som

uppställer sin bil i strid mot gällande parkerings- eller uppställningsbestämmelser,

torde sålunda de angivna allmänna rättsreglerna leda till frihet

från ansvar i det fall, då avsteget från bestämmelserna verkligen varit

nödvändigt. För andra fall synes det ej finnas någon egentlig anledning att

i nu ifrågavarande hänseende gynna läkaren framför andra vägtrafikanter.

Utskottet avstyrker därför motionärens förslag.

Belysning.

51 §.

Enligt 19 § 1 mom. c) vägtrafikstadgan skola å bil under färd i mörker

bl. a. föras minst två lyktor framtill. Dessa skola visa vitt, blåvitt eller gult

sken och vara av tillräcklig sammanlagd ljusstyrka för att bilen skall kunna

föras på betryggande sätt. Två av lyktorna skola vara anbragta på samma

höjd, en på vardera sidan av bilen.

På motorcykel skall enligt samma stadgas 26 § vid färd under mörker

föras minst en sådan lykta, som i 19 § 1 mom. c) sägs.

Till dessa bestämmelser anknyta föreskrifter i stadgans 20 och 26 §§

om förbud mot att använda bländande ljus i vissa närmare angivna fall.

I motionerna I: 156 och 11: 202 har föreslagits sådan ändring i vägtrafikstadgan,

att på bil högst två lyktor, anbragta å samma höjd, en å vardera

sidan av bilen, samt å motorcykel högst två lyktor få framtill vara tända vid

möte under mörker, samt att förutom dessa lyktor endast må förekomma

belyst skylt, utvisande, att fordonet är buss eller trafikbil eller är försett

med påhängsvagn eller annan släpvagn. Undantag från dessa föreskrifter

skall enligt motionerna dock göras för utryckningsfordon.

Motionärerna ha motiverat sin framställning bl. a. med att avbländningsanordningarna

på vissa nu förekommande biltyper icke vore tillfredsställande.

Utskottet.

På grunder, som angivits under 3 § 1 mom. e), finner utskottet någon

ändring icke nu böra vidtagas i gällande författningar. Motionärernas hemställan

torde i stället böra upptagas till övervägande i samband med bestämmelserna

i vägtrafikförordningen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Enligt propositionen (3 och 4 §§) tillhöra belysningsanordningarna bils

och motorcykels obligatoriska utrustning och krävas sålunda icke blott

under färd i mörker. Såvitt angår lyktornas beskaffenhet och placering,

överensstämmer propositionens förslag i stort sett med vad nu gäller. Dock

skall trehjulig motorcykel eller motorcykel med sidvagn vara försedd med

sådana lyktor, som stadgas för bil. Vidare skola lyktor med bländande

sken kunna snabbt avbländas på tillfredsställande sätt.

De under 51 § upptagna bestämmelserna om förbud att använda bländande

ljus skilja sig i det väsentliga icke från de i det föregående nämnda

föreskrifterna i 20 och 26 §§ vägtrafikstadgan.

Med de i propositionen föreslagna stadgandena bli bils och motorcykels

framlyktor med därtill hörande avbländningsanordningar — till skillnad

från vad hittills varit fallet — föremål för besiktning och annan fordonskontroll.

Det kan förutsättas, att vid dylik kontroll endast bli godkända

sådana avbländningsanordningar, som befinnas tillfredsställande. Härigenom

och genom det i 51 § stadgade förbudet mot bländande ljus tillgodoses

enligt utskottets mening motionernas syfte tillräckligt.

På grund härav och då ett generellt förbud mot mer än två lyktor framtill

under vissa förhållanden förefaller kunna medföra olägenheter, avstyrker

utskottet motionerna.

Fordons last.

52 §.

1 mom.

Enligt propositionen får på fordon icke gods lastas eller personer placeras

så, att föraren kommer att sakna nödig sikt eller erforderliga möjligheter

till manövrering, eller så, att fara eljest uppstår för person eller

egendom, eller så att trafiken onödigtvis hindras eller störes. Stadgandet,

som icke har någon direkt motsvarighet i gällande författningar, innefattar

den i 20 § 1 mom. vägtrafikstadgan meddelade föreskriften, att å eller invid

bils förarsäte gods icke må lastas eller personer så placeras, att det

för bilens manövrering avsedda utrymmet inkräktas.

Utskottet.

Särskilt vid forsling av skogsprodukter kan betydande risk uppkomma

genom otillräcklig surrning av lasset. Det i propositionen föreslagna stadgandet

täcker visserligen även detta fall. Faromomentet i fråga synes

emellertid vara av sådan storleksordning, att detsamma måhända borde

framhävas genom ett uttryckligt omnämnande i förevarande bestämmelse.

Utskottet förordar därför, att frågan om tillägg i angivet hänseende tages

under övervägande vid bestämmelsens slutliga utformning.

2 mom.

Enligt propositionen skall, om på fordon föres gods, som skjuter mer än

150 centimeter utanför fordonet framtill eller baktill, godsets yttersta del

s. 113 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

113

vara tydligt utmärkt med flagga, lykta eller annan lämplig anordning.

Föreskriften saknar motsvarighet i nuvarande författningar.

I motionerna 1: 315 och 11: 426 har hemställts om sådan jämkning av

bestämmelsen, att beträffande hästfordon flagga eller annan lämplig anordning

skall anbringas på godsets yttersta del endast om godset skjuter

mer än 300 centimeter utanför fordonet.

Utskottet.

Vad först angår bestämmelsens principiella utformning vill utskottet

framhålla, att det givetvis är särskilt farligt med gods, som skjuter ut

framtill. Faran av sådant gods kan vara betydande, även om det skjuter

utanför fordonet mindre än 150 centimeter. Med hänsyn härtill förordar

utskottet, att den i propositionen föreslagna regeln jämkas så, att

godset skall på angivet sätt utmärkas, om det skjuter utanför fordonet

framtill eller mer än 150 centimeter baktill.

Vidkommande härefter inotionsyrkandet kräver enligt utskottets mening

hänsynen till trafiksäkerheten, att bestämmelsen om markering av fordons

last gäller generellt för alla slag av fordon. Det av motionärerna

ifrågasatta särstadgandet avstyrkes därför.

