Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om portofrihet vid insändande av deklarationsuppgifter till taxeringsmyndighet.

1951-02-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:11, Betänkande i anledning av väckta motioner om portofrihet vid insändande av deklarationsuppgifter till taxeringsmyndighet.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 11.

Nr 11.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om portofrihet vid insändande av deklarationsuppgifter

till taxeringsmyndighet.

(1 :a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 12 av herrar Anderberg och Ahlkvist samt II: 17 av herrar

Olofsson och Landgren har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att

portofrihet får tillämpas vid insändande av deklarationsuppgifter till taxeringsmyndighet».

''

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse

härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen I: 12.

Enligt 37 § 1 inom. taxeringsförordningen skall självdeklaration, som avgives

utan anmaning, avlämnas antingen direkt till ordföranden i den taxeringsnämnd,

som har att verkställa taxering, för vilken deklarationen är avsedd

att tjäna till ledning, eller till länsstyrelsen i det län, den lokala skattemyndigheten

eller, där staden icke har egen uppbördsförvaltning, magistraten

eller kommunalborgmästaren i den stad eller landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt,

där taxeringen skall äga rum. Enligt 2 mom. samma paragraf

avlämnas självdeklaration, som efter anmaning skall avgivas, till den, som

infordrat densamma. I taxeringsförordningen äro vidare meddelade bestämmelser

om hur taxeringsmyndigheterna skola tillhandahållas allmän fastighetsdeklaration,

särskild fastighetsdeklaration samt andra uppgifter vid

taxering för inkomst eller förmögenhet, vid allmän fastighetstaxering och

vid särskild fastighetstaxering.

I 53 § 2 mom. taxeringsförordningen stadgas, att samtliga i förordningen

omförmälda deklarationer samt andra uppgifter och upplysningar, som avgivas

skriftligen, jämväl må kunna på den uppgiftspliktiges eget äventyr i

betalt brev med allmänna posten insändas.

Frågan om portofrihet vid insändande till taxeringsmyndighet av deklarationsuppgifter

var föremål för övervägande inom riksdagen år 1938 i anledning

av motionsvis framställda yrkanden. Sålunda hade i motionen II: 149

yrkats, att riksdagen för sin del måtte besluta att alla slags deklarationseller

uppgiftsförsändelser föranledda av beslut av offentlig myndighet måtte

av den uppgiftsskyldige få avsändas portofritt och utan kostnader för den

s. 7 Kontrollera mot PDF

betänkande nr It.

7

uppgiftsskyldige. Vidare hade i motionen II: 337 hemställts, att riksdagen

ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala sig för portofrihet vid ingivandet

av självdeklarationer och andra uppgifter enligt taxeringsförordningen

samt att Kungl. Maj :t efter vederbörlig utredning ville vidtaga erforderliga

åtgärder i denna riktning. Båda motionerna hade hänvisats till andra

kammarens tredje tillfälliga utskott.

Över motionerna hade yttranden avgivits av generalpoststyrelsen, statskontoret,

statistiska centralbyrån samt länsstyrelserna i Kronobergs, Väst
-

manlands och Västerbottens län.

Generalpoststyrelsen, med vilken statskontoret instämde, ansåg sig icke

kunna tillstyrka bifall till motionerna. Av motiveringen må här återgivas föl
-

jande.

»Något undantag från den allmänna regein, att de affärsdrivande verken,

i detta fall postverket, skola ha ersättning för sin prestationer, kan givetvis

icke ifrågakomma. Adressaten, i detta fall vederbörande taxeringsmyndighet,

skulle därför ha att betala den postavgift, från vilken avsändaren befriats.

Ordförande i taxeringsnämnd åtnjuter för närvarande tjänstebrevsrätt.

Med undantag av ordföranden och kronoombudet äro nämndens ledamöter

valda av kommunal myndighet. Såsom framgår av den i statsverkspropositionen

till 1932 års riksdag lämnade redogörelsen för eu utredning

angående tjänstebrevsrättens användning, voro såväl statskontoret och generalpoststyrelsen

som statens organisationsnämnd ense om att tjänstebrevsrätt

borde medgivas — förutom ämbetsverk och myndigheter, som

vore organ för statsförvaltningen — allenast sådana anstalter och institutioner,

vilkas verksamhet avsåge allmänna ändamål av den betydelse, atl

desamma ansåges böra helt tillgodoses av statsmedel. Enligt den sålunda

framförda åsikten böra kommunala organ icke åtnjuta tjänstebrevsrätt. —

Sedan dessa uttalanden gjordes, ha framställningar om tjänstebrevsrätt

prövats efter sålunda angivna grunder. Med tillämpning av dessa skulle

ordförande i taxeringsnämnd icke åtnjuta tjänstebrevsrätt. Vid sådant förhållande

bör det enligt generalpoststyrelsens mening icke ifrågakomma att

utvidga denna tjänstebrevsrätt till att omfatta även försändelser till taxeringsnämndens

ordförande. Detta bleve i själva »verket förhållandet därest

postavgifterna för självdeklarationerna skulle belasta ordförandens tjänstebrevskonto.

