Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner'' om ändrad lydelse av 3 § lagen om rätt till fiske. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 282 i första kammaren av herr Mannerskantz och nr 378 i andra kammaren av herr Hceggblom.

1951-04-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1951:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner'' om ändrad lydelse av 3 § lagen om rätt till fiske. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 282 i första kammaren av herr Mannerskantz och nr 378 i andra kammaren av herr Hceggblom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 8—9.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Utlåtande i anledning av väckta motioner'' om ändrad

lydelse av 3 § lagen om rätt till fiske.

Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 282 i första kammaren av herr Mannerskantz

och nr 378 i andra kammaren av herr Hceggblom.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts att raksdagen för sin

del måtte antaga följande

»Förslag

till lag om ändringar i 3 § av lagen om rätt tiU fiske den

1 december 1950 (nr 596).

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen om rätt till fiske den 1 december

1950 erhåller ändrad lydelse på sätt nedan angives:

3 §•

Vid kusten av Norrbottens län, vid kusterna av Kalmar län söder om

Kråkelund, vid kusterna av Blekinge län samt vid Skånes östra och södra

kuster må innehavare av enskild fiskerätt även utan myndighets tillstånd

sträcka fast redskap från det enskilda fiskevattnet vidare ut i allmänt vatten,

dock ej på större avstånd än tvåhundra meter från den stranden följande

kurvan för högst tre meters djup vid fastlandet eller vid ö av minst etthundra

meters längd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1951.»

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionärernas hemställan,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Gällande rätt m. m.

Den is. k. fiskerättskommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1947:47)

som en allmän regel, att innehavare av enskild fiskerätt utan särskilt tillstånd

skulle äga rätt att sträcka fast redskap från det enskilda vattnet vidare

ut i allmänt vatten intill tvåhundra meter från den stranden följande kurvan

för högst tre meters djup vid fastlandet eller vid ö av minst etthundra meters

längd (6 § andra stycket i fiskerättskommitténs förslag till fiskelag).

I propositionen nr 60 till 1950 års riksdag uttalade föredragande departementschefen,

statsrådet Sträng, att den av fiskerättskommittén föreslagna fria

utsträckningsrätten borde medgivas endast vid sådana långgrunda kust
867

a''* Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 3 avd. Nr 8—9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.

sträckor där yttergrämsen för det enskilda fiskevattnet enligt äldre rätt ansåges

gå ''tämligen långt från stranden och där strandägarna bedreve ett särskilt

inkomstbringande fiske med fasta redskap, medan det fria yrkesfisket

vore av sådan art att från frifiskarhåll nämnvärt intresse i allmänhet saknades

för en inskränkning i strandägarnas rätt att fiska, med fasta redskap (s. 57).

I enlighet härmed förordade departementschefen, att utsträckningsrätt av

den omfattning fiskerättskommittén föreslagit skulle tillkomma fiskerättshavare

i Norrbottens län, i Kalmar län söder om Kråkelund samt vid östra

kusten av Blekinge län (3 § första stycket i Kungl. Maj:ts förslag till lag om

rätt till fiske). "Vid sidan härav föreslogs i propositionen en regel, enligt

vilken fiskerättshavare icke måtte förvägras tillstånd att från det enskilda

vattnet sträcka fast redskap vidare ut i allmänt vatten, såvitt det prövades

kunna ske utan men för annan fiskande (2 § omförmälda lagförslag). I sistnämnda

regel avsedda tillståndsprövning skulle ankomma på myndighet, som

Kungl. Maj: t bestämde (1 § omförmälda lagförslag).

I utlåtande över förenämnda ''proposition tillstyrkte tredje lagutskottet

(uti. nr 23/1950) bl. a. den föreslagna regeln om den tillståndsbetingade utsträckningsrätten

(s. 42). Beträffande den fria utsträckningsrätten förordade

utskottet däremot, med tillstyrkande av motionen II: 441 och till viss del av

motionen I: 362, att sådan utsträckningsrätt skulle gälla, förutom vid i propositionen

föreslagna kuster, vid Skånes östra och södra kuster. Samtidigt

avstyrkte utskottet motionen I: 362 i vad däri yrkats, att den fria utsträckningsrätten

skulle gälla jämväl vid Blekinge läns södra kust, ävensom två

likalydande motioner, I: 365 och II: 442, om att- sagda utsträckningsrätt icke

skulle avse Blekinge läns östra kust (s. 11 och 12 samt 42). Till stöd för sitt

ställningstagande beträffande den fria utsträckningsrätten anförde utskottet

bl. a. följande:

Liknande förhållanden som vid de i propositionen uppräknade kusterna

torde råda även vid Skånes östra och södra kuster, och utskottet vill därför

förorda, att bestämmelsen om fri utsträckningsrätt skall gälla även vid dem.

