Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947
1951-05-10 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1951:32, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
1
Nr 32.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen
den 30 juni 1947 (nr 303), dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 9 mars 1951 dägtecknad proposition, nr 105, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947
(nr 303).
Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 1947'', vilken
jämlikt lag den 12 maj 1950 (nr 174) gäller till och med den 30 juni 1951,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1952.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 454 av herr Ohlon m. fl. och
nr 468 av herr Cassel m. fl. samt
inom andra kammaren
nr 588 av herr Ohlin m. fl. och
nr 602 av herr Hjalmarson m. fl.
I motionerna I: 454 och II: 588, vilka äro likalydande, har hemställts »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att de nya direktiven
för priskontrollens arbete före utfärdandet underställas riksdagens prövning».
I motionerna 1:468 och 11:602, vilka jämväl äro likalydande, har hemställts
»att riksdagen måtte med ändring av Kungl. Maj :ts proposition nr 105
besluta att prisregleringslagen endast skall äga giltighet t. o. m. den 31 december
1951; samt
alt riksdagen måtte uttala dels att, därest Kungl. Maj :t finner anledning
att förelägga höstriksdagen proposition om fortsatt giltighet av lagen efter
den 31 december 1951, Kungl. Maj :t därvid jämväl bör underställa riksdagen
direktiven för den priskontrollerande verksamheten, dels att den ekonomiska
’ Senaste lydelse av 2 § se SFS 1948: 408.
1 Mhang till riksdagens protokoll 1951. 9 saml. 2 avd. Nr 32.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
politiken enligt dess mening bör bedrivas efter sådana riktlinjer att förutsättningar
skapas för ett fullständigt avvecklande snarast möjligt av den
statliga priskontrollen.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagsförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför
icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.
Inledning.
Nu gällande prisregleringslag utfärdades den 30 juni 1947 och trädde i
kraft den 1 juli samma år. Lagen gällde ursprungligen till och med den 30
juni 1948 men har därefter successivt förlängts, senast genom lagen den 12
maj 1950, nr 174. Enligt sistnämnda lag har prisregleringslagen erhållit
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1951.
Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras,
för att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt
förordnande därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig
eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med
riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt
förordnande må meddelas av Konungen. Genom kungörelse den 30 juni 1947
(nr 304) meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom
nyss är sagt, att gälla från och med den 1 juli 1947 tills vidare. Förordnandet
är alltjämt gällande.
Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen får utskottet hänvisa
till den på s. 2—4 i propositionen lämnade redogörelsen.
Riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten.
Beträffande riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten må här
nämnas följande.
Genom beslut den 31 mars 1950 anbefallde Kungl. Maj :t statens priskontrollnämnd
och övriga myndigheter med prisreglerande uppgifter att tills
vidare under år 1950 vid utövandet av sin prisreglerande verksamhet iakttaga
i beslutet angivna riktlinjer. Dessa riktlinjer grundades på förslag
framlagda av den i december 1948 tillkallade förhandlingsdelegationen för
utarbetande av direktiv för priskontrollen. De av Kungl. Maj :t genom nämnda
beslut fastställda riktlinjerna framgå av Bihang till statsrådsprotokollet
i förevarande ärende.
Mot slutet av förra året utarbetades inom handelsdepartementet en promemoria
angående den prisreglerande verksamheten efter utgången av 1950,
innefattande förslag till nya riktlinjer för denna verksamhet.
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
3
I promemorian erinrades inledningsvis om att de direktiv, som gällt för
prisregleringen under år 1950, i huvudsak voro utformade med hänsyn till
de särskilda betingelser som inkomststabiliseringen och den därtill anslutna
subventionspolitiken inneburit. I och med den nya rörlighet på pris- och
inkomstområdet, som kom att inträda kring årsskiftet 1950/51, hade dessa
särskilda betingelser bortfallit. Samtidigt hade en påtaglig förändring skett
i den allmänna ekonomiska situationen inom landet, vilket krävt en omställning
av den ekonomiska politiken. I detta läge hade även förutsättningarna
för statsmakternas övervakning av utvecklingen på prisområdet blivit i viss
mån andra än dem som förelegat, när de nuvarande riktlinjerna för priskontrollen
uppdragits.
I promemorian uttalades vidare, att den ändrade situationen främst sammanhängde
med den omsvängning av det internationella konjunkturläget,
som blivit en följd av den världspolitiska utvecklingen. Med den starka anknytning
till utlandsmarknaden, som utmärkte det svenska näringslivet,
hade det ekonomiska läget inom landet snabbt rönt inverkan av den inflationsartade
tillspetsningen av den internationella konjunkturen. I det uppkomna
läget måste den ekonomiska politiken inriktas på att bevara den
samhällsekonomiska jämvikten och motverka tendenserna till balansrubbning.
