Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926

1951-05-04 · 64 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 63 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1951:11, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

1

Nr 11.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni

1926 (nr 326) om delning av jord å landet, m. m.,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 16 mars 1951 dagtecknad proposition, nr 159, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade

förslag till

i) Lag

angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av

jord å landet.

Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 1, 3 och 4 §§, 3 kap. 1, 3, 4, 6, 7 och

9 §§, 7 kap. 1, 5, 6 och 8 §§, 8 kap. 1, 2 och 4 §§, 16 kap. 1, 2, 4 och 7 §§,

19 kap. 5—7, 10, 19, 21 och 22 §§, 20 kap. 6 § samt 21 kap. 3, 20, 36, 43 och

47 §§ lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 19 kap. 8 § och 20 kap. 2 §

samma lag skola upphöra att gälla, dels ock att i lagens 8 kap. skall införas

en ny paragraf, betecknad 1 a §, av nedan angiven lydelse.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

2 KAP.

1

Laga skifte förrättas efter därtill

erhållet förordnande av lantmätare

med biträde av två gode män.

Laga skifte förrättas av distriktslantmätaren

i det lantmåteridistrikt,

där jorden är belägen. Är fråga om

skifte av jord inom två eller flera

lantmåteridistrikt, skall skiftet förrättas

av distriktslantmätaren i ett

av distrikten. Vid skiftet i dess helhet

eller vid handläggning av viss

1 Senaste lydelse, se beträffande 7 kap. 1 § SFS 1929: 55, 7 kap. 8 § 1950:600, 8 kap. 1 §

1929: 55, 16 kåp. 7 § 1935: 236, 19 kap. 5 § 1947: 700, 19 kap. 10 § 1950:182, 19 kap. 19 § 1947: 700,

19 kap. 22 § 1935:236, 20 kap. 6 § 1929:55, 21 kap. 36 § 1946:827, 21 kap. 43 § 1950:182 och

21 kap. 47 § 1932:231.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 3 avd. Xr 11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Där vid----------

Gode män skola ovillkorligen närvara

vid handläggningen av de frågor,

som enligt 3 kap. förekomma till

behandling vid skiftets början, ävensom

under skiftets fortgång vid handläggningen

av följande frågor: bestämmande

av skifteslagets omfång

och tillstånd till skifte, bestämmande

av gränserna kring skifteslagets ägor,

ägornas gradering samt bestämmande

av jämförelsetal, åsättande av värde

i penningar och uppskattning, varom

i 11 kap. 2 § andra stycket och

3 § sägs, ävensom bestämmande av

skyldighet att utflytta och utvisande

av den provisoriska skiftesplanen.

Vid handläggningen av övriga under

skiftes fortgång förekommande

frågor skola gode män närvara, om

någon delägare det påyrkar eller ock

lantmätaren finner biträde av gode

män erforderligt. Bestämmes på sätt

nu sagts, att gode män skola biträda

vid förrättningen i dess helhet eller

vid viss åtgärd, där biträde icke enligt

tredje stycket ovillkorligen erfordras,

skall sådant ej verka rubbning

av vad därförinnan under förrättningen

lagligen beslutats eller

verkställts.

därunder förekommande fråga skola

två gode män biträda lantmätaren,

om denne finner sådant erforderligt

eller sakägare det påyrkar.

samma fråga.

Bestämmes, att gode män skola biträda

vid förrättningen i dess helhet

eller vid viss åtgärd, skall sådant ej

verka rubbning av vad därförinnan

under förrättningen lagligen beslutats

eller verkställts.

Biträde av--------teknisk art.

Vid förrättning —-----om förrättningsmän.

3 §•

Förordnande för lantmätare att Ansökning om laga skifte göres

förrätta laga skifte meddelas av ve- skriftligen hos lantmätaren och bör

derbörande överlantmätare. Ansök- åtföljas av uppgift om dels de ägor,

ning om dylikt förordnande göres vilkas delning är i fråga, samt deras

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

3

(Gällande lydelse.)

skriftligen och bör åtföljas av uppgift

om dels de ägor, vilkas delning

är i fråga, samt deras ägare, dels

ägare till mark, vilken gränsar till

nämnda ägor, dels innehavare av servitut,

vilkas rätt må vara beroende

av förrättningen, dels ock omförmälda

jordägares och servitutsinnehavares

postadresser.

Där fråga är om skifte av ägor inom

två eller flera lön, göres ansökningen

hos överlantmätarcn i ett av

länen och meddelas förordnandet av

den överlantmätare, hos vilken ansökningen

sålunda göres.

4

Vet lantmätare, som erhållit förordnande

att förrätta laga skifte, att

emot honom finnes sådant jäv, som

omförmäles i 9 §, eller är han av andra

tjänstegöromål förhindrad att företaga

skiftet inom skälig tid, anmäle

sådant genast hos överlantmätaren.

(Föreslagen lydelse.)

ägare, dels ägare till mark, vilken

gränsar till nämnda ägor, dels innehavare

av servitut, vilkas rätt må vara

beroende av förrättningen, dels ock

omförmälda jordägares och servitutsinnehavares

postadresser.

§■

Vet lantmätare omständighet föreligga,

som utgör jäv mot honom,

vare han skyldig att självmant genast

frånträda ärendet.

3 KAP.

1 §•

Innan laga--------ortens tidningar.

Härjämte åliggc---------av förrättningen.

År någon delägare a okänd ort eller

så fjärran, att han ej kan bevaka

sin rätt vid skiftet, och är icke någon

förordnad eller eljest veterligen behörig

att för honom tala och svara,

åligge lantmätaren att för förordnande

av god man för den delägare göra

sådan anmälan, som avses i 11 kap.

\ § av lagen om förmynderskap.

Kungörelse och--------

År någon delägare å okänd ort eller

så fjärran, att han ej kan bevaka

sin rätt vid skiftet, och är icke någon

förordnad eller eljest veterligen behörig

att för honom tala och svara,

åligge lantmätaren att för förordnande

av god man för den delägare göra

sådan anmälan, som avses i 18 kap.

4 § föräldrabalken.

till skifteslaget.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande Igdelse.)

(Föreslagen lydelse.)

3

Till de gode män, som skola biträda

vid förrättningen, utfärde lantmätaren

kallelsebrev sist fjorton dagar

före sammanträdet; och böra helst de

kallas, som bo närmast förrättningsstället

inom eller utom lantmäteridistriktet.

Är god man hindrad genom

jäv eller laga förfall, sände han ofördröj

ligen kallelsebrevet till närmast

boende god man, och har denne att i

stället infinna sig. Erinran om den

god man åliggande skyldighet att i

fall, varom nu är sagt, sända kallelsebrevet

vidare, bör i nämnda brev

intagas.

Skola gode män biträda, utfärde

lantmätaren kallelsebrev till dem sist

fjorton dagar före sammanträdet; och

böra helst de kallas, som bo närmast

förrättningsstället inom eller utom

lantmäteridistriktet. Är god man

hindrad genom jäv eller laga förfall,

sände han ofördröj ligen kallelsebrevet

till närmast boende god man, och

har denne att i stället infinna sig.

Erinran om den god man åliggande

skyldighet att i fall, varom nu är

sagt, sända kallelsebrevet vidare, bör

i nämnda brev intagas.

4 §•

Kommer ej--------vederbörande därom.

Har lantmätaren------- för sammanträdet.

Utebliver god —----------när

Utebliver sakägare —

6

Lantmätaren skall föra protokoll

över allt, som förekommer vid varje

sammanträde under förrättningen. I

protokollet skola noga upptagas framställda

yrkanden och anförda skäl

samt grunderna för förrättningsmännens

beslut. Protokollet skall avfattas

i sammanhängande paragrafföljd

för hela förrättningen och inom åtta

dagar efter sammanträdet å förut tillkännagiven

tid och plats uppläsas.

Protokollet skall förses med förrättningsmännens

underskrift samt jämväl

undertecknas av de delägare, som

närvarit vid sammanträdet; dock att,

mast boende.

- uppkomna kostnader.

Utan hinder av att kungörande och

kallelse ej verkställts i den ordning,

som i detta kapitel sägs, må förrättning

företagas, därest samtliga sakägare

infinna sig.

§•

Lantmätaren skall föra protokoll

över allt, som förekommer vid varje

sammanträde under förrättningen. I

protokollet skola noga upptagas framställda

yrkanden och anförda skäl

samt grunderna för förrättningsmännens

beslut. Protokollet skall avfattas

i sammanhängande paragrafföljd

för hela förrättningen. Innan sammanträde

avslutas, skall protokollet

för detsamma erhålla slutlig avfattning.

Meddelat beslut skall uppläsas.

Lantmätaren skall underteckna protokollet

och därå anteckna dagen, då

det är uppsatt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

där närvarande delägarna äro flera än

tio eller de eljest därom besluta, protokollet

skall å deras vägnar undertecknas

av två personer, vilka delägarna

därtill utsett. Den är utsedd,

som erhållit de flesta avgivna rösterna;

emellan lika röstetal skilje lotten.

Vägrar delägare sin underskrift, eller

förekommer anmärkning mot protokollet,

skall anteckning därom

ävensom om beslut, som i anledning

av framställd anmärkning meddelas,

i protokollet verkställas.

Träffas förening-----------är belägen.

7 §.

Vid första sammanträdet under Vid första sammanträdet under

förrättningen uppläse lantmätaren förrättningen uppläse lantmätaren

sitt förordnande samt efterhöre, om ansökningen om laga skiftet samt efde

biträdande gode männen avlagt terhöre, om de gode män, som må

föreskriven ed och om jäv är att an- hava kallats att biträda vid förrättföra

mot någon av förrättningsmän- ningen, avlagt föreskriven ed och om

nen. jäv är att anföra mot någon av för
rättningsmännen.

9 §•

Över framställd---------kan beslut.

Ogillas framställt----------- annorlunda förordnas.

Finnes jäv mot lantmätaren lagli- Finnes jäv mot lantmätaren lagligen

grundat, skall förrättningen ge- gen grundat, skall förrättningen genast

avbrytas, och tillkännagive lant- nast avbrytas, och frånträde lantmämätaren

ofördröjligen förhållandet taren ofördröjligen ärendet. Är god

hos överlantmätaren. Är god man be- man befunnen jävig, kalle lantmätafunnen

jävig, kalle lantmätaren an- ren annan god man.

nan god man.

Vid beslut-----------invändningen gjordes.

7 KAP.

1 §•

För bestämmande---------sakägares utevaro.

Utan hinder av att kungörande och

kallelse ej verkställts i den ordning,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

5

I fall, varom i 3 och 4 §§ sägs, åligge

lantmätaren, där ej förening beträffande

rågångens sträckning kommit

till stånd, att inom femton dagar

från det sammanträde, å vilket beslut

i rågångsfrågan meddelats, utgiva

eller med posten översända ett

exemplar av kartan och protokollet

över förrättningen till den av rågrannarna,

som av dessa eller, där de ej

åsämjas, av lantmätaren utses att

mottaga berörda handlingar.

som i första stycket avses, må förrättning

företagas, därest samtliga

sakägare infinna sig.

b

I fall, varom i 3 och 4 §§ sägs, åligge

lantmätaren, där ej förening beträffande

rågångens sträckning kommit

till stånd, att inom femton dagar

från det sammanträde, å vilket beslut

i rågångsfrågan meddelats, utgiva

eller med posten avsända ett

exemplar av kartan och protokollet

över förrättningen till den av rågrannarna,

som av dessa eller, där de ej

åsämjas, av lantmätaren utses att

mottaga berörda handlingar.

6 §.

Sedan rågången blivit slutligen be- Sedan rågången blivit bestämd,

stämd, skall lantmätaren å marken skall den av lantmätaren å marken

utmärka samma rågång på tydligt utmärkas på tydligt och varaktigt

och varaktigt sätt. sätt.

Om närmare---------— Konungen förordna.

8

Prövas erforderligt-----—

Förrättningsmännen undersöke

med ledning av tillgängliga kartor

och handlingar huru gränsen enligt

vad särskilt är stadgat sträcker sig.

Finnes ej tillförlitlig karta upptagande

de vattendjup, strandlinjer och övriga

förhållanden, efter vilka gränsen

är att bestämma, skall sådan karta

upprättas. Förrättningsmännen pröve

gränsens rätta sträckning och give

beslut härom samt utmärke densamma

å karta. Det åligge lantmätaren

att inom femton dagar från det sammanträde,

å vilket beslutet meddelats,

utgiva eller med posten översända ett

exemplar av kartan och protokollet

§•

— motsvarande tillämpning.

F örrättningsmännen undersöke

med ledning av tillgängliga kartor

och handlingar huru gränsen enligt

vad särskilt är stadgat sträcker sig.

Finnes ej tillförlitlig karta upptagande

de vattendjup, strandlinjer och

övriga förhållanden, efter vilka gränsen

är att bestämma, skall sådan

karta upprättas. Förrättningsmännen

pröve gränsens rätta sträckning och

give beslut härom samt utmärke densamma

å karta. Det åligge lantmätaren

att inom femton dagar från det

sammanträde, å vilket beslutet meddelats,

utgiva eller med posten avsända

ett exemplar av kartan och pro
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11. 7

(Gällande lydelse.)

över förrättningen till det allmännas

ombud och ett exemplar till den av

delägarna, som av dessa eller, där de

ej åsämjas, av lantmätaren utses att

mottaga handlingarna.

Gränsbestämning enligt —■ ■—--

(Föreslagen lydelse.)

tokollet över förrättningen till det allmännas

ombud och ett exemplar till

den av delägarna, som av dessa eller,

där de ej åsämjas, av lantmätaren utses

att mottaga handlingarna.

— — lag stadgas.

8 KAP.

kring

1

Går rågång eller annan gräns

område, som skall skiftas, i

bukter eller brytningar, och kan den

genom utbyte av ägor erhålla lämpligare

sträckning och bekvämare ägoanordning

därigenom vinnas, då skall

sådant ägoutbyte utan hinder av att

därigenom rubbning sker i lantmäteriförrättning,

som fastställts eller eljest

är lagligen gällande, verkställas i

så stor omfattning, som är nödigt och

utan förfång för delägare å någondera

sidan kan ske.

Hör till------utbyte ske.

Kan rågång eller annan gräns

kring område, som skall skiftas, genom

utbyte av ägor erhålla lämpligare

sträckning och bekvämare ägoanordning

därigenom vinnas, då skall

sådant ägoutbyte utan hinder av att

därigenom rubbning sker i lantmäteriförrättning,

som fastställts eller eljest

är lagligen gällande, verkställas

i så stor omfattning, som är nödigt

och utan förfång för delägare å någondera

sidan kan ske.

Prövas ägoutbyte

Ägoutbyte må äga---

Ägoutbyte må verkställas —

delägares förfång.

Kan i annat fall än ovan sägs bekvämare

ägoanordning för jordbruksfastighet

vinnas genom ägoulbyte och

prövas detta medföra betydande fördel

för jordbruksnäringen, må sådant

ägoutbyte äga rum i så stor omfattning,

som är nödigt och kan ske utan

förfång för delägare å någondera sidan.

— äga lägges.

— — — hela ägovälde.

Fråga om —-----

motsvarande tillämpning.

1 a §.

Ägoutbyte må, utöver vad som följer

av 1 §, på sätt där sägs äga rum

jämväl då bestående fastiglietsindel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.)

2

De ägor, som jämlikt 1 § utbytas

mot varandra, skola vara av lika

uppskattningsinnehåll enligt gradering,

verkställd på sätt i 11 kap.

sägs.

Uppgår skillnaden i uppskattningsinnehåll

emellan ägor, som finnas

lämpligen böra utbytas mot varandra,

till högst två procent av uppskattningsinnchållet

av fastighet

eller för flera ägolotter samfällt område,

varifrån ägovidd med det högre

uppskattningsinnehållet är avsedd

att tagas, må ägorna dock utbytas

mot varandra och vederlag för vad å

ena sidan brister lämnas i penningar,

där det prövas kunna ske utan

någon delägares förfång. I

I fråga--------------

(Föreslagen lydelse.)

ning ej överensstämmer med fastställd

generalplan, stadsplan, byggnadsplan

eller tomtindelning och sådan

överensstämmelse utan någon

delägares förfång främjas genom ägoutbytet.

§•

De ägor, som jämlikt 1 § eller

/ a § utbytas mot varandra, skola

vara av lika uppskattningsinnehåll

enligt gradering, verkställd på sätt

i 11 kap. sägs.

Uppgår skillnaden i uppskattningsinnehåll

emellan ägor, som finnas

lämpligen böra utbytas mot varandra,

till högst fem eller i fall, som avses

i 1 a §, till högst tjugufem procent

av uppskattningsinnehållet av fastighet,

varifrån ägovidd med det högre

uppskattningsinnehållet är avsedd att

tagas, må ägorna dock utbytas mot

varandra och vederlag för vad å

ena sidan brister lämnas i penningar,

där det prövas kunna ske utan

någon delägares förfång. Är ägovidd

med det högre uppskattningsinnehållet

avsedd att tagas från område samfällt

för flera ägolotter, skall angivna

procenttal beräknas å ägolotternas

sammanlagda uppskattningsinnehåll.

— del gälla.

Hör ägovidd med högre uppskattningsinnehåll

till fastighet, som på

grund av inteckning eller eljest häftar

för fordran eller annan rättighet,

skall i fråga om sättet för erläggande

och fördelning av penningersättningen

samt om verkan därav vad om expropriationsersåttning

är stadgat äga

motsvarande tillämpning. Såframt innehavarna

av samtliga sådana fordringar

och rättigheter det medgiva

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

9

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

eller ock uppenbart är, att utbytet

ej kan lända dylik innehavare till

skada, skall dock vad nu sagts ej

gälla.

4 §.

Kan vid laga skifte bekvämare ägoanordning

vinnes genom utbyte av

ägor i andra fall än de, som omförmälas

i 1 §, och träffa samtliga delägare

å ömse sidor därom förening,

eller äro de ägor, vilkas utbytande

ifrågasättes, i eu ägares hand, då må

sådant utbyte på sätt i nämnda paragraf

sägs äga rum, där de till utbyte

ifrågasatta ägorna hava väsentligen

lika uppskattningsinnehåll.

Hör äga-----—--------—

Vid laga skifte må, utöver vad

som följer av vad förut i detta kapitel

stadgas, ägoutbyte på sätt i

1 § sägs äga rum, såframt samtliga

delägare å ömse sidor träffa

förening därom eller de ägor, vilkas

utbytande ifrågasättes, äro i en ägares

hand. Ägoutbyte må dock ej ske,

om utbytet skulle medföra försämrad

fastighetsindelning eller försvåra

fastighetsindelningens genomförande

enligt plan, som omförmäles i 1 a §.

Ej heller må ägoutbyte äga rum, om

skillnaden i uppskattningsinnehåll

emellan de till utbyte ifrågasatta

ägorna överstiger tio procent av den

fastighets uppskattningsinnehåll,

från vilken ägovidd med det högre

nppskattningsinnchållet är avsedd att

tagas, eller, där ägovidden är avsedd

att tagas från område samfällt för

flera ägolotter, av ägolotternas sammanlagda

uppskattningsinnehåll.

till skada.

16 KAP.

1

Sedan gränserna mellan ägolotterna

blivit på sätt särskilt är föreskrivet

utmärkta samt alla till skiftet

hörande frågor blivit avgjorda med

undantag av sådan ersättningsfråga,

som jämlikt 14 kap. 10 § må hava

uppskjutits, skall lantmätaren å sammanträde

med delägarna för dem

Sedan gränserna mellan ägolotterna

blivit på sätt särskilt är föreskrivet

utmärkta samt alla till skiftet hörande

frågor blivit avgjorda med undantag

av sådan ersättningsfråga,

som jämlikt 14 kap. 10 § må hava

uppskjutits, skall lantmätaren å sammanträde

med delägarna eller annor
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.)

tillkännagiva, att förrättningen är

slutad, samt meddela underrättelse

om vad som skall iakttagas för fullföljd

av talan emot skiftet i de delar,

i vilka icke underställning skolat

äga rum eller särskild talan enligt

21 kap. 18 och 19 §§ skolat föras.

(Föreslagen lydelse.)

ledes å dag, som vid sammanträde angivits

eller om vilken delägarna underrättats

genom tjånsteskrivelser eller

på annat sätt, varom överenskommelse

träffats vid sammanträde, avsluta

förrättningen samt meddela

underrättelse om vad som skall iakttagas

för fullföljd av talan emot skiftet

i de delar, i vilka icke underställning

skolat äga rum eller särskild

talan enligt 21 kap. 18 och 19 §§ skolat

föras.

2

Vid avslutningssammanträdet eller

inom femton dagar därefter skall ett

exemplar av alla skifteshandlingarna

mot bevis, som bifogas konceptakten,

överlämnas till den skiftesdelägare,

som närvarande delägare därtill utse

eller, där dessa ej kunna om valet

enas, lantmätaren vid skiftets avslutande

bestämmer. Hos den utsedde

äge envar skiftesdelägare rätt att

granska handlingarna och taga avskrift

av dem.

Dä skifteshandlingarna utgivas efter

avslutningssammanträdet, må de

med posten eller genom utmätningsmannen

i orten tillställas den delägare,

som utsetts att förvara dem.

