Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943

1951-04-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1951:6, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

1

Nr 6.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 9 mars 1951 dagtecknad proposition, nr 94, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång

för byggnadsarbete.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för

byggnadsarbete1, vilken enligt lag den 26 maj 1950 (nr 226) gäller till och

med den 30 juni 1951, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni

1952.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft dels

fyra i anledning av densamma väckta motioner, nämligen inom första kammaren

nr 371 av herr Cassel m. fl. och nr 372 av herr Sunne m. fl. samt

inom andra kammaren nr 485 av herr Nolin m. fl. och nr 486 av herr Wedén

m. fl., dels ock två före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen

inom första kammaren nr 75 av herr Arrhén m. fl. och inom andra

kammaren nr 287 av herr Hellbacken m. fl.

I motionerna I: 371 och II: 485, vilka äro likalydande, har hemställts,

»att riksdagen, vid antagandet av förslaget om förlängd giltighet av lagen

om tillståndstvång för byggnadsarbete måtte uttala, att bostadsbyggandet

samt — upp till en kostnad av högst 30 000 kronor — andra anläggningsarbeten

böra undantagas från tillståndstvång».

I motionerna 1:372 och 11:486, vilka äro likalydande, har erinrats om

de synpunkter, som framförts i de likalydande motionerna 1: 250 av herr

Lindblom m. fl. och II: 369 av herr Ohlin m. fl. om åtgärder i syfte att

öka bostadsbyggandet. Enligt motionärernas mening borde dessa synpunk
1

Senaste lydelse i vissa delar se SFS 1948:186 och 749.

Iiiliang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 3 avd. Nr 6.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

ter beaktas. Vidare har i motionerna I: 372 och II: 486 förordats en höjning

från 20 000 kronor till förslagsvis 30 000 kronor av den kostnadsbegränsning

som gäller för att länsarbetsnämnderna skola äga befogenhet

avgöra vissa icke närmare specificerade ansökningar om byggnadstillstånd.

Slutligen har framhållits angelägenheten av en uppmjukning av gällande

bestämmelser om byggnadstillstånd för det fall att yrkesinspektör lämnat

anvisning å åtgärder, som vore nödvändiga enligt arbetarskyddslagen.

I likalydande motionerna I: 75 och II: 287 har hemställts att riksdagen

måtte besluta »att fritidsstugor, friliggande garage och övriga dylika småhus

må utan byggnadstillstånd uppföras av jord med utnyttjande av egen

eller frivillig arbetskraft, att bostadshus för jordbruks- och skogsbruksfastighets

eget behov samt egnahem för egna anställda må utan byggnadstillstånd

uppföras av jord med utnyttjande av egen personal (arbetskraft),

att uppdrag gives åt statens kommitté för byggnadsforskning att inhämta

tekniska och ekonomiska erfarenheter från modernt jordhusbygge i andra

länder och att i den mån så erfordras utföra kompletterande undersökningar,

att de statliga verk och bolag samt kommunala institutioner, inom

vilka byggnadsverksamhet förekommer, uppmärksamgöras på de erfarenheter,

som erhållas i fråga om jordhusbygge i och för att när så befinnes

lämpligt utnyttja desamma vid bygge.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj :ts förslag och

för yrkandena i motionerna, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej

lämnas här nedan hänvisa till propositionen och motionerna.

Över motionerna I: 75 och II: 387 har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttranden av arbetsmarknadsstyrelsen,

statens kommitté för byggnadsforskning och statens forskningskommitté

för lantmannabyggnader.

Gällande rätt in. in.

Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. nr 186/1948 och 749/1948) om tillståndstvång

för byggnadsarbete gäller —- sedan dess giltighetstid blivit förlängd,

senast genom lag den 26 maj 1950 (nr 226) — till och med den 30

juni 1951.

Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete stadgar i 1 §, att Konungen

äger vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden, i den mån det finnes erforderligt

för att upprätthålla ett fast penningvärde och befrämja en ändamålsenlig

användning av förnödenheter och arbetskraft, förordna, att 2—7 §§ i

lagen skola äga tillämpning. I 2 § stadgas att byggnadsarbete icke må

bedrivas utan särskilt tillstånd (byggnadstillstånd), vilket meddelas av

Konungen. I den mån Konungen förordnar därom må tillstånd meddelas

jämväl av myndighet, åt vilken Konungen uppdrager att utöva tillsyn över

tillämpningen av lagen, eller myndighet, som är underordnad tillsynsmyn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

digheten. Vidare innehåller lagen, i 3 § definition å begreppet byggnadsarbete,

i 4 § föreskrift om att i byggnadstillstånd må stadgas begränsning

eller villkor för arbetets bedrivande eller för användningen av förnödenheter

eller arbetskraft, i 5 § bestämmelse om undantag i vissa fall från

kravet på tillstånd för byggnadsarbete, i 6 § stadgande om rätt till tillträde

till arbetsplats m. in. för dem, som ha att taga befattning med tillsyn över

efterlevnaden av lagen, samt i 7 § åläggande för den, som bedriver byggnadsarbete,

samt för hos honom anställd arbetstagare att lämna de upplysningar

och förete de handlingar, som äro erforderliga för tillsynens utövande.

