Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

1951-04-03 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:19, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

1

Nr 19.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändring

i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr

379), m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,

jämte i ämnet väckt motion.

I en den 9 februari 1951 dagtecknad proposition, nr 64, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379);

2) förordning om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked

i taxeringsfrågor; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;

dels ock

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att för riksskattenämnden fastställa i propositionen

angiven personalförteckning, att tillämpas tills vidare från och

med budgetåret 1951/52;

b) godkänna i propositionen upptagen avlöningsstat för riksskattenämnden,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/52; samt

c) anvisa vissa förslagsanslag å riksstaten för budgetåret 1951/52 under

sjunde huvudtiteln.

Propositionen innehåller i huvudsak följande.

I propositionen föreslås att ett centralt administrativt organ benämnt

riksskattenämnden inrättas från och med den 1 juli 1951. Nämndens föreslagna

uppgifter kunna sammanfattas på följande sätt.

Riksskattenämnden skall verka för likformighet vid taxeringen genom att

utfärda allmänna anvisningar till taxeringsmyndigheterna i beskattningsfrågor,

där en oenhetlig tillämpning av skattebestämmelserna de lokala taxeringsområdena

emellan förmärkts eller där eljest behov finnes föreligga av

att klargöra bestämmelsernas innebörd såsom t. ex. när ny lagstiftning skall

börja tillämpas. Nämnden skall vidare tillhandagå landskamrerare och taxeringsintendenter

med uttalanden i taxeringsfrågor, föra register över betydelsefulla

iättsfall samt sammanställa och tillhandahålla annat material av

betydelse för taxeringsarbetet. Genom besök hos olika taxeringsmyndigheter

1 Jiihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. AV 19.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

och beskattningsnämnder skall riksskattenämnden ha möjlighet att hålla

sig underrättad om hur taxeringsarbetet bedrives.

De av länsprövningsnämnderna meddelade länsanvisningarna för taxeringen

skola genom riksskattenämndens medverkan bringas i inbördes bättre

överensstämmelse, varjämte riksskattenämnden skall ägna uppmärksamhet

åt att dessa anvisningar lämna vägledning i önskvärd omfattning. Även med

de anvisningar, som taxeringsintendenten tillställer taxeringsnämnderna,

skall riksskattenämnden taga befattning.

På området för såväl årlig taxering som fastighetstaxering skall riksskattenämnden

i viss utsträckning övertaga uppgifter, som tidigare handlagts

inom finansdepartementet eller eljest centralt. Hit hör bland annat

uppgiften att utarbeta för taxeringsarbetet erforderliga deklarationsformulär.

De blanketter och formulär för taxeringsarbetet, som för närvarande utarbetas

inom varje särskild länsstyrelses taxeringsavdelning, skola framdeles

upprättas av nämnden.

De nu antydda uppgifterna kunna beräknas medföra eu icke oansenlig

lindring i de lokala taxeringsmyndigheternas arbetsbörda samtidigt som taxeringsarbetet

därigenom bör bliva mera effektivt.

Särskild uppmärksamhet skall riksskattenämnden ägna taxeringskontrollen.

I samarbete med länsstyrelsernas taxeringsavdelningar skola kategorigranskningar

organiseras varjämte andra åtgärder till effektivisering av

kontrollarbetet skola vidtagas.

De nu berörda uppgifterna skola fullgöras med stöd av bemyndigande

för riksskattenämnden att utöva en rådgivande och vägledande verksamhet.

Det föreslås emellertid även att nämnden får befogenhet att på begäran

meddela skattskyldig bindande förhandsbesked i vissa taxeringsfrågor. Därigenom

avses att tillgodose önskemålet att bereda skattskyldig möjlighet att

före vidtagande av en viss åtgärd få denna på ett bindande sätt skatterättsligt

bedömd. För att besked skall meddelas erfordras främst, att frågan

är av synnerlig vikt för den skattskyldige. För att i möjligaste mån undvika

kompetenskonflikter i förhållande till slcattedomstolarna förordas, att meddelat

förhandsbesked skall kunna överklagas hos högsta instans i den ordinarie

skatteprocessen. Ett förhandsbesked är bindande allenast vad angår

sökandens taxering och får för andra skattskyldiga ej annan betydelse än

den, som normalt tillägges ett vanligt prejudicerande utslag.

Riksskattenämnden föreslås skola bestå av ordförande jämte sex ledamöter

av vilka, förutom ordföranden, tre skola vara lagfarna eller ha avlagt

examen vid handelshögskola, medan återstående tre skola utses på sådant

sätt, att erfarenheter från olika förvärvsgrenar bliva representerade inom

nämnden. För att möjliggöra en allsidig representation av olika förvärvsgrenar

föreslås vidare, att för sistnämnda tre ledamöter skola utses sammanlagt

sex suppleanter, vilka kunna kailas att närvara även när förfall för

ordinarie ledamot ej föreligger.

Uppdraget såsom ordförande föreslås anordnat såsom en deltidssyssla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

Ä nämndens kansli skola finnas anställda, bland annat, en byråchef med

juridisk och skatteteknisk utbildning och en bokföringssakkunnig. Nämnden

skall även ha möjlighet att för särskilda uppgifter tillkalla sakkunniga

och extra arbetskraft.

Propositionen har hänvisats, såvitt angår förslaget till lag angående ändrad

lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i

rätten att utbekomma allmänna handlingar, till konstitutionsutskottet och,

i vad propositionen rör personalförteckningen och avlöningsstaten för riksskattenämnden

ävensom anslagen under sjunde huvudtiteln, till statsutskottet

samt i övrigt till bevillningsutskottet.

De ovannämnda under punkterna 1) och 2) angivna författningsförslagen

äro av följande lydelse:

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 879).

Härigenom förordnas, att 75, 107 och 116 §§ taxeringsförordningen den

28 september 19281 skola erhålla andrad lydelse på sätt nedan angives samt

att i nämnda förordning skall under 6 kap. införas en ny paragraf, benämnd

135 a §, av den lydelse nedan sägs.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

75 §. 75 §.

Landskamrerarcn har att upprätta

förslag till anvisningar för nästkommande

års taxering samt senast den

1 december året före taxeringsåret insända

förslaget till den i 135 a § omförmälda

riksskattenämnden. Riksskattenämnden

skall senast den 20

samma månad till landskamreraren

återställa förslaget jämte de erinringar

mot detsamma, som nämnden

funnit anledning framställa. Landskamreraren

har att förelägga länsprövningsnåmndcn

omförmälda förslag

och erinringar. Länsprövningsnämnden

skall på grundval av

nämnda handlingar fastställa anvis
-

1 Senaste lydelse av 75 och 107 §§, se 1943:855.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

ningar för taxeringen, vilka senast

den 15 januari taxeringsåret skola

tillställas ordförandena i taxeringsnämnderna

och samtidigt översändas

till riksskattenämnden.

Länsstyrelsen må,---nämn- Länsstyrelsen må,---nämnderna

svårigheter. derna svårigheter.

Landskamreraren har att upprätta

och för länspr övning snämnden framlägga

förslag till anvisningar för

årets taxering. Därest sammanträde

enligt första stycket hållits, skall

förslaget uppgöras med ledning av

vad som därvid förekommit. Länsprövningsnämnden

har att på grundval

av ifrågavarande förslag fastställa

anvisningar för årets taxering ävensom

senast den 15 januari samma år

överlämna anvisningarna till ordförandena

i taxeringsnämnderna.

107 §.

Länsstyrelsen har---bedri
ves

ändamålsenligt.

Det åligger ----i besluten.

107 §.

1 mom. Länsstyrelsen har — —

— bedrives ändamålsenligt.

Det åligger -— — — i besluten.

Av taxeringsintendenten till ledning

för be skattning snämnderna i

första instans utfärdade skriftliga

anvisningar skola av taxeringsintendenten

ofördröjligen insändas till

riksskattenämnden.

2 mom. På kallelse av riksskattenämnden

må, då sådant finnes lämpligt,

avhållas möten med landskamrerarna

eller med taxeringsintendcnterna

för överläggningar rörande

taxeringsarbetet. Till möte med taxeringsintendenterna

må jämväl taxeringsrevisorerna

vid länsstyrelserna

ävensom motsvarande befattningshavare

vid överståthållarämbetets

skatteavdelning kallas att närvara.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

Nuvarande lydelse:

116 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare

föreskrifter angående ordnandet

av beskattningsnämndernas arbete,

som må erfordras utöver vad

denna förordning innehåller. Kungl.