Yppas eljest —------såda

Inom femton dagar från det förrättningen

blivit avslutad skall ett

exemplar av alla skifteshandlingarna

utgivas eller med posten avsändas till

den av delägarna, som dessa eller, där

de ej åsämjas, lantmätaren utser att

förvara handlingarna. Hos den utsedde

äge envar delägare rätt att granska

handlingarna och taga avskrift av

dem.

vårdare.

4

Skifteskartan skall av lantmätaren

medföras å slutsammanträdet och

därvid hållas för delägarna tillgänglig.

Äro delägarna flera än tre, och

har lantmätaren icke till dem utlämnat

karta, vare han, där delägare senast

å det i 13 kap. 22 § omförmälda

sammantx-äde begärt, att skifteskartan

ytterligare viss tid, räknat från

Äro vid laga skifte delägarna flera

än tre, och har lantmätaren icke till

dem utlämnat karta, vare han, där

delägare senast å det i 13 kap. 22 §

omförmälda sammanträde begärt, att

skifteskartan viss tid, räknat från

skiftets avslutande, måtte hållas tillgänglig,

skyldig att å förrättningsstället

tillhandahålla delägarna kar
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

t

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11. 11

(Gällande lydelse.)

skiftets avslutande, måtte hållas tillgänglig,

skyldig att å förrättningsstället

tillhandahålla delägarna kartan

ävensom skifteshandlingarna, då dessa

ej utlämnas å slutsammanträdet,

under den angivna tiden, dock högst

två eller, där delägarna äro flera än

tio, högst fem dagar.

Vad i första stycket andra punkten

sägs äge ej tillämpning, där skifte avslutas

å det sammanträde, då den

slutliga skiftesläggningen utvisats.

Lantmätaren vare skyldig att emot

stadgad lösen till delägarna utlämna

ett exemplar av skifteskartan inom

ett år eller, där skifte avser skifteslag,

varom i 1 kap. 2 § under 2 eller

3 sägs, inom sex månader från det

beslut om fastställelse av skiftet vunnit

laga kraft; skolande i fråga om

utlämnandet gälla vad i 2 § stadgas

för det fall att skifteshandlingarna

ej utlämnas vid avslntningssammanträdet.

(Föreslagen lydelse.)

tan ävensom skifteshandlingarna, då

dessa ej utlämnas å slutsammanträde,

under den angivna tiden, dock

högst två eller, där delägarna äro flera

än tio, högst fem dagar.

Vad i första stycket sägs äge ej

tillämpning, där skifte avslutas å det

sammanträde, då den slutliga skiftesläggningen

utvisats.

§•

Lantmätaren vare skyldig att emot

stadgad lösen till delägare, utsedd på

sätt i 2 § första stycket sägs, utgiva

eller med posten avsända ett exemplar

av skifteskartan inom ett år eller,

där skifte avser skifteslag, varom

i 1 kap. 2 § under 2 eller 3 sägs,

inom sex månader från det beslut

om fastställelse av skiftet vunnit laga

kraft.

19 KAP.

5 §•

De för----------------— — annorlunda stadgat.

Avstyckning för bostadsändamål

eller för beredande av plats för industriell

anläggning eller i liknande

syfte inom samhälle, där byggnadslagens

bestämmelser för stad äga

tillämpning, samt inom annat område,

för vilket stadsplan eller bigggnadsplan

fastställts eller jämlikt äldre

lag förordnats att stadsplan skall

upprättas, må företagas även av annan

än lantmätare, såvida lantmäterisiyrclsen

förklarat honom skic
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

*

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande hjdclse.) (Föreslagen lydelse.)

kad för uppgiften; och gälle därvid

om sådan förrättningsman vad i denna

lag om lantmätare är stadgat. Sådan

behörighet må ej meddelas annan

än den som må innehava befattning

såsom mätningsman i stad.

Behörigheten må au lantmäteristyrelsen

begränsas till att avse viss del

av riket så ock återkallas, när skäl

föreligger därtill.

Skall avstyckning----------för förrättningen.

Om avstyckningsförrättnings och

annan förrättnings sammanförande

till gemensam handläggning stadgas

i 20 kap. 6 § 2 mom.

6 §•

Rätt att-----------jämväl denne.

Efter skriftlig ansökning av sakägare

må lantmätare företaga avstyckning

utan att förordnande till

förrättningen meddelats.

7

Utan hinder av att kungörande och

kallelse ej verkställts i den ordning,

som i 3 kap. sägs, må avstyckningsförrättning

företagas, därest fastighetens

ägare samt i fall, då ägovidd,

som skall avstyckas, blivit överlåten

till annan, jämväl denne infinna sig

eller av lantmätaren blivit minst åtta

dagar förut bevisligen kallade till förrättningen

samt fråga ej är om bestämmande

av gräns mot fastighet,

som ej ingår i förrättningen.

Skall avstyckning ske från mark,

samfälld för flera fastigheter med

skilda ägare, må föreskrifterna om

kungörelse och kallelse i 7 kap. 1 §

tillämpas.

Avstycknings förrättning, under vilken

ej skall bestämmas gräns mot

fastighet som ej ingår i förrättningen,

må städse företagas, därest fastighetens

ägare samt i fall, då ägovidd,

som skall avstyckas, blivit överlåten

till annan, jämväl denne av lantmätaren

blivit minst åtta dagar förut bevisligen

kallade till förrättningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

13

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

8 §. (8 § utgår.)

Avstyckning må verkställas utan

biträde av gode män, såvitt icke lantmätaren

eller sakägare finner biträde

av gode män erforderligt.

Bestämmes under förrättningens

gång, att gode män skola tillkallas,

må det ej verka rubbning av åtgärd,

som vidtagits därförinnan.

10 §.

Bestämmande av--------framställt yrkande.

Om särskild anledning därtill uppkommer,

må grånsbestämning, som i

första stycket avses, utbrytas till särskild

förrättning.

19 §.

Lantmätaren åligger----—

Avstyckas mark, som är samfälld

för flera fastigheter, eller utgör, då

fråga är om mark, som hör till viss

fastighet, vad som avstyckas högst

hälften av fastighetens ägovidd, andelar

i samfälld mark oberäknade,

skall dock, där ej annat av sakägare

påyrkas, å kartan upptagas allenast

avstyckat område jämte den mark,

som undantages för gemensamt ändamål,

ävensom sådana fasta punkter

och mätningsuppgifter, att varje kartlagt

områdes läge i förhållande till

stamfastigheten bliver fullt bestämt.

— ärendets prövning.

Avstyckas mark, som är samfälld

för flera fastigheter, eller utgör, då

fråga är om mark, som hör till viss

fastighet, vad som avstyckas högst

hälften av fastighetens ägovidd, andelar

i samfälld mark oberäknade,

skall dock, där ej annat av sakägare

påyrkas, å kartan upptagas allenast

avstyckat område jämte den mark,

som undantages för gemensamt ändamål,

ävensom sådana fasta punkter

och mätningsuppgifter, att varje

kartlagt områdes läge i förhållande

till stamfastigheten bliver fullt

bestämt. Även i annat fall må enligt

lantmätarens beslut kartans omfattning

på angivet sätt inskränkas, om

sakägare det begär eller särskilda

skäl eljest därtill föranleda. Uppkommer

tvekan, huruvida inskränkningen

i kartans omfattning kan försvåra

den i 21 kap. föreskrivna fastställelsepröifningen,

eller är sakägare miss
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

Ä kartan--------

Ägomätning må vid avstyckning

äga rum endast i den mån sådan finnes

oundgängligen nödvändig för

upprättande av karta och beskrivning

på sätt i detta kapitel är föreskrivet.

nöjd med lantmätarens beslut, vilket

genast skall till lantmätaren anmälas,

hänskjute lantmätaren frågan till

överlantmätarens avgörande, över

hans beslut må klagan ej föras.

särskild handling.

21 §.

Sedan gräns-----------mot förrättningen.

Inom femton dagar från det förrättningen

blivit avslutad skall ett

exemplar av förrättningshandlingarna

emot bevis, som bifogas konceptakten,

tillställas sökanden eller, där

flera sakägare finnas, den, som av

dem härtill utses. Där förrättningshandlingarna

icke utgivas å sammanträde,

må tillställandet ske med posten

eller genom utmätningsmannen i

orten.

22

Lantmätaren vare skyldig att emot

stadgad lösen till vederbörande sakägare

utlämna ett exemplar av kartan

inom fyrtiofem dagar från det beslut

om fastställelse av förrättningen vunnit

laga kraft; skolande i fråga om

utlämnandet gälla vad i 21 § stadgas

för det fall att förråttningshandlingarna

ej utlämnas å sammanträde.

Inom femton dagar från det förrättningen

blivit avslutad skall ett

exemplar av förrättningshandlingarna

utgivas eller med posten avsändas

till sökanden eller, där flera sakägare

finnas, den, som av dem utses. Då

sakägarna förklara sig åtnöjas därmed,

må dock med utlämnandet anstå

till dess kartan enligt vad i 22 §

sägs skall utlämnas.

Lantmätaren vare skyldig att emot

stadgad lösen till vederbörande sakägare

utgiva eller med posten avsända

ett exemplar av kartan inom fyrtiofem

dagar från det beslut om fastställelse

av förrättningen vunnit laga

kraft.

20 KAP.

2 §• (2 § utgår.)

Förordnande att bestämma och utmärka

rågång eller annan fastighetsgräns

medför för lantmätaren behö
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

15

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

riglict jämväl att handlägga i sammanhang

därmed uppkommande fråga

om ägoutbyte.

0 §•

I fråga om förrättningar, som i 1,

3, 4 och 5 §§ avses, skola de i 2, 3,

15, 16 och 18 kap. beträffande laga

skifte givna föreskrifter i tillämpliga

delar lända till efterrättelse, dock att

angående kungörande av sammanträde

för bestämmande och utmärkande

av rågång eller annan fastighetsgräns

eller för ägoutbyte skall tillämpas vad

om kungörelse och kallelse finnes

stadgat i 7 kap. 1 § och 8 kap. 1 §.

I övrigt skola förrättningar, om vilka

i förstnämnda tre paragrafer förmäles,

verkställas på sätt beträffande

motsvarande åtgärder i samband med

laga skifte är föreskrivet.

Där flera hava del i förrättning,

som i 1, 3, 4 eller 5 § avses, skola

kostnaderna för förrättningen fördelas

efter vad i varje fall av förrättningsmännen

prövas skäligt.

1 mom. I fråga om förrättningar,

som i 1, 3, 4 och 5 §§ avses, skola de

i 2, 3, 15, 16 och 18 kap. beträffande

laga skifte givna föreskrifter i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse,

dock att angående kungörande av

sammanträde för bestämmande och

utmärkande av rågång eller annan

fastighetsgräns eller för ägoutbyte

skall tillämpas vad om kungörelse

och kallelse finnes stadgat i 7 kap.

1 § och 8 kap. 1 §. I övrigt skola förrättningar,

om vilka i förstnämnda

tre paragrafer förmäles, verkställas

på sätt beträffande motsvarande åtgärder

i samband med laga skifte är

föreskrivet.

Där flera hava del i förrättning,

som i 1, 3, 4 eller 5 § avses, skola

kostnaderna för förrättningen fördelas

efter vad i varje fall av förrättningsmännen

prövas skäligt.

2 mom. Förrättningar, som i 1, 3

och 4 §§ avses, ävensom avstyckning

må, där sådant prövas lämpligt, sammanföras

till gemensam handläggning.

Uppkommer sedermera särskild

anledning därtill, må dock i 1 § angiven

fråga utbrytas till särskild förrättning.

21 KAP.

3 §•

Ägodelningsnämndemän utses ------— samma tid.

Val äger —-----inför häradsrätten.

Valet verkställes —------angelägenheter röstberättigad.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Vid utseende —--------------en röst.

För kommun----------------överskjutande folkmängd.

För varje — —-------— som valmän.

Höra delar------- ------- den tillhör.

Kommun må besluta, att valman

skall för inställelse vid val av ägodelningsnämndeman

av kommunens

medel åtnjuta dagtraktamente, ersättning

för särskild resdag och resekostnadsersåttning

efter de grunder,

som i kommunallagarna stadgas angående

sådan gottgörelse till ledamöter

i styrelser och nämnder.

20 §.

Mot beslut eller åtgärd under laga Mot beslut eller åtgärd under laga

skifte i andra fall, än i 17, 18 och skifte i andra fall, än i 17, 18 och

19 §§ avses, må talan fullföljas på 19 §§ avses, må talan fullföljas på

enahanda sätt, som i sistnämnda pa- enahanda sätt, som i sistnämnda paragraf

sägs, inom fyrtiofem dagar ragraf sägs, inom fyrtiofem dagar

från det sammanträde, då skiftet för- från den dag, då skiftet förklarats

klarats avslutat eller beslut medde- avslutat eller beslut meddelats, att

lats, att skifte icke kan äga rum. skifte icke kan äga rum.

36 §.

Ägodelningsdomaren skall föranstalta----eller lagfartsboken.

Ägodelningsdomaren skall föra Ägodelningsdomaren skall föra

dagbok över till rättens eller ägodel- dagbok över de till rättens eller ägoningsdomarens

åtgärd inkomna mål delningsdomarens åtgärd inkomna

samt inom en månad efter varje års målen enligt formulär, som faststälslut

insända dagboken till justitie- les av Konungen.

kanslersämbetet. Formulär till dagbok

fastställes av Konungen.

43 §.

Hava besvär---------28 § andra stycket sägs.

Sedan handlingarna —-----42 § tredje stycket sägs.

Avser förrättningen avstyckning, Avser förrättningen allenast avsom

icke beror av sammanläggning, styckning, som icke beror av samskall

den fastställelseprövning, som manläggning, skall den fastställelseenligt

andra stycket tillkommer ägo- prövning, som enligt andra stycket

delningsdomaren, i stället ankomma tillkommer ägodelningsdomaren, i

på överlantmätaren. Har gränsbe- stället ankomma på överlantmätaren.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

17

(Gällande lydelse.)

stämning ägt rum i sammanhang

med avstyckningsförrättningen, skall

överlantmätaren till prövning företaga

förrättningen jämväl i denna

del. Äger överlantmätaren med hänsyn

till vad i andra stycket är stadgat

icke meddela fastställelse å förrättningen,

hänskjute han frågan

därom till ägodelningsrätten, skolande

för sådant fall de i första stycket

meddelade föreskrifterna äga tilllämpning.

Har avstyckningsförrättning — — -

47

Har, sedan jorddelningsförrättning

blivit genom laga kraft ägande

beslut fastställd, utrönts, att vid förrättningen

förelupit fel i mätning eller

uträkning eller vid utmärkande

å marken av ägogräns, tillkommen

vid förrättningen, må rättelse sökas

hos ägodelningsrätten inom ett år

från det kartan utlämnats till vederbörande

sakägare.

Beträffande ansökan —-----

(Föreslagen lydelse.)

Har med stöd av 19 kap. gränsbestämning

ägt rum i sammanhang med

avstyckningsförrättningen, skall överlantmätaren

till prövning företaga

förrättningen jämväl i denna del.

Äger överlantmätaren med hänsyn

till vad i andra stycket är stadgat

icke meddela fastställelse å förrättningen,

hänskjute han frågan därom

till ägodelningsrätten, skolande för

sådant fall de i första stycket meddelade

föreskrifterna äga tillämpning.

--— till ända.

§•

Har, sedan jorddelningsförrättning

blivit genom laga kraft ägande

beslut fastställd, utrönts, att vid förrättningen

förelupit fel i mätning eller

uträkning eller vid utmärkande

å marken av ägogräns, tillkommen

vid förrättningen, må rättelse sökas

hos ägodelningsrätten inom ett år

från det kartan utgivits eller avsänts

till vederbörande sakägare.

— motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1951.

Har före nämnda dag under laga

skifte eller eljest ägoutbyte avslutats,

skall dock vid den fortsatta prövningen

av ägoutbytets tillåtlighet

äldre lag gälla.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 3 avd. Nr 11.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

2) L a g

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, dels att 5 kap. 13 och 14 §§ samt 6 kap. 2, 5, 8 och

12 §§ lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 5 kap. 4 § samt 6 kap. 6 §

samma lag1 skola upphöra att gälla.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

5 KAP.

4 §. (4 § utgår.)

Avstyckning må verkställas utan

biträde av gode män, så vitt icke förrättning

smannen eller sakägare finner

biträde av gode mån erforderligt.

Bestämmes under förrättningens

gång, att gode män skola tillkallas,

må det ej verka rubbning av åtgärd,

som vidtagits därförinnan.

13 §.

Sedan skillnadslinjerna mellan

stamfastigheten och det avstyckade

området ävensom övriga gränser,

som vid avstyckningen må hava bestämts,

blivit utstakade och utmärkta

samt alla till förrättningen hörande

frågor i övrigt blivit avgjorda,

skall förättningsmannen å sammanträde

med vederbörande sakägare

till sökanden eller annan, som

utses av sakägarna, utgiva ett exemplar

av samtliga förrättningshandlingar

emot bevis, som bilägges konceptakten,

ävensom tillkännagiva afl

förrättningen är avslutad.

Sedan skillnadslinjerna mellan

stamfastigheten och det avstyckade

området ävensom övriga gränser,

som vid avstyckningen må hava bestämts,

blivit utstakade och utmärkta

samt alla till förrättningen hörande

frågor i övrigt blivit avgjorda,

skall förrättningen avslutas.

1 Senaste lydelse, se beträffande 5 kap. 4 § SFS 1931:143, 5 kap. 13 och 14 §§ 1926:328

6 kap. 5 och 6 §§ 1931:143, 6 kap. 8 § 1947: 703 och 6 kap. 12 § 1943:395.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Sakägare, som vill fullfölja talan

emot förrättningen, har att inom tjugu

dagar från dess avslutande till magistraten

ingiva sina besvär eller ock

på eget äventyr insända dem dit med

posten så tidigt, att de före sagda tids

utgång komma magistraten tillhanda;

och skall underrättelse härom av

förrättningsmannen meddelas sakägarna

å det sammanträde, varvid

förrättningen förklaras avslutad.

Inom samma — — — —--— till

Vad sålunda----—- — — fråi

Vid avslutandet av förrättningen

skall ett exemplar av samtliga förrättningshandlingar

utgivas eller med

posten avsändas till sökanden eller

annan, som utsetts av sakägarna. Då

dessa förklara sig åtnöjas därmed,

må dock med utlämnandet av handlingarna

anstå till dess kartan enligt

vad i 14 § sägs skall utlämnas.

Sakägare, som vill fullfölja talan

emot förrättningen, har att inom tjugu

dagar från dess avslutande till magistraten

ingiva sina besvär eller ock

på eget äventyr insända dem dit med

posten så tidigt, att de före sagda tids

utgång komma magistraten tillhanda;

och skall underrättelse härom av

förrättningsmannen meddelas sakägarna.

magistraten.

förrättningsmannen.

14 §.

Då tid-----—- — särskilt namn.

Innan ärendet —-----från byggnadsnämnden.

Angående meddelad —---— — å konceptkartan.

Förättningsmannen vare skyldig

att inom trettio dagar från det beslut

om fastställelse av förrättningen

vunnit laga kraft eller däremot förd

talan genom laga kraft ägande beslut

ogillats emot stadgad lösen till vederbörande

sakägare utlämna ett exemplar

av kartan, och teckne förrättningsmannen

därå avskrift av beviset

om fastställelsen.

Genom fastställelse--— — —

Förrättningsmannen vare skyldig

att inom trettio dagar från det beslut

om fastställelse av förrättningen

vunnit laga kraft eller däremot förd

talan genom laga kraft ägande beslut

ogillats emot stadgad lösen till vederbörande

sakägare utgiva eller med

posten avsända ett exemplar av kartan,

och teckne förrättningsmannen

därå avskrift av beviset om fastställelsen.

— eljest medgiva.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

6 KAP.

2 §•

Förordnande att verkställa laga

skifte å stads jord skall meddelas i

stadens tjänst anställd mätningsman,

där denne är lantmätare, så ock, ändock

att han icke är lantmätare, där

samtliga delägare i jorden i ansökningen

om skiftet föreslagit honom

till förrättningsman.

Laga skifte å stads jord förrättas

av distriktslantmätaren i det lantmäteridistrikt,

där jorden är belägen,

eller av mätningsman anställd i stadens

tjänst, därest han av Konungen

bemyndigats därtill. Berör skifte icke

mark, som är avsedd för jordbruk eller

skogsbruk, må det dock även utan

sådant bemyndigande förrättas av

mätningsman i stadens tjänst, därest

samtliga delägare i jorden i ansökningen

om skiftet föreslagit honom

till förrättningsman. Vid skiftet

i dess helhet eller vid handläggning

av viss därunder förekommande

fråga skola två gode män biträda

förrättning smannen, om denne finner

sådant erforderligt eller sakägare

det påyrkar.

Laga skifte företages efter skriftlig

ansökan hos byggnadsnämnden,

som överlämnar ansökningen till förrättning

smannen.

