Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för tryggande av fiskerätt åt befolkningen i Norrland. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 158 i första kammaren av herr Andersson, Axel, och herr Edin samt nr 206 i andra kammaren av herr Gunnarsson m. fl.
1951-04-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1951:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för tryggande av fiskerätt åt befolkningen i Norrland. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 158 i första kammaren av herr Andersson, Axel, och herr Edin samt nr 206 i andra kammaren av herr Gunnarsson m. fl.
Dokumentets text
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9.
Nr 9.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder
för tryggande av fiskerätt åt befolkningen i Norrland.
Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 158 i första kammaren av herr Andersson,
Axel, och herr Edin samt nr 206 i andra kammaren av herr Gunnarsson
m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag
till åtgärder i syfte att trygga fiskerätt åt befolkningen i Norrland.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionärernas förslag,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Frågan om tillgodogörandet av kronans fiskevatten.
I 7 § lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske stadgades, att ström- och
insjöfisken vid kronans överloppsmarker, allmänningar, parker och holmar
ävensom vid oavvittrad mark finge, där ej kronan dessa fisken sig eller annan
enskilt förbehållit, mot skälig avgift och på fastställda villkor nyttjas av de
inom häradet eller socknen boende efter tillstånd av länsstyrelsen eller, såvitt
fråga vore om fiske vid kronopark, av domänstyrelsen. De fisken, som
avsågos med lagrummet i fråga, benämndes i lagen allmänna kronofisken.
Sedan avvittringen slutförts, förekomma sådana fisken numera i stort sett
endast vid kronoparker och inom områden som vid avvittring lämnats odisponerade
såsom överloppsmark. Beträffande de s. k. enskilda kronofiskena
— d. v. s. sådana av strandägarrätt oberoende fisken, vilka av ålder tillhört
kronan och i jordeboken äro upptagna såsom särskilda lägenheter av krononatur
— föreskrevs i 8 § nyssnämnda lag, att sådana fisken skulle vara förbehållna
kronan och hennes rättsinnehavare. Vid sidan av de »allmänna» och
»enskilda» kronofiskena bär man att räkna med sådant fiske som tillkommer
kronan på grund av privaträttslig äganderätt till fastighet. Dylikt fiske före-*
kommer i stor utsträckning t. ex. i vatten som hör till fastigheter under
vattenfallsstyrelsens, fångvårdsstyrelsens eller försvarsmyndigheternas förvaltning.
Några särskilda bestämmelser om detta privaträttsliga fiske meddelades
ej i 1896 års lag, utan kronan ansågs beträffande detsamma ha enahanda
fiskerätt som andra strandägare.
Under tiden före framläggandet av förslaget till 1950 års fiskerättslagstiftning
har frågan om tillgodogörandet av kronans fiskevatten varit föremål
för två särskilda utredningar. Sålunda avgåvo 1915 års jakt- och fiskesak
-
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9.
kunniga den 18 december 1922 förslag till åtgärder i ämnet, innefattande
bland annat ändringar i 1896 års lag och i fiskeristadgan (SOU 1923:58).
Förslaget föranledde emellertid icke någon lagstiftning. Sedermera uppdrogs
åt den s. k. fiskevattensutredningen att verkställa utredning och avge
förslag rörande möjligheterna att åvägabringa ett ändamålsenligt utnyttjande
av kronans fiskevatten. Fiskevattensutredningen föreslog i sitt den 1 september
1939 framlagda betänkande (SOU 1939: 28) nya förvaltningsbestämmelser
för kronovattnen. De »allmänna» kronofiskena skulle enligt fiskevattensutredningens
förslag mot avgift upplåtas antingen till enskilda personer, som vore
bosatta å eller invid kronoparker eller kronoöverloppsmarker eller därstädes
hade sitt arbete, för bedrivande av husbehovs- eller i förekommande fall
yrkesfiske, eller till enskilda personer, sammanslutningar eller organisationer
för bedrivande av sportfiske. »Enskilda» kronofisken skulle upplåtas
på arrende företrädesvis för yrkesfiske i den ordning och under de villkor,
som för varje fall prövades lämpliga. »Privaträttsliga» kronofisken skulle
upplåtas i samband med den fastighet, till vilken fisket hörde. Både för »enskilda»
och »privaträttsliga» fisken skulle emellertid för vissa fall gälla, att
de skulle upplåtas enligt de å de »allmänna» kronofiskena tillämpliga reglerna.
Angående den rätt till fiske i kronans vatten, som tillkomme lapparna, skulle
vad därom särskilt vore stadgat äga tillämpning. De av fiskevattensutredningen
i angivna hänseenden föreslagna bestämmelserna ha emellertid icke
blivit genomförda.