Maj :t fastställer jämväl formulär till

anmaningar, underrättelse om avvikelse

från deklaration eller annan till

ledning för egen taxering lämnad

uppgift, andra föreskrivna underrättelser

med mera dylikt ävensom formulär

till i denna förordning föreskrivna

längder.

Föreslagen lydelse:

116 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare

föreskrifter angående ordnandet

av beskattningsnämndernas arbete,

som må erfordras utöver vad

denna förordning innehåller. Kungl.

Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

riksskattenämnden fastställer

jämväl formulär till anmaningar,

underrättelse om avvikelse

från deklaration eller annan till ledning

för egen taxering lämnad uppgift,

andra föreskrivna underrättelser

med mera dylikt ävensom formulär

till i denna förordning föreskrivna

längder.

6 KAP.

135 a §.

1 mom. Kungl. Maj:t förordnar en

för hela riket gemensam nämnd (riksskattenämnden)

med uppgift att genom

rådgivande och vägledande verksamhet

främja en riktig och enhetlig

tillämpning av denna förordning

ävensom av de skatteförfattningar,

enligt vilka taxering verkställes på

sätt i denna förordning sägs.

Nämnden äger, i enlighet med vad

därom särskilt är stadgat, på begäran

meddela förhandsbesked i taxeringsfrågor.

2 mom. Nämnden består av ordförande

och ytterligare sex ledamöter,

vilka utses för en tid av fyra år. En

av ledamöterna skall förordnas till

vice ordförande att vid förfall för

ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap.

Ordföranden skall vara lagfaren.

Vice ordföranden och ytterligare två

av nämndens ledamöter skola vara

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

lagfarna eller hava avlagt examen

vid handelshögskola. De nu nämnda

ledamöterna skola tillika vara erfarna

i domarvärv eller i administrativ

verksamhet. Övriga ledamöter skola

utses så att kännedom om förhållandena

inom olika områden av förvärvslivet

kommer att förefinnas hos

nämnden.

För envar ledamot, som skall vara

lagfaren eller hava avlagt examen

vid handelshögskola, skall utses en

suppleant samt för övriga ledamöter

sammanlagt sex suppleanter. Vad

ovan stadgats angående ledamöterna

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande suppleanterna.

Förordnande såsom ledamot eller

suppleant kan när som helst återkallas.

Avgår ledamot eller suppleant,

skall annan förordnas för återstående

delen av den tid, för vilken den

avgångne var utsedd.

3 mom. Ledamöter och suppleanter

skola vara svenska medborgare. Ej

må uppdraget utövas av den, som är

omyndig eller i konkurstillstånd.

It mom. Kungl. Maj:t äger meddela

föreskrifter angående när

nämnden år att anse som beslutför

samt angående inkallandet av suppleanter

så ock de föreskrifter i övrigt

som finnas erforderliga för

nämndens verksamhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1951.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

7

F ö r s I a g

till

förordning om rätt att av riksskattenämnden erhalla

förhandsbesked i iaxeringsfrågor.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Riksskattenämnden må, därest sådant för någon finnes vara av synnerlig

vikt, efter ansökan lämna besked på förhand (förhandsbesked) angående

viss fråga, som avser sökandens taxering till kommunal inkomstskatt, statlig

inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt eller ersättningsskatt.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, när ägare till fastighet

eller den, som i ägares ställe är skattskyldig för fastighet, önskar på

förhand erhålla besked angående viss fråga, som avser taxering av fastigheten.

2 §•

Förhandsbesked sökes skriftligen hos riksskattenämnden. Ansökan må

icke ingivas senare än den dag, då deklaration senast skall avlämnas till

ledning för taxering varom fråga är. Ansökan om förhandsbesked rörande

tillämpning av förordningen om ersättningsskatt må, därest beskedet är avsett

att åberopas vid sådan taxering till ersättningsskatt som kan föranledas

av beslutad vinstdisposition för visst verksamhetsår, icke ingivas efter den

dag, då sökanden senast är pliktig avlämna deklaration till ledning för taxering

till statlig inkomstskatt för inkomst under samma verksamhetsår.

Vid ansökan skall fogas all den utredning i ärendet, som står sökanden

till buds. Efter anmaning av riksskattenämnden eller hos nämnden anställd

tjänsteman är sökanden skyldig, i den mån sådant är för honom

möjligt, att inom i anmaningen angiven tid inkomma med de ytterligare upplysningar,

som finnas erforderliga för meddelande av förhandsbesked, vid

äventyr att ansökningen eljest avvisas.

3 §.

Över inkommen ansökan skall, där ej denna omedelbart avvisas jämlikt

4 § första stycket, yttrande inhämtas av taxeringsintendent, som är behörig

att taga befattning med ifrågavarande taxering. Avser ansökningen fråga

av särskilt intresse för kommun, må denna beredas tillfälle att avgiva yttrande

över ansökningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

Riksskattenämnden äger, där så finnes påkallat, bereda sökanden även*

som vederbörande taxeringsintendent tillfälle att muntligen lämna upplysningar

inför nämnden.

4 §•

Finner riksskattenämnden med hänsyn till ansökningens innehåll förhandsbesked

icke böra meddelas, skall ansökningen avvisas.

Upptages ansökningen till prövning, meddelar nämnden, i den omfattning

sådant finnes böra ske, besked huru den till nämnden hänskjutna

frågan skall vid taxering bedömas. Därest särskilda omständigheter icke till

annat föranleda, må i förhandsbeskedet angivas allenast de grunder, som

skola följas vid taxeringen.

5 §.

Av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked upptages i nämndens

protokoll. Utdrag av detta tillställes sökanden och vederbörande taxeringsintendent

i rekommenderade brev med mottagningsbevis. Å protokollsutdraget

skall finnas angivet, vad som skall iakttagas vid anförande av besvär

över förhandsbeskedet.

6 §.

över beslut, varigenom riksskattenämnden meddelat förhandsbesked, må

besvär anföras av sökanden och vederbörande taxeringsintendent. Rätt att

anföra besvär tillkommer även vederbörande kommun, municipalsamhälle

och landsting, om förhandsbeskedet avser taxering av fastighet eller såvitt

detsamma avser taxering till kommunal inkomstskatt. Besvär som nu sagts

skola upptagas och slutligt avgöras av kammarrätten, därest förhandsbeskedet

rörer tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen,

och av Kungl. Maj :t, därest förhandsbeskedet avser annan

fråga.

Över beslut, varigenom riksskattenämnden avvisat ansökan om förhandsbesked,

må besvär ej anföras.

7 §.

Besvär enligt 6 § första stycket skola, vid påföljd att besvären eljest icke

upptagas till prövning, vara ingivna till riksskattenämndens kansli inom en

månad från den dag, då klaganden erhållit del av förhandsbeskedet. Vid

besvären skola vara fogade utdrag av riksskattenämndens protokoll rörande

förhandsbeskedet ävensom all den utredning, klaganden vill åberopa till

stöd för ändringssökandet.

Inkomna besvär skola, efter vederbörandes hörande, av riksskattenämnden

skyndsamt överlämnas till finansdepartementet, därest prövningen av

besvären ankommer på Kungl. Maj :t, och eljest till kammarrätten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19. 9

8 §.

Av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked eller, om besvär däröver

anförts, Kungl. Maj :ts eller kammarrättens i anledning av besvären

meddelade beslut skall lända till efterrättelse vid taxering, som med beskedet

avses, om och i den mån den, på vilkens begäran förhandsbeskedet meddelats,

därom framställer yrkande. Därvid har denne att meddela erforderliga

upplysningar till bedömande av beskedets tillämplighet.

Vad i första stycket är stadgat skall dock icke gälla, därest efter beskedets

lämnande vidtagits författningsändring av beskaffenhet att påverka taxeringen

i det avseende beskedet angår.

9 §.

Sökande vare pliktig att, därest riksskattenämnden icke annorledes beslutar,

för meddelat förhandsbesked till kronan erlägga efter omständigheterna

lämpad avgift, lägst etthundra och högst femhundra kronor. Över

riksskattenämndens beslut angående dylik avgift må klagan icke föras.