5 §•

Utan hinder av att kungörande och Laga skifte å stadsjord må städse

kallelse ej verkställts i den ordning, företagas, där samtliga delägare av

som i 3 kap. 1 § av lagen om delning förrättningsmannen blivit minst åtta

av jord å landet sågs, må laga skifte dagar förut bevisligen kallade till förå

stadsjord företagas, där samtliga rättningen samt fråga ej är om bedelägare

infinna sig eller av förrätt- stämmande av gräns mot fastighet,

ningsmannen blivit minst åtta dagar som ej ingår i förrättningen,

förut bevisligen kallade till förrättningen

samt fråga ej är om bestämmande

av gräns mot fastighet, som ej

ingår i förrättningen.

Huru gräns —

2 kap. 13 §.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

6 §. (6 § utgår.)

Laga skifte å stads jord må verkställas

utan biträde av gode män, så

vitt icke är fråga om gränsbestämning

i den ordning, som stadgas i lagen

om delning av jord å landet, eller

om ägoutbyte mellan stadsjord och

jord å landet eller ock förrättningsmannen

eller delägare finner biträde

av gode män erforderligt.

Bestämmes under förrättningens

gång att gode män skola tillkallas,

må det ej verka rubbning av åtgärd,

som vidtagits därförinnan.

8

Ägoutbyte må, utöver vad som följer

av 1 §, ske jämväl där bestående

fastighetsindelning ej överensstämmer

med fastställd generalplan,

stadsplan eller tomtindelning och sådan

överensstämmelse utan någon

delägares förfång främjas genom ägoutbytet.

Uppgår skillnaden i uppskattningsinnehåll

mellan ägor, som finnas

lämpligen böra utbytas mot varandra,

uti det i föregående stycke avsedda

fall till högst tjugufem procent

och eljest till högst tio procent av

uppskattningsinnehållet av fastighet

eller för flera ägolotter samfällt område,

varifrån ägovidd med det högre

uppskattningsinnehållet skall tagas,

må ägorna dock utbytas mot varandra

och vederlag för vad å ena sidan

brister lämnas i penningar, där det

prövas kunna ske utan någon delägares

förfång.

§•

Uppgår i fall, som avses i 8 kap. 1 §

lagen om delning av jord å landet,

skillnaden i uppskattningsinnehåll

mellan ägor, som finnas lämpligen

böra utbytas mot varandra, till högst

tio procent av uppskattningsinnehållet

av fastighet, varifrån ägovidd

med det högre uppskattningsinnehållet

skall tagas, må ägorna dock

utbytas mot varandra och vederlag

för vad å ena sidan brister lämnas i

penningar, där det prövas kunna ske

utan någon delägares förfång. Är

ägovidd med det högre uppskattningsinnehållet

avsedd att tagas från

område samfällt för flera ägolotter,

skall angivna procenttal beräknas å

ägolotternas sammanlagda uppskattningsinnehåll.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.)

1 fråga om sättet för erläggande

och fördelning av penningersättning,

varom nu är sagt, skall vad i lagen

om expropriation stadgas angående

expropriationsersättnings erläggande

och fördelning äga motsvarande tilllämpning.

12

Vad enligt detta kapitel gäller om

ägoutbyte i sammanhang med laga

skifte gälle ock, då sådan förrättning

eljest förekommer; dock skall, om ej

särskilda skäl till annat föranleda,

förordnande att verkställa förrättningen

meddelas i stadens tjänst anställd

mätningsman, där sådan finnes,

ändå att han icke är lantmätare.

Besväras fastighet —------

I avseende å förrättning, som i

näst föregående stycke avses, äge vad

i 20 kap. 6 och 9 §§ av lagen om delning

av jord å landet stadgas motsvarande

tillämpning.

(Föreslagen lydelse.)

§•

Vad enligt detta kapitel gäller om

ägoutbyte i sammanhang med laga

skifte gälle ock, då sådan förrättning

eljest förekommer. Berör förrättningen

icke mark, som är avsedd

för jordbruk eller skogsbruk, må den

dock, där ej byggnadsnämnden av

särskilda skäl annorlunda beslutar,

företagas av mätningsman anställd i

stadens tjänst, ändå att han ej erhållit

bemyndigande, som i 2 § sågs.

servitutet äventyras.

I avseende å förrättning, som i

näst föregående stycke avses, äge

vad i 20 kap. 6 § 1 mom. och 9 § av

lagen om delning av jord å landet

stadgas motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1951.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

23

3) L a g

angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 18 juni 1926 (nr 336)

om sammanläggning av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas, att 10 § lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning

av fastigheter å landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

10

Ansökning om sammanläggning

göres hos ägodelningsdomaren i den

domsaga, där fastigheterna äro belägna.

Det åligger •— — -------• —

Om verkställande-------

(Föreslagen lydelse.)

Ansökning om sammanläggning

göres hos ägodelningsdomaren i den

domsaga, där fastigheterna äro belägna.

Ansökning som nu sagts vare

dock icke erforderlig, då sammanläggningen

utgör förutsättning för

fastställelse å avstyckningsförrättning

och ägaren av de områden, som

skola sammanläggas, vid förrättningen

anhållit om sammanläggningen

samt detta framgår av förrättningshandlingarna.

—- — är tillgänglig,

å landet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1951.

4) Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 4 § vattenlagen skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

11 KAP.

4 §.

Vattenrättsnämndemän utses för Vattenrättsnämndemän utses för

sex år, två för varje tingslag, som sex år, två för varje tingslag, som

Senaste lydelse, se SFS 1947: 701.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

ensamt utgör en domsaga, samt en

för varje annat tingslag, på det sätt

som om utseende av ägodelningsnämndeman

finnes stadgat; dock att

domhavanden föranstaltar om utseende

av valmännen och att vid sådan

förrättning rösträtt tillkommer en

var i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigad. I stad, som

ej lyder under landsrätt, skall ock

för tid, som nyss sagts, av stadsfullmäktige

väljas en vattenrättsnämndeman.

Om valets utgång skall på

landet domhavanden och i stad stadsfullmäktiges

ordförande så snart ske

kan meddela vattenrättsdomaren underrättelse.

ensamt utgör en domsaga, samt en

för varje annat tingslag. Därvid skall

vad om sättet för utseende av ågodelningsnämndeman

och om gottgörelse

åt valman för inställelse vid val av

sådan nämndeman är stadgat äga

motsvarande tillämpning, dock att

domhavanden föranstaltar om utseende

av valmännen och att vid sådan

förrättning rösträtt tillkommer en

var i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigad. I stad, som

ej lyder under landsrätt, skall ock

för tid, som nyss sagts, av stadsfullmäktige

väljas en vattenrättsnämndeman.

Om valets utgång skall på

landet domhavanden och i stad stadsfullmäktiges

ordförande så snart ske

kan meddela vattenrättsdomaren underrättelse.

Har vattenrättsnämndeman —- -------äga rum.

Vad i------som vattenrättsnämndeman.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1951.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen nr 473 inom första

kammaren av herrar Cassel och Domö samt nr 607 inom andra kammaren

av herrar Larsson i Karlstad och Nolin. Yrkandena i motionerna, vilka äro

likalydande, återgivas i det följande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda lagförslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna

åberopat till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse

därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås åtskilliga ändringar i fastighetsbildningslagstiftningen

i syfte att förenkla förfarandet vid lantmäteriförrättningar. Härigenom

avses att vinna en icke obetydlig ökning av lantmäteriorganisationens

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

kapacitet. Lagändringarna innebära bl. a., att de av överlantmätarna utfärdade

förordnandena för lantmätare att verkställa förrättning enligt jorddelningslagen

och fastighetsbildningslagen skola avskaffas. Vissa lättnader

i fråga om kungörande av lantmäteriförrättning förordas. Vidare innebär

förslaget, att det ovillkorliga kravet på att gode män skola biträda vid vissa

förrättningar avskaffas. Likaså förordas en uppmjukning av gällande regler

om protokollsjustering. Enligt förslaget skola även andra förrättningar

än avstyckningsförrättningar kunna avslutas annorledes än å sammanträde

med sakägarna. Vissa lättnader föreslås i reglerna om utlämnande av handlingar

och karta. Propositionen innehåller tillika det förslaget, att avstyckningsförrättningar

och vissa i 20 kap. jorddelningslagen omförmälda förrättningar,

såsom gränsbestämnings-, ägoutbytes- och servitutsutbrytningsförrättningar,

skola kunna sammanföras till gemensam handläggning.

I syfte främst att underlätta jordbrukets yttre rationalisering föreslås vidare

i propositionen, att de materiella reglerna om ägoutbyte ändras. Dessa

ändringar innebära i huvudsak, dels att förutsättningarna för att ägoutbyte

skall få äga rum vidgas och dels att möjligheten att vid ägoutbyte utgiva

ersättning i penningar för bristande tilldelning av mark ökas.

Slutligen innefattar propositionen förslag om rätt för kommun att besluta

om dagtraktamente, reseersättning m. m. åt valmän för val av ägodelningsoch

vattenrättsnämndemän.

Lagändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1951.

Inledning.

I den av riksdagens år 1948 församlade revisorer avgivna berättelsen har

uppmärksamhet ägnats åt arbetsbelastningen inom lantmäterivåsendet.

Det framstode enligt revisorernas mening såsom ofrånkomligt, att möjligheterna

att åstadkomma förenklingar och rationaliseringar inom lantmäteriväsendet

snarast underkastades en allsidig prövning i syfte att nedbringa

den anmärkningsvärt stora arbetsbalansen.

I yttrande över vad revisorerna anfört har lantmäteristyrelsen uttalat

att situationen tedde sig allvarlig om man toge den oavlåtliga stegringen av

arbetsuppgifterna i betraktande. Utvecklingen måste därför mötas med

särskilda åtgärder, däribland en fortsatt rationalisering och effektivisering

av arbetsmetoderna. I administrativt hänseende hade ett stort antal rationaliseringsåtgärder

genomförts. Andra möjliga förenklingar förutsatte partiella

lagändringar.

Statsutskottet vid 1949 års riksdag har i sitt över revisorernas berättelse

avgivna utlåtande, nr 143 uttalat, att särskilda åtgärder snarast borde vidtagas

för åstadkommande av mera tillfredsställande förhållanden. En

grundläggande förutsättning för mera genomgripande och direkta förbättringar

syntes vara, att nuvarande jorddelningslagstiftning reviderades. I

anslutning härtill har utskottet uttalat sig för att särskilt brådskande re
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

former genomfördes utan att man avvaktade det slutliga lagförslaget i

fråga om hela fastighetsbildningsverksamheten. Utskottets utlåtande utmynnade

i en hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla, att Kungl. Maj :t ville taga under övervägande åtgärder för åstadkommande

snarast möjligt av erforderliga förenklingar och rationaliseringar

inom lantmäteriväsendet.

Riksdagen fattade beslut i enlighet med utskottets hemställan, vilket för

Kungl. Maj :t anmälts genom skrivelse den 18 maj 1949, nr 262.

De sakkunniga, vilka med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9

juni 1939 tillkallats för utredning rörande revision av fastighetsbildningsväsendet

å landet m. m. (fastighetsbildningssakkunniga) ha till chefen för

justitiedepartementet överlämnat en den 31 oktober 1949 dagtecknad promemoria

med förslag till lag angående ändring i jorddelningslagen m. m.

I denna promemoria, vari framhållits att de sakkunnigas arbete fortginge

efter två linjer, nämligen dels arbete på grundlinjerna för en ny fastighetsbildningslag

för landsbygden och dels arbete på partiella reformer inom

lagstiftningsområdet i fråga, ha de sakkunniga avgivit förslag om partiella

lagändringar med huvudsakligt syfte dels att förenkla förrättningsförfarandet

och dels att underlätta arbetet med jordbrukets rationalisering.

De framlagda förslagen avse bestämmelserna om 1) myndighets förordnande

för lantmätare att verkställa förrättning; 2) kungörande av lantmäteriförrättning;

3) biträde av gode män vid lantmäteriförrättning; 4)

protokoll över lantmäteriförrättning; 5) utmärkande av rågång; 6) institutet

ägoutbyte; 7) sammanträde för avslutande av lantmäteriförrättning;

8) utlämnande av handlingar och karta; 9) upprättande av karta vid avstyckning;

10) kombination av olika förrättningar enligt jorddelningslagen;

11) insändande av dagboken över jorddelningsmål till justitiekanslersämbetet;

och 12) ansökan om sammanläggning i samband med avstyckning.

Efter att ha erinrat om riksdagens revisorers uttalanden och lantmäteristyrelsens

däröver avgivna yttrande ha de sakkunniga pekat på ytterligare

en omständighet, som påkallade, att partiella reformer i förenklingssyfte

skyndsamt genomfördes, Om ett nytt omskiftesinstitut, avsett såsom ett

smidigt redskap för jordbrukets rationalisering infördes, komme tydligen

lantmäteriväsendets arbetsuppgifter att ökas avsevärt utöver vad som redan

skett till följd av den nya byggnadslagstiftningen och den inom ramen

för gällande lagstiftning påbörjade rationaliseringen av landets jordbruk.

Det måste då anses vara synnerligen angeläget, att arbetsbalansen såvitt

möjligt successivt minskades fram till den tidpunkt, då en ny fastighetsbildningslag

för landsbygden vore färdig att tagas i bruk. Även om

mera omfattande partiella reformer på förevarande rättsområde obestridligen

vore förenade med åtskilliga vanskligheter och olägenheter, syntes

under sådana förhållanden betänkligheterna mot arbetsmetoden böra vika.

över de sakkunnigas promemoria, vilken ligger till grund för propositionen

utom i vad denna avser rätt för kommun att besluta om ersättning

till här ovan angivna valmän, ha efter remiss yttranden avgivits av Svea

hovrätt, lantbruksstyrelserna, ägodelningsdomarna i Uppsala läns södra,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11. 27

Livgedingets, Nedansiljans, östbo och Västbo, östra och Medelsta, Villands,

Ångermanlands södra och Västerbottens västra domsagor, lantmäteristyrelsen,

som bifogat av styrelsen infordrade yttranden från samtliga överlantmätare

och styresmannen för den särskilda .skiftesorganisationen i Kopparbergs

län, av justitiekansler sämbetet, statistiska centralbyrån, av de två

sistnämnda såvitt promemorian avser bestämmelserna om insändade av

dagboken i jorddelningsmål till justitiekansler.sämbetet, av Sveriges lantmätareförening,

svenska kommunal-tekniska föreningen, svenska bankföreningen,

svenska sparbanksföreningen, svenska jordbrukskreditkassan och

Sveriges allmänna hypoteksbank, av de fyra sistnämnda såvitt promemorian

avser bestämmelserna om institutet ägoutbyte. Vid lantbruksstyrelsens

utlåtande ha fogats yttranden från vissa lantbruksnämnder och yttrandena

från vissa överlantmätare ha åtföljts av uttalanden av distriktslantmätare.

Vidare har lantmäteristyrelsen bifogat ett till denna avgivet

yttrande fråin järnvägsstyrelsen; sistnämnda styrelse har därjämte direkt

till Kungl. Maj:t avgivit ett utlåtande. Slutligen har från tingsdomaren i

Piteå domsaga inkommit en skrivelse i ärendet.

Önskvärdheten av att genom förenklingar uppnå en snabbare handläggning

av jorddelningsförrättningarna har allmänt understrukits av remissinstanserna.

I stort sett råder enighet om att de utav de sakkunniga föreslagna

ändringarna äro ägnade att medföra tidsbesparing samt att minska

kostnader och besvär för sakägarna. Sålunda har framhållits, att de föreslagna

reformerna, sedda var för sig, väl hade en tämligen begränsad räckvidd

men att de tillsammantagna torde ej obetydligt främja syftet att åstadkomma

tidsbesparande förenklingar.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anförde vid lagrådsremisser
»Såsom

redan de sakkunniga samt även vissa remissinstanser anfört är

det i allmänhet förenat med vanskligheter och svårigheter att genomföra

partiella och successiva reformer i större lagverk. Detta torde i särskild

grad gälla lagverk med den uppbyggnad som den gällande fastighetsbildningslagstiftningen

har. Det är därför tydligt, att ett genomförande av partiella

reformer kan ingiva vissa betänkligheter. Särskilt är så fallet, om ändringarna

kunna anses innebära avsteg från de grundläggande principer, på

vilka lagstiftningen vilar. Detta kan dock ej sägas gälla de nu framlagda

förslagen. Fastmera beröra de på det hela taget endast detaljer. Därtill kommer,

att läget beträffande arbetsbalansen inom lantmäteriväsendet är sådant

att alla förenklingar måste anses i hög grad angelägna.»

Propositionens förslag angående ersättning till vissa valmän grundas å

1946 års kommunallagskommittés den 3 juni 1949 avgivna betänkande II

(SOU 1949: 24). Över betänkandet ha efter remiss ett stort antal myndigheter

och sammanslutningar avgivit yttranden (jfr prop. 88/1950, s. 28).

Utskottet vill nu i särskilda avsnitt lämna en redogörelse för de i propositionen

framlagda förslagen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

Ändringarna i förenklingssyfte.

1. Myndighets förordnande för lantmätare att verkställa förrättning.

Gällande rätt.

Enligt jorddelningslagen gäller som huvudregel, att förrättning enligt lagen

skall verkställas av lantmätare med biträde av gode män. För lantmätarens

behörighet kräves i allmänhet att han erhållit särskilt förordnande att

verkställa förrättningen. Förordnandet meddelas i regel av vederbörande

överlantmätare.

De grundläggande stadgandena i dessa avseenden återfinnas i 2 kap. 1

och 3 §§ jorddelningslagen. Enligt förstnämnda lagrum skall nämligen

laga skifte förrättas efter därtill erhållet förordnande av lantmätare med biträde

av gode män och 3 § innehåller föreskrift om att förordnande att förrätta

skifte skall meddelas av överlantmätaren. På grund av hänvisningar

i 20 kap. 6 och 8 §§ till dessa bestämmelser gälla reglerna om förordnande

även för förrättningar, som avse gränsbestämning, ägoutbyte, servitutsutbrytning,

bildande av gemensamhetsskog utan samband med laga skifte,

fastställande i visst fall av vederlag för jord, som frånvunnits ägolott, samt

delning av fiske i visst fall.

Beträffande avstyckning gäller dock att lantmätare enligt 6 § andra stycket

i 19 kap. — vars 5 § första stycket innehåller en allmän hänvisning

till bl. a. föreskrifterna i 2 kap. — äger att efter skriftlig ansökning företaga

förrättningen utan att förordnande till densamma meddelats. Enligt

19 kap. 5 § andra stycket kan vidare lantmäteristyrelsen auktorisera annan

än lantmätare att verkställa avstyckning för bostadsändamål m. m. inom

vissa områden med tätortskaraktär. Auktorisationen kan avse riket i dess

helhet eller begränsas till viss del.

Jämväl i fråga om den återstående förrättningen enligt jorddelningslagen,

avmätning av jord, gälla i förevarande avseende särskilda bestämmelser.

Exempelvis skall det förordnande, som erfordras för förrättningsmännens

behörighet, utfärdas av annan myndighet än överlantmätaren. Reglerna om

avmätning beröras icke av den föreliggande propositionen.

överlantmätaren har att utfärda förordnande även beträffande vissa förrättningar

enligt lagen om fastighetsbildning i stad, nämligen laga skifte

samt ägoutbyte och servitutsutbrytning såsom fristående förrättningar. Beträffande

servitutsuthrytning hänvisar fastighetsbildningslagen helt till bestämmelserna

i jorddelningslagen. I fråga om laga skifte och ägoutbyte skola

jorddelningslagens regler i princip tillämpas. Rörande behörigheten att

verkställa sistnämnda båda slag av förrättningar gälla dock särregler. Förordnande

att verkställa laga skifte skall sålunda enligt 6 kap. 2 § fastighetsbildningslagen

meddelas i stadens tjänst anställd mätningsman, därest han

är lantmätare eller, oaktat han ej är lantmätare, om han föreslagits till förrättningsman

av samtliga delägare. I fråga om ägoutbyte såsom fristående

förrättning skall enligt 6 kap. 12 §, om ej särskilda skäl till annat föranleda,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11. 29

förordnandet meddelas i stadens tjänst anställd mätningsman, även om han

ej är lantmätare.

Beträffande avstyckning enligt fastighetsbildningslagen, varom bestämmelser

givas i 5 kap., gäller den huvudregeln att avstyckning skall verkställas

av i stadens tjänst anställd mätningsman. Förordnande att verkställa avstyckningsförrättning

förekommer ej. Avstyckning företages i stället efter

ansökan hos byggnadsnämnden, som skall överlämna ansökningen till förrättningsmannen.

Enligt lagen den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom vissa områden av stad äger Kungl. Maj :t

i fråga om visst område förordna, att i stället för de i fastighetsbildningslagen

meddelade avstyckningsbestämmelserna jorddelningslagens regler om

avstyckning skola tillämpas. Har sådant förordnande utfärdats, skall inom

det därav berörda området avstyckning av mark, avsedd för jordbruk eller

skogsbruk, alltid verkställas av förrättningsman, som är behörig enligt jorddelningslagen

eller som meddelats särskilt bemyndigande att utföra förrättningen

av Kungl. Maj :t.

