Betänkande i anledning av väckt motion om utredning rörande samernas beskattning av inkomst från renskötseln.
1951-04-03 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1951:20, Betänkande i anledning av väckt motion om utredning rörande samernas beskattning av inkomst från renskötseln.
Dokumentets text
Nr 20—21.
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
1
Nr 20.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
utredning rörande samernas beskattning av inkomst
från renskötseln.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion II: 116
av herrar Jacobson i Vilhelmina och östlund har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om skyndsam utredning rörande samernas beskattning av inkomst från renskötseln,
varvid tages i beaktande samernas uttalade önskan,
att renskötande lappar i likhet med övriga skattedragande medborgare i
riket åläggas skyldighet att avgiva självdeklaration för sina intäkter av
även renskötselnäringen, liksom de nu redan enligt gällande taxeringsförordning
äro skyldiga att deklarera för alla sina biinkomster av jakt, fiske,
tillfälliga arbeten m. m.;
att renskötande lappar måtte få anstånd med självdeklarations avlämnande
till den 31 mars;
att i taxeringsförordningen och i anvisningar för självdeklaration, till förebyggande
av att renkapitalvärden uppskattas som inkomst, måtte klart
utsägas, att en renägares årsinkomst av renskötselrörelse är: 1) det sammanlagda
värdet av levande årskalvar och 2) skillnaden mellan varje för
eget hushåll förbrukad och försåld rens försäljningspris och kapitalvärde;
samt
att formulär nr 11, upprättat enligt 41 § taxeringsförordningen, måtte få
en sådan utformning, att i fråga om intäkter all risk för dubbeltaxering av
renskötselinkomster bortfaller, och att det förses med flera rubriker än vad
nu är fallet».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Till utskottet ha överlämnats två i motionen omnämnda maskinskrivna
promemorior rörande intäkter av renskötseln samt sättet för deras beräknande.
Enligt äldre lagstiftning var lappallmogen frikallad från beskattning för
inkomst av renskötsel. Genom 1928 års skatteförfattningar upphävdes denna
.skattefrihet, och i samband därmed meddelades förordnande om upphävande
från och med 1929 års ingång av den s. k. lappskatten i Västerbottens
1 Iiihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 20—21.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
och Norrbottens lan. Därmed hade full likställighet i beskattningsavseende
genomföits mellan lapparna och övriga medborgare (se prop nr 102/1927
s 460). Vid beräkning av den skattepliktiga inkomsten enligt kommunalskattelagen
ar lappallmogens inkomst av renskötsel att hänföra till inkomst
av rörelse.
De säregna förhållanden, under vilka lapparna bedriva renskötsel, ha däremot
föranlett särskilda bestämmelser rörande förfarandet vid taxering av
de renskötande lapparna för inkomst av renskötsel och i dylik rörelse nedlagd
förmögenhet. Jämlikt 26 § 3 mom. i taxeringsförordningen äro sålunda
lapparna befriade från skyldighet att avgiva deklaration för inkomst och
ormogenhet av ifrågavarande slag. Om lapparna så önska, kunna de emellertid
enligt samma författningsrum till ledning för sin taxering lämna upplysnmgar
harom i självdeklaration, vilken avlämnas i vanlig ordning. Men
därjämte kunna de lämna uppgifter beträffande renskötseln enligt särskilt
av Kungl. Maj :t fastställt formulär (formulär nr 11).
I 41 § taxeringsförordningen lämnas närmare bestämmelser beträffande
sistnämnda uppgifter. Det stadgas sålunda, att dessa böra senast den 31 janiiari
avlamnas antingen i den ordning, som föreskrivits för avlämnande av
självdeklaration, eller också till ordningsmannen i den lappby uppgiftslämnaren
tillhör. Vidare stadgas att det åligger ordningsmannen att granska de
till honom avlamnade uppgifterna samt att å dem anteckna det antal egna
renar och skotesrenar, som för den skattskyldige finnes upptaget i senast
upprattade renlangd, samt de övriga upplysningar och erinringar, som han
finner av omständigheterna påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen
senast den 15 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom
en vecka efter avlämnandet översändas till landsfiskalen i det landsfiskalsdrstnkt,
där taxeringen skall äga rum, med åliggande för denne att oför
drojligen
vidarebefordra dem till ordföranden i vederbörande taxeringnamnd.