För sökanden avsett protokollsutdrag upptagande förhandsbeskedet skall

beläggas med stämpel å avgiftens belopp. Avgiften må uttagas genom postförskott

å den försändelse, varigenom protokollsutdraget jämlikt 5 § översändes

till sökanden. Erlägges icke avgiften sålunda, må densamma utmätas.

10 §.

Vid stämpelbeläggning enligt denna förordning skola användas enkla beläggningsstämplar,

varom förmäles i förordningen angående stämpelavgiften.

Vad i nämnda förordning är stadgat om tillhandahållande av stämplar

till statsmyndigheternas expeditioner, om tillsyn å stämpelavgiftens utgörande

samt om uppbörd och redovisning skall i tillämpliga delar lända till

efterrättelse med avseende å stämpelavgifter enligt denna förordning.

11 §•

Vad i denna förordning sägs om taxeringsintendent skall avse jämväl allmänna

ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden.

12 §.

Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1951.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

Till bevillningsutskottet har hänvisats den i anledning av propositionen

väckta motionen I: 341 av herrar Emil Petersson och Nordenson, vari hemställts,

att riksdagen med beaktande jämväl i övrigt av i motionen framförda

synpunkter för sin del måtte besluta, att nedannämnda i Kungl. Maj :ts

proposition, nr 64, med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379), m. m. föreslagna författningsrum

skola erhålla följande lydelse:

Taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

75 g lika med propositionen.

107 § » »

116 § » » »

6 Kap.

135 a §.

1 mom. lika med propositionen.

2 inom. Nämnden utgöres av ordförande och sex ledamöter, vilka utses,

ordföranden för viss tid och ledamöterna för en tid av fyra år. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden

tjänstgöra i hans ställe.

Ordföranden samt vice ordföranden och ytterligare en av nämndens ledamöter

skola vara lagfarna. De skola tillika vara erfarna i domarvärv eller eljest

väl skickade för sin uppgift. Övriga ledamöter skola utses så att kännedom

om förhållandena inom olika förvärvsgrenar kommer att förefinnas

hos nämnden.

För varje ledamot utses två suppleanter, som uppfylla de för ledamoten

stadgade behörighetsvillkoren.

Förordnande såsom ledamot eller suppleant kan när som helst återkallas.

Avgår ledamot eller suppleant, skall annan förordnas för återstående

delen av den tid, för vilken den avgångne var utsedd.

3 mom. lika med propositionen.

4 mom. Närmare föreskrifter rörande nämndens verksamhet meddelas

av Kungl. Maj :t.

Förordning om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i

taxeringsfrågor.

1 § lika med propositionen.

2 § » t> »

3 §. Över inkommen ansökning avgiver byråchefen hos riksskattenämnden

utlåtande till nämnden, efter hörande, om det finnes erforderligt, av

taxeringsintendent, som är behörig att taga befattning med sökandens ifrågavarande

taxering. Avser ansökningen fråga av särskilt intresse för kommun,

må jämväl denna höras.

Riksskattenämnden må, där det finnes lämpligt, bereda sökanden tillfälle

att muntligt utföra sin talan i nämnden.

4 § lika med propositionen.

5 §. Riksskattenämndens beslut upptages i nämndens potokoll och med
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

delas sökanden genom utdrag av potokollet, som i rekommenderat brev

med allmänna posten översändes till sökanden under uppgiven eller éljest

känd adress. Å protokollsutdraget skall finnas angivet vad den sökande har

att iakttaga vid anförande av besvär över beslutet.

ö §. Över beslut, varigenom riksskattenämnden meddelat förhandsbesked,

må besvär anföras av sökanden. Besvär som nu sagts skola upptagas

och slutgiltigt avgöras av kammarrätten, därest förhandsbeskedet rör tilllämpning

av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen»

och av Kungl. Maj :t, därest förhandsbeskedet avser annan fråga.

Besvären skola, vid påföljd att de eljest icke upptagas till prövning, vara

ingivna till riksskattenämndens kansli inom en månad från den dag, då

sökanden erhöll del av beslutet.

Vid besvären skola vara fogade utdrag av riksskattenämndens protokoll

med det överklagade beslutet ävensom all den utredning, klaganden vill

åberopa till stöd för ändringssökandet.

Över beslut, varigenom riksskattenämnden avvisat ansökan om förhandsbesked,

må besvär ej anföras.

7 §. Inkomna besvär skola av riksskattenämnden, efter hörande av kanslichefen,

skyndsamt jämte eget utlåtande av nämnden ävensom de av nämnden

prövade handlingarna överlämnas till finansdepartementet, därest prövningen

av besvären ankommer på Kungl. Maj :t och eljest till kammarrätten.

8 § lika med propositionen.

9 § » » »

10 § » » »

11 § * * »

12 § » » »

Lag angående ändrad hjdelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

17 § lika med propositionen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionen framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionen.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Frågan om inrättandet av ett centralt administrativt organ med uppgift

att verka för likformighet vid taxeringen för inkomst och förmögenhet ävensom

för förbättring och effektivisering av taxeringskontrollen har sedan

länge varit föremål för uppmärksamhet och har under senare år vid åtskilliga

tillfällen aktualiserats. Detsamma har gällt frågan om meddelande av

förhandsbesked åt de skattskyldiga i bcskattningsärenden. Sålunda hemställde

1941 års riksdag i skrivelse den 21 juni samma år (nr 350) om utredning

av frågan angående rätt för skattskyldig att av ett auktoritativt organ

erhålla bindande förhandsuttalanden om tillämpning av skatteförfattningarna

respektive av frågan om tillskapande av ett särskilt organ med befogen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

het att lämna taxeringsmyndigheterna vägledning beträffande avskrivningsfrågor

och andra skattefrågor av mera allmänt intresse. Vidare har 1943 års

riksdag i skrivelse den 15 december samma år (nr 525) — jämte det riksdagen

anmält sitt beslut i anledning av propositionen nr 345 till sistnämnda

års riksdag med förslag till omorganisation av taxeringsväsendet — hemställt

om framläggande för riksdagen snarast möjligt av förslag om inrättande

av en central nämnd med uppgift att verka för enhetlighet i taxeringen

genom en rådgivande, ledande och övervakande verksamhet. Slutligen

yttrade 1946 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr 41 i anledning av

väckta motioner om inrättandet av en riksskattenämnd, att utskottet funne

det angeläget att ett centralt organ med uppgift att verka för enhetlighet i

taxeringen snarast konnne till stånd. Då det emellertid icke utan vidare kunde

tagas för givet, att en central nämnd vore den lämpligaste formen för ett

dylikt organ, borde frågan om organets art närmare övervägas.

Sveriges allmänna sjöfartsförening med instämmande av Sveriges industriförbund

m. fl. organisationer på näringslivets områden har i skrivelse

den 27 november 1944 hemställt, att Kungl. Maj :t måtte snarast möjligt upptaga

frågan om inrättandet av ett centralt administrativt organ för främjande

av enhetlig taxering och för meddelande av förhandsuttalanden i beskattningsfrågor.

Vidare har Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer i skrivelse

den 25 september 1947 hemställt, att chefen för finansdepartementet måtte

till skyndsamt övervägande upptaga frågan om inrättande av en centralkonsulentbefattning

för taxering av rörelseidkare och med dem likställda.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 november 1947 har dåvarande

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, tillkallat särskilda

sakkunniga — nämligen regeringsrådet F. A. I. Lundevall, tillika

ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare, stationsmästaren

H. R. Anderberg, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren

C. A. D. Jonsson, f. d. kammarrättsrådet E. D. Sivert och landskamreraren

A. G. A. Wigert —• med uppdrag att utreda frågan om inrättandet av ett

centralt administrativt organ med uppgift att verka för likformighet vid

taxeringen samt frågan om meddelande av förhandsbesked i taxeringsärenden.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 194-7 års taxeringssakkunniga,

ha den 8 december 1949 avgivit betänkande med förslag om inrättande av

en riksskattenämnd m. m. (SOU 1949:62). Vid betänkandet fogade, av de

sakkunniga utarbetade författningsförslag ha såsom Bihang fogats vid statsrådsprotokollet

(prop. s. 126—137).

