Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för kostnader för självstudier.

1951-02-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:2, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för kostnader för självstudier.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 2—i.

Bevillningsutskottets betänkande nr 2.

1

Nr 2.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag

för kostnader för självstudier.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 29 av herr Bengtson och II: 43 av herr Nilson i Spånstad

har hemställts, att riksdagen måtte besluta att bevilja rätt till avdrag vid

beskattningen för kostnader för självstudier i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som i motionerna angivits.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 29.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skola enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke

ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se

t. ex. RÄ 1936 Fi not. 211).

Frågan om införande av rätt till avdrag för studiekostnader var föremål

för riksdagens bedömande föregående år. I två likalydande motioner, I: 317

och II: 369, hade framställts yrkande om bland annat utredning rörande

möjligheterna att vid inkomsttaxeringen medgiva avdrag för studiekostnader.

1950 års bevillningsutskott anförde i sitt i anledning av motionerna

avgivna betänkande nr 24 i nu berörda hänseende, att utskottet inhämtat,

att en av Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) till chefen för

finansdepartementet i december 1949 gjord framställning om utredning beträffande

spörsmålet om införande av avdragsrätt för studiekostnader överlämnats

till 1944 års allmänna skattekommitté, som därvid erhållit i uppdrag

att verkställa sådan utredning. Med hänsyn därtill funne utskottet anledning

saknas att förorda skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om

utredning i ämnet.

Riksdagen godkände bevillningsutskottets betänkande och lämnade i enlighet

med utskottets hemställan de motionsvis framställda yrkandena utan

åtgärd.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 2 — 4.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 2.

I de förevarande motionerna har framhållits, att möjligheterna att skaffa

sig utbildning och kunskaper utöver vad folkskolan gåve alltjämt vore begränsade.

Ett mycket stort antal personer sökte därför genom självstudier

öka sitt kunskapsmått. Särskilt vore korrespondensundervisningen härvidlag

mycket anlitad. Detta studiearbete på egen hand bleve i regel mycket

krävande och innebure icke minst påfrestningar på vederbörandes ekonomi.

För att kunna finansiera sina studier tvingades de ofta att jämsides med

dessa sköta ett förvärvsarbete. Genom att de på detta sätt erhölle inkomster

bleve de utestängda helt eller delvis från möjligheten att erhålla stipendier

för studierna. Likaså kunde studiearbetet vara av sådan art, att stipendier

över huvud taget icke kunde ifrågakomma. En person, som vid sidan av

eget förvärvsarbete läste sig fram till realexamen till exempel, finge för

detta vidkännas ekonomiska uppoffringar, medan den som läst till samma

examen vid en läroanstalt kunde erhålla icke obetydliga belopp i stipendier.

Det allmänna behövde således icke betala något till den förres utbildning,

medan den senares examen kostade det allmänna icke oväsentliga belopp.

Det vore därför ur rättvisesynpunkt rimligt, om de som idkade självstudier

erhölle rätt till befrielse från att erlägga skatt till stat och kommun för

den del av sin inkomst, som använts för de direkta utbildningskostnaderna.

De skatteintäkter, som det allmänna därigenom skulle komma att gå miste

om, bleve av synnerligen blygsamt omfång. Men skattefriheten skulle utgöra

ett gott handtag åt alla de ekonomiskt mindre bemedlade, som studerade

på egen hand. Den skulle helt säkert också stimulera intresset för studier

och utbildning. Ur skatteteknisk synpunkt syntes en dylik avdragsrätt

kunna ske på samma sätt som avdrag för frivilliga försäkringar, exempelvis

pensionsförsäkringarna. För kontroll av avdragsrätten kunde lämpligen föreskrivas,

att vederbörande ålades att i sin deklaration uppge för vilken kurs

och till vilken undervisningsanstalt han erlagt den summa, för vilken avdrag

begärdes. Möjligen kunde också föreskrivas, att avgifterna skulle uppgå

till ett visst minimibelopp, exempelvis femtio kronor, för att avdrag skulle

beviljas.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte

besluta sådana ändringar i beskattningsreglerna att avdrag vid inkomsttaxeringen

finge ske för kostnader för självstudier.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om rätt

till avdrag för studiekostnader varit föremål för riksdagens uppmärksamhet

föregående år i anledning av motionsvis framställt yrkande. Yrkandet

föranledde emellertid icke någon riksdagens åtgärd. Av nämnda års bevillningsutskott

framhölls därvid bland annat, att en av Sveriges akademikers

centralorganisation till chefen för finansdepartementet gjord framställning

om utredning av frågan om avdragsrätt för studiekostnader överlämnats till

1944 års allmänna skattekommitté, som därvid erhållit i uppdrag att verkställa

sådan utredning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2.

3

Enligt vad utskottet inhämtat är den åt 1944 års allmänna skattekommitté

i förevarande hänseende anförtrodda utredningen nu i huvudsak avslutad,

och kommittén avser att inom den närmaste tiden avgiva betänkande

i ämnet. På grund härav anser sig utskottet icke nu böra taga ställning till

den av motionärerna ifrågasatta avdragsrätten för kostnader för självstudier.

Utskottet avstyrker således motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 29 av herr Bengtson och

II: 43 av herr Nilson i Spånstad om rätt att vid taxering för

inkomst njuta avdrag för kostnader för självstudier icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 februari 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heuman, Gustaf Elofsson, Franzon,

Velander, Falk, Ramberg, Niklasson, Einar Eriksson, Ebbe Ohlsson och

Spetz samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i

Skedsbygd, Orgård, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Olofsson,

Sjölin, Allard och Strandh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.