ö
I 56 §, 83 § 2 mom. och 87 § taxeringsförordningen finnas närmare föresenfter
angående lappfogdarnas och lappordningsmännens uppgifter vid
taxeringen.
Ovannamnda bestämmelser i 26 § 3 mom. taxeringsförordningen om frihet
från deklarationsplikt i vissa fall hade förordats i ett den 25 september
1924 avgivet sakkunnigbetänkande angående lapparnas beskattning (SOU
1924: 59), vilket betänkande låg till grund för 1928 års lagstiftning i ämnet
I betankandet hade anförts bl. a. följande:
skhSfniugSfÖrfaraadet Iid uPPskattninSen av lapparnas inkomst av ren
send(in
FnCf2''I Onl b?- bbva som för annan inkomst och
egendom. En fråga som därvid emellertid framställer sig, är i vad mån
deklarahonssky djgh^t lämpligen kan föreskrivas med avseende på förevarande
slag av skat dragande och inkomst. Det borde visserligen ?cke möta
[nmd"for en renskötande lapp att kunna i en deklaration angiva den inkomst
han haft under det nästföregående året. Men det är ett par omständigheter,
som härvid måste tagas i betraktande. Den ena är, at^de nomadi
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
3
serande lapparna till följd av sitt kringströvande liv hava eu större svårighet
än andra för uppsättande av en deklaration. Den andra och viktigare
är, att underlåtenhet att avgiva deklaration inom föreskriven lid är förbunden
med förlust av rätten att överklaga taxeringen; och det synes obilligt,
att en dylik underlåtenhet skulle för de renskötande lapparna medföra sagda
påföljd. Detta skulle, i all synnerhet i början, kunna förorsaka orättvisa
och av lapparna kännas som en hårdhet. Därest frihet från deklarationsplikt
i förevarande fall stadgas, synes denna frikallelse böra omfatta även
den i 2 § 2 mom. av taxeringsförordningen föreskrivna skyldigheten att
efter anmaning avgiva deklaration, varmed torde följa frihet jämväl från
den i 8 § 1 mom. sagda förordning omnämnda uppgiftsskyldigheten. För
kännedom om de förhållanden, som i förevarande fall äro av betydelse
för taxeringen, torde ock självdeklarationen och uppgiftsskyldigheten kunna
undvaras. Uti de renlängder, som enligt renbeteslagen årligen skola upprättas
inför lappfogden, finnes en officiell lista på renar som envar lapp
äger; och för övrigt kunna genom lappfogden erhållas de mest tillförlitliga
upplysningar om alla förhållanden beträffande de olika renägarnas renskötsel,
som för taxeringsarbetet må erfordras, utan att man i detta hänseende
behöver vända sig till lapparna själva. För att underlätta taxeringsarbetet
torde bland de handlingar, som enligt 11 § i taxeringsförordningen
skola avlämnas, även böra upptagas avskrifter av de ovan omförmälda renlängderna,
vilka lappfogdarna efter avslutande av sammanträdena med lapparna
skola hava att avlämna.»
