Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928
1951-04-03 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1951:19, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
1
Nr 19.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring
i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr
379), m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckt motion.
I en den 9 februari 1951 dagtecknad proposition, nr 64, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928
(nr 379);
2) förordning om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked
i taxeringsfrågor; samt
3) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;
dels ock
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att för riksskattenämnden fastställa i propositionen
angiven personalförteckning, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1951/52;
b) godkänna i propositionen upptagen avlöningsstat för riksskattenämnden,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/52; samt
c) anvisa vissa förslagsanslag å riksstaten för budgetåret 1951/52 under
sjunde huvudtiteln.
Propositionen innehåller i huvudsak följande.
I propositionen föreslås att ett centralt administrativt organ benämnt
riksskattenämnden inrättas från och med den 1 juli 1951. Nämndens föreslagna
uppgifter kunna sammanfattas på följande sätt.
Riksskattenämnden skall verka för likformighet vid taxeringen genom att
utfärda allmänna anvisningar till taxeringsmyndigheterna i beskattningsfrågor,
där en oenhetlig tillämpning av skattebestämmelserna de lokala taxeringsområdena
emellan förmärkts eller där eljest behov finnes föreligga av
att klargöra bestämmelsernas innebörd såsom t. ex. när ny lagstiftning skall
börja tillämpas. Nämnden skall vidare tillhandagå landskamrerare och taxeringsintendenter
med uttalanden i taxeringsfrågor, föra register över betydelsefulla
iättsfall samt sammanställa och tillhandahålla annat material av
betydelse för taxeringsarbetet. Genom besök hos olika taxeringsmyndigheter
1 Jiihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. AV 19.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
och beskattningsnämnder skall riksskattenämnden ha möjlighet att hålla
sig underrättad om hur taxeringsarbetet bedrives.
De av länsprövningsnämnderna meddelade länsanvisningarna för taxeringen
skola genom riksskattenämndens medverkan bringas i inbördes bättre
överensstämmelse, varjämte riksskattenämnden skall ägna uppmärksamhet
åt att dessa anvisningar lämna vägledning i önskvärd omfattning. Även med
de anvisningar, som taxeringsintendenten tillställer taxeringsnämnderna,
skall riksskattenämnden taga befattning.
På området för såväl årlig taxering som fastighetstaxering skall riksskattenämnden
i viss utsträckning övertaga uppgifter, som tidigare handlagts
inom finansdepartementet eller eljest centralt. Hit hör bland annat
uppgiften att utarbeta för taxeringsarbetet erforderliga deklarationsformulär.
De blanketter och formulär för taxeringsarbetet, som för närvarande utarbetas
inom varje särskild länsstyrelses taxeringsavdelning, skola framdeles
upprättas av nämnden.
De nu antydda uppgifterna kunna beräknas medföra eu icke oansenlig
lindring i de lokala taxeringsmyndigheternas arbetsbörda samtidigt som taxeringsarbetet
därigenom bör bliva mera effektivt.
Särskild uppmärksamhet skall riksskattenämnden ägna taxeringskontrollen.
I samarbete med länsstyrelsernas taxeringsavdelningar skola kategorigranskningar
organiseras varjämte andra åtgärder till effektivisering av
kontrollarbetet skola vidtagas.
De nu berörda uppgifterna skola fullgöras med stöd av bemyndigande
för riksskattenämnden att utöva en rådgivande och vägledande verksamhet.
Det föreslås emellertid även att nämnden får befogenhet att på begäran
meddela skattskyldig bindande förhandsbesked i vissa taxeringsfrågor. Därigenom
avses att tillgodose önskemålet att bereda skattskyldig möjlighet att
före vidtagande av en viss åtgärd få denna på ett bindande sätt skatterättsligt
bedömd. För att besked skall meddelas erfordras främst, att frågan
är av synnerlig vikt för den skattskyldige. För att i möjligaste mån undvika
kompetenskonflikter i förhållande till slcattedomstolarna förordas, att meddelat
förhandsbesked skall kunna överklagas hos högsta instans i den ordinarie
skatteprocessen. Ett förhandsbesked är bindande allenast vad angår
sökandens taxering och får för andra skattskyldiga ej annan betydelse än
den, som normalt tillägges ett vanligt prejudicerande utslag.
Riksskattenämnden föreslås skola bestå av ordförande jämte sex ledamöter
av vilka, förutom ordföranden, tre skola vara lagfarna eller ha avlagt
examen vid handelshögskola, medan återstående tre skola utses på sådant
sätt, att erfarenheter från olika förvärvsgrenar bliva representerade inom
nämnden. För att möjliggöra en allsidig representation av olika förvärvsgrenar
föreslås vidare, att för sistnämnda tre ledamöter skola utses sammanlagt
sex suppleanter, vilka kunna kailas att närvara även när förfall för
ordinarie ledamot ej föreligger.
Uppdraget såsom ordförande föreslås anordnat såsom en deltidssyssla.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
Ä nämndens kansli skola finnas anställda, bland annat, en byråchef med
juridisk och skatteteknisk utbildning och en bokföringssakkunnig. Nämnden
skall även ha möjlighet att för särskilda uppgifter tillkalla sakkunniga
och extra arbetskraft.
Propositionen har hänvisats, såvitt angår förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar, till konstitutionsutskottet och,
i vad propositionen rör personalförteckningen och avlöningsstaten för riksskattenämnden
ävensom anslagen under sjunde huvudtiteln, till statsutskottet
samt i övrigt till bevillningsutskottet.
De ovannämnda under punkterna 1) och 2) angivna författningsförslagen
äro av följande lydelse:
Förslag
till
förordning om ändring i taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 879).
Härigenom förordnas, att 75, 107 och 116 §§ taxeringsförordningen den
28 september 19281 skola erhålla andrad lydelse på sätt nedan angives samt
att i nämnda förordning skall under 6 kap. införas en ny paragraf, benämnd
135 a §, av den lydelse nedan sägs.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
75 §. 75 §.
Landskamrerarcn har att upprätta
förslag till anvisningar för nästkommande
års taxering samt senast den
1 december året före taxeringsåret insända
förslaget till den i 135 a § omförmälda
riksskattenämnden. Riksskattenämnden
skall senast den 20
samma månad till landskamreraren
återställa förslaget jämte de erinringar
mot detsamma, som nämnden
funnit anledning framställa. Landskamreraren
har att förelägga länsprövningsnåmndcn
omförmälda förslag
och erinringar. Länsprövningsnämnden
skall på grundval av
nämnda handlingar fastställa anvis
-
1 Senaste lydelse av 75 och 107 §§, se 1943:855.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
ningar för taxeringen, vilka senast
den 15 januari taxeringsåret skola
tillställas ordförandena i taxeringsnämnderna
och samtidigt översändas
till riksskattenämnden.
Länsstyrelsen må,---nämn- Länsstyrelsen må,---nämnderna
svårigheter. derna svårigheter.
Landskamreraren har att upprätta
och för länspr övning snämnden framlägga
förslag till anvisningar för
årets taxering. Därest sammanträde
enligt första stycket hållits, skall
förslaget uppgöras med ledning av
vad som därvid förekommit. Länsprövningsnämnden
har att på grundval
av ifrågavarande förslag fastställa
anvisningar för årets taxering ävensom
senast den 15 januari samma år
överlämna anvisningarna till ordförandena
i taxeringsnämnderna.
107 §.
Länsstyrelsen har---bedri
ves
ändamålsenligt.
Det åligger ----i besluten.
107 §.
1 mom. Länsstyrelsen har — —
— bedrives ändamålsenligt.
Det åligger -— — — i besluten.
Av taxeringsintendenten till ledning
för be skattning snämnderna i
första instans utfärdade skriftliga
anvisningar skola av taxeringsintendenten
ofördröjligen insändas till
riksskattenämnden.
2 mom. På kallelse av riksskattenämnden
må, då sådant finnes lämpligt,
avhållas möten med landskamrerarna
eller med taxeringsintendcnterna
för överläggningar rörande
taxeringsarbetet. Till möte med taxeringsintendenterna
må jämväl taxeringsrevisorerna
vid länsstyrelserna
ävensom motsvarande befattningshavare
vid överståthållarämbetets
skatteavdelning kallas att närvara.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
Nuvarande lydelse:
116 §.