Utskottet vill emellertid framhålla, att lasten stundom kan vara så anordnad,

att dess gränser måste tydligt falla i ögonen även utan särskilt

utmärkande. På en kompakt last av exempelvis timmer kan sålunda en

markering i form av flagga eller dylikt ibland vara tämligen överflödig,

även om lasten skjuter avsevärt utanför fordonet. Utskottet förutsätter,

att åt uttrycket »annan lämplig anordning» gives en så vidsträckt innebörd,

att särskild markering icke kräves i det fall, att lasten i och för sig

kan sägas utgöra lämplig anordning till andra vägtrafikanters varskoende.

Särskilda bestämmelser om trafik med motordrivna fordon m. m.

54 §.

1 mom. första stycket.

Jämlikt 23 § 1 mom. vägtrafikstadgan får bil ej framföras på allmän väg,

gata eller annan allmän plats, då den tyngd, som uppbäres av det mest belastade

hjulet, överstiger 2 500 kilogram för bil med två hjulaxlar och 2 000

kilogram för bil med flera hjulaxlar. Dessa bestämmelser äga enligt 33 § 1

mom. samma stadga motsvarande tillämpning på fordon, som tillkopplas bil.

Enligt propositionen får motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon

icke föras på allmän väg, gata eller annan allmän plats:

a) då den vikt, som uppbäres av någon hjulaxel, överstiger 6,oo ton;

b) då den sammanlagda vikt, som uppbäres av två på mindre inbördes

avstånd än 2 meter belägna hjulaxlar på fordonet eller fordonstågct ( = boggietrycket),

överstiger 8,oo ton;

c) då fordonets eller fordonstågets bruttovikt överstiger 8,oo ton vid ett

8 Biliang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. Nr 30.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

avstånd mellan fordonets eller fordonstågets första och sista hjulaxel uppgående

till mindre än 2 nieter, 8,50 ton vid ett avstånd mellan sagda axlar

uppgående till 2 men ej 3 meter, 9,75 ton vid ett axelavstånd uppgående till

3 men ej 4 meter o. s. v., med tillägg av 1,25 ton för varje meter, varmed axelavståndet

ökas;

d) då luftövertycket i hjulringarna överstiger 6 kilogram per kvadratcentimeter.

I motionerna I: 303 och II: W2 har hemställts, att de föreslagna bestämmelserna

måtte jämkas så, att under b) medgåves en vikt av 10 000 kilogram,

att under c) medgåves en bruttovikt av 10 000 kilogram vid ett avstånd

mellan fordonets eller fordonstågets första och sista hjulaxel uppgående

till mindre än 2,o meter, 10 500 kilogram vid ett avstånd mellan sagda

axlar uppgående till 2,o men ej 2,i meter, 10 625 kilogram vid axelavstånd

uppgående till 2,i men ej 2,2 meter o. s. v., med ett tillägg av 125 kilogram för

varje decimeter, varmed axelavståndet ökades, samt att bestämmelsen under

d) utginge.

Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen har i sitt yttrande över motionerna anfört

bl. a. följande. I propositionen hade uttalats, att antalet av de broar,

för vilka restriktioner skulle erfordras med de i propositionen föreslagna

reglerna, kunde beräknas inom blott ett par år ha sjunkit från nuvarande

45 till 40 procent av totala broantalet. Därest de i motionerna förordade höjningarna

av boggietryck och bruttovikt skulle genomföras, komme antalet

restriktionskrävande broar att väsentligt ökas. Antalet broar, för vilka restriktioner

då skulle behövas, kunde överslagsvis uppskattas till cirka 60

procent av totala broantalet. Inom styrelsen verkställda beräkningar hade

givit vid handen, att i fråga om broars hållfasthet ekvivalens icke rådde

mellan de i motionerna angivna värdena på axeltryck — 6 ton — och boggietryck

— 10 ton. Om dessa viktgränser infördes i vägtrafikförordningen,

skulle restriktioner bli erforderliga för broar, som visserligen kunde upptaga

ett axeltryck av 6 ton men icke tålde ett boggietryck av 10 ton. De höjda

bruttovikterna komme att nödvändiggöra ytterligare inskränkningar, och

den för viss bro högsta tillåtna vikten borde i sådant fall sättas i relation

till avståndet mellan första och sista axeln. Sådana omfattande föreskrifter

bleve svåra att tillkännagiva på vägmärken av vedertagen typ. För allmänheten

måste de te sig svårförståeliga och tillkrånglade. Man kunde därför

befara, att efterlevnaden bleve sämre än vid enkla och klara regler. Ur trafiksäkerhetssynpunkt

vore detta av stor betydelse. Man måste nämligen vid

bedömandet av storleken av de fordon, som skulle tillåtas framgå, även

beakta behovet av säkerhet för att icke på grund av väg- eller broskador

olyckor inträffade. Om propositionens värden på boggietryck och bruttovikt

fastställdes, skulle detta icke försämra framkomligheten på vägarna, ty

då hade man att lämna generella dispenser i den omfattning detta bleve

möjligt. Sådana dispenser — meddelade i län skungörelserna — skulle bli betydligt

lättare att formulera och förstå än ett flertal på vägmärken angivna

förbud vid broar. På grund härav avstyrktes det i motionerna framlagda för
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

115

slaget om höjning av boggietryck och bruttovikt. Motionärernas förslag, att

den tillåtna bruttovikten borde variera för varje decimeters ändring av axelavståndet,

ansåge styrelsen ur praktisk synpunkt icke lämpligt att genomföra.

Vad slutligen anginge luftövertrycket i ringarna vore den i propositionen

föreslagna gränsen 6 kilogram per kvadralcentimeter icke aktuell

för de vanligen förekommande ringdimensionerna. Emellertid kunde cn

utveckling mot högre ringtryck vara tänkbar, vilket ur vägsynpunkt vore

en stor nackdel. För att motverka en dylik utveckling kunde ifrågavarande

bestämmelse vara lämplig. För den händelse åter, att det skulle anses olämpligt

att nu införa en sådan bestämmelse, kunde frågan om bestämmelsens

införande upptagas på nytt framdeles, därest det skulle visa sig, att utvecklingen

ginge i en för vägarnas hållfasthet ogynnsam riktning.