Rörande lantmäteriväsendets nuvarande organisation må nämnas, att riket

är indelat i lantmäteridistrikt, som förestås av distriktslantmätare. Viss personal

är underställd distriktslantmätaren. Vid sidan av den sålunda till

distrikten knutna personalen finnas s. k. förfogandelantmätare, d. v. s. lantmätare,

som lantmäteristyrelsen för tjänstgöring inom visst län eller i visst

eller vissa distrikt ställt till länsstyrelsen och överlantmätarens förfogande.

Ytterligare finnes en grupp lantmätare, nämligen vissa å övergångsstat uppförda

s. k. övergångslantmätare, vilka antingen äro knutna till distriktsorganisationen

eller ha ställning såsom förfogandelantmätare.

Förslaget.

I propositionen föreslås att sådana förordnanden, som med stöd av jorddelningslagen

och fastighetsbildningslagen meddelas av överlantmätare, skola

avskaffas.

Vad först angår förrättning enligt jorddelningslagen skall enligt förslaget

förrättningen företagas efter skriftlig ansökan, som ingives till förrättningsmannen.

Eftersom det enligt gällande ordning är genom förordnandena

som det bestämmes vilken lantmätare som är behörig att utföra en viss

förrättning, föreslås att det skall ankomma på distriktslantmätaren i det

lantmäteridistrikt, där jorden är belägen, att verkställa förrättningen. Berör

förrättningen jord inom två eller flera lantmäteridistrikt, skall förrättningen

verkställas av distriktslantmätaren i ett av distrikten. — Stadgandet i 19

kap. 5 § andra stycket jorddelningslagen skall enligt förslaget upphävas.

Förrättningar å stadsjord, vilka enligt gällande rätt utföras efter överlantmätares

förordnande med stöd av 6 kap. fastighetsbildningslagen, d. v. s.

laga .skifte och ägoutbyte, föreslås skola företagas efter ansökan hos byggnadsnämnden.

I likhet med vad redan gäller i fråga om avstyckning enligt

5 kap. fastighetsbildningslagen inom område, beträffande vilket förordnande

utfärdats enligt omförmälda lag den 27 februari 1948, föreslås för laga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

skifte och ägoutbyte å stadsjord, att dessa förrättningar, där de beröra mark,

avsedd för jordbruk eller skogsbruk, skola utföras av distriktslantmätaren

eller annan som särskilt av Kungl. Maj :t bemyndigats därtill.

Fastighetsbitdningssakkunniga.

De sakkunniga ha förklarat, att de för sin del ansåge föreskrifterna om

särskilt förordnande för lantmätare att verkställa förrättning kunna betecknas

såsom en kvarleva från en gången tid, då lantmätarkåren haft en annan

ställning än nu och då meningen varit att en kompetensprövning skulle föregå

förordnandet. Numera hade bestämmelserna ifråga i väsentlig mån förlorat

sitt berättigande. Slopades föreskrifterna, vunnes en viss minskning i

överlantmätarnas göromål ävensom en fördel med avsende å organiserandet

av distriktskontorens verksamhet. Härtill komme emellertid ytterligare en,

enligt de sakkunnigas mening för spörsmålet avgörande synpunkt. Sökanden

till en j orddelningsförrättning kunde naturligt nog ofta icke bedöma, vilka

åtgärder förverkligandet av hans önskemål förutsatte. Han begärde förordnande

för lantmätare att verkställa ett visst slags förrättning och sådant

förordnande meddelades. Vid förrättningen visade sig sedan, att det av sökanden

åsyftade resultatet allenast eller lämpligast kunde åvägabringas genom

en kombination av den sökta förrättningen med annat eller andra slags förrättningar.

I sådana fall måste förrättningen avbrytas i avbidan på nytt

förordnande, vilket icke allenast medförde tidsutdräkt för sökanden utan

ock ökad resekostnad ävensom tidsspillan för lantmätaren och i någon mån

för överlantmätaren.

Frågan huruvida avskaffandet av förordnandena skulle medföra svårigheter

att ernå en lämplig arbetsfördelning mellan lantmätarna har övervägts

av de sakkunniga. Dessa ha framhållit, att beträffande den ojämförligt

största gruppen av ärenden — avstyckningarna — förordnandena redan

bortfallit. Ur denna synpunkt hade därför förordnandena i stor utsträckning

förlorat sin betydelse.

Yttrandena.

Vissa överlantmätare ha — utan att dock avstyrka förslaget i denna del

— ställt sig tveksamma till reformen att slopa överlantmätareförordnandena

med hänsyn till att denna skulle minska möjligheterna att överblicka och

fördela arbetet inom länet. Lantmäteristyrelsen har emellertid framhållit,

att förordnandena numera icke vore ett effektivt arbetsfördelningsinstrument.

Av de cirka 36 000 förrättningar och uppdrag, som slutförts år 1947,

hade sålunda överlantmätarna endast utfärdat förordnande till cirka 2 000.

Departementschefen.

»Såsom lantmäteristyrelsen framhållit äro förordnandena numera icke

något effektivt arbetsfördelningsinstrument. Genom bestämmelser i administrativ

ordning torde bättre än genom förordnandena kunna åstadkommas

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

31

nödig överblick för överlantmätaren och ändamålsenlig arbetsfördelning mellan

de under honom lydande lantmätarna.»

»Med uttrycket distriktslantmätaren åsyftas självfallet i första hand innehavaren

av distriktslantmätarebefattningen. Lämplig arbetsfördelning måste

emellertid ernås mellan denne och övriga till distriktet knutna lantmätare

samt de s. k. förfogandelantmätarna och övergångslantmätarna. Dessa böra

alltså meddelas behörighet att i viss omfattning utöva distriktslantmätarebefattningen.

Denna fråga synes lämpligen böra lösas i administrativ ordning.

»

»Bestämmelsen i 19 kap. 5 § andra stycket jorddelningslagen står i sådan

strid med den föreslagna regeln om att handläggningen av varje jorddelningsförrättning

skall ankomma på distriktslantmätaren i visst distrikt, att

det icke synes kunna ifrågakomma att låta stadgandet kvarstå oförändrat.

Anledning torde ej föreligga att i detta sammanhang till övervägande upptaga

själva sakfrågan huruvida skäl finnas att avskaffa möjligheten för

annan än vid det statliga lantmäteriväsendet anställd att verkställa avstyckningar

av ifrågavarande art. En möjlig lösning av problemet att ernå önskvärd

enhetlighet i jorddelningslagen utan att någon avsevärd ändring i sak

gores synes vara att stadgandet i 19 kap. 5 § andra stycket upphäves och

att i stället i administrativ ordning stadgas, att lantmäteristyrelsen skall

äga förordna den, som har kompetens att innehava befattning såsom mätningsman

i stad, att verkställa på viss distriktslantmätare ankommande

avstyckningar av nu berörda slag.»

»Då det enligt vad tidigare förordats städse är distriktslantmätaren — antingen

den ordinarie eller också annan, som på grund av bemyndigande

handlar i dennes ställe — som handlägger förrättning enligt jorddelningslagen,

bör ansökan om förrättningen alltid kunna ingivas till den ordinarie

distriktslantmätaren. Ur praktisk synpunkt är det emellertid lämpligt, att

om t. ex. en förfogandelantmätare bemyndigats att utföra visst slag av förrättningar

inom ett distrikt eller samtliga förrättningar inom viss del av ett

distrikt, ansökningen kan ingivas direkt till honom. Såsom lantmäteristyrelsen

uttalat kan frågan härom regleras genom i administrativ väg utfärdade

föreskrifter. Likaså torde i samma ordning böra meddelas bestämmelse

att om ansökning inkommit till icke behörig lantmätare, t. ex. annan distriktslantmätare

än den, inom vilkens distrikt marken är belägen, den

icke behörige skall översända ansökningen till vederbörande distriktslantmätare.

»

2. Kungörande av lantmäteriförrättning.

Gällande rätt.

Enligt 3 kap. 1 § första stycket jorddelningslagen skall lantmätaren, innan

laga skifte företages, om tid och ställe för första sammanträdet utfärda

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

kungörelse, som skall minst fjorton dagar därförut uppläsas i kyrkan för

den eller de församlingar, där skifteslaget är beläget, samt, där särskilda

förhållanden därtill föranleda, minst fjorton dagar före sammanträdet införas

i en eller flera av ortens tidningar. Härjämte åligger det lantmätaren,

jämlikt andra stycket i sagda paragraf, att minst fjorton dagar före sammanträdet

för befordran med posten avlämna tjänsteskrivelser med kallelse

till sammanträdet till envar, som enligt senaste mantalslängd eller eljest tillgängliga

uppgifter är delägare i skifteslaget, ävensom till de i ansökningen

om skiftet uppgivna eller för lantmätaren eljest kända innehavare av servitut,

vilkas rätt må vara beroende av förrättningen.

Sakägares utevaro från lagligen kungjord förrättning utgör ej hinder

för förrättningens företagande enligt stadgande i 3 kap. 4 § sista stycket.

I 1 § av 7 kap., vilket handlar om bestämmande av gränserna kring skifteslagets

ägor, föreskrives, att angående kungörelsen om sammanträde för

gränsbestämning och kallelser därtill vad i 3 kap. 1 och 2 § § stadgas skall

äga motsvarande tillämpning. 7 kap. 1 § innehåller bestämmelse om visst

undantag från förenämnda föreskrifter om kallelse. Om nämligen mark,

som beröres av förrättningen, är samfälld för flera fastigheter med skilda

ägare och om för samfälligheten finnes känd styrelse eller annan, som är

satt att förvalta samfälligheten, erfordras ej kallelse till de särskilda delägarna

i samfälligheten, utan må kallelsen översändas till ledamot av styrelsen

eller till förvaltaren. Den sålunda kallade är, om han ej själv äger

föra talan för samfälligheten, delägarna ansvarig för att kallelsen tillställes

någon, som äger behörighet härtill, eller, om sådan ej finnes, kommer till

delägarnas kännedom. Finnes ej känd styrelse eller förvaltare och är marken

samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare, må kallelsen

sändas till en av delägarna att vara för dem alla tillgänglig. Delgives kallelse

på sist angivna sätt, skall uppgift om vilken delägare kallelsen tillställts

intagas i kungörelsen om förrättningen och kungörelsen anslås i sockeneller

rådstugan eller å annan lämplig plats inom kommunen. Slutligen stadgas

i paragrafen, att om kungörelse och kallelse sålunda försiggått, förrättning

skall verkställas utan hinder av sakägares utevaro. Också vid ägoutbyte

i samband med laga skifte skola kungörelsebestämmelserna i 7 kap.

1 § tillämpas. För likvidförrättning i anledning av laga skifte gälla kungörelseföreskrifterna

i 3 kap. 1 §.

Beträffande avstyckning föreskrives i 19 kap. 5 § att de för laga skifte i

bl. a. 3 kap. meddelade föreskrifterna i tillämpliga delar skola lända till

efterrättelse, sålunda även de förut återgivna bestämmelserna i 3 kap. om

kungörelse och kallelser. I 19 kap. 7 § har emellertid upptagits en praktiskt

mycket betydelsefull modifikation. Utan hinder av att kungörande och kallelse

ej verkställts i den ordning, som i 3 kap. sägs, må nämligen enligt 19

kap. 7 § avstyckningsförrättning företagas, därest fastighetens ägare samt

i fall, då ägovidd, som skall avstyckas, blivit överlåten till annan, jämväl

denne infinna sig eller av lantmätaren blivit minst åtta dagar förut bevisligen

kallade till förrättningen samt fråga ej är om bestämmande av gräns

mot fastighet, som ej ingår i förrättningen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

De i 3 kap. givna föreskrifterna skola lända till efterrättelse också beträffande

de i 20 kap. upptagna självständiga förrättningarna, dock att angående

kungörande av sammanträde för bestämmande och utmärkande av

rågång eller annan fastighetsgräns eller för ägoutbyte vad om kungörelse

och kallelse finnes stadgat i 7 kap. 1 § skall tillämpas.

Förslaget.

Propositionen föreslår en för lantmäteriförättningar allmänt gällande

regel — motsvarande den som nu finnes beträffande avstyckning — att förrättning

må företagas utan att kungörelse och kallelse skett i föreskriven

ordning, försåvitt samtliga sakägare infinna sig.

Vidare föreslås att vid avstyckning från mark, samfälld för flera fastigheter

med skilda ägare, föreskrifterna om kungörelse och kallelse i 7 kap.

1 § under där angivna förutsättningar skola äga tillämpning.

Fastighetsbildningssakkunniga.

De sakkunniga ha framhållit, att jorddelningslagens hela uppställning

karakteriserades av att laga skiftet tillerkänts en fullkomligt dominerande

ställning samt att den långa rättsutvecklingen på skiftesväsendets område

lett fram till oerhört detaljerade föreskrifter i gällande lag om detta institut.

Dessa föreskrifter hade tillkommit i det vällovliga syftet att vinna

största möjliga rättssäkerhet, men det syntes uppenbart att man därutinnan

gått för långt. Än kännbarare bleve uppenbarligen olägenheten av jorddelningslagens

tyngande former, då föreskrifter, som tillkommit närmast

med tanke på omfattande laga skiften, skulle tillämpas på smärre förrättningar.

Klart vore att risken för att någon »dömes ohörd» i skiftesmål

borde såvitt möjligt elimineras, men även med fasthållande av denna utgångspunkt

syntes vissa förenklingar i kungörelseförfarandet kunna genomföras.

Vad anginge tillämpningen av en regel, enligt vilken förättning kunde få

företagas utan att kungörande och kallelse skett i föreskriven ordning, finge

det enligt de sakkunniga givetvis förutsättas, att lantmätarna genom en noggrann

och fullständig utredning rörande äganderättsförhållandena förvissade

sig om att verkligen alla sakägare tillstädeskommit samt i förrättningsprotokollet

redovisade äganderättsutredningens resultat. Det torde få anses

uppenbart, att en sakägare icke kunde anses ha »infunnit sig» vid förrättningen

om han väl komme tillstädes men förklarade sig på grund av bristande

förberedelsetid oförmögen att ingå i svaromål. Så hade ordalagen i

fråga tolkats vid tillämpningen av 19 kap. 7 §.

Yttrandena.

Två ägodelningsdomare ha understrukit betydelsen av en noggrann äganderättsutredning

för tillämpningen av nyss berörda regler i förslaget.

En överlantmätare bär gjort gällande att vid avstyckning från samfälld

mark delägarna kunde ha motstridande intressen. Ur synpunkten härav kun
3

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 sand. 3 avd. Nr 11.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

de det vara betänkligt med en regel, som eftergav kravet på kallelse till varje

särskild delägare. Särskilt gällde detta, när fråga vore om avstyckning av

område, som ej blivit överlåtet till annan.

Departementschefen.

»Jag får erinra om att det enligt 3 kap. 10 § andra stycket jorddelningslagen

åligger lantmätaren att med ledning av företedda handlingar och eljest

tillgängliga upplysningar utreda och i protokollet anteckna, vilka som äro

delägare i skifteslaget och den andel envar av dem innehar, ävensom att i

protokollet anmärka envar delägares tillgängliga åtkomsthandlingar.---

— Jag finner det nu angivna stadgandet utgöra sådan säkerhet för fullständighet

i äganderättsutredningen att hinder ej böra möta att avskaffa det

obligatoriska kungörelseförfarandet.»

»Det vanliga torde vara, att innan avstyckning från samfällighet påkallas,

det område som skall avstyckas dessförinnan försålts. Någon meningsmotsättning

mellan delägarna i samfälligheten torde man i dessa fall ej ha att

räkna med. I övriga fall kunna väl omständigheterna någon gång vara sådana

att det framstår som lämpligt att förrättningen bekantgöres genom personliga

kallelser till delägarna eller genom införande av kungörelsen om

förrättningen i ortstidning. Lantmätaren har alltid möjlighet att tillämpa

dylikt förfarande och några olägenheter torde ej vara att vänta om man

underlåter att reglera när så bör ske.»

3. Biträde av gode män vid lantmäteriförrättning.

Gällande rätt

Jämlikt 2 kap. 1 § jorddelningslagen skall laga skifte förrättas av lantmätare

med biträde av två gode män. Vid större skiften kan lantmäteristyrelsen

medgiva att flera gode män få anlitas, men i så fall få endast två biträda

vid handläggningen av en och samma fråga.

Närvaro av gode män är enligt nämnda paragraf obligatorisk vid handläggningen

av vissa uppräknade, viktigare frågor, såsom frågan om tillstånd

till skifte, gränsbestämningar, värderingsfrågor m. m. I övrigt skola gode

män deltaga om någon delägare påyrkar detta eller lantmätaren finner det

erforderligt. Biträde av gode män må dock icke påfordras vid handläggningen

av göromål av uteslutande teknisk art.

Avstyckning må jämlikt 19 kap. 8 § jorddelningslagen verkställas utan

biträde av gode män, såvitt icke lantmätaren eller sakägare finner biträde

av gode män erforderligt. Däremot bli reglerna i 2 kap. 1 § jorddelningslagen,

på grund av hänvisningar i 20 kap. 6 och 8 §§, tillämpliga vid gränsbestämning,

ägoutbyte, servitutsutbrytning och bildande av gemensamhetsskog

utan samband med laga skifte, vid särskild förrättning för fastställande

av vederlag för jord, som frånvunnits ägolott, samt vid delning av fiske.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

35

Förslaget.

Enligt propositionen skall generellt gälla att gode män biträda vid förrättning

endast om och i den mån lantmätaren finner sådant erforderligt

eller sakägare det påyrkar.

Fastighetsbildningssakkunniga.

De sakkunniga ha framhållit, att enligt deras uppfattning utgjorde även

de nuvarande stränga kraven på medverkan av gode män vid lantmäteriförrättningar

i viss mån en kvarleva från en gången tid, då lantmätarna

icke hade samma tjänsteställning och kompetens som nu. Det syntes därför

befogat att taga frågan under förnyad prövning. Det torde då till en

början kunna göras gällande, att någon principiell skillnad mellan avstyckning

och den stora mängden övriga mindre förrättningar icke förelåge.

De sakkunniga ha vidare uttalat, att om rätten för envar delägare att begära

tillkallande av gode män bibehölles, några betänkligheter mot en uppmjukning

av stadgandet ej syntes behöva hysas. Att en betydande kostnadsminskning

därigenom skulle ernås syntes utan närmare redogörelse för tillgängligt

statistiskt material vara uppenbart och otvivelaktigt skulle därjämte

vinnas en förenkling i lantmäteripersonalens arbete, i det att vissa kallelser

skulle inbesparas och tiden för sammanträden skulle kunna väljas med större

frihet. Å andra sidan syntes klart, att gode män fortfarande borde anlitas vid

större förrättningar. Det låge i sakens natur att lantmätaren i regel komme

att finna biträde av gode män erforderligt t. ex. vid ett större laga skifte å

primärt skifteslag. Särskilt då värderingsfrågor uppkomme eller då stridiga

intressen skulle sammanjämkas torde lantmätaren icke vilja avstå från det

stöd och det bistånd, gode männen kunde lämna.

Yttrandena.

De sakkunnigas förslag, vilket överensstämde med propositionens, har biträtts

av flertalet remissinstanser. En ägodelningsdomare har emellertid avstyrkt

förslaget och därvid uttalat, att övervägande skäl syntes motivera att

gode män alltid borde deltaga åtminstone vid gradering av jord, vid avgörande

av värderingsfrågor samt då ändring i fastighets ägovälde skulle

tvångsvis genomföras. Förrättningar vid vilka dylika frågor förekomme bleve

allt vanligare. Det vore visserligen sant, att den enskilda jordägarens intresse

av att, när han så önskade, garanteras medverkan av gode män blivit tillgodosett

genom förslaget men medverkan av gode män vore ofta önskvärd ur

allmän synpunkt, och det föreföllc icke vara alldeles säkert, att detta skulle

helt kunna beaktas genom i administrativ väg meddelade förhållningsregler

angående lantmätarnas tillkallande av gode män på eget initiativ.

Svea hovrätt, som ansåge, alt den föreslagna lagändringen kunde godtagas,

har förutsatt, att föreskrifter i administrativ ordning meddelades hur lantmätarna

borde tillämpa bestämmelsen. Därvid borde bl. a. stadgas skyldighet

för lantmätare att vid början av förrättning och före varje åtgärd, där anledning

för sakägarna att påkalla biträde av gode män kunde tänkas föreligga,

tillfråga delägarna om de påyrkade sådant biträde.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

Departementschefen, vid lagrådsremissen.

»Åtskilliga remissinstanser ha understrukit vikten av att gode män medverka

i vissa fall, såsom då förrättningen gäller frågor av stort allmänt intresse

eller då vid förrättningen betydande enskilda intressen stå emot varandra.

Den uppfattning som sålunda kommit till uttryck delar jag. Emellertid

ger förslaget lantmätaren städse möjlighet att, när han finner det erforderligt,

föreskriva att gode män skola biträda, och lantmätaren torde, såsom

de sakkunniga anfört, exempelvis då värderingsfrågor uppkomma eller stridiga

intressen skola sammanjämkas, icke vilja avstå från det stöd eller det

biträde gode männen kunna lämna.»

