Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande, av skyldigheten för ägare av vissa, äldre fastigheter att förse hustaken med. skyddsanordningar m. m.

1951-04-05 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1951:3, Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande, av skyldigheten för ägare av vissa, äldre fastigheter att förse hustaken med. skyddsanordningar m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr ?>.

Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande,

av skyldigheten för ägare av vissa, äldre fastigheter

att förse hustaken med. skyddsanordningar m. m.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 220,

vilken behandlats av tredje lagutskottet, har herr Lindblom m. fl. hemställt,

»att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte, efter den närmare utredning som må befinnas nödig, företaga

omprövning av frågan om fortsatt giltighet av 71 och 178 §§ byggnadsstadgan,

såvitt avser byggnader, för vilka byggnadslov beviljats före den 1 juli 1944,

samt att, i avbidan å nämnda omprövning, Kungl. Maj:t måtte medgiva förlängt

anstånd efter den 1 juli 1952 med fullgörande av de i berörda paragrafer

avsedda åtgärderna».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen

och byggnadsstyrelsen. Arbetarskyddsstyrelsen har vid sitt yttrande

fogat yttranden från samtliga yrkesinspektörer. På begäran av utskottet har

yttrande därjämte avgivits av Svenska landstingsförbundet.

fjällande bestämmelser.

De av motionärerna berörda paragraferna i byggnadsstadgan den 30 juni

1947 (nr 390) ha i hithörande delar följande lydelse.

»71 §.

1 mom. Byggnad skall, i den mån det erfordras, vara försedd med takluckor

eller andra öppningar för uppstigning på taket.---

2 mom. Byggnad, vars höjd överstiger 8 meter, skall, där ej Konungen

för viss stad annorlunda förordnar, tillika förses med hållfasta och varaktiga

anordningar till skydd mot olycksfall vid arbete å taket, därvid skall gälla

följande.

1. Tak, som lutar 1:4 eller mera, skall förses med nockräcke av stadigt

järnrör i lämpliga fästanordningar. Räcket skall vara beläget omkring 15

centimeter från takytan samt vid ena sidan av och i jämnhöjd med taknocken.

Är genom taknocken skorsten eller liknande anordning uppdragen,

skall vid dennas nedre sida anordnas nockräcke eller runt densamma anbringas

skorstensband med handgrepp.

2. Å tak, som lutar 1:4 eller mera, skall därjämte vid takfoten eller tak
7n5

si Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sand. 3 avd. Nr 3.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

brott antingen anordnas ståndränna eller annan rännanordning, som lämnar

stadigt fotfäste, eller ock utföras snöräcke, dock att snöräcke icke bör anordnas

vid vinkelrännas utlopp eller eljest, om därigenom större snöanhopning

kan uppstå.

3. Är å tak, som har en lutning av 1:4 eller mera, taknocken belägen

mer än en meter från uppstigningsöppning, skall järnstege anbringas mellan

denna och taknocken eller, om uppstigningsöppningen endast är avsedd för

förbindelse med skorsten, mellan öppningen och skorstenen. Är å sådant tak

avståndet i sidled mellan skorsten, som skall rensas av skorstensfejare, och

närmaste uppstigningsöppning större än en meter, skall mellan denna och

skorstenen takbrygga utföras med en bredd av minst 25 centimeter.

4. Takfönster med större dageröppning än 60 X 80 centimeter samt lanterniner

skola, om de uppskjuta mindre än 35 centimeter över takytan, upptill

och vid sidorna omgärdas med skyddsräcke av minst 75 centimeters höjd.

överstiger takfönstret eller lanterninens bredd 4 meter, skall räcket framdragas

även vid nedre sidan.

Ljusbrunn skall omgivas med räcke eller annan skyddsanordning med en

höjd av minst 75 centimeter.

3 mom. Ävvikelse från bestämmelserna i 1 och 2 mom. må medgivas av

byggnadsnämnden, då särskilda skäl äro därtill.

178 §.

