Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en sammanslagning av de i lagen om folkpensionering avsedda allmänna och särskilda bostadstilläggen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagén väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 222 i första kammaren av herr Ohlon m. fl. samt nr 292 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

1951-02-13 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1951:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en sammanslagning av de i lagen om folkpensionering avsedda allmänna och särskilda bostadstilläggen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagén väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 222 i första kammaren av herr Ohlon m. fl. samt nr 292 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en sammanslagning

av de i lagen om folkpensionering avsedda allmänna

och särskilda bostadstilläggen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagén väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 222 i första kammaren av herr Ohlon

m. fl. samt nr 292 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts,

»att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t anhålla om uppdrag åt folkpensionsrevisionen

att pröva lämpligheten av att sammanslå i folkpensioneringslagen

avsedda allmänna och särskilda bostadstillägg.»

Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för nämnda

yrkande, får utskottet hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser.

Vid 1946 års riksdag antogs efter förslag av Kungl. Maj :t ny lag om folkpensionering.

Denna lag, lagen den 26 juni 1946 om folkpensionering, trädde

i kraft den 1 januari 1948. Följande bestämmelser i lagen äro i förevarande

ärende av intresse.

Folkpension utgår enligt 3 och 4 §§ under i lagen närmare angivna förutsättningar

i form av allmän ålderspension, invalidpension, sjukbidrag

eller änkepension. Enligt 5 § förhöjes å vissa orter folkpension med bostadstillägg.

För detta ändamål indelas riket i fem bostadskostnadsgrupper

på sådant sätt att grupp med högre nummer omfattar orter med större bostadskostnader,

däri inberäknade kostnaderna för bränsle, än grupp med

lägre nummer. Indelningen verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare

föreskrifter Konungen meddelar. Bostadstillägg utgår med de belopp för

år räknat, som framgå av

följande tabell:

Grupp

Gift pensionsberättigad och

II

änke-

III

IV

v

pensionsberättigad......

...... 100: —

200: —

300: —

400:

Annan pensionsberättigad ..

...... 150: —

300: —

450: —

600:

Bostadstillägget utgår efter inkomstprövning. Enligt 7 § skall nämligen

dylikt tillägg minskas med fem tiondelar av den pensionsberättigades årsinkomst

i vad den må överstiga, för gift pensionsberättigad 300 kronor och

för annan pensionsberättigad 400 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 2 avd. Nr 9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

Bostadstillägg enligt 5 § benämnes här nedan allmänt bostadstillägg.

Utöver det bostadstillägg, för vilket hittills redogjorts, kan, där kommun

så beslutat, särskilt bostadstillägg utgå till person, som är mantalsskriven

inom kommunen. Kommunen bestämmer såväl de grunder, efter vilka detta

kommunala tillägg skall utgå, som storleken därav (6 §). Det må anmärkas

att, enligt till pensionsstyrelsen vid utgången av år 1949 inkomna uppgifter,

särskilt bostadstillägg då införts i sammanlagt 366 kommuner med tillhopa

omkring 3,9 miljoner invånare.

Historik m. m.

Det av Kungl. Maj :t för 1946 års riksdag genom proposition nr 220 framlagda

förslaget till lag om folkpensionering grundade sig på ett av socialvårdskommittén

i november 1945 avgivet betänkande i ämnet (SOU 1945:

46).

Beträffande bostadstilläggens utformning övervägde kommittén flera

olika alternativ. Kommittén anförde härom bland annat följande:

Inom kommittén ha övervägts åtskilliga olika alternativ för bostadstillläggens

utformning. Man kan sålunda tänka sig, att tillägg beviljas efter

individuell prövning under hänsynstagande till de faktiska bostadskostnaderna

och pensionärens möjligheter att ordna sin bostadsfråga. Denna lösning

synes kommittén emellertid vara mycket litet tillfredsställande.

Ett andra alternativ till frågans lösning är, att man har lika stora och relativt

låga bostadstillägg inom hela riket, vilka kunna antagas i flertalet fall

vara tillräckliga för dem, som bo å billigaste ort eller själva äga bostadsfastighet

eller äro inackorderade hos anhöriga eller äro intagna å anstalter.