Ett villkor härför var, att efterfrågan i samhället hölls inom gränserna
för de reala resurserna, så att utrymme ej skapades för en självständig
inhemsk prisstegringskonjunktur. Huvudlinjerna för en sådan politik
hade redovisats i propositionen nr 255 till 1950 års riksdag.
I promemorian underströks, att strävandena att genom en begränsning
av de förutsedda efterfrågeökningarna upprätthålla jämvikten mellan de
produktiva resurserna och anspråken på dessa måste stödjas av direkta ingripanden
på prisområdet. Tidpunkten för den definitiva avvecklingen av
priskontrollen måste därför förskjutas längre fram i tiden än som tidigare
synts nödvändigt.
I det rådande läget var det icke möjligt att genom priskontroll hindra
utifrån kommande prisstegringar att slå igenom i den svenska prisnivån.
De lönehöjningar, som inträdde med utgången av år 1950, torde icke heller
kunna undgå att framkalla prisstegringar trots att pågående rationalisering
och andra förhållanden kunde antagas ha skapat utrymme för höjda löneutgifter
utan prisstegring. Huvuduppgiften för priskontrollen blev under
dessa förhållanden närmast att tillse, att inflationstendenserna utomlands
icke uppammade spekulativt betonade prisstegringstendenser inom landet,
vilka gåvo upphov till en sekundär uppdrivning av den svenska prisnivån.
Särskilda problem uppstodo genom de spänningar på hemmamarknaden,
som de stigande export- och importpriserna i vissa fall kunde inedföra.
De uppgifter som sålunda kommo att åvila priskontrollen under den närmaste
tiden voro viktiga och svåra. Den prisreglerande myndigheten måste
vaksamt följa utvecklingen och ingripa vid spekulativa prisrörelser, innan
dessa nått sådan styrka att de blevo svåra att bemästra. Prisregleringsverksamheten
borde härvid i första hand inriktas på varor och tjänster, soia
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
med hänsyn till konkurrensförhållanden och prispolitiska synpunkter i övrigt
kunde sägas vara av betydelse för prisutvecklingen. En sådan inriktning
av prisregleringen fick dock icke drivas så långt, att risker för snedvridning
av prisstrukturen uppkommo. Uet måste därför förutsättas, att
möjligheter bibehöllos för att åter utsträcka prisregleringen till ett vidare
fält, därest dylika tendenser skulle framträda. Över huvud torde det få förutskickas,
att priskontrollen handhades med smidighet och anpassades till
lägets skiftande krav.
Med utgångspunkt från anförda synpunkter samt på grundval av vissa
överläggningar med företrädare för olika näringsorganisationer upprättades
inom handelsdepartementet ett utkast till direktiv för den prisreglerande
verksamheten efter utgången av 1950 av den lydelse som framgår av Bihang
till statsrådsprotokollet i ärendet.
över promemorian avgavs, efter remiss, yttranden av kommerskollegium,
statens jordbruksnämnd, statens priskontrollnämnd, Sveriges industriförbund,
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa
förbundet, Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes
handelskammare, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens
centralorganisation.
Icke någon av remissinstanserna förordade att man i nuvarande läge helt
avskaffade priskontrollen. I två särskilda uttalanden till ett av remissyttrandena
hävdades emellertid, att prisregleringslagen borde bibehållas efter den
1 juli 1951 endast ur beredskapssynpunkt i händelse av avspärrning eller
liknande.
Beträffande innehållet i övrigt i yttrandena får utskottet hänvisa till den
på s. 8—12 i propositionen lämnade redogörelsen.
Sedan det remitterade förslaget till direktiv blivit föremål för viss överarbetning
inom handelsdepartementet, anbefallde Kungl. Maj :t genom beslut
den 12 januari 1951 statens priskontrollnämnd och övriga myndigheter
med prisreglerande uppgifter att tills vidare intill utgången av juni 1951
vid utövandet av sin prisreglerande verksamhet iakttaga följande riktlinjer.
1. Målet för den prisreglerande verksamheten skall vara att, där så är
möjligt, förhindra eller eljest i största möjliga utsträckning begränsa prisstegringar
samt att främja prissänkningar. Inom ramen för denna allmänna
målsättning böra de prisreglerande myndigheterna anpassa sina åtgärder så,
att en av den prisreglerande verksamheten föranledd snedvridning av produktion
och distribution i möjligaste mån motverkas och en ändamålsenlig
inriktning i dessa hänseenden sålunda främjas.