Slutligen finnas i lagens 8—15 §§ straff-, åtals- och fullföljdsbestämmelser

ävensom i 16 § stadgande, enligt vilket Konungen eller efter

Konungens förordnande tillsynsmyndigheten äger meddela närmare tilllämpningsföreskrifter.

Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640; ändr. nr 882/1943, 148/1945,

752/1945, 222/1946, 79/1947, 883/1947, 750/1948, 520/1949, 654/1949 och

368/1950) med tillämpningsföreskrifter till lagen den 30 juni 1943 (nr 444)

om tillståndstvång för byggnadsarbete, vilken kungörelse trädde i kraft den

1 augusti 1943, har Kungl. Maj :t förordnat, att 2—7 §§ nyssnämnda lag

skola äga tillämpning samt meddelat tillämpningsföreskrifter till lagen.

Beträffande beslut i ärenden om byggnadstillstånd gäller i huvudsak

följande.

Kungl. Maj:t har uppdragit åt länsarbetsnämnderna att avgöra ansökningar

om byggnadstillstånd som avse bostadshus, byggnad eller anläggning

för jordbrukets, skogsbrukets eller fiskets behov, rivningsarbete samt

annat byggnadsarbete, som beräknas kosta högst 20 000 kronor. Från länsarbetsnämndernas

befogenhet ha dock undantagits ärenden, som röra statliga

företag eller företag, för vars utförande ansökan hos Kungl. Maj :t om

bidrag eller lån gjorts eller är avsedd att göras. Sistnämnda förbehåll gäller

emellertid ej sådana tjänstebostäder för folkskolans lärare, där Kungl. Maj:t

beviljat statsbidrag. Arbetsmarknadsstyrelsen äger avgöra övriga byggnadstillståndsärenden

med samma undantag, som angivits beträffande länsarbetsnämnderna.

I fråga om statliga företag har arbetsmarknadsstyrelsen

dock bemyndigats att meddela byggnadstillstånd i de fall, där för arbetets

utförande erforderliga medel anvisats av Kungl. Maj :t eller eljest finnas

tillgängliga. Länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadsstyrelsen ha tillerkänts

underställningsrätt, nämnderna i förhållande till styrelsen och styrelsen

i förhållande till Kungl. Maj :t. Arbetsmarknadsstyrelsen har i regel

underställt Kungl. Maj :ts prövning ärenden, där kostnaderna beräknas överstiga

500 000 kronor, ävensom ärenden, som ansetts vara av principiell

betydelse. I

I propositionen nr 66 till 1950 års riksdag om förlängning av lagen om

tillståndstvång för byggnadsarbete berördes frågan huruvida en detaljregle
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nv 6.

ring av förevarande slag vore nödvändig och lämplig för att åstadkomma

den investeringsbegränsning, som ansåges erforderlig. Härvidlag erinrades

om att nuvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, enligt

Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1949 tillkallat sakkunniga för att

verkställa utredning och avgiva förslag om formerna för den framtida investeringskontrollen.

Efter en redogörelse för direktiven för de sakkunniga,

vilka antagit namnet 1949 års investeringskommitté, framhölls, att det i

avvaktan på resultatet av kommitténs arbete syntes vara nödvändigt att

begagna sig av det dittills tillämpade systemet.

I anledning av propositionen nr 66/1950 uttalades i en vid tredje lagutskottets

utlåtande nr 17/1950 fogad reservation, vilken bifölls av riksdagen

(skrivelse nr 267/1950), att det måste betraktas som lyckligt, om detaljregleringen

kunde ersättas av föreskrifter och åtgärder av mera generell

natur. I reservationen underströks vidare vikten av att investeringskommitténs

utredning slutfördes snarast och att om möjligt förslag till omläggning

av kontrollsystemet, innebärande en avveckling av den individuella

detaljregleringen, förelädes 1951 års riksdag. Slutligen uttrycktes den förväntningen,

att Kungl. Maj:t genomförde såväl de inskränkningar i sakligt

hänseende av byggnadsregleringen som de förenklingar i handläggningen

av tillståndsärendena, som förhållandena medgåve.