Kungl. Maj :t äger meddela de närmare
föreskrifter angående ordnandet
av beskattningsnämndernas arbete,
som må erfordras utöver vad
denna förordning innehåller. Kungl.
Maj :t fastställer jämväl formulär till
anmaningar, underrättelse om avvikelse
från deklaration eller annan till
ledning för egen taxering lämnad
uppgift, andra föreskrivna underrättelser
med mera dylikt ävensom formulär
till i denna förordning föreskrivna
längder.
Föreslagen lydelse:
116 §.
Kungl. Maj :t äger meddela de närmare
föreskrifter angående ordnandet
av beskattningsnämndernas arbete,
som må erfordras utöver vad
denna förordning innehåller. Kungl.
Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
riksskattenämnden fastställer
jämväl formulär till anmaningar,
underrättelse om avvikelse
från deklaration eller annan till ledning
för egen taxering lämnad uppgift,
andra föreskrivna underrättelser
med mera dylikt ävensom formulär
till i denna förordning föreskrivna
längder.
6 KAP.
135 a §.
1 mom. Kungl. Maj:t förordnar en
för hela riket gemensam nämnd (riksskattenämnden)
med uppgift att genom
rådgivande och vägledande verksamhet
främja en riktig och enhetlig
tillämpning av denna förordning
ävensom av de skatteförfattningar,
enligt vilka taxering verkställes på
sätt i denna förordning sägs.
Nämnden äger, i enlighet med vad
därom särskilt är stadgat, på begäran
meddela förhandsbesked i taxeringsfrågor.
2 mom. Nämnden består av ordförande
och ytterligare sex ledamöter,
vilka utses för en tid av fyra år. En
av ledamöterna skall förordnas till
vice ordförande att vid förfall för
ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap.
Ordföranden skall vara lagfaren.
Vice ordföranden och ytterligare två
av nämndens ledamöter skola vara
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
Nuvarande lydelse:
Föreslagen lydelse:
lagfarna eller hava avlagt examen
vid handelshögskola. De nu nämnda
ledamöterna skola tillika vara erfarna
i domarvärv eller i administrativ
verksamhet. Övriga ledamöter skola
utses så att kännedom om förhållandena
inom olika områden av förvärvslivet
kommer att förefinnas hos
nämnden.
För envar ledamot, som skall vara
lagfaren eller hava avlagt examen
vid handelshögskola, skall utses en
suppleant samt för övriga ledamöter
sammanlagt sex suppleanter. Vad
ovan stadgats angående ledamöterna
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande suppleanterna.
Förordnande såsom ledamot eller
suppleant kan när som helst återkallas.
Avgår ledamot eller suppleant,
skall annan förordnas för återstående
delen av den tid, för vilken den
avgångne var utsedd.
3 mom. Ledamöter och suppleanter
skola vara svenska medborgare. Ej
må uppdraget utövas av den, som är
omyndig eller i konkurstillstånd.
It mom. Kungl. Maj:t äger meddela
föreskrifter angående när
nämnden år att anse som beslutför
samt angående inkallandet av suppleanter
så ock de föreskrifter i övrigt
som finnas erforderliga för
nämndens verksamhet.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1951.
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
7
F ö r s I a g
till
förordning om rätt att av riksskattenämnden erhalla
förhandsbesked i iaxeringsfrågor.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Riksskattenämnden må, därest sådant för någon finnes vara av synnerlig
vikt, efter ansökan lämna besked på förhand (förhandsbesked) angående
viss fråga, som avser sökandens taxering till kommunal inkomstskatt, statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt eller ersättningsskatt.
Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, när ägare till fastighet
eller den, som i ägares ställe är skattskyldig för fastighet, önskar på
förhand erhålla besked angående viss fråga, som avser taxering av fastigheten.
2 §•
Förhandsbesked sökes skriftligen hos riksskattenämnden. Ansökan må
icke ingivas senare än den dag, då deklaration senast skall avlämnas till
ledning för taxering varom fråga är. Ansökan om förhandsbesked rörande
tillämpning av förordningen om ersättningsskatt må, därest beskedet är avsett
att åberopas vid sådan taxering till ersättningsskatt som kan föranledas
av beslutad vinstdisposition för visst verksamhetsår, icke ingivas efter den
dag, då sökanden senast är pliktig avlämna deklaration till ledning för taxering
till statlig inkomstskatt för inkomst under samma verksamhetsår.
Vid ansökan skall fogas all den utredning i ärendet, som står sökanden
till buds. Efter anmaning av riksskattenämnden eller hos nämnden anställd
tjänsteman är sökanden skyldig, i den mån sådant är för honom
möjligt, att inom i anmaningen angiven tid inkomma med de ytterligare upplysningar,
som finnas erforderliga för meddelande av förhandsbesked, vid
äventyr att ansökningen eljest avvisas.
3 §.
Över inkommen ansökan skall, där ej denna omedelbart avvisas jämlikt
4 § första stycket, yttrande inhämtas av taxeringsintendent, som är behörig
att taga befattning med ifrågavarande taxering. Avser ansökningen fråga
av särskilt intresse för kommun, må denna beredas tillfälle att avgiva yttrande
över ansökningen.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
Riksskattenämnden äger, där så finnes påkallat, bereda sökanden även*
som vederbörande taxeringsintendent tillfälle att muntligen lämna upplysningar
inför nämnden.
4 §•
Finner riksskattenämnden med hänsyn till ansökningens innehåll förhandsbesked
icke böra meddelas, skall ansökningen avvisas.
Upptages ansökningen till prövning, meddelar nämnden, i den omfattning
sådant finnes böra ske, besked huru den till nämnden hänskjutna
frågan skall vid taxering bedömas. Därest särskilda omständigheter icke till
annat föranleda, må i förhandsbeskedet angivas allenast de grunder, som
skola följas vid taxeringen.
5 §.
Av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked upptages i nämndens
protokoll. Utdrag av detta tillställes sökanden och vederbörande taxeringsintendent
i rekommenderade brev med mottagningsbevis. Å protokollsutdraget
skall finnas angivet, vad som skall iakttagas vid anförande av besvär
över förhandsbeskedet.
6 §.
över beslut, varigenom riksskattenämnden meddelat förhandsbesked, må
besvär anföras av sökanden och vederbörande taxeringsintendent. Rätt att
anföra besvär tillkommer även vederbörande kommun, municipalsamhälle
och landsting, om förhandsbeskedet avser taxering av fastighet eller såvitt
detsamma avser taxering till kommunal inkomstskatt. Besvär som nu sagts
skola upptagas och slutligt avgöras av kammarrätten, därest förhandsbeskedet
rörer tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen,
och av Kungl. Maj :t, därest förhandsbeskedet avser annan
fråga.
Över beslut, varigenom riksskattenämnden avvisat ansökan om förhandsbesked,
må besvär ej anföras.
7 §.
Besvär enligt 6 § första stycket skola, vid påföljd att besvären eljest icke
upptagas till prövning, vara ingivna till riksskattenämndens kansli inom en
månad från den dag, då klaganden erhållit del av förhandsbeskedet. Vid
besvären skola vara fogade utdrag av riksskattenämndens protokoll rörande
förhandsbeskedet ävensom all den utredning, klaganden vill åberopa till
stöd för ändringssökandet.
Inkomna besvär skola, efter vederbörandes hörande, av riksskattenämnden
skyndsamt överlämnas till finansdepartementet, därest prövningen av
besvären ankommer på Kungl. Maj :t, och eljest till kammarrätten.
Bevillningsutskottets betänkande nr 19. 9
8 §.
Av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked eller, om besvär däröver
anförts, Kungl. Maj :ts eller kammarrättens i anledning av besvären
meddelade beslut skall lända till efterrättelse vid taxering, som med beskedet
avses, om och i den mån den, på vilkens begäran förhandsbeskedet meddelats,
därom framställer yrkande. Därvid har denne att meddela erforderliga
upplysningar till bedömande av beskedets tillämplighet.
Vad i första stycket är stadgat skall dock icke gälla, därest efter beskedets
lämnande vidtagits författningsändring av beskaffenhet att påverka taxeringen
i det avseende beskedet angår.
9 §.
Sökande vare pliktig att, därest riksskattenämnden icke annorledes beslutar,
för meddelat förhandsbesked till kronan erlägga efter omständigheterna
lämpad avgift, lägst etthundra och högst femhundra kronor. Över
riksskattenämndens beslut angående dylik avgift må klagan icke föras.
