Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 6 § lagen om rätt till fiske. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 95 i första kammaren av herr Bergh och herr Andersson, Lars, samt nr 131 i andra kammaren av herr Jansson i Kalix m. fl.

1951-04-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1951:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 6 § lagen om rätt till fiske. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 95 i första kammaren av herr Bergh och herr Andersson, Lars, samt nr 131 i andra kammaren av herr Jansson i Kalix m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

1

Nr 7.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av

6 § lagen om rätt till fiske.

Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 95 i första kammaren av herr

Bergh och herr Andersson, Lars, samt nr 131 i andra kammaren av herr

Jansson i Kalix m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har riksdagen föreslagits att i huvudsaklig

överensstämmelse med Kungl. Maj :ts förslag till 1950 års riksdag

besluta, att 6 § lagen om rätt till fiske skall erhålla följande lydelse:

»Vid kusten av Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs

och Uppsala län må varje svensk medborgare i enskilt vatten bedriva fiske

efter strömming och skarpsill med notar och sådana skötar och sillnät, som

äro att anse som rörliga redskap.»

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionärernas förslag,

tår utskottet hänvisa till motionerna.

Efter framställning av länsstyrelsen i Norrbottens län har utskottet beslutat

bereda länsstyrelsen tillfälle att yttra sig över motionerna. I samband

härmed har utskottet berett länsstyrelserna i Västerbottens, Västernorrlands,

Gävleborgs och Uppsala län samt fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök

tillfälle att avgiva yttranden i ärendet. Sådana ha inkommit från

samtliga ovan nämnda myndigheter. Därjämte ha till utskottet översänts av

länsstyrelsen i Norrbottens län utdrag av protokoll vid sammanträde inför

länsstyrelsen den 3 mars 1951 med hushållningssällskapets fiskerinämnd

ävensom representanter för kustfiskarförbundet samt ägare av enskilda

fiskevatten och personer som arrendera eller eljest fiska i sådana vatten, av

länsstyrelsen i Västerbottens län yttranden av fiskeriintendenten i övre norra

distriktet och hushållningssällskapets fiskerinämnd samt utdrag av protokoll

fört vid årsmöte med Tynderö fiskareförening den 4 februari 1951, av

länsstyrelsen i Västernorrlands län yttrande av hushållningssällskapets fiskerinämnd

ävensom en skrift från vissa fiskerättsägare i norra Ångermanland,

av länsstyrelsen i Gävleborgs län yttrande av hushållningssällskapets fiskerinämnd,

av länsstyrelsen i Uppsala län yttranden av Tierp-Snatra fiskevårdsförening,

Karlholms arbetares sportfiskeklubb, Uppsala läns fiskareförbund,

Grönö byamän i österlövsta socken och fiskeriintendenten i österhavets distrikt

samt slutligen av fiskeristyrelsen yttrande av fiskeriintendenten i övre

norra distriktet. Till utskottet ha dessutom överlämnats skrivelser från Västerbottens

och Uppsala läns fiskareförbund.

En deputation från Uppsala län har i ärendet fått företräde inför utskottet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. Sand. Nr 7.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

Gällande rätt m. m.

I proposition nr (SO till 1950 års riksdag föreslogs, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad den s. k. fiskerättskommittén anfört i sitt betänkande

(SOU 1947:47), att 6 § lagen om rätt till fiske skulle erhålla följande

lydelse:

Vid kusten av Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs

och Uppsala län må varje svensk medborgare i enskilt vatten bedriva fiske

efter strömming och skarpsill med notar ävensom med skötar och sillnät,

vilka äro att hänföra till rörliga redskap.

I utlåtande över förenämnda proposition förordade tredje lagutskottet

(uti. nr 23/1950 s. 23 och 24), att vid kusten av ifrågavarande län varje

svensk medborgare skulle få bedriva fiske med rörligt redskap icke blott efter

strömming och skarpsill utan även efter annan fisk, dock ej efter lax.

Utskottet anförde härvidlag följande:

Däremot vill utskottet för norrlandskusten och Uppsala läns kust förorda

större frihet till fiske än enligt Kungl. Maj :ts förslag. Vid stora delar av dessa

kuster är fisket med rörligt redskap, i regel dock ej efter lax, redan nu av

ålder fritt för envar. Sådant fiske, särskilt efter sik och siklöja, är mångenstädes

vid dessa kuster av betydelse för yrkesfiskarena och även för de

många binäringsfiskarena (jfr SOU 1947: 47 s. 270, 374—406). Även i fråga

om trakter, där dylik sedvana nu icke finnes, tala enligt utskottets mening

starka skäl för att införa sådan frihet. Några större olägenheter för jordägarna

skulle ej vållas, och inlösningssummorna torde bli ganska måttliga.

