Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947

1951-05-10 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1951:32, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

1

Nr 32.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen

den 30 juni 1947 (nr 303), dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 9 mars 1951 dägtecknad proposition, nr 105, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947

(nr 303).

Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 1947'', vilken

jämlikt lag den 12 maj 1950 (nr 174) gäller till och med den 30 juni 1951,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1952.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 454 av herr Ohlon m. fl. och

nr 468 av herr Cassel m. fl. samt

inom andra kammaren

nr 588 av herr Ohlin m. fl. och

nr 602 av herr Hjalmarson m. fl.

I motionerna I: 454 och II: 588, vilka äro likalydande, har hemställts »att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att de nya direktiven

för priskontrollens arbete före utfärdandet underställas riksdagens prövning».

I motionerna 1:468 och 11:602, vilka jämväl äro likalydande, har hemställts

»att riksdagen måtte med ändring av Kungl. Maj :ts proposition nr 105

besluta att prisregleringslagen endast skall äga giltighet t. o. m. den 31 december

1951; samt

alt riksdagen måtte uttala dels att, därest Kungl. Maj :t finner anledning

att förelägga höstriksdagen proposition om fortsatt giltighet av lagen efter

den 31 december 1951, Kungl. Maj :t därvid jämväl bör underställa riksdagen

direktiven för den priskontrollerande verksamheten, dels att den ekonomiska

’ Senaste lydelse av 2 § se SFS 1948: 408.

1 Mhang till riksdagens protokoll 1951. 9 saml. 2 avd. Nr 32.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

politiken enligt dess mening bör bedrivas efter sådana riktlinjer att förutsättningar

skapas för ett fullständigt avvecklande snarast möjligt av den

statliga priskontrollen.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagsförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför

icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

Inledning.

Nu gällande prisregleringslag utfärdades den 30 juni 1947 och trädde i

kraft den 1 juli samma år. Lagen gällde ursprungligen till och med den 30

juni 1948 men har därefter successivt förlängts, senast genom lagen den 12

maj 1950, nr 174. Enligt sistnämnda lag har prisregleringslagen erhållit

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1951.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras,

för att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt

förordnande därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig

eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med

riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt

förordnande må meddelas av Konungen. Genom kungörelse den 30 juni 1947

(nr 304) meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom

nyss är sagt, att gälla från och med den 1 juli 1947 tills vidare. Förordnandet

är alltjämt gällande.

Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen får utskottet hänvisa

till den på s. 2—4 i propositionen lämnade redogörelsen.

Riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten.

Beträffande riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten må här

nämnas följande.

Genom beslut den 31 mars 1950 anbefallde Kungl. Maj :t statens priskontrollnämnd

och övriga myndigheter med prisreglerande uppgifter att tills

vidare under år 1950 vid utövandet av sin prisreglerande verksamhet iakttaga

i beslutet angivna riktlinjer. Dessa riktlinjer grundades på förslag

framlagda av den i december 1948 tillkallade förhandlingsdelegationen för

utarbetande av direktiv för priskontrollen. De av Kungl. Maj :t genom nämnda

beslut fastställda riktlinjerna framgå av Bihang till statsrådsprotokollet

i förevarande ärende.

Mot slutet av förra året utarbetades inom handelsdepartementet en promemoria

angående den prisreglerande verksamheten efter utgången av 1950,

innefattande förslag till nya riktlinjer för denna verksamhet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

3

I promemorian erinrades inledningsvis om att de direktiv, som gällt för

prisregleringen under år 1950, i huvudsak voro utformade med hänsyn till

de särskilda betingelser som inkomststabiliseringen och den därtill anslutna

subventionspolitiken inneburit. I och med den nya rörlighet på pris- och

inkomstområdet, som kom att inträda kring årsskiftet 1950/51, hade dessa

särskilda betingelser bortfallit. Samtidigt hade en påtaglig förändring skett

i den allmänna ekonomiska situationen inom landet, vilket krävt en omställning

av den ekonomiska politiken. I detta läge hade även förutsättningarna

för statsmakternas övervakning av utvecklingen på prisområdet blivit i viss

mån andra än dem som förelegat, när de nuvarande riktlinjerna för priskontrollen

uppdragits.

I promemorian uttalades vidare, att den ändrade situationen främst sammanhängde

med den omsvängning av det internationella konjunkturläget,

som blivit en följd av den världspolitiska utvecklingen. Med den starka anknytning

till utlandsmarknaden, som utmärkte det svenska näringslivet,

hade det ekonomiska läget inom landet snabbt rönt inverkan av den inflationsartade

tillspetsningen av den internationella konjunkturen. I det uppkomna

läget måste den ekonomiska politiken inriktas på att bevara den

samhällsekonomiska jämvikten och motverka tendenserna till balansrubbning.