För sökanden avsett protokollsutdrag upptagande förhandsbeskedet skall
beläggas med stämpel å avgiftens belopp. Avgiften må uttagas genom postförskott
å den försändelse, varigenom protokollsutdraget jämlikt 5 § översändes
till sökanden. Erlägges icke avgiften sålunda, må densamma utmätas.
10 §.
Vid stämpelbeläggning enligt denna förordning skola användas enkla beläggningsstämplar,
varom förmäles i förordningen angående stämpelavgiften.
Vad i nämnda förordning är stadgat om tillhandahållande av stämplar
till statsmyndigheternas expeditioner, om tillsyn å stämpelavgiftens utgörande
samt om uppbörd och redovisning skall i tillämpliga delar lända till
efterrättelse med avseende å stämpelavgifter enligt denna förordning.
11 §•
Vad i denna förordning sägs om taxeringsintendent skall avse jämväl allmänna
ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden.
12 §.
Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1951.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
Till bevillningsutskottet har hänvisats den i anledning av propositionen
väckta motionen I: 341 av herrar Emil Petersson och Nordenson, vari hemställts,
att riksdagen med beaktande jämväl i övrigt av i motionen framförda
synpunkter för sin del måtte besluta, att nedannämnda i Kungl. Maj :ts
proposition, nr 64, med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379), m. m. föreslagna författningsrum
skola erhålla följande lydelse:
Taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).
75 g lika med propositionen.
107 § » »
116 § » » »
6 Kap.
135 a §.
1 mom. lika med propositionen.
2 inom. Nämnden utgöres av ordförande och sex ledamöter, vilka utses,
ordföranden för viss tid och ledamöterna för en tid av fyra år. En av ledamöterna
skall förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden
tjänstgöra i hans ställe.
Ordföranden samt vice ordföranden och ytterligare en av nämndens ledamöter
skola vara lagfarna. De skola tillika vara erfarna i domarvärv eller eljest
väl skickade för sin uppgift. Övriga ledamöter skola utses så att kännedom
om förhållandena inom olika förvärvsgrenar kommer att förefinnas
hos nämnden.
För varje ledamot utses två suppleanter, som uppfylla de för ledamoten
stadgade behörighetsvillkoren.
Förordnande såsom ledamot eller suppleant kan när som helst återkallas.
Avgår ledamot eller suppleant, skall annan förordnas för återstående
delen av den tid, för vilken den avgångne var utsedd.
3 mom. lika med propositionen.
4 mom. Närmare föreskrifter rörande nämndens verksamhet meddelas
av Kungl. Maj :t.
Förordning om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i
taxeringsfrågor.
1 § lika med propositionen.
2 § » t> »
3 §. Över inkommen ansökning avgiver byråchefen hos riksskattenämnden
utlåtande till nämnden, efter hörande, om det finnes erforderligt, av
taxeringsintendent, som är behörig att taga befattning med sökandens ifrågavarande
taxering. Avser ansökningen fråga av särskilt intresse för kommun,
må jämväl denna höras.
Riksskattenämnden må, där det finnes lämpligt, bereda sökanden tillfälle
att muntligt utföra sin talan i nämnden.
4 § lika med propositionen.
5 §. Riksskattenämndens beslut upptages i nämndens potokoll och med
-
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
delas sökanden genom utdrag av potokollet, som i rekommenderat brev
med allmänna posten översändes till sökanden under uppgiven eller éljest
känd adress. Å protokollsutdraget skall finnas angivet vad den sökande har
att iakttaga vid anförande av besvär över beslutet.
ö §. Över beslut, varigenom riksskattenämnden meddelat förhandsbesked,
må besvär anföras av sökanden. Besvär som nu sagts skola upptagas
och slutgiltigt avgöras av kammarrätten, därest förhandsbeskedet rör tilllämpning
av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen»
och av Kungl. Maj :t, därest förhandsbeskedet avser annan fråga.
Besvären skola, vid påföljd att de eljest icke upptagas till prövning, vara
ingivna till riksskattenämndens kansli inom en månad från den dag, då
sökanden erhöll del av beslutet.
Vid besvären skola vara fogade utdrag av riksskattenämndens protokoll
med det överklagade beslutet ävensom all den utredning, klaganden vill
åberopa till stöd för ändringssökandet.
Över beslut, varigenom riksskattenämnden avvisat ansökan om förhandsbesked,
må besvär ej anföras.
7 §. Inkomna besvär skola av riksskattenämnden, efter hörande av kanslichefen,
skyndsamt jämte eget utlåtande av nämnden ävensom de av nämnden
prövade handlingarna överlämnas till finansdepartementet, därest prövningen
av besvären ankommer på Kungl. Maj :t och eljest till kammarrätten.
8 § lika med propositionen.
9 § » » »
10 § » » »
11 § * * »
12 § » » »
Lag angående ändrad hjdelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
17 § lika med propositionen.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionen framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionen.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Frågan om inrättandet av ett centralt administrativt organ med uppgift
att verka för likformighet vid taxeringen för inkomst och förmögenhet ävensom
för förbättring och effektivisering av taxeringskontrollen har sedan
länge varit föremål för uppmärksamhet och har under senare år vid åtskilliga
tillfällen aktualiserats. Detsamma har gällt frågan om meddelande av
förhandsbesked åt de skattskyldiga i bcskattningsärenden. Sålunda hemställde
1941 års riksdag i skrivelse den 21 juni samma år (nr 350) om utredning
av frågan angående rätt för skattskyldig att av ett auktoritativt organ
erhålla bindande förhandsuttalanden om tillämpning av skatteförfattningarna
respektive av frågan om tillskapande av ett särskilt organ med befogen
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
het att lämna taxeringsmyndigheterna vägledning beträffande avskrivningsfrågor
och andra skattefrågor av mera allmänt intresse. Vidare har 1943 års
riksdag i skrivelse den 15 december samma år (nr 525) — jämte det riksdagen
anmält sitt beslut i anledning av propositionen nr 345 till sistnämnda
års riksdag med förslag till omorganisation av taxeringsväsendet — hemställt
om framläggande för riksdagen snarast möjligt av förslag om inrättande
av en central nämnd med uppgift att verka för enhetlighet i taxeringen
genom en rådgivande, ledande och övervakande verksamhet. Slutligen
yttrade 1946 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr 41 i anledning av
väckta motioner om inrättandet av en riksskattenämnd, att utskottet funne
det angeläget att ett centralt organ med uppgift att verka för enhetlighet i
taxeringen snarast konnne till stånd. Då det emellertid icke utan vidare kunde
tagas för givet, att en central nämnd vore den lämpligaste formen för ett
dylikt organ, borde frågan om organets art närmare övervägas.
Sveriges allmänna sjöfartsförening med instämmande av Sveriges industriförbund
m. fl. organisationer på näringslivets områden har i skrivelse
den 27 november 1944 hemställt, att Kungl. Maj :t måtte snarast möjligt upptaga
frågan om inrättandet av ett centralt administrativt organ för främjande
av enhetlig taxering och för meddelande av förhandsuttalanden i beskattningsfrågor.
Vidare har Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer i skrivelse
den 25 september 1947 hemställt, att chefen för finansdepartementet måtte
till skyndsamt övervägande upptaga frågan om inrättande av en centralkonsulentbefattning
för taxering av rörelseidkare och med dem likställda.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 november 1947 har dåvarande
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, tillkallat särskilda
sakkunniga — nämligen regeringsrådet F. A. I. Lundevall, tillika
ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare, stationsmästaren
H. R. Anderberg, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren
C. A. D. Jonsson, f. d. kammarrättsrådet E. D. Sivert och landskamreraren
A. G. A. Wigert —• med uppdrag att utreda frågan om inrättandet av ett
centralt administrativt organ med uppgift att verka för likformighet vid
taxeringen samt frågan om meddelande av förhandsbesked i taxeringsärenden.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen 194-7 års taxeringssakkunniga,
ha den 8 december 1949 avgivit betänkande med förslag om inrättande av
en riksskattenämnd m. m. (SOU 1949:62). Vid betänkandet fogade, av de
sakkunniga utarbetade författningsförslag ha såsom Bihang fogats vid statsrådsprotokollet
(prop. s. 126—137).
