Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om avskaffande av bostadskostnadsgrupperingen inom folkpensioneringen m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 154 i första kammaren av herr Wahlund m. fl. samt nr 200 i andra kammaren av herr Hansson i Skegrie m. fl.

1951-02-13 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1951:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner om avskaffande av bostadskostnadsgrupperingen inom folkpensioneringen m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 154 i första kammaren av herr Wahlund m. fl. samt nr 200 i andra kammaren av herr Hansson i Skegrie m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om avskaffande av bostadskostnadsgrupperingen

inom folkpensioneringen

m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 154 i första kammaren av herr Wahlund

m. fl. samt nr 200 i andra kammaren av herr Hansson i Skegrie m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

skyndsam utredning syftande till att avskaffa bostadskostnadsgrupperingen

inom folkpensioneringen samt att i avvaktan härpå uppflytta lägsta bostadskostnadsgrupp

till näst lägsta.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser.

Vid 1946 års riksdag antogs efter förslag av Kungl. Maj :t ny lag om folkpensionering.

Denna lag, lagen den 26 juni 1946 om folkpensionering,

trädde i kraft den 1 januari 1948. Följande bestämmelser i lagen äro i

förevarande ärende av intresse.

Folkpension utgår enligt 3 och 4 §§ under i lagen närmare angivna förutsättningar

i form av allmän ålderspension, invalidpension, sjukbidrag

eller änkepension. Enligt 5 § förhöjes å vissa orter folkpension med bostadstillägg.

För detta ändamål indelas riket i fem bostadskostnadsgrupper

på sådant sätt att grupp med högre nummer omfattar orter med större bostadskostnader,

däri inberäknade kostnaderna för bränsle, än grupp med

lägre nummer. Indelningen verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare

föreskrifter Konungen meddelar. Bostadstillägg utgår med de belopp för år

räknat, som framgå av följande tabell:

Grupp

ii in iv v

Gift pensionsberättigad och änkepensionsberättigad 100: — 200: — 300: — 400: —

Annan pensionsberättigad ...................... 150: — 300: — 450: — 600: —

Bostadstillägget utgår efter inkomstprövning. Enligt 7 § skall nämligen

dylikt tillägg minskas med fem tiondelar av den pensionsberättigades årsinkomst

i vad den må överstiga, för gift pensionsberättigad 300 kronor och

för annan pensionsberättigad 400 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. Nr 8.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

Den 28 mars 1947 meddelade Kungl. Maj:t närmare föreskrifter för socialstyrelsen

i fråga om indelningen i bostadskostnadsgrupper av samtliga

orter i riket. Föreskrifterna, som byggde på ett av styrelsen framlagt förslag

i ämnet, innehöllo att orter, för vilka bostads- och bränslekostnadstalet,

beräknat enligt i föreskrifterna närmare angivna grunder, understege

650 kronor, skulle hänföras till hostadskostnadsgrupp I och övriga orter

till hostadskostnadsgrupp II, om bostads- och bränslekostnadstalet med

mindre än 75 kronor överstege nyssnämnda belopp, samt till bostadskostnadsgrupp

III, IV eller V i den mån ortens bostads- och bränslekostnadstal

med respektive 75, 150 eller 225 kronor överstege samma belopp. I föreskrifterna

stadgades vidare, att indelningen skulle äga giltighet till och med

1949 års utgång.

Kungörelse i ämnet utfärdades därefter av socialstyrelsen den 21 april

1947 (SFS 1947:222). Vissa ändringar i bostadskostnadsgrupperingen ha

sedermera företagits. Genom beslut den 9 december 1949 (SFS 1950: 55) har

Kungl. Maj :t föreskrivit, att de för åren 1948—1949 gällande föreskrifterna

rörande rikets indelning i bostadskostnadsgrupper jämlikt lagen om folkpensionering

skola äga fortsatt giltighet till och med år 1951.

Vidare skall enligt 6 g, där kommun så beslutat, till pensionsberättigad,

som är mantalsskriven inom kommunen, utgå särskilt bostadstillägg i enlighet

med grunder som kommunen har att besluta. Sådant tillägg skall anses

såsom folkpension.

Historik m. m.

Det av Kungl. Maj :t för 1946 års riksdag genom proposition nr 220 framlagda

förslaget till lag om folkpensionering grundade sig på ett av socialvårdskommitfén

i november 1945 avgivet betänkande i ämnet (SOU 1945:

46). Beträffande dyrortsgraderingsfrågan anförde socialvårdskommittén

till en början bland annat följande:

Såsom framgår.av 1943 års dyrortskommittés nyligen avgivna betänkande

(SOU 1945:32) föreligga fortfarande betydande skiljaktigheter i fråga om

levnadskostnaderna å olika orter i vårt land. Dessa skiljaktigheter hänföra

sig i väsentlig mån till utgifterna för skatter, hyra och bränsle. Sagda betänkande

har utgått från den utgiftsbudget för man, hustru och två barn, som

inrymmes inom ramen av lönen i elfte löneklassen enligt civila avlöningsreglementet.