»Tilläggas må emellertid, att det, såsom i vissa remissyttranden framhållits,

synes vara lämpligt, att i administrativ ordning anvisningar utfärdas till

ledning för lantmätarens bedömande när biträde av gode män är särskilt

påkallat. Därvid torde ock böra lämnas anvisning om att lantmätaren bör

tillfråga delägarna huruvida de önska att gode män skola biträda ävensom

på vilket stadium under förrättningen dylik förfrågan bör göras.»

Lagrådet.

En ledamot av lagrådet har i första hand avstyrkt förslaget i denna del.

Därvid har framhållits att många frågor vid lantmäteriförrättningar krävde

ingående kännedom om ortsförhållandena. Gode männens medverkan vid

lösande av dylika frågor vore av stor betydelse både på grund av den särskilda

erfarenhet och ortskännedom som de måste förutsättas äga i hithörande

ämnen och på grund av det ökade förtroende för frågornas riktiga och

allsidiga bedömande som genom gode männens deltagande i avgörandena

vunnes hos allmänheten. Den förenkling av lantmätarens arbete, vilken

kunde ernås genom förslaget, syntes icke vara av sådan vikt att den motiverade

en lagändring av den betydelse som den ifrågavarande. Huvudskälet

bleve följaktligen det förbilligande av förrättningskostnaderna som skulle

vinnas genom förslagets genomförande. Vid jorddelningslagens tillkomst ansågs

emellertid att den ökning i kostnaderna för förrättningen som gode

männens medverkan föranledde icke vore av den betydelse att man på grund

därav borde avstå från de fördelar, sådant biträde vore ägnat att medföra.

Vad som förekommit i förevarande lagstiftningsärende hade ej övertygat

ifrågavarande ledamot av lagrådet om att förhållandena numera hade sä

förändrats att tvingande skäl till lagändring förelåge.

Samma lagrådsledamot har alternativt uttalat sig för att nuvarande bestämmelse

angående obligatoriskt biträde av gode män vid vissa angivna

frågor borde uppmjukas, exempelvis genom ett stadgande att bestämmelsen

ej skulle gälla för handläggning av fråga som uppenbarligen vore av allenast

mindre betydelse.

Övriga ledamöter av lagrådet ha icke haft något att erinra mot att regeln

om obligatoriskt biträde av gode män upphävdes.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

Departementschefen, i anledning av lagrådsbehandlingen.

»Vad en ledamot av lagrådet anfört beträffande förslaget, att biträde av

gode män icke längre skall vara obligatoriskt i något fall utan att gode

män skola tillkallas allenast därest lantmätaren finner det erforderligt

eller delägare påyrkar det, föranleder mig icke att frångå förslaget. Enligt

min mening är nämligen en jämkning av det nu för flertalet slag av

förrättningar gällande kravet på obligatoriskt biträde av gode män påkallad.

Därvid är att beakta, att behovet av gode män icke generellt bör knytas

till viss art av förrättningar eller visst slag av frågor; av avgörande

betydelse är i stället beskaffenheten i det särskilda fallet av den föreliggande

förrättningen eller frågan. Det av samma ledamot av lagrådet i andra hand

framförda förslaget till jämkning tillgodoser väl denna synpunkt men är å

andra sidan förknippat med den betydelsefulla olägenheten att delade meningar

lätt kunna uppstå mellan lantmätaren och fastställelsemyndigheten

huruvida biträde av gode män varit erforderligt och sålunda beträffande

frågan huruvida förrättning, som verkställts utan biträde av gode

män, med hänsyn härtill är lagligen beskaffad. På grund härav anser jag

ej heller detta förslag vara tillfredsställande.»

Motionerna.

Enligt motionärerna vore det angeläget att riksdagen, för att säkra lekmannainslagets

medverkan vid lantmäteriförrättningar, på ett omisskännligt

sätt gåve uttryck för uppfattningen, att lantmätaren bör ha att tillkalla

gode män så snart det gällde avvägningsproblem eller värderingsfrågor,

som icke vore av helt obetydlig art. Motionärerna ha hemställt, att riksdagen

vid behandlingen av förevarande proposition måtte »taga hänsyn till

de av motionärerna framförda synpunkterna samt att vederbörande utskott

måtte utforma erforderlig lagtext».

4. Protokoll över lantmäteriförrättning.

Gällande rätt.

Jorddelningslagen innehåller vissa föreskrifter om de protokoll, som skola

föras vid lantmäteriförrättningar. Beträffande laga skifte stadgas sålunda

i 3 kap. 6 §, att lantmätaren skall föra protokoll över allt, som förekommer

vid varje sammanträde under förrättningen. I lagrummet föreskrives vidare

bl. a. att protokollet skall inom åtta dagar efter sammanträdet å förut tillkännagiven

tid och plats uppläsas. Protokollet skall förses med förrättningsmännens

underskrift samt jämväl undertecknas av de delägare, som närvarit

vid sammanträdet, eller av två därtill utsedda personer.

Jämlikt 19 kap. 5 § skola de nu återgivna bestämmelserna i tillämpliga

delar lända till efterrättelse även vid avstyckning. Samma bestämmelser

skola enligt 20 kap. (i § och 8 § i tillämpliga delar gälla även vid de i 20

kap. avsedda självständiga förrättningarna.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

Förslaget.

Föreskriften, att sakägarna och gode männen skola underskriva protokollet,

föreslås bliva upphävd.

Förslaget innebär vidare, att nu gällande regel om protokollsjustering genom

uppläsning av protokollet inom åtta dagar efter sammanträdet utbytes

mot ett stadgande, att innan sammanträde avslutas protokollet för detsamma

skall erhålla slutlig avfattning. Meddelat beslut skall uppläsas. Lantmätaren

skall underteckna protokollet och därå anteckna dagen, då det är uppsatt.

Fastighetsbildningssakkunniga.

De sakkunniga ha framhållit, att i det betänkande som 1918 avgivits av

skifteslagstiftningskommissionen anförts, att det icke syntes föreligga skäl

att med avseende å protokoll vid skiftesförrättning uppställa andra fordringar

för att de skulle äga vitsord än vad som gällde om offentlig myndighets

protokoll i allmänhet, och då å sådana protokoll icke krävdes någon påskrift

av rättsägare för att de skulle äga vitsord, sådan ock här syntes kunna

undvaras, helst vägran att underteckna protokollet icke kunde beröva detsamma

vitsord.

Under hänvisning till de skäl, som anförts av skifteslagstiftningskommissionen,

ha de sakkunniga funnit kravet på sakägares påskrift å förrättningsprotokollen

kunna undvaras. Därjämte innebär de sakkunnigas förslag, att

föreskriften att protokollet skall underskrivas även av gode männen utgått.

De sakkunniga förordade därjämte, att protokollsjusteringen helt skulle

slopas.

Yttrandena.

Mot förslaget att upphäva föreskriften om sakägarnas påskrift å förrättningsprotokollet

har ej framförts någon erinran i yttrandena.

Endast två remissmyndigheter ha gjort anmärkningar mot förslaget att

slopa kravet på gode männens underskrift. Därvid har framhållits, att då

gode männen i de fall då de biträdde vore likaväl som lantmätaren ansvariga

förrättningsmän, även gode männen borde underteckna protokollet.

Förslaget att protokolls justeringen helt skulle avskaffas väckte på sina

håll viss kritik.

Departementschefen.

Departementschefen ansåg sig icke kunna biträda förslaget om att protokollsjusteringen

helt skulle slopas. Å andra sidan fann departementschefen

angeläget att en uppmjukning av gällande regler om protokolls justeringen

ägde rum. Beträffande propositionens förslag i detta hänseende

uttalade departementschefen följande:

»Innebörden i en regel om att protokollet skall erhålla slutlig avfattning,

innan sammanträdet avslutas, är icke att protokollet skall ha uppsatts och

utskrivits vid sammanträdet. Det är tillräckligt, att det föreligger t. ex. i form

av en stomme till protokollet och fullständiga anteckningar till de avsnitt,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11. 39

med vilka stommen skall fullständigas. I den mån dylika avsnitt utgöras

av referat av handlingar, som lantmätaren omhänderhar, t. ex. lagfartsbevis

och äldre skifteshandlingar, kan självfallet med refererandet anstå

till efter sammanträdet. Beträffande avsnitt, som utgöras av sakägares

yrkande och medgivande, utsaga av sakägare eller annan, redogörelse för

gjorda iakttagelser eller meddelade beslut, skola däremot föreligga fullständiga

memorialanteckningar eller fullständigt koncept. Dessa avsnitt

torde emellertid oftast utgöra en relativt liten del av protokollet.»

»Det torde ligga i sakens natur, att sakägare, som så önskar, äger innan

sammanträdet avslutas taga del av det protokoll, som då skall föreligga i

sin slutliga avfattning. Med hänsyn härtill kan det ej anses erforderligt

att meddela en föreskrift om justering av protokollet i dess helhet. Emellertid

må framhållas, att det i vissa fall uppenbarligen kan vara lämpligt, att

avsnitt av protokollet uppläses för sakägarna innan sammanträdet avslutas,

även om ingen av dem framställt begäran därom. Detta gäller särskilt de

avsnitt som behandla frågor, varom delade meningar rått. Uppläsning torde

ofta vara önskvärd också då en sakägare, innan han angivit sin slutliga

ståndpunkt, hävdat annan mening eller över huvud ej velat tillkännagiva

en bestämd uppfattning. Likaså torde skäl stundom föreligga, att lantmätaren

på eget initiativ uppläser protokollet i vad det avser meddelade beslut.»

På föranledande av lagrådet har departementschefen i propositionen som

nämnts föreslagit ett uttryckligt stadgande om att vid sammanträde meddelat

beslut alltid skall uppläsas.

5. Utmärkande av rågång och annan gräns.

Gällande rätt.

I 7 kap. jorddelningslagen återfinnas föreskrifter om bestämmande av

fastighetsgränser vid laga skifte. Av 6 § första stycket framgår, att lantmätaren

på tydligt och varaktigt sätt skall på marken utmärka rågång, sedan

denna blivit slutligen bestämd. Denna föreskrift avser jämlikt 7 § också

andra fastighetsgränser.

Beträffande avstyckning gäller däremot jämlikt 19 kap. 21 §, att förrättningen

skall avslutas sedan, bland annat, gränslinjer, som må hava bestämts

■vid avstyckningen, blivit utstakade och utmärkta.

Vid gränsbestämning, ägoutbyte, servitutsutbrytning eller bildande av gemensamhetsskog

utan samband med laga skifte bli jämlikt 20 kap. 6 §

första stycket andra punkten bestämmelserna i 7 kap. tillämpliga.

Beträffande det nyss återgivna stadgandet i 7 kap. 6 § första stycket att

rågången skall utmärkas sedan den blivit slutligen bestämd är att märka, att

ordet »slutligen» saknades i det år 1924 till lagrådet remitterade förslaget

till jorddelningslag. Lagrådet erinrade emellertid om att rågångsförrättning

enligt stadgande i 21 kap. skulle efter dess fullbordande prövas och fastställas

av vederbörande ägodelningsdomare eller ägodclningsrätt. Innan laga

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

kraftägande fastställelsebeslut förelåge kunde förty rågång ej anses slutligen

bestämd och den borde följaktligen först därefter definitivt utmärkas på

marken. Detta vore ock uppenbarligen förslagets mening, men åt denna mening

borde givas ett klarare uttryck än i det remitterade förslaget skett. På

grund av denna lagrådets erinran tillädes ordet »slutligen» i 6 § första

stycket.

Förslaget.

Enligt propositionen skall lantmätaren lämnas frihet att utmärka gränsen

antingen redan vid förrättningen eller sedan denna fastställts.

Fastighetsbildningssakkunniga.

De sakkunniga ha framhållit, att från lantmätarnas sida i olika sammanhang

framförts kritik mot det i 7 kap. 6 § jorddelningslagen upptagna

stadgandet att rågången skulle utmärkas sedan den blivit slutligen bestämd.

Så hade exempelvis lantmäteristyrelsen i ett den 15 november 1930 avgivet

remissyttrande över det lagförslag, som sedermera ledde till 1932 års lag om

äldre ägogränser, ifrågasatt, huruvida icke en ur praktisk synpunkt önskvärd

ändring i 7 kap. 6 § första stycket jorddelningslagen borde företagas.

För egen del ha fastighetsbildningssakkunniga anfört, att de icke kunnat

påträffa något skäl till antagande, att det tillvägagångssätt, som i förevarande

hänseende varit brukligt under skiftesstadgans giltighetstid, medfört

olägenheter eller framkallat kritik. Varje antydan härom syntes i vart fall

saknas i de tryckta förarbetena till jorddelningslagen. De sakkunniga funne

under sådana förhållanden fog föreligga för lantmäteristyrelsens antagande,

att en ändring av äldre praxis knappast, såsom 1926 års lagråd antagit, varit

åsyftad. Det behövde icke närmare utvecklas, att den ifrågavarande ändringen

av 1924 års lagförslag vållat praktiska olägenheter. De sakkunniga

förordade en återgång till den på skiftesstadgans tid gällande ordningen

genom att det i 7 kap. 6 § jorddelningslagen tillagda ordet »slutligen» uteslötes.

Departementschefen.

»Nuvarande ordning medför icke oväsentligt extra arbete för lantmätaren

ävensom ökade kostnader för förrättningen. Lantmätaren måste nämligen,

efter det att förrättningen blivit fastställd, på nytt inställa sig på förrättningsstället

för att utmärka gränsen. Ur praktisk synpunkt är det därför

ovivelaktigt till stor fördel om gränsen kan utmärkas redan vid förrättningen

och då erfarenheten visar, att i det övervägande flertalet fall gränsens

vid förrättningen bestämda sträckning också blir den slutliga, kan en

sådan ordning som regel ej väntas medföra olägenhet. Anmärkas må ock,

att gränslinjer som bestämts vid avstyckning skola utmärkas redan vid förrättningen.

Å andra sidan förekomma fall där det finnes anledning att

vänta med utmärkandet. Stor tveksamhet kan råda om gränsens rätta

sträckning eller förrättningen kan väntas bli överklagad. Stundom torde ock

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

kostnaden för utmärkandet bli större, om det sker redan vid förrättningen

än om därmed får anstå någon tid. Med anledning av vad sålunda anförts

bör lantmätaren ha frihet att allt efter omständigheterna utmärka gränsen

redan vid förrättningen eller vänta därmed till efter fastställelseprövningen.»

6. Sammanträde för avslutande av lantmäteriförrättning.

Gällande rätt.

I 16 kap. 1 § jorddelningslagen stadgas, att sedan alla till ett laga skifte

hörande frågor — till vilka bland annat hör frågan om fördelningen av

kostnaderna för förrättningen — blivit avgjorda, lantmätaren skall å sammanträde

med delägarna för dem tillkännagiva, att förrättningen är slutad.

Föreskriften gäller jämlikt 20 kap. 6 och 8 §§ även förrättningar angående

gränsbestämning, ägoutbyte, servitutsutbrytning och bildande av gemensamhetsskog

utan samband med laga skifte samt angående fastställande

av vederlag för jord, som frånvunnits ägolott, ävensom delning av fiske.

Någon bestämmelse om den plats, där sammanträde med delägarna skall

äga rum, meddelas icke i jorddelningslagen. Lagen torde emellertid allmänt

tolkas så, att alla sammanträden skola hållas där den jord, förrättningen

avser, är belägen.

I fråga om avstyckning saknas föreskrift om särskilt sammanträde endast

för förrättningens avslutande och av lagens förarbeten framgår, att

avslutandet avsetts skola bestå i en av förrättningsmannen i protokollet

under viss dag gjord anteckning, vilken skulle kunna verkställas annorledes

än på sammanträde. Detta sker också ofta på förrättningsmannens

tjänstelokal.

Förslaget.

I propositionen föreslås att lantmätaren skall avsluta förrättningen å

sammanträde med delägarna eller annorledes å dag, som vid sammanträde

angivits eller om vilken delägarna underrättats genom tjänsteskrivelser

eller på annat sätt, varom överenskommelse träffats vid sammanträde.

Fastiglietsbildningssakkunniga.

Rörande praxis vid andra förrättningar än avstyclcningsförrättningar ha

de sakkunniga anfört, att om lantmätaren, då han sista gången hade anledning

att hålla sammanträde med delägarna, funne, att avskrifter av alla

handlingarna icke kunde färdigställas inom femton dagar, han — till följd

av stadgandet i 16 kap. 2 § att exemplar av handlingarna skall utlämnas

inom femton dagar efter avslutningssammanträdet — torde anse sig skyldig

att ännu en gång bege sig till förrättningsstället endast för att officiellt

förklara förrättningen avslutad. Och om genom domstols lagakraftvunna

utslag förklarats, att påbörjad förrättning icke finge äga rum, ansåges det

nu nödvändigt att hålla ytterligare ett sammanträde i orten allenast för att

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

förrättningsmännen skulle bli i tillfälle att meddela beslut rörande fördelning

av kostnaden för förrättningen jämte besvärshänvisning därutinnan.

De sakkunniga ha angående praxis vid avstyckningsförrättningar framhållit,

att för det fall att genom beslut av domstol eller länsstyrelse tillstånd

eller medgivande till ifrågasatt avstyckning efter underställning vägrats,

lantmätarna brukat hålla ett särskilt sammanträde för att meddela beslut

rörande fördelningen av kostnaderna för förrättningen och ansett sig nödsakade

att för ändamålet göra en särskild resa till förrättningsstället. En

möjlighet att undvika den omgång och det besvär, en sådan anordning förorsakade,

hade emellertid anvisats av lantmäteristyrelsen i cirkulär till rikets

lantmätare den 30 juni 1949. I detta cirkulär har föreslagits följande

tillvägagångssätt: I samband med att underställning av tillståndsfrågan beslutas

meddelar lantmätaren sakägarna, att om tillstånd till avstyckningen

vägras av vederbörlig myndighet, förrättningen kommer att avslutas på förrättningsmannens

tjänstelokal. Vidare behandlas, under samma förutsättning,

kvarstående frågor om kostnadsfördelning m. m. Skulle tillstånd till

avstyckningen lämnas, förfaller beslutet om kostnadsfördelning m. m. Om

däremot tillstånd vägras, träder beslutet i tillämpning och lantmätaren torde

då efter vederbörlig underrättelse till sakägarna kunna avsluta förrättningen

på sin tjänstelokal. Samma förfaringssätt torde kunna användas även

i vissa andra liknande fall, t. ex. då uppehåll göres i avstyckningsförrättning

för att bereda jordägare tillfälle att söka tillstånd till förvärv enligt

bolagsförbudslagen eller jordförvärvslagen.

Enligt vad de sakkunniga anfört har, med hänsyn till utformningen av

16 kap. 1 §, någon motsvarande anordning för andra förrättningar än avstyckning

icke kunnat åvägabringas i administrativ ordning.

Departementschefen.

Departementschefen fann den nuvarande ordningen, som medförde onödiga

kostnader, uppenbarligen icke vara ändamålsenlig. En reform framstode

därför som synnerligen önskvärd. Därvid vore emellertid att beakta,

att avslutandet av förrättningen utgjorde utgångspunkten för besvärstiden.

Det vore därför enligt departementschefen angeläget att envar delägare

finge vetskap om när förrättningen förklaras avslutad, och garantierna härför

borde upptagas i lagen. Med det i propositionen framlagda förslaget

torde vinnas, utom en önskvärd förenkling, att risken för att delägare utan

eget förvållande skulle sakna vetskap om tiden för avslutandet måste betecknas

som mycket ringa. Genom en dylik bestämmelse bleve det möjligt

att på alla förrättningar tillämpa den ordning, som lantmäteristyrelsens

omförmälda cirkulär förordat för avstyckningar. Då det ej gjorts gällande,

att nuvarande ordning för avslutandet av avstyckningsförrättningar medfört

olägenheter, syntes enligt departementschefens mening ej föreligga skäl

att vidtaga ändring jämväl beträffande sistnämnda förrättningar.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

43

7. Utlämnande av handlingar och karta.

Gällande rätt.

I fråga om laga skifte gäller jämlikt 16 kap. 2 § jorddelningslagen, att vid

avslutningssammanträdet eller inom femton dagar därefter ett exemplar av

alla skifteshandlingarna skall överlämnas till en därtill utsedd skiftesdelägare

mot bevis, som skall bifogas konceptakten. Då handlingarna utgivas

efter avslutningssammanträdet må de enligt samma lagrum med posten

eller genom utmätningsmannen i orten tillställas den utsedde delägaren.

Vad sålunda stadgats gäller även vid ägoutbyte inom ramen för laga skifte,

vid likvidförrättning enligt 14 kap. 10 § samt vid de i 20 kap. behandlade

självständiga förrättningarna. Likartade regler gälla för vissa gränsbestämningar

under laga skifte (jämför 7 kap. 5 och 8 §§).

I 16 kap. 7 § stadgas skyldighet för lantmätaren att till delägarna utlämna

ett exemplar av skifteskartan inom ett år eller i vissa fall sex månader

från det beslut om fastställelse av skiftet vunnit laga kraft. Även i

detta fall skall bevis om utlämnandet anskaffas och bifogas koncepthandlingarna.

Utlämnandet må ske med posten eller genom utmätningsmannen

i orten. Jämväl detta stadgande äger tillämpning å förrättningarna enligt

20 kap.

Vad angår avstyckningsförrättning har förrättningsmannen enligt 19 kap.