2. Det allmänna prisstoppet avses skola bibehållas tills vidare med oförändrad
prisstoppdag. Där tillräcklig säkerhet föreligger beträffande visst
varuslag, viss grupp av varor eller viss tjänst, att ett upphävande av prisregleringen
icke kommer att medföra prisstegring, bör prisregleringen i fråga
om varuslaget, varugruppen eller tjänsten upphävas. De prisreglerande
myndigheterna böra vid bedömning härav taga vederbörlig hänsyn till det
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
5
förhållandet, att en branschförening lovar verka för eller ett enstaka företag
försäkrar att prishöjning icke skall äga rum.
3. Förutsättning för att prishöjning för visst varuslag eller viss tjänst
skall kunna medgivas skall alltid vara, ait det föreliggande priset enligt en
av den prisreglerande myndigheten vederbörligen granskad kostnadskalkyl
visas icke medföra täckning av produktions- eller anskaffningskostnaderna
jämte skälig handelsvinst. Produktions- och anskaffningskostnaderna beräknas
därvid med tillämpning av återanskaffningsprisprincipen.
4. Även om en dylik kostnadskalkyl i och för sig skulle motivera en prishöjning
bör en sådan i allmänhet icke medgivas i annat fall, än att verkställd
lönsamhetsberäkning giver vid handen, att verksamheten inom företaget
eller branschen såsom helhet, om prishöjning icke genomföres, kommer
att ge en avkastning, som med hänsyn till föreliggande förhållanden
uppenbarligen måste betecknas som för låg. Är så icke fallet, bör dock prishöjning
kunna medgivas, om kompenserande prissänkning genomföres på
någon annan av företagets eller branschens produkter eller eljest särskilda
omständigheter föreligga.
5. Vid bedömande av de under 3 och 4 angivna förutsättningarna skall till
utgångspunkt tagas pris- och kostnadsläget hos rationellt arbetande företag
inom vederbörande bransch. Härvid böra beaktas de skillnader i fråga om
varusortiment och kvalitet m. in. som kunna föreligga.
6. I kalkyler och lönsamhetsberäkningar, som komma att läggas till grund
för bedömningen av prisfrågorna, bör, såvitt angår kostnadsökningar, beroende
på löneförhöjningar, endast få medräknas sådan kostnadsökning som
svarar mot skillnaden mellan senast faktiskt utbetald lön och lön som för
1951 eller däremot svarande tid antingen bestämts i kollektiv överenskommelse
eller genomsnittligen utgår för arbetstagare, som icke omfattas av
kollektivavtal.
7. I de fall, att för visst företag eller bransch övernormala vinster eller
marginaler föreligga, böra de prisreglerande myndigheterna vidtaga åtgärder
för att åstadkomma prissänkningar. Särskild uppmärksamhet bör härvid
ägnas de fall, där anledning till antagande finnes, att prissättningen är monopolistiskt
bestämd.
8. De prisreglerande myndigheterna skola upprätthålla fortlöpande god
kontakt med näringslivet och dess organisationer.
De yrkanden på en omarbetning av riktlinjerna för den prisreglerande
verksamheten, vilka framställdes i de över direktivförslaget avgivna yttrandena
från olika näringsorganisationer, framfördes ånyo av Stockholms
handelskammare i en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 16 februari 1951.
Handelskammaren ansåg det angeläget, att frågan om priskontrollens gestaltning
i nuvarande läge upptoges till en förutsättningslös och allsidig utredning
och hemställde därför, alt Kungl. Maj:t måtte under medverkan av
företrädare för näringslivet låta utreda frågan om priskontrollens uppgifter
under rådande förhållanden och om formerna för dess utövning.
Genom beslut den 23 februari 1951 har Kungl. Maj:t bemyndigat chefen
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
för handelsdepartementet bl. a. att tillkalla en förhandlingsdelegation bestående
av ordförande och högst nio ledamöter för överläggningar rörande
den prisreglerande verksamhetens fortsatta bedrivande. Enligt departementschefens
uttalande borde, med hänsyn till den korta giltighetstiden för de nu
gällande direktiven, överläggningarna inom delegationen bedrivas så snabbt
att blivande förslag kunde genomföras från och med den 1 juli 1951.
I motionerna I: 468 och II: 602 anföres bl. a. följande:
Prisregleringslagen är i själva verket endast en ram för priskontrollen. De
i verkligheten avgörande och för priskontrollens verksamhet normgivande
bestämmelserna återfinnas i de av Kungl. Maj :t utfärdade direktiven. Över
dessa direktiv har riksdagen emellertid icke beretts tillfälle yttra sig förrän
i efterhand då densamma varit i kraft en längre tid. Denna uppdelning, enligt
vilken den reella sidan av reglerna för priskontrollen förbehålles Kungl.