Uppenbarligen skilja sig folkpensionärernas levnadsförhållanden

i högst avsevärd mån från en sådan familjs. På grund av det lägre inkomstläget

spela skatterna en mindre roll för folkpensionärerna varjämte

utgifterna för konsumtionsändamål bli lägre även relativt sett. Utgifterna

för hyra och bränsle äro också lägre men ej lika mycket lägre som övriga utgifter.

Dessa omständigheter leda till att skiljaktigheterna i fråga om

levnadskostnaderna i olika orter beträffande folkpensionärerna huvudsakligen

hänföra sig till bostads- och bränsleposterna.

Efter att ha lämnat vissa uppgifter om bostadskostnaderna framhöll kommittén,

att en pensionär behövde större belopp för sin försörjning om han

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr S.

3

bodde i eu storstad än om han bodde på landsbygden. Det förhållandet att

bostäderna i städerna i avsevärt större utsträckning än på landsbygden vore

försedda med sådana bekvämligheter som vatten, avlopp och avträde inomhus

kunde icke i och för sig rubba detta faktum. Kommittén fann, att dyrortsgraderingen

av folkpensionerna enligt då gällande lagstiftning borde

ersättas med särskilda bostadstillägg i de dyrare bostadsorterna, avsedda att

täcka merkostnaderna för bostad och bränsle. I fråga om utformningen av

bostadstilläggen förordade kommittén, att generella tillägg infördes, vilka

vore graderade efter bostadskostnaderna på sådant sätt att det bleve möjligt

för det stora flertalet pensionärer att inom tilläggets ram ordna sin bostadsfråga.

Bostads- och bränslekostnaderna å billigaste ort föreslogos emellertid

skola inarbetas i själva pensionen.

Beträffande frågan om orternas indelning i grupper föreslog socialvårdskommittén

upptagande av fem olika bostadskostnadsgrupper. Detta förslag

grundade kommittén på resultatet av en omfattande statistisk undersökning.

Tilläggen föreslogos skola utgå med de belopp som framgå av den ovan i

samband med återgivandet av författningsbestämmelserna upptagna tabellen.

I propositionen nr 220 anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Möller, i förevarande avseende bland annat följande:

Om de föreslagna pensionsbeloppen 1 000 resp. 1 600 kronor kunna antagas

på billigare orter, främst den rena landsbygden, täcka försörjningsbehovet,

visar den föreliggande utredningen, att detta icke är fallet på

andra håll. Otvivelaktigt föreligga alltjämt i vårt land betydande skillnader

i levnadskostnadernas höjd å olika orter. Det är därför uteslutet att, såsom

i några yttranden ifrågasatts, helt slopa varje gradering av pensionsförmånernas

storlek efter förhållandena å skilda platser. Om man vill åstadkomma

en reell likställighet för pensionstagarna i olika delar av landet,

måste pensionsförmånernas storlek graderas. Socialvårdskommittén har för

sin del funnit en dylik gradering böra ske uteslutande med hänsynstagande

till kostnaderna för bostad och bränsle. Det kan ifrågasättas, om tiden verkligen

är inne att helt slopa den nuvarande dyrortsgraderingen, som tager

hänsyn även till andra levnadskostnader. Bortses från bostadskostnaderna

torde emellertid en tendens till utjämning av levnadskostnaderna gjort sig

gällande. Det synes föga sannolikt att, såsom från något håll anmärkts, de

alltjämt föreliggande olikheterna i detta hänseende skulle komma att ånyo

skärpas vid en återgång till mera normala förhållanden. Med hänsyn till det

anförda anser jag mig i princip böra godtaga kommitténs förslag i denna

del.

Emot kommitténs förslag alt landet skall indelas i fem bostadskostnadsgrupper

och att det skall ankomma på socialstyrelsen att verkställa indelningen

synes mig intet vara att erinra. Däremot kan jag ej ansluta mig till

kommitténs uppfattning att indelningen bör ske för tio år i sänder. I likhet

med vissa skiljaktiga ledamöter av kommittén och ett stort antal remissinstanser

anser jag att indelningen bör omprövas ungefärligen vart femte

år. Den första indelningen i bostadskostnadsgrupper bör dock enligt min

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

mening erhålla en giltighetstid av endast cirka tre år. Det synes icke nödvändigt

att tidpunkterna för omprövningen av indelningen i bostadskostnadsgrupper

angivas i lagen utan torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att

efter vad som finnes lämpligt besluta härom. Genomföres ny kommunindelning

i riket, varom förslag kommer att föreläggas årets riksdag, torde därav

betingade jämkningar i bostadskostnadsgrupperingen böra ankomma på

Kungl. Maj :ts förordnande i samband med beslutet om indelningsändring.