Enligt vad i den nu framlagda propositionen uppgivits avser investeringskommittén

att inom de närmaste månaderna slutföra sitt arbete. Kommittén

torde emellertid icke komma att förorda, att byggnadsregleringen

under nu rådande förhållanden omedelbart avvecklas.

Propositionen.

I propositionen har föreslagits att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

skall erhålla förlängd giltighet t. o. m. den 30 juni 1952.

Beträffande skälen för lagförslaget har föredraganden, statsrådet Andersson,

anfört följande:

»Vid behandlingen i årets statsverksproposition (»Inkomsterna») av

finansplanen har framhållits, att det ekonomiska läget under sommaren

och hösten 1950 undergick en genomgripande förändring. Den utveckling

mot fortskridande stabilisering av den samhällsekonomiska balansen, som

under den tidigare delen av år 1950 kännetecknade det ekonomiska livet

inom landet, avlöstes av ett läge med återuppflammande inflationistiska

tendenser. Den ekonomiska politikens angelägnaste uppgift under det framförliggande

året måste vara att skapa förutsättningar för att den anpassning

av pris- och lönenivåerna som ägde rum finge karaktären av engångsförskjutning.

Investeringsverksamheten måste hållas inom ramen för tillgängliga

resurser. De förhoppningar man tidigare närt om möjligheterna

att avveckla byggnadsregleringen eller ersätta den med någon annan mera

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

generell form av reglering, läte sig tyvärr icke infria i nuvarande läge.

En ansvällning av den samlade byggnadsverksamheten finge förhindras.

Detta hade kommit till uttryck i den för år 1951 upprättade investeringsbudgeten,

vilken tjänade som allmän riktlinje för handhavandet av regleringsverksamheten

på detta område.

Innan jag närmare redogör för investeringsbudgeten för 1951, vill jag

framhålla, att det med den förut antydda förändringen i det ekonomiska

läget under sommaren och hösten 1950 icke har ansetts möjligt att i vidare

mån än som redogjorts för i propositionen nr 66 till 1950 års riksdag

medgiva några undantag från tillståndstvånget. Å andra sidan ha emellertid

ej heller några skärpningar härvidlag ansetts nödvändiga. Den ändring

beträffande statliga väg- och brobyggnadsarbeten, för vilken kommer att

närmare redogöras i det följande, innebär icke någon uppmjukning i sakligt

hänseende av byggnadsregleringen utan är endast avsedd att möjliggöra

vissa förenklingar i fråga om handläggningen av dessa tillståndsärenden.»

Den i investeringsbudgeten för 1951 ingående tillståndsbudgeten har det

utseende som framgår av tabell å s. 6. I tabellens not 3 redogöres för ändringen

i handläggningen beträffande statliga väg- och brobyggnadsärenden.

Statsrådet Andersson har understrukit att tillståndsbudgeten betraktas

som ett arbetsinstrument, som ger riktlinjer för tillståndsgivningen. Med

hänsyn till nödvändigheten av att i varje läge ernå en efter de ekonomiska

förändringarna snabb anpassning av planerna kunde sådana ändringar av

tillståndsramarna komma att vidtagas, som funnes erforderliga.

Rörande investeringsbudgeten i övrigt får utskottet hänvisa till förevarande

proposition nr 94 (s. 6—9) ävensom till bihang 2 (nationalbudgeten,

s. 78—81) och bihang 3 (investeringsbudgeten) av bilaga 1 till årets statsverk

sproposition.

Lagrådet har lämnat förslaget utan anmärkning.

Yttranden över motionerna rörande jordhusbygge.

De tre yttrandena över motionerna I: 75 och II: 287 stödja icke motionärernas

hemställan om lättnader i byggnadsregleringen för jordhusbygge.

Särskild forsknings- och utredningsverksamhet rörande jordhusbygge anses

av de båda hörda forskningskommittéerna icke höra till de mest angelägna

uppgifterna inom den svenska byggnadsforskningen.

I ämnet yttrar statens kommitté för byggnadsforskning.

Kommittén har tidigare under sin verksamhet haft uppe till diskussion

frågan om jordhus, men har ej utdelat några anslag till forskning avseende

problem i samband med uppförandet av sådana hus. Detta har bland annat

motiverats av alt del synts lämpligt avvakta resultaten från redan påbörjade

undersökningar i andra länder.

Utomlands har bedrivits forskning avseende jordhusbygge och främst

skall här nämnas de undersökningar som under de senaste åren pågått i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

Miljoner kronor

tillstånds-

Tillstånds-

givning 1950

budget 1951

A. Nybyggnader av bostäder..........................

1 3001

1 1601

B. Jordbruk, skogsbruk, fiske..............................

92

6a

C. Egentlig industri..............................

210

150

D. Kraft- och belysningsverk...................

SO

80

E. Handel, inkl. kvm-kvot för affärslokaler etc., inrymda i

bostadshus................................