I proposition nr 210 till 1927 års riksdag med förslag till taxeringsförordning
anförde vederbörande departementschef rörande frågan om lapparnas
deklarationsskyldighet följande:
»Lika med den sakkunnige och de hörda myndigheterna finner jag, att
lapp bör vara befriad från skyldighet att avgiva deklaration rörande inkomst
av renskötsel. Enahanda torde böra gälla i fråga om förmögenhet,
som nedlagts i sådan rörelse. Det är ock självfallet, att sådan lapp må avgiva
självdeklaration även för inkomst eller förmögenhet av nu angivet
slag, om han så önskar. Stadgande härom har intagits i 25 § 3 mom. av nu
föreliggande författningsförslag. Av detta undantag från deklarationsplikten
följer, att vid bedömandet av renskötande lapps deklarationsplikt för
inkomst eller förmögenhet av annat slag än nu nämnts hänsyn icke skall
tagas till inkomst av renskötsel och i dylik rörelse nedlagd förmögenhet.
1 nämnda stadgande har detta uttryckligen angivits. —--
Det har övervägts, om de säregna förhållanden, under vilka lapparna bedriva
renskötsel, betinga några särskilda regler med avseende å lapparnas
bevärsrätt över taxeringen. Därvid har befunnits, att dylika särbestämmelser
icke behövas. Föreligger icke deklarationsplikt för dylik skattskyldig
— i regel torde detta vara förhållandet — äger han nämligen enligt 123 §
2 mom. i författningsförslaget att anföra besvär över verkställd taxering
inom natt och år efter det utskylder på grund av taxeringen avfordrats honom;
har han deklarationsplikt, bör icke förefintligheten av inkomst av
renskötsel eller förmögenhet i sådan näring föranleda, att han sättes i annan
och bättre ställning i besvärshänseende än den bofasta befolkningen i
orten.»
Till stöd för det i den föreliggande motionen framställda yrkandet bär
anförts i huvudsak följande. Speciella bestämmelser rörande lapparnas
taxering funnes i 20, 41, 50, 83 och 87 §£ taxeringsförordningen. Det fram
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
ginge av dessa, att lapparna icke vore skyldiga att avgiva självdeklaration
för sin inkomst av renskötsel eller för i sådan rörelse nedlagd förmögenhet.
För frivilligt bruk funnes — utöver den vanliga självdeklarationsblanketten
— ett särskilt utarbetat formulär, vari uppgifter angående renskötseln
kunde lämnas. Det gåves också föreskrifter angående lappfogdarnas och
lappordningsmännens medverkan vid taxeringen av samernas renskötselinkomster.
Då självdeklaration icke vore obligatorisk skedde taxeringen av
lapparnas inkomster i allmänhet efter schablonmässiga grunder. Betydande
skiljaktigheter i tillämpningen syntes därvid föreligga olika län och även
olika taxeringsdistrikt emellan. Det hade från samernas ombud uttalats
det önskemålet, att samerna icke skulle undantagas från deklarationsplikten.
Därvid hade ombuden framhållit, att renskötseln vore en för yttre
påverkningar och oförutsedda risker synnerligen utsatt näring. Bl. a. vållades
renägarna stora förluster genom skadegörelse av björn, lo och örn.
Ombuden hade lagt fram förslag om vilken metod som borde tillämpas vid
taxeringen samt förslag om att renskötande samer måtte få egen representation
i taxeringsnämnderna.
Vid behandlingen inom utskottet av den föreliggande motionen har för
utskottet varit tillgänglig en den 22 januari 1945 gjord underdånig framställning
om de renskötande lapparnas taxering för inkomst av renskötsel
m. m. ävensom av länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län över
nämnda framställning avgivna yttranden. Av innehållet i berörda yttranden
må här återgivas de delar, som angå frågan om lapparnas skyldighet att
avgiva deklaration.