Vågföreningen har framlagt följande synpunkter beträffande b): På vägar

och kortare broar gåve axeltrycket 6 ton den största påkänningen. På

längre broar gåves däremot den största påkänningen av boggietrycket, vare

sig detta vore 8 eller 10 ton. Ekvivalens rådde visserligen icke mellan axeltrycket

6 ton och boggietrycket 10 ton. Emellertid rådde ej heller ekvivalens

mellan sagda axeltryck och boggietrycket 8 ton. Det vore endast växlingspunkten,

som försköte sig, när man ökade boggietrycket. Den ökning av materialansträngningen,

som följde av boggietryckets höjning från 8 till 10 ton,

vore för kortare broar (under 10 meter) i medeltal 15 procent. För större

brolängder nedginge sedan ökningen, så att den för broar av 20 resp. 30

meters längd kunde beräknas utgöra 4 resp. 3 procent. Omkring 60 procent

av den sammanlagda brolängden i landet hänförde sig till broar med längd

av 20 meter och däröver. Ökningen av materialansträngningen finge vid detta

förhållande betecknas som måttlig. Härtill komme, att vid valet mellan de

båda boggietrycksgränserna avgörande betydelse icke borde fästas vid antalet

broar, som drabbades av den ena eller den andra bestämmelsen. Utslagsgivande

borde i stället vara, hur stor del av trafiken som framginge

efter de olika bestämmelserna. Härvid vore att märka, att mer än hälften av

landets trafikflöde framgingé på sådana huvudvägar (riks- och länshuvudvägar),

som vore tillåtna för ett axeltryck av 6 ton och ett boggietryck av

10 ton. Med hänsyn till nu angivna förhållanden förefölle det ej behövligt

att i syfte att undvika oförmånlig viktkoncentration kvarhålla boggietrycket

vid 8 ton, utan borde detta utan olägenhet kunna höjas till 10 ton.

Beträffande c) har vägföreningen — under hänvisning till vad under ht

anförts — förordat en mot boggietrycket 10 ton svarande höjning av tilllåtna

bruttovikterna. Föreningen har vidare anfört, att den i propositionen

uppställda meterregeln komme att hårt drabba fordon med axelavstånd

nära men något under helt meteravstånd. Motionernas decimeterregel vore

därför att föredraga. Denna regel innebure icke någon högre belastning

eller svårighet i övrigt vid tillämpningen utan blott en närmare anslutning

än meterregelns till den kurva, efter vilken bruttovikterna borde få ökas.

Ur trafikekonomisk synpunkt skulle decimeterregeln medföra stora fördelar

i förhållande till meterregeln.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Slutligen har föreningen beträffande d) uttalat, att begränsning av luftövertrycket

icke funnes stadgad i någon utländsk författning och icke heller

syntes vara erforderlig.

I motionen II: 424 har hemställts, att tillåtna axeltrycket måtte bestämmas

till 7 ton.

Utskottet.

Axeltryck.

Med hänsyn till våra vägars nuvarande och för de närmaste åren påräkneliga

tillstånd kan enligt utskottets mening såsom normalregel icke stadgas

högre axeltryck än 6 ton. Med avstyrkande av motionen II: 424 förordar

utskottet därför propositionens förslag härom.

Boggietryck, bruttovikt och luftövertryck.

Normalregeln torde böra utformas så, att den uttrycker vad som kan

tillåtas på den övervägande delen av våra vägar och broar. Vid bedömandet

härav bör man beakta icke blott antalet broar och vägar och dessas

längd utan även trafikintensiteten på de olika vägarna. Vidare bör hänsyn

tagas till de väg- och broförbättringar, som påräknas bli utförda under de

närmaste åren. Slutligen bör regeln avfattas så, att praktiska svårigheter

vid dess tillämpning i görlig mån undvikas. Inskränkningar däri böra sålunda

i regel kunna medelst vägmärken tillkännagivas på enkelt och tydligt

sätt.

Vad först angåir frågan om boggietrycket, skulle tydligen dettas höjande

till 10 ton nödvändiggöra avsevärt flera restriktioner, än som skulle erfordras

vid boggietrycket 8 ton. Dessutom skulle med boggietrycket 10 ton

som huvudregel restriktionerna bli svårare att formulera och förstå. Med

hänsyn härtill kan 10-tonsregeln knappast betecknas som fullt tillfredsställande.

Emellertid giver ej heller 8-tonsregeln en riktig bild av vad som kan tilllåtas

på våra vägar. Av landets huvudvägnät — varå som nämnt mer än

hälften av trafikflödet framgår — är sålunda cirka 70 procent tillåtet för

ett axeltryck av 6 ton och ett boggietryck av 10 ton. Det förefaller bl. a.

ur psykologisk synpunkt icke riktigt, att detta förhållande icke skall komma

till synes i den grundläggande vägtrafikförfattningen.

Enligt utskottets mening .skulle det föreliggande spörsmålet på ett praktiskt

sätt lösas, om man bibehölle propositionens förslag som huvudregel

men för huvudvägarna såsom undantag från denna regel stadgade 10 ton

som högsta tillåtna boggietryck.

Vidkommande härefter bruttovikten finner utskottet beaktansvärda trafikekonomiska

fördelar kunna vinnas genom utbyte av propositionens meterregel

mot den i motionerna 1:303 och 11:402 föreslagna decimeterregeln.

Däremot synas några egentliga olägenheter knappast vara att befara.

Utbytet förefaller därför lämpligt. Dessutom torde motsvarande undantag

böra stadgas beträffande tillåtliga bruttovikter som i fråga om boggietrycket.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

117

Vad slutligen gäller luftövertrycket i hjulringarna förefaller det knappast

hittills ha framkommit något egentligt behov av begränsande bestämmelser.

Med införande av sådana bestämmelser torde därför utan olägenhet

kunna tills vidare anstå.

