Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för fruktodlare att vid taxering njuta värdeminskningsavdrag för anläggningskostnad för fruktodlingsanläggningen.
1951-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1951:14, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för fruktodlare att vid taxering njuta värdeminskningsavdrag för anläggningskostnad för fruktodlingsanläggningen.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
5
Nr 14.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt för fruktodlare att vid taxering njuta värdeminskningsavdrag
för anläggningskostnad för fruktodlingsanläggningen.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 86 av herrar Hjalmar Nilsson och Ebbe Ohlsson samt II: 119
av herr Nilsson i Bästekille har hemställts, »att riksdagen måtte besluta,
att vid beräknandet av den skattepliktiga intäkten av jordbruksfastighet
värdeminskningsavdrag enligt avskrivningsplan måtte medgivas för anläggningskostnaden
för fruktodlingsanläggningen samt att vederbörande utskott
måtte utforma förslag till härför erforderliga författningsändringar».
Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 119.
Från bruttointäkten av jordbruksfastighet må enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen
avdrag göras för, bland annat, kostnader för reparation och
underhåll av stängsel och diken ävensom kostnader för skogs vård och underhåll,
såsom vägunderhåll, skyddsdiltning med mera dylikt. Till avdragsgill
underhållskostnad räknas jämlikt punkt 7 av anvisningarna till 22 §,
bland annat, även kostnad för iståndsättande eller omläggning av förut
anlagd täckdikning, varemot avdrag icke får ske för nyanläggning av täckdikning.
Därest omläggning av täckdikning på grund av användande av
dyrbarare material än det förut befintliga är till viss del att hänföra till
grundförbättring, får avdrag ej ske för mer än vad en omläggning med enahanda
material som det gamla skulle kostat. Enligt 22 § 2 mom. får vid beräkning
av inkomst av jordbruksfastighet avdrag icke göras för, bland annat,
kostnad för grundförbättring å fastigheten, såsom nyodling, vattenavledning,
sjösänkning med mera dylikt.
Rörande vilka kostnader som uppkomma vid anläggande av fruktodling
må erinras om vad i sådant hänseende upplystes i två vid 1949 års riksdag
väckta motioner, I: 42 och II: 38, vari yrkades sadan ändring av 12 § kommunalskattelagen
att jämväl annan grundförbättring än ny-, till- eller ombyggnad
skulle kunna föranleda omtaxering av fastighet, såvida därav föranleddes
eu ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel. I motionerna
anfördes, att anläggande av fruktodling oftast medförde betydande grund
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
förbättringskostnader för röjnings-, dränerings- och planteringsarbeten, vartill
komme kostnader för själva trädmaterialet samt betryggande hägnadsanordningar
till skydd mot åverkan.
1949 års bevillningsutskott inhämtade under hand yttranden över motionerna
bl. a. från landskamreraren i Kristianstads län, som rörande de med
anläggande av fruktodling förenade kostnaderna anförde, alt anläggningskostnaden
torde kunna beräknas till omkring 5 kronor för varje i jord satt
träd med stöd samt att därtill komme kostnader för vindskydd (oftast poppel)
samt för inhägnad till skydd för bl. a. gnagare (bet. nr 14/1949 s. 13).
Ett med det i förevarande motioner likartat spörsmål om avdragsrätt för
grundförbättringskostnader behandlades i två vid föregående års riksdag
väckta motioner, I: 91 och II: 110, vari hemställts om skrivelse till Kungl.
Maj :t med anhållan om framläggande av förslag angående rätt för jordbrukare
till avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnad för utförda rationaliseringsarbeten
såsom nyodling, betesanläggning, stenröjning och annan
jordförbättring.
1950 års bevillningsutskott, som avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 28, anförde efter en redogörelse för gällande bestämmelser
rörande avdragsrätten för driftkostnader i jordbruket bl. a.
följ ande:
»Ur principiell synpunkt synes någon erinran icke kunna göras mot denna
reglering av avdragsrätten för driftkostnader. Givetvis kan emellertid den
frågan ställas, huruvida gränsdragningen mellan avdragsgill driftkostnad och
icke avdragsgill grundförbättring enligt nuvarande bestämmelser skett på
ett i alla avseenden tillfredsställande sätt. Utskottet kan för egen del icke
uttala någon mening i detta hänseende. Utskottet förutsätter dock, att denna
fråga kommer att tagas under närmare övervägande i samband med den
blivande översynen av skattelagstiftningen.»