Bestämmelserna i 71 § 1 mom. första stycket samt 2 mom. skola gälla även i

fråga om byggnader, för vilka byggnadslov beviljats före denna stadgas

ikraftträdande, därvid skall iakttagas, att föreskrivna åtgärder skola vara utförda

senast den 1 juli 1949, därest ej Konungen annorlunda bestämmer,

samt att byggnadsnämnden skall övervaka bestämmelsernas tillämpning och

göra för ändamålet erforderliga besiktningar.»

Förevarande bestämmelser ha till syfte att förebygga olycksfall vid takarbete.

De gälla för städer och stadsliknande samhällen. Skulle för område

på landet med byggnadsplan eller utomplansbestämmelser särskilda byggnadsföreskrifter

erfordras till skydd mot olycksfall vid takarbete, har förutsatts,

att sådana föreskrifter skola kunna meddelas i byggnadsordning för

området.

Ovan intagna bestämmelser i 1947 års byggnadsstadga överensstämma

(jfr prop. 211/1947) med vad som stadgades i 1931 års byggnadsstadga efter

en år 1944 vidtagen ändring av 59 § sistnämnda stadga. Ur Kungl. Maj:ts

proposition i ämnet år 1944 (nr 147) må följande återgivas.

»I fråga om redan uppförda byggnader har stadsplaneutredningen föreslagit

en tidsfrist å fem år för genomförandet. Förkortning av denna tid till

tre år har påyrkats av landsorganisationen m. fl. sammanslutningar, medan

överståthållarämbetet och byggnadsnämnden i Stockholm däremot förordat

viss förlängning. Fastighetsägareförbundet har för sin del ansett, att ikraftträdandet

beträffande befintliga byggnader borde uppskjutas till tidpunkt,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr ii.

som Kungl. Maj:t ägde bestämma, sedan fritt hyresläge inträtt i landet.

Anledning torde visserligen finnas till antagande att en tidsfrist av fem år

skall vara tillräcklig för åtgärdernas genomförande. Skulle omständigheterna

omöjliggöra detta, lärer Kungl. Maj:t böra förordna om erforderligt uppskov.»

Kungl. Maj:t har genom brev den 20 augusti 1948 (SFS 624/1948) förordnat,

att i fråga om byggnader, för vilka byggnadslov beviljats före den 1 juli

1944, skola de i 178 § byggnadsstadgan avsedda åtgärderna vara utförda

senast den 1 juli 1952. Brevet var närmast föranlett av en framställning från

byggnadsstyrelsen om uppskov till nämnda datum. Styrelsen hade framhållit,

att tillgången på de byggnadsmaterial vilka erfordrades för ifrågavarande

skyddsanordningar vore mycket knapp och att färdigställandet av skyddsanordningar

till förenämnda äldre byggnader därför borde uppskjutas till

dess mera normala förhållanden inträtt. Riksförsäkrmgsanstalten hade i

ärendet anslutit sig till byggnadsstyrelsens hemställan om uppskov, men betonat

angelägenheten av att skyddsåtgärderna snarast möjligt genomfördes.

Vid takarbeten hade nämligen årligen inträffat olycksfall och olyckstillbud,

företrädesvis å äldre hus, där erforderliga anordningar till förebyggande av

nedstörtande icke förefunnits. Särskilt vid de hus, där lämpliga anordningar

för livlinas fästande saknats, hade takarbetena medfört olycksfallsrisker.

Yttrandena.

Meningarna äro i remissyttrandena delade, då det gäller den i motionen

begärda omprövningen av frågan om fortsatt giltighet av förevarande paragrafer

i byggnadsstadgan, såvitt de avse byggnader, för vilka byggnadslov beviljats

före den 1 juli 1944. Motionärernas hemställan om anstånd efter 1 juli

1952 med utförande av här ifrågavarande åtgärder tillstyrkes däremot i stort

sett.

Med anledning av att motionärerna önskat erhålla viss statistik över

olycksfall vid takarbete anför arbetarskyddsstyrelsen följande.