Bruttovärdet för allt här avsett fiske (alltså frånsett strömming, skarpsill,

lax och vad av annan fisk som fångas i fasta redskap) har uppgivits

till 50 000—100 000 kronor per år, däri inberäknat även sådant fiske som av

ålder bedrivits fritt. De fasta redskapen, såsom strömmings-, sik- och laxryssjor,

böra emellertid liksom hittills förbehållas jordägarna, och genom

22 § i förslaget till lag om rätt till fiske få strandägarna i fråga om de fasta

redskapen t. o. in. ännu något bättre skydd än hittills. Även fisket efter

lax, som av gammalt betraktats såsom artskilt från annat fiske, bör förbli

strandägarnas. Detta fiske bedrives inom det enskilda vattnet, förutom

med fasta redskap, mest med laxnät så grovtrådiga och stormaskade att de

klart avvika från redskap som sättas efter annan fisk. Skulle framdeles

någon lokal reglering av fisket visa sig påkallad, t. ex. vid en älvmynning,

ankommer det på länsstyrelsen att med stöd av fiskeristadgan utfärda erforderliga

ordnings- och skyddsföreskrifter.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen. I enlighet med riksdagens

beslut har 6 § i den från och med den 1 januari 1951 gällande lagen om rätt

till fiske (SFS 596/1950) följande lydelse:

Vid kusten av Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs

och Uppsala län må varje svensk medborgare i enskilt vatten bedriva fiske

med rörligt redskap, dock ej efter lax.

Här torde jämväl få återgivas vissa andra bestämmelser av intresse i förevarande

sammanhang. Enligt 22 § första stycket lagen om rätt till fiske

äger länsstyrelse, till förekommande av att fiske som är förbehållet innehavare

av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som utövas med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

3

stöd av bl. a. stadgandet i 6 §, meddela föreskrifter rörande längden av de

redskap som därvid må användas och avståndet mellan dem ävensom stadga

förbud mot att utsätta skötar eller nät inom visst avstånd från notvarp

som utmärkts med av länsstyrelsen fastställt märke. Enligt 22 § andra

stycket må länsstyrelse även i annat fall än i första stycket sägs meddela de

föreskrifter som erfordras för att förebygga att fiske med fast redskap som

utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som

må bedrivas utan stöd av sådan rätt.

Jämlikt 9 § fiskeristadgan den 17 oktober 1900 äger länsstyrelsen, där så

erfordras, för viss ort meddela särskilda bestämmelser om fiskets vård och

lämpliga bedrivande.

Erinras må slutligen om bestämmelserna i den samtidigt med lagen om

rätt till fiske antagna lagen om ersättning för mistad fiskerätt m. in. Enligt

sistnämnda lag (1 §) skall ersättning av statsmedel för värdet av förlorad

förmån och för annan skada tillkomma bl. a. den jordägare, vilkens

fiskerätt inskränkes därigenom att jämlikt 6 § lagen om rätt till fiske annan

än innehavaren av den enskilda fiskerätten må bedriva fiske, som enligt

äldre lag var förbehållet strandägaren.

Yttrandena.

Bifall till motionerna tillstyrkes av länsstyrelserna i Norrbottens, Västernorrlands

och Uppsala län samt, såvitt gäller fiske vid kusten av Norrbottens

och Västerbottens län, av fiskeristyrelsen. Länsstyrelsen i Västerbottens

län anser, att frågan om en ändring av 6 § lagen om rätt till fiske bör bli föremål

för utredning. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför, att verkningarna

av fiskerättslagen närmare böra undersökas, innan en lagändring företages.

Liknande uppfattning uttalas av fiskeristyrelsen, såvitt gäller Västernorrlands,

Gävleborgs och Uppsala läns kust.

Till utveckling av sin ståndpunkt i frågan anför fiskeristyrelsen följande.