Med åberopande av vad nu anförts förordar utskottet sådan jämkning

av propositionens förslag, att under b) tillåtna boggietrycket bestämmes till

8 000 kilogram, att under c) tillåtna bruttovikten maximeras till 8 000 kilogram

vid mindre avstånd än 2,o meter mellan fordonets eller fordonstågets

första och sista hjulaxel, 8 500 kilogram vid axelavstånd uppgående

till 2,o men ej 2,i meter, 8 625 kilogram vid axelavstånd uppgående till 2,i

men ej 2,2 meter o. s. v., med tillägg av 125 kilogram för varje decimeter,

varmed axelavståndet ökas, att bestämmelsen under d) utgår, samt att för

fordon, som föres på huvudväg (riks- eller länshuvudväg), de enligt b) och

c) för olika fall gällande viktsiffrorna ökas med 2 000 kilogram.

55 §.

1 mom.

33 § 2 inom. vägtrafikstadgan upptager närmare bestämmelser om antal

och vikt av fordon, ,som må dragas av bil.

Enligt propositionen — 1 mom. första stycket — få av bil eller traktor

icke dragas mer än två för koppling till bil eller traktor byggda fordon

eller ett fordon av annat slag. Draget eller dragna fordons bruttovikt eller

sammanlagda bruttovikt får icke uppgå till mer än två gånger det dragande

fordonets bruttovikt. Utan hinder härav får dock enligt samma moment

andra stycket fordon, som byggts för koppling till bil eller traktor,

med iakttagande av nödig försiktighet dragas av bil eller traktor, om varje

draget fordon är försett med effektiva bromsar, som kunna manövreras

från fotbroms eller motsvarande anordning på det dragande fordonet eller

av medföljande bromsare, eller om, såvitt angår fordon på medar, effektiv

bromsning är anordnad på annat lämpligt sätt.

I motionerna I: 317 och 11:400 har hemställts, dels att förbudet mot dragande

av mer än ett fordon, som ej vore byggt för koppling till bil eller

traktor, mätte slopas, dels ock att för en övergångstid av tre år maximala

bruttovikten av draget eller dragna fordon måtte bestämmas till tre gånger

det dragande fordonets bruttovikt.

Motionerna I: 321 och II: 419 innefatta förslag om att beträffande traktordragna

fordon icke måtte stadgas annan begränsning, än att av traktor

icke skulle få dragas mer än två för koppling till bil eller traktor byggda

fordon eller ett fordon av annat slag.

Motionsyrkandena ha motiverats med de svårigheter, som skulle uppkomma

för jordbruket, om propositionens förslag genomfördes.

Utskottet.

Enligt utskottets mening saknas det tillräcklig anledning att i fråga om

tillämpligheten av förevarande bestämmelser göra någon skillnad mellan fordon,

som dragés av bil, och fordon, som kopplats till traktor.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

För att fordon skall kunna anses byggt för koppling till bil eller traktor,

lärer krävas, att det är försett med tillfredsställande kopplingsanordning.

Detta krav torde ur trafiksäkerhetssynpunkt icke kunna eftergivas, om mer

än ett fordon skall få dragas av bil eller traktor.

Vidare ha företagna bromsprov visat, att dragande fordons bromsanordningar

icke kunna giva nöjaktig verkan, om draget eller dragna fordons

bruttovikt eller sammanlagda bruttovikt uppgår till mer än två gånger det

dragande fordonets bruttovikt. För att större vikt skall få dragas, måste

därför i säkerhetens intresse bromsar finnas även på draget eller dragna

fordon. Dessutom torde draget eller dragna fordon böra vara byggda för

koppling till bil eller traktor. Undantag härifrån torde ej böra medgivas ens

för en övergångstid.

Däremot synes det knappast nödvändigt, att —• såom i propositionen föreskrivits

— effektiva bromsar skola finnas på varje draget fordon, om den

dragna vikten uppgår till mer än två gånger det dragande fordonets bruttovikt.

Det torde — med tanke på vad i momentets första stycke stadgas —•

vara tillfyllest, att bromsar finnas på så stor del av de dragna fordonen, att

bruttovikten eller sammanlagda bruttovikten av fordon, som sakna bromsar,

icke uppgår till mer än två gånger det dragande fordonets bruttovikt.

Om de i propositionen upptagna bestämmelserna jämkas i enlighet med

vad nu angivits, torde man erhålla en skälig avvägning mellan trafiksäkerhetens

krav och jordbrukets berättigade intressen. Utskottet förordar därför,

att sådan jämkning företages.

56 §.

1 och 2 mom.

Enligt 24 § 2 inom. vägtrafikstadgan får buss eller lastbil icke framföras

med högre hastighet än 40 kilometer i timmen inom tättbebyggt område och

50 kilometer i timmen annorstädes. Härtill ansluta bestämmelser i stadgans

34 § 1 mom. om tillåtna hastigheter för olika slag av fordonståg.

I propositionen stadgas under 56 § 1 mom. en högsta hastighet för buss

och lastbil av 40 kilometer i timmen inom tättbebyggt område och 60 kilometer

i timmen annorstädes. Paragrafens 2 mom. upptager föreskrifter om begränsning

av hastigheten för fordonståg.

Utskottet.

Inom utskottet har för lastbil ifrågasatts en begränsning i 1 mom. av

tillåtna hastigheten utom tättbebyggt område till 50 kilometer i timmen samt

en motsvarande begränsning i 2 mom. Därvid har anförts, att ur trafiksäkerhetssynpunkt

och med hänsyn till våra vägars nuvarande tillstånd en hastighet

av 60 kilometer i timmen för lastbil knappast kunde anses tillrådlig.

Utskottet hänvisar till vad föredragande departementschefen anfört i ämnet

(se prop. s. 232) och vill för sin del ansluta sig till den av departementschefen

uttalade meningen. Propositionens förslag tillstyrkes sålunda.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

57 §.

119

4 mom.

Enligt 32 och 35 §§ vägtrafikstadgan får — med undantag för fordon,

som vid eldfara användes för brandväsendets räkning — fordon, som kopplas

till bil, icke användas för personbefordran utan att vara besiktigat för

sådant ändamål.

Enligt propositionen får — med liknande undantag — fordon, som kopplats

till motordrivet fordon, icke användas för personbefordran utan att

vara av besiktningsman godkänt för sådant ändamål.

I motionerna I: 317 och II: 400 har hemställts, att från bestämmelsen även

måtte undantagas persontransporter inom jordbruket.

Utskottet.