Beträffande dem, som måste förhyra bostäder för högre belopp eller vilkas

nödvändiga utgifter för egen fastighet bevisligen äro högre än det allmänna

bostadsbidraget, skulle vissa förhöjningar utgå efter individuell prövning,

därvid man emellertid icke skulle taga hänsyn till sökandens ekonomiska

ställning i allmänhet utan endast till hans bostadsutgifter. Vid en sådan lösning

likaväl som vid en lösning enligt det första alternativet bleve det säkerligen

nödvändigt att införa vissa maximibelopp för de särskilda tilläggens

storlek, vilka maximibelopp måste dyrortsgraderas. Det andra alternativet

är uppenbarligen mera tillfredsställande än det första men skulle leda till,

att inom dyrorterna praktiskt taget alla pensionärer, som icke vore intagna

å anstalt eller bodde hos anhöriga, skulle bli underkastade en individuell

prövning, vilket däremot icke bleve fallet å landsbygden.

Kommittén anförde vidare:

Ett tredje alternativ är, att generella tillägg införas, vilka äro graderade

efter bostadskostnaderna å de olika orterna på ett sådant sätt att det blir

möjligt för det stora flertalet pensionärer att inom tilläggets ram ordna sin

bostadsfråga. Däremot kunna vid en sådan anordning bostadstilläggen icke

göras så höga, att även de pensionärer, som förhyra bostäder för väsentligt

högre hyror än genomsnittet, få sina bostadskostnader täckta. Det kan

icke heller anses vara vare sig behövligt eller önskvärt, att folkpensioneringen

betalar topphyror, enär i sådant fall pensionärerna komma att kon
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

kurrera om de mera centralt belägna bostäderna, vilka i första band synas

böra förbehållas dem, vilka på grund av sitt arbete ha behov av att bo

centralt. Detta alternativ innebär framför det andra alternativet den fördelen,

att de flesta pensionärer även å dyrorterna skulle kunna utan individuell

prövning ordna sin bostadsfråga. Det erbjuder också större möjligheter

för pensionärerna att, därest de så önska, skaffa sig inackordering

hos släkt eller andra även å dyrorterna. Alternativet lider emellertid, liksom

även fallet i viss mån måste bli enligt första och andra alternativen, av

den nackdelen att det inom alla ortsgrupper kommer att finnas ett visst

antal pensionärer, vilka av en eller annan anledning icke kunna förskaffa

sig tillfredsställande bostad inom den ekonomiska ram, som folkpensionen

och de egna tillgångarna erbjuda. Dessa folkpensionärer komma att även

i fortsättningen bli hänvisade till att söka ett supplerande understöd i form

av fattigvård eller kommunalt pensionstillskott.

Kommitténs förslag byggde på det tredje alternativet, därvid emellertid

bostads- och bränslekostnaderna å billigaste ort inarbetats i tilläggspensionen.

Bostadstilläggen skulle sålunda komma att avse merutgifterna för bostad

och bränsle i de ur bostadskostnadssynpunkt dyrare orterna.

Kommitténs betänkande var icke enhälligt. Två ledamöter, herrar Hagård

och Skoglund, anförde i ett särskilt yttrande bland annat följande:

Vad angår utformningen av den föreslagna lagstiftningen vilja vi framhålla,

att enligt vår mening spännvidden är förhållandevis stor mellan de

totala pensionsförmånerna i högsta och lägsta bostadskostnadsgrupp. Förslaget

bygger i detta avseende i stort sett på de speciella förhållanden, som

enligt av kommittén verkställd utredning i nuvarande stund råda i fråga om

folkpensionärernas bostadskostnader. Vi utgå ifrån att de numera ganska

snabba förändringarna av bostadskostnaderna och bostadsstandarden på

alla orter redan inom de närmaste åren komma att leda till en avsevärd utjämning

av bostadskostnaderna även för folkpensionärsgruppen. Då vi därför

blott kunna betrakta de nu föreslagna differenserna i bostadskostnaderna

såsom ett i nuvarande läge ofrånkomligt men samtidigt starkt tidsbetonat

förhållande, ha vi godtagit dem såsom en nu nödvändig men blott

kortvarig övergångsform. Att vi icke velat motsätta oss dessa tillägg har

dessutom berott på att kommunerna till stor del själva få bära kostnaderna

för dem. Som ytterligare en förutsättning för att vi kunnat förorda förslaget

påyrka vi, att en omprövning av frågan såväl om bostadskostnaderna å

olika orter som bostadstilläggens storlek och konstruktion företages så fort

lämpligen kan ske så alt nya, efter utvecklingen avpassade bestämmelser i

detta avseende kunna tillämpas efter viss kortare, i förväg bestämd tid.

Eu ledamot, herr Wangson, anförde i detta sammanhang, alt även om

de föreslagna pensionsbeloppen i det stora flertalet fall torde vara tillräckliga,

förhållandet måste bli ett annat i städerna och särskilt i de stora städerna,

där dels antalet personer med byresfri bostad vore jämförelsevis

litet och dels bostadshyrorna i allmänhet voro relativt höga. I anslutning

härtill anförde han följande.

Kommittén har beaktat detta förhållande genom införande av generella

bostadstillägg. I den mån pensionärerna å åsyftade orter bo hyresfritt eller

mot jämförelsevis låga hyror eller ha privilegierade eller eljest avdragsfria

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr V.

inkomster bör det sammanlagda pensionsbeloppet även för dem vara tillräckligt.

Så är uppenbart inte fallet, om hyreskostnaden överskrider ett

beräknat maximum och tillskott från annat håll saknas. Detta torde komma

att inträffa i vart fall i den högsta bostadskostnadsgruppen, dock inte i

sådan utsträckning, att det motiverar en generell förhöjning av de föreslagna

bostadstilläggen. En kompletterande hjälpanordning för pensionärer i

sagda bostadskostnad sgrupp där hyran är särskilt hög och andra tillgångar

saknas är dock erforderlig. Denna kunde lämpligen konstrueras såsom ett

kommunalt bostadstillägg. Till skillnad från de kommunala pensionstillskotten

borde det kommunala bostadstillägget kunna beviljas av pensionsnämnden,

varigenom pensionären slipper att vända sig till två olika kommunala

organ för att erhålla behövlig hjälp. Det bör ej heller grunda sig

på en individuell behovsprövning i egentlig mening utan endast anknyta

till hyresbeloppets storlek. Där detta överstiger ett visst beräknat maximibelopp

skulle kompletterande kommunalt bostadstillägg beviljas med det

belopp den faktiska hyreskostnaden överstiger maximibeloppet under förutsättning

att hyreskostnaden befinnes skälig.

Enligt reservantens mening borde statsbidrag utgå till de kommunala

bostadstilläggen.

I propositionen nr 220 anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Möller, i förevarande avseende bland annat följande:

Om de föreslagna pensionsbeloppen 1 000 resp. 1 600 kronor kunna antagas

på billigare orter, främst den rena landsbygden, täcka försörjningsbehovet,

visar den föreliggande utredningen, att detta icke är fallet på

andra håll. Otvivelaktigt föreligga alltjämt i vårt land betydande skillnader

i levnadskostnadernas höjd å olika orter. Det är därför uteslutet att, såsom

i några yttranden ifrågasatts, helt slopa varje gradering av pensionsförmånernas

storlek efter förhållandena å skilda platser. Om man vill åstadkomma

en reell likställighet för pensionstagarna i olika delar av landet,

måste pensionsförmånernas storlek graderas. Socialvårdskommittén har för

sin del funnit en dylik gradering böra ske uteslutande med hänsynstagande

till kostnaderna för bostad och bränsle. Det kan ifrågasättas, om tiden

verkligen är inne att helt slopa den nuvarande dyrortsgraderingen, som

tager hänsyn även till andra levnadskostnader. Bortses från bostadskostnaderna

torde emellertid en tendens till utjämning av levnadskostnaderna

gjort sig gällande. Det synes föga sannolikt att, såsom från något håll anmärkts,

de alltjämt föreliggande olikheterna i detta hänseende skulle komma

att ånyo skärpas vid en återgång till mera normala förhållanden. Med

hänsyn till det anförda anser jag mig i princip böra godtaga kommitténs

förslag i denna del.