Också fiskerättskommittén uttalade i sitt betänkande (SOU 1947:47), att
de »allmänna» kronofiskena i första hand borde upplåtas till ortsbefolkningen
till husbehovsfiske men att därjämte även upplåtelser till sport- och
yrkesfiske borde få förekomma. Denna fråga borde enligt kommitténs mening
lösas genom fristående förvaltningsföreskrifter. Bestämmelsen i 7 § 1896
års lag ansåg kommittén icke böra bibehållas, enär den vore till hinder för
ett rationellt utnyttjande av fisket. Vad slutligen angick 8 § i nyssnämnda
lag fann kommittén, att de »enskilda» kronofiskena borde behandlas lika
med fisken, som tillhörde enskilda personer eller förvärvats av kronan genom
privaträttsligt fång. Ej heller regeln i 8 § borde därför erhålla någon motsvarighet
i den av kommittén föreslagna lagstiftningen om rätt till riske.
I propositionen till 1950 års riksdag med förslag till lag om rätt till fiske
(nr 60) uttalade chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, att
han i de avseenden, varom här är fråga, delade fiskerättskommitténs uppfattning
(s. 88). Vad särskilt gäller de enligt fiskerättskommitténs mening
påkallade fristående förvaltningsföreskrifterna beträffande kronans fiske
vatten yttrade departementschefen, att han övervägde att föreslå vissa ändringar
i bestämmelserna angående utnyttjandet av dessa vatten (s. 5).
I sitt utlåtande över propositionen (uti. nr 23/1950) betonade också
tredje lagutskottet, som i här berörda delar ej fann anledning till erinran
mot propositionen, att ortsbefolkningens möjlighet till nyttofiske borde tryggas
t. ex. genom upplåtelse av kronans fiskevatten. Utskottet erinrade i
6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 9.
detta sammanhang om att för åtskilliga sjöar i Norrbottens och Västerbottens
län, där avvittringen medfört en mindre lämplig reglering av fiskerätten, en
särskild utredning påginge under ledning av f. d. generaldirektören L. Berglöf
(s. 35, 44 och 49).
Tredje lagutskottets utlåtande godkändes av riksdagen.
Det i propositionen nr 60/1950 förebådade förslaget om fristående förvaltningsföreskrifter
i fråga om kronans fiskevatten föreligger numera i form
av en inom jordbruksdepartementet utarbetad promemoria, vilken för närvarande
är under remissbehandling. De i promemorian förordade bestämmelserna
ha i stort sett grundats å fiskevattensutredningens betänkande.
Sålunda föreslås i promemorian att, där så erfordras för ortsbefolkningens
försörjning med fisk, fiske bör. upplåtas till yrkesfiskare, som försälja sin
fisk i orten, och till personer bland ortsbefolkningen för fiske till husbehov.
Frågan huruvida företräde skulle givas åt yrkefiskare eller husbehovsfiskare
borde avgöras efter fiskeförhållandena och efter ortsbefolkningens behov och
önskemål. I den mån behov av fiske, som nyss nämnts, icke förelåge, borde
fisket upplåtas till andra fiskande, såsom yrkesfiskare, vilka försålde sin
långst på annan ort, samt sport- och nöjesfiskare. De förordade bestämmelserna
avses skola gälla såväl för »allmänna» kronofisken som för kronofisken
av »enskild» och »privaträttslig» natur.
Den utredning rörande vissa fiskerättsliga spörsmål i fråga om sjöarna
i Norrbottens och Västerbottens län, varom tredje lagutskottet erinrade i sitt
utlåtande nr 23/1950, har ännu icke slutförts.
Möjligheten av att utnyttja andra fiskevatten än kronans för tillgodoseende
av det i motionerna angivna syftet.
Vad beträffar särskilt rekreationsfisket anförde departementschefen i propositionen
nr 60/1950, att dettas intressen bäst torde befrämjas genom att
städer och andra samhällen, större industriföretag och friluftsorganisationer
uppläte egna eller för ändamålet arrenderade vatten till amatörfiske (s. 6).
I sitt utlåtande nr 23/1950 gav tredje lagutskottet uttryck för en motsvarande
uppfattning i det utskottet uttalade, att ortsbefolkningens möjlighet
till nyttofiske i småsjöar och vattendrag borde tryggas — förutom genom
upplåtelse av kronans fiskevatten enligt vad förut nämnts — genom att exempelvis
kommunerna uppläte egna eller för ändamålet arrenderade vatten (s. 49).
Utskottet.
Motionärerna, anse det vara angeläget ur försörjningssynpunkt, att den bofasta
befolkningen vid fiskevattnen i Norrland beredes tillgång till fisket i
dessa vatten. Också rekreationsintresset motiverar enligt motionärerna, att
de norrländska fiskevattnen finge stå öppna för långt flera människor än nu
vore fallet. I sistnämnda hänseende ha motionärerna särskilt tätorternas befolkning
i åtanke.
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9.
De av motionärerna framförda synpunkterna finner utskottet värda beaktande.
