Utlåtande i anledning av väckta motioner'' om ändrad lydelse av 3 § lagen om rätt till fiske. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 282 i första kammaren av herr Mannerskantz och nr 378 i andra kammaren av herr Hceggblom.
1951-04-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1951:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner'' om ändrad lydelse av 3 § lagen om rätt till fiske. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 282 i första kammaren av herr Mannerskantz och nr 378 i andra kammaren av herr Hceggblom.
Dokumentets text
Nr 8—9.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.
1
Nr 8.
Utlåtande i anledning av väckta motioner'' om ändrad
lydelse av 3 § lagen om rätt till fiske.
Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 282 i första kammaren av herr Mannerskantz
och nr 378 i andra kammaren av herr Hceggblom.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts att raksdagen för sin
del måtte antaga följande
»Förslag
till lag om ändringar i 3 § av lagen om rätt tiU fiske den
1 december 1950 (nr 596).
Härigenom förordnas, att 3 § i lagen om rätt till fiske den 1 december
1950 erhåller ändrad lydelse på sätt nedan angives:
3 §•
Vid kusten av Norrbottens län, vid kusterna av Kalmar län söder om
Kråkelund, vid kusterna av Blekinge län samt vid Skånes östra och södra
kuster må innehavare av enskild fiskerätt även utan myndighets tillstånd
sträcka fast redskap från det enskilda fiskevattnet vidare ut i allmänt vatten,
dock ej på större avstånd än tvåhundra meter från den stranden följande
kurvan för högst tre meters djup vid fastlandet eller vid ö av minst etthundra
meters längd.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1951.»
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionärernas hemställan,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Gällande rätt m. m.
Den is. k. fiskerättskommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1947:47)
som en allmän regel, att innehavare av enskild fiskerätt utan särskilt tillstånd
skulle äga rätt att sträcka fast redskap från det enskilda vattnet vidare
ut i allmänt vatten intill tvåhundra meter från den stranden följande kurvan
för högst tre meters djup vid fastlandet eller vid ö av minst etthundra meters
längd (6 § andra stycket i fiskerättskommitténs förslag till fiskelag).
I propositionen nr 60 till 1950 års riksdag uttalade föredragande departementschefen,
statsrådet Sträng, att den av fiskerättskommittén föreslagna fria
utsträckningsrätten borde medgivas endast vid sådana långgrunda kust
867
a''* Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 3 avd. Nr 8—9.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.
sträckor där yttergrämsen för det enskilda fiskevattnet enligt äldre rätt ansåges
gå ''tämligen långt från stranden och där strandägarna bedreve ett särskilt
inkomstbringande fiske med fasta redskap, medan det fria yrkesfisket
vore av sådan art att från frifiskarhåll nämnvärt intresse i allmänhet saknades
för en inskränkning i strandägarnas rätt att fiska, med fasta redskap (s. 57).
I enlighet härmed förordade departementschefen, att utsträckningsrätt av
den omfattning fiskerättskommittén föreslagit skulle tillkomma fiskerättshavare
i Norrbottens län, i Kalmar län söder om Kråkelund samt vid östra
kusten av Blekinge län (3 § första stycket i Kungl. Maj:ts förslag till lag om
rätt till fiske). "Vid sidan härav föreslogs i propositionen en regel, enligt
vilken fiskerättshavare icke måtte förvägras tillstånd att från det enskilda
vattnet sträcka fast redskap vidare ut i allmänt vatten, såvitt det prövades
kunna ske utan men för annan fiskande (2 § omförmälda lagförslag). I sistnämnda
regel avsedda tillståndsprövning skulle ankomma på myndighet, som
Kungl. Maj: t bestämde (1 § omförmälda lagförslag).
I utlåtande över förenämnda ''proposition tillstyrkte tredje lagutskottet
(uti. nr 23/1950) bl. a. den föreslagna regeln om den tillståndsbetingade utsträckningsrätten
(s. 42). Beträffande den fria utsträckningsrätten förordade
utskottet däremot, med tillstyrkande av motionen II: 441 och till viss del av
motionen I: 362, att sådan utsträckningsrätt skulle gälla, förutom vid i propositionen
föreslagna kuster, vid Skånes östra och södra kuster. Samtidigt
avstyrkte utskottet motionen I: 362 i vad däri yrkats, att den fria utsträckningsrätten
skulle gälla jämväl vid Blekinge läns södra kust, ävensom två
likalydande motioner, I: 365 och II: 442, om att- sagda utsträckningsrätt icke
skulle avse Blekinge läns östra kust (s. 11 och 12 samt 42). Till stöd för sitt
ställningstagande beträffande den fria utsträckningsrätten anförde utskottet
bl. a. följande:
Liknande förhållanden som vid de i propositionen uppräknade kusterna
torde råda även vid Skånes östra och södra kuster, och utskottet vill därför
förorda, att bestämmelsen om fri utsträckningsrätt skall gälla även vid dem.