Ett villkor härför var, att efterfrågan i samhället hölls inom gränserna

för de reala resurserna, så att utrymme ej skapades för en självständig

inhemsk prisstegringskonjunktur. Huvudlinjerna för en sådan politik

hade redovisats i propositionen nr 255 till 1950 års riksdag.

I promemorian underströks, att strävandena att genom en begränsning

av de förutsedda efterfrågeökningarna upprätthålla jämvikten mellan de

produktiva resurserna och anspråken på dessa måste stödjas av direkta ingripanden

på prisområdet. Tidpunkten för den definitiva avvecklingen av

priskontrollen måste därför förskjutas längre fram i tiden än som tidigare

synts nödvändigt.

I det rådande läget var det icke möjligt att genom priskontroll hindra

utifrån kommande prisstegringar att slå igenom i den svenska prisnivån.

De lönehöjningar, som inträdde med utgången av år 1950, torde icke heller

kunna undgå att framkalla prisstegringar trots att pågående rationalisering

och andra förhållanden kunde antagas ha skapat utrymme för höjda löneutgifter

utan prisstegring. Huvuduppgiften för priskontrollen blev under

dessa förhållanden närmast att tillse, att inflationstendenserna utomlands

icke uppammade spekulativt betonade prisstegringstendenser inom landet,

vilka gåvo upphov till en sekundär uppdrivning av den svenska prisnivån.

Särskilda problem uppstodo genom de spänningar på hemmamarknaden,

som de stigande export- och importpriserna i vissa fall kunde inedföra.

De uppgifter som sålunda kommo att åvila priskontrollen under den närmaste

tiden voro viktiga och svåra. Den prisreglerande myndigheten måste

vaksamt följa utvecklingen och ingripa vid spekulativa prisrörelser, innan

dessa nått sådan styrka att de blevo svåra att bemästra. Prisregleringsverksamheten

borde härvid i första hand inriktas på varor och tjänster, soia

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

med hänsyn till konkurrensförhållanden och prispolitiska synpunkter i övrigt

kunde sägas vara av betydelse för prisutvecklingen. En sådan inriktning

av prisregleringen fick dock icke drivas så långt, att risker för snedvridning

av prisstrukturen uppkommo. Uet måste därför förutsättas, att

möjligheter bibehöllos för att åter utsträcka prisregleringen till ett vidare

fält, därest dylika tendenser skulle framträda. Över huvud torde det få förutskickas,

att priskontrollen handhades med smidighet och anpassades till

lägets skiftande krav.

Med utgångspunkt från anförda synpunkter samt på grundval av vissa

överläggningar med företrädare för olika näringsorganisationer upprättades

inom handelsdepartementet ett utkast till direktiv för den prisreglerande

verksamheten efter utgången av 1950 av den lydelse som framgår av Bihang

till statsrådsprotokollet i ärendet.

över promemorian avgavs, efter remiss, yttranden av kommerskollegium,

statens jordbruksnämnd, statens priskontrollnämnd, Sveriges industriförbund,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa

förbundet, Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes

handelskammare, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens

centralorganisation.

Icke någon av remissinstanserna förordade att man i nuvarande läge helt

avskaffade priskontrollen. I två särskilda uttalanden till ett av remissyttrandena

hävdades emellertid, att prisregleringslagen borde bibehållas efter den

1 juli 1951 endast ur beredskapssynpunkt i händelse av avspärrning eller

liknande.

Beträffande innehållet i övrigt i yttrandena får utskottet hänvisa till den

på s. 8—12 i propositionen lämnade redogörelsen.

Sedan det remitterade förslaget till direktiv blivit föremål för viss överarbetning

inom handelsdepartementet, anbefallde Kungl. Maj :t genom beslut

den 12 januari 1951 statens priskontrollnämnd och övriga myndigheter

med prisreglerande uppgifter att tills vidare intill utgången av juni 1951

vid utövandet av sin prisreglerande verksamhet iakttaga följande riktlinjer.

1. Målet för den prisreglerande verksamheten skall vara att, där så är

möjligt, förhindra eller eljest i största möjliga utsträckning begränsa prisstegringar

samt att främja prissänkningar. Inom ramen för denna allmänna

målsättning böra de prisreglerande myndigheterna anpassa sina åtgärder så,

att en av den prisreglerande verksamheten föranledd snedvridning av produktion

och distribution i möjligaste mån motverkas och en ändamålsenlig

inriktning i dessa hänseenden sålunda främjas.