Då det väl näppeligen kunde åläggas ordföranden att av sitt

arvode erlägga dessa avgifter, finge kommunen bära kostnaderna.

1 de fall då frankeringsfrihet för närvarande åtnjutes, är i regel fråga

om försändelser från personer eller företag, vilka såsom ombud eller på

grund av särskilda förhållanden ha att insända uppgifter till viss myndighet.

Avgivandet av deklarationsuppgifter är däremot en allmän medborgerlig

plikt. Den utgift av ett eller ett par brevporton per år, som den uppgiftsskyldige

får vidkännas för uppgiftens avsändande, när han icke är i

tillfälle att avlämna den utan anlitande av postverket, måste väl vara av

ringa betydelse för den enskilde, åtminstone i förhållande till det arbete,

som deklarationsblankettens ifyllande medför, och för vilket arbete i många

fall måste anlitas hjälp, som kostar många gånger mer än postavgiften.

En utgift, som är obetydlig för den enskilde, kan emellertid komma att

uppgå till ganska avsevärda belopp, om den skall för samtliga uppgiftsskyldiga

bestridas av kommunen.

För postverket skulle eu sådan anordning icke bliva av någon direkt

ekonomisk betydelse. De ofrankerade försändelserna kräva dock en om
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 11.

ständligare postbehandling än de frankerade. Det är därför icke önskvärt,

att antalet ofrankerade försändelser ökas på sätt i motionerna föreslås.

Även om endast motionen angående portofrihet vid insändande till taxeringsmyndighet

av självdeklaration, nr 337, skulle bifallas, synas icke önskvärda

konsekvenser vara att befara. Man kommer då närmast att tänka på

uppgiften till mantalsskrivningen. Det kan ifrågasättas om icke sistnämnda

uppgift är för vederbörande av mindre personligt intresse än självdeklarationen.

»

De hörda länsstyrelserna tillstyrkte i princip bifall till motionerna i vad

avsåge självdeklarationer och deklarationer för fastighetstaxering men däremot

icke i vad avsåge arbetsgivares löneuppgifter o. d. I sina yttranden

hade länsstyrelserna i Kronobergs och Västerbottens län vitsordat, att deklarationer,

särskilt i taxeringsdistrikt på landsbygden, i stor utsträckning

insändes med posten.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott hemställde i sitt i anledning

av motionerna avgivna, av kammaren godkända utlåtande nr 1, att motionerna

icke måtte föranleda någon kammarens åtgärd. Av motiveringen

må här återgivas följande.

»Utskottet står icke främmande för den uppfattning, som måste anses

hava legat till grund för ifrågavarande båda motioner och som kommit till

tydligt uttryck i motionen nr 149, nämligen att bestyren med avgivandet av

olika slag av deklarationer och uppgifter till stat och kommun för den

svenska allmänheten med åren blivit alltmer omfattande. Utskottet behjärtar

därför motionernas huvudsyfte att för den enskilde underlätta fullgörandet

av de medborgerliga uppgifter, som i motionerna avses.

Utskottet är emellertid för sin del icke övertygat, att den i motionerna

ifrågasatta portofriheten i någon avsevärd mån skulle kunna tjäna angivna

ändamål. Även om portofrihet infördes, skulle de kostnader, som äro förenade

med de uppgiftspliktigas besvär, ändock kvarstå. Skyldigheten att för

ifrågavarande uppgiftsförsändelser bestrida portoutgifter kan visserligen,

såsom i en del yttranden framhållits, trots de ringa belopp varom här i allmänhet

är fråga — i betraktande av att hithörande uppgifter som regel vid

risk av bötesstraff eller annan påföljd avkrävas den enskilde medborgaren

— hos den uppgiftsskyldige förmodas väcka en viss känsla av olust. Med

hänsyn till detta förhållande skulle också ett genomförande av i motionerna

påyrkade åtgärder antagligen komma att av allmänheten hälsas med tillfredsställelse.

Å andra sidan skulle en reform i ifrågasatt riktning måhända

i viss mån komma att motverka de nu såväl i städerna som på landet märkbara

tendenserna till upprättande i olika former av rådfrågnings- och uppsamlingscentraler

för avgivande av självdeklarationer m. m. och på sådant

sätt i längden medföra mindre fördelaktiga verkningar även för den enskilde.