I de förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande. Sedan förra
världskriget hade den yrkesmässigt bedrivna fruktodlingen i Sverige undergått
en enorm utveckling. Såsom exempel härpå kunde anföras, att enligt
av Sveriges pomologiska förening utförda beräkningar skulle under
1940-talet antalet nyplanteringar i den yrkesmässigt bedrivna fruktodlingen
ha uppgått till i runt tal 980 000 träd. Den yrkesmässigt bedrivna fruktodlingen
skulle enligt dessa beräkningar f. n. omfatta i runt tal 1 371 000
fruktträd. Enligt av Trädgårdsekonomiska byrån utförda beräkningar utgjorde
nyanläggningsvärdet, med utgångspunkt från 1949 års prisläge, 3 600
kronor per ha eller i runt tal 9 kronor per träd. De fruktodlingar, som anlagts
före 1949, torde sannolikt ej representera så hög anläggningskostnad,
men de senaste 10 årens nyplanteringar torde med sannolikhet betinga ett
anläggningsvärde av i runt tal 7 miljoner kronor. Vore de årliga skötselkostnaderna
från planteringar till bördighetsperiodens inträdande också
hänförliga till anläggningskostnader kunde anläggningskostnaderna beräknas
till ca 15 miljoner kronor. I ett flertal fall hade fruktodlarna, då träden
uppnått bördighetsperioden, yrkat årligt värdeminskningsavdrag på de ur
-
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 74.
sprungliga anläggningskostnaderna med den motiveringen, att anläggningen
därefter underginge värdeminskning. Minskning av anläggningsvärdet
kunde också ske på det sättet, att relativt nyanlagda fruktodlingar bleve
frostskadade eller förstörda av vilt. Taxeringsmyndigheterna hade hittills
ställt sig oförstående emot fruktodlarnas yrkanden, och värdeminskningsavdrag
på fruktodlingars anläggningsvärden hade i allmänhet vägrats de
skattskyldiga. Då anläggningskostnaderna för en fruktodling obestridligen
nedlagts för förvärvandet av en intäkt borde skattskyldig, som bedreve yrkesmässig
fruktodling, få åtnjuta årligt avdrag för värdeminskning beräknad
på anläggningskostnaden.
Utskottet. 1 de ifrågavarande motionerna har hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att vid beräknandet av den skattepliktiga intäkten av jordbruksfastighet
värdeminskningsavdrag måtte medgivas för anläggningskostnaden
för fruktodlingsanläggning.
De direkta anläggningskostnaderna för de yrkesmässigt drivna fruktodlingarna
uppginge, framliålles i motionerna, till betydande belopp. Enligt
utförda beräkningar utgjorde nyanläggningsvärdet med utgångspunkt från
1949 års prisläge 3 600 kronor per hektar eller i runt tal 9 kronor per träd.
I motionerna har icke närmare angivits vilka kostnader, som ingå i anläggningskostnaden
för en fruktodling. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen
framgår, blev denna fråga närmare belyst i samband med behandlingen
av två vid 1949 års riksdag väckta motioner, vari yrkats att omtaxering
av fastighet skulle få ske under löpande taxeringsperiod, därest genom
annan grundförbättring än ny-, till- eller ombyggnad fastighets värde
så förhöjts, att därav föranleddes en ökning av senast åsatt taxeringsvärde
med minst en femtedel. Motionärerna syftade därvid i första hand på sådan
grundförbättring, som vore förenad med anläggande av fruktodlingar.
I motionerna framhölls att en dylik anläggning medförde grundförbättringskostnader
för röjnings-, dränerings- och planteringsarbeten, vartill
komrne kostnaden för trädmaterialet samt hägnadsanordningar till skydd
mot åverkan.
Enligt nu gällande skattelagstiftning är vid beräkning av inkomst av
jordbruksfastighet — liksom även vid beräkning av inkomst av andra förvärvskällor
— avdrag medgivet för alla omkostnader under beskattningsåret
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag är däremot icke
medgivet för s. k. grundförbättring. Dessa bestämmelser innebära, att avdrag
får ske för alla kostnader för fastighetens bibehållande i sitt ursprunliga
skick men icke för kostnader för förbättring eller utvidgning av fastigheten.
Ur principiell synpunkt synes någon erinran icke kunna göras mot denna
reglering av avdragsrätten. I den mån anläggningskostnaden för en fruktodlingsanläggning
är att hänföra till grundförbättring å fastigheten bör sålunda
avdrag icke vara medgivet. Givetvis kan emellertid, såsom 1950 års bevillningsutskott
uttalat vid behandlingen av ett likartat yrkande om avdrags
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
rätt för kostnad för nyodling och annan jordförbättring, den frågan ställas,
huruvida gränsdragningen mellan avdragsgill driftkostnad och icke
avdragsgill grundförbättring enligt nuvarande bestämmelser skett på ett i
alla avseenden tillfredsställande sätt. Därest de överväganden, som nämnda
års bevillningsutskott förutsatt skola komma till stånd i detta hänseende,
skulle resultera i en ändrad uppfattning om vad som är att hänföra
till driftkostnader respektive grundförbättring, skulle detta självfallet kunna
få konsekvenser även vid bedömandet av i vad mån de i motionerna omnämnda
anläggningskostnaderna för fruktodlingar äro av avdragsgill natur
eller ej.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet de föreliggande
motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 80 av herrar Hjalmar
Nilsson och Ebbe Ohlsson samt 11:119 av herr Nilsson i
Bästekille om rätt för fruktodlare att vid taxering njuta
värdeminskningsavdrag för anläggningskostnad för fruktodlingsanläggningar
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLY OLSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 13.
Reservation
av herrar Wehtje, Ebbe Ohlsson och Nilsson i Svalöv.
517227. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.