Spännvidden mellan bostadstilläggens storlek inom de olika bostadskostnadsgrupperna

synes i stort sett ha väl avvägts av socialvårdskommittén.

Emellertid utvisa föreliggande siffror att i Stockholm — och även på andra

särskilt dyra orter — den understödsstandard som är normerande för utgivande

av fattigvård ligger så högt, att de av kommittén föreslagna pensionsbeloppen,

bostadstilläggen däri inräknade, icke kunna anses motsvara

en rimlig försörjning på dessa orter. Väsentligen torde detta sammanhänga

med påfallande höga hyreskostnader. I dessa fall föreligger alltså ett behov

att kunna höja de maximala pensionsbelopp kommittén föreslagit. Förhållandena

kunna även på landsbygden vara sådana, att folkpensionären

behöver ett tillskott till pensionen för att kunna bestrida särskilt höga bostadskostnader.

Då det här gäller pensionsfall, som icke kunna helt tillgodoses

genom de mera generella regler efter vilka det tidigare behandlade bostadstillägget

är och måste vara utformat, bör den förbättring av pensionsförmånerna

jag här åsyftar lämpligen kunna åstadkommas genom särskilda

kommunala bostadstillägg. Jag vill därför förorda, att bestämmelser införas

av innehåll att kommun äger besluta att till folkpensionär som är mantalsskriven

inom kommunen skall kunna utgå särskilt kommunalt bostadstillägg.

I anledning av propositionen nr 220 väcktes åtskilliga motioner avseende

dyrortsgraderingsfrågan. Sålunda yrkades i de likalydande motionerna

I: 319 av fru Svenson in. fl. och II: 496 av herr Werner in. fl. att bostadstillägg

efter behovsprövning skulle kunna utgå i alla rikets kommuner med

lika stort högsta belopp, nämligen för gift pensionsberättigad och änkepensionsberättigad

med 200 kronor per år och för annan med 300 kronor

per år. I motionen II: 486 hemställde herr Senander in. fl., att pensionärerna

i bostadskostnadsgrupp I i fråga om bostadstillägg måtte jämställas med

pensionärerna i bostadskostnadsgrupp II, och i motionen II: 493 av herr Ekdahl

hemställdes, att bostadstillägg skulle utgå i bostadskostnadsgrupp I till

gift pensionsberättigad och änkepensionsberättigad med 75 kronor per år

och till annan pensionsberättigad med 100 kronor per år.

Första särskilda utskottet, som behandlade propositionen, anförde i sitt

över densamma avgivna, av riksdagen godkända utlåtande, nr 1, beträffande

nu ifrågavarande spörsmål bland annat följande:

Vad angår de i motionerna framställda förslagen har utskottet konstaterat,

att de medföra betydande utgiftsökningar. Sålunda torde det i motionerna

I: 319 och II: 496 framlagda förslaget medföra en årlig kostnadsökning

av närmare 60 miljoner kronor. Kostnadsökningen på grund av det i

motionen II: 486 gjorda förslaget torde kunna beräknas till mera än 30 mil
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

o

joner kronor under det att kostnadsökningen på grund av det i motionen

II: 493 framställda yrkandet torde stanna vid drygt 20 miljoner kronor.

Samtliga de nu lämnade siffrorna äro approximativa men torde giva en

ungefärlig bild av de ekonomiska konsekvenserna av de framställda ändringsförslagen.

Utskottet har vid övervägande av de på förevarande spörsmål inverkande

omständigheterna och under hänsynstagande till de siffror, som av socialvårdskommittén

framlagts i dess statistiska betänkande angående folkpensionärernas

bostadsförhållanden m. m., funnit den i departementsförslaget

föreslagna lösningen visserligen icke vara helt invändningsfri men dock av

beskaffenhet att under nu rådande förhållanden i möjligaste mån tillgodose

olika synpunkter. Utskottet får därför tillstyrka att förslaget i denna del

vinner riksdagens bifall. Härvid förutsätter utskottet emellertid att utvecklingen

av pensionstagarnas utgifter för bostads- och bränsleändamål i de

olika orterna kommer att ägnas vederbörlig uppmärksamhet samt att därav

föranledda jämkningar av ortsgrupperingen verkställas med ungefärligen

de tidsintervaller, som av departementschefen angivits.

Vid 1948 års riksdag yrkades i likalydande motionerna I: 25 av herr Hesselbom

m. fl. och II: 47 av herr Lundqvist m. fl., att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa, att en översyn av gällande bestämmelser

i fråga om bostadsgruppering för folkpensionärerna snarast måtte komma

till stånd.