Över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, statens lönenämnd, kommerskollegium (med överlämnande

av yttranden från rikets samtliga handelskamrar, Sveriges industriförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet,

Sveriges redareförening samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation),

överståthållarämbetet (med biläggande av ett av förste taxeringsintendenten

S. Holdo avgivet yttrande), länsstyrelserna i samtliga län, mel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

lankommunala prövningsnämnden, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska landstingsförbundet, Föreningen Sveriges

taxeringsintendenter och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Dessutom

ha i anledning av betänkandet skrivelser inkommit från riksarkivet

och Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen,

såvitt de behandlas i detta betänkande, tillåter sig utskottet hänvisa

till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelse härutinnan återfinnes i propositionen

å nedan angivna sidor, nämligen

Allmänna synpunkter på frågan om ett centralt organ, s. 14—47.

Riksskattenämndens rådgivande och vägledande verksamhet, s. 47—101.

Förhandsbesked i taxeringsfrågor, s. 101—116.

Övriga för riksskattenämnden ifrågakommande uppgifter, s. 116—118.

Riksskattenämndens sammansättning, s. 118—121.

I den i anledning av propositionen väckta motionen 1:341 har i huvudsak

anförts följande. Det låge vikt uppå att den högsta ledningen vid fullgörandet

av riksskattenämndens omfattande och grannlaga uppgifter anförtroddes

åt en med taxeringsförfarandet väl förtrogen och verkligt framstående

kraft. Föga vore emellertid vunnet, om till ordförande utsåges en person,

som väl fyllde berörda högt ställda krav på personliga kvalifikationer

men icke bereddes tillfälle att helt ägna sig åt befattningen utan nödgades

sköta denna såsom bisyssla vid sidan av annan huvudsaklig verksamhet.

Följden bleve utan tvivel, att den verkliga ledningen av nämndens verksamhet

komme att överflyttas på byråchefen. I motsats till departementschefen

hölle motionärerna före, att det just vid igångsättandet och organisationen

av nämndens verksamhet vore särskilt angeläget, att ordföranden bleve

heltidsanställd. Självfallet måste förutsättas, att ordföranden genom sin

föregående verksamhet förvärvat god erfarenhet rörande praktiskt taxeringsarbete

eller arbete inom skattedomstolarna, helst båda slagen av sådan

verksamhet. Endast under förutsättning att detta vore fallet samt att ordföranden

finge tillfälle att helt ägna sig åt ledningen av nämndens arbete

kunde han framträda såsom en sådan auktoritet på taxeringsområdet, som

utgjorde ett oavvisligt villkor för att slitningar mellan nämnden, de lokala

organen och skattedomstolarna icke skulle uppkomma och att nämnden väl

skulle fylla sin uppgift. Vidare borde bemärkas, att förhållandena på taxeringsområdet

för närvarande vore sådana, att åtskilliga på nämnden ankommande

arbetsuppgifter — icke minst avseende enhetlig värdering av

naturaförmåner m. m. och taxeringskontrollens effektivisering — framstode

såsom trängande. Vissa ifrågasatta ändringar i skatteförfattningarna utöver de

i propositionen angivna kunde befaras förorsaka nämnden en icke ringa

arbetsbelastning under den närmaste tiden. I åtskilliga fall torde vidare

rörelseidkare och andra för närvarande låta anstå med tilltänkta affärs
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

transaktioner i avvaktan på möjligheten att erhålla bindande förhandsbesked

rörande därmed sammanhängande beskattningsfrågor. Ansökningarna

om sådana besked kunde därför förväntas bliva jämförelsevis talrika

under nämndens första verksamhetstid. Med hänsyn till angivna förhållanden

rådde det enligt motionärernas mening ingen tvekan därom, att uppdraget

såsom ordförande i riksskattenämnden komme att kräva befattningshavarens

hela arbetskraft. Den minskning i statsutgifterna i förhållande till

vad de sakkunniga beräknat, som genom den ifrågavarande befattningens

anordnande såsom deltidssyssla skulle vinnas, uppginge till omkring 20 000

kronor. Om ordföranden i riksskattenämnden ålades att tillika utan särskild

ersättning vara ordförande i den centrala uppbördsnämnden, reducerades

ytterligare frågans statsfinansiella betydelse. Enligt motionärernas mening

skapades den bästa garantien mot att nämndens kansli utvecklades till ett

nytt ämbetsverk därigenom, att nämndens ordförande finge möjlighet att

själv utöva den verkliga ledningen både av nämnden och kansliet och redan

från början sovra nämndens och kansliets arbetsuppgifter samt verkställa

gränsdragningen mellan dessa uppgifter och dem, vilka skulle ankomma på

de lokala organen. Därvid måste ovillkorligen tillses, att nämnden och

kansliet icke belastades med arbetsuppgifter, som krävde annat än möjligen

rent tillfällig personalförstärkning.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle av nämndens sju ledamöter tre vara

lagfarna, nämligen ordföranden, vice ordföranden och ytterligare en ledamot.

Enligt det i propositionen framlagda förslaget uppställdes däremot ovillkorligt

krav på lagfarenhet allenast såvitt anginge ordföranden. Om sistnämnda

förslag lagfästes, föreiåge således ingen garanti för att nämnden

icke komme att få en sådan sammansättning, att ordföranden ensam bleve

lagfaren ledamot. Vid inträffande förfall för ordföranden skulle således den

situationen kunna uppkomma, att nämnden komme att sakna lagfaren ledamot.

Genom den direkta beskattningen av inkomst och förmögenhet överfördes

för närvarande en mycket betydande del av nationalinkomsten från

medborgarna till det allmänna. Det vore under sådana förhållanden en samhällelig

angelägenhet av utomordentlig vikt, att medborgarna garanterades

allt det rättsskydd vid tillämpningen av skattelagarna som det vore möjligt

att åstadkomma. Den garanti i detta avseende, som låge i kravet på lagfarenhet

hos de lagtillämpande organen, borde icke underskattas.

De höga skattesatserna medförde ett alltmer trängande behov av bindande

förhandsbesked i de ofta svårbedömda skattefrågorna. Sådana förhandsbesked

vore i första hand ägnade att minska olägenheterna för de skattskyldiga

av ovisshet om beskattningsreglernas innebörd eller tillämpning. För

att syftet med den föreslagna anordningen skulle vinnas, vore det emellertid

nödvändigt, att definitivt besked kunde erhållas så snabbt som ur affärsmässiga

synpunkter vore påkallat. De sakkunnigas förslag syntes tillgodose

önskemålet om ett snabbt besked i den utsträckning detta av praktiska skäl

vore möjligt, medan så icke kunde anses vara fallet med det i propositionen

framlagda förslaget. Genom att förfarandet i nämnden enligt de sakkunni
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

15

gas förslag icke finge karaktär av process, hade de sakkunniga lyckats

träffa en sådan anordning, att ett brådskande förhandsbesked i förekommande

tall snabbt skulle kunna erhållas. Detta syfte vunnes därigenom, att någon

ovillkorlig skyldighet för nämnden att höra representant för de fiskaliska

intressena icke föreskreves. I propositionen föresloges däremot ovillkorlig

skyldighet för nämnden att utställa ansökningen till delgivning med

vederbörande taxeringsintendent, som hade att därutöver avgiva yttrande.

Departementschefens förslag, att besvärsrätt över förhandsbesked skulle

tillkomma taxeringsintendenten, syntes ha föranletts av de synpunkter, som

framförts i kammarrättens yttrande över de sakkunnigas förslag. Det i propositionen

framlagda förslaget innebure, att man orubbligt fasthölle vid

konlradiktoriska processuella principer även såvitt anginge ovillkorlig rätt

för det allmännas lokala representanter att till högsta instans fullfölja talan,

detta i motsats till vad som gällde exempelvis i straffprocessen. Med hänsyn

till den ställning, riksskattenämnden förutsattes skola intaga i förhållande

till de lokala taxeringsmyndigheterna, syntes det motionärerna kunna ifrågasättas,

huruvida en dylik ståndpunkt ens ur rent principiella synpunkter

i detta fall vore befogad. Då därtill komme, att ett dylikt orubbligt fasthållande

vid de för den kontradiktoriska processen gällande principerna äventyrade

det med förhandsbeskedet avsedda syftet, syntes de av de sakkunniga

förordade avvikelserna därifrån vara väl motiverade. Om likväl det i

propositionen framlagda förslaget i denna del lades till grund för lagstiftning,

borde detta, för att syftet med anordningen icke skulle förfelas, under

alla förhållanden kompletteras med bestämmelser, ägnade att möjliggöra

ett snabbt avgörande av ifrågavarande ärenden. I sådant avseende syntes

böra föreskrivas, att taxeringsintendentens och i förekommande fall vederbörande

kommuns yttranden över ansökningar om förhandsbesked skulle

avgivas skyndsamt och, om icke riksskattenämndens ordförande för visst

fall annorlunda förordnade, senast inom åtta dagar efter erhållen del av ansökningen

samt att taxeringsintendenten ■— liksom ock kommun, municipalsamhälle

och landsting, därest ifrågavarande besvärsrätt trots de starka

skäl som talade däremot skulle medgivas dessa — för bibehållande av besvärsrätten

skulle vara pliktiga anmäla missnöje med förhandsbeskedet å

riksskattenämndens kansli inom åtta dagar efter dclgivningen därav.