77

F. Samfärdsel (utom vägar) .....................

91

93,5

G. Förvaltning, civilförsvar, sociala ändamål, sjuk- och hälso-

vård in. m..............................

66

95

H. Skolor, kyrkor, övriga samlingslokaler m. m.............

133

163

I. Väg- och gatuarbeten, broar, vatten- o. avloppsledn., vat-

tenverk m. m..............................

160

1703

J. Militära byggnader................................

28

50

K. Diversekvot (rep.-, underhålls-, till- o. ombyggnadsarbete

å bostäder samt smärre arbeten av annat slag)..........

118

100

I- Sportstugor .........................

15

M. Reservkvot ................................

10

10

Summa

2 297

2 1684

1 I fråga om nybyggnad av bostäder avser kvotbelastningen antal lägenheter och

icke kostnadsbelopp. I den mån genomsnittskostnaderna bli högre än de beräknade inträder

en automatisk stegring av tillståndsbeloppen.

2 Avser endast byggnader för fiske, växthus, flottledsanläggningar, gemensamma anläggningar

för flera jordbruksfastigheters behov m. m. Tillståndstvång föreligger ej

beträffande ekonomibyggnader för jordbruksfastighets eget behov.

3 För statliga väg- och brobyggnadsarbeten skall under 1951 icke krävas särskilda

byggnadstillstånd annat än vad gäller garage och andra husbyggnader. Investeringsverksamheten

i vad avser såväl förstärkning och förbättring av vägar samt vägbeläggningar

— för vilka arbeten under 1950 ej krävts särskilda byggnadstillstånd — som vägoch

brobyggnadsarbeten regleras i stället fr. o. m. budgetåret 1950/51 genom en av

Kungl. Maj:t fastställd totalram för medelsförbrukningen å respektive anslag. Denna

medelsförbrukningsram förutsättes bliva oförändrad under budgetåret 1951/52 frånsett

justeringar som betingas av ändringar i löne- och prisnivån. Mellan vägförvaltningarna

och länsarbetsnämnderna skall samråd äga rum angående igångsättning av

^byggnader, förbättrings-, förstärknings- och beläggningsarbeten. Det ankommer på

länsarbetsnämnderna att övervaka, att den totala åtgången av arbetskraft för samtliga

arbeten, inkl. underhållsarbeten och entreprenörers arbeten, icke ökas. Inom den oförändrade

totalramen kunna följaktligen vissa förskjutningar äga rum, t. ex. genom ökning

av vägbyggnader och motsvarande minskning av beläggningsarbeten.

4 Vid fixeringen av tillståndskvoterna har man tills vidare utgått från 1950 års

kostnadsnivå. Det förutsättes, att kvoterna under loppet av 1951 höjas i proportion

till den kostnadsstegring, som inträffar från 1950 till 1951.

Australien, Danmark, Frankrike, Sydafrika och USA. Den tillgängliga litteraturen

är relativt omfattande. Hänvisningar till denna har bl. a. givits

i den år 1950 av Förlagsaktiebolaget Hem i Sverige publicerade boken

» J ordhusbygge ».

De i litteraturen redovisade resultaten och erfarenheterna rörande jordhus

kan ej alltid direkt översättas till svenska förhållanden beroende på

att många faktorer varierar i de olika länderna. Sådana faktorer är klimat,

jordmaterial, priser, standardkrav samt material- och arbetskraftssituation.

De undersökningar, som i Danmark bedrivits med bidrag från det

danska Statens Byggeforskningsinstitut, torde emellertid kunna tjäna som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 0.

viss vägledning vid bedömning av frågan om man i Sverige för närmare utredning

skall ta upp problem i samband med jordhusbygge.

Kommittén har med anledning av de väckta motionerna hemställt hos

Statens Byggeforskningsinstitut i Danmark om upplysningar rörande de

med medel från byggeforskningsinstitutet bedrivna undersökningarna. Ur

det svar som byggeforskningsinstitutet vänligen tillställt kommittén citeras

följande: »Da instituttet bevilgede midler till forspgene, var der stor knaphed

her i landet på mursten og fagkert arbejdskraft, og der syntes derfor

åt vsere mening i åt spge denne byggemetode fremmet. Knapheden på mursten

er nu afhjulpet, og selv om den faglserte arbejdskraft endnu ikke er

rigelig, har resultatet dog vieret det ovenmevnte. Instituttet betragter derfor

for sit vedkommende de gjorte anstrengelser som spildte og kan, medmindre

forholdene i Sverige är vaesentligt forskellige fra forholdene her,

dårligt anbefale, åt der nu anvendes penge på en forskning indenfor dette

område i Sverige.