Som framgått här ovan har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till bestämmelser angående förvaltningen av kronans fisken. Dessa
förvaltningsföreskrifter, vilka medgiva att kronans fiskevatten upplåtas till
yrkesfiske, husbehovsfiske samt sport- och nöjesfiske, åsyfta att beträffande
kronovattnen tillgodose de intressen, motionärerna företräda. Genom att de
föreslagna föreskrifterna avse alla slags kronovatten, torde de kunna åstadkomma,
att sådana vatten bliva upplåtna till fiske i betydligt större omfattning
än hittills. Utskottet vill betona önskvärdheten av att förevarande fråga
snart avgöres.
Det bör framhållas, att till kronovatten som avses med nämnda författningsförslag
i princip höra de av lappväsendet disponerade fiskevattnen. Enligt
författningsförslaget skall fiske å kronovatten emellertid upplåtas endast såframt
hinder ej möter på grund av stadgande i annan författning. Ett sådant
stadgande är 56 § första stycket lagen den 18 juli 1928 om de svenska lapparnas
rätt till renbete i Sverige. Där föreskrives att å område, som blivit anvisat
till lapparnas uteslutande begagnande, endast lapp äger fiska. Enligt tredje
stycket av sagda lagrum må dock jämväl annan medgivas tillstånd att utöva fiske
å dylikt område, såvida detta kan ske utan fara för tillgången på fisk och
utan besvärande intrång för lapparna. Jämväl i fiskevatten, varöver lapparna
förfoga, finnes alltså viss möjlighet till fiske av det slag, motionärerna avse.
Motionärerna önska tydligen, att också denna möjlighet skall utvidgas. Enligt
utskottets mening böra emellertid överväganden om vidsträcktare fiskeupplåtelser
i lappmarksvattnen anstå. Det är självklart att vid dylika överväganden
lapparnas berättigade intressen liksom även naturskyddsintressen böra i
full utsträckning tillgodoses.
Vad beträffar önskemålet att bereda ortsbefolkning och sportfiskare tillgång
också till fiskevatten i enskild ägo får utskottet hänvisa till rekommendationen
i propositionen nr 60/1950 att kommuner, industriföretag och friluftsorganisationer
böra tillhandahålla egna eller arrenderade vatten till
amatörfiske. Som nämnts har denna tanke vunnit anslutning i utskottsutlåtandet
över propositionen. Däremot hyser utskottet icke den åsikten, att
ifrågavarande önskemål skall tillgodoses genom förslag om att den enskilda
fiskerätten inskränkes.
På anförda skäl hemställer utskottet,
att förevarande båda motioner, i den mån de icke kunna anses
besvarade genom vad ovan anförts, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 april 1951.
På tredje lagutskotets vägnar:
ÅKE HOLM BACK
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,
Werner, Eskilsson, Grym och Ivar Nilzon*;
från andra kammaren: herrar Ahman, Andersson i Mölndal*, Johansson
i Torp, Utbult, Levin, Jansson i Aspeboda*, Larsson i Karlstad och
Persson i Appnna.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Larsson i Östersund, Grym. Åhman, Johansson i Torp och Utbult,
vilka ansett att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
»Motionärerna anse---(lika med de tre första styckena i utskottets
utlåtande)---utsträckning tillgodoses.
I propositionen nr 60/1950 har uttalats en rekommendation att kommuner,
industriföretag och friluftsorganisationer böra tillhandahålla egna eller arrenderade
vatten till amatörfiske. Dylika upplåtelser, vilka tredje lagutskottet
vid 1950 års riksdag i sitt utlåtande över propositionen synes vilja förorda
också för nyttofiske, skulle givetvis vara ägnade att tillmötesgå önskemålet
att bereda ortsbefolkning och sportfiskare tillgång även till fiskevatten i enskild
ägo. Emellertid torde sådana frivilliga upplåtelser icke visa sig tillräckliga
för här avsedda syften. Dessa motivera enligt utskottets mening uttryckliga
författningsföreskrifter till säkerställande av ortsbefolkningens och
sportfiskarnas intressen jämväl vad gäller enskilda vatten. Det synes utskottet
lämpligt att utredning och förslag liärom kommer till stånd i samband med
arbetet å en reformerad fiskevårdslagstiftning. Utredningen bör därvid särskilt
taga sikte på möjligheterna att till allmänheten upplåta av bolag och
andra ekonomiska sammanslutningar ägda fiskevatten, som mångenstädes i
Norrland nu utnyttjas i mycket ringa utsträckning. Utskottet vill i anslutning
till det anförda betona det önskvärda i att arbetet med fiskevårdsreformen
bedrives så skyndsamt som möjligt och att resultatet därav snarast framlägges
i form av lagförslag.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen ville i anledning av förevarande motioner i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
utredning om och för riksdagen framlägga förslag till författningsföreskrifter
i syfte att bereda tillgång till fiske i de enskilda
fiske vattnen i Norrland såväl åt den bofasta befolkningen
vid fiskevattnen som åt den sportfiskeintresserade allmänheten.»
Stockholm 1951. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.