I sitt över motionerna avgivna utlåtande, nr 6, hemställde andra lagutskottet,

att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Till stöd för denna hemställan anförde utskottet bland annat:

Den nuvarande bostadskostnadsgrupperingen för folkpensionärerna upphör

att gälla med 1949 års utgång. Såsom framgår av vad ovan angivits

är en revision av bostadskostnadsgrupperingen avsedd att företagas dessförinnan.

Kungl. Maj:t har ansett, att till ledning för denna revision en

specialundersökning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden och

särskilt deras bostadskostnader bör ske. För att verkställa en sådan undersökning

har Kungl. Maj :t tillkallat särskilda sakkunniga. En översyn av bostadskostnadsgrupperingen

kommer alltså inom kort att verkställas, och

någon framställning härom från riksdagen till Kungl. Maj:t är därför icke

erforderlig.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

De i andra lagutskottets utlåtande nr 6 vid 1948 års riksdag omnämnda

sakkunniga för utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden

och bostadskostnader ha i september 1948 framlagt utredning i angivna avseende

(SOU 1949: 12). I utredningen redogöra de sakkunniga för den av

socialvårdskommittén gjorda undersökningen angående folkpensionärernas

bostadsförhållanden. Vidare ha de sakkunniga begagnat det material som

framkommit genom bostadsräkningen 1945. Dessutom ha de sakkunniga

själva verkställt en specialundersökning angående folkpensionärernas bostadsförhållanden

och särskilt deras bostadskostnader för ett urval mindre

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

tätorter och tätbefolkade landskommuner. I ett avsnitt — vari huvudresultaten

av de statistiska undersökningarna framskymta — behandla de sakkunniga

principspörsmålet huruvida bostadstilläggen enligt nuvarande bestämmelser

möjliggöra för de pensionsberättigade att inneha bostäder av

lika standard på orter inom olika bostadskostnadsgrupper. De sakkunniga

ha vidare genomfört provgrupperingar i enlighet med principen lika standard.

Dessa provgrupperingar ha skett enligt olika alternativ. Vissa huvudresultat

av dessa provgrupperingar framgå av den sammanfattning av resultaten

av utredningen, som ingår i betänkandet.

För närmare kännedom om utredningen får utskottet hänvisa dels till de

sakkunnigas betänkande och dels till utskottets nedan omförmälda utlåtande

nr 26 till 1949 års riksdag.

Vid 19^9 års riksdag väcktes tre motioner i förevarande ämne, nämligen

dels likalydande motionerna nr 111 i första kammaren av herr Persson, Ivar,

m. fl. och nr 130 i andra kammaren av herr Hansson i Skegrie in. fl. dels

ock motionen nr 286 i andra kammaren av herr Senander in. fl. I motionerha

hemställdes, att riksdagen måtte besluta minska antalet bostadskostnadsgrupper

till fyra genom att den lägsta gruppen slopades och att till följd

därav orter tillhörande denna grupp uppflyttades till den näst lägsta gruppen.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande nr

26 hemställde, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet erinrade till en början om den utredning, som verkställts av de

sakkunniga för utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden

och bostadskostnader, och anförde därom:

I denna utredning, som sålunda avsett allenast frågan om de skilda orternas

inplacering i bostadskostnadsgrupper enligt folkpensioneringslagens

bestämmelser rörande bostadskostnadsgrupperingen, ha de sakkunniga

emellertid, utan att dock taga ställning därtill, berört även de principer,

som ligga till grund för nämnda bestämmelser, samt dessas utformning.

Ett av de spörsmål som därvid ägnats uppmärksamhet är huruvida folkpensioneringslagens

nuvarande differentiering av bostadstilläggen ger de

ekonomiska förutsättningarna för pensionsberättigade, boende inom olika

bostadskostnadsgrupper, att inneha bostäder av lika standard. De sakkunniga

ha därutinnan uttalat, att om man förutsätter lika standard och utgår

från den standard, som folkpensionerna i Stockholm kunna tillfredsställa,

bostadstilläggen äro genomgående alltför små i de lägsta grupperna.

Om man emellertid skulle höja bostadstilläggen i de lägre ortsgrupperna,

så att de endast kornrae att ligga så mycket lägre i förhållande till Stockholm,

som svarar mot skillnaden i hyra vid lika standard, så skulle bostadstilläggen

i de lägre grupperna räcka betydligt bättre än i den högsta

gruppen, beroende på att pensionärerna i de lägre grupperna i allmänhet

ej ha tillgång till bostäder av samma kvalitet som i den högsta gruppen,

utan tvingas Ilo i dåliga och billiga bostäder. De sakkunniga framhålla vidare,

att om man i stället utgår från förhållandena i den lägsta gruppen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

