Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen med provisoriska bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall.

1951-02-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:10, Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen med provisoriska bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 10—11.

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

1

Nr 10.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om viss ändring i förordningen med provisoriska bestämmelser

om begränsning av skatt i vissa fall.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

11:282, av herr Braconier in. fl. har hemställts, »dels att riksdagen måtte

för sin del besluta sådan ändring i förordningen med provisoriska bestämmelser

om begränsning av skatt i vissa fall, att vid bestämmande av det

belopp, i förhållande till vilket begränsningen skall beräknas, icke skall

göras något tillägg till den taxerade inkomsten för avdragna allmänna

skatter och att avkortning av påförd skatt eller restitution av redan erlagd

skatt resp. preliminärskatt må uppgå till högst sammanlagda beloppet

av statlig inkomstskatt jämte förmögenhetsskatt, dels att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till de härför erforderliga författningsändringarna».

Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Syftet med den förevarande motionen är, att den s. k. 80-procentspärren

skulle tillämpas med utgångspunkt från en på annat sätt beräknad inkomst

än vad nu gäller samt att rätten till skattereduktion skulle utsträckas att

omfatta jämväl den statliga förmögenhetsskatten.

Vissa bestämmelser om skattebegränsning ha gällt under de senaste åren.

Den första förordningen om begränsning av skatt till staten antogs genom

beslut vid 1942 års riksdag. För närvarande gäller förordningen den 26

juli 1947 (nr 584) med provisoriska bestämmelser om begränsning av

skatt i vässa fall. Denna förordning trädde i kraft den 1 januari 1949 och

skall tillämpas tills vidare.

Enligt 1947 års förordning skall avkortning eller restitution av skatt

avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund av taxering för vässt

taxeringsår påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt allmän

kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel sammanlagt överstiga

80 procent av den för honom samma år enligt förordningen om statlig

inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag

för allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning må hava vid taxe
1

llihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt Nr 10—11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

ringen medgivits, doek att avkortningen och restitutionen sammanlagt icke

må överstiga den statliga inkomstskatten.

Jämlikt 4 § förordningen om statlig inkomstskatt får avdrag göras för

slutlig skatt, som påförts på grund av taxering under beskattningsåret, eller

sådan tillkommande skatt, varå debetsedel erhållits under sistnämnda år,

allt till den del skatten skall erläggas till kommun eller annan kommunal

samfällighet.

Rörande bestämmandet av den inkomst, i förhållande till vilken skattebegränsningen

skall ske, anfördes i en av f. d. kammarrättsrådet E. Sivert

såsom sakkunnig inom finansdepartementet utarbetad promemoria, vilken

låg till grund för 1942 års författning i ämnet, följande (jfr prop. 359/1942

s. 12):

»Då under beskattningsåret erlagda allmänna skatter med undantag av

kronoutskylder, d. v. s. kommunalutskylderna i vidsträckt mening, få avdragas

vid beräkningen av den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade inkomsten, utgör denna inkomst, efter tillägg av nämnda skatteavdrag,

ett uttryck för den inkomst, den skattskyldige haft till sitt förfogande

för gäldande av de under beskattningsåret förfallande kommunalutskylderna

samt de å beskattningsårets inkomst belöpande statsskatterna.

Om maximibeloppet för statsskatterna bestämmes till 80 procent av den

taxerade inkomsten efter tillägg av nämnda skatteavdrag, kommer således

den sammanlagda skattebördan, under förutsättning att de under beskattningsåret

erlagda kommunalutskylderna icke överstiga 20 procent av den

disponibla inkomsten, icke att uppgå till högre belopp än denna inkomst.»

Någon erinran emot detta uttalande framfördes icke av remissinstanserna

och ej heller av dåvarande departementschefen i proposition nr 359 till

1942 års riksdag med förslag till förordning i ämnet. I detta sammanhang

må anmärkas, att de kommunala skatterna ursprungligen icke föllo under

spärren. Rätt att medräkna dessa erhöllo de skattskyldiga först genom 1947

års förordning.