Vid dessa långgrunda kuster torde det vattenområde, som den tillståndsfria

utsträckningsrätten skulle avse, i regel ingå i det i 1896 års lag bestämda enskilda

fiskevattnet, men det blir genom gränslagens regler allmänt vatten.

Något annat fiske, vare sig fri fiske eller angränsande fast fiske, torde icke

kunna lida intrång genom en utvidgning av den tillståndsfria utsträckningsrätten

till att gälla även Skånes östra och södra kuster. Vid Blekinge läns

södra kust däremot, ej minst vid Listerlandet, torde en tillståndsfri utsträckningsrätt

mångenstädes skada annat fiske och medföra en opåkallad utflyttning

av den enskilda fiskerätten (s. 12).

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen. I enlighet med riksdagens

beslut bär 3 § första stycket lagen om rätt till fiske, d. v. s. bestämmelsen

om fri utsträckningsrätt såvitt här är fråga, följande lydelse:

Vid kusten av Norrbottens län, vid kusterna av Kalmar län söder om

Kråkelund, vid Blekinge läns östra kust (norr om Torhamnsudde) samt vid

Skånes östra och södra kuster må innehavare av enskild fiskerätt även utan

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

''Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.

myndighets tillstånd sträcka fast redskap från det enskilda vattnet vidare ut

i allmänt vatten, dook ej på större avstånd än tvåhundra meter från den stranden

följande kurvan för högst tre meters djup vid fastlandet eller vid ö av

minst etthundra meters längd.

Utskottet.

Motionärernas yrkanden, att den fria utsträckningsrätten måtte gälla också

vid Blekinge läns södra kust, grundas i huvudsak å påståendet, att sådan

utsträckningsrätt skulle vara nödvändig för att vidmakthålla det vid sagda

kust av ålder bedrivna ålfisket med fasta redskap. Möjligheten att efter tillståndsprövning

erhålla utsträckningsrätt anse motionärerna tydligen icke stå

till buds i önskvärd omfattning. Anledningen härtill skulle, såvitt kan utläsas

av motionerna, vara att kraven på utredning och bevisning till stöd för tillståndsansökan

i det enskilda fallet vore svåra att uppfylla.

Utskottet kan icke dela motionärernas uppfattning, att fordringarna för

att myndighet efter ansökan skulle bevilja avsedda tillstånd vore stränga.

Tvärtom framgår såväl av själva ordalydelsen av 2 § lagen om rätt till fiske

som av departementschefens uttalande i propositionen angående sagda lag,

att begäran från strandägares sida att få utsträcka fast redskap ut över yttergränsen

till det enskilda vattnet alltid skall bifallas, om det kan ske utan

men för annan fiskande. Den utrednings- och bevisningsbörda, som lägges

på sökanden, torde alltså i själva verket få anses tämligen lindrig.

Tredje lagutskottet vid 1950 års riksdag ansåg sig icke kunna förorda en

tillståndsfri utsträckningsrätt vid ifrågavarande kust. Skälen härför utvecklades

i utskottets utlåtande över förenämnda proposition. Något förhållande,

vilket skulle giva anledning att frångå berörda, av riksdagen utan erinran

lämnade uttalanden, har nu icke förebragts.

På grund av det anförda får utskottet alltså hemställa,

att förevarande motioner I: 282 och II: 378 icke matte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1951.

På tredje lagutskotets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

<5

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,

Werner, Eskilsson, Grym och Ivar Nilzon*;

från andra kammaren: herrar Åhman, Andersson i Mölndal*, Johansson

i Torp, Utbult, Levin, Jansson i Aspeboda*, Larsson i Karlstad och

Persson i Appuna.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.