i

och frågar, liuru stora bostadstillägg, som erfordras i de högre grupperna

för att upprätthålla förhållandevis samma standard som i den lägsta gruppen,

så kommer man till betydligt lägre bostadstillägg i de högre grupperna

än de nu gällande. Genom den relativt höga standard, som pensionärerna

på dessa orter äro tvungna att iaktta, och därav föranledda höga hyror

skulle emellertid enligt de sakkunniga dylika lägre tillägg bli ännu

mer otillräckliga än de nuvarande tilläggen redan äro. Sammanfattningsvis

ha de sakkunniga anfört, att bostadskostnadsgrupperingen i realiteten

icke kunnat genomföras enligt principen lika standard och att skillnaden

i bostadstillägg mellan de högre och de lägre bostadskostnadsgrupperna är

väsentligt större än som svarar mot skillnaden i bostadskostnad vid lika

standard. En konsekvent genomförd gruppering efter principen lika standard

skulle enligt de sakkunniga medföra så stora förändringar i jämförelse

med nu gällande gruppering, att särskilda åtgärder bleve nödvändiga

för dess tillämpning. De åtgärder, som de sakkunniga för sådant ändamål

peka på, äro ändring av tilläggsbeloppen och eventuellt ändring av antalet

bostadskostnadsgrupper. I enlighet med det begränsade uppdrag de sakkunniga

erhållit ha de emellertid icke ansett sig kunna gå närmare in på

dessa frågor.

Utskottet fortsatte därefter:

Det i motionerna väckta spörsmålet utgör allenast en del av den utav

de sakkunniga berörda frågan. Att bryta ut denna mindre del och behandla

den särskilt kan enligt utskottets mening icke vara lämpligt. Utskottet

är ej heller berett att nu taga ställning till frågan i hela dess vidd, bland

annat på den grund att de slutsatser, till vilka de sakkunniga kommit,

bygga på ett svåröverskådligt och svårbedömbart statistiskt material, vilket

material liksom ock de principer, enligt vilka det bearbetats, ävensom

de utav detsamma dragna slutsatserna hittills icke närmare prövats vid

sedvanlig remissbehandling. Därest emellertid de sakkunnigas ovan återgivna

uttalanden visa sig vara hållfasta, synes det utskottet som om fog

funnes att upptaga hela frågan om bostadskostnadsgrupperingen till omprövning.

Med hänsyn till det läge, vari frågan, enligt vad som framgår av

det anförda, nu befinner sig, kan någon framställning till Kungl. Maj :t

beträffande densamma icke anses erforderlig.

I ep. vid utlåtandet fogad reservation av herrar Hallagård och Carlsson i

Bakeröd anfördes bland annat följande:

Den av de sakkunniga avgivna utredningen ger vid handen, att folkpensioneringslagens

nu gällande bestämmelser beträffande bostadstilläggen ej

göra det möjligt för folkpensionärerna i de lägre bostadskostnadsgrupperna

att inneha bostäder av samma standard som dem, folk pensionärerna i de

högre bostadskostnadsgrupperna bebo. Detta förhållande maste anses i hög

grad otillfredsställande och en ändring av folkpensioneringslagens bestämmelser

i detta avseende är synnerligen angelägen. Att utan närmare utredning

vidtaga eu dylik ändring i lagen kan emellertid enligt utskottets mening

ej komma i fråga. Utskottet finner därför, att riksdagen hos Kungl.

Maj:t bör göra framställning om utredning beträffande folkpensioneringslagens

bestämmelser om bostadstilläggen i syfte alt ernå sådan ändring av

desamma, att folkpensionärerna på samtliga orter i riket erhålla ekonomisk

möjlighet atl inneha bostad av lika standard. Då härvid såsom ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

gångspunkt bör tagas standarden hos de bostäder, som folkpensionärerna i

de högre bostadskostnadsgrupperna nu faktiskt bebo, torde det för att angivna

syfte skall kunna uppnås vara erforderligt, att även pensionärerna i

den lägsta bostadskostnadsgruppen erhålla bostadstillägg.

Reservationen utmynnade i en hemställan att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla, att Kungl. Maj :t ville med beaktande av de

synpunkter, som anförts i reservationen, låta verkställa utredning om folkpensioneringslagens

bestämmelser om bostadstilläggen samt för 1950 års

riksdag framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Över den utredning, som de sakkunniga för utredning rörande folkpensionärernas

bostadsförhållanden och bostadskostnader verkställt, avgavs

under senare hälften av år 1949 till Kungl. Maj:t yttranden av pensionsstyrelsen,

bostadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas

förbund.

För närmare kännedom om innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa

till utskottets nedan omförmälda utlåtande nr 41 till 1950 års riksdag.

Frågans behandling vid 1950 års riksdag.