Över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,
kammarrätten, statens lönenämnd, kommerskollegium (med överlämnande
av yttranden från rikets samtliga handelskamrar, Sveriges industriförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet,
Sveriges redareförening samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation),
överståthållarämbetet (med biläggande av ett av förste taxeringsintendenten
S. Holdo avgivet yttrande), länsstyrelserna i samtliga län, mel
-
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
lankommunala prövningsnämnden, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund, Svenska landstingsförbundet, Föreningen Sveriges
taxeringsintendenter och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Dessutom
ha i anledning av betänkandet skrivelser inkommit från riksarkivet
och Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer.
Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen,
såvitt de behandlas i detta betänkande, tillåter sig utskottet hänvisa
till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelse härutinnan återfinnes i propositionen
å nedan angivna sidor, nämligen
Allmänna synpunkter på frågan om ett centralt organ, s. 14—47.
Riksskattenämndens rådgivande och vägledande verksamhet, s. 47—101.
Förhandsbesked i taxeringsfrågor, s. 101—116.
Övriga för riksskattenämnden ifrågakommande uppgifter, s. 116—118.
Riksskattenämndens sammansättning, s. 118—121.
I den i anledning av propositionen väckta motionen 1:341 har i huvudsak
anförts följande. Det låge vikt uppå att den högsta ledningen vid fullgörandet
av riksskattenämndens omfattande och grannlaga uppgifter anförtroddes
åt en med taxeringsförfarandet väl förtrogen och verkligt framstående
kraft. Föga vore emellertid vunnet, om till ordförande utsåges en person,
som väl fyllde berörda högt ställda krav på personliga kvalifikationer
men icke bereddes tillfälle att helt ägna sig åt befattningen utan nödgades
sköta denna såsom bisyssla vid sidan av annan huvudsaklig verksamhet.
Följden bleve utan tvivel, att den verkliga ledningen av nämndens verksamhet
komme att överflyttas på byråchefen. I motsats till departementschefen
hölle motionärerna före, att det just vid igångsättandet och organisationen
av nämndens verksamhet vore särskilt angeläget, att ordföranden bleve
heltidsanställd. Självfallet måste förutsättas, att ordföranden genom sin
föregående verksamhet förvärvat god erfarenhet rörande praktiskt taxeringsarbete
eller arbete inom skattedomstolarna, helst båda slagen av sådan
verksamhet. Endast under förutsättning att detta vore fallet samt att ordföranden
finge tillfälle att helt ägna sig åt ledningen av nämndens arbete
kunde han framträda såsom en sådan auktoritet på taxeringsområdet, som
utgjorde ett oavvisligt villkor för att slitningar mellan nämnden, de lokala
organen och skattedomstolarna icke skulle uppkomma och att nämnden väl
skulle fylla sin uppgift. Vidare borde bemärkas, att förhållandena på taxeringsområdet
för närvarande vore sådana, att åtskilliga på nämnden ankommande
arbetsuppgifter — icke minst avseende enhetlig värdering av
naturaförmåner m. m. och taxeringskontrollens effektivisering — framstode
såsom trängande. Vissa ifrågasatta ändringar i skatteförfattningarna utöver de
i propositionen angivna kunde befaras förorsaka nämnden en icke ringa
arbetsbelastning under den närmaste tiden. I åtskilliga fall torde vidare
rörelseidkare och andra för närvarande låta anstå med tilltänkta affärs
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
transaktioner i avvaktan på möjligheten att erhålla bindande förhandsbesked
rörande därmed sammanhängande beskattningsfrågor. Ansökningarna
om sådana besked kunde därför förväntas bliva jämförelsevis talrika
under nämndens första verksamhetstid. Med hänsyn till angivna förhållanden
rådde det enligt motionärernas mening ingen tvekan därom, att uppdraget
såsom ordförande i riksskattenämnden komme att kräva befattningshavarens
hela arbetskraft. Den minskning i statsutgifterna i förhållande till
vad de sakkunniga beräknat, som genom den ifrågavarande befattningens
anordnande såsom deltidssyssla skulle vinnas, uppginge till omkring 20 000
kronor. Om ordföranden i riksskattenämnden ålades att tillika utan särskild
ersättning vara ordförande i den centrala uppbördsnämnden, reducerades
ytterligare frågans statsfinansiella betydelse. Enligt motionärernas mening
skapades den bästa garantien mot att nämndens kansli utvecklades till ett
nytt ämbetsverk därigenom, att nämndens ordförande finge möjlighet att
själv utöva den verkliga ledningen både av nämnden och kansliet och redan
från början sovra nämndens och kansliets arbetsuppgifter samt verkställa
gränsdragningen mellan dessa uppgifter och dem, vilka skulle ankomma på
de lokala organen. Därvid måste ovillkorligen tillses, att nämnden och
kansliet icke belastades med arbetsuppgifter, som krävde annat än möjligen
rent tillfällig personalförstärkning.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle av nämndens sju ledamöter tre vara
lagfarna, nämligen ordföranden, vice ordföranden och ytterligare en ledamot.
Enligt det i propositionen framlagda förslaget uppställdes däremot ovillkorligt
krav på lagfarenhet allenast såvitt anginge ordföranden. Om sistnämnda
förslag lagfästes, föreiåge således ingen garanti för att nämnden
icke komme att få en sådan sammansättning, att ordföranden ensam bleve
lagfaren ledamot. Vid inträffande förfall för ordföranden skulle således den
situationen kunna uppkomma, att nämnden komme att sakna lagfaren ledamot.
Genom den direkta beskattningen av inkomst och förmögenhet överfördes
för närvarande en mycket betydande del av nationalinkomsten från
medborgarna till det allmänna. Det vore under sådana förhållanden en samhällelig
angelägenhet av utomordentlig vikt, att medborgarna garanterades
allt det rättsskydd vid tillämpningen av skattelagarna som det vore möjligt
att åstadkomma. Den garanti i detta avseende, som låge i kravet på lagfarenhet
hos de lagtillämpande organen, borde icke underskattas.
De höga skattesatserna medförde ett alltmer trängande behov av bindande
förhandsbesked i de ofta svårbedömda skattefrågorna. Sådana förhandsbesked
vore i första hand ägnade att minska olägenheterna för de skattskyldiga
av ovisshet om beskattningsreglernas innebörd eller tillämpning. För
att syftet med den föreslagna anordningen skulle vinnas, vore det emellertid
nödvändigt, att definitivt besked kunde erhållas så snabbt som ur affärsmässiga
synpunkter vore påkallat. De sakkunnigas förslag syntes tillgodose
önskemålet om ett snabbt besked i den utsträckning detta av praktiska skäl
vore möjligt, medan så icke kunde anses vara fallet med det i propositionen
framlagda förslaget. Genom att förfarandet i nämnden enligt de sakkunni
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
15
gas förslag icke finge karaktär av process, hade de sakkunniga lyckats
träffa en sådan anordning, att ett brådskande förhandsbesked i förekommande
tall snabbt skulle kunna erhållas. Detta syfte vunnes därigenom, att någon
ovillkorlig skyldighet för nämnden att höra representant för de fiskaliska
intressena icke föreskreves. I propositionen föresloges däremot ovillkorlig
skyldighet för nämnden att utställa ansökningen till delgivning med
vederbörande taxeringsintendent, som hade att därutöver avgiva yttrande.
Departementschefens förslag, att besvärsrätt över förhandsbesked skulle
tillkomma taxeringsintendenten, syntes ha föranletts av de synpunkter, som
framförts i kammarrättens yttrande över de sakkunnigas förslag. Det i propositionen
framlagda förslaget innebure, att man orubbligt fasthölle vid
konlradiktoriska processuella principer även såvitt anginge ovillkorlig rätt
för det allmännas lokala representanter att till högsta instans fullfölja talan,
detta i motsats till vad som gällde exempelvis i straffprocessen. Med hänsyn
till den ställning, riksskattenämnden förutsattes skola intaga i förhållande
till de lokala taxeringsmyndigheterna, syntes det motionärerna kunna ifrågasättas,
huruvida en dylik ståndpunkt ens ur rent principiella synpunkter
i detta fall vore befogad. Då därtill komme, att ett dylikt orubbligt fasthållande
vid de för den kontradiktoriska processen gällande principerna äventyrade
det med förhandsbeskedet avsedda syftet, syntes de av de sakkunniga
förordade avvikelserna därifrån vara väl motiverade. Om likväl det i
propositionen framlagda förslaget i denna del lades till grund för lagstiftning,
borde detta, för att syftet med anordningen icke skulle förfelas, under
alla förhållanden kompletteras med bestämmelser, ägnade att möjliggöra
ett snabbt avgörande av ifrågavarande ärenden. I sådant avseende syntes
böra föreskrivas, att taxeringsintendentens och i förekommande fall vederbörande
kommuns yttranden över ansökningar om förhandsbesked skulle
avgivas skyndsamt och, om icke riksskattenämndens ordförande för visst
fall annorlunda förordnade, senast inom åtta dagar efter erhållen del av ansökningen
samt att taxeringsintendenten ■— liksom ock kommun, municipalsamhälle
och landsting, därest ifrågavarande besvärsrätt trots de starka
skäl som talade däremot skulle medgivas dessa — för bibehållande av besvärsrätten
skulle vara pliktiga anmäla missnöje med förhandsbeskedet å
riksskattenämndens kansli inom åtta dagar efter dclgivningen därav.