Utskottets yttrande.

I proposition nr G4, såvitt densamma hänvisats till bevillningsuIskottet,

har på grundval av ett av 1947 års taxeringssakkunniga avgivet betänkande

framlagts förslag till inrättandet av ett centralt organ med huvudsaklig uppgift

att verka för likformighet vid taxeringen och att på begäran av skattskyldig

meddela förhandsbesked i taxeringsfrågor. Det centrala organet

föreslås benämnt riksskattenämnden.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har frågan om inrättandet

av cn riksskattenämnd med uppgifter av antydd art vid åtskilliga till»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

fällen varit föremål för diskussion och överväganden. Spörsmålet har även

vid några tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Utskottet

vill i detta sammanhang särskilt erinra om vad som förekom vid behandlingen

av de vid 1941 års riksdag väckta motionerna I: 94 och II: 133. I

nämnda motioner hemställdes bland annat, att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj :t anhålla om skyndsam utredning rörande möjlighet för skattskyldig

att av ett för ändamålet bildat organ erhålla ett förhandsuttalande angående

det skattemässiga bedömandet av en planerad nyanläggning eller nyanskaffning

för industriellt behov. 1941 års bevillningsutskott anförde i sitt betänkande

nr 33 i anledning av de väckta motionerna, att utskottet funne det

vara av stort värde för rörelseidkare att i fall som de nyss nämnda erhålla

bindande förhandsuttalanden i fråga om rätten att vid taxeringen verkställa

avdrag för värdeminskning å den tilltänkta anläggningen. Utskottet ansåge

emellertid denna fråga höra givas en större utsträckning än som avsåges

i de ifrågavarande motionerna. Under de senare åren hade utskottet haft anledning

uppmärksamma, att skatteförfattningarna beträffande frågor av

mera allmänt intresse för de skattskyldiga stundom tillämpats på olika sätt

inom skilda delar av landet .samt att i följd därav taxeringarna de skattskyldiga

emellan icke blivit likformiga. En sådan ordning vore icke tillfredsställande

samt förorsakade såväl de skattskyldiga som myndigheterna olägenheter

och ökat arbete. Utskottet gjorde även det uttalandet att ett förhandsbesked,

för att vara av någon större praktisk betydelse, syntes böra

bliva fullt bindande för alla parter men framhöll samtidigt att utskottet för

det dåvarande icke kunde uttala sig om huruvida det vore möjligt att med

bibehållande av den nuvarande instansordningen i beskattningsmål lösa

frågan på antytt sätt.

På bevillningsutskottets hemställan beslöt 1941 års riksdag skrivelse till

Kungl. Maj :t med anhållan om den i motionerna föreslagna utredningen.

I detta sammanhang må även erinras om att 1946 års bevillningsutskott

i sitt betänkande nr 41 i anledning av väckta motioner om inrättandet av en

riksskattenämnd med uppgift att genom cn rådgivande och vägledande

verksamhet främja enhetlighet i taxeringen understrukit angelägenheten

av att ett dylikt organ tillskapades.

I nu förevarande proposition lämnas inledningsvis en redogörelse för

1947 års taxeringssakkunnigas utredning rörande behovet — sett bland annat

ur synpunkten av de erfarenheter som vunnits rörande verkningarna av

den år 1943 av riksdagen beslutade omorganisationen av taxeringsväsendet

— av ett centralt organ med uppgift att verka för likformighet vid taxeringen

och att meddela skattskyldig förhandsbesked i taxeringsfrågor. Av denna

utredning liksom av de remissyttranden, som avgivits över de sakkunnigas

betänkande, bekräftas den av bevillningsutskottet tidigare uttalade

meningen att ett påtagligt sådant behov existerar. Utskottet delar även den

i propositionen uttalade meningen att tiden nu är inne för vidtagande av åtgärder

i syfte att tillgodose detta behov. Utskottet har därvid även beaktat,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

17

att den omfattande lagstiftning på den direkta beskattningens område, som

ägt rum under de senaste åren, medfört ökad arbetsbelastning för taxeringsmyndigheterna.

Den vägledande och rådgivande verksamhet, som riksskattenämnden

avses skola utöva, kan förutses komma att på ett verksamt sätt

bidraga till en likformig tillämpning av nya skattebestämmelser, varjämte

beskattningsnämnderna och länsstyrelsernas taxeringsavdelningar komma

att erhålla det mycket önskvärda biträde i sitt arbete som ett centralt organ

— på sätt i propositionen närmare utvecklats — blir i tillfälle att lämna.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att de svårigheter, som utskottet

är medvetet om äro förenade med att inpassa ett sådant centralt organ i

taxeringsorganisationen och i den för skatteprocessen gällande instansordningen,

ansetts kunna övervinnas.

Vad först angår den för riksskattenämnden tilltänkta uppgiften att verka

för större likformighet vid taxeringen, innebär det i propositionen upptagna

förslaget att nämnden skall — med stöd av vissa i taxeringsförordningen

intagna föreskrifter — äga utöva en rådgivande och vägledande verksamhet.

Däremot har någon rätt icke ansetts böra tilläggas riksskattenämnden att

annorledes än i form av förhandsbesked rörande viss persons taxering göra

för taxeringsmyndigheterna bindande uttalanden rörande innebörden av

gällande bestämmelser; ett dylikt bemyndigande skulle nämligen innebära

att nämnden tillädes uppgifter av lagstiftningskaraktär. Ej heller skall riksskattenämnden

äga med direkta förelägganden inskrida i beskattningsnämndernas

eller taxeringsavdelningarnas handhavande av sina uppgifter. Eu

sådan rätt för riksskattenämnden skulle nämligen icke vara förenlig med

beskattningsnämndernas ställning såsom självständigt beslutande instanser

i skatteprocessen respektive med det förhållandet att länsstyrelserna äro

direkt under Kungl. Maj :t ansvariga för arbetet inom taxeringsavdelningarna.

Bevillningsutskottet har icke funnit anledning att rikta invändningar mot

de synpunkter, som ansetts vara i förevarande avseende avgörande vid bestämmandet

av riksskattenämndens befogenheter. Väl är med den i propositionen

föreslagna anordningen den olägenheten förenad, att någon absolut

garanti icke vinnes för att nämndens vägledande uttalanden komma att

följas. Denna olägenhet torde emellertid icke böra till sin innebörd överdrivas

och kan för övrigt icke undvikas annorledes än genom att tillerkänna

nämnden mer vittgående befogenheter än vad som lämpligen synes

böra ifrågakomma. Vad särskilt angår nämndens förhållande till taxeringsavdelningarna,

torde detta icke kunna ordnas på annat sätt än i propositionen

föreslagits, därest man icke vill vidtaga en genomgripande omreglering

av hela taxeringsorganisationen. Skulle den föreslagna anordningen visa sig

i praktiken otillfredsställande, torde riksskattenämndens ställning i taxeringsorganisationen

få tagas under omprövning i samband med den översyn

av nämnda organisation, som — enligt vad i propositionen framhållits

— är att emotse.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. T samt. Nr 19.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

Enligt propositionen skall riksskattenämnden utöva sin vägledande och

rådgivande verksamhet genom att utfärda allmänna anvisningar i sådana

taxeringsfrågor, som visat sig vara föremål för ett oenhetligt bedömande

eller vilka eljest — på grund av att ny lagstiftning tillkommit eller av annan

anledning — böra göras till föremål för särskild uppmärksamhet, genom

att tillhandagå landskamrerare och taxeringsintendenter med uttalanden

i taxeringsfrågor, genom att besöka olika taxeringsmyndigheter och

därvid göra sig underkunnig om rådande förhållanden samt lämna erforderlig

information samt genom att föra rättsfallsregister och tillhandahålla

annat material för taxeringsarbetet. Vidare föreslås att riksskattenämnden

skall verka för större likformighet vid värderingen av icke börsnoterade

aktier samt granska de anvisningar till ledning för den årliga

taxeringen, som lokalt fastställas av prövningsnämnden eller utfärdas av

taxeringsintendenten, ävensom övertaga arbetet med upprättandet av de

formulär till blanketter för inhämtande av upplysningar av olika slag, som

med nuvarande ordning utarbetas och framställas inom varje läns taxeringsavdelning.