2. Det allmänna prisstoppet avses skola bibehållas tills vidare med oförändrad

prisstoppdag. Där tillräcklig säkerhet föreligger beträffande visst

varuslag, viss grupp av varor eller viss tjänst, att ett upphävande av prisregleringen

icke kommer att medföra prisstegring, bör prisregleringen i fråga

om varuslaget, varugruppen eller tjänsten upphävas. De prisreglerande

myndigheterna böra vid bedömning härav taga vederbörlig hänsyn till det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

5

förhållandet, att en branschförening lovar verka för eller ett enstaka företag

försäkrar att prishöjning icke skall äga rum.

3. Förutsättning för att prishöjning för visst varuslag eller viss tjänst

skall kunna medgivas skall alltid vara, ait det föreliggande priset enligt en

av den prisreglerande myndigheten vederbörligen granskad kostnadskalkyl

visas icke medföra täckning av produktions- eller anskaffningskostnaderna

jämte skälig handelsvinst. Produktions- och anskaffningskostnaderna beräknas

därvid med tillämpning av återanskaffningsprisprincipen.

4. Även om en dylik kostnadskalkyl i och för sig skulle motivera en prishöjning

bör en sådan i allmänhet icke medgivas i annat fall, än att verkställd

lönsamhetsberäkning giver vid handen, att verksamheten inom företaget

eller branschen såsom helhet, om prishöjning icke genomföres, kommer

att ge en avkastning, som med hänsyn till föreliggande förhållanden

uppenbarligen måste betecknas som för låg. Är så icke fallet, bör dock prishöjning

kunna medgivas, om kompenserande prissänkning genomföres på

någon annan av företagets eller branschens produkter eller eljest särskilda

omständigheter föreligga.

5. Vid bedömande av de under 3 och 4 angivna förutsättningarna skall till

utgångspunkt tagas pris- och kostnadsläget hos rationellt arbetande företag

inom vederbörande bransch. Härvid böra beaktas de skillnader i fråga om

varusortiment och kvalitet m. in. som kunna föreligga.

6. I kalkyler och lönsamhetsberäkningar, som komma att läggas till grund

för bedömningen av prisfrågorna, bör, såvitt angår kostnadsökningar, beroende

på löneförhöjningar, endast få medräknas sådan kostnadsökning som

svarar mot skillnaden mellan senast faktiskt utbetald lön och lön som för

1951 eller däremot svarande tid antingen bestämts i kollektiv överenskommelse

eller genomsnittligen utgår för arbetstagare, som icke omfattas av

kollektivavtal.

7. I de fall, att för visst företag eller bransch övernormala vinster eller

marginaler föreligga, böra de prisreglerande myndigheterna vidtaga åtgärder

för att åstadkomma prissänkningar. Särskild uppmärksamhet bör härvid

ägnas de fall, där anledning till antagande finnes, att prissättningen är monopolistiskt

bestämd.

8. De prisreglerande myndigheterna skola upprätthålla fortlöpande god

kontakt med näringslivet och dess organisationer.

De yrkanden på en omarbetning av riktlinjerna för den prisreglerande

verksamheten, vilka framställdes i de över direktivförslaget avgivna yttrandena

från olika näringsorganisationer, framfördes ånyo av Stockholms

handelskammare i en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 16 februari 1951.

Handelskammaren ansåg det angeläget, att frågan om priskontrollens gestaltning

i nuvarande läge upptoges till en förutsättningslös och allsidig utredning

och hemställde därför, alt Kungl. Maj:t måtte under medverkan av

företrädare för näringslivet låta utreda frågan om priskontrollens uppgifter

under rådande förhållanden och om formerna för dess utövning.

Genom beslut den 23 februari 1951 har Kungl. Maj:t bemyndigat chefen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

för handelsdepartementet bl. a. att tillkalla en förhandlingsdelegation bestående

av ordförande och högst nio ledamöter för överläggningar rörande

den prisreglerande verksamhetens fortsatta bedrivande. Enligt departementschefens

uttalande borde, med hänsyn till den korta giltighetstiden för de nu

gällande direktiven, överläggningarna inom delegationen bedrivas så snabbt

att blivande förslag kunde genomföras från och med den 1 juli 1951.

I motionerna I: 468 och II: 602 anföres bl. a. följande:

Prisregleringslagen är i själva verket endast en ram för priskontrollen. De

i verkligheten avgörande och för priskontrollens verksamhet normgivande

bestämmelserna återfinnas i de av Kungl. Maj :t utfärdade direktiven. Över

dessa direktiv har riksdagen emellertid icke beretts tillfälle yttra sig förrän

i efterhand då densamma varit i kraft en längre tid. Denna uppdelning, enligt

vilken den reella sidan av reglerna för priskontrollen förbehålles Kungl.