Emot kommitténs förslag att landet skall indelas i fem bostadskostnadsgrupper

och att det skall ankomma på socialstyrelsen att verkställa indelningen

synes mig intet vara att erinra.

Spännvidden mellan bostadstilläggens storlek inom de olika bostadskostnaasgrupperna

synes i stort sett ha väl avvägts av socialvårdskommittén.

Emellertid utvisa föreliggande siffror att i Stockholm — och även på

andra särskilt dyra orter — den under stödsstandard som är normerande för

utgivande av fattigvård ligger så högt, att de av kommittén föreslagna pen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

5

sionsbeloppen, bostadstilläggen däri inräknade, icke kunna anses motsvara

en rimlig försörjning på dessa orter. Väsentligen torde detta sammanhänga

med påfallande höga hyreskostnader. I dessa fall föreligger alltså ett behov

av att kunna höja de maximala pensionsbelopp kommittén föreslagit.

Förhållandena kunna även på landsbygden vara sådana, att folkpensionären

behöver ett tillskott till pensionen för att kunna bestrida särskilt höga

bostadskostnader. Då det här gäller pensionsfall, som icke kunna helt tillgodoses

genom de mera generella regler efter vilka det tidigare behandlade

bostadstillägget är och måste vara utformat, bör den förbättring av pensionsförmånerna

jag här åsyftar lämpligen kunna åstadkommas genom

särskilda kommunala bostadstillägg. Jag vill därför förorda, att bestämmelser

införas av innehåll att kommun äger besluta att till folkpensionär

som är mantalsskriven inom kommunen skall kunna utgå särskilt kommunalt

bostadstillägg.

Detta särskilda bostadstillägg torde böra erhålla en i viss mån annan

karaktär än de nuvarande kommunala pensionstillskotten. Det bör sålunda

enligt min mening beviljas och utbetalas i samma ordning som folkpensionen

i övrigt. Storleken av tillägget bör vara beroende av såväl den

faktiska bostadskostnaden som av pensionstagarens egna resurser i form

av inkomster och tillgångar. Tillägget förutsättes med andra ord utgå efter

inkomstprövning samt prövning av bostadens skäliga storlek och standard

i övrigt. Härvid bör dock förhandenvaron av en mindre förmögenhet i

och för sig icke utgöra hinder för tilläggets utgivande. Eftersom tillägget

föreslås skola i sin helhet bekostas av vederbörande kommun bör enligt min

mening utan risk kunna anförtros åt kommunerna icke blott att bestämma

huruvida tillägg av förevarande slag skola utgivas utan också grunderna

för tilläggens beräkning. Eftersom tilläggen skola ha karaktär av folkpension

böra de dock endast utgivas vid behov av mera stadigvarande natur.

Första särskilda utskottet, som behandlade propositionen, anförde i sitt

över densamma avgivna, av riksdagen godkända utlåtande, nr 1, beträffande

nu ifrågavarande spörsmål bland annat följande:

Utskottet har vid övervägande av de på förevarande spörsmål inverkande

omständigheterna och under hänsynstagande till de siffror, som av socialvårdskommittén

framlagts i dess statistiska betänkande angående folkpensionärernas

bostadsförhållanden m. m., funnit den i departementsförslaget

föreslagna lösningen visserligen icke vara helt invändningsfri men dock av

beskaffenhet att under nu rådande förhållanden i möjligaste mån tillgodose

olika synpunkter. Utskottet får därför tillstyrka att förslaget i denna del

vinner riksdagens bifall.

Härvid förutsatte utskottet, att utgifterna för pensionstagarnas utgifter

för bostads- och bränsleändamål i de olika orterna komrae att ägnas vederbörlig

uppmärksamhet.