Länsstyrelsen i Norbottens län har härom anfört bl. a.:
»Det tillförlitligaste sättet för vinnande av en i görlig mån riktig beskattning
av lapparna för inkomst av renskötseln är sålunda enligt länsstyrelsens
förmenande att söka förmå lapparna att i större utsträckning än
för närvarande föra anteckningar rörande inkomster och utgifter inom rörelsen
så att de till ledning för taxeringen kunna på avsett sätt använda
det av Eders Kungl. Maj :t fastställda blankettformuläret rörande uppgift
angående renskötsel. I nomadskolornas fortsättningsskolor, vid lappfolkhögskolan,
genom artiklar i fackliga tidningar och på annat lämpligt sätt
torde fördenskull i lapparna böra inpräntas att det är en allmän medborgerlig
plikt att avlämna uppgifter, som äro erforderliga för taxeringen. Vidare
torde den lapska ungdomen, därest så icke redan sker, i nämnda
skolor lämpligen böra erhålla undervisning i den enkla formen av bokföring,
vari insikt erfordras för att deklarationsuppgiften skall bliva riktig.
Det av ombuden för lapparna nu framlagda förslaget att införa deklarationsplikt
för lapparna vad avser inkomst av renskötsel eller i sådan rörelse
nedlagd förmögenhet kan länsstyrelsen ej biträda. Förvisso skulle
en sådan reform ej heller vara lapparna till gagn utan det skulle snarare
lända dem till förfång med anledning av den förlust av besvärsrätt, som
vid förgäten deklarationsplikt uppkommer. Lapparnas underlåtenhet i stor
utsträckning för närvarande att till ledning för taxeringarna avlämna självdeklaration
eller särskild uppgift angående renskötseln visar med full tydlighet
att tiden ännu icke är mogen att beröva lapparna det privilegium,
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
som friheten från deklarations avlämnande faktiskt innebär och som på
sin tid gavs lapparna emedan man då fann svårigheten för lapparna vara
för stor att i föreskriven ordning och inom bestämd tid avlämna självdeklaration.
»
Länsstyrelsen i Västerbottens län har i nu ifrågavarande hänseende yttrat
hl. a. följande:
»Då lapparna sällan avgiva självdeklaration oclp även oftast underlåta
att till ledning för taxeringen ifylla det av Eders Kungl. Maj :t fastställda
blankettformuläret n:r 11, äro taxeringsnämndernas möjligheter till kontroll
av lapparnas inkomster otillfredsställande. En icke önskvärd ojämnhet,
de olika taxeringsnämnderna emellan, har därför kunnat förmärkas
vid taxering av inkomst av renskötsel.----■
Det i fram,ställningen väckta förslaget om deklarationsplikt för lapparna,
i vad avser inkomst av renskötsel eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet,
vill länsstyrelsen för sin del icke motsätta sig, även om länsstyrelsen
icke är övertygad om att förslaget motsvarar ett allmänt önskemål hos
lapparna. Anledningen till att lapparna befriats från sådan deklarationsplikt
torde vara att söka däri, att de till följd av sitt kringströvande liv
hava större svårigheter än andra medborgare att inom föreskriven tid inkomma
med deklaration samt att underlåtenhet härutinnan medför förlust
av besvärsrätt. Det har nämligen ansetts obilligt, att .sådan underlåtenhet
skulle för dem medföra dylik påföljd. Därest emellertid tiden för deklarations
avgivande för lapparnas del utsträcktes till den 31 mars, torde de
hava goda möjligheter att inom sålunda bestämd tid fullgöra deklarationsskyldigheten.
Även om deklarationerna ofta skulle visa sig vara bristfälliga i
olika avseenden, så är dock en dåligt upprättad deklaration oftast bättre än
ingen alls. Lappfogdarna i Norrbottens län hava i sitt yttrande påvisat,
att de schablonmässiga taxeringarna understundom bliva för låga. Lapparna
hava dessutom icke sällan inkomster av andra inkomstkällor än
renskötsel (företrädesvis av jakt och fiske), vilka för närvarande i stor
utsträckning undandragas beskattning. Lapparnas skolbildning står numera
icke tillbaka för den övriga lappmarksbefolkningens, och det kan måhända
förväntas, att deklarationsplikten skall mer än andra föreslagna åtgärder
bringa lapparna till insikt om nödvändigheten att göra fortlöpande anteckningar
till stöd för uppgifterna i deklarationen.»