Kvaliteten af de udfprte bygvaerker er sikkert tilstrsekkelig, men under

normale forliold vil omkostningerne ikke kunne konkurrere med det traditionale

bvggeri, så medmindre De regner med, metoden hos Dem skal

anvendes på landet og fortrinsvis ved anvendelse af bygherrens egen arbejdskraft,

tror vi som sagt ikke, åt den vil kunne opnå stprre succés.»

Kommittén vill framhålla, att besparingarna vid jordhusbygge synes

mycket ovissa. Vid bedömningen av storleksordningen av eventuella besparingar

måste beaktas att vid exempelvis ett enplans enfamiljshus den totala

väggkostnaden, d. v. s. kostnaden för ytter- och innerväggar samt grundmurar,

torde utgöra mellan 15 och 20 procent av den totala byggnadskostnaden.

Tar man hänsyn till att i jordhus grunden ofta utföres av betong

eller möjligen av s. k. geobetong, d. v. s. jord blandad med cement (ungefär

120 kg cement per m3 geobetong) samt till att mellanväggar ofta utföres

av vanliga byggnadsmaterial kommer besparing främst att kunna göras

i fråga om ytterväggarna, vilka torde svara för mindre än 10 procent av

den totala byggnadskostnaden. Möjligheterna för kostnadsminskningar är

således begränsade och en eventuell vinst torde i bästa fall kunna uppgå

till någon procent. Även om en liten besparing vore möjlig eller om kostnaderna

vore desamma som vid konventionella byggnadsmetoder kan man

tveka inför jordhusbyggande med hänsyn bl. a. till att jordhus medför en

viss osäkerhet ur teknisk synpunkt, fordrar inlärande av en ny arbetsmetodik

även om denna är enkel, fordrar undersökning av marken för finnande

av lämplig jord, minskar golvytan vid givna yttermått på en byggnad

genom de tjocka väggarna.

De ovan angivna procentalen hänför sig endast till bostadshus. Vid fritidsstugor

och garage kan förhållandena möjligen vara något annorlunda.

Helt allmänt skall ytterligare endast framhållas att de försök, som f. n.

göres för att minska byggnadskostnaderna, i flertalet fall gått ut på att i

möjligaste mån överföra produktionen från byggnadsplats till fabrik. Man

får ej bortse ifrån den rationalisering av framställningen av byggnadsmaterial

eller byggnadselement, som är möjlig på fabrik — eu rationalisering

som torde uppväga transportkostnaderna. De konventionella byggnadsmaterialen

kan ofta utnyttjas utan särskilda instruktioner av egnahemsbyggare,

sportstugebyggare m. fl. Här skall även betonas att bedömningen av

byggnadssystem och byggnadsmaterial blir olika vid eu bristsituation.

I fråga om kommitténs möjligheter atl bevilja anslag för forskning ro
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

rande jordhusbygge skall framhållas att kommittén förfogar över synnerligen

begränsade anslag. Dessa kan ej ens tillnärmelsevis täcka medelsbehovet

för de aktuella forskningsuppgifter, i fråga om vilka man med någorlunda

säkerhet kan räkna med att forskningsverksamheten medför positiva

resultat.

Med hänvisning till vad ovan anförts får statens kommitté för byggnadsforskning

framhålla dels att forsknings- och utredningsverksamhet rörande

jordhusbygge utöver den verksamhet som redan bedrivits genom bl. a. Statens

Byggeforskningsinstitut i Danmark ej f. n. synes höra till de mest

angelägna uppgifterna inom den svenska byggnadsforskningen, dels att

ur teknisk synpunkt motiv ej synes finnas för lättnader i byggnadsregleringen

beträffande jordhusbygge.

Statens forskningskommitté för lanlmannabgggnader har närmast behandlat

frågan i den mån den berör jordbrukets byggnader. Som sammanfattning

av sina synpunkter i frågan anför forskningskommittén.

Jordhusväggen kan under vissa omständigheter innebära en viss, om än

ringa, besparing av anläggningskostnader, men dock sannolikt icke av årskostnader.