Även på taxeringskontrollens område avses nämnden skola

vara verksam, bland annat genom att ställa material till förfogande för

s. k. stickprovskontroll och genom att i samarbete med taxeringsavdelningarna

anordna s. k. kategorigranskningar.

Utskottet har icke funnit anledning till erinringar mot vad propositionen

i nämnda hänseenden innehåller.

I propositionen har även behandlats ett av taxeringssakkunniga framlagt

förslag att riksskattenämnden skulle verka för en bättre utbildning av taxeringst

jänstemän samt av taxeringsnämndsordförande och kronoombud.

Detta skulle enligt de sakkunniga ske genom anordnandet av kurser, lokalt

eller centralt. I propositionen uttalas i anslutning härtill att nämnden bör

ägna frågan om utbildningen av taxeringsnämndsordförande och kronoombud

uppmärksamhet, medan beträffande utbildningen av taxeringstjänstemän

erinras därom att Kungl. Maj :t — på föredragning av chefen

för inrikesdepartementet i .samband med anmälan av de frågor, som tillhöra

regleringen för budgetåret 1951/52 av utgifterna under riksstatens elfte

huvudtitel — beslutat underställa riksdagen vissa förslag angående utbildningen

av häradsskrivar- och kronokamreraraspiranter in. fl. Enligt detta

förslag skall en särskild nämnd, kallad länsstyrelsernas utbildningsnämnd,

anordna utbildningskurser för bl. a. taxeringstjänstemän. I anledning härav

har i nu förevarande proposition icke upptagits något förslag om att riksskattenämnden

skall medverka till anordnandet av dylika kurser.

Bevillningsutskottet vill i detta sammanhang erinra om att statsutskottets

3. avd. behandlat de under riksstatens elfte huvudtitel upptagna utgifterna

och att avdelningen biträtt Kungl. Maj :ts förslag i förevarande avseende.

Vad härefter angår spörsmålet om rätt för skattskyldig att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor, får utskottet anföra

följande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19. 19

De sakkunniga ha föreslagit en anordning av följande innebörd. Riksskattenämnden

skulle på framställning äga meddela sökande — därest

detta vore för honom av synnerlig vikt — upplysning i hänseende, varom

fråga kunde uppkomma vid hans taxering för inkomst eller förmögenhet

eller till utskiftningsskatt (s. k. förhandsbesked). Över meddelat förhandsbesked

skulle väl sökanden men icke vederbörande taxeringsintendent eller

kommun äga anföra besvär i regeringsrätten. Det av riksskattenämnden

meddelade förhandsbeskedet eller — därest beskedet av sökanden överklagats

— regeringsrättens i anledning av besvären fattade beslut skulle lända

till efterrättelse vid den framtida taxering, som med beskedet avsåges. Förhandsbeskedet

skulle alltså vara bindande för beskattningsnämnderna och

skattedomstolarna. En självklar förutsättning för att förhandsbeskedet

skulle vara bindande vore dock att de förutsättningar, på vilka förhandsbeskedet

grundats, verkligen infriats. Om det t. ex. visat sig att den skattskyldige

lämnat oriktiga uppgifter till riksskattenämnden, bleve förhandsbeskedet

icke tillämpligt. Prövningen av beskedets tillämplighet vid den

ifrågavarande taxeringen skulle ankomma på beskattningsnämnderna och

eventuellt skattedomstolarna.

Vidare må omnämnas, att de sakkunniga icke ansett sig böra förorda någon

obligatorisk skyldighet för riksskattenämnden att bereda vederbörande

taxeringsintendent eller annan företrädare för det allmännas skatteanspråk

tillfälle att yttra sig över ansökan om förhandsbesked. Däremot skulle innehavaren

av den av de sakkunniga föreslagna befattningen som kanslichef

hos riksskattenämnden avge yttrande över sådan ansökan.

Det i propositionen upptagna förslaget innefattar vissa avvikelser från

vad de sakkunniga förordat. Sålunda föreslås — förutom att förhandsbesked

skall kunna lämnas jämväl i fråga avseende taxering av fastighet och

taxering till ersättningsskatt — att riksskattenämndens meddelande av

förhandsbesked skall givas karaktär av process med ett genomfört kontradiktoriskt

förfarande. I följd härav har föreslagits, att vederbörande taxeringsintendent

alltid skall höras över ansökan om förhandsbesked samt att

såväl taxeringsintendenten som vederbörande kommun skall äga rätt överklaga

av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked hos regeringsrätten

eller — i de fall där kammarrätten är högsta instans i taxeringsmål —

hos sistnämnda domstol. Besvärstiden över riksskattenämndens beslut om

förhandsbesked har föreslagits till eu månad. Sedan förhandsbeskedet vunnit

laga kraft eller — däre.st detsamma av någon part överklagats — sedan

regeringsrätten eller kammarrätten meddelat sitt beslut, blir förhandsbeskedet

bindande på samma sätt som enligt de sakkunnigas förslag.

Av propositionen framgår att det däri upptagna förslaget är att se mot

bakgrunden av den kritik, som i remissyttrandena riktats mot de sakkunnigas

förslag. Denna kritik bygger på det resonemanget, att meddelandet av

förhandsbesked i realiteten icke är annat än ett utbrytande ur den ordinarie

skatteprocessen av en specialfråga till ett förhandsavgörande och att förfarandet

inför riksskattenämnden i följd därav bör anordnas som en process

under iakttagande av att alla berörda parters rättsskyddsintresse bör till
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

godoses i samma utsträckning som vid den ordinarie skatteprocessen. Icke

minst med tanke på att ett förhandsbesked ofta nog kan avse fråga av

mycket stor ekonomisk betydelse har det allmännas representant lika väl

som den berörda kommunen ansetts icke böra ställas annorlunda eller

sämre än vad som ifrågakommer i skatteprocessen i allmänhet. I propositionen

understrykes särskilt, att riksskattenämndens befogenhet vid meddelandet

av förhandsbesked icke sträcker sig längre än att göra ett uttalande

rörande den rätta tolkningen av skattebestämmelserna; nämnden har däremot

icke någon rätt att — oberoende av nämnda bestämmelser — förfoga

över statens och kommunens skatteanspråk. Samtidigt framhålles att med

den i propositionen valda linjen undanröjas i väsentlig utsträckning de invändningar

av principiell karaktär, som riktats mot meddelandet av förhandsbesked

ur synpunkten att en sådan anordning icke läte sig väl förena

med beskattningsnämndernas och skattedomstolarnas ställning i skatteprocessen.

Nämnda instanser få nämligen — i motsats till vad som bleve fallet

därest de sakkunnigas förslag genomfördes — respektera antingen ett av

riksskattenämnden meddelat förhandsbesked mot vilket någon berörd part

icke haft någon erinran att göra eller ett av högsta instans i den ordinarie

skatteprocessen meddelat beslut.