21 § att inom femton dagar från det förrättningen blivit avslutad tillställa

sökanden eller därtill utsedd sakägare ett exemplar av förrättningshandlingarna.

Där handlingarna icke utgivas å sammanträde, må tillställandet

ske med posten eller genom utmätningsmannen i orten. Bevis om tillställandet

skall bifogas konceptakten.

Avstyckningskartan skall enligt 19 kap. 22 § utlämnas till sakägarna inom

fyrtiofem dagar från det beslut om fastställelse av förrättningen vunnit

laga kraft. Utlämnandet må ske med posten eller genom utmätningsmannen

i orten. Bevis om utlämnandet skall bifogas konceptakten.

Beträffande avstyckningsförättning enligt fastighetsbildningslagen stadgas

i 5 kap. 13 § denna lag, att förrättningsmannen å avslutningssammanträdet

skall utgiva ett exemplar av samtliga förrättningshandlingar mot bevis,

som bilägges konceptakten. Avstyckningskartan skall enligt 5 kap. 14 §

inom trettio dagar från det fastställelsebeslutet vunnit laga kraft av förrättningsmannen

utlämnas till vederbörande sakägare.

Förslaget.

Enligt förslaget må, om sakägarna förklara sig åtnöjda därmed, med utlämnandet

av förrättningshandlingarna rörande avstyckning, även avstyckning

enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen, anstå till den tidpunkt, då kartan

efter fastställelse av förrättningen utlämnas.

Vidare föreslås alt föreskrifterna om att utlämnandet av karta och handlingar

skall ske mot bevis, som bifogas konceptakten, upphävas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

Tillika innehåller propositionen i förevarande avseende förslag till stadgande

som klargör, att tidpunkterna för handlingarnas utlämnande, när

handlingarna befordras med posten, avse handlingarnas avsändande, ej deras

ankomst till sakägaren.

Slutligen föreslås att utlämnandet genom utmätningsmannen avskaffas.

Fastighetsbildning ssakkunniga.

Beträffande bestämmelserna om att handlingarna skola utgivas till sakägarna

vid avslutandet av en jorddelningsförrättning eller inom viss tid

därefter, kortare än besvärstiden, ha de sakkunniga framhållit, att desamma

givetvis motiverades därav, att sakägare, som vore missnöjd med

förrättningen, skulle få tillfälle att taga närmare del av protokoll och övriga

handlingar för att kunna överväga, om han skulle anföra besvär, samt, om

han beslutade sig härför, kunna precisera besvären i anslutning till de

under förrättningen fattade besluten. Från lantmätarhåll hade framhållits,

att det, särskilt vid avstyckningsförrättningar, innebure en avsevärd olägenhet

att behöva till sakägarna redovisa resultatet av förrättningen i två

etapper. När sakägarna vore nöjda med förrättningen, d. v. s. i flertalet fall,

hade de icke någon som helst nytta av handlingarna förrän förrättningen

fastställts och kartan utlämnats.

I fråga om föreskrifterna att bevis om utlämnandet av handlingar och utlämnandet

av karta skola fogas vid konceptakten ha de sakkunniga anfört,

att dessa föreskrifter torde få hänföras till sådant som kunde karakteriseras

såsom reminiscenser från en gången tid, då lantmätarens ställning varit en

annan än nu. Föreskrifterna hade i praktiken visat sig vara olämpliga. Mottagaren

uraktläte ofta att underteckna och insända beviset, och om föreskrifterna

verkligen skulle strikt iakttagas — vilket ofta inte torde vara

fallet — bleve påminnelser och tidsspillan oundvikliga. De sakkunniga

kunde för sin del ej finna annat, än att en anteckning ex officio i diarium

eller konceptakt eller på annat lämpligt, i administrativ väg anvisat sätt om

handlingarnas och kartornas utlämnande eller översändande, eventuellt

även rekommendation av försändelsen, borde vara tillfyllest.

Yttrandena.

Tre överlantmätare ha avstyrkt de sakkunnigas med propositionens förslag

överensstämmande förordande av att det i vissa fall skulle kunna få

anstå med utlämnandet av handlingarna vid avstyckningsförrättningar. En

av dessa överlantmätare har såsom skäl för sin ståndpunkt anfört, att den

lättnad i arbetsbördan förslaget medförde vore obetydlig. Den enda vinsten

vore att lantmätaren icke behövde sända mer än en i stället för nu två expeditioner.

Å andra sidan hade sakägarna i många fall behov av handlingarna

före fastställelsen.

Lantmäteristyrelsen har däremot framhållit, att det i de fall, där sakägare

behövde handlingarna omedelbart, icke vore sannolikt, att han åtnöjde

sig med att få dem senare.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

45

Departementschefen.

»Den föreslagna reformen, att med utlämnandet av förrättningshandlingarna

rörande avstyckningsförrättning må, om sakägarna förklara sig åtnöjda

därmed, anstå till den tidpunkt då kartan efter fastställelse av förrättningen

utlämnas, har vunnit gillande av flertalet remissinstanser. Med den begränsning

förslaget innefattar — nämligen att sakägarna förklara sig åtnöjas

med anståndet — synas de mot detsamma av några remissinstanser framförda

erinringarna icke kunna anses bärande. Även denna reforms genomförande

förordas därför.

Det torde ligga i sakens natur att något uppskov med utlämnande av

handlingarna icke bör ifrågakomma i sådana fall, där förrättningsmannen

meddelar beslut, att avstyckningsförrättning icke kan äga rum, eller eljest

fråga om sådan förrättning förfallit. Något uttryckligt stadgande därom i lagen

synes ej vara erforderligt.»

»Ur synpunkten att vinna största möjliga förenkling i arbetet kan det ej

vara annat än en fördel om lantmätarna icke behöva tillse att vederbörande

sakägare verkligen bekommit handlingarna inom föreskriven tid utan endast

ha att räkna med en bestämd dag efter förrättningens avslutande, då

handlingarna senast skola avlämnas för postbefordran. Ur sakägarnas synpunkt

synas ej några olägenheter av betydelse kunna uppstå med en sådan

ordning.»

8. Upprättande av karta vid avstyckning.

Gällande rätt.

I 6 kap. jorddelningslagen lämnas föreskrifter om upprättande av ägokarta

att användas vid laga skifte. Finnes icke äldre karta, vilken vid verkställd

undersökning befinnes användbar, skall jämlikt 6 kap. 1 § fullständig

mätning verkställas och ny karta upprättas.

Vid avstyckning gälla enligt 19 kap. 19 § första stycket vissa särbestämmelser.

Huvudregeln i nu angivna lagrum innebär dock att kartan även vid

avstyckning skall upptaga alla ägor till den fastighet, från vilken ägovidd

är avsedd att avskiljas genom avstyckningen. Härifrån stadgade undantag

gälla endast redovisningen å kartan av detaljer inom fastighetens område.

I 19 § andra stycket upptages emellertid en betydelsefull modifikation av

huvudregeln. Avstyckas mark, som är samfälld för flera fastigheter, eller

utgör, då fråga är om mark, som hör till viss fastighet, vad som avstyckas

högst hälften av fastighetens ägovidd, andelar i samfälld mark oberäknade,

skall sålunda, där ej annat av sakägare påyrkas, å kartan upptagas allenast

avstyckat område jämte den mark, som undantages för gemensamt ändamål,

ävensom vissa fasta punkter och mätningsuppgifter.

I 19 § fjärde stycket stadgas, att ägomätning vid avstyckning må äga rum

endast i den mån sådan finnes oundgängligen nödvändig för upprättande av

karta och beskrivning på sätt i 19 kap. är föreskrivet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

Förslaget.

I propositionen föreslås att lantmätaren, om sakägare det begär eller särskilda

skäl eljest därtill föranleda, skall äga besluta om inskränkning av

kartans omfattning också i andra fall än dem, nu gällande lag stadgar. Föreligger

tvekan rörande det lämpliga av att inskränka kartan eller är sakägare

missnöjd med lantmätares beslut, skall frågan underställas överlantmätaren.

Bestämmelsen i 19 kap. 19 § fjärde stycket jorddelningslagen om att vid

avstyckning ägomätning får äga rum endast i den mån sådan finnes oundgängligen

nödvändig för upprättande av karta och beskrivning föreslås bliva

upphävd.

Fastighetsbildningssakkunniga.

De sakkunniga ha framhållit, att anledningen till att i fråga om avstyckning

enligt jorddelningslagen den huvudregeln införts, att karta skall upprättas

över hela styckningsfastigheten, huvudsakligen torde ha varit den, att

man genom detta fullständiga kartmaterial velat få ökad säkerhet vid bedömandet

av avstyckningens tillåtlighet ur jordpolitisk synpunkt. Det undantag,

som gjorts från huvudregeln, torde främst ha förestavats av kostnadsskäl.

Enligt vad de sakkunniga anfört ha från flera håll mot föreskriften i 19

kap. 19 § andra stycket riktats anmärkningar av innebörd att den vore i hög

grad osmidig. Sålunda hade påvisats fall, vid vilka kostsamma och tidskrävande

kartläggningsarbeten å hela egendomar måst verkställas, då därifrån

avstyckats större vatten- eller myrområden och dessas arealer, ehuru av

föga eller ingen betydelse ur jordpolitisk synpunkt för stamfastigheten, dock

överstigit hälften av dennas areal. Enligt 19 kap. 4 § första stycket jorddelningslagen

skulle någon jordpolitisk prövning icke äga rum vid avstyckning

inom område, som ingår i stadsplan eller efter den 1 januari 1948 fastställd

byggnadsplan. Vid dylika avstyckningar kunde enligt vad som framhållits

ofta hända att ett större antal byggnadstomter avstyckades på en gång. Skulle

deras sammanlagda areal överstiga hälften av stamfastighetens areal, bleve

det enligt ifrågavarande lagregel nödvändigt att kartlägga jämväl resten av

stamfastighetens ägor, ehuru i dylikt fall något behov härav för prövningen

icke förelåge.

Beträffande bestämmelsen i 19 kap. 19 § fjärde stycket ha de sakkunniga

uttalat, att någon tendens att utföra obehövliga mätningar knappast någonsin

kunnat spåras.

Yttrandena.

Från vissa håll har ifrågasatts huruvida tillräckliga skäl förelåge att införa

bestämmelsen rörande hänskjutande till överlantmätaren i vissa fall

av frågan om kartans omfattning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

47

Departementschefen.

»Med hänsyn till önskvärdheten att undgå återförvisningar synes det vara

lämpligt att frågan om dylik inskränkning av kartans omfattning vid tveksamhet

hos lantmätaren om lämpligheten av inskränkningen eller missnöje

hos sakägare skall hänskjutas till överlantmätarens avgörande.»

9. Kombination av olika förrättningar.

Gällande rätt.

Enligt jorddelningslagen är i viss utsträckning tillåtet att verkställa olika

i lagen omförmälda åtgärder inom ramen för en och samma förrättning. Det

ligger i sakens natur att så är händelsen vid det mest omfattande slaget av

jorddelningsförrättning, nämligen laga skifte. Sedan tillstånd lämnats till

laga skifte skola sådana åtgärder som bestämmande av gränserna kring skifteslagets

ägor, ägoutbyte, utbrytning eller förflyttning av servitut, avskiljande

av överlåtet område och avsättande av gemensamhetsskog utan särskilda

förordnanden av förrättningsmannen handläggas under skiftet. Samtliga

åtgärder vid skiftet behandlas därvid såsom en förrättning i det att

gemensamt protokoll föres och gemensam karta användes (3 kap. 6 § och

6 kap. 1 §).

Laga skiftet är emellertid icke det enda slag av jorddelningsförrättning,

vid vilket flera åtgärder få sammanföras. Vid avstyckning kan sålunda

gränsbestämning få ingå som en integrerande del av förrättningen (19 kap.

5 §.) Lantmätaren har därvid befogenhet att utan särskilt förordnande verkställa

gränsbestämningen.

I sammanhang med avstyckning må vidare avsättande av mark till gemeusamhetsskog

äga rum (19 kap. 12 § sista stycket). Även denna åtgärd blir då

en integrerande del av avstyckningsförrättningen.

Vid gränsbestämning såsom särskild jorddelningsförrättning har lantmätaren

slutligen enligt 20 kap. 2 § behörighet att jämväl handlägga i sammanhang

därmed uppkommande fråga om ägoutbyte. Beträffande ägoutbyte

såsom särskild jorddelningsförrättning är därutöver att märka, att i motiven

till jorddelningslagen betecknats såsom självklart, att förordnande till sådan

åtgärd jämväl innefattar befogenhet att utstaka gränserna för de områden,

som skola ingå i utbytet.

Jorddelningsförrättningar skola bli föremål för fastställelseprövning. Enligt

21 kap. 43 § är huvudregeln att ägodelningsdomaren, där besvär ej anförts,

skall — om ej vissa förhållanden föranleda att frågan hänskjutes till

ägodelningsrätten —- meddela fastställelse å förrättningen. Från denna huvudregel

gäller det undantaget att om förrättningen avser avstyckning, som

icke beror på sammanläggning, den fastställelseprövning, som enligt huvudregeln

tillkommer ägodelningsdomaren, i stället skall ankomma på överlantmätaren.

Har gränsbestämning ägt rum i sammanhang med avstyckningsförrättningen,

skall överlantmätaren till prövning företaga förrättningen

jämväl i denna del. Äger överlantmätaren med hänsyn till vissa för
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

hållanden icke meddela fastställelse å förrättningen, skall han hänskjuta frågan

till ägodelningsrätten.

Förslaget.

I propositionen föreslås att förrättningar, avseende avstyckning, ägoutbyte,

servitutsutbrytning och avsättande av mark till gemensamhetsskog,

skola kunna sammanföras till gemensam handläggning. Uppkommer sedermera

särskild anledning därtill, må enligt förslaget fråga rörande gränsbestämning

eller ägoutbyte utbrytas till särskild förrättning. Jämväl gränsbestämningsfråga

som enligt nu gällande lag ingår i avstyckningsförrättning

skall få utbrytas till särskild förrättning.

Fastighetsbildningssakkunniga.

Gällande ordning medförde enligt de sakkunniga, att då exempelvis vid

en avstyckningsförrättning jämväl ägoutbyte befunnes påkallat och särskilt

förordnande därtill utverkades, ägoutbytet icke ansåges kunna handläggas

såsom en del av avstyckningsförrättningen med gemensamt protokoll

och gemensam karta. Om i samband med avstyckning befunnes påkallat

att för ernående av en ändamålsenlig indelning verkställa såväl gränsbestämning

som ägoutbyte, servitutsutbrytning och avsättande av mark till

gemensamhetsskog, skulle åtgärderna behöva uppdelas på åtminstone fyra

särskilda förrättningar med skilda protokoll och kartor. Och även om en

lantmätare skulle anses kunna handlägga dessa skilda förrättningar med gemensamt

protokoll och gemensam karta, så kvarstode dock, att när t. ex. ägoutbytet

och servitutsutbrytningen avslutats och särskild besvärshänvisning

därå lämnats, lantmätaren måste avhända sig den gemensamma akten och av

denna anledning avbryta vidare åtgärder, eftersom det ålåge honom att

inom viss tid insända handlingarna rörande ägoutbytet respektive servitutsutbrytningen

för fastställelseprövning.

Den förordade gemensamma fastställelseprövningen borde enligt de sakkunniga

innefatta, att i fall, då viss del av den kombinerade förrättningen

fölle under överlantmätarens prövningsrätt, fastställelseprövningen i dess

helhet likväl borde verkställas av ägodelningsdomaren respektive ägodelningsrätten.

En sådan ordning ha de ansett kunna vinna tillämpning utan

ändring i 21 kap. 43 § tredje stycket jorddelningslagen.

Departementschefen, vid lagrådsremissen.

»Utan särskilt stadgande i lag torde vara klart, att då förrättningar, för

vilka gälla olika regler, kombineras och sålunda handläggas inom ramen

för en och samma förrättning, för denna i varje särskilt avseende den

regel skall gälla, som innefattar det strängaste kravet.»

»Besvärstiden för en kombinerad förrättning börjar löpa först från den

gemensamma avslutningen. Uppenbarligen kunna ibland vissa av sakägarna

ha berörts endast av fråga, som i sak slutbehandlats i början av förrätt
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

ningen, varför de kunna anse sig icke ha intresse av att inställa sig vid

senare sammanträden under förrättningen. För att dylik sakägare skall

kunna utnyttja sin rätt att anföra besvär är det av vikt, att han får kännedom

om när förrättningen förklaras avslutad. Härtill må anmärkas, att

reglerna i 3 kap. 11 § om kallelse av delägare till sammanträde och i 16

kap. 1 § om underrättelse om dagen för avslutande av förrättning gälla

även sådan sakägare, som nyss åsyftats. Han har därför, även om han ej

inställer sig vid sammanträdena, möjlighet att hålla sig underrättad om

hur förrättningen fortskrider och när den avslutas.»

»Det må framhållas, att gränsdragningen mellan gränsbestämning, företagen

med stöd av 19 kap. och alltså ingående i avstyckningsförrättningen,

å ena, samt annan gränsbestämningsförrättning, vilken må ha kombinerats

med en avstyckningsförrättning, å andra sidan, icke kommer att sakna betydelse.

Den fastställelseprövning i fråga om gränsbestämning, som ankommer

på överlantmätaren, avser gränsbestämning, som ägt rum i sammanhang

med avstyckningsförrättning. Härmed torde avses endast gränsbestämning,

som ingår som ett led i avstyckningsförrättningen. Nagon ändring

häri föreslås icke nu. Innebörden av vad nu föreslagits blir vad angar

fastställelseprövningsmyndigheten att överlantmätaren skall pröva avstyckning

och i densamma med stöd av 19 kap. ingående gränsbestämning, medan

en med stöd av nu förordade regler kombinerad gränsbestämningsoch

avstyckningsförrättning skall prövas av ägodelningsdomaren.»

Lagrådet.

»De regler, som i förslaget givas i nu ifrågavarande hänseende, äro ganska

summariska. Både lagtextens avfattning och fastighetsbildningssakkunnigas

motivering i ämnet giva emellertid stöd för att förslaget bör tolkas så, att

man avsett ej att skapa en ny typ av lantmäteriförrättning utan endast åtmöjliggöra,

att de olika förrättningarna kunna handläggas gemensamt. Beträffande

varje fråga komma då alltjämt att gälla de regler, som härför

uppställas i jorddelningslagen. Särskild bestämmelse härom är ej erforderlig.

Det förhållandet, att dessa förrättningar sammanföras till gemensam

handläggning, innebär uppenbarligen —- såsom av departementschefens

yttrande framgår — att protokollet blir gemensamt liksom också kartan,

att de komma att gemensamt avslutas, att besvärstiden löper från samma

dag för samtliga frågor, att talan kan fullföljas i ett sammanhang mot dem

alla, ehuru densamma naturligtvis kan begränsas till en av frågorna, och

att gemensam fastställelseprövning äger rum.»

10. Insändande av dagboken över jorddelningsmål till justititekanslersämbetet.

Gällande rätt.

jämlikt 21 kap. 36 § andra stycket jorddclningslagen skall agodelnmgsdomaren

föra dagbok över till rättens eller ägodelningsdomarcns åtgärd in
4

Diliang till riksdagens protokoll 1051. 0 samt. 3 avd. Nr 11.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

komna mål samt inom en månad efter varje års slut insända dagboken till

justitiekanslersämbetet. Föreskriften om insändande av dagboken har uppenbarligen

tillkommit för att bereda justitiekanslersämbetet tillfälle att

särskilt övervaka och granska ägodelningsdomarnas och ägodelningsrätternas

verksamhet. I 3 § kungörelsen den 22 oktober 1948 angående rättsstatistiken

stadgas, att erforderliga uppgifter angående ärenden, handlagda av

ägodelningsrätt eller ägodelningsdomare, skola hämtas ur de till justitiekanslersämbetet

insända dagböckerna.

Förslaget.

I propositionen föreslås att stadgandet om dagbokens insändande till

j ustitickanslersämbetet upphäves.

Fastighetsbildningssakkunniga.

De sakkunniga ha anfört, att skäl knappast förelåge att bibehålla en

speciell kontroll över ägodelningsdomarnas och ägodelningsrätternas verksamhet

utöver den inspektion och tillsyn som i övrigt utövades av justitiekanslersämbetet

och riksdagens justitieombudsman. Ur nu angivna synpunkt

syntes sålunda ägodelningsdomaren åsamkas ett onödigt arbete genom

föreskriften om insändande av dagboken, vilken föreskrift föranledde

att en särskild avskrift av dagboken måste iordningställas.

Departementschefen.

»I den mån det må anses erforderligt, att ägodelningsdomarna även framdeles

lämna vissa uppgifter till justitiekanslersämbetet, böra bestämmelser

därom utfärdas i administrativ väg. I samma ordning bör regleras vilka

uppgifter som skola avgivas för rättsstatistiken.»

11. Ansökan om sammanläggning i samband med avstyckning.

Gällande rätt.

Sedan förrättning för avstyckning av mark för sammanläggning avslutats,

skola jämlikt 21 kap. 41 § handlingarna därom insändas till överlantmätaren,

varefter jämlikt 42 och 43 §§ samma kapitel fastställelseprövning äger

rum hos ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten. Därvid må fastställelse

ej meddelas med mindre förordnande tillika gives om sammanläggningen.