Därvid bör emellertid anmärkas, att denna byggnadsmetod medför

en icke oväsentlig ökning av arbetskraftåtgången samt att jordhusbygget

endast i viss omfattning kan utföras av amatörer, enär putsning m. m.

bör utföras av fackkunnigt folk. Metoden torde ha sin största betydelse vid

stor materialbrist men god tillgång på arbetskraft. Tekniskt sett torde förhållandet

vara sådant, att f. n. praktiskt taget inga personer här i landet

behärskar jordbyggnadstekniken, medan speciellt inom jordbruket ett stort

antal personer ha praktisk erfarenhet av betongbyggnadsteknik, betongstenstillverkning

m. in. Likaså bör framhållas, att i fråga om småhus, tillverkningen

av monteringsfärdiga sådana i vårt land nått en mycket stor

utveckling. Detta gäller i första rummet trähus, som kan uppföras på byggnadsplatsen

med mycket liten mängd arbetskraft och i huvudsak av amatörer.

Även i fråga om stenmaterial har monteringstekniken utvecklats därhän,

att icke fackkunniga personer i stor omfattning kunna medverka vid

uppförande av sådana hus. Tillgången på yrkeskunniga byggnadsarbetare

för jordbrukets behov är mycket knapp. Någon minskning av yrkeskunnigt

folk vid uppförande av jordhus i förhållande till andra byggnadsmetoder,

vilka nu stå till buds vid lantbruket, kan forskningskommittén för sin del

icke finna bliva följden av detta tillvägagångssätt.

Med vad sålunda ovan anförts vill statens forskningskommitté för lantmannabyggnader

ha framhållit, att någon betydelse när det gäller övervägande

i fråga om lättnader i byggnadsregleringen kan detta byggnadsförfaringssätt

icke tillmätas åtminstone f. n. Forskningskommittén vill vidare

ifrågasätta, om man med nuvarande knappa forskningsanslag skall uppdraga

åt statens kommitté för byggnadsforskning att utreda frågan om

jordhusbygge i annan mån än detta kan göras genom utnyttjande av redan

tillgänglig erfarenhet på området. De kvalificerade byggnadstekniker, som

leda byggnadsverksamheten för det allmännas del, böra av eu sådan utredning

få möjlighet att bedöma denna byggnadsmetods lämplighet för

ifrågavarande byggnadsverksamhet.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför bl. a.

Motionärerna ha framhållit, att arbetena kunna utföras av icke fackmän,

nämligen av byggherren eller hans anhöriga. Detta kan dock styrelsen icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

anse vara något motiv för lättnader i byggnadstillståndsbestämmelserna, då

redan tidigare en successiv skärpning genomförts på detta område, senast

i och med borttagande av den s. k. familjebyggarregeln. Trots lättnader i

övrigt borttogs familjeregeln med hänsyn till svårigheter med gränsdragning

och de komplikationer som följde härmed.

Det synes f. ö. icke vara möjligt att uppföra byggnader av här avsett slag

utan anlitande av fackmän.

Styrelsen kan alltså icke tillstyrka motionärernas hemställan om lättnader

i byggnadsregleringen för jordhusbygge med hänsyn dels till att denna

byggnadsmetod ännu icke synes vara tillräckligt utforskad, dels till att nu

förmodade besparingar i material och arbetskraft icke synas i och för sig

motivera detta, dels ock till att de föreslagna lättnaderna torde medföra en

investeringsökning, som i nuvarande läge måste undvikas.

Utskottet.

Under våren 1950 torde allmänt ha förmodats, att de jämförelsevis normala

ekonomiska förhållanden, vilka vid sagda tid ernåtts inom landet,

skulle komma att bestå under de närmaste åren. Det är mot denna bakgrund

de uttalanden böra ses, vilka under vårsessionen av 1950 års riksdag gjordes

till förmån för en avveckling år 1951 av regleringsåtgärderna enligt lagen

om tillståndstvång för byggnadsarbete.

Utvecklingen sedan våren 1950 har emellertid lett till en utpräglad försämring

av det ekonomiska läget. Kungl. Maj :ts möjligheter att i nödig utsträckning

begränsa investeringsverksamheten torde därför icke böra inskränkas.

Visserligen ha tecken kunnat iakttagas på att tillståndsgivningen

enligt här förevarande lag icke utnyttjas i samma omfattning som tidigare.

Härav lär dock icke kunna slutas att i nuvarande läge lagen kunde upphöra

att gälla eller inskränkas. Det torde alltså vara nödvändigt, att Kungl.

Maj:t erhåller den fullmakt, som en förlängning av lagen innebär. Utskottet

vill därför tillstyrka, att lagen gives fortsatt giltighet under ytterligare

ett år.

I de motioner, som utskottet behandlat i samband med förevarande proposition,

påyrkas vissa lättnader i tillämpningen av lagen.