I motiveringen för sitt förslag utgå motionärerna närmast från förhållandena

vid kusten i övre Norrland. På grund härav vill fiskeristyrelsen här

först något beröra fiskeriförhållandena vid denna del av kusten, alltså vid

kusten av Norrbottens och Västerbottens län. Av såväl motionerna som

fiskeriintendentens ovannämnda yttrande framgår, att de personer, vilka vid

denna kuststräcka bedriva yrkesmässigt fiske i stor utsträckning, äro ägare

eller arrendatorer av fiskevatten. I all synnerhet är detta fallet i Norrbottens

län. Enligt fiskeriintendentens yttrande bedrives sålunda vid kusten av detta

län yrkesmässigt fiske av omkring 470 personer på arrenderat eller eget

vatten eller vid kronoholmar och endast av omkring 29 personer utan dispositionsrätt

till visst område. Typiskt för denna kuststräcka är vidare att det

yrkesmässiga fisket till mycket väsentlig de] bedrives med fasta redskap,

huvudsakligen storryssjor, och att fisket är baserat på fiskslag, som förekomma

i strändernas omedelbara närhet. Såsom framgår av fiskeriintendentens

yttrande, fiska emellertid dessa fiskare även en hel del med nät, som

äro att hänföra till rörliga redskap. De fiskslag, som här förekomma i större

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

mängd, såsom sik, laxöring in. in. låta sig nämligen också med fördel fångas

med nät, vilket gör att större antal nät utsatta i närheten av en storryssja

otvivelaktigt inverkar på fångsten i denna.

Fiskeriförhållandena vid kusten i övre Norrland skilja sig alltså i flera

avseenden principiellt från förhållandena längre söderut, där det egentliga

yrkesfisket mest sker med rörliga redskap på längre avstånd från kusten

och där det i allmänhet får anses för en fördel, att yrkesfiskarena ha största

möjliga rörelsefrihet. Det är visserligen sant, att det viktiga ålfisket vid landets

sydöstra och södra kust bedrives med stora fasta redskap, bottengarn

eller hommor, intill stränderna. Det är emellertid att observera, att ålen icke

kan i väsentlig grad utestängas från bottengarnen eller hommorna genom

rörliga redskap.

Det har framhållits, att vederbörande länsstyrelse med stöd av dels 22 §

andra stycket i fiskerättslagen, dels 9 § fiskeristadgan skulle kunna reglera

fisket med rörliga redskap så, att yrkesfiskarenas fiske med fasta redskap

icke lede skada av frifiskarenas rörliga redskap. Detta är givetvis i viss mån

sant. Det är emellertid att märka, att en inskränkning av fisket med sistnämnda

redskap med stöd av nämnda författningsrum även kommer att

gälla yrkesfiskarenas rörliga redskap och sålunda även minskar deras rörelsefrihet

och fångstmöjligheter.

Såsom ovan anförts är det fria fisket på enskilt vatten inom ifrågavarande

område enligt 6 § inskränkt i så måtto, att detsamma icke omfattar laxfisket.

Då emellertid lax och laxöring kunna fiskas med samma slags redskap, är

det tydligt, att denna bestämmelse åtminstone blir mycket svår att övervaka

och därför i många fall illusorisk.

De egenartade förhållanden, som äro rådande i övre Norrland, hade bort

motivera en särskild varsamhet vid lagens utformning i vad densamma berör

denna trakt. Ett av syftemålen med ifrågavarande lagrevision var ju

också bl. a. att söka i största möjliga mån bringa lagbestämmelserna i överensstämmelse

med rådande sedvänjor. Av fiskerättskommitténs utredning

framgår emellertid otvetydigt, att man i varje fall för övre Norrland icke kan

tala om en allmän eller förhärskande sedvänja av sådan art, att man på den

skulle kunna grunda en bestämmelse av den innebörd, som nu skett. Såvitt

fiskeristyrelsen kunnat utröna har också såväl vid sammanträden som i

skrivelser i Norrbotten och Västerbotten en praktiskt taget enhällig önskan

kommit till uttryck om en ändring av 6 § i enlighet med vad i förevarande

motioner föreslås. Enligt fiskeristyrelsens mening är också detta önskemål

berättigat.