Enligt Kung!. Maj:ts bemyndigande den 2(> juli 1947 tillkallades sakkunniga

för utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden. De

sakkunniga framlade i september 1948 utredning i angivna hänseende, över

utredningen avgåvos under senare hälften av år 1949 till Kungl. Maj:t

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

yttranden av pensionsstyrelsen, bostadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet

och Svenska landskommunernas förbund. Remissinstanserna funno, att

principerna för bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen borde

göras till föremål för en allmän översyn och i yttrandena hemställdes om

utredning.

Pensionsstyrelsen anförde sålunda bland annat följande.

Särskilda bostadstillägg ha nu införts i kommuner med sammanlagt

inemot 4 miljoner invånare, och nya kommuner besluta alltjämt införandet

av sådana tillägg. Den i folkpensioneringslagen angivna bostadskostnadsgrupperingen

är sålunda i praktiken modifierad i mycket hög grad. De särskilda

bostadstilläggen äro i regel förenade med avdragsregler, som högst

avsevärt skärpa verkningarna av de i lagen förefintliga avdragsreglerna.

Under dessa omständigheter och då det synes omöjligt att erhålla helt invändningsfria

grunder för en bostadskostnadsgruppering synes det styrelsen

som om skäl skulle föreligga att utreda frågan huruvida icke bostadskostnadsgrupperingen

i folkpensioneringslagen kunde avskaffas och ersättas

med kommunala bostadstillägg. Sådana tillägg kunde tänkas förenade med

statsbidrag under förutsättning att vissa avdragsregler och andra föreskrifter

iakttoges. Statsbidragen kunde måhända utformas så att statens utgifter

för tilläggen bleve ungefär desamma som de som nu uppkomma för de lagstadgade

tilläggen.

I detta sammanhang må anmärkas att kommittén för partiellt arbetsföra

i sitt betänkande V med förslag till särskilda åtgärder för partiellt arbetsföras

sysselsättande in. in. (SOU 1948: 54) behandlat vissa avvägningsfrågor

avseende bland annat förhållandet mellan arbetsinkomst och folkpension.

Kommittén har därvid föreslagit ändrade avdragsregler med avseende

på invalidpensionering och därmed sammanhängande förmåner.

I proposition nr 167 till 1950 års riksdag angående vissa åtgärder för

arbetsvärd åt partiellt arbetsföra uttalade chefen för socialdepartementet,

statsrådet Möller, beträffande nyssnämnda av kommittén behandlade spörsmål,

att han icke då ämnade behandla detta spörsmål; med hänsyn till dess

betydelse ville han emellertid nämna, att han hade för avsikt att utverka

Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla särskilda utredningsmän för översyn

av de nu gällande avdragsreglerna.

Vid 1950 års riksdag väcktes fem motioner berörande förevarande ämne,

nämligen dels likalydande motionerna nr 250 i första kammaren av herr

Andrén m. fl. och nr 293 i andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl. om

utredning av förutsättningarna för ett system med efter pensioneringsålder

differentierade folkpensionsförmåner, dels likalydande motionerna nr

327 i första kammaren av herr Andersson, Elon, m. fl. och nr 389 i andra

kammaren av herr Ohlin m. fl., om successiv minskning av de inkomstprövade

avdragen på statliga och kommunala förmåner jämlikt folkpensioneringslagen

och därtill anslutna författningar, dels ock nr 119 i andra

kammaren av herr Senander m. fl., om översyn av bestämmelserna i lagen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

om folkpensionering. Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som

i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 40 uttalade bland annat följande.

Under de år, som förflutit sedan den nya lagen om folkpensionering trätt

i kraft, ha de nackdelar, som gällande regler om inkomstprövning förorsaka,

efter hand blivit alltmera uppenbara. Avdragsreglerna synas ha fått sådana

ofördelaktiga verkningar, som man knappast kunnat förutse vid lagens antagande.