Enligt motionerna 1:371 och 11:485 bör bostadsbyggandet undantagas

från tillståndstvång. Under åberopande av den kontroll, som i annan ordning

utövas beträffande investeringar i bostäder, anse motionärerna nämligen

det icke vara påkallat att kravet på särskilt byggnadstillstånd för bostadsbyggande

upprätthålles. Härutinnan vill utskottet hänvisa till sitt uttalande

om nödvändigheten av att tillräckliga möjligheter att begränsa investeringarna

stå till Kungl. Maj :ts förfogande. Verkningarna av att bostadsbyggandet,

som utgör mer än hälften av den nu tillståndsberoende

byggnadsverksamheten, skulle undantagas från tillståndstvång torde i väsentliga

delar icke kunna beräknas. Innan resultatet av 1949 års investe
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

ringskommittés överväganden i denna fråga föreligger, lär i varje fall icke

ett dylikt undantag kunna förordas. Av här anförda skäl är det också olämpligt

att beträffande andra anläggningsarbeten än bostadsbyggande nu göra

det undantag, som i förenämnda motioner anses möjligt, där byggnadskostnaderna

icke överskrida 30 000 kronor. Utskottet får alltså avstyrka bifall

till motionerna 1:371 och 11:485.

Enligt vad som anförts i motionerna I: 250 och II: 369, vilka hänvisats

till statsutskottet, bör man överväga en större ökning av bostadsbyggandet

än den 1951 års investeringsbudget tillåter. Motsvarande inskränkning av

andra grenar av byggnadsverksamheten borde därvid komma i fråga. I de

till tredje lagutskottet hänvisade motionerna I: 372 och II: 486 har hemställts

bl. a. att ovan antydda synpunkter borde beaktas. Emellertid har utskottet

— sedan samråd ägt rum med vederbörande statsutskottsavdelning

— ansett lämpligast att förevarande avvägningsspörsmål tages upp till bedömande

allenast i samband med behandlingen av nämnda till statsutskottet

hänvisade motioner.

Såsom erinras i motionerna I: 372 och II: 486, har Kungl. Maj:t uppdragit

åt länsarbetsnämnderna att avgöra vissa icke närmare specificerade ansökningar

om byggnadstillstånd, där kostnaderna beräknas icke komma att

överstiga 20 000 kronor. Enligt motionärernas mening måste denna kostnadsgräns

numera anses ligga för lågt. Den borde därför höjas, förslagsvis

till 30 000 kronor. Utskottet vill ansluta sig till denna uppfattning. En oförändrad

kostnadsgräns skulle innebära, att ärenden, vilka vore jämförbara

med dem vilka tidigare tillhört länsarbetsnämndernas prövning, till följd

av inträffade kostnadsstegringar skulle falla under arbetsmarknadsstyrelsens.

En dylik centralisering av tillståndsprövningen bör enligt utskottets

mening undvikas.

I motionerna I: 372 och II: 486 har slutligen hemställts om viss uppmjukning

av byggnadsregleringen vad gäller åtgärder som av yrkesinspektör

föreskrivits jämlikt arbetarskyddslagen. Utskottet vill medgiva, att dylika

åtgärder i vissa fall kunna te sig så angelägna, att de icke böra hindras av

bestämmelserna om byggnadsreglering. Huruvida så är fallet bör dock bedömas

ur de synpunkter, som vid varje särskilt tillfälle bestämma omfattningen

av byggnadsregleringen. Åtminstone torde detta få gälla så länge

betydande lättnader i byggnadsregleringen icke kunna genomföras. Med

hänsyn till det sagda bör åtgärd av ifrågavarande slag icke få vidtagas utan

att för byggnadsregleringen ansvarig myndighet åtminstone blivit hörd i

ärendet. Att i fråga om förevarande äienden överflytta beslutanderätten

från arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd till arbetarskyddsstyrelsen

eller yrkesinspektör synes knappast innebära en förenkling. Utskottet

finner sålunda icke tillräckliga skäl föreligga att i förevarande avseende

förorda någon ändring av gällande tillämpningsföreskrifter till lagen om

tillståndstvång för byggnadsarbete.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

I vidare mån än som ovan nämnts anser sig utskottet alltså icke kunna

tillstyrka bifall till motionerna 1:372 och 11:486.

I motionerna I: 75 och II: 287 har hemställts om lättnader i byggnadsregleringen

beträffande husbyggen av jord samt om vissa andra åtgärder

till främjande av jordhusbygge. Utskottet anser det synnerligen önskvärt,

att byggnadsmetoder utarbetas som minska byggnadskostnaderna utan att

därigenom en godtagbar byggnadsstandard äventyras. Motionärernas uppfattning,

att jordbyggemetoderna i flera avseenden vore jämställda med

andra metoder för husbyggnad, har dock icke vunnit stöd i remissyttrandena.