Maj:t och endast den mer formella sidan hänskjutas till riksdagen, synes
oss klart otillfredsställande. Det naturliga är att riksdagen får möjlighet att
fatta ståndpunkt till frågan i dess helhet.
Såsom ovan anförts synes det oss angeläget att riksdagen beredes möjlighet
att vid sin prövning av prisregleringslagen även fatta ståndpunkt till direktiven
för priskontrollen. Enär detta av praktiska skäl tidigast kan ske vid
höstriksdagen detta år, finna vi oss icke böra emotsätta oss en förlängning
av lagen t. o. in. den 31 december 1951. Om en förlängning av priskontrollen
efter nämnda dag anses nödvändig, böra sålunda i samband med propositionen
om dylik förlängning jämväl direktiven för den priskontrollerande
verksamheten underställas riksdagen.
I motionerna I: 454 och II: 588 uttalas i förevarande hänseende följande:
När provisoriska direktiv för den nuvarande priskontrollen utfärdades,
blevo desamma — vilket vi finna anmärkningsvärt — ej underställda riksdagen.
När nu nya direktiv utarbetas, bör det vara uppenbart att de skola
underställas riksdagens prövning. Det borde vara möjligt för Kungl. Maj :t
att framlägga dem till den höstsession, som med all sannolikhet kommer att
hållas även i år och som troligen får taga befattning med även andra sidor
av den ekonomiska stabilisering, som bör komma till stånd snarast möjligt.
Fortsatt giltighet av prisregleringslagen.
I skrivelse den 3 februari 1951 har statens priskontrollnämnd — under
erinran att giltighetstiden för prisregleringslagen utgår den 30 juni 1951
—- hemställt att lagen skall givas fortsatt giltighet t. o. in. den 30 juni 1952.
Vid gemensamt sammanträde med nämnden och dess råd i anledning av
remissen av utkastet till direktiv för den prisreglerande verksamheten efter
utgången av år 1950 hade förehafts även frågan om förlängning av lagens
giltighetstid. Därvid hade uttalats, att de osäkra förhållanden, som f. n.
rådde på de utrikespolitiska och ekonomiska områdena, syntes komma att
bli tämligen långvariga och torde göra det ofrånkomligt att lagen bibehölles
också under nästa budgetår. Vidare hade framhållits att det icke f. n. syntes
föreligga anledning att vidtaga ändringar i lagbestämmelserna samt att
statsmakterna ägde möjlighet att under lagens giltighetstid begränsa tilllämpningen
av föreskrifterna däri, i den mån så befunnes lämpligt.
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
7
Av priskontrollnämndens skrivelse framgår vidare, att nämnden nyligen
beslutat att, med giltighetstid fr. o. m. den 29 januari 1951, undantaga ett
antal förnödenheter och tjänster från prisstoppbestämmelserna. Detta innebure
emellertid icke att nämnden komme att släppa övervakningen av
prisutvecklingen på de områden som undantagits från prisreglering. I den
mån det skulle uppträda tendenser till prishöjningar utöver vad som kunde
anses skäligt med hänsyn till kostnadsstegringar och andra förhållanden,
komme nämnden att företaga förnyade prisingripanden på sådana områden.
Så hade t. ex. redan skett beträffande vissa järnvaror.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, har vid remiss den
23 februari 1951 till lagrådet anfört: »I finansplanen till årets statsverksproposition
underströk jag att den ekonomiska politikens strävanden att, sedan
den pågående anpassningen uppåt av priser och löner ägt rum, stabilisera
penningvärdet på den nya nivån måste stödjas av en fortsatt priskontroll.
Tidpunkten för priskontrollens definitiva avveckling måste med hänsyn härtill
förskjutas längre fram i tiden än vad man tidigare hoppats på. Jag erinrade
vidare om att de av Kungl. Maj :t i anslutning till stabiliseringspolitiken
fastställda direktiven för priskontrollen upphörde att gälla med utgången
av 1950 och att nya riktlinjer voro under övervägande och inom kort
skulle komma att fastställas.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har Kungl. Maj :t genom beslut
den 12 januari 1951 fastställt sådana nya riktlinjer att gälla tills vidare
intill utgången av juni 1951, motsvarande prisregleringslagens återstående
giltighetstid.
Då i enlighet med vad jag anfört behov av fortsatt priskontroll föreligger,
torde giltighetstiden för prisregleringslagen böra förlängas ytterligare ett år.