Arbetarskyddsstyrelsen har genom hänvändelse till riksförsäkringsanstalten

sökt att få fram en dylik statistik. En fullständig sådan har dock ej

kunnat åstadkommas men anstalten har likväl tillmötesgått styrelsens framställning

såtillvida, att utredning verkställts beträffande antalet invalid- och

dödsfall vid takarbete under åren 1944—47. Följande uppgifter ha härvid

erhållits.

År

A n

t a 1

Summa

Antal olycksfall som troligen

undvikits, om skydd enligt

71 § byggnadsstadgan

funnits

invalid fall

(lödafall

1914

10

3

13

4

1945

16

6

92

7

1946

9

4

13

4

1947

19

4

16

5

Summa

47

17

64

20 Vdärav 6

dödsfall)

Enligt dessa uppgifter skulle omkring 30 % av invalid- och dödsfallen troligen

lia undvikits om i 71 § föreskrivna skyddsanordningar funnits. Av upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande ur ''■>.

gifterna framgår vidare, att olycksfallen i allmänhet inträffat icke sä mycket

vid sotnings- och snöskottningsarbete å hustak utan fastmer vid ett- flertal

andra, vanligen förekommande takarbeten, såsorn täckning av tak med plåt,

målning eller tjärning av tak, påläggning av papp eller tegel, plåtslageri- och

reparationsarbete samt skorstensmurning. Yad beträffar den höjd, från vilken

den skadade eller förolyckade fallit, konstateras, att i 13 av de 20 fall, som

angivas i sista kolumnen, uppgifter om höjden saknas och att i 6 fall denna

uppgives till 8 meter och däröver. För övriga i tabellen angivna 44 olycksfall

lämnas i anstaltens utredning höj duppgifter, som variera mellan ca 2,5 och

(i meter eller mera. Det synes härav kunna slutas, att skyddsanordningar,

varom föreskrives i 71 § 2 inom., skulle vara erforderliga även vid byggnader

med lägre höjd än 8 meter. Det må framhållas, att några uppgifter om kostnaderna

för de i tabellen angivna olycksfallen ej kunnat erhållas. Då fråga

är om invalid- och dödsfall torde emellertid kostnaderna uppgå till betydande

belopp.

Innan arbetarskyddsstyrelsen tager ställning till frågan om en omprövning

av byggnadsstadgans förevarande bestämmelser redogör

styrelsen något för yrhesinspektörernas uppfattningar i ämnet.

Yrkesinspektörerna anse i allmänhet att fordran på ifrågavarande skyddsanordningar

å äldre byggnadstak icke bör eftergivas. Med hänsyn till rådande

förhållanden beträffande material och arbetskraft uttala sig emellertid flera

vrkesinspektörer för att med genomförandet av föreskrivna skyddsåtgärder

meddelas ytterligare anstånd. Några yrkesinspektörer åter ifrågasätta, huruvida

icke vidtagandet av åtgärderna inom den angivna tiden bör begränsas att

avse endast sådana byggnader, vilkas takform eller skorstensplacering göra

anordningarna särskilt erforderliga, eller gälla blott industribyggnader och

liknande. Med åberopande av den eftergiftsmöjlighet som inrymmes i byggnadsstadgans

71 § 3 mom. förordas av några yrkesinspektörer, att det överlämnas

åt byggnadsnämnderna att i förekommande fall meddela erforderlig

avvikelse från bestämmelserna och att åt dem meddelas nödiga direktiv i

detta hänseende, så att en enhetlig tillämpning av bestämmelserna erhålles.

Sådan eftergift anses böra kunna meddelas framför allt beträffande hus, som

beräknas komma att rivas inom eu snar framtid. Med hänsyn till svårigheten

att på äldre hustak anordna betryggande skyddsräck och till de kostnader

anordnandet härav kommer att medföra, instämma två yrkesinspektörer i

motionärernas hemställan.

Härefter yttrar arbetarskyddsstyrelsen.