Vid 1950 års riksdag väcktes två motioner i förevarande ämne, nämligen

likaiydande motionerna nr 248 i första kammaren av herr Wahlund m. fl.

samt nr 388 i andra kammaren av herr Pettersson i Dahl m. fl. I motionerna

hemställdes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om skyndsam utredning syftande till att avskaffa bostadskostnadsgrupperingen

inom folkpensioneringen samt att i avvaktan härpå

uppflytta lägsta bostadskostnadsgrupp till näst lägsta. Motionerna behandlades

av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande nr 41 hemställde, att motionerna

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet erinrade till en början om vad utskottet i sitt utlåtande till 1949

års riksdag i anledning av väckta motioner om ändrad indelning av landet

i bostadskostnadsgrupper uttalat samt anförde vidare:

Över de sakkunnigas utredning ha nu, såsom av den ovan lämnade redogörelsen

närmare framgår, yttranden avgivits av pensionsstyrelsen, bostadsstyrelsen,

Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund.

Remissinstanserna ha funnit, att principerna för bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen

borde göras till föremål för en allmän översyn,

och i yttrandena hemställes om utredning. Därvid anföras olika synpunkter,

vilka ansetts böra beaktas vid en omprövning av bestämmelserna.

Även om det är förenat med stora svårigheter att på grundval av det föreliggande

materialet bilda sig en säker uppfattning om huruvida en omprövning

av bestämmelserna om bostadstillägg och bostadslcostnadsgruppering

är påkallad, finner dock utskottet, att starka skäl tala för att så är fallet.

Utskottet, som med hänsyn till det läge vari frågan befinner sig och med

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

hänsyn till utskottets nedan omförmälda ställningstagande, icke anser sig

böra närmare ingå på en prövning av de svårbedömbara frågor, som sammanhänga

med bostadskostnadsgrupperingen, vill här endast erinra om

vissa synpunkter, som remissinstanserna framhållit. Sålunda påpekar pensionsstyrelsen,

att genom de särskilda bostadstilläggen den i lagen angivna

bostadskostnadsgrupperingen är modifierad i hög grad och att de särskilda

bostadstilläggen i regel äro förenade med avdragsregler, som högst avsevärt

skärpa verkningarna av de i lagen förefintliga avdragsreglerna. Bostadsstyrelsen

framhåller, att den stora skillnad, som råder mellan landsbygd och

stad i fråga om bostadsstandard, börjat utjämnas samt att det vore uppenbart,

att folkpensionärerna på landsbygden vid nuvarande utformning av

folkpensioneringssystemet icke kunde förutsättas bliva delaktiga i den pågående

standardhöjningen. En dylik konservering av en alltför låg bostadsstandard

för en betydande del av folkpensionärerna stode uppenbarligen

icke i överensstämmelse med den bostadspolitiska målsättningen. Härtill

kommer så frågan om icke en normering av de särskilda bostadstilläggen

bliver ofrånkomlig.

Ifrågavarande spörsmål beträffande bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen

sammanhänga emellertid nära med folkpensioneringslagens

regler om inkomstprövningen. I sitt utlåtande nr 40 till innevarande

riksdag har utskottet närmare berört detta samband. Utskottet har i sitt

nämnda utlåtande uttalat, att avdragsreglerna i folkpensioneringslagen torde

vara i behov av översyn, varjämte utskottet ifrågasatt, huruvida icke lämpligen

i samband därmed jämväl frågan om bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen

borde upptagas till omprövning. På i utlåtandet närmare

angivna skäl har utskottet föreslagit riksdagen att i skrivelse till

Kungl. Maj :t som sin mening giva till känna vad utskottet i sagda utlåtande

anfört.

På grund härav och då genom ovannämnda yttranden Kungl. Maj :ts

uppmärksamhet redan fästs på förevarande spörsmål, anser utskottet någon

ytterligare framställning till Kungl. Maj:t om utredning i anledning av

förevarande motioner ej erforderlig.

1 motionerna hemställes tillika, att riksdagen i avvaktan på en utredning

angående bostadskostnadsgrupperingen måtte uppflytta lägsta bostadslcostnadsgruppen

till näst lägsta. Såsoin utskottet uttalade vid fjolårets

riksdag kan det enligt utskottets mening icke vara lämpligt att bryta ut

denna mindre del av berörda fråga och behandla den särskilt. En dylik lagändring

torde i allt fall icke kunna ske utan närmare utredning. Utskottet

kan alltså icke tillstyrka motionärernas hemställan i denna del.

I en vid utlåtandet fogad reservation av herrar Hallagård, Bengtson och

Carlsson i Bakeröd anfördes bland annat följande:

Även om det är förenat med svårigheter att på grundval av det föreliggande

materialet bilda sig en säker uppfattning om huruvida en omprövning

av bestämmelserna om bostadstillägg och bostadskostnadsgruppering

är påkallad, finner dock utskottet, att starka skäl tala för att så är fallet.