Någon ändring av innehållet i lagen ifrågasättes icke.
Med avseende å priskontrollens allmänna karaktär och uppgifter i rådande
ekonomiska läge torde jag få erinra om uttalandena härutinnan i finansplanen.
Jag har där framhållit att stora krav på smidighet komma att
i det nya läget ställas på priskontrollen. Med den nya rörligheten i samhällsekonomin
blir det priskontrollens främsta uppgift att förhindra att sekundära
prisförskjutningar uppkomma sedan anpassningen till den nya prisnivån
genomförts och att se till att spekulativa moment i prisstrukturen ej
ge anledning till självständiga prisrörelser. Priskontrollens uppgift blir sålunda
att utöva kontroll över att initialkostnadsstegringarna icke fortplantas
i prissystemet i större usträckning än vad som är ofrånkomligt och icke
med mera än sitt absoluta belopp. Priskontrollens verksamhet får därmed i
viss mån en karaktär påminnande om den under de första krigsårens kostnadsökningsperiod.
Detta får dock icke innebära att priskontrollen skulle
frångå hittills tillämpade allmänna grunder för sin verksamhet utan den bör
på vanligt sätt söka begränsa prishöjningar till ett minimum och, där möjligheter
därtill föreligga, främja prissänkningar. Det nyss sagda bör heller
icke utesluta en fortsatt avveckling av priskontrollen på områden där några
risker för prishöjningar uppenbarligen icke föreligga.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
Såsom av priskontrollnämndens skrivelse framgår har nämnden med tilllämpning
av den sist angivna principen nyligen avvecklat prisregleringen
för ett antal förnödenheter och tjänster. Emellertid har nämden för avsikt
att, i överensstämmelse med vad som förutsatts i ett av remissyttrandena
över utkastet till de nya direktiven för priskontrollen, fortfarande övervaka
prisutvecklingen på frisläppta områden och vid behov åter ingripa med prisreglerande
åtgärder.
I motionerna I: 468 och 11: 602 anföres i förevarande fråga till en början,
att det numera torde bliva alltmer uppenbart, att en permanent statlig priskontroll
icke i det långa loppet är lämplig och ändamålsenlig som prisregulator.
I fortsättningen anföres bl. a. följande:
Ju längre priskontrollen pågår desto tydligare framträda helt naturligt
dess ogynnsamma biverkningar. Priskontrollen är i och för sig endast motiverad
när det gäller att i ett utpräglat knapphetsläge förhindra osunda
prisstegringar eller att dämpa spekulativt betonade prisrörelser i övrigt. Den
nuvarande priskontrollen sträcker sig emellertid vida därutöver och tillämpas
sålunda även på områden där varuförsörjningen är god och risken för
spekulativa tendenser därför ringa. I dylika fall är priskontrollen ägnad
att antingen konservera en oriktigt avvägd prisnivå eller att åstadkomma
en snedvridning av produktionen som i sista hand går ut över konsumenterna.
Det är visserligen riktigt, att under de senaste åren vissa varuområden
frigivits från priskontroll, men detta har skett i alltför begränsad
omfattning. I själva verket borde det vara befogat att förr frigiva för stora
områden än för små, varvid det givetvis måste vara den priskontrollerande
myndigheten obetaget, att, om det skulle visa sig att frigivande resulterade i
spekulativa prisrörelser, ingripa mot sådana tendenser genom att ånyo belägga
området med priskontroll.
Såsom prisregulator är den fria konkurrensen vida överlägsen en administrativ
kontroll. Alla möjligheter böra därför tillvaratagas att låta konkurrensen
ersätta det statliga detalj reglerandet. För att detta i full utsträckning
skall vara möjligt fordras emellertid att statsmakterna i sin allmänna ekonomiska
politik skapa förutsättningarna för samhällsekonomisk balans och ett
större utrymme för en progressiv utveckling inom närings- och arbetslivet.
Från vår sida ha vid flerfaldiga tillfällen de utvägar anvisats, som stå till
buds för att åstadkomma denna utveckling och därmed möjliggöra en fullständig
avveckling av priskontrollen.
Avslutningsvis anföra motionärerna, att de icke funnit sig böra emotsätta
sig en förlängning av lagens giltighetstid till och med den 31 december 1951.
Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.
Utskottet.