Troligt är även, att portofriheten icke skulle kunna genomföras på annat

sätt än att allmänheten, för att begagna sig därav, ålades att använda kuvert

av bestämt slag eller eljest besvärades med iakttagande av särskilda formaliteter.

Även om man bortser från ovan anförda betänkligheter, kan emellertid

införandet av frankeringsfrihet av i någon av motionerna ifrågasatt art icke

bliva mera än en åtgärd av ganska underordnad betydelse, när det gäller att

för den enskilde underlätta fullgörandet av uppgiftsskyldighet, varom i motionerna

sägs. Utskottet ifrågasätter, om icke motionernas huvudsyfte skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11.

9

vara bättre betjänt med, bland annat, åtgärder, vilka — på sätt antytts exempelvis

i statistiska centralbyråns förut omförmälda yttrande — syfta till att i

hela dess vidd lösa frågan om en rationell organisation vid uppsamlandet av

hithörande uppgifter.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av ett införande av ifrågasatt

portofrihet vill utskottet hänvisa till att generalpoststyrelsen i sitt i ämnet

avgivna yttrande gjort gällande, dels att dessa konsekvenser vid bifall till

motionen nr 149 vore omöjliga att överblicka, och dels att kommunerna vid

bifall till motionen nr 337 komine att belastas med kostnader till ganska

avsevärda belopp.»

I de nu föreliggande motionerna har anförts bl. a. följande. På landsbygden

vore taxeringsnämndens ordförande oftast bosatt å annan ort än den,

där han handhade sitt ordförandeskap. Landsbygdsbefolkningen måste därför

i regel insända sina deklarationsuppgifter per post. Efter kommunsammanslagningen

bleve detta, med hänsyn till de långa avstånden, fallet för

många av landsbygdskommunernas innebyggare även där taxeringsnämndsordföranden

vore bosatt inom vederbörande kommun. Detta gjorde att en

mycket stor del av landsbygdens befolkning finge vidkännas en utgift, som

städernas och tätorternas innebyggare i regel vore befriade från. Det vore

visserligen en ringa utgift, men ur principiell synpunkt måste det anses

orätt, att en viss befolkningsgrupp för fullgörandet av sina medborgerliga

skyldigheter finge erlägga en avgift, som andra grupper vore befriade från.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats, att riksdagen måtte

besluta att portofrihet finge tillämpas vid insändande av deklarationsuppgifter

till taxeringsmyndighet.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen vitsordades i yttranden,

som från vissa länsstyrelser inhämtades över två vid 1938 års riksdag väckta

motioner, vari framställts liknande yrkanden om portofrihet, att deklarationer,

särskilt i taxeringsdistrikt på landsbygden, i stor utsträckning insändes

med posten. Då utskottet ansett sig sakna anledning till annat antagande

än att dessa uttalanden alltjämt äga giltighet med avseende å nu rådande

förhållanden, har utskottet icke låtit företaga någon förnyad undersökning

härutinnan. Även om det får antagas att genom myndigheternas

försorg jämväl utanför tätorterna anordnas uppsamlingsställen, där deklarationer

kunna avlämnas, torde detta ej alltid vara fallet i den utsträckning

att alla skattskyldiga kunna begagna sig därav. Dessa skattskyldiga äro

sålunda hänvisade att insända sina deklarationer med posten.

I de nu förevarande motionerna framhålles, att detta förhållande utgör en

orättvisa, som bör avlägsnas genom alt samtliga uppgiftsskyldiga befrias

från crläggande av postavgift vid insändande till taxeringsmyndighet av

deklarationsuppgifter. Till grund för motionerna ligger sålunda ett med

hänsyn till den för den enskilde ringa kostnad, varom här är fråga, långt

gående rättvisekrav. Utskottet vill med anledning härav erinra om att inom

förvaltningen kravet på full rättvisa ibland fått vika för praktiska hänsyn.

Som exempel härpå kan nämnas att enligt uppbördsförordningen restitution

12 liihang till riksdagens protokoll 1951. 7 sand. Nr 10-11.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 11.

av skattebelopp understigande fem kronor i regel icke skall ske och att kvarstående

skatt, som icke uppgår till fem kronor, i regel icke skall uttagas.

Även vid bedömningen av det i de förevarande motionerna framställda

yrkandet uppställer sig frågan om icke olika praktiska hänsyn få anses

väga tyngre än de principiella skäl, som möjligen kunna åberopas för ett

bifall till yrkandet.