Utskottet vill här endast erinra om vissa synpunkter, som remissinstanserna

framhållit. Sålunda påpekar pensionsstyrelsen, att genom de särskilda bostadstilläggen

den i lagen angivna bostadskostnadsgrupperingen är modifierad

i hög grad och att de särskilda bostadstilläggen i regel äro förenade med

avdragsregler, som högst avsevärt skärpa verkningarna av de i lagen före
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

fintliga avdragsreglerna. Bostadsstyrelsen framhåller, att den stora skillnad,

som råder mellan landsbygd och stad i fråga om bostadsstandard, börjat utjämnas

samt att det vore uppenbart, att folkpensionärerna på landsbygden

vid nuvarande utformning av folkpensioneringssystemet icke kunde förutsättas

bliva delaktiga i den pågående standardhöjningen. En dylik konservering

av en alltför låg bostadsstandard för en betydande del av folkpensionärerna

stode uppenbarligen icke i överensstämmelse med den bostadspolitiska

målsättningen. Vidare framhåller Svenska stadsförbundets styrelse,

att den av de sakkunniga verkställda utredningen obestridligen i allt fall

givit vid handen, att de nuvarande reglerna för bostadskostnadsgrupperingen

särskilt missgynnat åtskilliga av de kommuner, som nu äro placerade i bostadskostnadsgrupp

I och att en försiktig uppflyttning av kommuner från

grupp I till grupp II syntes befogad.

Reservationen utmynnade i en hemställan, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville med beaktande av de

synpunkter, som anförts i reservationen, låta verkställa utredning om folkpensioneringslagens

bestämmelser om bostadstilläggen samt för år 1951 års

riksdag framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Frågans nuvarande läge.

Socialvårdskommittén har i ett i april 1950 avgivet betänkande (SOU

1950: 11), innefattande utredning och förslag angående lag om socialhjälp

m. in. (socialhjälpslag) behandlat frågan om statsbidrag till de särskilda

bostadstilläggen. I ett särskilt yttrande har en reservant inom kommittén

anfört:

Kommittén har i detta sammanhang övervägt möjligheterna av att helt

slopa de särskilda bostadstilläggen, varvid då skulle ha företagits en höjning

av de allmänna bostadstilläggen. Denna väg har icke ansetts framkomlig.

Enligt min mening borde övervägandet i stället ha innefattat frågan huruvida

man icke skulle kunna slopa de allmänna bostadstilläggen i samband

med en justering av folkpensionerna. Den anpassning efter de individuella

omständigheterna som är önskvärd skulle då kunna ske genom de särskilda

bostadstilläggen. Det torde icke råda tvivel om att ett dylikt system skulle

ge ett mera rättvist resultat än det nuvarande, där förmenta olikheter i orternas

bostadskostnader först utjämnas genom fastlåsta allmänna bostadstillägg,

vartill i övervägande antalet kommuner kommer en ytterligare i

princip mera individuell, utjämning genom särskilda bostadstillägg.

Genom beslut den 16 juni 1950 har chefen för socialdepartementet bemyndigats

tillkalla sakkunniga för utredning rörande översyn av folkpensioneringslagens

bestämmelser om inkomstprövning m. m. (1950 års folkpensionsrevision).

I direktiven för de sakkunniga anför föredragande departementschefen

bland annat följande:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

11

Vid detta års riksdags vårsession väcktes två motioner (nr I: »527 och

II: 389), vari påtalades, att de nu gällande bestämmelserna verka hämmande

särskilt på den enskilda arbetarpensioneringens utveckling. Andra

lagutskottet, som behandlade motionerna och som bl. a. tog del av olika

exempel på hur avdragsreglerna i förekommande fall verkade, fann i sitt

av riksdagen godkända utlåtande nr 40, att avdragsreglerna vore i behov

av översyn.

Jag ansluter mig till denna tanke. Det förhåller sig onekligen så, att gällande

avdragsregler inom folkpensioneringen ofta kunna leda till resultat

som ej äro tillfredsställande. Den främsta orsaken härtill torde vara att

verkningarna av den i lagen föreskrivna inkomstprövningen avsevärt

skärpts genom de avdragsregler, som kommunerna ansett sig böra föreskriva

i fråga om rätt till de särskilda bostadstilläggen. Sålunda kan det inträffa,

att en pensionstagare, som skaffar sig ökade inkomster vid sidan av

pensionen, kan få sina sammanlagda pensionsförmåner minskade i så hög

grad, att inkomstökningen bortfaller.

Såsom framgår av det föregående är frågan om avdragsreglernas verkningar

intimt förknippad med bestämmelserna om de särskilda bostadstillläggen.

Med hänsyn till den omfattning och betydelse de särskilda bostadstilläggen

fått kan det ifrågasättas, huruvida kommunerna även i fortsättningen

böra ha full frihet att bestämma angående de grunder, efter vilka

dylika tillägg skola utgå, eller om icke genom statens medverkan förhållandena

härvidlag på ett eller annat sätt böra normeras. Frågan härom bör

utredas av de sakkunniga.