I den till utskottet hänvisade motionen 1:341 ha vissa erinringar riktats

mot vad propositionen innehåller i nu ifrågavarande hänseenden, och motionärerna

föreslå i stället en anordning av i huvudsak samma innebörd som

den vilken förordats av de sakkunniga. Till stöd för yrkandet har i motionen

framhållits att en förutsättning för att syftet med ett förhandsbesked skulle

vinnas vore att ett definitivt besked erhölles så snabbt som ur affärsekonomisk

synpunkt vore påkallat. Uppnåendet av detta syfte äventyrades med

de i propositionen föreslagna bestämmelserna om ovillkorlig skyldighet att

bereda taxeringsintendent tillfälle avgiva yttrande över ansökningen och om

rätt för annan än sökanden att överklaga förhandsbeskedet. Motionärerna ha

även erinrat om ett av de sakkunniga gjort uttalande, att det skulle framstå

som en egendomlig anordning om taxeringsintendenten, samtidigt som han

skulle anse sig böra i sitt taxeringsarbete följa av nämnden till ledning för

taxeringsmyndigheterna meddelade råd, skulle ha att pröva riktigheten av

nämndens förhandsbesked. Vad angår kommunernas intresse, framhålles i

motionen att detta bleve tillräckligt tillgodosett genom en föreskrift att kommunen

bereddes tillfälle att yttra sig över ansökan om förhandsbesked i de

fall, där så funnes erforderligt.

I motionen har även ifrågasatts, om icke — därest förslaget om besvärsrätt

för taxeringsintendent och kommun likväl komiue att vinna riksdagens

bifall — en föreskrift borde upptagas av innebörd att nämnda besvärsrätt

gjordes beroende av att missnöje med beskedet anmälts å riksskattenämndens

kansli inom åtta dagar.

Utskottet anser för egen del, att det i propositionen upptagna förslaget är

med hänsyn till de synpunkter, som i propositionen anförts till stöd för detsamma

och för vilka i det föregående lämnats en redogörelse, att föredraga

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

framför de sakkunnigas förslag. Utskottet är nämligen av den uppfattningen

att om lika möjligheter tilläggas alla av ett förhandsbesked berörda parter

att föra detsamma under omprövning i den instans, som tillika är högsta

instans i den vanliga skatteprocessen, förfalla i allt väsentligt de erinringar

av principiell och annan art, vilka eljest vore att rikta mot anordningen med

bindande förhandsbesked. En konsekvens av denna inställning blir då även

att taxeringsintendenten och — när skäl därtill finnas — kommunen böra

äga yttra sig över ansökan om förhandsbesked.

Med denna av utskottet intagna ståndpunkt kan det i propositionen upptagna

förslaget avvisas allenast, därest bärande invändningar av annan art

kunna vara att framställa mot detsamma. Vad då angår de synpunkter,

som anförts i förenämnda motion, vill utskottet framhålla att dessa näppeligen

synas bärande. Vad först angår den obligatoriska kommunikationsföreskriften,

bör sålunda framhållas att det självfallet torde kunna förutsättas,

att riksskattenämnden kommer att utmäta den tid, inom vilken taxeringsintendent

eller kommun, har att avgiva yttrande över ansökan om förhandsbesked,

så att ärendets avgörande kommer att allenast obetydligt fördröjas.

Med hänsyn till att besvärstiden föreslagits till en månad och då

— såsom i propositionen framhållits — man kan förutsätta att regeringsrätten

och kammarrätten, komma att avgöra besvär över förhandsbesked

med förtur, kommer ett slutligt förhandsbesked att även med det i propositionen

framlagda förslaget kunna erhållas inom en kort tidrymd. Vad angår

den i motionen framförda synpunkten om det mindre lämpliga i att

taxeringsintendenten, som i andra avseenden förutsättes komma att följa

riksskattenämndens råd och anvisningar, skulle äga rätt att överklaga av

riksskattenämnden meddelat förhandsbesked, får utskottet framhålla, att

det knappast kan anses ligga något egendomligt däri att taxeringsintendenten

å det allmännas vägnar underställer ett spörsmål, som genom förhandsbeskedet

bringas till en slutlig lösning och som kan vara av betydande ekonomisk

räckvidd, prövning i ytterligare en instans. Därtill kommer att det

understundom — med hänsyn till att spörsmålet i fråga kan ha en mera

allmän räckvidd — kan framstå som önskvärt att få ett av högsta instans

meddelat beslut att lägga till grundval för en allmän rättstillämpning.

Som framgår av det nu sagda, har utskottet funnit övervägande skäl tala

för den i propositionen förordade anordningen.

Vad angår motionärernas förslag om missnöjesanmälan, synes detsamma

vara ägnat att komplicera förfarandet. Då därtill kommer att eu sådan

bestämmelse kan förmodas i åtskilliga fall föranleda en omedelbar missnöjesanmälan

för att vederbörande därigenom skall vinna tid för närmare

prövning av förhandsbeskedets innebörd, synes något väsentligt icke vara

att vinna med förslaget. Utskottet anser sig därför icke böra biträda det
-

samma.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

Enligt propositionen skall riksskattenämnden bestå av ordförande jämte

ytterligare sex ledamöter. En av ledamöterna skall förordnas till vice ordförande.

Ordföranden skall vara lagfaren medan vice ordföranden och

ytterligare två ledamöter skola vara lagfarna eller ha avlagt examen vid

handelshögskola. De nu nämnda ledamöterna skola tillika vara erfarna i

domarvärv eller i administrativ verksamhet. Övriga ledamöter skola utses

så att erfarenhet inom olika områden av förvärvsverksamheten blir företrädd

inom nämnden. Därjämte skola för ledamöterna utses suppleanter.

I propositionen uttalas angående ordförandebefattningen, vilken enligt

de sakkunnigas förslag skulle organiseras såsom heltidstjänst, att nämnda

befattning i allt fall tills vidare syntes böra anordnas som ett deltidsuppdrag.

I den till utskottet hänvisade motionen föreslås dels att ordförandeskapet

i nämnden inrättas som en heltidstjänst och dels att som kompetenskrav

för de ledamöter, vilka enligt propositionens förslag skola vara lagfarna eller

ha avlagt examen vid handelshögskola, skall gälla att vederbörande äro

lagfarna. I förstnämnda hänseende ha motionärerna anfört att även om man

lör ett såsom deltidsuppdrag'' anordnat ordförandeskap lyckades förvärva en

person, som väl fyllde de högt ställda krav vilka här borde ifrågakomma,

bleve följden likväl den att den verkliga ledningen av nämndens verksamhet

komme att överflyttas på byråchefen hos riksskattenämnden. En dylik

utveckling vore ägnad väcka allvarliga betänkligheter. Motionärerna ha vidare

som sin mening angivit, att det framför allt vid igångsättandet och organiserandet

av nämndens verksamhet vore särskilt angeläget med en heltidstjänstgörande

ordförande.

Vad angår spörsmålet huruvida lagfarenhet bör uppställas såsom ovillkorligt

kompetenskrav beträffande vissa av nämndens ledamöter, har det i motionen

väckta förslaget motiverats ur synpunkten att det vore angeläget att

medborgarna garanterades allt det rättsskydd vid tillämpningen av skattelagarna,

som det vore möjligt att åstadkomma. Den garanti i detta avseende,

som låge i kravet på lagfarenhet hos de tillämpande organen, borde icke

underskattas.

Vid bedömandet av frågan om ordförandeskapet bör anordnas såsom ett

hel- eller deltidsuppdrag har utskottet intagit den ståndpunkten, att övervägande

skäl synas tala för att i allt fall tills vidare pröva anordningen

med ett deltidsuppdrag. Utskottet har därvid beaktat att enligt det i propositionen

upptagna förslaget skall nämndens kansli tillföras två kvalificerade

befattningshavare — en byråchef i lönegrad Cr 10 och en bokföringssakkunnig

i lönegrad Cg 30 — på vilka skall ankomma att verkställa de utredningar

och undersökningar, som skola ligga till grund för nämndens beslut. Det

föreslagna arvodet till ordföranden, 6 000 kronor, har vidare avvägts med

tanke bland annat därpå att ordföranden icke blott skall ha att leda förhandlingarna

inom nämnden utan därutöver tillhandagå kanslipersonalen

med råd och upplysningar i förekommande fall. Vad beträffar farhågorna

att den verkliga ledningen av nämndens arbete skulle glida över på byrå
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19. 23

chefen, synas des,sa farhågor knappast grundade. Det bör nämligen observeras

att det allenast är nämnden såsom sådan och icke dess ordförande

eller kanslipersonal, som utrustas med befogenhet att göra vägledande uttalanden

eller meddela förhandsbesked. Och den för nämnden föreslagna

sammansättningen torde utgöra tillräcklig garanti för att nämnden kommer

att vaka däröver att dess befogenheter i själva verket icke komma att

utövas av någon dess befattningshavare. Då därtill kommer att de uppgifter,

som synas böra ankomma på ordföranden, förefalla icke vara mer tidsödande

än att de kunna handhavas såsom ett deltidsuppdrag, har utskottet

icke ansett sig kunna biträda det i motionen väckta förslaget. Men utskottet

är tillika av den uppfattningen att framdeles vunna erfarenheter kunna

komma att visa att frågan om ordförandeskapets organisation kan behöva

tagas under omprövning.

