Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 19 juni 1942
1951-03-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1951:17, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 19 juni 1942
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 17.
1
Nr 17.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående upphävande
av förordningen den 19 juni 1942 (nr 375)
om trafikskatt.
I en den 16 februari 1951 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 67, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
angående upphävande av förordningen den 19 juni 1942 (nr 375) om trafikskatt.
Rörande författningsförslagets lydelse får utskottet hänvisa till propositionen
(s. 1).
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Enligt förordningen om trafikskatt skall sådan skatt utgå till staten vid
befordran å järnväg, som begagnas för allmän trafik, av personer och resgods
samt hundar och andra djur, för vilka frakt erlägges såsom för resande
eller resgods. Skatten utgör tio procent av befordringsavgiften och erlägges
av järnvägens innehavare. På trafiken vid statens järnvägar belöpande
skatt skall av järnvägsstyrelsen för varje kalendermånad senast inom
tre månader efter månadens utgång insättas å statsverkets checkräkning i
riksbanken. Innehavare av enskild järnväg har att, likaledes för varje kalendermånad
senast inom tre månader efter månadens utgång, inbetala
upplupen skatt till järnvägsstyrelsen, som inlevererar skatten å nyssnämnda
checkräkning. Kontrollen över att skatten behörigen utgöres åligger
järnvägsstyrelsen. Förordningen trädde i kraft den 1 juli 1942.
Det viktigaste motivet för införandet av trafikskatten var det stora behovet
av ökade statsinkomster i det under kriget hårt ansträngda statsfinansiella
läget. Samtidigt ansågs skatten vara ägnad att bidraga till en i dåvarande
läge önskvärd begränsning av trafiken.
I skrivelse den 2 december 1950 har järnvägsstyrelsen hos Kungl. Maj :t
hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen besluta, att förordningen
om trafikskatt skulle upphöra att gälla vid tidpunkt, som Kungl. Maj :t
bemyndigades att bestämma i samband med prövningen av ett förslag om
taxehöjning för statens järnvägar, vilket styrelsen ämnade framlägga, dock
senast med utgången av budgetåret 1950/51. Som skäl för sin framställning
har styrelsen anfört bl. a., att den funne det oriktigt att en beskattning,
1 Dihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr IT.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 17.
för vars existens de principiella förutsättningarna numera torde få anses
ha helt bortfallit, bibehölles enbart av statsfinansiella skäl. Beträffande
skrivelsens innehåll i övrigt hänvisas till propositionen (s. 3—5).
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande:
»Trafikskatten, vilken träffar endast person- och resgodstrafiken vid
järnvägarna, infördes såsom förut angivits under kriget och motiverades
främst av behovet att i dåvarande svåra statsfinansiella läge öka statsinkomsterna.
Även önskemålet att i viss mån begränsa trafiken spelade in.
Sedan den med järnvägstrafiken konkurrerande biltrafiken efter hand fått
möjligheter att kraftigt öka, måste de erinringar, som redan i samband med
tillkomsten av trafikskatteförordningen framställdes mot att särbeskatta
järnvägstrafiken, anses ha vunnit i styrka. Olägenheten av denna särbeskattning
framträder i särskild grad efter bortfallet av den tillfälliga skatten
på bensin m. m. vid årsskiftet 1950—51. Om man icke vill utvidga
den gällande skatten på järnvägstrafiken till en allmän trafikskalt, vilket
jag icke nu vill ifrågasätta, är det därför önskvärt att trafikskatten avskaffas.
Frågan har fått särskild aktualitet genom de förestående taxehöjningarna
vid statens järnvägar. Förslag därom är under utarbetande inom järnvägsstyrelsen,
och spörsmålet kommer senare att anmälas för Kungl. Maj :t av
chefen för kommunikationsdepartementet. I beräkningen i riksstatsförslaget
för nästa budgetår av de särskilda inkomsttitlarna har jag räknat med (se
statsverkspropositionen: Bil. 1, s. 46) att vid detta förslag till taxerevision
hänsyn kommer att vid taxesättningarna tagas till de ökade driftutgifter,
som följa av aktuella löne- och prisstegringar samt vissa ökade avskrivningskrav.
Med beaktande av den tilltänkta taxehöjningen har jag beräknat
överskottet från statens järnvägar nästa budgetår till 35 miljoner kronor
eller 25 miljoner kronor mer än det av riksräkenskapsverket för denna titel
beräknade beloppet.
Såsom järnvägsstyrelsen framhållit i sin skrivelse torde de enskilda järnvägarna
i likhet med statens järnvägar vara nödsakade att höja sina inkomster
inom den närmaste tiden. Medan åtgärden att avskaffa trafikskatten
till den del denna belöper på statens järnvägar eller cirka 33 miljoner
kronor i huvudsak skulle innebära endast en omdisponering av en statsinkomst,
skulle den i fråga om de enskilda järnvägarnas andel, omkring 2
miljoner kronor, betyda en verklig inkomstminskning. Med hänsyn till att
denna är av relativt begränsad storleksordning, måste emellertid de skäl som
tala mot att bibehålla skatten tillmätas avgörande betydelse.
Jag förordar sålunda att förordningen om trafikskatt upphäves. Tidpunkten
härför bör sammanfalla med höjningen av taxorna för person- och resgodstrafiken.
Det är ännu icke fullt klart när det blir möjligt att genomföra
denna höjning. Sannolikt kommer det att kunna ske vid något av månads
-
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 17.
skiftena närmast före löpande budgetårs utgång. Med hänsyn till ovissheten
härutinnan torde Kungl. Maj :t böra erhålla bemyndigande att bestämma
tidpunkten för förordningens upphävande.»
Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag, får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 67, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning angående upphävande av förordningen
den 19 juni 1942 (nr 375) om trafikskatt.
Stockholm den 1 mars 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Velander,
Falk, Ramberg, Niklasson, Wehtje, Werner och Spetz; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i
Skedsbygd, Orgård, Sundström, Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp,
Sjölin, Kärrlander och Nilsson i Svalöv.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:73 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för avgifter till s. 1 i texten