Utskottet ifrågasatte vidare, huruvida det icke vore lämpligt att i samband

med en översyn av avdragsreglerna upptaga frågan om bostadstilläggen

och bostadskostnadsgrupperingen enligt det nuvarande systemet till

omprövning. För egen del finner jag, att frågan om bostadstilläggens konstruktion

bör prövas av de sakkunniga. Däremot anser jag skäl icke föreligga

att sammankoppla bostadskostnadsgrupperingens problem med de

huvudsakligen tekniska spörsmål varom nu är fråga.

1950 års dyrortssalckiinniga — vilka haft att till prövning upptaga bland

annat senast tillämpliga grunder för dyrortsgrupperingen mot bakgrunden

av de speciella problem, som aktualiseras genom kommunindelningsreformen

— ha i sitt den 10 januari 1951 avgivna betänkande angående principer

för dyrortsgrupperingen även berört bostadskostnadsgrupperingen

inom folkpensioneringen.

Efter att ha redogjort för vad i denna fråga tidigare förekommit anföra

de sakkunniga.

Av det föregående framgår att bostadskostnadsgrupperingen vilar på en

grund, som ilia stämmer med bostadstilläggens konstruktion och därför väl

är i behov av eu omprövning, men även att sistnämnda konstruktion är föremål

för översyn. Under sådana förhållanden finner vi uteslutet, att eu

omläggning av grunderna för bostadskostnadsgrupperingen nu verkställes.

Först i samband med all ståndpunkt tages till bostadstilläggens konstruktion,

bör eu omläggning av sagda grunder företagas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr S.

Intill det sålunda blir möjligt att pröva frågan i det rätta sammanhanget

bör, fortsätta dyrortssakkunniga, den nuvarande bostadskostnadsgruppelingen

bibehållas, dock att om situationen hösten 1952 är oförändrad,

en ny gruppering efter samma principer som tidigare bör genomföras,

men grundas på det då enligt det av dyrortssakkunniga framlagda förslaget

föreliggande nya materialet angående bostads- och bränslekostnader.

Utskottet.

I sitt utlåtande till fjolårets riksdag i anledning av väckta motioner om

avskaffande av bostadskostnadsgrupperingen uttalade utskottet, att även

om det vore förenat med stora svårigheter att på grundval av dä föreliggande

material bilda sig en säker uppfattning om huruvida en omprövning

av bestämmelserna om bostadstillägg och bostadskostnadsgruppering vore

påkallad, funne dock utskottet, att starka skäl talade för att så vore fallet.

Utskottet erinrade vidare om att utskottet i annat sammanhang uttalat, att

avdragsreglerna i folkpensioneringslagen torde vara i behov av översyn,

och ifrågasatt huruvida icke lämpligen i samband därmed jämväl frågan

om bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen borde upptagas till

omprövning ävensom föreslagit riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t

giva till känna vad utskottet härutinnan anfört.

Enligt utskottets mening äro de skäl, som i utskottets förenämnda utlåtande

ansågos tala för en omprövning av bostadskostnadsgrupperingen,

alltjämt gällande. Emellertid har, såsom av vad ovan angivits framgår,

Kungl. Maj :t tillkallat särskilda sakkunniga, vilka ha att pröva bl. a. frågan

om bostadstilläggens konstruktion. Enligt vad utskottet inhämtat komma

de sakkunniga att i detta sammanhang pröva jämväl lämpligheten av att

sammanslå de allmänna och de särskilda bostadstilläggen. En lösning av

frågan i sådan riktning skulle kunna medföra, att behovet av bostadskostnadsgrupperingen

bortfölle. I allt fall bör, såsom 1950 års dyrortssakkunniga

i sitt ovannämnda betänkande framhållit, med en omprövning

av bestämmelserna om bostadskostnadsgruppering anstå till dess ståndpunkt

tagits till bostadstilläggens konstruktion. Med hänsyn till det läge,

vari frågan sålunda nu befinner sig, synes någon framställning till Kungl.

Maj :t i anledning av förevarande motioner icke böra göras.

I motionerna hemställes tillika, att riksdagen i avvaktan på en utredning

angående bostadskostnadsgrupperingen måtte uppflytta lägsta bostadskostnadsgruppen

till näst lägsta. Såsom utskottet vid tidigare riksdagar uttalat

kan det enligt utskottets mening icke vara lämpligt att bryta ut denna

mindre del av berörda fråga och behandla den särskilt. En dylik åtgärd

synes i allt fall icke böra vidtagas utan särskild utredning. Utskottet kan

alltså icke tillstyrka motionerna i denna del.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

13

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 154 och 11:200, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 februari 1951.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Hallagård, Sten,

Sunne, Nils Elowsson och Wahlund;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, fruarna

Nordgren, Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård,

Carlsson i Bakeröd och fru Sjöstrand.

RESERVATION

av herrar Hallagård, Wahlund och Carlsson i Bakeröd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.