Vad härefter angår frågan om ett ovillkorligt krav på lagfarenhet hos

vissa ledamöter, har utskottet i princip den uppfattningen att för ett sådant

krav kan ur de av motionärerna anförda synpunkterna finnas ett visst

fog. Emellertid torde det i särskilda fall kunna uppkomma ett önskemål

att såsom ledamot förvärva on person, som visserligen icke fyller ett krav

på lagfarenhet men som likväl genom sin verksamhet erhållit sådan erfarenhet

på ifrågavarande område att det framstår som önskvärt att förvärva

honom såsom ledamot av nämnden. Med hänsyn härtill har utskottet

icke velat föreslå någon ändring i det i propositionen upptagna förslaget,

men utskottet anser sig böra understryka att vid förordnandet av nu ifrågavarande

ledamöter i nämnden önskemålet om lagfarenhet icke bör eftersättas

annat än om särskilda skäl därtill föreligga.

De i proposition nr 64 behandlade frågor, som av utskottet i det föregående

icke särskilt berörts, ha icke givit anledning till erinran eller eljest till

särskilt yttrande från utskottets sida.

Vid utskottets behandling av den förevarande propositionen har framkommit

förslag om vidtagandet av vissa ändringar i förordningen den 27 juni

1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar.

Vid 1950 års riksdag beslöts — på grundval av ett utav Kungl. Maj :t i ämnet

framlagt förslag (proposition nr 240) — ändringar i olika delar av nämnda

förordning. En del av dessa ändringar innebar att särskilda föreskrifter

meddelades till underlättandet av fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag.

Sålunda upptogs i 1 § 2 mom. första stycket sagda förordning en

föreskrift av innebörd, att utskiftningsskatt skulle helt eftergivas vid vissa

fall av fusion, medan i andra stycket av samma moment föreskrevs, att om

aktiebolag i annat fall än som avsåges i förstnämnda stadgande uppginge i

annat bolag genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen om aktiebolag, ägde

myndighet, som Kungl. Maj :t bestämde, under vissa angivna förutsättningar

medgiva att dotterbolagets utskiftningsskatteslculd icke skulle behöva omedelbart

erläggas, utan alt moderbolaget i stället skulle få övertaga densamma.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

I nyssnämnda proposition nr 240 (s. 77) anfördes bl. a. att prövningen av

ifrågavarande dispensärenden icke borde handhavas av Kungl. Maj :t i statsrådet

utan anförtros antingen åt en blivande riksskattenämnd eller till äventyrs

åt en särskild för ändamålet inrättad nämnd. Härigenom skulle dispensavgörandena

erhålla en mer domstolsmässig prövning, något som ur skilda

synpunkter tedde sig önskvärt. Slutligen anmärktes, att man kunde räkna

med att — i synnerhet under de närmaste åren efter de föreslagna bestämmelsernas

ikraftträdande — anhopningen av dispensansökningar komme att

bli ganska betydande, vilket skulle innebära en i och för sig icke önskvärd

utökning av arbetsuppgifterna inom Kungl. Maj :ts kansli.

Vad sålunda anförts i propositionen nr 240/1950 föranledde icke någon

erinran från riksdagens sida.

I nu förevarande proposition nr 64 har uttalats, att — därest riksskattenämnden

i enlighet med vad i propositionen föreslagits komme att träda i

verksamhet den 1 juli 1951 — dispensbestämmelserna i utskiftningsskatteförordningen

komme att sättas i kraft från och med samma dag, varjämte

det skulle uppdragas åt riksskattenämnden att omhänderha dispensförfarandet.

Av det nu återgivna framgår att meningen varit att dispensförfarandet helt

skulle ankomma på riksskattenämnden och att således icke heller avsetts att

riksskattenämndens beslut i sådant ärende skulle kunna överklagas. Emellertid

erfordras, för att det avsedda syftet skall uppnås, en uttrycklig föreskrift

om att besvärsrätt icke föreligger.

Utskottet förordar därför att förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags

tillgångar på så sätt ändras, att dels i 1 § 2 mom. andra stycket

uttryckligen angives att det ankommer på riksskattenämnden att handha det

i nämnda stadgande omförmälda dispensförfarandet och dels att till 9 § fogas

en föreskrift om att klagan icke må föras över riksskattenämndens beslut i

dispensärenden.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

A) med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr

64, i de delar propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,

samt med avslag å motionen I: 341 av herrar Emil Petersson

och Nordenson för sin del antaga vid propositionen fogade

förslag till

1) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379); samt

2) förordning om rätt att av riksskattenämnden erhålla

förhandsbesked i taxeringsfrågor; ävensom

B) antaga följande

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

25

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 9 §

förordningen den 27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid

utskiftning av aktiebolags tillgångar.

Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. och 9 § förordningen den 27 juni

1927 om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar'' skola erhålla änd
-

rad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

1 §•

2 mom. Utskiftningsskatt skall

---av aktiekapitalet.

Uppgår aktiebolag, i annat fall än i

föregående stycke sägs, i annat bolag

genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen

om aktiebolag, må myndighet,

som Konungen bestämmer, under nedan

angivna förutsättningar medgiva

att utskiftningsskatteskulden övertages

av moderbolaget efter vad i 3 § 4

mom. stadgas. Dylikt medgivande må

lämnas under följande förutsättningar,

nämligen att med fusionen åsyftas

att vinna en mera ändamålsenlig organisation,

att erläggandet av utskiftningsskatten

med hänsyn till dennas

storlek kan anses utgöra ett väsentligt

hinder för fusionen samt att fusionen

icke kan antagas vara ett led i åtgöranden,

syftande till att erhålla obehörig

förmån i beskattningsavseende

för ettdera bolaget eller för någon,

med vilken ettdera bolaget är i intressegemenskap.

Vad i---med fastigheter.

Av utskottet föreslagen lydelse:

1 §•

2 mom. Utskiftningsskatt skall

---av aktiekapitalet.

Uppgår aktiebolag, i annat fall än

i föregående stycke sägs, i annat bolag

genom fusion enligt 174 § 1 mom.

lagen om aktiebolag, må riksskattenämnden

under nedan angivna förutsättningar

medgiva att utskiftningsskatteskulden

övertages av moderbolaget

efter vad i 3 § 4 mom. stadgas.

Dylikt medgivande må lämnas under

följande förutsättningar, nämligen att

med fusionen åsyftas att vinna en mera

ändamålsenlig organisation, att erläggandet

av utskiftningsskatten med

hänsyn till dennas storlek kan anses

utgöra ett väsentligt hinder för fusionen

samt att fusionen icke kan antagas

vara ett led i åtgöranden, syftande

till att erhålla obehörig förmån

i beskattningsavseende för ettdera bolaget

eller för någon, med vilken etl - dera bolaget är i intressegemenskap.

Vad i--— med fastigheter.

1 Senaste lydelse se 1950:587.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 19.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

Nuvarande lydelse:

9 §•

Uppgift till---därifrån ut
skiftats.

Deklaration för-----anmaning
en

angives.

Deklaration för---- äga rum.

Vid upplösning — — — skall minskas.

I övrigt---till utskiftnings
skatt.

Av utskottet föreslagen lydelse:

9 §•

Uppgift till — — — därifrån utskiftats.

Deklaration för---anmaning
en

angives.

Deklaration för---äga rum.

Vid upplösning---skall mins
kas.

I övrigt---till utskiftnings
skatt.

över riksskattenämndens beslut i

ärende, som avses i 1 § 2 mom. andra

stycket, må klagan icke föras.

Denna förordning träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Stockholm den 3 april 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elof sson,

Franzon, Velander, Falk, Ramberg, Niklasson, Ebbe Ohlsson* och Spetz

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i

Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström*, Hagberg i Malmö,

Brandt, Gunnarsson och Strandh.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

517362. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:107 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i taxerings för ordning en den 28 september 1928 s. 1 i texten