Med hänsyn till säkerhetskravet torde undantag från propositionens regel

icke böra komma i fråga såvitt angår fordon, som kopplas till bil. Däremot

synes — för tillgodoseende av särskilt jordbrukets intressen — sådant undantag

vara berättigat i vad gäller fordon, som kopplats till traktor för kortare

färd till eller från arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande

ändamål.

Utskottet förordar, att ifrågavarande bestämmelse jämkas i överensstämmelse

med vad nu sagts.

Särskilda bestämmelser om trafik med cykel.

59 §.

4 mom. tredje stycket.

Enligt propositionen får med fordon, som kopplats till cykel, vid cykelåkning

på allmän väg, gata eller annan allmän plats icke befordras gods

med sådan vikt, att sammanlagda vikten av gods på cykeln och på det eller

de fordon, som tillkopplats, överstiger 100 kilogram. Motsvarighet till detta

stadgande saknas i gällande rätt.

I motionerna I: 313 och II: 474 har föreslagits höjning av tillåtna vikten

till 150 kilogram sammanlagt på cykel med tillkopplat »släpfordon».

Utskottet.

Enligt propositionen har vikten 100 kilogram —- efter förfrågningar hos

utövare av yrken, inom vilka transportcyklar användas — funnits vara den

högsta, som kunde anses nöjaktig ur säkerhetssynpunkt. Utskottet finner

sig med hänsyn härtill böra förorda propositionens förslag.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

AVD. V.

Utfärdande av lokala trafikföreskrifter m. m.

61 §.

1 mom. a).

Utskottet.

Enligt propositionen tillkommer det angivna lokala myndigheter att meddela

föreskrifter bl. a. beträffande luftövertryck i hjulringarna. Om utskottets

hemställan under 54 § 1 mom. vinner bifall, torde det i 61 § 1 mom. a)

upptagna stadgandet beträffande luftövertryck böra utgå.

AVD. VI.

Vägmärken m. m.

64 §.

3 mom. Upplysningsmärken.

Momentet innehåller grundläggande bestämmelser om ortnamnsmärken,

vägvisare och andra märken för meddelande av upplysningar för vägtrafikanter

(upplysningsmärken). Sådana märken uppsättas vid allmän väg, gata

eller annan allmän plats. Motsvarande nu gällande bestämmelser finnas i

13 § 1 mom. vägtrafikstadgan.

Ortnamnsmärken skola uppsättas vid infartsväg till stad eller annat tättbebyggt

samhälle och må uppsättas även vid annan ort, där så finnes lämpligt

till upplysning för vägtrafikanter.

Utskottet.

Även för den egentliga landsbygdens vidkommande torde finnas behov av

upplysningsmärken. För orienteringen på landsbygden skulle det sålunda

vara av värde, om i viss omfattning vägmärken funnes med namn på byar,

gårdar etc. Enligt utskottets mening vore det önskligt, om frågan härom

komme under övervägande i samband med den slutliga utformningen av de

blivande bestämmelserna om vägmärken.

AVD. VII.

Ansvarsbestämmelser.

Gemensamma bestämmelser.

72 §.

Enligt propositionen skola böter och viten, som ådömas enligt vägtrafikförordningen,

tillfalla kronan.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

121

Utskottet.

Årets riksdag har numera antagit Kungl. Maj :ts proposition nr 90 med

förslag till lag med vissa bestämmelser om böter och viten. Enligt denna lag,

som träder i kraft den 1 januari 1952, skola böter och viten tillfalla kronan,

om annat icke är föreskrivet. Med hänsyn härtill torde 72 § i förslaget till

vägtrafikförordning såsom obehövlig böra utgå.

Förslaget till lag om straff för vissa trafikbrott.

1 §•

Första stycket.

Enligt 38 § 1 mom. vägtrafikstadgan straffas vägfarande, som brister i

nödig omsorg och varsamhet, med dagsböter. Äro omständigheterna försvårande

och har förseelsen skett vid framförande av motorfordon, må till

fängelse i högst ett år dömas.

I propositionen bestämmes straffet för vårdslöshet i trafik till dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

I motionen II: 420 har hemställts, att fängelsestraffet måtte uteslutas ur

strafflatituden.

Utskottet.

Straffbestämmelsen täcker dels sådan vårdslöshet vid förande av bil. motorcykel,

traktor eller motorredskap, som icke enligt paragrafens andra

stycke är att straffa såsom grov vårdslöshet, dels ock vårdslöshet i annan

vägtrafik, oavsett om omständigheterna äro försvårande. Enligt utskottets

mening kan även annan vägtrafikant än motorförare tänkas göra sig skyldig

till sådan vårdslöshet, att frihetsstraff bör följa. Att fördenskull föra

honom in under andra styckets strängare strafflatitud synes emellertid icke

böra komma i fråga. Denna strafflatitud har nämligen betingats av de

motordrivna fordonens större typiska trafikfarlighet och bör därför gälla

blott för förare av sådana fordon.

Med hänsyn härtill finner utskottet sig böra förorda propositionens förslag.

Andra stycket.

Enligt 2 § 1934 års lag om straff för vissa brott vid förande av motorfordon

skall den, som vid förande av motorfordon eller traktortåg gjort sig

skyldig till brott mot 1 § sagda lag (rattfylleri m. m.) eller överskridit medgiven

hastighet, och som därvid ådagalagt grov vårdslöshet eller visat uppenbar

likgiltighet för andra människors liv eller egendom, dömas till fängelse

eller straffarbete i högst ett år.

Enligt propositionen skall, där någon vid förande av bil, motorcykel, traktor

eller motorredskap ådagalägger grov oaktsamhet eller visar uppenbar

likgiltighet för andra människors liv eller egendom, för grov vårdslöshet i

trafik dömas till fängelse eller straffarbete i högst ett år.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

I motionen II: bl6 har hemställts, att det föreslagna lagrummet måtte jämkas

till att gälla icke blott för förare av motordrivet fordon utan för alla

vägtrafikanter.

Utskottet.

Under hänvisning till vad utskottet anfört under paragrafens första

stycke, vill utskottet —- med avstyrkande av motionen — förorda, att bestämmelsen

i andra stycket utformas på sätt i propositionen föreslagits.

3 §•

Under paragrafen ha i propositionen upptagits bestämmelser om ansvar

för olovlig körning med bil eller motorcykel och för jämförliga brott. Straffet

har bestämts till dagsböter. Vid återfall må dock straffet höjas till

fängelse i högst sex månader.