Yad angår den i motionen ifrågasatta omprövningen vill arbetarskyddsstyrelsen

framhålla, att vid bedömande av denna fråga hänsyn i första hand

måste tagas till olycksfallsrisken för de arbetstagare, som sysselsättas med

arbete å tak. Såsom framgår av ovan meddelade uppgifter inträffa årligen

ett flertal svåra olycksfall genom nedstörtande från tak, vilka medföra invaliditet

eller dödlig utgång. Det är sålunda uppenbart, att behov av skyddsåtgärder

föreligger vid arbete å hustak. Förutom de fasta skyddsanordningar,

varom föreskrives i byggnadsstadgans 71 §, kunna härvid jämväl livbälte och

säkerhetslina komma i fråga. Föreskrifter härom meddelas i 41 § arbetarskyddskungörelsen

den 6 maj 1949 (nr 208) liksom även i kungörelsen den

14 januari 1938 (nr 16) om användande av livbälte jämte säkerhetslina vid

arbete å vissa hustak. Vissa underhålls- och reparationsarbeten å hustak äro

emellertid ofta av tillfällig och kortvarig natur och erfarenheten visar, att

vid utförande av sådana arbeten arbetstagarna ej sällan underlåta att begagna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande in 3. o

livbälte och säkerhetslina. I inånga fall beror detta också på att anordningar

för säkerhetslinans fästande ej finnas å taket.

Enligt arbetarskyddsstyrelsens mening får behovet av skyddsanordningar

å hustak anses hava klarlagts och prövats vid så många tillfallen, att det är

uppenbart, att fordran på ifrågavarande skyddsanordningar icke bör frångås.

Det kan ej heller vara försvarligt att skilja på nya och äldre byggnader i bär

berörda hänseende, då flertalet av de olycksfall, som inträffa vid takarbete,

hänföra sig till äldre hus, där tillfredsställande anordningar till förebyggande

av olycksfall genom nedstörtande i regel icke finnas. Att lita till, såsom

motionärerna förutsätta, att vissa yrkeskategorier ha stor vana och rutin,

när det gäller att undvika här åsyftade olycksfallsrisker, bör från arbetarskyddssynpunkt

icke godtagas. Styrelsen är väl medveten om att ett genomförande

av föreskrivna åtgärder beträffande äldre byggnader i åtskilliga fall

erbjuder praktiska svårigheter på grund av takets utförande och beskaffenhetmen

anser sig med hänsyn till den stora olycksfallsrisken icke kunna frångå

kravet på betryggande skyddsanordningar även å äldre byggnaders tak.

Ehuru det icke tillkommer styrelsen att uttala sig därom kan det enligt styrelsens

mening ifrågasättas, om icke vidtagandet av berörda skyddsanordningar

å hustak jämväl är eu betydelsefull åtgärd från civilförsvarssynpunkt,

särskilt med tanke på att vid eventuella skador å taken ovan personal måste

beträda desamma.

Ej heller Svenska landstingsförbundet anser sig kunna tillstyrka ett upphävande

av byggnadsstadgans förevarande bestämmelser beträffande äldre

byggnader.

Byggnadsstyrelsen synes däremot vilja i någon män tillmötesgå motionärerna

i förevarande avseende. Nyttan och behovet av här berörda skyddsanordningar

kunde enligt styrelsens mening i visa fall ifrågasättas. Detta gällde

främst s. k. snöräcke på sådana byggnader — såväl äldre som nyare — där

av olika anledningar snöskottning regelmässigt icke erfordrades. Snöräcke

vore nämligen närmast avsett som fotstöd vid snöskottning och dylikt invid

takfoten. Styrelsen ämnade i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj: t att

uppdraga åt de den 27 februari 1951 tillkallade sakkunniga för utredning

angående möjligheterna att förenkla byggnadslagstiftningen att utreda frågan

om lämpligheten av de i 178 § byggnadsstadgan avsedda åtgärderna.

Beträffande motionärernas hemställan om anstånd med utförande

av här berörda åtgärder å äldre byggnader anför byggnadsstyrelsen.