Utskottets yttrande.
I proposition nr G4, såvitt densamma hänvisats till bevillningsuIskottet,
har på grundval av ett av 1947 års taxeringssakkunniga avgivet betänkande
framlagts förslag till inrättandet av ett centralt organ med huvudsaklig uppgift
att verka för likformighet vid taxeringen och att på begäran av skattskyldig
meddela förhandsbesked i taxeringsfrågor. Det centrala organet
föreslås benämnt riksskattenämnden.
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har frågan om inrättandet
av cn riksskattenämnd med uppgifter av antydd art vid åtskilliga till»
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
fällen varit föremål för diskussion och överväganden. Spörsmålet har även
vid några tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Utskottet
vill i detta sammanhang särskilt erinra om vad som förekom vid behandlingen
av de vid 1941 års riksdag väckta motionerna I: 94 och II: 133. I
nämnda motioner hemställdes bland annat, att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj :t anhålla om skyndsam utredning rörande möjlighet för skattskyldig
att av ett för ändamålet bildat organ erhålla ett förhandsuttalande angående
det skattemässiga bedömandet av en planerad nyanläggning eller nyanskaffning
för industriellt behov. 1941 års bevillningsutskott anförde i sitt betänkande
nr 33 i anledning av de väckta motionerna, att utskottet funne det
vara av stort värde för rörelseidkare att i fall som de nyss nämnda erhålla
bindande förhandsuttalanden i fråga om rätten att vid taxeringen verkställa
avdrag för värdeminskning å den tilltänkta anläggningen. Utskottet ansåge
emellertid denna fråga höra givas en större utsträckning än som avsåges
i de ifrågavarande motionerna. Under de senare åren hade utskottet haft anledning
uppmärksamma, att skatteförfattningarna beträffande frågor av
mera allmänt intresse för de skattskyldiga stundom tillämpats på olika sätt
inom skilda delar av landet .samt att i följd därav taxeringarna de skattskyldiga
emellan icke blivit likformiga. En sådan ordning vore icke tillfredsställande
samt förorsakade såväl de skattskyldiga som myndigheterna olägenheter
och ökat arbete. Utskottet gjorde även det uttalandet att ett förhandsbesked,
för att vara av någon större praktisk betydelse, syntes böra
bliva fullt bindande för alla parter men framhöll samtidigt att utskottet för
det dåvarande icke kunde uttala sig om huruvida det vore möjligt att med
bibehållande av den nuvarande instansordningen i beskattningsmål lösa
frågan på antytt sätt.
På bevillningsutskottets hemställan beslöt 1941 års riksdag skrivelse till
Kungl. Maj :t med anhållan om den i motionerna föreslagna utredningen.
I detta sammanhang må även erinras om att 1946 års bevillningsutskott
i sitt betänkande nr 41 i anledning av väckta motioner om inrättandet av en
riksskattenämnd med uppgift att genom cn rådgivande och vägledande
verksamhet främja enhetlighet i taxeringen understrukit angelägenheten
av att ett dylikt organ tillskapades.
I nu förevarande proposition lämnas inledningsvis en redogörelse för
1947 års taxeringssakkunnigas utredning rörande behovet — sett bland annat
ur synpunkten av de erfarenheter som vunnits rörande verkningarna av
den år 1943 av riksdagen beslutade omorganisationen av taxeringsväsendet
— av ett centralt organ med uppgift att verka för likformighet vid taxeringen
och att meddela skattskyldig förhandsbesked i taxeringsfrågor. Av denna
utredning liksom av de remissyttranden, som avgivits över de sakkunnigas
betänkande, bekräftas den av bevillningsutskottet tidigare uttalade
meningen att ett påtagligt sådant behov existerar. Utskottet delar även den
i propositionen uttalade meningen att tiden nu är inne för vidtagande av åtgärder
i syfte att tillgodose detta behov. Utskottet har därvid även beaktat,
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
17
att den omfattande lagstiftning på den direkta beskattningens område, som
ägt rum under de senaste åren, medfört ökad arbetsbelastning för taxeringsmyndigheterna.
Den vägledande och rådgivande verksamhet, som riksskattenämnden
avses skola utöva, kan förutses komma att på ett verksamt sätt
bidraga till en likformig tillämpning av nya skattebestämmelser, varjämte
beskattningsnämnderna och länsstyrelsernas taxeringsavdelningar komma
att erhålla det mycket önskvärda biträde i sitt arbete som ett centralt organ
— på sätt i propositionen närmare utvecklats — blir i tillfälle att lämna.
Utskottet hälsar med tillfredsställelse att de svårigheter, som utskottet
är medvetet om äro förenade med att inpassa ett sådant centralt organ i
taxeringsorganisationen och i den för skatteprocessen gällande instansordningen,
ansetts kunna övervinnas.
Vad först angår den för riksskattenämnden tilltänkta uppgiften att verka
för större likformighet vid taxeringen, innebär det i propositionen upptagna
förslaget att nämnden skall — med stöd av vissa i taxeringsförordningen
intagna föreskrifter — äga utöva en rådgivande och vägledande verksamhet.
Däremot har någon rätt icke ansetts böra tilläggas riksskattenämnden att
annorledes än i form av förhandsbesked rörande viss persons taxering göra
för taxeringsmyndigheterna bindande uttalanden rörande innebörden av
gällande bestämmelser; ett dylikt bemyndigande skulle nämligen innebära
att nämnden tillädes uppgifter av lagstiftningskaraktär. Ej heller skall riksskattenämnden
äga med direkta förelägganden inskrida i beskattningsnämndernas
eller taxeringsavdelningarnas handhavande av sina uppgifter. Eu
sådan rätt för riksskattenämnden skulle nämligen icke vara förenlig med
beskattningsnämndernas ställning såsom självständigt beslutande instanser
i skatteprocessen respektive med det förhållandet att länsstyrelserna äro
direkt under Kungl. Maj :t ansvariga för arbetet inom taxeringsavdelningarna.
Bevillningsutskottet har icke funnit anledning att rikta invändningar mot
de synpunkter, som ansetts vara i förevarande avseende avgörande vid bestämmandet
av riksskattenämndens befogenheter. Väl är med den i propositionen
föreslagna anordningen den olägenheten förenad, att någon absolut
garanti icke vinnes för att nämndens vägledande uttalanden komma att
följas. Denna olägenhet torde emellertid icke böra till sin innebörd överdrivas
och kan för övrigt icke undvikas annorledes än genom att tillerkänna
nämnden mer vittgående befogenheter än vad som lämpligen synes
böra ifrågakomma. Vad särskilt angår nämndens förhållande till taxeringsavdelningarna,
torde detta icke kunna ordnas på annat sätt än i propositionen
föreslagits, därest man icke vill vidtaga en genomgripande omreglering
av hela taxeringsorganisationen. Skulle den föreslagna anordningen visa sig
i praktiken otillfredsställande, torde riksskattenämndens ställning i taxeringsorganisationen
få tagas under omprövning i samband med den översyn
av nämnda organisation, som — enligt vad i propositionen framhållits
— är att emotse.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. T samt. Nr 19.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
Enligt propositionen skall riksskattenämnden utöva sin vägledande och
rådgivande verksamhet genom att utfärda allmänna anvisningar i sådana
taxeringsfrågor, som visat sig vara föremål för ett oenhetligt bedömande
eller vilka eljest — på grund av att ny lagstiftning tillkommit eller av annan
anledning — böra göras till föremål för särskild uppmärksamhet, genom
att tillhandagå landskamrerare och taxeringsintendenter med uttalanden
i taxeringsfrågor, genom att besöka olika taxeringsmyndigheter och
därvid göra sig underkunnig om rådande förhållanden samt lämna erforderlig
information samt genom att föra rättsfallsregister och tillhandahålla
annat material för taxeringsarbetet. Vidare föreslås att riksskattenämnden
skall verka för större likformighet vid värderingen av icke börsnoterade
aktier samt granska de anvisningar till ledning för den årliga
taxeringen, som lokalt fastställas av prövningsnämnden eller utfärdas av
taxeringsintendenten, ävensom övertaga arbetet med upprättandet av de
formulär till blanketter för inhämtande av upplysningar av olika slag, som
med nuvarande ordning utarbetas och framställas inom varje läns taxeringsavdelning.