Utskottet.

Under 29 § förslaget till vägtrafikförordning har utskottet tillstyrkt införande

av körkortstvång beträffande traktorer. Till följd härav erfordras

vissa jämkningar i 3 § förslaget till lag om straff för vissa trafikbrott. Sålunda

böra ansvarsbestämmelserna principiellt göras tillämpliga jämväl beträffande

gummihjulstraktor. Straff skärpningen för återfall lärer dock fortfarande

böra gälla allenast i fråga om bil eller motorcykel. När det gäller

sådana fordon, måste nämligen återfallet anses vara av betydligt högre svårighetsgrad,

än när det blott är fråga om gummihjulstraktor med dess

mindre trafikfarlighet.

Under hänvisning till det anförda förordar utskottet, att paragrafen jämkas

i enlighet med vad nu anförts.

4 §•

I propositionen ha upptagits bestämmelser om ansvar för rattfylleri och

annan onykterhet i trafik. Bestämmelserna svara mot nuvarande stadganden

i 1 § i 1934 års lag om straff för vissa brott vid förande av motorfordon

och skilja sig från dessa huvudsakligen däri, att ansvarsbestämmelserna

— dock icke »promillereglerna» — utsträckts till att gälla även förare

av annat motordrivet fordon än bil, motorcykel och traktortåg, samt att ansvar

införts även för det fall, att förare av motordrivet fordon varit påverkad

av annat berusningsmedel än starka drycker.

Såsom skäl för att icke mera vittgående ändringar i gällande rattfyllerilagstiftning

föreslagits i propositionen har föredragande departementschefen

uttalat, att det borde i görlig mån undvikas att nu i fråga om bestämmelserna

rörande ansvar för bristande nykterhet i trafik företaga några ändringar,

som kunde tolkas som ett föregripande av de resultat, vartill 1949

års trafiknykterhetsutredning kunde komma.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Utskottet.

Med hänsyn till vad departementschefen anfört finner utskottet sig kunna

tillstyrka de i propositionen föreslagna bestämmelserna. Utskottet förutsätter

därvid, att dessa bestämmelser endast utgöra ett provisorium, och betonar

angelägenheten av att bestämmelserna, vilka enligt utskottets mening

icke kunna anses tillräckliga, snarast möjligt ersättas med stadganden, som

på ett effektivt sätt främja nykterheten i trafiken. Erinras må, att vid de

nuvarande bestämmelsernas tillkomst torde ha förutsatts en skärpning allteftersom

bestämmelserna vunne fast förankring i rättsmedvetandet. Så torde

numera vara fallet. Vidare synas nyare forskningsrön tyda på att hos föraren

även vid en mycket ringa alkoholförtäring kan inträda en klar påverkan,

vilken kan ha ödesdigra följder i kritiska situationer. Utskottet vill i sammanhanget

även erinra om de reservationsvis framställda förslag till åtgärder,

som 1944 års sakkunnigas betänkande innehåller. Även dessa förslag

synas vara värda att beaktas vid övervägandet av lämpliga åtgärder till trafiknykterhetens

främjande.

6 §.

Utskottet.

Av skäl, som angivits under 72 § förslaget till vägtrafikförordning, torde

paragrafen såsom numera obehövlig böra utgå.

Förslagen till ändring i automobilansvarighetslagen, trafikförsäkringslagen

och ordningsstadgan för rikets städer.

Utskottet har icke något att erinra mot dessa förslag.

Förslaget till ändring i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m.

27 §.

Såvitt angår de i olika motioner framställda förslagen rörande särskilda

krav på förare i yrkesmässig trafik vill utskottet hänvisa till framställningen

under 29 § förslaget till vägtrafikförordning.

37 §.

3 mom.

Enligt propositionen skola de för ägare stadgade ansvarsbestämmelserna

i fråga om fordon, som tillhör bolag, förening eller annat samfund eller

stiftelse eller annan sådan inrättning, äga tillämpning på den eller dem,

som äga företräda samfundet eller inrättningen. Har statens biltrafiknämnd

på framställning av samfundet eller inrättningen godtagit viss person såsom

bärare av ägares ansvar, skola dock bestämmelserna i stället gälla denne.

Bestämmelsen i den sista punkten är ny.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Andra Jagutskottets utlåtande nr 30.

Utskottet.

Det kan ifrågasättas, om det ur praktisk synpunkt icke vore att föredraga,

att det — såsom har skett i 70 § 3 mom. förslaget till vägtrafikförordning

— anförtroddes åt länsstyrelse i stället för åt biltrafiknämnden att utse

bärare av ägaransvaret. Utskottet vill därför förorda, att Kungl. Maj :t måtte

överväga, om icke framställning enligt 37 § 3 mom. förordningen ang. yrkesmässig

automobiltrafik borde prövas av länsstyrelsen.

Förslaget till ändring i automobilskatteförordningen.

Detta förslag föranleder ingen erinran från utskottets sida.

I motionen 1: 316 har vid förslagen till vägtrafikförordning och lag om

straff för vissa trafikbrott anförts, att vissa bestämmelser borde bringas till

allmänhetens och då särskilt motorförarnas kännedom på ett så effektivt

sätt som möjligt. Motionärerna föresloge därför, att kommunikationsdepartementet

eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen träffade avtal med t. ex.

nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, att denna (NTF) i en

lämplig broschyr eller liknande sammanförde dessa bestämmelser och genom

motorförarnas och liknande organisationer sprede denna såväl till

ägarna och förarna av motorfordon som till andra trafikanter, som kunde

anses ha intresse för densamma. En dylik skrift borde ej utdelas gratis men

säljas till ett populärt pris. Då borde den bli bättre uppmärksammad.

Utskottet.

Enligt vad utskottet inhämtat har NTF upptagit det förevarande spörsmålet.

Föreningen bereder sålunda utgivande av en trafikhandledning upptagande

de trafikregler m. m., som äro av större betydelse för allmänheten.