En starkt bidragande orsak härtill torde vara, att särskilda bostadstillägg

kommit att införas i betydligt större utsträckning än vad man

från början räknat med. Sålunda lia särskilda bostadstillägg numera införts

i kommuner med sammanlagt inemot 4 miljoner invånare, och nya kommuner

besluta alltjämt införandet av sådana tillägg. Framhållas må särskilt

att tilläggen, som utgå i enlighet med grunder, som beslutats av vederbörande

kommun, oftast äro förenade med avdragsregler, som väsentligt

skärpa verkningarna av de i lagen stadgade reglerna om avdrag. De förändringar

i penningvärdet, som inträffat efter det lagen antogs i juni 1946,

äro uppenbarligen jämväl av betydelse i förevarande sammanhang.

Såsom av det redan anförda framgår, är frågan om avdragsreglernas

verkningar intimt förknippad med bestämmelserna om de särskilda bostadstilläggen

ävensom bestämmelserna angående bostadskostnadsgrupperingen.

Med hänsyn till den omfattning och den betydelse, som de särskilda bostadstilläggen

fått, synas starka skäl tala för att frågan i vilken utsträckning

staten bör normera grunderna för de särskilda bostadstilläggen upptages

till prövning. Genom de särskilda bostadstilläggen är den ursprungliga i

lagen reglerade bostadskostnadsgrupperingen i hög grad modifierad. I de

yttranden, som avgivits över den av de sakkunniga för utredning rörande

folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader avgivna utredningen,

har förordats, att en omprövning av bestämmelserna om bostadstillägg

och bostadskostnadsgrupper måtte verkställas. Därvid har även

ifrågasatts, huruvida ej de lagstadgade och de särskilda bostadstilläggen

kunde ersättas med kommunala bostadstillägg, vilka kunde tänkas förenade

med statsbidrag, under förutsättning att vissa avdragsregler och andra föreskrifter

iakttoges. Vidare har bland annat ifrågasatts, huruvida icke ett

bostadstillägg borde kunna givas en sådan utformning, att dess storlek

kunde anpassas till förändringar i en folkpensionärs faktiska bostadsstandard

inom ramen av ett till viss standard knutet maximibelopp. På grund

av det ovan påtalade sambandet mellan inkomstprövningen och bostadstilläggen

samt med hänsyn till det läge vari frågan om bostadstilläggen och

bostadskostnadsgrupperingen befinner sig, vill utskottet ifrågasätta, huruvida

icke lämpligen i samband med en översyn av avdragsreglerna jämväl

frågan om bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen bör upptagas

till omprövning.

Med hänsyn till att utredningar berörande dessa frågor pågingo samt

chefen för socialdepartementet i annat sammanhang uttalat, att han hade

för avsikt att tillkalla särskilda utredningsmän för översyn av gällande avdragsregler

i lagen om folkpensionering ansåg utskottet icke påkallat, att

riksdagen hos Kungl. Maj :t anhöll om ytterligare utredningar, utan fann

lämpligast att föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet i utlåtandet anfört.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

Socialvårdskommittén bär i sitt i april 1950 avgivna betänkande, innefattande

utredning och förslag angående lag om socialhjälp in. m. (SOU

1950: 11) även berört frågan om de särskilda bostadstilläggen. Kommittén

har låtit utföra en granskning av de av kommunerna fattade beslut om utgivande

av särskilda bostadstillägg. Efter att ha redogjort för nämnda

granskning fortsätter kommittén:

De utförda undersökningarna angående fattade beslut visa, att kommunerna

i fundamentala punkter faststälit bestämmelser som avvika från de

riktlinjer, vilka uppdrogos i 1946 års proposition om folkpensioneringslagen.

Icke minst gäller detta det särskilda bostadstilläggets anknytning till den

sökandes bostadskostnad. Men även i avseende på prövningen av vederbörandes

ekonomi förekomma dylika avvikelser, i det att prövningen icke endast

givits en irrationell utformning utan understundom rent av fått karaktären

av behovsprövning. Granskningen av besluten visar därjämte ifråga

om bestämmelser om anknytning till kommunen genom mantalsskrivning

e. d. en starkt växlande tlora. På många håll äro därjämte bestämmelserna

oklara och ofullständiga. Det synes därför i varje fall föreligga ett bestämt

behov av att på grundval av förut åberopade uttalande i propositionen skapa

en viss enhetlighet i de stora dragen.