Maj:t och endast den mer formella sidan hänskjutas till riksdagen, synes

oss klart otillfredsställande. Det naturliga är att riksdagen får möjlighet att

fatta ståndpunkt till frågan i dess helhet.

Såsom ovan anförts synes det oss angeläget att riksdagen beredes möjlighet

att vid sin prövning av prisregleringslagen även fatta ståndpunkt till direktiven

för priskontrollen. Enär detta av praktiska skäl tidigast kan ske vid

höstriksdagen detta år, finna vi oss icke böra emotsätta oss en förlängning

av lagen t. o. in. den 31 december 1951. Om en förlängning av priskontrollen

efter nämnda dag anses nödvändig, böra sålunda i samband med propositionen

om dylik förlängning jämväl direktiven för den priskontrollerande

verksamheten underställas riksdagen.

I motionerna I: 454 och II: 588 uttalas i förevarande hänseende följande:

När provisoriska direktiv för den nuvarande priskontrollen utfärdades,

blevo desamma — vilket vi finna anmärkningsvärt — ej underställda riksdagen.

När nu nya direktiv utarbetas, bör det vara uppenbart att de skola

underställas riksdagens prövning. Det borde vara möjligt för Kungl. Maj :t

att framlägga dem till den höstsession, som med all sannolikhet kommer att

hållas även i år och som troligen får taga befattning med även andra sidor

av den ekonomiska stabilisering, som bör komma till stånd snarast möjligt.

Fortsatt giltighet av prisregleringslagen.

I skrivelse den 3 februari 1951 har statens priskontrollnämnd — under

erinran att giltighetstiden för prisregleringslagen utgår den 30 juni 1951

—- hemställt att lagen skall givas fortsatt giltighet t. o. in. den 30 juni 1952.

Vid gemensamt sammanträde med nämnden och dess råd i anledning av

remissen av utkastet till direktiv för den prisreglerande verksamheten efter

utgången av år 1950 hade förehafts även frågan om förlängning av lagens

giltighetstid. Därvid hade uttalats, att de osäkra förhållanden, som f. n.

rådde på de utrikespolitiska och ekonomiska områdena, syntes komma att

bli tämligen långvariga och torde göra det ofrånkomligt att lagen bibehölles

också under nästa budgetår. Vidare hade framhållits att det icke f. n. syntes

föreligga anledning att vidtaga ändringar i lagbestämmelserna samt att

statsmakterna ägde möjlighet att under lagens giltighetstid begränsa tilllämpningen

av föreskrifterna däri, i den mån så befunnes lämpligt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

7

Av priskontrollnämndens skrivelse framgår vidare, att nämnden nyligen

beslutat att, med giltighetstid fr. o. m. den 29 januari 1951, undantaga ett

antal förnödenheter och tjänster från prisstoppbestämmelserna. Detta innebure

emellertid icke att nämnden komme att släppa övervakningen av

prisutvecklingen på de områden som undantagits från prisreglering. I den

mån det skulle uppträda tendenser till prishöjningar utöver vad som kunde

anses skäligt med hänsyn till kostnadsstegringar och andra förhållanden,

komme nämnden att företaga förnyade prisingripanden på sådana områden.

Så hade t. ex. redan skett beträffande vissa järnvaror.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, har vid remiss den

23 februari 1951 till lagrådet anfört: »I finansplanen till årets statsverksproposition

underströk jag att den ekonomiska politikens strävanden att, sedan

den pågående anpassningen uppåt av priser och löner ägt rum, stabilisera

penningvärdet på den nya nivån måste stödjas av en fortsatt priskontroll.

Tidpunkten för priskontrollens definitiva avveckling måste med hänsyn härtill

förskjutas längre fram i tiden än vad man tidigare hoppats på. Jag erinrade

vidare om att de av Kungl. Maj :t i anslutning till stabiliseringspolitiken

fastställda direktiven för priskontrollen upphörde att gälla med utgången

av 1950 och att nya riktlinjer voro under övervägande och inom kort

skulle komma att fastställas.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har Kungl. Maj :t genom beslut

den 12 januari 1951 fastställt sådana nya riktlinjer att gälla tills vidare

intill utgången av juni 1951, motsvarande prisregleringslagens återstående

giltighetstid.

Då i enlighet med vad jag anfört behov av fortsatt priskontroll föreligger,

torde giltighetstiden för prisregleringslagen böra förlängas ytterligare ett år.