Enligt 10 § lagen om sammanläggning av fastigheter å landet skall

emellertid särskild ansökning om sammanläggning göras hos ägodelningsdomaren.

Förslaget.

En bestämmelse föreslås enligt vilken ansökan om sammanläggning i

samband med avstyckning ej erfordras, då av handlingarna beträffande

avstyckningsförrättningen framgår att ägaren av de områden, som skola

sammanläggas, vid förrättningen anhållit om sammanläggningen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

51

Fastighetsbildningssakkunniga.

De sakkunniga ha framhåiiit, att ansökningen om sammanläggning kunde

ankomma på annan än den som sökt avstyckningen. Om av denna eller

annan anledning vederbörande ej gitte begära sammanläggning bleve enligt

gällande ordning ärendet liggande hos ägodelningsdomaren i ofullbordat

skick.

Departementschefen.

»Enligt vad erfarenheten visar har gällande bestämmelse att även vid avstyckning

för sammanläggning särskild ansökan om sammanläggningen

skall göras vållat dröjsmål samt onödigt arbete och besvär för ägodelningsdomarnå.

Den av fastighetsbildningssakkunniga förordade och av remissinstanserna

i princip utan erinran lämnade förenklingen, att i nu ifrågavarande

fall ansökningen skulle kunna ersättas med en av fastighetsägaren

vid avstyckningsförrättningen gjord förklaring att han medgåve sammanläggningen,

är praktisk och synes icke kunna möta erinringar. Tydligt är

alt medgivandet kan lämnas endast av den, som vid tidpunkten för medgivandets

lämnande är ägare till alla de områden, som skola ingå i sammanläggningen.

»

Ändringarna i fråga om ägoutbyte.

Gällande rätt.

I 8 kap. jorddelningslagen givas regler om ägoutbyte vid laga skifte. De

fall, då enligt dessa regler ägoutbyte kan äga rum, kunna uppdelas i två

olika grupper. Den ena omfattar sådana fall, då förrättningsmännen ha att

självmant upptaga frågan om ägoutbyte och besluta om åtgärdens genomförande

oberoende av huruvida yrkande därom framställes eller om medgivande

därtill lämnas, tvångsägoutbyten. Den andra gruppen utgöre.s av de

fall, då en förutsättning för ägoutbytet är att delägarna å ömse sidor träffa

förening om ägoutbytet eller ock att de ägor, vilkas utbytande ifrågasätles,

äro i en ägares hand, frivilliga ägoutbyten.

De fall då tvångsägoutbyte kan ifrågakomma angivas i 1 §.

Det första fallet avser ägoutbyte i syfte att åstadkomma gränsrätning.

Därom stadgas att ägoutbyte skall äga rum, om gräns kring område

som skall skiftas går i bukter eller brytningar och den kan erhålla lämpligare

sträckning genom ägoutbytet samt bekvämare ägoanordning därigenom

kan vinnas. Jämväl övriga fall av tvångsägoutbyte skola tjäna ändamålet

att ernå en bätlrc arrondcring av skifteslags ägor. Såsom en förutsättning

för samtliga fall av tvångsägoutbyte gäller att ägoutbytet kan

ske utan delägares förfång.

De ägor, som utbytas mot varandra, skola enligt 8 kap. 2 § första stycket

\ara av lika uppskattningsinnehåll enligt gradering, verkställd på sätt i

11 kap. sägs. I andra stycket av samma paragraf stadgas dock, att om skill
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

naden i uppskattningsinnehåll emellan ägor, som finnas lämpligen böra

utbytas mot varandra, uppgår till högst två procent av uppskattningsinnehåilet

av fastighet eller för flera ägolotter samfällt område, varifrån ägovidd

med det högre uppskattningsinnehållet är avsedd att tagas, ägorna

dock må utbytas mot varandra och vederlag för vad å ena sidan brister

lämnas i penningar, där det prövas kunna ske utan någon delägares förfång.

I 8 kap. 4 § återfinnas regler om frivilligt ägoutbyte. Paragrafen

stadgar, att om vid laga skifte bekvämare ägoanordning kan vinnas genom

utbyte av ägor i andra fall än dem, som oinförmälas i 1 §, och om

samtliga delägare å ömse .sidor träffa förening därom eller de ägor, vilkas

utbytande ifrågasättes, äro i en ägares hand, sådant utbyte får på sätt i 1 §

sägs äga rum, där de till utbyte ifrågasatta ägorna ha väsentligen lika uppskattningsinnehåll.

Någon tvåprocentregel har sålunda icke uppställts i

4 §•

Om äga, som avses bli föremål för frivilligt ägoutbyte, hör till fastighet,

som på grund av inteckning eller eljest häftar för fordran eller annan rättighet,

må utbytet icke ske med mindre innehavare av sådan fordran eller

rättighet lämnar medgivande därtill eller det är uppenbart, att utbytet icke

kan lända honom till skada.

Ägoutbyte enligt jorddelningslagen kan förekomma även såsom särskild

förrättning. Stadgande härom gives i 20 kap. 1 § första stycket. Vid sådant

ägoutbyte bliva jämlikt 20 kap. 6 § första stycket andra punkten bestämmelserna

om ägoutbyte i samband med laga skifte tillämpliga.

Jorddelningslagens regler om ägoutbyte gälla jämlikt 6 kap. 1 § fastighetsbildningslagen

också vid ägoutbyte å stadsjord. Enligt 6 kap. 8 § första

stycket nyssnämnda lag må dock ägoutbyte i stad verkställas även när bestående

fastighetsindelning ej överensstämmer med fastställd generalplan,

stadsplan eller tomtindelning och sådan överensstämmelse utan någon delägares

förfång främjas genom ägoutbytet. I 6 kap. 8 § andra stycket stadgas,

att om skillnaden i uppskattningsinnehåll mellan ägor, som finnas

lämpligen böra utbytas mot varandra, uppgår uti det i 6 kap. 8 § första

stycket avsedda fallet till högst tjugufem procent och eljest till högst tio

procent av uppskattningsinnehållet av fastighet eller för flera ägolotter

samfällt område, varifrån ägovidd med det högre uppskattningsinnehållet

skall tagas, ägorna dock må utbytas mot varandra och vederlag för vad

å ena sidan brister lämnas i penningar, när det prövas kunna ske utan någon

delägares förfång. Den s. k. tvåprocentregeln har alltså för städernas

del utbytts mot en generell tioprocentregel och för vissa specialfall mot en

tjugufemprocentregel. Härvid har emellertid, likaledes i 6 kap. 8 §, även

stadgats, att i fråga om sättet för erläggande och fördelning av penningersättningen

vad i expropriationslagen stadgas om erläggande och fördelning

av expropriationsersättning skall äga motsvarande tillämpning.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

53

Förslaget.

I propositionen föreslås till en början att det för tvångsägoutbyte

i gränsrätningssyfte uppställda villkoret, att gränsen »går i bukter eller

brytningar», avskaffas.

Vidare föreslås att en ny art av tvångsägoutbyte införes. Förutsättningarna

för denna skola vara att ägoutbytet berör jordbruksfastighet, att genom

detsamma en bekvämare ägoanordning vinnes för jordbruksfastigheten

och att ägoutbytet medför betydande fördel för jordbruksnäringen.

Särbestämmelsen i 6 kap. 8 § första stycket fastighetsbildningslagen om

tvångsägoutbyte i syfte att bringa fastighetsindelningen i överensstämmelse

med plan skall enligt propositionen överflyttas till jorddelningslagen. Bestämmelsen

blir därigenom tillämplig även på områden, som icke falla under

fastighetsbildningslagen. Bland de planformer, som skola kunna ligga

till grund för denna art av ägoutbyte, upptages byggnadsplan, antingen fråga

är om sådan plan enligt nya byggnadslagen eller om äldre byggnadsplan.

Tvåprocentregeln ersättes enligt förslaget med en femprocentregel. Då

ägoutbytet berör samfälld mark, skall jämförelse göras mellan de till utbyte

ifrågasatta ägornas skillnad, å ena, och samtliga de fastigheter, som

äga del i samfälligheten, å andra sidan. Avser ägoutbytet att främja överensstämmelse

med plan enligt den förut omförmälda till jorddelningslagen

överflyttade regeln, må byte av jord mot pengar ske inom en tjugu1''emprocentgräns.

Vad fortfarande gäller tvångsägoutbyte föreslås till förmån för innehavare

av begränsade sakrätter en generell föreskrift om nedsättning och

fördelning av penningersättningen i likhet med vad som är föreskrivet vid

expropriation. Denna föreskrift skall dock icke gälla, om samtliga innehavare

av begränsade sakrätter medgiva, att nedsättningsförfarande ej

skall äga rum, eller det är uppenbart, att utbytet icke kan lända dylik innehavare

till skada.

Det i gällande lag angivna syftet med frivilligt ägoutbyte att

åstadkomma bättre ägoanordning skall enligt propositionen icke längre utgöra

en förutsättning för sådant ägoutbyte. I stället föreslås en föreskrift,

att ägoutbyte icke må komma till stånd, om en försämrad fastighetsindelning

skulle följa därav eller ägoutbytet skulle försvåra fastighetsindelningens

bringande i överensstämmelse med plan.

Möjligheten att vid frivilligt ägoutbyte utgiva vederlag i pengar för underskott

i tilldelning av mark föreslås slutligen i propositionen bliva bestämd

på det sättet, att en fastighet icke får minskas med mera än vad

som motsvarar tio procent av dess uppskaltningsinnehåll.

Fastiglietsbildningssakkunmga.

De sakkunniga ha framhållit, att förarbetena till jorddelningslagen utvisade,

att flera omständigheter orsakat begränsningen i möjligheterna att

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

vid ägoutbyte ersätta bristande tilldelning av mark med gottgörelse i pengar.

Det hade sålunda vid jorddelningslagens tillkomst ansetts, att en viss

varsamhet vore tillrådlig, när det gällde att i den svenska skifteslagstiftningen

införa det nya och i vårt land oprövade förfarandet att medgiva

gottgörelse i penningar för alltför liten tilldelning jord. Såsom den mest

olägliga följden av ett vidsträcktare likvidförfarande för brist i jord hade

i förarbetena angivits, att jordägaren därigenom kunde tvingas till jordförvärv

i större utsträckning än hans ekonomi medgåve. På jordägarna

ställde skiftet i varje fall stora anspråk genom kostnaderna för lantmäteriarvode,

hantlangning, eventuella odlings-, hävde- och skogslikvider m. m.,

varför en post därutöver av väsentligare omfattning lätt kunde komma att

verka alltför betungande. Slutligen hade påpekats, att det ej finge förbises,

att den föreslagna möjligheten till jämkning i skiftesläggningen medelst

penningersättning innebure en viss frestelse att tillgripa detta så bekväma

och tidsbesparande förfarande även i de fall, där sådant genom

lämplig ändring i skiftesplanen kunde undvikas.

Enligt vad de sakkunniga uttalat har ändring av gällande bestämmelser

rörande ägoutbyte sedan länge påyrkats från olika håll. Reformkraven hade

bl. a. avsett en vidgad ram för penninglikvid vid ägoutbyte. De sakkunniga

ha granskat de skäl, som legat till grund för gällande lags snäva

gränsdragning i sagda hänseende. De sakkunniga ha därvid konstaterat, att

den erfarenhet som numera står till buds visade, att försiktigheten drivits

för långt, med påföljd att institutet ägoutbyte icke erhållit den användning

och de goda verkningar det skulle ha kunnat få. Av de förhållanden som

vid jorddelningslagens tillkomst åberopats för en försiktig begränsning av

möjligheten till penninglikvid kunde man, om eu lagändring inskränktes

till att avse ägoutbyte, bortse från dem, som gingo ut därpå, att penninglikviderna

tillsammans med andra vid ett laga .skifte förekommande kostnader

och likvider kunde bliva alltför betungande för delägarna samt att en

frestelse skulle föreligga för förrättningsmannen att obehörigen tillgripa

penninglikvid i stället för att ändra skiftesplanen. Vidare torde enligt de

sakkunnigas mening det vid jorddelningslagens tillkomst anförda argumentet

att en jordägare ej borde tvingas till jordförvärv över förmåga numera

med hänsyn till de förmånliga låne- och bidragsförmåner, som stå

till förfogande i och för jordbrukets rationalisering, i väsentlig mån ha

förlorat betydelse. Det enda återstående i jorddelningslagens förarbeten

åberopade .skälet eller att en fastighets förmåga att utgöra säkerhet för

fordringar ej borde .sättas på spel ägde enligt de sakkunniga alltjämt fog.

De sakkunniga ha som resultat av sina överväganden uttalat sig för att ökade

möjligheter att vid ägoutbyte jämka ägolott mot gottgörelse i pengar

borde införas. En utvidgning av dessa möjligheter ansåges av de sakkunniga

i avsevärd mån kunna underlätta smärre omregleringar av fastighetsbildningen

i syfte att rationalisera landets jordbruk. I all synnerhet gällde

det sagda, om tillämpningsområdet för tvångsägoutbytet utsträcktes. Också

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

cn sådan reform, vilken jämväl den sedan länge påyrkats från olika håll,

ha de sakkunniga funnit påkallad.

De ändringar i reglerna rörande ägoutbyte, vilka förordades av de sakkunniga,

voro i vissa avseenden mera vittgående än de förslag, som sedermera

ha avgivits i propositionen. Sålunda föreslogs av de sakkunniga bl. a.

att tvåprocentregeln vid tvångsägoutbyte skulle ersättas av en tioprocentregel,

därvid till skydd för innehavare av begränsad sakrätt skulle äga rum

en oskadlighetsprövning som gällande lag upptager i 8 kap. 4 § andra

.stycket jorddelningslagen.

Yttrandena.

Behovet av att genom ändrade regler beträffande institutet ägoutbyte uppnå

en vidsträcktare användning av detta har allmänt vitsordats av remissinstanserna.

I princip har de sakkunnigas förslag tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av det övervägande flertalet remissinstanser, om ock åtskilliga av

dem i skilda hänseenden ha förordat jämkningar. Mot förslaget att ersätta

nuvarande i 8 kap. 2 § jorddelningslagen upptagna tvåprocentgräns

med en tioprocentgräns har, såvitt gäller tvångsägoutbytena, flertalet remissinstanser

icke haft något att erinra. Däremot ha åtskilliga önskemål

framförts beträffande de regler, som sammanhänga med den föreslagna

procentgränsen.

I fråga om det närmare innehållet i remissyttrandena får utskottet hänvisa

till propositionen (s. 72—85). Här skall endast ett av uttalandena under

remissbehandlingen bliva berört.

Lantmäteristyrelsen har ägnat uppmärksamhet åt spörsmålet, huruvida

de av tvångsägoutbytet berörda markägarnas intressen komme att trädas

för nära genom den av de sakkunniga föreslagna förändringen av tvåprocentregeln

till en tioprocentregel. Styrelsen har därvid erinrat om det nu gällande

villkoret för byte av jord mot pengar, nämligen att bytet skulle

kunna ske utan någon delägares förfång, .samt ifrågasatt om detta vore

tillräckligt därest bytesmarginalen vidgades från två procent till tio respektive

tjugufem procent. Enligt definitionen i 1 kap. 1 § andra stycket

jorddelningslagen skedde laga skifte — och därmed även ägoutbyte —

utan någon delägares förfång, då förrättningen för fastighet, som däri

inginge, icke lände till minskning i värde utöver vad i vissa avseenden kunde

föranledas av särskilda stadganden i nämnda lag. Enligt styrelsens uppfattning

borde emellertid hänsyn tagas även till andra omständigheter än

sådana som sammanhängde med fastighets värdeminskning. Även en värdeökning

genom exempelvis ett marktillskott mot ersättning i pengar kunde

i vissa fall te sig icke önskvärd för en jordägare, som icke’ ansåge sig

kunna finansiera detta eller som därigenom skulle bliva tvungen att utöka

sina ekonomibyggnader eller den till jordbruket knutna arbetskraften. På

grund härav ifrågasatte lantmäteristyrelsen, om icke förfångsregeln i 2 g

andra stycket och motsvarande stadgande i 4 a § borde omformuleras så

alt ordet förfång utbyttes mot det mera allmängiltiga ordet skada.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

Departementschefen, vid lagrådsremisscn.

»Da det gäller att taga ståndpunkt till frågan i vilken män man skall giva

myndigheterna möjlighet att utan frivillig medverkan av samtliga jordägare

genomföra ägoutbyte i rationaliseringssyfte, är att beakta, att spörsmålet

ingår såsom en del i ett av de centrala problem, som måste lösas i den

blivande fastighetsbildningslagstiftningen. Starka skäl tala för att detta problem

i sin helhet prövas i ett sammanhang. Det synes mig därför ej vara

lämpligt att nu upptaga frågan om ändrade regler rörande tvångsägoutbyte i

hela dess vidd. Gällande jorddelningslag innehåller emellertid redan vissa

regler om ägoutbyte, vilka kunna betecknas såsom tvångsåtgärder i rationaliseringssyfte.

Jag tänker härvid på bestämmelserna om tvångsägoutbyte,

syftande till en lämpligare arrondering. Hinder synas mig ej föreligga att nu

pröva spörsmålet huruvida man inom den ram som gällande lag sålunda

uppdrager kan genom smärre jämkningar underlätta arronderingsrationaliseringen.

»

»Förslaget om slopandet av det enligt 8 kap. 1 § första stycket för gränsjustering

nu gällande villkoret att gränsen går i bukter eller brytningar

bygger på den tanken att det på grund av naturförhållanden eller andra

likartade omständigheter kan vara lämpligare att en gräns har en bruten

än en rak sträckning.»

»De sakkunniga ha även föreslagit införande av en ny art av tvångsägoutbyte.

Förutsättningar för denna skulle vara, att utbytet berör jordbruksfastighet,

att genom ägoutbytet en bekvämare ägoanordning vinnes och att

utbytet prövas medföra betydande fördel för jordbruksnäringen.

Såsom framgar av den förut lämnade redogörelsen ha sedan länge önskemål

framförts om en vidgning av möjligheten att företaga tvångsägoutbyte

i den riktning sakkunnigförslaget innebär. Enligt min mening föreligger behov

av en dylik bestämmelse exempelvis i det fallet, att på en ort med olämplig

fastighetsarrondering flertalet fastighetsägare ha enats om lantmäteriåtgärder,

som skulle leda till en önskvärd ägoanordning, medan någon enstaka

markägare vägrar lämna sin medverkan.

Vid bedömandet av frågan om en sådan bestämmelse bör införas torde en

jämförelse med jorddelningslagens regler om omskifte kunna vara av värde.

Enligt denna lag är jordägare skyldig att under vissa i lagen angivna förutsättningar

underkasta sig omskifte. Den centrala av dessa förutsättningar

är att genom omskiftet skifteslagets ägor kunna erhålla en för deras skötsel

lämpligare indelning. — — — Självfallet är det önskvärt, att om förutsättning

för omskifte föreligger, man skall kunna nå det med omskiftet

åsyftade resultatet genom att begagna en mindre omfattande och enklare

törrättningsform än omskifte. En sådan förrättningsform är ägoutbyte, vilket

kan karakteriseras som ett omskifte i miniatyr. Att skapa möjlighet att

genomföra ägoutbyte tvångsvis i syfte att på denna väg uppnå ett omskiftes

s. 57 Kontrollera mot PDF

Tredje, lagutskottets utlåtande nr 11. 57

fördelar måste därför anses ligga i linje med jorddelningslagens nuvarande

regler.

Ägoutbyte som här avses torde icke städse böra genomföras tvångsvis

när en formell möjlighet föreligger därtill. Att i lagtext närmare angiva

de omständigheter, som böra föranleda att möjligheten icke skall utnyttjas,

torde ej vara möjligt. Detta torde böra överlämnas åt jorddelningsmyndigheternas

bedömande från fall till fall. Genom att i lagtexten utsäga, att under

de angivna förutsättningarna ägoutbyte ’må’ äga rum, torde vad sålunda

åsyftats komma till uttryck tillräckligt tydligt.»

»För att en lämplig arrondering av ägorna skall kunna komma till stånd

kräves stundom, att smärre jämkningar ske beträffande fastigheternas storlek

och ägosammansättning. Att nu gällande tvåprocentgräns starkt inskränker

ägoutbytesinstitutets användbarhet står utan vidare klart. Även

om man, såsom jag tidigare framhållit, nu bör helt lämna åsido tvångsåtgärder

syftande till rationalisering ur storleks- och ägosammansättningssynpunkt

och sålunda uteslutande har tanke på ägoutbyten med ändamål

att uppnå bättre arrondering, framstår en utvidgning av möjligheten att

utgiva vederlag i pengar för underskott i jord såsom behövlig. Vid bedömande

av huru stor utvidgning man bör göra är å ena sidan att beakta, att

genom begränsningen av syftemålet med ägoutbytet procentgränsens betydelse

i viss mån minskats. Denna begränsning måste nämligen i väsentlig

mån undanröja de farhågor, som den föreslagna tioprocentgränsen skulle

kunna föranleda, om såsom mål för ägoutbytet uppställes att vinna en lämpligare

fastighetsindelning. Med den av mig förordade utformningen av syftemålet

är det sålunda uteslutet att genom tvångsägoutbyte betydligt utöka

en liten fastighets ägovälde med mark från en större fastighet. Å andra sidan

föranleder syftemålets begränsning, att något behov ej föreligger att mera

avsevärt öka möjligheten att byta jord mot pengar. Med beaktande av nu

anförda omständigheter anser jag, att man för närvarande bör stanna vid

att utbyta den nuvarande tvåprocentgränsen mot en femprocentgräns. Det

synes mig ej med fog kunna göras gällande att ett avstående av mark mot

vederlag i pengar inom den nu förordade ramen och under de förutsättningar

i övrigt, som skola föreligga, kan anses innebära något oberättigat intrång.