Utskottet anser sig med hänsyn härtill böra avstyrka bifall till nu

berörda motioner.

På grund av vad här ovan yttrats får utskottet alltså hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

B. att motionerna I: 371 och II: 485 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna I: 372 och II: 486, utöver vad utskottet

här ovan anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
D.

att motionerna I: 75 och II: 287 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1951.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,

Eskilsson, Ivar Persson, Grym, Pålsson* och Boo;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Stjärne, Ericsson i

Sörsjön, Åhman, Andersson i Mölndal* och Jansson i Aspeboda,* fru Torbrink

samt herr Larsson i Karlstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

RESERVATION.

av herrar Eskilsson och Larsson i Karlstad, som ansett att utskottets utlåtande

bort ha följande lydelse:

»Under våren 1950 ansågos åtskilliga tecken tyda på en stabilisering av

det ekonomiska läget inom landet. Vid behandlingen år 1950 av Kungl.

Maj:ts proposition (nr 66) om förlängd giltighet av lagen om tillstånds
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.

tvång för byggnadsarbete ansåg sig därför riksdagen kunna uttala förhoppningar

om avveckling under år 1951 av den individuella detaljregleringen

på detta område.

En sådan ekonomisk situation har dock på grund av den internationella

utvecklingen och den inom landet förda ekonomiska politiken sedermera

uppkommit, att restriktioner tydligen ännu icke kunna undvaras beträffande

användningen av landets resurser. Kungl. Maj:ts befogenhet att begränsa

investeringsverksamheten torde för den skull i nuvarande läge böra

i viss utsträckning bibehållas även i fråga om byggnadsverksamheten. Utskottet

vill därför icke motsätta sig, att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

ännu en gång gives förlängd giltighet under ytterligare ett år

men anser sig i detta sammanhang böra giva uttryck åt sin förväntan att

en sådan ekonomisk politik kommer att föras att behov av ytterligare förlängning

icke skall uppstå.

Emellertid komma de väsentligt ökade byggnadskostnaderna i förening

med åtstramningen på kreditmarknaden förmodligen att medföra en på

vissa områden, särskilt bostadsbyggandets område, minskad byggnadsverksamhet.

Såsom tecken på en dylik utveckling kan man tyda sådana fall,

då beviljade byggnadstillstånd lämnats outnyttjade. Härav kommer läget

på bostadsmarknaden att ytterligare förvärras. Det är under sådana förhållanden

angeläget, att lättnader i byggnadsregleringen i syfte att stimulera

bostadsproduktionen tagas under övervägande. I de motioner, som utskottet

behandlat i samband med förevarande proposition, påyrkas dylika

lättnader.

Enligt motionerna I: 371 och II: 485 bör bl. a. bostadsbyggandet undantagas

från tillståndstvång. Under åberopande av den kontroll, som i annan

ordning utövas beträffande investeringar i bostäder, anse nämligen motionärerna

kravet på särskilt byggnadstillstånd för bostadsbyggande opåkallat.

En ökad frihet för byggnadsverksamheten ansluter sig till de önskemål

om sakliga lättnader och ett enklare förfaringssätt, som föregående års

riksdag uttalade vid detta ärendes behandling. Ett betydelsefullt steg i

denna riktning vore otvivelaktigt om familjebostäder för stadigvarande

bruk undantoges från byggnadsregleringen. Därigenom skulle tillkomsten

av dylika bostäder främjas samtidigt som det frivilliga sparandet till egna

hem stimulerades. Utskottet vill därför i anledning av förevarande motioner

kraftigt understryka önskvärdheten av att Kungl. Maj :t till omedelbar

prövning upptar frågan om att genomföra lättnader i byggnadstillståndslagen,

dels i avseende på bostadsbyggandet, dels vad avser anläggningsarbeten.

Vad dessa senare angår bör arbeten förslagsvis upp till en anläggningskostnad

av 30 000 kronor kunna frigivas från tillståndstvång. Därigenom

skulle en administrativ förenkling kunna genomföras och. särskilt

småföretagsamheten beredas väsentliga lättnader utan att mera påtagliga

risker skulle uppstå.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6. 13

Enligt vad som anförts i motionerna I: 250 och II: 369 -—--(lika

med utskottet) — — -— nu berörda motioner.

På grund av vad här ovan yttrats får utskottet alltså hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

B. att motionerna 1:371 och 11:485 måtte anses besvarade

med det ovan anförda;

C. att motionerna I: 372 och II: 486, utöver vad utskottet

här ovan anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

D. att motionerna I: 75 och II: 287 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:164 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 a1 i texten