I första hand kan det emellertid vara skäl överväga, huruvida antagandet

av socialhjälpslagen kan anses göra de särskilda bostadstilläggen obehövliga.

De senares uppgift är principiellt att möjliggöra folkpensionens anpassning

efter den enskilde pensionärens bostadskostnad, under det att det allmänna

bostadstilläggets syfte är att reglera pensionernas maximibelopp efter de

genomsnittliga bostadskostnaderna inom en viss grupp av orter. Samtidigt

förhåller det sig emellertid så att de särskilda bostadstilläggen infördes

därtör att de allmänna bostadstilläggen i de högre ortsgrupperna faktiskt

icke motsvarade de genomsnittliga bostadskostnaderna. De särskilda bostadstilläggen

stå såtillvida nära socialhjälpen att de dock innebära en anpassning

efter de individuella omständigheterna. Å andra sidan skilja de

sig — eller skola skilja sig — från socialhjälpen genom att de äro inkomstprövade,

ej behovsprövade, samt sökas, beviljas och utbetalas i den ordning

som gäller för folkpension.

En höjning av de allmänna bostadstilläggen torde tillsvidare få betraktas

som utesluten. Oavsett detta möjliggöra särskilda bostadstilläggen en anpassning

av pensionerna efter de individuella omständigheterna utan tillgripande

av behovsprövning, något som väl överensstämmer med strävandena

att begränsa den behovsprövade hjälpen. Kan en sådan anordning ges en

praktiskt godtagbar form innebär den därför vissa fördelar. Under dessa

omständigheter har kommittén funnit att anledning i varje fall f. n. saknas

att låta de särskilda bostadstilläggen försvinna. I stället bör man inrikta

sig på att förbättra den nuvarande ordningen.

Kommittén har vidare anfört:

Sedan fattigvårdslagen och lagen om kommunala pensionstillskott ersatts

med en lag om socialhjälp, till vilken skall utgå väsentligt statsbidrag, kan

man icke vidhålla kravet på att kommunerna själva skola helt bekosta de

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

särskilda bostadstilläggen. Eljest skulle ju de särskilda bostadstilläggen i

jämförelse med socialhjälpen för en kommun medföra en så mycket större

ekonomisk uppoffring, att kommunen hellre skulle hänvisa vederbörande

att söka erforderligt tillskott till pensionen i form av socialhjälp. Om man

över huvud taget önskar att kommunerna skola tillämpa folkpensioneringslagens

bestämmelse om särskilda bostadstillägg, måste man därför medge

statsbidrag till dessa i minst samma utsträckning som till socialhjälp. Om

så sker, kan det näppeligen överlämnas åt kommunerna att helt på egen

hand bestämma grunderna för särskilt bostadstillägg. Kommittén har därför

nu ansett sig böra föreslå införande av statsbidrag till och en viss reglering

av de särskilda bostadstilläggen. På dylik väg kan garantier skapas

för att de särskilda bostadstilläggen icke i praktiken förvandlas från en inkomstprövad

till en behovsprövad hjälpform.

Kommittén har vidare berört svårigheterna, att vid utformandet av bestämmelser

om grunder för särskilda bostadstillägg finna en lämplig form

för inkomstprövningen, och hemställt att särskild utredning av denna fråga

måtte komma till stånd.

En ledamot av kommittén, herr Pettersson i Dahl, anförde i ett särskilt

yttrande följande rörande frågan om de särskilda bostadstilläggen:

Kommittén har i detta sammanhang övervägt möjligheterna av att helt

slopa de särskilda bostadstilläggen, varvid då skulle ha företagits en höjning

av de allmänna bostadstilläggen. Denna väg har icke ansetts framkomlig.