Vid dessa långgrunda kuster torde det vattenområde, som den tillståndsfria
utsträckningsrätten skulle avse, i regel ingå i det i 1896 års lag bestämda enskilda
fiskevattnet, men det blir genom gränslagens regler allmänt vatten.
Något annat fiske, vare sig fri fiske eller angränsande fast fiske, torde icke
kunna lida intrång genom en utvidgning av den tillståndsfria utsträckningsrätten
till att gälla även Skånes östra och södra kuster. Vid Blekinge läns
södra kust däremot, ej minst vid Listerlandet, torde en tillståndsfri utsträckningsrätt
mångenstädes skada annat fiske och medföra en opåkallad utflyttning
av den enskilda fiskerätten (s. 12).
Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen. I enlighet med riksdagens
beslut bär 3 § första stycket lagen om rätt till fiske, d. v. s. bestämmelsen
om fri utsträckningsrätt såvitt här är fråga, följande lydelse:
Vid kusten av Norrbottens län, vid kusterna av Kalmar län söder om
Kråkelund, vid Blekinge läns östra kust (norr om Torhamnsudde) samt vid
Skånes östra och södra kuster må innehavare av enskild fiskerätt även utan
3
''Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.
myndighets tillstånd sträcka fast redskap från det enskilda vattnet vidare ut
i allmänt vatten, dook ej på större avstånd än tvåhundra meter från den stranden
följande kurvan för högst tre meters djup vid fastlandet eller vid ö av
minst etthundra meters längd.
Utskottet.
Motionärernas yrkanden, att den fria utsträckningsrätten måtte gälla också
vid Blekinge läns södra kust, grundas i huvudsak å påståendet, att sådan
utsträckningsrätt skulle vara nödvändig för att vidmakthålla det vid sagda
kust av ålder bedrivna ålfisket med fasta redskap. Möjligheten att efter tillståndsprövning
erhålla utsträckningsrätt anse motionärerna tydligen icke stå
till buds i önskvärd omfattning. Anledningen härtill skulle, såvitt kan utläsas
av motionerna, vara att kraven på utredning och bevisning till stöd för tillståndsansökan
i det enskilda fallet vore svåra att uppfylla.
Utskottet kan icke dela motionärernas uppfattning, att fordringarna för
att myndighet efter ansökan skulle bevilja avsedda tillstånd vore stränga.
Tvärtom framgår såväl av själva ordalydelsen av 2 § lagen om rätt till fiske
som av departementschefens uttalande i propositionen angående sagda lag,
att begäran från strandägares sida att få utsträcka fast redskap ut över yttergränsen
till det enskilda vattnet alltid skall bifallas, om det kan ske utan
men för annan fiskande. Den utrednings- och bevisningsbörda, som lägges
på sökanden, torde alltså i själva verket få anses tämligen lindrig.
Tredje lagutskottet vid 1950 års riksdag ansåg sig icke kunna förorda en
tillståndsfri utsträckningsrätt vid ifrågavarande kust. Skälen härför utvecklades
i utskottets utlåtande över förenämnda proposition. Något förhållande,
vilket skulle giva anledning att frångå berörda, av riksdagen utan erinran
lämnade uttalanden, har nu icke förebragts.
På grund av det anförda får utskottet alltså hemställa,
att förevarande motioner I: 282 och II: 378 icke matte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 april 1951.
På tredje lagutskotets vägnar:
ÅKE HOLMBÄCK.
<5
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,
Werner, Eskilsson, Grym och Ivar Nilzon*;
från andra kammaren: herrar Åhman, Andersson i Mölndal*, Johansson
i Torp, Utbult, Levin, Jansson i Aspeboda*, Larsson i Karlstad och
Persson i Appuna.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.