Någon ändring av innehållet i lagen ifrågasättes icke.

Med avseende å priskontrollens allmänna karaktär och uppgifter i rådande

ekonomiska läge torde jag få erinra om uttalandena härutinnan i finansplanen.

Jag har där framhållit att stora krav på smidighet komma att

i det nya läget ställas på priskontrollen. Med den nya rörligheten i samhällsekonomin

blir det priskontrollens främsta uppgift att förhindra att sekundära

prisförskjutningar uppkomma sedan anpassningen till den nya prisnivån

genomförts och att se till att spekulativa moment i prisstrukturen ej

ge anledning till självständiga prisrörelser. Priskontrollens uppgift blir sålunda

att utöva kontroll över att initialkostnadsstegringarna icke fortplantas

i prissystemet i större usträckning än vad som är ofrånkomligt och icke

med mera än sitt absoluta belopp. Priskontrollens verksamhet får därmed i

viss mån en karaktär påminnande om den under de första krigsårens kostnadsökningsperiod.

Detta får dock icke innebära att priskontrollen skulle

frångå hittills tillämpade allmänna grunder för sin verksamhet utan den bör

på vanligt sätt söka begränsa prishöjningar till ett minimum och, där möjligheter

därtill föreligga, främja prissänkningar. Det nyss sagda bör heller

icke utesluta en fortsatt avveckling av priskontrollen på områden där några

risker för prishöjningar uppenbarligen icke föreligga.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

Såsom av priskontrollnämndens skrivelse framgår har nämnden med tilllämpning

av den sist angivna principen nyligen avvecklat prisregleringen

för ett antal förnödenheter och tjänster. Emellertid har nämden för avsikt

att, i överensstämmelse med vad som förutsatts i ett av remissyttrandena

över utkastet till de nya direktiven för priskontrollen, fortfarande övervaka

prisutvecklingen på frisläppta områden och vid behov åter ingripa med prisreglerande

åtgärder.

I motionerna I: 468 och 11: 602 anföres i förevarande fråga till en början,

att det numera torde bliva alltmer uppenbart, att en permanent statlig priskontroll

icke i det långa loppet är lämplig och ändamålsenlig som prisregulator.

I fortsättningen anföres bl. a. följande:

Ju längre priskontrollen pågår desto tydligare framträda helt naturligt

dess ogynnsamma biverkningar. Priskontrollen är i och för sig endast motiverad

när det gäller att i ett utpräglat knapphetsläge förhindra osunda

prisstegringar eller att dämpa spekulativt betonade prisrörelser i övrigt. Den

nuvarande priskontrollen sträcker sig emellertid vida därutöver och tillämpas

sålunda även på områden där varuförsörjningen är god och risken för

spekulativa tendenser därför ringa. I dylika fall är priskontrollen ägnad

att antingen konservera en oriktigt avvägd prisnivå eller att åstadkomma

en snedvridning av produktionen som i sista hand går ut över konsumenterna.

Det är visserligen riktigt, att under de senaste åren vissa varuområden

frigivits från priskontroll, men detta har skett i alltför begränsad

omfattning. I själva verket borde det vara befogat att förr frigiva för stora

områden än för små, varvid det givetvis måste vara den priskontrollerande

myndigheten obetaget, att, om det skulle visa sig att frigivande resulterade i

spekulativa prisrörelser, ingripa mot sådana tendenser genom att ånyo belägga

området med priskontroll.

Såsom prisregulator är den fria konkurrensen vida överlägsen en administrativ

kontroll. Alla möjligheter böra därför tillvaratagas att låta konkurrensen

ersätta det statliga detalj reglerandet. För att detta i full utsträckning

skall vara möjligt fordras emellertid att statsmakterna i sin allmänna ekonomiska

politik skapa förutsättningarna för samhällsekonomisk balans och ett

större utrymme för en progressiv utveckling inom närings- och arbetslivet.

Från vår sida ha vid flerfaldiga tillfällen de utvägar anvisats, som stå till

buds för att åstadkomma denna utveckling och därmed möjliggöra en fullständig

avveckling av priskontrollen.

Avslutningsvis anföra motionärerna, att de icke funnit sig böra emotsätta

sig en förlängning av lagens giltighetstid till och med den 31 december 1951.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Utskottet.