I ett svar på en vid 1950 års riksdag framställd interpellation angående
de renskötande samernas beskattning anförde chefen för finansdepartementet
— efter att ha erinrat om de ovan omnämnda yttrandena från
länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län — bl. a. följande:
»Såsom länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län framhållit,
kan en riktig taxering ernås endast om samerna föra sådana anteckningar
rörande inkomster och utgifter beträffande renskötsel, att de kunna noggrant
ifylla antingen den vanliga deklarationsblanketten eller den förenklade
blanketten för uppgift angående renskötsel. Då samerna i stor utsträckning
underlåta att föra dylika anteckningar, är det alltjämt nödvändigt
att verkställa taxeringen efter schablonmässiga grunder. För vinnande
av så enhetlig behandling som möjligt bör — såsom redan tidigare
torde hava skett —'' .samråd mellan de berörda myndigheterna äga rom;
därvid är det naturligen önskvärt att kontakt tages även med representanter
för samerna.
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
Om deklarationsskyldighet beträffande renskötsel skulle införas för samerna,
borde vid underlåtenhet att avgiva deklaration påföljden bli densamma
som för övriga skattskyldiga, d. v. s. mistning av rätten att anföra
besvär hos kammarrätten och regeringsrätten. Då samerna för närvarande
oftast underlåta att avlämna uppgift till ledning för sin taxering, kan man
utgå från att denna påföljd icke sällan skulle komma att inträda. Med
hänsyn härtill finner jag det med hänsyn till samernas eget intresse icke
tillrådligt, att man för närvarande inför deklarationsplikt beträffande renskötsel.
Tills vidare böra alltså samerna — liksom hittills —■ ha rättighet
men icke skyldighet att deklarera i vanlig ordning eller med användande
av den särskilda blanketten angående renskötsel.
I samband med genomförandet av 1943 års taxeringsreform togo statsmakterna
ställning till frågan om rätt för samerna att utse representant
i taxeringsnämnd i sådana fall, då de enligt eljest gällande regler icke ha
dylik rätt. En sådan rätt ansågs därvid icke böra tillkomma samerna, enär
den skulle innebära en särställning i taxeringshänseende, ,som icke kunde
anses motiverad. Någon anledning att nu intaga en annan ställning till
denna fråga torde inte föreligga.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig icke för närvarande
böra föranstalta om utredning av frågan om de renskötande samernas beskattning.
»
Utskottet. I den föreliggande motionen har hemställts om skyndsam utredning
rörande samernas beskattning av renskötseln. Vid utredningen
skulle följande av samernas ombud uttalade önskemål beaktas. Renskötande
lapp skulle åläggas skyldighet att avgiva allmän självdeklaration för
sina inkomster av renskötseln. Anstånd med deklarationens avlämnande
skulle få åtnjutas till den 31 mars under taxeringsåret. I taxeringsförordningen
och i anvisningar till självdeklarationen skulle meddelas föreskrifter
om att en renägares årsinkomst av renskötselrörelse skulle vara det sammanlagda
värdet av levande årskalvar samt skillnaden mellan varje för
eget hushåll förbrukad och försåld rens försäljningspris och kapitalvärde.
Slutligen skulle det av Kungl. Maj :t fastställda deklarationsformuläret nr
11 för uppgifter angående renskötsel omarbetas och förses med ett större
antal rubriker.