Enligt min mening borde övervägandet i stället ha innefattat frågan huruvida

man icke skulle kunna slopa de allmänna bostadstilläggen i samband

med en justering av folkpensionerna. Den anpassning efter de individuella

omständigheterna som är önskvärd skulle då kunna ske genom de särskilda

bostadstilläggen. Det torde icke råda tvivel om att ett dylikt system skulle

ge ett mera rättvist resultat än det nuvarande, där förmenta olikheter i orternas

bostadskostnader först utjämnas genom fastlåsta allmänna bostadstillägg,

vartill i övervägande antalet kommuner kommer en ytterligare, i

princip mera individuell, utjämning genom särskilda bostadstillägg.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 juni 1950 har tillkallats sakkunniga

för utredning angående översyn av folkpensioneringslagens regler

om inkomstprövning in. in. I direktiven för de sakkunniga anför föredragande

departementschefen:

Vid detta års riksdags vårsession väcktes två motioner (nr I: 327 och II:

389), vari påtalades, att de nu gällande bestämmelserna verka hämmande

särskilt på den enskilda arbetarpensioneringens utveckling. Andra lagutskottet,

som behandlade motionerna och som bl. a. tog del av olika exempel

på hur avdragsreglerna i förekommande fall verkade, fann i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 40, att avdragsreglerna vore i behov av

översyn.

Jag ansluter mig till denna tanke. Det förhåller sig onekligen så, att gällande

avdragsregler inom folkpensioneringen ofta kunna leda till resultat

som ej äro tillfredsställande. Den främsta orsaken härtill torde vara att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

verkningarna av den i lagen föreskrivna inkomstprövningen avsevärt

skärpts genom de avdragsregler, som kommunerna ansett sig böra föreskriva

i fråga om rätt till de särskilda bostadstilläggen. Sålunda kan det inträffa,

att en pensionstagare, som skaffar sig ökade inkomster vid sidan av

pensionen, kan få sina sammanlagda pensionsförmåner minskade i så hög

grad, att inkomstökningen bortfaller.

Såsom framgår av det föregående är frågan om avdragsreglernas verkningar

intimt förknippad med bestämmelserna om de särskilda bostadstilläggen.

Med hänsyn till den omfattning och betydelse de särskilda bostadstilläggen

fått kan det ifrågasättas, huruvida kommunerna även i fortsättningen

böra ha full frihet att bestämma angående de grunder, efter vilka

dylika tillägg skola utgå, eller om icke genom statens medverkan förhållandena

härvidlag på ett eller annat sätt böra normeras. Frågan härom bör

utredas av de sakkunniga.

Utskottet ifrågasatte vidare, huruvida det icke vore lämpligt, att i samband

med en översyn av avdragsreglerna upptaga frågan om bostadstilläggen

och bostadskostnadsgrupperingen enligt det nuvarande systemet till

omprövning. För egen del finner jag, att frågan om bostadstilläggens konstruktion

bör prövas av de sakkunniga. Däremot anser jag skäl icke föreligga

att sammankoppla bostadskostnadsgrupperingens problem med de huvudsakligen

tekniska spörsmål varom nu är fråga.

Utskottet.

I sitt här ovan omnämnda utlåtande nr 40 till fjolårets riksdag erinrade

utskottet om det samband, som förefinnes mellan frågan om avdragsreglernas

verkningar samt bestämmelserna om de särskilda bostadstilläggen

ävensom bestämmelserna om bostadskostnadsgrupperingen. Utskottet ifrågasatte

jämväl huruvida icke lämpligen i samband med en översyn av

avdragsreglerna även frågan om bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen

borde upptagas till omprövning.

Såsom framgår av vad ovan angivits har Kungl. Maj :t sedermera tillkallat

sakkunniga för att verkställa utredning angående översyn av folkpensioneringslagens

regler om inkomstprövning m. in. Enligt direktiven

för de sakkunniga skola dessa även pröva frågan om bostadstilläggens

konstruktion. Enligt vad utskottet inhämtat komma de sakkunniga att i

detta sammanhang upptaga frågan om lämpligheten av att sammanslå de

allmänna och de särskilda bostadstilläggen till behandling. Vid sådant

förhållande synes någon framställning till Kungl. Maj :t i anledning av

motionerna icke erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

att förevarande motioner, 1: 222 och II: 292, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 februari 1951.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Hallagård, Sten,

Sunne, Nils Elowsson och Wahlund;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, fruarna

Nordgren, Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård,

Carlsson i Bakeröd och fru Sjöstrand.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.