När fjolårets riksdag hade att taga ställning till frågan om förlängning av

prisregleringslagen syntes förutsättningarna för en avveckling av den statliga

priskontrollen förhållandevis goda. Såsom departementschefen i finansplanen

till årets statsverksproposition framhållit måste emellertid med hänsyn

till den genomgripande förändring det ekonomiska läget sedan dess

undergått tidpunkten för priskontrollens avveckling förskjutas längre fram

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

9

i tiden än man tidigare hoppats på. Utskottet delar departementschefens

uppfattning att behov av fortsatt priskontroll föreligger samt att giltighetstiden

för prisregleringslagen bör förlängas. Då det icke torde finnas anledning

antaga, att det ekonomiska läget kommer att undergå en så avsevärd

förbättring, att priskontrollen kan helt avvecklas under nästkommande budgetår,

får utskottet med avstyrkande av motionerna 1:468 och 11:602, i

denna del, förorda, att lagen gives fortsatt giltighet till och med den 30

juni 1952. Vad departementschefen i propositionen anfört angående priskontrollens

allmänna karaktär och uppgifter i rådande ekonomiska läge har

icke givit utskottet anledning till annat uttalande än att utskottet vill understryka

vikten av att priskontrollnämnden övervakar prisutvecklingen

även för lrisläppta områden och, om skäl därtill förefinnas, åter ingriper

med prisreglerande åtgärder.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har chefen för handelsdepartementet

tillkallat en förhandlingsdelegation för överläggningar

rörande den priskontrollerande verksamhetens fortsatta bedrivande. De förslag,

vartill överläggningarna leda, beräknas kunna genomföras från och

med den 1 juli 1951, då giltighetstiden för de nuvarande direktiven utgår.

Med hänsyn till den korta giltighetstiden för sistnämnda direktiv och då ett

ställningstagande till dessa skulle kunna föregripa de resultat, vilka kunna

uppnås genom överläggningarna inom delegationen, har utskottet ansett sig

icke böra göra något uttalande i anledning av den i propositionen lämnade

redogörelsen för den prisreglerande verksamheten.

I motionerna föreslås, att riksdagen måtte hemställa, att direktiven för

den prisreglerande verksamheten underställas riksdagens prövning. Vid bedömandet

av denna fråga bör enligt utskottets mening beaktas, att de direktiv,

som tid efter annan utfärdats, haft jämförelsevis kort giltighetstid. Förhållandet

kan anlagas bliva enahanda även beträffande de direktiv, som

komma att utfärdas sedan överläggningarna inom förhandlingsdelegationen

slutförts. Vidare torde det vara av vikt att priskontrollen, särskilt under nu

rådande förhållanden, handhas med smidighet och snabbt anpassas efter

lägets skiftande krav. Med hänsyn till vad sålunda anförts och då avsevärda

praktiska svårigheter torde kunna befaras uppkomma, därest direktiven

skola underställas riksdagens prövning, har utskottet icke ansett sig kunna

tillstyrka motionerna I: 454 och II: 588 eller I: 468 och II: 602, de båda sistnämnda

såvitt nu är i fråga. Utskottet anser det dock lämpligt, att en redogörelse

angående riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten lämnas

då förslag om förlängning av prisregleringslagen förelägges riksdagen.

Vad slutligen angår yrkandet i motionerna I: 468 och II: 602, alt riksdagen

måtte uttala, att den ekonomiska politiken enligt dess mening bör bedrivas

efter sådana riktlinjer att förutsättningar skapas för ett fullständigt

avvecklande snarast möjligt av den statliga priskontrollen, vill utskottet

framhålla, alt frågan om priskontrollens avveckling endast berör cn mindre

del av de ekonomiska problemen. Att i samband med behandlingen av ett så

begränsat spörsmål taga ställning till den ekonomiska politiken i dess hel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

het torde icke kunna komma i fråga. Utskottet får med hänsyn härtill avstyrka

nu ifrågavarande motioner jämväl i denna del.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte — med avslag å motionerna I: 468

och II: 602, såvitt dessa avse att prisregleringslagen skall

äga giltighet allenast t. o. m. den 31 december 1951 — antaga

det genom förevarande proposition, nr 105, framlagda

lagförslaget oförändrat; samt

B. att motionerna 1: 454 och II: 588 samt 1: 468 och II:

602, sistnämnda båda motioner i de delar, som icke behandlats

ovan under A., icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1951.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sunne, Wahlund,

Uhlén, Åman, Bengtson och Svärd;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, Ryberg,

Nilsson i Göteborg, fröken Höjer, herrar Andersson i Alfredshem*,

Andersson i Linköping* och fröken Wetterström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

l:o) av herrar Jacobsson i Igelsbo, Sunne och fröken Höjer, vilka ansett,

att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse.