Vad angår frågan om att skattereduktionen endast får gå ut över den

statliga inkomstskatten och icke över den statliga förmögenhetsskatten må

nämnas att 1947 års förordning i detta hänseende överensstämmer med vad

som tidigare gällde beträffande den särskilda förmögenhetsskatten.

I anledning av propositionen nr 299 till 1947 års riksdag med förslag till

nu gällande förordning om begränsning av skatt väcktes två likalydande

motioner 1:359 och 11:515 med yrkande bl. a. att skattereduktion enligt

det framlagda förslaget skulle få ske jämväl genom nedbringande av förmögenhetsskatten.

I sitt i anledning av förenämnda proposition nr 299 avgivna betänkande

nr 51 anförde 1947 års bevillningsutskott — efter att ha erinrat om att utskottet

i annat sammanhang förordat att reduktionsregeln i förordningen

om statlig förmögenhetsskatt skulle tillämpas oberoende av förmögenhetens

storlek -— följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10. 3

»Härigenom liar enligt utskottets mening en betydande uppmjukning av

förmögenhetsbeskattningen kommit till stånd för sådana skattskyldiga vilka

inneha förmögenhet, som lämnar låg avkastning. Att härutöver medgiva

rätt till skattereduktion jämväl å förmögenhetsskatten anser utskottet icke

erforderligt. Utskottet kan alltså icke tillstyrka det i motionerna framställda

yrkandet om sådan ändring i förslaget till förordning med provisoriska

bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall, att skattereduktion

skulle kunna medgivas jämväl å förmögenhetsskatten. Utskottet vill emellertid

i detta sammanhang understryka, att bestämmelserna om skattespärr

i vad de avse skatter påförda rid senare taxeringar än 1948 års äro

av provisorisk karaktär och att, så snart tillräcklig erfarenhet vunnits angående

verkningarna av det nya skattesystemet, frågan om spärregelns utformning

förutsattes skola upptagas till förnyad prövning.»

I en vid betänkandet fogad reservation uttalades i anslutning till berörda

motioner, att utskottet enligt reservanternas mening bort föreslå, att skattereduktionen

i förekommande fall skulle få ske genom nedbringande av

förmögenhetsskatten.

Riksdagen biföll utskottsbetänkande!.

I den föreliggande motionen har framhållits, att enligt förordningen med

provisoriska bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall 80-procentspärren

tillämpades å den enligt förordningen om statlig inkomstskatt taxerade

inkomsten, ökad med det belopp varmed avdrag för allmänna skatter

medgivits vid taxeringen samt att avlcortningen och restitutionen sammanlagt

icke finge överstiga den statliga inkomstskatten. Den sålunda stadgade

inskränkningen i rätten till avkortning eller restitution vore särskilt kännbar

för jordbrukets utövare. Detta sammanhängde dels med att, oavsett inkomstens

storlek, i kommunalskatt utginge ett minimibelopp (garantiskatt)

i form av fastighetsskatt, dels med att förvärvskällan jordbruksfastighet

normalt krävde större kapitalinvestering än andra förvärvskällor

med därav föranledd förmögenhetsskatt för utövaren. För de jordbrukande

skattskyldiga, för vilka 80 procent-regeln bleve tillämplig, inträffade härigenom

ofta att de måste erlägga skatter, som överstege inkomsterna. Ett

undanröjande eller åtminstone mildrande av denna orättvisa skulle kunna

ske genom att avdraget för allmänna skatter icke tillädes den taxerade inkomsten.

Vidare syntes det motionärerna vara rimligt att avlcortningen resp.

restitutionen finge omfatta jämväl statlig förmögenhetsskatt.