När fjolårets riksdag hade att taga ställning till frågan om förlängning av
prisregleringslagen syntes förutsättningarna för en avveckling av den statliga
priskontrollen förhållandevis goda. Såsom departementschefen i finansplanen
till årets statsverksproposition framhållit måste emellertid med hänsyn
till den genomgripande förändring det ekonomiska läget sedan dess
undergått tidpunkten för priskontrollens avveckling förskjutas längre fram
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
9
i tiden än man tidigare hoppats på. Utskottet delar departementschefens
uppfattning att behov av fortsatt priskontroll föreligger samt att giltighetstiden
för prisregleringslagen bör förlängas. Då det icke torde finnas anledning
antaga, att det ekonomiska läget kommer att undergå en så avsevärd
förbättring, att priskontrollen kan helt avvecklas under nästkommande budgetår,
får utskottet med avstyrkande av motionerna 1:468 och 11:602, i
denna del, förorda, att lagen gives fortsatt giltighet till och med den 30
juni 1952. Vad departementschefen i propositionen anfört angående priskontrollens
allmänna karaktär och uppgifter i rådande ekonomiska läge har
icke givit utskottet anledning till annat uttalande än att utskottet vill understryka
vikten av att priskontrollnämnden övervakar prisutvecklingen
även för lrisläppta områden och, om skäl därtill förefinnas, åter ingriper
med prisreglerande åtgärder.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har chefen för handelsdepartementet
tillkallat en förhandlingsdelegation för överläggningar
rörande den priskontrollerande verksamhetens fortsatta bedrivande. De förslag,
vartill överläggningarna leda, beräknas kunna genomföras från och
med den 1 juli 1951, då giltighetstiden för de nuvarande direktiven utgår.
Med hänsyn till den korta giltighetstiden för sistnämnda direktiv och då ett
ställningstagande till dessa skulle kunna föregripa de resultat, vilka kunna
uppnås genom överläggningarna inom delegationen, har utskottet ansett sig
icke böra göra något uttalande i anledning av den i propositionen lämnade
redogörelsen för den prisreglerande verksamheten.
I motionerna föreslås, att riksdagen måtte hemställa, att direktiven för
den prisreglerande verksamheten underställas riksdagens prövning. Vid bedömandet
av denna fråga bör enligt utskottets mening beaktas, att de direktiv,
som tid efter annan utfärdats, haft jämförelsevis kort giltighetstid. Förhållandet
kan anlagas bliva enahanda även beträffande de direktiv, som
komma att utfärdas sedan överläggningarna inom förhandlingsdelegationen
slutförts. Vidare torde det vara av vikt att priskontrollen, särskilt under nu
rådande förhållanden, handhas med smidighet och snabbt anpassas efter
lägets skiftande krav. Med hänsyn till vad sålunda anförts och då avsevärda
praktiska svårigheter torde kunna befaras uppkomma, därest direktiven
skola underställas riksdagens prövning, har utskottet icke ansett sig kunna
tillstyrka motionerna I: 454 och II: 588 eller I: 468 och II: 602, de båda sistnämnda
såvitt nu är i fråga. Utskottet anser det dock lämpligt, att en redogörelse
angående riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten lämnas
då förslag om förlängning av prisregleringslagen förelägges riksdagen.
Vad slutligen angår yrkandet i motionerna I: 468 och II: 602, alt riksdagen
måtte uttala, att den ekonomiska politiken enligt dess mening bör bedrivas
efter sådana riktlinjer att förutsättningar skapas för ett fullständigt
avvecklande snarast möjligt av den statliga priskontrollen, vill utskottet
framhålla, alt frågan om priskontrollens avveckling endast berör cn mindre
del av de ekonomiska problemen. Att i samband med behandlingen av ett så
begränsat spörsmål taga ställning till den ekonomiska politiken i dess hel
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
het torde icke kunna komma i fråga. Utskottet får med hänsyn härtill avstyrka
nu ifrågavarande motioner jämväl i denna del.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte — med avslag å motionerna I: 468
och II: 602, såvitt dessa avse att prisregleringslagen skall
äga giltighet allenast t. o. m. den 31 december 1951 — antaga
det genom förevarande proposition, nr 105, framlagda
lagförslaget oförändrat; samt
B. att motionerna 1: 454 och II: 588 samt 1: 468 och II:
602, sistnämnda båda motioner i de delar, som icke behandlats
ovan under A., icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 10 maj 1951.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sunne, Wahlund,
Uhlén, Åman, Bengtson och Svärd;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, Ryberg,
Nilsson i Göteborg, fröken Höjer, herrar Andersson i Alfredshem*,
Andersson i Linköping* och fröken Wetterström.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
l:o) av herrar Jacobsson i Igelsbo, Sunne och fröken Höjer, vilka ansett,
att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse.