Ej heller kan det väntas, att det med den föreslagna marginalen kommer

att uppstå några olägenheter av betydelse för den som får ett icke önskat

tillskott i mark. Med hänsyn härtill synes det mig ej erforderligt att -—

såsom lantmäteristyrelsen ifrågasatt vid genomförande av en tioprocentgräns

— utbyta det nu upptagna särskilda villkoret att utbytet ej får lända

någon delägare till förfång mot det strängare villkoret att utbytet ej får

lända någon delägare till skada.»

»Vid såväl tvångsägoutbyte som frivilligt ägoutbyte måste även beaktas

att den rätt inteckningshavare och innehavare av andra begränsade sakrätter

ha ej försämras. Jorddclningslagen innehåller i sin nuvarande lydelse

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

ingen särskild regel i detta syfte beträffande tvångsägoutbyte. Anledningen

härtill är tydligen, att då byte av jord mot pengar vid sådant ägoutbyte kan

ske endast inom en tvåprocentgräns, sådan särskild regel ansetts obehövlig.

För frivilligt ägoutbyte, där i stället för tvåprocentregeln gäller att de till

utbyte ifrågasatta ägorna skola ha väsentligen lika uppskattningsinnehåll,

har däremot stadgats, att utbytet ej får ske med mindre sådan rättsägare,

varom nu är fråga, medgiver ägoutbytet eller det är uppenbart, att utbytet

icke kan lända honom till skada.

Det förut förordade förslaget att vid tvångsägoutbyte ersätta tvåprocentregeln

med en femprocentregel påkallar, att även vid denna ägoutbytesform

en särskild regel till skydd för innehavare av begränsad sakrätt måste finnas.

Sakkunnigförslaget innebär, att den för frivilligt ägoutbyte nu gällande

oskadlighetsprövningen utsträckes att avse även tvångsägoutbyte. Mot oskadlighetsprövningen

sådan den nu är utformad kan enligt min mening anföras

erinringar av principiell art. Oskadlighetsprövningen innebär nämligen att

av hänsyn till inteckningshavarna ett av jordpolitiska eller likartade synpunkter

önskvärt ägoutbyte kan förhindras. Men inteckningshavarnas intresse

kräver ej annat, än att om ägoutbytet befinnes medföra risk för deras

säkerhet, de skola få hålla sig till den utgående ersättningen. Regeln till

skydd för inteckningshavarna bör alltså icke utmynna i ett förbud mot

ägoutbytet utan i ett nedsättnings- och fördelningsförfarande beträffande

ersättningen. Vid tvångsägoutbyte enligt fastighetsbildningslagen — där gränsen

för möjligheten att byta mark mot pengar för flertalet fall nås vid tio

procent — skall också ersättningen städse nedsättas och fördelas. Ej heller

denna ordning är dock i allo tillfredsställande. Förfarandet är tungrott och

omständligt; detta är en betydande olägenhet särskilt i de fall, då ersättningen

uppgår till mycket litet belopp eller då utbytet uppenbarligen ej

medför någon fara för inteckningshavarna. En lämplig ordning kan däremot

ernås, därest det först meddelas en generell föreskrift om nedsättningsförfarande

och det därjämte gives ett stadgande av innebörd, att nämnda föreskrift

ej skall gälla, om samtliga innehavare av begränsade sakrätter medgiva,

att nedsättningsförfarande ej skall äga rum, eller ock det är uppenbart,

att utbytet ej kan lända dylik innehavare till skada.»

»De nu gällande förutsättningarna för frivilligt ägoutbyte — att det skall

syfta till att vinna en bekvämare ägoanordning och att de till utbyte ifrågasatta

ägorna skola ha väsentligen lika uppskattningsinnehåll — begränsa

uppenbarligen detta instituts användbarhet för rationaliseringsverksamheten.

Som ett instrument för storleksrationalisering är det sålunda praktiskt

taget oanvändbart.

Vid bedömande av vilka ändringar i reglerna om frivilligt ägoutbyte, som

äro påkallade, synes en vägledande princip böra vara, att frivilligt ägoutbyte

skall få äga rum, oavsett om det syftar till storleks-, ägoslagssammansättnings-

eller arronderingsrationalisering. Då vidare i begreppet frivilligt

ägoutbyte ligger, att sakägarna skola vara ense om detsamma, framstår det

s. 59 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

59

som naturligt, att envar sakägare själv får bevaka sina intressen. Några regler,

som till skydd för sakägarna inskränka möjligheterna att genomföra

ägoutbyte, synas därför ej böra uppställas. Däremot har det allmänna ett intresse

av att icke alla ägoutbyten, om vilka markägarna kunna vara ense,

komma till stånd. Vad sålunda anförts leder till att man ej synes böra i

lagen angiva något ändamål, till vilket frivilligt ägoutbyte skall syfta. Vad

som erfordras är endast förbud mot sådana frivilliga ägoutbyten, som icke

äro ur allmän synpunkt önskvärda.

Det första krav, som det allmänna måste uppställa, är att den fastighetsindelning,

till vilken ägoutbytet leder, ej i mindre grad än den bestående

överensstämmer med de riktlinjer, som uppdragits för jordbrukets yttre rationalisering.

Dessa riktlinjer ha kommit till uttryck i bestämmelserna i 19

kap. 3 § jorddelningslagen om avstycknings tillåtlighet. Regler av motsvarande

innebörd torde böra gälla för att frivilligt ägoutbyte skall få äga rum.

Detta synes kunna angivas genom en regel med det innehållet att ägoutbyte

ej må ske, om därigenom en försämrad fastighetsindelning skulle bli

följden.

Utan varje begränsning av möjligheten att vid frivilligt ägoutbyte utgiva

vederlag i pengar för underskott i tilldelning av mark skulle i det frivilliga

ägoutbytets form kunna företagas transaktioner, som i själva verket äro att

anse såsom köp. Härigenom skulle öppnas möjlighet att kringgå de särskilda

regler som omgärda fastighetsköpet. Med hänsyn härtill anser jag det erforderligt,

att fortfarande begränsa möjligheten att vid frivilligt ägoutbyte byta

jord mot pengar. Begränsningen synes lämpligen böra ha det innehållet, att

en fastighet ej får minskas med mera än tio procent.»

Lagrådet.

Lagrådet har erinrat om att den s. k. oskadlighetsprövningen vid frivilligt

ägoutbyte icke avsåge begränsade sakrätter, för vilka fastigheten icke

på grund av inteckning eller eljest häftade. Härvidlag gjordes ej ändring

genom lagförslaget. Enligt lagrådets mening vore det emellertid uppenbart,

att exempelvis även en nyttjanderättshavare, vilkens rätt icke hade inteckningsskydd,

kunde lida skada genom ett ägoutbyte. Risken för att dylik

skada skulle kunna uppkomma ökades tydligen, om såsom föreslogs den

gällande begränsningen, att de till utbyte ifrågasatta ägorna skola ha väsentligen

lika uppskattningsinnehåll, ersattes med en gräns om tio procent

av fastighetens uppskattningsinnehåll. Det kunde därför möjligen ifrågasättas,

huruvida icke förslagets genomförande borde påkalla, att det skydd

för innehavare av sakrätt, som oskadlighetsprövningen innebure, något utvidgades.

Särskilt syntes härvid skyddet för arrendator och hyresgäst böra

uppmärksammas.

Tydligt vore, anförde lagrådet vidare, att hänsyn till nyttjanderättshavares

rätt principiellt sett ej borde utgöra hinder för företagande av en nödvändig

jorddelningsförrättning eller vissa av en ändamålsenlig jorddelning

betingade åtgärder under en dylik förrättning. Vid frivilligt ägoutbyte vore

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Tredje lagutskottets utlåtande r.r 11.

emellertid förhållandena något annorlunda än vid lantmäteriåtgärder i allmänhet.

Ett sådant utbyte vore i väsentliga avseenden att jämställa med en

frivillig överlåtelse av en jordäga. Det kunde ej bortses från att den avtalsfrihet,

som kontrahenterna ägde vid ett ägoutbyte av ifrågavarande beskaffenhet,

kunde leda till missbruk, i det att transaktioner, som i själva verket

vore att anse som köp, kunde företagas i form av frivilligt ägoutbyte. Emellertid

kunde enligt lagrådets uppfattning fog knappast anses föreligga för

antagande, att den föreslagna utvidgningen av villkoren för sådant ägoutbyte

skulle medföra alltför stor risk i nu nämnda hänseende. I anseende

härtill och under hänvisning jämväl till det skydd, som beredes arrendator

genom bestämmelserna i 2 kap. 27 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom,

har lagrådet uttalat, att tillräckliga skäl icke funnits föreligga att

föreslå ändring av förslaget i omförmälda avseende.

Motionerna.

Enligt motionärerna kunde vid tvångsägoutbyte fall inträffa, då hänsyn

borde tagas även till andra omständigheter än sådana som kunde betecknas

såsom förfång i jorddelningslagens mening. Som lantmäteristyrelsen

framhållit i sitt remissyttrande syntes det för att tillgodose jordägarnas intressen

riktigt att utbyta det i förslaget använda uttrycket förfång mot det

mera allmängiltiga ordet skada. Härigenom uppställdes ett strängare villkor

för tvångsägoutbyte. Villkoret i fråga torde dock icke lägga hinder i

vägen för att önskvärda ägoutbyten skulle komma till stånd, där så med

hänsyn till sakägarnas berättigade intressen kunde anses skäligt.

Jämväl i denna fråga ha motionärerna hemställt, att riksdagen måtte

»taga hänsyn till de av motionärerna framförda synpunkterna samt att vederbörande

utskott måtte utforma erforderlig lagtext».

Ersättning åt valmän för val av ägodelnings- och vattenrätts
nämndemän.

Gällande rätt, m. m.

Enligt 21 kap. 3 § jorddelningslagen skall val av ägodelningsnämndemän

verkställas å tingsstället inför häradsrätten genom valmän, som på föranstaltande

av ägodelningsdomaren utses å kommunalstämma, därvid emellertid

rösträtten är på visst sätt inskränkt. Jorddelningslagen innehåller intet

stadgande om rätt för kommun att tillerkänna valman ersättning för inställelse

vid valförrättning. Vid angivna förhållanden torde kommunerna ej

vara berättigade fatta beslut av dylikt innehåll.

I 11 kap. 4 § vattenlagen stadgas, att — med vissa avvikelser som här

kunna lämnas å sido — vattenrättsnämndemän skola utses för varje tingslag

på det sätt som om utseende av ägodelningsnämndemän finnes stadgat.

På grundval av kommunallagskommitténs tidigare omnämnda betänkande

II med förslag till ändrade bestämmelser om ersättning åt innehavare av

s. 61 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

61

kommunala förtroendeuppdrag framlades genom proposition nr 88 för 1950

års riksdag förslag till bl. a. lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930

(nr 251) om kommunalstyrelse på landet och lag angående ändring i lagen

den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad. På hemställan av

konstitutionsutskottet i utlåtande nr 13 antog riksdagen nämnda lagförslag,

varefter Kungl. Maj :t den 9 juni 1950 (SFS nr 287 och 288) utfärdade lagar

i enlighet med de antagna förslagen. Lagarna ha trätt i kraft den 1 januari

1951.

Enligt de genomförda lagändringarna gäller bl. a., att kommun äger tillerkänna

ledamot av kommunal styrelse eller nämnd dagtraktamente för normalfallen

med högst tio kronor och för särskilt tidskrävande sammanträde

eller förrättning eller där det eljest finnes påkallat av särskilda förhållanden

med icke i lag maximerat belopp, att kommun må tillerkänna ledamoten

resekostnadsersättning, som dock ej må överstiga belopp, beräknat enligt

vissa i lag angivna grunder, att kommun kan besluta om ersättning för resdag

till ledamoten, om han är bosatt på så stort avstånd från sammanträdeseller

förrättningsstället, att resan fram eller åter måste företagas å särskild

dag, samt att kommun för ledamots resa utom kommunen må besluta om

ersättning för resa efter särskild grund.

Förslaget.

Propositionen vill bereda valmännen för val av ägodelningsnämndemän

och vattenrättsnämndemän samma möjligheter till gottgörelse som ledamöter

av kommunala nämnder och styrelser äga.

Departementschefen.

»Någon meningsskiljaktighet synes icke råda därom, att kommun bör äga

rätt besluta att valmännen för utseende av ägodelningsnämndemän och vattenrättsnämndemän

skola för inställelse vid valförrättning erhålla dagtraktamente,

ersättning för särskild resdag och resekostnadsersättning efter

de grunder som i kommunallagarna stadgas angående sådan gottgörelse till

ledamöter i styrelser och nämnder.»

Utskottet.

Huvuddelen av förslagen i propositionen åsyfta att förenkla förfarandet

vid lantmäteriförrättningar. Förenklingarna avses skola vinnas genom ändringar

i jorddelningslagen, sammanläggningslagen och fastighetsbildningslagen.

Delreformer i större lagverk kunna visserligen vara förenade med

åtskilliga olägenheter. När arbetet å en fullständig och samtidig lagrevision

måste bli vidlyftigt, kan emellertid ändamålet med lagrevisionen ofta ernås

på ett smidigare och mindre tidsödande sätt genom successiva reformer av

partiell karaktär. Vad gäller förevarande rättsområde har väl redan före
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11,

bådats ett förslag till en helt ny lag beträffande fastighetsbildningen å landsbygden.

Under den ansenliga tid, som av allt att döma torde förflyta innan

nämnda förslag kan framläggas, äro dock vissa partiella ändringar av gällande

lagstiftning motiverade. Som skäl för att de i propositionen avsedda

förenklingarna böra genomföras redan nu har åberopats det brådskande behovet

av att minska arbetsbelastningen inom lantmäteriväsendet. Nödvändigheten

av att nedbringa lantmätarnas arbetsbörda betonades redan av statsutskottet

vid 1949 års riksdag. Som ett medel härför anvisades bl. a. omedelbara

lagändringar i syfte att rationalisera förrättningsförfarandet. Propositionens

förenklingsförslag kunna sägas vara grundade å statsutskottets

av riksdagen godkända uttalanden. Mot att förenklingarna åstadkommas

genom partiella reformer synes därför icke kunna riktas någon erinran.

De lagändringar, propositionen i nyss berörda del förordar, äro enligt utskottets

mening över lag ägnade att göra proceduren vid lantmäteriförrättning

enklare. En förutsättning för att förenklingar skola kunna godtagas

är givetvis att dessa ej vinnas på bekostnad av rättssäkerheten. Ej heller

härvidlag har utskottt funnit anledning till erinringar. Vissa synpunkter,

vilka utskottet i ett par avseenden anlagt vid sin granskning av förslagen,

vill utskottet likväl anmäla.

Enligt 19 kap. 5 § andra stycket jorddelningslagen kan som nämnts lantmäteristyrelsen

bemyndiga annan än lantmätare att verkställa avstyckning

för bostadsändamål inom vissa områden med tätortskaraktär. Beträffande

förslaget att upphäva sagda bestämmelse har departementschefen yttrat,

att denna kunde utgå utan att avsevärd ändring i sak syntes behöva genomföras.

I administrativ ordning skulle nämligen kunna stadgas, att lantmäteristyrelsen

ägde förordna den, som har kompetens att innehava befattning

såsom mätningsman i stad, att verkställa på viss distriktslantmätare

ankommande avstyckning av nu avsedd art. Utskottet har tolkat detta uttalande

från departementschefens sida som att de administrativa föreskrifter,

vilka övervägas, icke skola föranleda att kompetenskraven å förrättningsmannen

sättas lägre än som gällt vid tillämpningen av stadgandet i

19 kap. 5 § andra stycket jorddelningslagen.

Vad angår förslaget att gode mäns medverkan vid lantmäteriförrättning

icke längre skall vara obligatorisk, har under förarbetena å propositionen

framhållits, bl. a. av departementschefen, att gode män också i fortsättningen

böra biträda, då förrättningen gäller frågor av stort allmänt intresse

eller då betydande enskilda intressen stå emot varandra. Detta är också

utskottets uppfattning. I de motioner, som väckts i anledning av propositionen,

har ifrågasatts, huruvida ej vid handläggningen av antydda frågor

biträde av gode män borde säkras genom uttryckliga lagregler. Utskottet,

som påpekar att gode män alltid skola tillkallas när sakägare så begär, delar

emellertid departementschefens åsikt, att behovet av gode män icke

bör generellt anknytas till visst slag av frågor. Jämväl utskottet finner följaktligen,

att bedömandet av när gode män skola tillkallas bör vara obundet

av tvingande lagstadganden. Däremot får anses påkallat att till ledning

s. 63 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

63

för detta bedömande lämnas vissa allmänna anvisningar. Departementschefen

har ställt i utsikt, att sådana skola utfärdas i administrativ ordning.

Den inställning, departementschefen givit till känna om lämpligheten av

gode mäns medverkan i vissa fall, låter förmoda att anvisningarna skola

rekommendera dylik medverkan exempelvis i frågor, som innefatta betydelsefulla

avvägningar av enskilda sakägares inbördes intressen, ävensom

i värderingsfrågor. Utskottet har ingen erinran mot att anvisningarna komma

att innehålla en rekommendation i denna riktning.

I samband med omnämnda förslag om ändringar i förenklingssyfte föreslås

i propositionen viss revision av de materiella reglerna om ägoutbyte.

Det synes vara allmänt omvittnat, att dessa regler delvis äro osmidiga och

att de till följd härav ibland icke tillåta ägoutbyten som te sig önskvärda

för att främja jordbrukets yttre rationalisering. Från olika håll ha lagändringar

sedan länge påyrkats. Utskottet vill tillstyrka, att också dessa ändringar

genomföras såsom partiella reformer.

I vad ändringarna avse tvångsägoutbyte gå de ut på dels att något utöka

kretsen av de situationer, för vilka detta institut må användas, dels ock

att vidga möjligheterna till jämkning av ägolott mot gottgörelse i penningar.

I sistnämnda hänseende föreslås att den nu gällande tvåprocentgränsen

utbytes mot en femprocentgräns som huvudregel. Som ett villkor för tvångsägoutbyte

skall liksom hittills gälla, att ägoutbytet ej orsakar förfång för

delägare å någondera sidan. Förrättning sker enligt jorddelningslagen »utan

förfång», då förrättningen för fastighet, som ingår däri, icke länder till

minskning i värde. I omnämnda motioner har framställts önskemål om att

uttrycket förfång i lagreglerna rörande tvångsägoutbyte ersattes med det

mera allmängiltiga ordet skada. Härigenom skulle vinnas att tvångsägoutbyte

förhindrades, där utbytet skulle vålla olägenheter för den som genom

detsamma skulle få ett icke önskat tillskott i mark. Motsvarande önskemål

framställdes av lantmäteristyrelsen under remissbehandlingen av fastighetsbildningssakkunnigas

förslag, som i denna del innehar att tvåprocentregeln

skulle utbytas mot en tioprocentregel. I sitt bemötande av lantmäteristyrelsens

uttalande erinrade departementschefen om att möjligheterna till

byte av jord mot penningar enligt propositionen skulle hållas inom en

femprocentmarginal. Departementschefen hänvisade vidare till att tvångsägoutbytet

jämväl i fortsättningen skulle tjäna enbart arronderingssyften

och sålunda icke vara ett allmänt instrument för den yttre jordbruksrationaliseringen.

Det kunde därför väntas, att ej heller framdeles hyte av jord

mot penningar skulle förekomma i mera avsevärd omfattning. Vid sådant

förhållande behövde enligt departementschefen icke befaras att några olägenheter

av betydelse skulle uppstå för den som tilldelades ett icke önskat

marklillskott. Utskottet biträder denna departementschefens mening. Att i

förevarande avseende ersätta termen förfång med ordet skada kan med

denna ståndpunkt icke anses påkallat.

Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran mot ändringsförslagcn

beträffande ägoulbyte.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Tredje lagutskottets utlåtande i;r 11.

Förslaget om ersättning åt valmän för val av ägodelnings- och vattenrätt

snämndemän föranleder ej någon anmärkning från utskottets sida.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å motionerna 1:473 och

II: 607, i den mån dessa icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört i sin motivering, bifalla förevarande

proposition.

Stockholm den 4 maj 1951.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,

Werner, Eskilsson, Ivar Persson*, Grym* och Boo;

från andra kammaren: herrar Stjärne, Ericsson i Sörsjön, Andersson

i Dunker*, Holm, Johansson i Torp, Utbult*, Larsson i Karlstad och Persson

i Appuna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

511330

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.