I hur stor utsträckning de i 178 § byggnadsstadgan avsedda åtgärderna

hittills utförts är omöjligt att exakt angiva. Man torde dock kunna utgå ifrån

av de upplysningar som byggnadsstyrelsen inhämtat, att endast ett ringa

antal enskilda fastighetsägare i samband med takreparationer utfört sådana

skyddsanordningar. På statliga och kommunala byggnader synas skyddsanordningar

ha anbringats i något större utsträckning. Kostnaderna för att för

närvarande utföra de resterande arbetena i enlighet med ovannämnda paragraf

i byggnadsstadgan kunna icke beräknas utan att ingående och tidskrävande

utredningar verkställas angående antalet byggnader, som skola förses

med skyddsanordningar, samt beskaffenheten av takbeläggningen m. in.

hos dessa byggnader. En överslagsmässig uppskattning av kostnaderna ger

emellertid till resultat, att dessa skulle bli betydande. Såvitt byggnadssty
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr S.

relsen kan bedöma torde de, såsom motionärerna angivit, uppgå till flera tiotal

miljoner kronor.

Knappheten på det slag av byggnadsmaterial som erfordras för uppsättande

av ifrågavarande skyddsanordningar är fortfarande stor och det är ej

osannolikt att situationen beträffande dessa material kommer att ytterligare

försämras under den närmaste tiden. Den betydande efterfrågan som skulle

giva sig till känna under det närmaste året, om skyddsanordningarna skulle

färdigställas före den 1 juli 1952, förefaller under dessa förhållanden ur flera

synpunkter mycket betänklig, bland annat med hänsyn till den löpande produktionen

av nybyggnader. Byggnadsstyrelsen har i denna fråga samrått med

.statens handels- och industrikommission, som starkt understrukit ovanstående

synpunkter.

Under hänvisning till sina ovan intagna uttalanden meddelar byggnadsstyrelsen,

att styrelsen — med hänsyn till angelägenheten av att i nuvarande

tidsläge största möjliga återhållsamhet iakttages vad beträffar olika slag av

investeringar — har för avsikt att i god tid före den 1 juli 1952 hos Kungl.

Maj:t begära uppskov med vidtagande av de bär avsedda åtgärderna intill

den 1 juli 1955 eller den senare tidpunkt Kungl. HJaj :t med hänsyn till

rådande förhållanden kan finna skäl medgiva.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att situationen vad gäller arbetskraftstillgången

knappast är bättre utan snarare sämre än sommaren 1948,

då uppskov med bestämmelsernas ikraftträdande medgavs. Under åberopande

härav samt av synpunkter, vilka sammanfalla med de av byggnadsstyrelsen

anförda, tillstyrker arbetsmarknadsstyrelsen motionärernas hemställan om

förlängt anstånd.

Jämväl Svenska landstingsförbundet finner ett dylikt anstånd motiverat.

I nu berörda hänseende anför arbetarskyddsstyrelsen.

Det är enligt styrelsens uppfattning tydligt, att i 71 § föreskrivna skyddsanordningar

i ringa utsträckning utförts vid äldre byggnader och att ett

genomförande av åtgärderna före den 1 juli 1952 sannolikt kommer att medföra

betydande svårigheter på grund av otillräcklig tillgång på material och

arbetskraft. Det är ej heller uteslutet, att byggnadsregleringen och tillståndsgivningen

i samband därmed kommer att utgöra hinder för åtgärdernas

genomförande. Med hänsyn härtill uppställer sig den av motionärerna berörda

irågan om förlängt anstånd med genomförande av de i angivna paragrafer

föreskrivna åtgärderna. Ett uppskjutande på längre tid anser sig styrelsen

dock ej kunna tillstyrka, särskilt vid betraktande av det antal invalid- och

dödsfall som årligen inträffa vid arbete å hustak. Enligt styrelsens mening

synes böra övervägas, huruvida icke genomförandet av de ifrågavarande åtgärderna

borde kunna ske efter olika linjer. Förslagsvis uppställas följande

alternativ:

1. Med genomförande av de i 178 § byggnadsstadgan avsedda åtgärderna

medgives anstånd för ytterligare två år eller till och med den 30 juni 1954,

dock att byggnadsnämnd äger föreskriva, att för byggnad, där behovet av

skyddsanordningar är särskilt stort, sådana anordningar skola vidtagas

snarast möjligt.