Beredandet sker i NTF:s regi men i samråd med de stora trafikantorganisationerna

m. fl. Broschyren, som avses skola utgivas i en första upplaga

av cirka 1 miljon exemplar, har tänkts bli utdelad gratis i skolorna samt

i övrigt tillhandahållas till ett mycket lågt pris. Densamma beräknas kunna

färdigställas i tid för utgivande i tämligen nära anslutning till utfärdandet

av vägtrafikförordning och övriga här ifrågavarande författningar.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte — med avslag å motionerna I: 313,

I: 314, I: 320, II: 414, II: 417, II: 422 och II: 427 — i skrivelse

till Kungl. Maj :t anmäla, att riksdagen icke funnit

skäl att i anslutning till de vid propositionen nr 30 fogade

förslagen till vägtrafikförordning, förordning om ändring i

vissa delar av ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars

1868 (nr 22) samt förordning om ändring i vissa delar av

förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkes
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

125

mässig automobiltrafik m. m. göra andra uttalanden än utskottet

i förevarande utlåtande upptagit;

B. att riksdagen måtte — med avslag å motionerna

II: 416 och II: 420 samt under förklaring, att riksdagen funnit

vissa ändringar böra vidtagas i det genom propositionen

framlagda förslaget till lag om straff för vissa trafikbrott —

för sin del antaga förslaget med de ändringarna, att

dels 3 § erhåller följande lydelse:

För någon körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad

att föra sådant fordon eller med åsidosättande av föreskrift,

som meddelats vid utfärdande av körkort, dömes för

olovlig körning till dagsböter.

Anställer och brukar någon såsom förare av körkortspliktigt

fordon den, som icke äger rätt att föra fordonet, eller

tillåter någon eljest annan att föra sådant fordon utan att

denne är berättigad därtill, straffes likaledes med dagsböter.

Begår någon, efter det han genom laga kraftvunnen dom

blivit dömd för något i denna paragraf avsett brott, som

hänför sig till bil eller motorcykel, ånyo sådant brott, må

straffet liöjas till fängelse i högst sex månader;

dels ock 6 § utgår;

C. att riksdagen måtte antaga de vid propositionen fogade

förslagen till

1) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 juni 1916

(nr 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik,

2) lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den

10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon

samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 1, 2 och 5 §§

förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt;

D. att motionen II: 316 måtte i vad den avser trafikbroschyr

anses besvarad genom den av utskottet härovan

lämnade redogörelsen samt i övrigt icke föranleda någon

riksdagens åtgärd;

E. att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om utredning beträffande möjligheterna att åt cyklar

med hjälpmotor bereda lättnader i de av utskottet angivna

hänseendena;

F. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj :t ville överlämna motionen 11:421 till

1949 års trafiknykterhetsutredning för att motionen måtte

övervägas vid fullgörandet av utredningens uppdrag;

G. att motionerna I: 302, 1:303, 1:315, 1:317, 1:319,

I: 321, II: 400, II: 401, II: 402, II: 418, II: 419, II: 423, II: 424,

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

II: 426, II: 428 och II: 429, i den mån de ej beaktats genom

vad utskottet under A. och E. hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd; samt

H. att motionerna 1:33, 1:156, 1:318, 11:47: 11:202,

11:415, 11:425 och 11:430 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 20 april 1951.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Hallagård, Sten,

Sunne, Nils Elowsson, Isaksson och Bengtson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, fru Johansson

i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, Carlsson i Bakeröd,

Andersson i Alfredshem och Wiklund i Stockholm.

Reservation er:

I. beträffande sammanfattningen:

av herr Sten;

IL beträffande förslaget till vägtrafikförordning:

vid 3 § 1 mom.:

av herrar Forslund, Bengtson, Hellbacken och Nilsson i Göteborg, vilka

ansett utskottet ha bort förorda, att hastighetsmätare föreskreves som obligatorisk

beträffande bil, för vilken enligt 56 § gällde hastighetsbegränsning;

vid 7 §:

1 mom. a): av herrar Hallagård, Isaksson, Bengtson och Carlsson i Bakeröd,

vilka ansett utskottet ha bort förorda, att det i propositionen föreslagna

kravet angående dubbla bromsar på cykel med tillkopplat fordon begränsades

till att gälla allenast cykel, vartill fordon kopplades annat än tillfälligtvis

;

1 mom. d): av herrar Forslund och Nilsson i Göteborg, vilka funnit propositionens

förslag om namnskylt på cykel ha bort tillstyrkas;

s. 127 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

127

vid 8 § 1 mom.:

1. av herrar Hallagård, Isaksson. Bengtson, Hagård och Carlsson i Bakeröd,

vilka ansett, att dels fordon försett med föreskrivna belysnings- eller

reflexanordningar, vilka emellertid skymdes av lasten, dels ock jordbruksredskap

borde få — utan hinder av vad i momentet eljest stadgades —

tillfälligt föras kortare sträcka vid färd till eller från arbetsplats eller mellan

en gårds ägor eller för liknande ändamål, såframt icke myndighet, som

angåves i 5 § 1 mom. andra och tredje styckena, funne skäl annorledes

förordna;

2. av herr Sten, som hemställt, att riksdagen måtte till utskottets utlåtande

foga ett uttalande av principiellt samma innebörd som beträffande

körkort för gummihjulstraktor (s. 101—102) och beträffande persontransport

med fordon kopplat till traktor (s. 119), nämligen att vad i momentet

föreslagits icke borde gälla vid kortare färd till eller från arbetsplats eller

mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål;

vid 29 § och därtill anslutande författningsrum:

av herr Sten, som yrkat, att riksdagen måtte biträda propositionen jämväl

i vad därigenom krav på körkort för gummihjulstraktor funnits icke böra

införas;

vid 33 § 1 mom.:

första stycket: av herr Hellbacken, vilken ansett, att utskottet här bort

ha yttrat följande:

Enligt förevarande stadgande skall det tillkomma uteslutande länsstyrelse

att besluta om återkallelse av körkort. Detta är i överensstämmelse med

vad som gäller enligt nuvarande bestämmelser. Enligt utskottets mening

vore det lämpligt att också de allmänna domstolarna vid behandling av mål

angående vårdslöshet i trafik in. m. ägde att fatta sådant beslut. Det är

ju domstolen, som i dylikt mål äger kännedom om alla omständigheter i

målet och som alltså bäst bör kunna bedöma, om den i målet skyldige bör

underkastas också den åtgärden, att körkortet berövas honom för viss tid.