Före tillkomsten av 1928 års skattelagstiftning var lappallmogen frikallad
från beskattning för inkomst av renskötsel. För den i dylik rörelse
nedlagda förmögenheten förelåg däremot skattskyldighet. Då genom nämnda
lagstiftning berörda skattefrihet upphävdes och lapparna sålunda i beskattningsavseende
blevo likställda med övriga medborgare, uppkom frågan,
huruvida de förhallanden under vilka lapparna bedrevo renskötsel
nödvändiggjorde införandet av särskilda bestämmelser med avseende å förfarandet
vid lapparnas taxering. Bortsett från vissa föreskrifter angående
lappfogdarnas och lappordningsmännens befattning med taxeringsfrågor
ansågs behov av sådana särskilda bestämmelser huvudsakligen föreligga
endast såvitt anginge frågan om skyldigheten för renskötande lapp att
avgiva deklaration. I detta hänseende framhölls, att då underlåtenhet att
avgiva deklaration inom föreskriven tid vore förbunden med förlust av
Bevillningsutskottets betänkande nr 20. 7
rätten att överklaga taxeringen, det syntes obilligt, att en dylik underlåtenhet
skulle för de renskötande lapparna medföra sagda påföljd. I enlighet
härmed intogs i det för 1928 års riksdag framlagda förslaget till taxeringsförordning
(26 § 3 mom.) en bestämmelse om att lapp ej vore skyldig
avgiva deklaration för inkomst av renskötsel eller i sådan rörelse nedlagd
förmögenhet. I nämnda författningsrum föreskrevs emellertid tillika att
lapp, som så önskade, kunde till ledning för sin taxering lämna upplysning
härom i självdeklaration, vilken skulle avlämnas i vanlig ordning. Därjämte
erhöll renskötande lapp möjlighet att lämna uppgifter beträffande
renskötseln enligt särskilt av Kungl. Maj:t fastställt formulär. De sålunda
föreslagna bestämmelserna antogos av 1928 års riksdag och äro alltjämt
gällande.
I de av motionärerna till utskottet ingivna promemoriorna göres gällande
att undantag från den allmänna deklarationsplikten för renskötande
lapp icke längre vore påkallat. Särbestämmelser av detta slag vore, framhålles
det, numera föråldrade och måste av samerna uppfattas som ett
underkännande av deras förmåga att på ett tillfredsställande sätt redovisa
sina renskötselintäkter i en allmän självdeklaration. Vidare anföres, att
därest lapparna ålades skyldighet att avgiva självdeklaration skulle säkerligen
ett bättre underlag erhållas för beräkning av renskötselintäkterna.
Vid ett bifall till yrkandet om deklarationsplikt för renskötande lappar borde
emellertid tiden för deklarations avgivande utsträckas till den 31 mars.
En sådan förlängning av deklarationstiden vore nödvändig, enär lapparna
vissa år kunde vara helt upptagna av sitt arbete i renskogen ända fram
till mars månad.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår ha samerna rättighet
men icke skyldighet att avgiva deklaration för inkomst av renskötsel eller
i sådan rörelse nedlagd förmögenhet. Undantaget från den allmänna deklarationsplikten
för samernas del har tillkommit för att förhindra att den
skattskyldige åsamkas rättsförlust. Det har nämligen ansetts obilligt, att
den för deklarationsför,summelse stadgade påföljden av förlorad besvärsrätt
skulle drabba lapparna, vilka genom sitt kringströvande liv hade större
svårigheter än andra att avlämna deklaration inom föreskriven tid.
I de tidigare omnämnda yttrandena från länsstyrelserna i Norrbottens
och Västerbottens län har framhållits, att lapparna endast sällan begagnade
sig av sin rätt att avgiva självdeklaration samt att de jämväl i stor utsträckning
underläte att till ledning för taxeringen avlämna uppgifter enligt det
för dem avsedda förenklade deklarationsformuläret. Att under sådana förhållanden
införa obligatorisk deklarationsskyldighet — med därav föranledda
konsekvenser i fråga om rätten att anföra besvär -— finner utskottet
icke tillrådligt.
I detta sammanhang må påpekas att ett upphävande av den nuvarande
bestämmelsen om frihet från deklarationsplikt skulle få verkningar även i
ett annat hänseende. Så länge deklarationsplikt icke föreligger äger ren
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
skötande lapp att anföra besvär över verkställd taxering i den ordning som
i 123 § 2 mom. taxeringsförordningen sägs. Detta innebär, att besvären icke
behöva vara till vederbörande myndighet ingivna förrän inom natt och år
efter det den skattskyldige erhållit debetsedel å slutlig eller tillkommande
skatt. Om deklarationsskyldighet skulle införas bleve de vanliga besvärstiderna
tillämpliga. Detta kunde uppfattas som en opåkallad skärpning i
besvärsreglerna för den nomadiserande befolkningen.