Även på taxeringskontrollens område avses nämnden skola
vara verksam, bland annat genom att ställa material till förfogande för
s. k. stickprovskontroll och genom att i samarbete med taxeringsavdelningarna
anordna s. k. kategorigranskningar.
Utskottet har icke funnit anledning till erinringar mot vad propositionen
i nämnda hänseenden innehåller.
I propositionen har även behandlats ett av taxeringssakkunniga framlagt
förslag att riksskattenämnden skulle verka för en bättre utbildning av taxeringst
jänstemän samt av taxeringsnämndsordförande och kronoombud.
Detta skulle enligt de sakkunniga ske genom anordnandet av kurser, lokalt
eller centralt. I propositionen uttalas i anslutning härtill att nämnden bör
ägna frågan om utbildningen av taxeringsnämndsordförande och kronoombud
uppmärksamhet, medan beträffande utbildningen av taxeringstjänstemän
erinras därom att Kungl. Maj :t — på föredragning av chefen
för inrikesdepartementet i .samband med anmälan av de frågor, som tillhöra
regleringen för budgetåret 1951/52 av utgifterna under riksstatens elfte
huvudtitel — beslutat underställa riksdagen vissa förslag angående utbildningen
av häradsskrivar- och kronokamreraraspiranter in. fl. Enligt detta
förslag skall en särskild nämnd, kallad länsstyrelsernas utbildningsnämnd,
anordna utbildningskurser för bl. a. taxeringstjänstemän. I anledning härav
har i nu förevarande proposition icke upptagits något förslag om att riksskattenämnden
skall medverka till anordnandet av dylika kurser.
Bevillningsutskottet vill i detta sammanhang erinra om att statsutskottets
3. avd. behandlat de under riksstatens elfte huvudtitel upptagna utgifterna
och att avdelningen biträtt Kungl. Maj :ts förslag i förevarande avseende.
Vad härefter angår spörsmålet om rätt för skattskyldig att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor, får utskottet anföra
följande.
Bevillningsutskottets betänkande nr 19. 19
De sakkunniga ha föreslagit en anordning av följande innebörd. Riksskattenämnden
skulle på framställning äga meddela sökande — därest
detta vore för honom av synnerlig vikt — upplysning i hänseende, varom
fråga kunde uppkomma vid hans taxering för inkomst eller förmögenhet
eller till utskiftningsskatt (s. k. förhandsbesked). Över meddelat förhandsbesked
skulle väl sökanden men icke vederbörande taxeringsintendent eller
kommun äga anföra besvär i regeringsrätten. Det av riksskattenämnden
meddelade förhandsbeskedet eller — därest beskedet av sökanden överklagats
— regeringsrättens i anledning av besvären fattade beslut skulle lända
till efterrättelse vid den framtida taxering, som med beskedet avsåges. Förhandsbeskedet
skulle alltså vara bindande för beskattningsnämnderna och
skattedomstolarna. En självklar förutsättning för att förhandsbeskedet
skulle vara bindande vore dock att de förutsättningar, på vilka förhandsbeskedet
grundats, verkligen infriats. Om det t. ex. visat sig att den skattskyldige
lämnat oriktiga uppgifter till riksskattenämnden, bleve förhandsbeskedet
icke tillämpligt. Prövningen av beskedets tillämplighet vid den
ifrågavarande taxeringen skulle ankomma på beskattningsnämnderna och
eventuellt skattedomstolarna.
Vidare må omnämnas, att de sakkunniga icke ansett sig böra förorda någon
obligatorisk skyldighet för riksskattenämnden att bereda vederbörande
taxeringsintendent eller annan företrädare för det allmännas skatteanspråk
tillfälle att yttra sig över ansökan om förhandsbesked. Däremot skulle innehavaren
av den av de sakkunniga föreslagna befattningen som kanslichef
hos riksskattenämnden avge yttrande över sådan ansökan.
Det i propositionen upptagna förslaget innefattar vissa avvikelser från
vad de sakkunniga förordat. Sålunda föreslås — förutom att förhandsbesked
skall kunna lämnas jämväl i fråga avseende taxering av fastighet och
taxering till ersättningsskatt — att riksskattenämndens meddelande av
förhandsbesked skall givas karaktär av process med ett genomfört kontradiktoriskt
förfarande. I följd härav har föreslagits, att vederbörande taxeringsintendent
alltid skall höras över ansökan om förhandsbesked samt att
såväl taxeringsintendenten som vederbörande kommun skall äga rätt överklaga
av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked hos regeringsrätten
eller — i de fall där kammarrätten är högsta instans i taxeringsmål —
hos sistnämnda domstol. Besvärstiden över riksskattenämndens beslut om
förhandsbesked har föreslagits till eu månad. Sedan förhandsbeskedet vunnit
laga kraft eller — däre.st detsamma av någon part överklagats — sedan
regeringsrätten eller kammarrätten meddelat sitt beslut, blir förhandsbeskedet
bindande på samma sätt som enligt de sakkunnigas förslag.
Av propositionen framgår att det däri upptagna förslaget är att se mot
bakgrunden av den kritik, som i remissyttrandena riktats mot de sakkunnigas
förslag. Denna kritik bygger på det resonemanget, att meddelandet av
förhandsbesked i realiteten icke är annat än ett utbrytande ur den ordinarie
skatteprocessen av en specialfråga till ett förhandsavgörande och att förfarandet
inför riksskattenämnden i följd därav bör anordnas som en process
under iakttagande av att alla berörda parters rättsskyddsintresse bör till
-
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
godoses i samma utsträckning som vid den ordinarie skatteprocessen. Icke
minst med tanke på att ett förhandsbesked ofta nog kan avse fråga av
mycket stor ekonomisk betydelse har det allmännas representant lika väl
som den berörda kommunen ansetts icke böra ställas annorlunda eller
sämre än vad som ifrågakommer i skatteprocessen i allmänhet. I propositionen
understrykes särskilt, att riksskattenämndens befogenhet vid meddelandet
av förhandsbesked icke sträcker sig längre än att göra ett uttalande
rörande den rätta tolkningen av skattebestämmelserna; nämnden har däremot
icke någon rätt att — oberoende av nämnda bestämmelser — förfoga
över statens och kommunens skatteanspråk. Samtidigt framhålles att med
den i propositionen valda linjen undanröjas i väsentlig utsträckning de invändningar
av principiell karaktär, som riktats mot meddelandet av förhandsbesked
ur synpunkten att en sådan anordning icke läte sig väl förena
med beskattningsnämndernas och skattedomstolarnas ställning i skatteprocessen.
Nämnda instanser få nämligen — i motsats till vad som bleve fallet
därest de sakkunnigas förslag genomfördes — respektera antingen ett av
riksskattenämnden meddelat förhandsbesked mot vilket någon berörd part
icke haft någon erinran att göra eller ett av högsta instans i den ordinarie
skatteprocessen meddelat beslut.