När fjolårets riksdag hade att taga ställning till frågan om förlängning av

prisregleringslagen syntes förutsättningarna för en avveckling av den statliga

priskontrollen förhållandevis goda. Såsom departementschefen i finansplanen

til! årets statsverksproposition framhållit måste emellertid med hänsyn

till den genomgripande förändring det ekonomiska läget sedan dess

undergått tidpunkten för priskontrollens avveckling förskjutas längre fram

i tiden än man tidigare hoppats på. Utskottet nödgas sålunda instämma i

departementschefens uppfattning att behovet av fortsatt priskontroll föreligger

samt att giltighetstiden för prisregleringslagen bör förlägnas. Då det

tyvärr icke torde finnas anledning antaga, att det ekonomiska läget kommer

att undergå en så avsevärd förbättring, att priskontrollen kan helt avveck
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

11

las under nästkommande budgetår, får utskottet med avstyrkande av motionerna

I: 468 och It: 602, i denna del, förorda, att lagen gives fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1952. Vad departementschefen i propositionen

anfört angående priskontrollens allmänna karaktär och uppgifter i rådande

ekonomiska läge har icke givit utskottet anledning till annat uttalande än

att utskottet vill understryka vikten av att priskontrollen avvecklas på områden

där risker för prishöjningar icke föreligga; självfallet bör det dock

åligga priskontrollnämnden att övervaka prisutvecklingen även på sådana

områden.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår bär chefen för handelsdepartementet

tillkallat en förhandlingsdelegation för överläggningar

rörande den priskontrollerande verksamhetens fortsatta bedrivande. Då med

hänsyn härtill de nu gällande direktiven, som endast ha provisorisk karaktär,

kunna beräknas få jämförelsevis kort giltighetstid och då ett ställningstagande

till dessa skulle kunna föregripa de resultat, vilka kunna uppnås

genom överläggningarna inom delegationen, har utskottet ansett sig icke

böra göra något uttalande i anledning av den i propositionen lämnade redogörelsen

för den prisreglerande verksamheten.

Vidkommande det motionsvis väckta yrkandet, att riksdagen måtte hemställa,

att direktiven för den prisreglerande verksamheten skola underställas

riksdagens prövning, vill utskottet till en början framhålla, att prisregleringslagen

endast utgör en ram för priskontrollen; dess verkliga innebörd

bestämmes av de direktiv, som tid efter annan utfärdas av Kungl. Maj :t.

Med hänsyn till den betydelse dessa direktiv sålunda ha, måste det —■ särskilt

under nu rådande ekonomiska förhållanden — anses otillfredsställande,

att riksdagen icke beredes tillfälle att före utfärdandet yttra sig över

dem. Utskottet finner därför uppenbart, att de förslag, vartill överläggningarna

inom den nu tillkallade förhandlingsdelegationen kunna leda, böra underställas

riksdagens prövning, innan de genomföras. Då nämnda överläggningar

beräknas bli slutförda före den 1 juli innevarande år, torde de nya

direktiven kunna framläggas vid höstsessionen med innevarande års riksdag,

varvid de lämpligen torde kunna upptagas i den sammanfattande redogörelse

angående riktlinjerna för den ekonomiska politiken under år 1952,

som enligt vad utskottet förutsätter då kommer att lämnas riksdagen. Vid

detta ställningstagande synas praktiska skäl nödvändiggöra, att de nu gällande

provisoriska direktiven, oaktat att de icke kunna anses fria från invändningar,

givas fortsatt giltighet tills riksdagen yttrat sig angående de

nya direktivförslagen.

Vad slutligen angår yrkandet i motionerna 1:468 och 11:602, att riksdagen

måtte uttala, att den ekonomiska politiken enligt dess mening bör bedrivas

efter sådana riktlinjer att förutsättningar skapas för ett fullständigt

avvecklande snarast möjligt av den statliga priskontrollen, vill utskottet -—

soin finner den förda ekonomiska politiken behäftad med allvarliga brister

— framhålla, att det visserligen är ett önskemål, alt ett sådant läge kan

skapas att priskontrollen blir obehövlig och kan avvecklas, men att det inte

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

kan anses lämpligt att i samband med behandlingen av priskontrollen taga

ställning till riktlinjerna för den allmänna ekonomiska politiken, vilket bör

ske i annat sammanhang och med beaktande av olika sidor av den samhällsekonomiska

utvecklingen i in- och utlandet. Utskottet får med hänsyn härtill

avstyrka nu ifrågavarande motioner i denna del.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen -— --lika med utskottet--—- lag
förslaget

oförändrat;

B. att riksdagen med bifall till motionerna 1: 454 och

11:588 ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att de direktiv

för den prisreglerande verksamheten, varom överläggningar

för närvarande pågå, före utfärdandet måtte underställas

riksdagens prövning; samt

C. att motionerna I: 468 och II: 602, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan under A.

och B. hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

2:o) av herr Svärd och fröken Wetterström, vilka ansett, att utskottets

utlåtande bort ha följande lydelse:

För att möta tillfälligt betingade risker för häftiga prisstegringar kan en

offentlig priskontroll vara av värde. Likaledes kan den vara förhållandevis

effektiv som broms på en prisstegringstendens, som är grundad på en spekulativ

bedömning av utsikterna till en överkonjunktur.