2. Kungl. Maj:ts förordnande att de i 178 § byggnadsstadgan avsedda

åtgärderna skola vara utförda senast den 1 juli 1952 bibehålies oförändrat

men kompletteras med en bestämmelse, att byggnadsnämnd

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

äger i särskilda fall meddela dispens för högst två år med genomförandet

av åtgärderna. Det förutsattes härvid, att byggnadsnämnds dispensrätt

under övergångstiden gives en vidare tolkning än som torde framgå arv

förarbetena till 71 § 3 mom. (jfr prop. nr 147/1944, s. 21). För byggnad,

där behovet av skyddsanordningar är särskilt påkallat, torde dispens i allmänhet

ej böra lämnas eller i varje fall blott för kort tid, t. ex. högst 1 år.

Då alternativ 2 medför ett omfattande dispensförfarande förordar styrelsen

det första alternativet.

Utskottet.

Bestämmelserna om skyldighet för fastighetsägare att förse yttertak med

vissa fasta skyddsanordningar infördes efter riksdagens hörande år 1944 i då

gällande byggnadsstadga. De tillkommo i syfte att förebygga olycksfall vid

takarbeten. Hänsynen till takarbetarnas säkerhet föranledde också att reglerna

bibehöllos vid tillkomsten av 1947 års byggnadsstadga. På grund av ett Kungl.

Maj:ts beslut, som fattats jämlikt bemyndigande i byggnadsstadgan, kommer

förenämnda skyldighet icke att gälla förrän den 1 juli 1952 beträffande de

byggnader, för vilka byggnadslov beviljats före den 1 juli 1944. Motionärerna

önska en omprövning av bestämmelserna, då det gäller dessa äldre byggnader.

I avbidan på resultatet av omprövningen bör enligt motionen skyldighet för

ägare av äldre byggnad att ha utfört skyddsanordningar inträda först senare

än den 1 juli 1952.

Det är ogörligt att med fullkomlig säkerhet beräkna de ekonomiska, konsekvenserna

av ett ikraftträdande av ifrågavarande bestämmelser beträffande

äldre byggnader. Det står emellertid utom diskussion att betryggande skyddsanordningar

böra finnas å taken på såväl äldre som nyare byggnader. En

omprövning av förevarande bestämmelser i byggnadsstadgan bör enligt utskottets

mening endast ta sikte på att söka undersöka, om icke detta mål

skulle kunna nås på bättre sätt än enligt bestämmelserna och utan så stora

kostnader som de nödvändiggöra. I sistnämnda hänseende må framhållas att

byggnadsstyrelsen hyst tvivel om behovet i vissa fäll av de snöräcken, som

nämnas i 71 § 2 mom. 2. byggnadsstadgan. En utredning rörande de frågor,

bestämmelserna reglera, anser utskottet önskvärd. Då emellertid byggnadsstyrelsen

förklarat sig ämna hos Kungl. Maj:t föreslå en dylik utredning anser

utskottet icke behövligt att riksdagen till Kungl. Maj:t avlåter en skrivelse i

ärendet.

Utskottet delar även motionärernas uppfattning, att ett uppskov med ikraftträdandet

av bestämmelserna om ifrågavarande skyddsanordningar bör äga

rum. Härför tala även andra skäl än som framgå av det föregående. Tillgången

på material för anordningarna samt på arbetskraft är för närvarande

synnerligen knapp. Det är även viktigt att i dagens läge begränsa investeringarna.

Sedan emellertid byggnadsstyrelsen förklarat sig ämna hos Kungl.

Maj:t anhålla om uppskov med bestämmelsernas ikraftträdande, anser utskottet

det även onödigt att i detta hänseende föreslå någon riksdagens

skrivelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa

att förevarande motion icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 5 april 1951.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,

Werner*, Eskilsson, Ivar Persson, Grym och Uhlén;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Stjärne, Ericsson i

Sörsjön, Åhman, Andersson i Mölndal, Johansson i Torp, Jansson i Aspeboda

och Larsson i Karlstad.

*) Ej närvarande vid utlfttandets justering.

Stockholm 1051. Iv. L. Beckmans Boktryckeri,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.