Vad beträffar förhållandena vid kusten i de övriga län, som mera direkt

beröras av bestämmelserna uti ifrågavarande paragraf, alltså Västernorrlands,

Gävleborgs och Uppsala län, så är, som ovan antytts, yrkesfisket i

dessa län i långt mindre grad än i Norrbottens och Västerbottens län bundet

vid strandområdet, och här spelar ej heller fisket med fasta redskap samma

roll som i de två sistnämnda länen. Vad huvuddelen av det yrkesmässiga

fisket vid mellersta och södra delen av Bottniska vikens kust angår, torde

därför några större olägenheter icke förorsakas av bestämmelserna i 6 § i

dess nuvarande lydelse. Här liksom för övrigt även vid övre Norrlands kust

kan man dock befara att den stora friheten att fiska på enskilt vatten med

rörliga redskap kommer att försvaga intresset för fiskevården. Därjämte

kvarstår givetvis även här svårigheten att övervaka förbudet mot att fiska

lax med rörliga redskap på enskilt vatten. Det kan därför enligt fiskeristyrelsens

mening ifrågasättas om de nuvarande bestämmelserna äro i allo lämpliga

för Västernorrlands, Gävleborgs och Uppsala län. Innan eventuell ändring

av 6 § vidtages i vad dessa län angår synes dock mera erfarenhet böra

vinnas rörande lagens verkningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

Vad åter Norrbottens och Västerbottens län beträffar, torde det redan nu

vara sannolikt, att ett bibehållande av de nuvarande bestämmelserna kommer

att medföra så stora olägenheter, att en omedelbar lagändring får anses

motiverad. Genom en sådan åtgärd torde även kunna undgås ganska betydande

krav på ersättning för mistad fiskerätt.

På grund av vad ovan anförts får fiskeristyrelsen förorda bifall till ifrågavarande

motioner i så måtto att 6 § i lag om rätt till fiske ändras sålunda,

att det fria fisket i enskilt vatten vid kusten av Norrbottens och Västerbottens

län begränsas att omfatta fiske efter strömming och skarpsill med notar

samt med skötar och sillnät, vilka äro att hänföra till rörliga redskap.

Länsstyrelsen i Norrbottens län, som biträtt vad som yrkats i motionerna,

har framhållit, att för Norrbottens del omfattningen av det enskilda vattnel

— i motsats till vad som gällde för större delen av norrlandskusten i övrigt

och norra Upplands kust — vore högst betydande. Till följd härav innebure

den utvidgning av den fria fiskerätten, som införts genom 6 § lagen

om rätt till fiske, en väsentlig förändring av tidigare bestående rättsförhållanden.

Det borde härvid understrykas, att det för Norrbottens del icke —

frånsett den tidigare lagfästa rätten för kustbefolkningen till visst strömmingsfiske

— förekommit någon på sedvana grundad allemansrätt att bedriva

fiske på enskilt vatten. Mot den utvidgade rätten för envar att fiska

med nät och not i enskilt vatten, hade uppstått en enhällig och stark opinion

bland kustbefolkningen. De farhågor som härvid uttalats för lagbestämmelsernas

skadliga inverkningar på den bofasta ortsbefolkningens utkomstmöjligheter

syntes länsstyrelsen i högsta grad berättigade. Man borde

erinra sig, att fisket med fast redskap vid länets kust väsentligen bedreves

såsom ett fiske med storryssja. Det allvarliga hot som 6 § lagen om rätt

till fiske skapat för detta fiske kunde enligt länsstyrelsens mening icke elimineras

genom länsstyrelsens befogenheter jämlikt 22 § samma lag. Genom

frifisket komme sålunda en betydande del av fångsterna att undandragas

storryssjefisket, som i Norrbottens län användes för fiske efter lokala fiskbestånd

och efter lax på vandring mot lekplatserna. Enligt länsstyrelsens

mening vore yrkesfisket inom Norrbottens län med visst undantag helt beroende

av att storryssjefisket kunde bedrivas lönande.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att farhågorna för det nya stadgandets

verkningar till yrkesfiskets förfång i viss mån överdrivits i motionerna.

Länsstyrelsen uttalar sig likväl för en revision av stadgandet. Den

av motionärerna föreslagna lydelsen av 6 § skulle emellertid beröva den icke

strandägande befolkningen en rättighet som den enligt sedvana och även

enligt tidigare lagstiftning ägt inom betydande delar av länets öppna havskust.

I varje fall borde fiske med mete vara fritt i större omfattning än enligt

motionerna. Länsstyrelsen vill därför icke tillstyrka bifall till dessa

utan föreslår en utredning av frågan.

Enligt länsstyrelsen i Västernorrlands län torde den nya lagstiftningen om

rätt till fiske försvåra de ansatser till förbättring av fisket, som redan vidtagits

genom fiskevårdsföreningarna i länets kustband. Vidare komme ersättningarna

av statsmedel på grund av den utvidgning av frifiskerätten en
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

ligt 6 §, som vidtagits under riksdagsbehandlingen, att bli av en helt annan

storleksordning än som ursprungligen beräknats.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ansett behov att ändra 6 § icke föreliSSa

beträffande länets kust norr om Hudiksvallstrakten, medan däremot

en ändring kunde ifrågasättas beträffande länets södra kust.