Väl kan som ett stöd för den ifrågasatta åtgärden anföras, att den hos

allmänheten komme att uppskattas icke enbart som en om än ringa ekonomisk

förmån ulan jämväl som ett bevis för myndigheternas goda vilja

när det gällde att underlätta för de skattskyldiga att fullgöra deklarationsplikten.

Denna synpunkt får givetvis tillmätas ett visst värde, även om

enligt utskottets mening dess betydelse icke bör överskattas. Härutinnan

törtjänar framhållas, att även om det allmänna i möjligaste mån bör

genom positiva insatser underlätta deklarationspliktens fullgörande,

det torde vara uteslutet att genom det allmännas åtgärder i delta avseende

nå så långt, att uppfyllandet av denna medborgarplikt icke skulle vara förenat

med besvär och kostnader, i förhållande till vilka postavgiften ter sig

mindre väsentlig.

Redan denna omständighet är ägnad förringa värdet av den ifrågasatta

reformen. Av än större betydelse är att ovan angivna fördelar enligt

utskottets mening icke synas uppväga de med reformen följande nackdelarna

för det allmänna ur kostnadssynpunkt. I det hänseendet vill utskottet

hänvisa till, att av det i den ovan lämnade redogörelsen omförmälda

yttrandet från generalpoststyrelsen framgår, att något undantag från den

allmänna regeln att postverket skulle ha ersättning för sina prestationer

icke kunde ifrågakomma och att befrielse för den enskilde från erläggandet

av postavgift kunde komma att uppgå till ganska avsevärda belopp, om den

för samtliga uppgiftsskyldiga skulle bestridas av det allmänna. Särskild

betydelse ur kostnadssynpunkt synes böra tillmätas det förhållandet, att

ett genomförande av den ifrågasatta reformen lätt skulle kunna tagas till

utgångspunkt för andra liknande krav med motsvarande ekonomiska anspråk

på det allmänna.

Härtill kommer att den ifrågasatta åtgärden knappast kan tänkas genomförd

med mindre för undvikande av missbruk till viss grad kostnadskrävande

kontrollåtgärder och formaliteter bleve nödvändiga. I det hänseendet

må framhållas alt kuvert av viss beskaffenhet torde bliva erforderliga,

vilkas tillverkning och tillhandahållande kunde komma att draga

en icke obetydlig kostnad.

Några praktiska möjligheter att på det sätt tillgodose motionärernas

önskemål, att endast uppgiftspliktiga bosatta på landsbygden finge utan

kostnad insända deklarationer med posten torde icke förefinnas. Utskottet

vill emellertid i detta sammanhang understryka angelägenheten av att de

myndigheter, som ha att mottaga deklarationer, söka så långt möjligt underlätta

för de skattskyldiga att fullgöra deklarationsplikten genom att låta

anordna erforderligt antal uppsamlingsställen inom de olika taxerings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11. 11

distrikten. Ur

fördelar att taxeringsmaterialet uppsamlas på orten. Härigenom vinnes

ofta en viss grad av sortering av taxeringsmaterialet, varigenom arbetet

för taxeringsnämndens ordförande underlättas. Skulle möjlighet beredas

de uppgiftsskyldiga att utan erläggande av postavgift insända deklarationsuppgifterna

med posten, torde flertalet medborgare komma att begagna sig

härav. Detta skulle å sin sida motverka uppsamlandet av deklarationsuppgifter

på orten och sålunda kunna inverka på sorteringsarbetet på ett

sätt som torde vara svårt att utan närmare utredning överblicka. I detta

sammanhang vill utskottet framhålla, att det i motionerna framställda yrkandet

möjligen skulle kunna tillvinna sig större beaktande sett i samband

med det mera vittutseende problemet om en rationell uppsamling och

sortering av taxeringsmaterialet. Utskottet anser det icke uteslutet att frågan

kan förjäna övervägande i samband med en kommande översyn av taxeringsorganisationen.

En förutsättning för införandet av en rätt för allmänheten

att utan erläggande av porto få insända deklarationer med posten vore

då, att det allmännas kostnad härför komme att uppvägas av kostnadsbesparingar

på andra håll eller att den kunde anses motiverad med hänsyn

till åtgärdens betydelse för ett effektivare bedrivande av taxeringsarbetet.

På de skäl som här ovan anförts avstyrker utskottet bifall till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 12 av herrar Anderberg

och Ahlkvist samt II: 17 av herrar Olofsson och Landgren

om portofrihet vid insändande av deklarationsuppgifter till

taxeringsmyndighet icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1951.

,På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson,

Franzon, Petrén, Falk, Ramberg, Niklasson och Ebbe Ohlsson samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Hagberg i

Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp, Vigelsbo, Brandt, Gunnarsson,

Allard och Kärrlander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.