När fjolårets riksdag hade att taga ställning till frågan om förlängning av
prisregleringslagen syntes förutsättningarna för en avveckling av den statliga
priskontrollen förhållandevis goda. Såsom departementschefen i finansplanen
til! årets statsverksproposition framhållit måste emellertid med hänsyn
till den genomgripande förändring det ekonomiska läget sedan dess
undergått tidpunkten för priskontrollens avveckling förskjutas längre fram
i tiden än man tidigare hoppats på. Utskottet nödgas sålunda instämma i
departementschefens uppfattning att behovet av fortsatt priskontroll föreligger
samt att giltighetstiden för prisregleringslagen bör förlägnas. Då det
tyvärr icke torde finnas anledning antaga, att det ekonomiska läget kommer
att undergå en så avsevärd förbättring, att priskontrollen kan helt avveck
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
11
las under nästkommande budgetår, får utskottet med avstyrkande av motionerna
I: 468 och It: 602, i denna del, förorda, att lagen gives fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1952. Vad departementschefen i propositionen
anfört angående priskontrollens allmänna karaktär och uppgifter i rådande
ekonomiska läge har icke givit utskottet anledning till annat uttalande än
att utskottet vill understryka vikten av att priskontrollen avvecklas på områden
där risker för prishöjningar icke föreligga; självfallet bör det dock
åligga priskontrollnämnden att övervaka prisutvecklingen även på sådana
områden.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår bär chefen för handelsdepartementet
tillkallat en förhandlingsdelegation för överläggningar
rörande den priskontrollerande verksamhetens fortsatta bedrivande. Då med
hänsyn härtill de nu gällande direktiven, som endast ha provisorisk karaktär,
kunna beräknas få jämförelsevis kort giltighetstid och då ett ställningstagande
till dessa skulle kunna föregripa de resultat, vilka kunna uppnås
genom överläggningarna inom delegationen, har utskottet ansett sig icke
böra göra något uttalande i anledning av den i propositionen lämnade redogörelsen
för den prisreglerande verksamheten.
Vidkommande det motionsvis väckta yrkandet, att riksdagen måtte hemställa,
att direktiven för den prisreglerande verksamheten skola underställas
riksdagens prövning, vill utskottet till en början framhålla, att prisregleringslagen
endast utgör en ram för priskontrollen; dess verkliga innebörd
bestämmes av de direktiv, som tid efter annan utfärdas av Kungl. Maj :t.
Med hänsyn till den betydelse dessa direktiv sålunda ha, måste det —■ särskilt
under nu rådande ekonomiska förhållanden — anses otillfredsställande,
att riksdagen icke beredes tillfälle att före utfärdandet yttra sig över
dem. Utskottet finner därför uppenbart, att de förslag, vartill överläggningarna
inom den nu tillkallade förhandlingsdelegationen kunna leda, böra underställas
riksdagens prövning, innan de genomföras. Då nämnda överläggningar
beräknas bli slutförda före den 1 juli innevarande år, torde de nya
direktiven kunna framläggas vid höstsessionen med innevarande års riksdag,
varvid de lämpligen torde kunna upptagas i den sammanfattande redogörelse
angående riktlinjerna för den ekonomiska politiken under år 1952,
som enligt vad utskottet förutsätter då kommer att lämnas riksdagen. Vid
detta ställningstagande synas praktiska skäl nödvändiggöra, att de nu gällande
provisoriska direktiven, oaktat att de icke kunna anses fria från invändningar,
givas fortsatt giltighet tills riksdagen yttrat sig angående de
nya direktivförslagen.
Vad slutligen angår yrkandet i motionerna 1:468 och 11:602, att riksdagen
måtte uttala, att den ekonomiska politiken enligt dess mening bör bedrivas
efter sådana riktlinjer att förutsättningar skapas för ett fullständigt
avvecklande snarast möjligt av den statliga priskontrollen, vill utskottet -—
soin finner den förda ekonomiska politiken behäftad med allvarliga brister
— framhålla, att det visserligen är ett önskemål, alt ett sådant läge kan
skapas att priskontrollen blir obehövlig och kan avvecklas, men att det inte
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
kan anses lämpligt att i samband med behandlingen av priskontrollen taga
ställning till riktlinjerna för den allmänna ekonomiska politiken, vilket bör
ske i annat sammanhang och med beaktande av olika sidor av den samhällsekonomiska
utvecklingen i in- och utlandet. Utskottet får med hänsyn härtill
avstyrka nu ifrågavarande motioner i denna del.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen -— --lika med utskottet--—- lag
förslaget
oförändrat;
B. att riksdagen med bifall till motionerna 1: 454 och
11:588 ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att de direktiv
för den prisreglerande verksamheten, varom överläggningar
för närvarande pågå, före utfärdandet måtte underställas
riksdagens prövning; samt
C. att motionerna I: 468 och II: 602, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan under A.
och B. hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
2:o) av herr Svärd och fröken Wetterström, vilka ansett, att utskottets
utlåtande bort ha följande lydelse:
För att möta tillfälligt betingade risker för häftiga prisstegringar kan en
offentlig priskontroll vara av värde. Likaledes kan den vara förhållandevis
effektiv som broms på en prisstegringstendens, som är grundad på en spekulativ
bedömning av utsikterna till en överkonjunktur.