En statlig priskontroll kan därutöver fördröja och för en tid dämpa verkningarna

på den inhemska prisnivån av inifrån eller utifrån kommande påfrestningar

och därmed möjliggöra en mjukare och mera successiv anpassning.

Som ett permanent medel för en ekonomisk politik är en priskontroll

olämplig och ägnad att skapa en bestående tendens till samhällsekonomisk

och företagsekonomisk snedvridning. Att den permanentas medför också

att den icke med samma effekt kan tillgripas som extraordinärt medel i en.

extraordinär situation.

Om priskontrollens olämplighet som samhälleligt kontrollinstrument i

förhållande till monopol- och kartellprissättning synas inga delade meningar

råda.

Utskottet som i övrigt icke haft att taga ställning till den ekonomiska

politikens mål, medel och möjligheter vill dock i anslutning till motionerna

1: 468 och II: 602 uttala att enligt dess mening bör en sådan ekonomisk politik

föras att behov av en efter den 1 januari 1952 bedriven priskontroll

icke kommer att föreligga. Under förutsättning av att det internationella

ekonomiska och politiska läget icke avsevärt förvärras bör detta enligt utskottets

mening vara möjligt.

Detta förutsätter emellertid att alla möjligheter att bringa den nu rådande

prisstegringsvågen under kontroll tillvaratagas. Särskild vikt fäster ut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

13

skottet därvidlag vid de möjligheter som uppenbarligen föreligga att genom

en samordnad ekonomisk politik stärka de tendenser till köparmotstånd,

vilka enligt inhämtade uppgifter redan äro till finnandes och redan i sådan

utsträckning att producenter av viktiga varor tveka att helt uttaga medgivna

priser. Genom att stärka köparnas motstånd medverkar det allmänna

till att skapa omedelbara förutsättningar för att ersätta en ineffektiv byråkratisk

priskontroll med ett konsumenternas effektiva inflytande över prisbildningen.

Utskottet vill alltså i denna del hemställa om bifall till motionerna I: 468

och II: 602 och således föreslå riksdagen att endast medgiva förlängning av

prisregleringslagen till den 31 december 1951.

Prisregleringslagen är en ramlagstiftning. De konkreta riktlinjerna för

priskontrollverksamhetens bedrivande givas genom av Kungl. Maj :t utfärdade

direktiv.

Det måste enligt utskottets mening framstå som angeläget att riksdagen

då det gäller en verksamhet som direkt ingriper i de många medborgarnas

livsföring och som skapar många gånger svårbedömbara avvägningsproblem

av rättslig natur och intressekaraktär beredes tillfälle taga kännedom

om icke endast verksamhetens generella förutsättning utan också konkreta

riktlinjer. Direktiven för den prisreglerande verksamheten böra således enligt

utskottets mening meddelas riksdagen. Det är icke tillfredsställande att

detta sker i efterhand.

Under förutsättning att det behövliga utrednings- och förhandlingsarbetet

rätt och i riktig tidsföljd organiserades, borde direktiven kunna underställas

riksdagen utan att detta behövde medföra osmidighet eller att mera

påtagliga praktiska svårigheter uppkomme.

Utskottet hemställer således jämväl i denna del om bifall till motionerna

I: 468 och II: 602. Härmed torde även yrkandena i motionerna I: 454 och

II: 588 i huvudsak vara besvarade.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte — med bifall till motionerna

I: 468 och II: 602, såvitt dessa avse giltighetstiden för prisregleringslagen

— antaga det genom förevarande proposition,

nr 105, framlagda lagförslaget dock med den ändringen att

i den föreslagna lagen orden »den 30 juni 1952» utbytas

mot orden »den 31 december 1951»;

B. att riksdagen måtte — med bifall till motionerna I: 468

och II: 602 i denna del — uttala att direktiven för den prisreglerande

verksamheten böra underställas riksdagen;

C. att motionerna 1:468 och II: 602 i övrigt måtte anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört; samt

D. att motionerna I: 454 och II: 588, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan under B.

hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:337 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947 s. 2 i texten