I den till utskottet hänvisade motionen 1:341 ha vissa erinringar riktats
mot vad propositionen innehåller i nu ifrågavarande hänseenden, och motionärerna
föreslå i stället en anordning av i huvudsak samma innebörd som
den vilken förordats av de sakkunniga. Till stöd för yrkandet har i motionen
framhållits att en förutsättning för att syftet med ett förhandsbesked skulle
vinnas vore att ett definitivt besked erhölles så snabbt som ur affärsekonomisk
synpunkt vore påkallat. Uppnåendet av detta syfte äventyrades med
de i propositionen föreslagna bestämmelserna om ovillkorlig skyldighet att
bereda taxeringsintendent tillfälle avgiva yttrande över ansökningen och om
rätt för annan än sökanden att överklaga förhandsbeskedet. Motionärerna ha
även erinrat om ett av de sakkunniga gjort uttalande, att det skulle framstå
som en egendomlig anordning om taxeringsintendenten, samtidigt som han
skulle anse sig böra i sitt taxeringsarbete följa av nämnden till ledning för
taxeringsmyndigheterna meddelade råd, skulle ha att pröva riktigheten av
nämndens förhandsbesked. Vad angår kommunernas intresse, framhålles i
motionen att detta bleve tillräckligt tillgodosett genom en föreskrift att kommunen
bereddes tillfälle att yttra sig över ansökan om förhandsbesked i de
fall, där så funnes erforderligt.
I motionen har även ifrågasatts, om icke — därest förslaget om besvärsrätt
för taxeringsintendent och kommun likväl komiue att vinna riksdagens
bifall — en föreskrift borde upptagas av innebörd att nämnda besvärsrätt
gjordes beroende av att missnöje med beskedet anmälts å riksskattenämndens
kansli inom åtta dagar.
Utskottet anser för egen del, att det i propositionen upptagna förslaget är
med hänsyn till de synpunkter, som i propositionen anförts till stöd för detsamma
och för vilka i det föregående lämnats en redogörelse, att föredraga
21
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
framför de sakkunnigas förslag. Utskottet är nämligen av den uppfattningen
att om lika möjligheter tilläggas alla av ett förhandsbesked berörda parter
att föra detsamma under omprövning i den instans, som tillika är högsta
instans i den vanliga skatteprocessen, förfalla i allt väsentligt de erinringar
av principiell och annan art, vilka eljest vore att rikta mot anordningen med
bindande förhandsbesked. En konsekvens av denna inställning blir då även
att taxeringsintendenten och — när skäl därtill finnas — kommunen böra
äga yttra sig över ansökan om förhandsbesked.
Med denna av utskottet intagna ståndpunkt kan det i propositionen upptagna
förslaget avvisas allenast, därest bärande invändningar av annan art
kunna vara att framställa mot detsamma. Vad då angår de synpunkter,
som anförts i förenämnda motion, vill utskottet framhålla att dessa näppeligen
synas bärande. Vad först angår den obligatoriska kommunikationsföreskriften,
bör sålunda framhållas att det självfallet torde kunna förutsättas,
att riksskattenämnden kommer att utmäta den tid, inom vilken taxeringsintendent
eller kommun, har att avgiva yttrande över ansökan om förhandsbesked,
så att ärendets avgörande kommer att allenast obetydligt fördröjas.
Med hänsyn till att besvärstiden föreslagits till en månad och då
— såsom i propositionen framhållits — man kan förutsätta att regeringsrätten
och kammarrätten, komma att avgöra besvär över förhandsbesked
med förtur, kommer ett slutligt förhandsbesked att även med det i propositionen
framlagda förslaget kunna erhållas inom en kort tidrymd. Vad angår
den i motionen framförda synpunkten om det mindre lämpliga i att
taxeringsintendenten, som i andra avseenden förutsättes komma att följa
riksskattenämndens råd och anvisningar, skulle äga rätt att överklaga av
riksskattenämnden meddelat förhandsbesked, får utskottet framhålla, att
det knappast kan anses ligga något egendomligt däri att taxeringsintendenten
å det allmännas vägnar underställer ett spörsmål, som genom förhandsbeskedet
bringas till en slutlig lösning och som kan vara av betydande ekonomisk
räckvidd, prövning i ytterligare en instans. Därtill kommer att det
understundom — med hänsyn till att spörsmålet i fråga kan ha en mera
allmän räckvidd — kan framstå som önskvärt att få ett av högsta instans
meddelat beslut att lägga till grundval för en allmän rättstillämpning.
Som framgår av det nu sagda, har utskottet funnit övervägande skäl tala
för den i propositionen förordade anordningen.
Vad angår motionärernas förslag om missnöjesanmälan, synes detsamma
vara ägnat att komplicera förfarandet. Då därtill kommer att eu sådan
bestämmelse kan förmodas i åtskilliga fall föranleda en omedelbar missnöjesanmälan
för att vederbörande därigenom skall vinna tid för närmare
prövning av förhandsbeskedets innebörd, synes något väsentligt icke vara
att vinna med förslaget. Utskottet anser sig därför icke böra biträda det
-
samma.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
Enligt propositionen skall riksskattenämnden bestå av ordförande jämte
ytterligare sex ledamöter. En av ledamöterna skall förordnas till vice ordförande.
Ordföranden skall vara lagfaren medan vice ordföranden och
ytterligare två ledamöter skola vara lagfarna eller ha avlagt examen vid
handelshögskola. De nu nämnda ledamöterna skola tillika vara erfarna i
domarvärv eller i administrativ verksamhet. Övriga ledamöter skola utses
så att erfarenhet inom olika områden av förvärvsverksamheten blir företrädd
inom nämnden. Därjämte skola för ledamöterna utses suppleanter.
I propositionen uttalas angående ordförandebefattningen, vilken enligt
de sakkunnigas förslag skulle organiseras såsom heltidstjänst, att nämnda
befattning i allt fall tills vidare syntes böra anordnas som ett deltidsuppdrag.
I den till utskottet hänvisade motionen föreslås dels att ordförandeskapet
i nämnden inrättas som en heltidstjänst och dels att som kompetenskrav
för de ledamöter, vilka enligt propositionens förslag skola vara lagfarna eller
ha avlagt examen vid handelshögskola, skall gälla att vederbörande äro
lagfarna. I förstnämnda hänseende ha motionärerna anfört att även om man
lör ett såsom deltidsuppdrag'' anordnat ordförandeskap lyckades förvärva en
person, som väl fyllde de högt ställda krav vilka här borde ifrågakomma,
bleve följden likväl den att den verkliga ledningen av nämndens verksamhet
komme att överflyttas på byråchefen hos riksskattenämnden. En dylik
utveckling vore ägnad väcka allvarliga betänkligheter. Motionärerna ha vidare
som sin mening angivit, att det framför allt vid igångsättandet och organiserandet
av nämndens verksamhet vore särskilt angeläget med en heltidstjänstgörande
ordförande.
Vad angår spörsmålet huruvida lagfarenhet bör uppställas såsom ovillkorligt
kompetenskrav beträffande vissa av nämndens ledamöter, har det i motionen
väckta förslaget motiverats ur synpunkten att det vore angeläget att
medborgarna garanterades allt det rättsskydd vid tillämpningen av skattelagarna,
som det vore möjligt att åstadkomma. Den garanti i detta avseende,
som låge i kravet på lagfarenhet hos de tillämpande organen, borde icke
underskattas.
Vid bedömandet av frågan om ordförandeskapet bör anordnas såsom ett
hel- eller deltidsuppdrag har utskottet intagit den ståndpunkten, att övervägande
skäl synas tala för att i allt fall tills vidare pröva anordningen
med ett deltidsuppdrag. Utskottet har därvid beaktat att enligt det i propositionen
upptagna förslaget skall nämndens kansli tillföras två kvalificerade
befattningshavare — en byråchef i lönegrad Cr 10 och en bokföringssakkunnig
i lönegrad Cg 30 — på vilka skall ankomma att verkställa de utredningar
och undersökningar, som skola ligga till grund för nämndens beslut. Det
föreslagna arvodet till ordföranden, 6 000 kronor, har vidare avvägts med
tanke bland annat därpå att ordföranden icke blott skall ha att leda förhandlingarna
inom nämnden utan därutöver tillhandagå kanslipersonalen
med råd och upplysningar i förekommande fall. Vad beträffar farhågorna
att den verkliga ledningen av nämndens arbete skulle glida över på byrå
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 19. 23
chefen, synas des,sa farhågor knappast grundade. Det bör nämligen observeras
att det allenast är nämnden såsom sådan och icke dess ordförande
eller kanslipersonal, som utrustas med befogenhet att göra vägledande uttalanden
eller meddela förhandsbesked. Och den för nämnden föreslagna
sammansättningen torde utgöra tillräcklig garanti för att nämnden kommer
att vaka däröver att dess befogenheter i själva verket icke komma att
utövas av någon dess befattningshavare. Då därtill kommer att de uppgifter,
som synas böra ankomma på ordföranden, förefalla icke vara mer tidsödande
än att de kunna handhavas såsom ett deltidsuppdrag, har utskottet
icke ansett sig kunna biträda det i motionen väckta förslaget. Men utskottet
är tillika av den uppfattningen att framdeles vunna erfarenheter kunna
komma att visa att frågan om ordförandeskapets organisation kan behöva
tagas under omprövning.