Länsstyrelsen i Uppsala län antör bl. a. att 6 § icke kan anses innebära

ett stadfästande av en hittills faktiskt förekommande fiskeutövning. Länsstyrelsen

har även framhävt risken för att intresset för fiskevården på grund

av nämnda bestämmelse skulle komma att avtaga. Vidare ha omnämnts farhågor

bland yrkesfiskare för att fritidsfiskare komme att med stöd av 6 §

konkurrera med yrkesfiskarena icke blott på fiskeplatserna utan även i fråga

om försäljningen. Bestämmelserna i 22 § kunde icke i nämnvärd mån

förebygga anförda olägenheter.

Utskottet.

Den nya lagen om rätt till fiske trädde i kraft så nyligen som den 1 januari

1951. Alltsedan dess ha de fiskevatten, vilka avses i lagens 6 §, till

huvudsaklig del varit isbelagda. Möjligheterna att iakttaga lagrummets praktiska

verkningar ha därför hittills varit mycket begränsade. Motionärernas

påstående, att lagrummet får till t Öl j d att fångsterna för det yrkesmässiga

fisket nedgå och avsättningen försämras, kan sålunda knappast vara grundat

på erfarenhetsmässiga rön. Detsamma får anses gälla de remissuttalanden,

vari motionärernas uppfattning biträtts.

Enligt utskottets mening är det icke görligt att utan erfarenhet av lagrummets

tillämpning avgöra om och i vilken mån verkningarna av bestämmelsen

i fråga äro av övervägande menlig natur för yrkesfisket. Utskottet

kan på grund härav icke dela fiskeristyrelsens åsikt, att det vad angår Norrbottens

och Västerbottens län redan nu skulle vara möjligt att konstatera

behovet av en lagändring i förevarande avseende. För att bedöma huruvida

omförmälda lagrum medför olägenheter erfordras det bland annat insikter

om vilket skydd som i det särskilda fallet kan beredas enskild fiskerätt

genom bestämmelserna i 22 § lagen om rätt till fiske och 9 § fiskeristadgan.

Utskottet vill vidare erinra om att den samtidigt med lagen om rätt

till fiske införda lagen om ersättning för mistad fiskerätt in. m. förutsätter,

att 6 § lagen om rätt till fiske kan orsaka förlust helt eller delvis av enskild

fiskerätt. Enbart den omständigheten, att sådan förlust här och var uppstår,

får således icke föranleda, att lämpligheten av sistnämnda lagrum

ifrågasättes. Den inskränkning, som vållas det å enskild fiskerätt grundade

yrkesfisket, kan givetvis ofta uppvägas av vinning för sådant yrkesfiske, som

ej baseras å strandägarrätt.

Beträffande Västernorrlands, Gävleborgs och Uppsala län har också fiskeristyrelsen

ansett, att omprövning av lagrummets innehåll icke bör verkställas,

innan ytterligare erfarenhet vunnits rörande verkningarna av lagrum
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

met. Denna uppfattning är så mycket mera befogad som remissyttrandena

visa, att åtskilliga yrkesfiskare längs kusterna av de nu nämnda länen icke

önska få ändring av lagrummet till stånd.

Utskottet finner alltså, att ändring i 6 § lagen om rätt till fiske tills vidare

icke blivit övertygande motiverad. Liksom i fråga om annan nyinförd lagstiftning

böra emellertid beträffande lagen om rätt till fiske de praktiska

verkningarna av lagstiftningen följas med uppmärksamhet. De farhågor,

motionärerna givit uttryck för, torde påkalla särskilt aktgivande på de efter

hand framträdande erfarenheterna av det här ifrågavarande lagrummet.

Framgår därvid, att lagrummets gällande lydelse påtagbart skadar yrkesfisket,

kommer frågan om revision av lagrummet i ett nytt läge.

På grund av vad nu sagts får utskottet alltså hemställa,

att förevarande motioner, I: 95 och II: 131, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1951.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,

Werner, Eskilsson, Lindahl*, Grym och Ivar Nilzon*;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Dunker,

Åhman, Andersson i Mölndal*, Johansson i Torp, Utbult, Levin och Larsson

i Karlstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Grym och Andersson i Dunker.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.