Utskottet. Enligt förordningen den 20 juli 1947 (nr 584) med provisoriska

bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall äger skattskyldig åtnjuta

avkortning eller restitution av statlig inkomstskatt i den man denna tillsammans

med förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt samt landstings- och

tingshusmedel överstiger 80 procent av inkomsten. Med inkomst förstås därvid

den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp,

varmed avdrag medgivits för kommunala utslcylder. Däremot får reduktion

icke ske av förmögenhetsskatt eller kommunala skatter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

I den förevarande motionen har yrkats, att riksdagen måtte besluta att

vid beräkningen av den inkomst, i förhållande till vilken skattebegränsningen

bestämmes, något tillägg motsvarande avdraget för kommunalskatter

icke skulle göras. Motionärerna ha vidare hemställt om sådan författningsändring,

att reduktion i förekommande fall skulle få ske jämväl av

förmögenhetsskatten.

Beträffande yrkandet om ändrade grunder för beräkningen av den inkomst,

i förhållande till vilken reduktionen företages, får utskottet erinra

om att motivet för den nuvarande bestämmelsen är att så nära som möjligt

anknyta skattespärren till den inkomst, som stått till den skattskyldiges

förfogande för gäldande av på beskattningsåret belöpande kommunalutskylder

och statsskatter. Enligt utskottets uppfattning måste det med denna

utgångspunkt vara principiellt riktigt att till grund för beräkningen lägga

den taxerade inkomsten ökad med avdraget för kommunala utskylder. Ett

bifall till det i motionen framställda yrkandet skulle i själva verket innebära

att spärren sattes lägre än vid 80 procent av inkomsten. Med hänsyn

till variationerna i de kommunala utdebiteringarna skulle emellertid något

enhetligt procenttal för spärren icke erhållas utan skulle skattebegränsningens

omfattning bliva olika i olika kommuner. Utan att i detta sammanhang

vilja uttala någon uppfattning om vilken räckvidd skattebegränsningen skall

givas i en mera permanent lagstiftning — nu gällande bestämmelser äro endast

av provisorisk karaktär — anser sig utskottet likväl böra framhålla,

att den av motionärerna föreslagna ändringen icke torde vara ur principiell

synpunkt godtagbar.

Vad härefter angår yrkandet om skattereduktionens utsträckning till att

omfatta jämväl förmögenhetsskatten vill utskottet erinra om att denna fråga

varit föremål för riksdagens uppmärksamhet i anledning av motionsvis

framställt yrkande vid 1947 års riksdag. Det härutinnan gjorda yrkandet

föranledde emellertid icke någon riksdagens åtgärd. Nämnda års bevillningsutskott

framhöll i sitt betänkande nr 51 bl. a. följande. Genom den ändring

av reduktionsregeln i 9 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt,

som utskottet i annat sammanhang förordat och vilken ändring — innebärande

att reduktionsregeln blev tillämplig oavsett förmögenhetens storlek

godkänts av riksdagen, hade enligt utskottets mening en betydande uppmjukning

av förmögenhetsbeskattningen kommit till stånd för sådana

skattskyldiga, vilka innehade förmögenhet, som lämnade låg avkastning.

Att härutöver medgiva rätt till skattereduktion jämväl å förmögenhetsskatten

ansåg utskottet icke erforderligt. Utskottet underströk emellertid att bestämmelserna

om skattespärr vore av provisorisk karaktär och att så snart

tillräcklig erfarenhet vunnits angående verkningarna av det nya skattesystemet,

frågan om spärregelns utformning förutsattes skola upptagas till

förnyad prövning.

Med hänvisning till vad 1947 års bevillningsutskott sålunda anfört och

under påpekande tillika att den av 1947 års riksdag förutsatta omprövningen

av spärreglerna torde komma att verkställas i samband med den nu

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10. 5

inom 1949 års skatteutredning pågående översynen av statsskatterna och

deras verkningar, avstyrker utskottet bifall till den föreliggande motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 282 av herr Braconier m. fl. om viss ändring

i förordningen med provisoriska bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Gustaf Elofsson,

Franzon, Petrén, Falk, Ramberg, Niklasson och Ebbe Ohlsson samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Hagberg i

Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp, Vigelsbo, Brandt, Gunnarsson,

Allard och Henriksson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.