Enligt den ordning, som nu tillämpas, översänder domstolen transumt av

domen — innehållande allenast uppgift om tillämpat lagrum och storleken

av straffet — till vederbörande länsstyrelses körkortsregister. På detta tunna

material fattar länsstyrelsen så sitt beslut om återkallelse av körkortet. Det

torde praktiskt taget aldrig hända att länsstyrelsen från domstolen infordrar

akten i målet för närmare kännedom om omständigheterna i målet. I

anslutning härtill får utskottet erinra — för att taga ett exempel, som torde

få anses sasom jämförbart — att i mål om brott mot vapenförordningen

det är domstol, som har att förklara vapnet förverkat. En ordning, varigenom

domstol skulle fälla till ansvar för brott mot vapenförordningen och

länsstyrelse i efterhand förklara vapnet förverkat, måste te sig tämligen

irrationell.

Ur rättssäkerhetssynpunkt och även av praktiska skäl anser utskottet

alltså, att det bör tillkomma allmän domstol att i samband med dom i mål

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

om vårdslöshet i trafik förordna om återkallelse av körkort ävensom yttra

sig över huruvida interimistiskt beslut om återkallelse, meddelat vid rattfylleri

o. d., alltjämt skall äga bestånd. Domstol bör också berättigas meddela

varning i lindrigare fall; varning bör då kunna överklagas i samband

med att talan föres mot domen;

fjärde stycket: av herr Nilsson i Göteborg, som ansett, att utskottet bort

förorda en ökning av återkallelsetiderna till minst två och högst tio år i

fallet a), minst ett och högst fyra år i fallet b) samt minst sex månader och

högst fyra år i fallet c) uti förevarande stycke;

vid 34 och 36 §§:

av herr Hellbacken, som — i det han tillika hänvisat till vad han sist

anfört vid 33 § 1 mom. första stycket — uttalat, att utskottet bort förorda,

att av länsstyrelse meddelad varning skulle kunna i administrativ ordning

överklagas;

vid 54 § 1 mom.:

av herr Forslund, fru Johansson i Norrköping och herr Nilsson i Göteborg,

vilka ansett, att utskottet bort förorda propositionens förslag oförändrat;

vid 55 § 1 mom.:

av herr Sten, som hemställt, att riksdagen icke måtte göra erinran mot

propositionens förslag; och

vid 56 § 1 och 2 mom.:

av herrar Forslund och Nilsson i Göteborg, vilka uttalat, att för lastbil —•

med hänsyn till trafiksäkerhetens krav och våra vägars nuvarande tillstånd

— icke borde tillåtas högre hastighet utom tättbebyggt område än 50 kilometer

i timmen, och att utskottet därför bort förorda en häremot svarande

jämkning i propositionens förslag; samt

III. beträffande förslaget till lag om straff för vissa trafikbrott:

vid l § första stycket:

av herrar Hellbacken och Wiklund i Stockholm, vilka ansett,

att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

»Straffbestämmelsen täcker dels sådan vårdslöshet vid förande av bil, motorcykel,

traktor eller motorredskap, som icke enligt paragrafens andra stycke

är att straffa såsom grov vårdslöshet, dels ock vårdslöshet i annan vägtrafik,

oavsett om omständigheterna äro försvårande. I jämförelse med gällande rätt

torde den föreslagna bestämmelsen innebära de skärpningar att motorförare kan

ådömas frihetsstraff för trafikbrott även om omständigheterna icke äro försvårande

ävensom att annan vägtrafikant än motorförare kan ådömas frihetsstraff

för trafikbrott. Enligt utskottets mening saknas tillräckliga skäl

för dessa skärpningar. I de fall då motorförare gör sig skyldig till sådan

vårdslöshet i trafik, att frihetsstraff bör följa, torde föraren regelmässigt ha

ådagalagt grov oaktsamhet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors

liv eller egendom; brottet föres då in under andra styckets strängare

s. 129 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30. 129

strafflatitud. Behov av straffskärpning beträffande trafikbrott begångna av

annan vägtrafikant än motorförare torde hitintills icke ha yppats. Anmärkas

bör jämväl, att sistnämnda skärpning skulle medföra, att ett stort antal trafikmål,

som för närvarande kunna handläggas i häradsrätt med tremansnämnd

och i rådhusrätt av lagfaren domare utan nämnd, kunde handläggas

endast av fullsutten rätt. Detto torde i sin tur medföra en icke oväsentlig

ökning av kostnaderna för domstolsväsendet. Med hänsyn till vad sålunda

anförts synes angeläget, att fängelsetraff icke upptages i straffskalan i paragrafens

första stycke;» samt

att utskottets hemställan under B. förty bort ha följande lydelse:

i B. att riksdagen måtte, med avslag å motionen 11:416

samt med bifall till motionen II: 420 — under förklaring,

att riksdagen funnit vissa ändringar böra vidtagas i det genom

propositionen framlagda förslaget till lag om straff för

vissa trafikbrott — för sin del antaga förslaget med de ändringarna,

att

dels orden »eller fängelse i högst sex månader» i 1 § första

stycket utgå,

dels 3 § erhåller följande lydelse:

För någon körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad

att föra sådant fordon eller med åsidosättande av föreskrift,

som meddelats vid utfärdande av körkort, dömes för olovlig

körning till dagsböter.

Anställer och brukar någon såsom förare av körkortspliktigt

fordon den, som icke äger rätt att föra fordonet, eller

tillåter någon eljest annan att föra sådant fordon utan att

denne är berättigad därtill, straffes likaledes med dagsböter.

Begår någon, efter det han genom lagakraftvunnen dom

blivit dömd för något i denna paragraf avsett brott, som

hänför sig till bil eller motorcykel, ånyo sådant brott, må

straffet höjas till fängelse i högst sex månader;

dels ock 6 § utgår;

Vid 3 §:

av herr Sten, som hemställt, att därest hans vid 29 § förslaget till vägtrafikförordning

gjorda reservation vunne bifall, riksdagen måtte antaga 3 §

i dess uii propositionen föreslagna lydelse.

!) Ilihang till riksdagens protokoll 1951. 9 saml. 2 avd. Nr 30.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:336 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten