Betänkande i anledning av väckta motioner om upptagande av cidertillverkning i landet.
1951-03-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1951:18, Betänkande i anledning av väckta motioner om upptagande av cidertillverkning i landet.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 18.
1
i
Nr 18.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om upptagande av cidertillverkning i landet.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: It av herr Hjalmar Nilsson in. fl. och II: 16 av herr
Nolin m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att tillverkning
och försäljning inom landet av ciderdrycker med den alkoholhalt, som finnes
föreskriven för maltdrycker av klass II och III må äga rum, samt att
vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de härför erforderliga författningstilläggen».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i
det följande, hänvisa till motionen II: 16.
Enligt 1 kap. 1 § förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning
av rusdrycker förstås med spritdrycker i nämnda förordning varje
vätska som håller mer än två och en fjärdedels volymprocent etylalkohol
och som icke är att hänföra till vin eller maltdryck. Med vin förstås i samma
förordning varje genom alkoholisk jäsning framställd dryck, ,som är
tillverkad av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som
håller mer än två och eu fjärdedels men ej mer än tjugutvå volymprocent
etylalkohol.
Jämlikt 1 § förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker förstås med maltdryck i nämnda
förordning varje jäst, alkoholhaltig, odestillerad dryck, vid vars framställning
torkat, rostat eller bränt malt kommit till användning; dock skall
genom hembrygd tillverkad sådan dryck anses såsom maltdryck allenast
om vid tillverkningen såsom extraktgivande ämne använts huvudsakligen
malt och alkoholhalten icke överstiger fem viktprocent. Maltdrycker indelas
i tre klasser. Första klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt
icke överstiger en och åtta tiondels viktprocent. Andra klassen omfattar
maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger en och åtta tiondels men
icke tre och två tiondels viktprocent. Tredje klassen slutligen omfattar
maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger tre och två tiondels viktprocent.
Försäljningen av spritdrycker och vin regleras genom ovannämnda förordning
den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker. För försäljning
av maltdrycker av första klassen ha bestämmelser meddelats i förordningen
den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkohol
1
liihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr IS.
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 18.
fria och därmed jämförliga drycker. I förordningen den 11 juli 1919 (nr
406) angående försäljning av pilsnerdricka regleras handeln med maltdrycker
av andra klassen. Enligt 11 § förordningen den 15 december 1939
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker får tillverkning för
försäljning av maltdrycker av tredje klassen äga rum allenast för utförsel
ur riket samt för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutisk!, tekniskt, industriellt
eller annat likartat ändamål.
Till stöd för det i de föreliggande motionerna framställda yrkandet har
anförts i huvudsak följande. Inom vår fruktodling producerades sommarfrukt,
tidig och sen höstfrukt samt vinterfrukt. Härav salufördes, särskilt
från hem- och koloniträdgårdarna, betydligt större kvantiteter sommaroch
tidig höstfrukt än som konsumerades. Följden därav bleve, att marknaden
blockerades till förfång för all ordnad handel med den sena höstfrukten
och med ofördelaktiga verkningar även på omsättningen av vissa
delar av vinterfrukten. Ruinerande prisfall, förstörda marknadspartier
och en allmän obenägenhet att tillvarataga trädgårdarnas kvarvarande
fruktmassor åstadkomme stora förluster och ledde till att tusentals ton frukt
förstördes. Man borde därför tillse att produktionsöverskottet på sommaroch
tidig höstfrukt i tid droges ur marknaden. Det ginge icke att därav göra
ett fullgott äppelmos, ej heller lämpade ,sig denna frukt för tillverkning
av must. Den enda utvägen syntes vara att pressa ur saften och förjäsa
denna till cider. Det vore uppenbart att vår fruktodling icke kunde tillhandahålla
konsumtionsfrukt till rimliga priser, om en stor del av fruktskörden
icke kunde omsättas i pengar. Skulle den i konkurrens med utländsk
fruktodling kunna hävda .sig, måste den ha samma möjligheter som
denna till avsättning även av icke handelsmässig frukt, överallt i de stora
fruktproducerande länderna inginge ciderframställning som en viktig sådan
avsättningsmöjlighet.
Det hade uttalats farhågor för att cidertillverkning skulle äventyra vår
folknykterhet. Enligt fransk vetenskaplig uppfattning inträdde alkoholskada
först vid en daglig vinkonsumtion av 1 liter innehållande minst 9 cl
alkohol. Denna alkoholmängd kunde man vid förtäring av treprocentig
cider (klass II) uppnå först vid en konsumtion av 3 liter cider. En så hög
daglig konsumtion torde vara omöjlig, enär ciderns halt av fruktsyra icke
medgåve detta. Det förefölle, som om man inom vår nykterhetsrörelse saknade
full förståelse för fruktsyrans roll i förevarande sammanhang. Emellertid
torde man med stor sannolikhet ha att emotse en betydande ökning
av hemberedning av vin, därest de stora fruktmassor, det här gällde, lämnades
åt sitt öde. Med nu rådande höga priser å spritdrycker torde smygdestillering
av dessa viner icke utebli. Man frågade sig då, om det icke
vore bättre att redan från början få denna angelägenhet under kontroll
genom ordnad cidertillverkning än att ge lönnbränningen en god chans.
Såsom högsta alkoholhalt för cider borde enligt motionärernas mening stadgas
6 volymprocent, vilket vore den procenthalt, som kunde uppkomma
Bevillningsutskottets betänkande nr 18. 3
utan tillsats av socker. Cider med 6 volymprocent alkoholhalt vore avsedd
att tillverkas för export. Frågan om eventuell beskattning av cider borde
enligt motionärernas mening anstå under de första åren. Lösandet av de
med tillverkningen sammanhängande problemen, utbildandet och träningen
av personal samt upparbetandet av marknad medförde sådana omkostnader,
att någon skattekraft icke torde föreligga förrän verksamheten nått
en viss stabilitet. Av det anförda torde framgå, att fruktodlingen vore i
största behov av det stöd, som upptagandet av en inhemsk tillverkning av
cider skulle innebära. Åvägabringandet härav förutsatte vissa ändringar av
gällande författningar rörande malt- och rusdrycker. Det förefölle lämpligt,
att maltdrycksförordningen den 15 december 1939 ändrades på så sätt, att
den komme att avse malt- och ciderdrycker, varvid med ciderdryck skulle
förstås varje genom alkoholislc jäsning framställd dryck, som vore tillverkad
av saft från inom landet skördade äpplen, päron, plommon eller
bär och som hölle mer än två och en fjärdedels men ej mera än 6 volymprocent
etylalkohol. I rusdrycksförordningen den 18 juni 1937 borde införas
en bestämmelse varigenom stadgades, att ciderdryck — i likhet med
vin och maltdryck — icke skulle hänföras till spritdryck. Vidare syntes
den ändringen böra göras i samma förordning, att med vin skulle förstås
sådan i förordningen av.sedd dryck, som hölle mera än 6 men ej mera än
22 volymprocent etylalkohol.
Enligt vad utskottet inhämtat har i en till Kungl. Maj :t ställd, den 16 mars
1950 dagtecknad skrift Svenska fruktföreningen u. p. a., Urshult, gjort ansökning
i syfte att få tillverka vissa fruktdrycker med en alkoholhalt motsvarande
den för maltdrycker av andra respektive tredje klassen medgivna,
samt att få saluföra dryckerna i den för försäljning av maltdrycker av
nämnda klasser stadgade ordningen. Enligt beslut den 19 maj 1950 har
Kungl. Maj :t överlämnat handlingarna i ärendet till 1944 års nykterhetskommitté.
Utskottet. I de föreliggande motionerna ha motionärerna hemställt att riksdagen
måtte besluta att tillverkning och försäljning inom landet av ciderdrycker
med den alkoholhalt, som finnes föreskriven för maltdrycker av
klass II och III, finge äga rum.
De i motionerna avsedda fruktdryckerna äro med hänsyn till tillverkningssätt
och alkoholhalt enligt den i 1 kap. 1 § förordningen den 18 juni
1937 angående försäljning av rusdrycker givna vindefinitionen att hänföra
till vin. Avsättningen regleras sålunda för närvarande genom de i nämnda
förordning meddelade försäljningsbestämmelserna. Syftet med de föreliggande
motionerna är att ciderdrycker skola undantagas från rusdrycksförsäljningsförordningens
tillämplighetsområde och att försäljning av dessa
drycker i stället skall få ske enligt de för maltdrycker gällande reglerna.
Frågan rörande en omläggning av tillverknings- och försäljningsbestämmelserna
för alkoholsvaga viner har nära samband med spörsmålet om den
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 18.
svenska alkohollagstiftningens framtida utformning över huvud taget. Frågan
härom är för närvarande föremål för utredning inom 1944 års nykterhetskommitté.
Enligt riksdagsberättelsen till innevarande års riksdag föreligger
inom kommittén bl. a. ett betänkande rörande tillverkning och försäljning
av maltdrycker slutredigerat och färdigt att uppsättas i tryck. Utskottet förutsätter
att i samband med ett ställningstagande till nykterhetskommitténs
blivande förslag jämväl det förevarande spörsmålet om ändrade bestämmelser
angående tillverkning och försäljning av ciderdrycker upptages till
behandling. Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke nu böra taga ställning
i sak till det av motionärerna gjorda yrkandet om författningsändringar.
Utskottet avstyrker sålunda motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 11 av herr Hjalmar Nilsson
m. fl. och II: 16 av herr Nolin m. fl. om upptagande av
cidertillverkning i landet icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 6 mars 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elof sson,
Franzon, Petrén, Ramberg, Niklasson, Wehtje, Snygg och Ebbe Ohlsson
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i
Skedsbygd, Sundström, Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp, Olofsson,
Sjölin, Kärrlander och Nilsson i Svalöv.
Reservation
av herrar Ebbe Ohlsson, Jonsson i Skedsbygd och Nilsson i Svalöv.
517277. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.