I clen föreliggande motionen har framhållits, att taxeringen av lapparnas
inkomster i allmänhet skedde efter schablonmässiga grunder. Enligt motionärernas
mening förelåge därvid betydande skiljaktigheter i tillämpningen
de olika länen och även de olika taxeringsdistrikten emellan. I det av motionärerna
åberopade, till utskottet ingivna utredningsmaterialet har närmare
redogjorts för de schablonmetoder, som kommit till användning vid fastställandet
av lapparnas inkomster av renskötsel. Motionärerna ha för sin
del ifrågasatt huruvida icke i taxeringsförordningen och i anvisningar till
självdeklarationen borde meddelas särskilda regler för beräkning av årsinkomsten
av renskötselrörelse.
Utskottet saknar givetvis möjlighet att göra något uttalande till förmån
för den ena eller andra beräkningsmetoden. Lappallmogens inkomst av renskötsel
hänföres till inkomst av rörelse, och kommunalskattelagens regler
för beräkning av rörelseinkomst skola i princip tillämpas. Taxering efter
schablonmässiga grunder bör icke åsättas i andra fall än då uppgifter av
beskaffenhet att kunna läggas till grund för en tillförlitlig beräkning av
den skattskyldiges inkomster saknas. Har en taxering i det särskilda fallet
blivit åsatt med tillämpning av en schablon äger den skattskyldige, om han
förmenar att taxeringen blivit oriktig, att anföra besvär i vanlig ordning.
Det blir då skattedomstolamas sak att pröva taxeringen. Att lagstiftningsvägen
fastställa en viss schablonmetod, som endast skulle tillämpas i sådana
fall då en skattskyldig underlåtit att lämna uppgifter till ledning för
sin taxering, torde icke böra komma i fråga.
Utskottet vill dock framhålla att det självfallet är en angelägenhet av
vikt att inkomstuppskattningen sker efter så enhetliga grunder som möjligt.
I detta sammanhang må erinras om att innevarande års riksdag på
hemställan av bevillningsutskottet bifallit ett i proposition nr 64 framlagt
förslag om inrättandet från och med den 1 juli 1951 av ett centralt administrativt
organ benämnt riksskattenämnden. Denna nämnd skall som en
av sina huvuduppgifter ha att verka för likformighet vid taxeringen genom
att utfärda allmänna anvisningar till taxeringsmyndigheterna i beskattningsfrågor,
där en oenhetlig tillämpning av skattebestämmelserna de lokala
taxeringsområdena emellan förmärkts. Därest behov av mera enhetliga
grunder för uppskattning av inkomster av renskötsel föreligger, förutsätter
utskottet att erforderliga anvisningar härom komma att meddelas av riksskattenämnden.
Skulle det därvid visa sig att den nuvarande deklarationsblanketten
för uppgifter angående renskötsel behöver i något avseende
opaginerad Kontrollera mot PDF
9»
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
kompletteras eller omarbetas, torde det få ankomma på riksskattenämnden
att göra framställning härom till Kungl. Maj :t.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet bifall till den
föreliggande motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 116 av herrar Jacobson i Vilhelmina och
östlund om utredning rörande samernas beskattning av
inkomst av renskötsel icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 3 april 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Heiiman, Gustaf Elof sson, Veländer*
Falk, Ramberg, Niklasson, Wehtje, Einar Eriksson, Rune Johansson och
Spetz; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Jonsson i Skedsbygd*
Orgård, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Sjölin, Gunnarsson,
Strandh, Kärrlander och Henriksson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.