En statlig priskontroll kan därutöver fördröja och för en tid dämpa verkningarna
på den inhemska prisnivån av inifrån eller utifrån kommande påfrestningar
och därmed möjliggöra en mjukare och mera successiv anpassning.
Som ett permanent medel för en ekonomisk politik är en priskontroll
olämplig och ägnad att skapa en bestående tendens till samhällsekonomisk
och företagsekonomisk snedvridning. Att den permanentas medför också
att den icke med samma effekt kan tillgripas som extraordinärt medel i en.
extraordinär situation.
Om priskontrollens olämplighet som samhälleligt kontrollinstrument i
förhållande till monopol- och kartellprissättning synas inga delade meningar
råda.
Utskottet som i övrigt icke haft att taga ställning till den ekonomiska
politikens mål, medel och möjligheter vill dock i anslutning till motionerna
1: 468 och II: 602 uttala att enligt dess mening bör en sådan ekonomisk politik
föras att behov av en efter den 1 januari 1952 bedriven priskontroll
icke kommer att föreligga. Under förutsättning av att det internationella
ekonomiska och politiska läget icke avsevärt förvärras bör detta enligt utskottets
mening vara möjligt.
Detta förutsätter emellertid att alla möjligheter att bringa den nu rådande
prisstegringsvågen under kontroll tillvaratagas. Särskild vikt fäster ut
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
13
skottet därvidlag vid de möjligheter som uppenbarligen föreligga att genom
en samordnad ekonomisk politik stärka de tendenser till köparmotstånd,
vilka enligt inhämtade uppgifter redan äro till finnandes och redan i sådan
utsträckning att producenter av viktiga varor tveka att helt uttaga medgivna
priser. Genom att stärka köparnas motstånd medverkar det allmänna
till att skapa omedelbara förutsättningar för att ersätta en ineffektiv byråkratisk
priskontroll med ett konsumenternas effektiva inflytande över prisbildningen.
Utskottet vill alltså i denna del hemställa om bifall till motionerna I: 468
och II: 602 och således föreslå riksdagen att endast medgiva förlängning av
prisregleringslagen till den 31 december 1951.
Prisregleringslagen är en ramlagstiftning. De konkreta riktlinjerna för
priskontrollverksamhetens bedrivande givas genom av Kungl. Maj :t utfärdade
direktiv.
Det måste enligt utskottets mening framstå som angeläget att riksdagen
då det gäller en verksamhet som direkt ingriper i de många medborgarnas
livsföring och som skapar många gånger svårbedömbara avvägningsproblem
av rättslig natur och intressekaraktär beredes tillfälle taga kännedom
om icke endast verksamhetens generella förutsättning utan också konkreta
riktlinjer. Direktiven för den prisreglerande verksamheten böra således enligt
utskottets mening meddelas riksdagen. Det är icke tillfredsställande att
detta sker i efterhand.
Under förutsättning att det behövliga utrednings- och förhandlingsarbetet
rätt och i riktig tidsföljd organiserades, borde direktiven kunna underställas
riksdagen utan att detta behövde medföra osmidighet eller att mera
påtagliga praktiska svårigheter uppkomme.
Utskottet hemställer således jämväl i denna del om bifall till motionerna
I: 468 och II: 602. Härmed torde även yrkandena i motionerna I: 454 och
II: 588 i huvudsak vara besvarade.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte — med bifall till motionerna
I: 468 och II: 602, såvitt dessa avse giltighetstiden för prisregleringslagen
— antaga det genom förevarande proposition,
nr 105, framlagda lagförslaget dock med den ändringen att
i den föreslagna lagen orden »den 30 juni 1952» utbytas
mot orden »den 31 december 1951»;
B. att riksdagen måtte — med bifall till motionerna I: 468
och II: 602 i denna del — uttala att direktiven för den prisreglerande
verksamheten böra underställas riksdagen;
C. att motionerna 1:468 och II: 602 i övrigt måtte anses
besvarade genom vad utskottet ovan anfört; samt
D. att motionerna I: 454 och II: 588, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan under B.
hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:337 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947 s. 2 i texten