Vad härefter angår frågan om ett ovillkorligt krav på lagfarenhet hos
vissa ledamöter, har utskottet i princip den uppfattningen att för ett sådant
krav kan ur de av motionärerna anförda synpunkterna finnas ett visst
fog. Emellertid torde det i särskilda fall kunna uppkomma ett önskemål
att såsom ledamot förvärva on person, som visserligen icke fyller ett krav
på lagfarenhet men som likväl genom sin verksamhet erhållit sådan erfarenhet
på ifrågavarande område att det framstår som önskvärt att förvärva
honom såsom ledamot av nämnden. Med hänsyn härtill har utskottet
icke velat föreslå någon ändring i det i propositionen upptagna förslaget,
men utskottet anser sig böra understryka att vid förordnandet av nu ifrågavarande
ledamöter i nämnden önskemålet om lagfarenhet icke bör eftersättas
annat än om särskilda skäl därtill föreligga.
De i proposition nr 64 behandlade frågor, som av utskottet i det föregående
icke särskilt berörts, ha icke givit anledning till erinran eller eljest till
särskilt yttrande från utskottets sida.
Vid utskottets behandling av den förevarande propositionen har framkommit
förslag om vidtagandet av vissa ändringar i förordningen den 27 juni
1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar.
Vid 1950 års riksdag beslöts — på grundval av ett utav Kungl. Maj :t i ämnet
framlagt förslag (proposition nr 240) — ändringar i olika delar av nämnda
förordning. En del av dessa ändringar innebar att särskilda föreskrifter
meddelades till underlättandet av fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag.
Sålunda upptogs i 1 § 2 mom. första stycket sagda förordning en
föreskrift av innebörd, att utskiftningsskatt skulle helt eftergivas vid vissa
fall av fusion, medan i andra stycket av samma moment föreskrevs, att om
aktiebolag i annat fall än som avsåges i förstnämnda stadgande uppginge i
annat bolag genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen om aktiebolag, ägde
myndighet, som Kungl. Maj :t bestämde, under vissa angivna förutsättningar
medgiva att dotterbolagets utskiftningsskatteslculd icke skulle behöva omedelbart
erläggas, utan alt moderbolaget i stället skulle få övertaga densamma.
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
I nyssnämnda proposition nr 240 (s. 77) anfördes bl. a. att prövningen av
ifrågavarande dispensärenden icke borde handhavas av Kungl. Maj :t i statsrådet
utan anförtros antingen åt en blivande riksskattenämnd eller till äventyrs
åt en särskild för ändamålet inrättad nämnd. Härigenom skulle dispensavgörandena
erhålla en mer domstolsmässig prövning, något som ur skilda
synpunkter tedde sig önskvärt. Slutligen anmärktes, att man kunde räkna
med att — i synnerhet under de närmaste åren efter de föreslagna bestämmelsernas
ikraftträdande — anhopningen av dispensansökningar komme att
bli ganska betydande, vilket skulle innebära en i och för sig icke önskvärd
utökning av arbetsuppgifterna inom Kungl. Maj :ts kansli.
Vad sålunda anförts i propositionen nr 240/1950 föranledde icke någon
erinran från riksdagens sida.
I nu förevarande proposition nr 64 har uttalats, att — därest riksskattenämnden
i enlighet med vad i propositionen föreslagits komme att träda i
verksamhet den 1 juli 1951 — dispensbestämmelserna i utskiftningsskatteförordningen
komme att sättas i kraft från och med samma dag, varjämte
det skulle uppdragas åt riksskattenämnden att omhänderha dispensförfarandet.
Av det nu återgivna framgår att meningen varit att dispensförfarandet helt
skulle ankomma på riksskattenämnden och att således icke heller avsetts att
riksskattenämndens beslut i sådant ärende skulle kunna överklagas. Emellertid
erfordras, för att det avsedda syftet skall uppnås, en uttrycklig föreskrift
om att besvärsrätt icke föreligger.
Utskottet förordar därför att förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags
tillgångar på så sätt ändras, att dels i 1 § 2 mom. andra stycket
uttryckligen angives att det ankommer på riksskattenämnden att handha det
i nämnda stadgande omförmälda dispensförfarandet och dels att till 9 § fogas
en föreskrift om att klagan icke må föras över riksskattenämndens beslut i
dispensärenden.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte
A) med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr
64, i de delar propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
samt med avslag å motionen I: 341 av herrar Emil Petersson
och Nordenson för sin del antaga vid propositionen fogade
förslag till
1) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28
september 1928 (nr 379); samt
2) förordning om rätt att av riksskattenämnden erhålla
förhandsbesked i taxeringsfrågor; ävensom
B) antaga följande
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
25
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 9 §
förordningen den 27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid
utskiftning av aktiebolags tillgångar.
Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. och 9 § förordningen den 27 juni
1927 om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar'' skola erhålla änd
-
rad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
1 §•
2 mom. Utskiftningsskatt skall
---av aktiekapitalet.
Uppgår aktiebolag, i annat fall än i
föregående stycke sägs, i annat bolag
genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen
om aktiebolag, må myndighet,
som Konungen bestämmer, under nedan
angivna förutsättningar medgiva
att utskiftningsskatteskulden övertages
av moderbolaget efter vad i 3 § 4
mom. stadgas. Dylikt medgivande må
lämnas under följande förutsättningar,
nämligen att med fusionen åsyftas
att vinna en mera ändamålsenlig organisation,
att erläggandet av utskiftningsskatten
med hänsyn till dennas
storlek kan anses utgöra ett väsentligt
hinder för fusionen samt att fusionen
icke kan antagas vara ett led i åtgöranden,
syftande till att erhålla obehörig
förmån i beskattningsavseende
för ettdera bolaget eller för någon,
med vilken ettdera bolaget är i intressegemenskap.
Vad i---med fastigheter.
Av utskottet föreslagen lydelse:
1 §•
2 mom. Utskiftningsskatt skall
---av aktiekapitalet.
Uppgår aktiebolag, i annat fall än
i föregående stycke sägs, i annat bolag
genom fusion enligt 174 § 1 mom.
lagen om aktiebolag, må riksskattenämnden
under nedan angivna förutsättningar
medgiva att utskiftningsskatteskulden
övertages av moderbolaget
efter vad i 3 § 4 mom. stadgas.
Dylikt medgivande må lämnas under
följande förutsättningar, nämligen att
med fusionen åsyftas att vinna en mera
ändamålsenlig organisation, att erläggandet
av utskiftningsskatten med
hänsyn till dennas storlek kan anses
utgöra ett väsentligt hinder för fusionen
samt att fusionen icke kan antagas
vara ett led i åtgöranden, syftande
till att erhålla obehörig förmån
i beskattningsavseende för ettdera bolaget
eller för någon, med vilken etl - dera bolaget är i intressegemenskap.
Vad i--— med fastigheter.
1 Senaste lydelse se 1950:587.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 19.
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
Nuvarande lydelse:
9 §•
Uppgift till---därifrån ut
skiftats.
Deklaration för-----anmaning
en
angives.
Deklaration för---- äga rum.
Vid upplösning — — — skall minskas.
I övrigt---till utskiftnings
skatt.
Av utskottet föreslagen lydelse:
9 §•
Uppgift till — — — därifrån utskiftats.
Deklaration för---anmaning
en
angives.
Deklaration för---äga rum.
Vid upplösning---skall mins
kas.
I övrigt---till utskiftnings
skatt.
över riksskattenämndens beslut i
ärende, som avses i 1 § 2 mom. andra
stycket, må klagan icke föras.
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Stockholm den 3 april 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elof sson,
Franzon, Velander, Falk, Ramberg, Niklasson, Ebbe Ohlsson* och Spetz
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i
Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström*, Hagberg i Malmö,
Brandt, Gunnarsson och Strandh.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
517362. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:107 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i taxerings för ordning en den 28 september 1928 s. 1 i texten