Betänkande i anledning av väckt motion om nedsättning av tullsalsen för selfaktorlina innehållande nylon.
1951-04-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1951:24, Betänkande i anledning av väckt motion om nedsättning av tullsalsen för selfaktorlina innehållande nylon.
Dokumentets text
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
Kl* 24.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om nedsättning av tullsalsen för selfaktorlina innehållande
nylon.
(l:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
II: 192, av herr Dickson har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att
tullsatsen för selfaktorlina innehållande nylon nedsättes till en rimlig
nivå».
Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får
utskottet hänvisa till motionen.
Selfaktorlinor användas som drivsnören i vissa spinnerimaskiner, s. k.
selfaktorer. Dylika linor tulltaxeras, om de äro tillverkade av bomull, i regel
enligt tulltaxenr 446 (statistiskt nr 977): tågvirke och linor: icke flätade:
av bomull, med tull av 25 kronor för 100 kilogram. Tulltaxans nummer
för tågvirke och linor omfatta nu endast varor, som äro tillverkade av
vegetabiliska spånadsämnen. Selfaktorlinor av heldragna nylonfibrer, vilka
fibrer i tullhänseende likställas med konstgjort silke, kunna därför
. icke tulltaxeras som tågvirke och linor. De bliva då hänförliga till tulltaxenr
546:2 (statistiskt nr 1087:2): som upptager, bland annat, snören,
ej hänförliga till annat nummer: innehållande silke: andra (än sådana
som innehålla naturligt silke), med tull av 1 500 kronor för 100 kilogram.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
mottagit ett av kammerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt avgivet
yttrande över motionen. Vid ämbetsverkens yttrande äro fogade yttranden
från textilrådet, Svenska lin-, jute- och hampindustriföreningen
1939 samt Sveriges kemiska industrikontor.
Textilrådet framhåller i sitt yttrande behovet av att tulltaxan moderniseras.
Det vore emellertid enligt textilrådets mening icke skäligt att uppenbara
anomalier i taxan tillätes kvarstå i avbidan på en allmän tulltaxerevision,
därest enstaka och motiverade justeringar icke behövde föranleda
mera vittgående ändringar av tullsatserna för andra varor. Under åberopande
av nämnda principiella inställning ville textilrådet icke motsätta sig
en provisorisk ändring av tullen på selfaktorlinor och därmed jämförliga
varor av nylonsilke. Den provisoriska tullsatsen kunde fastställas till samma
belopp, som vore gällande vid vissa i tulltaxan upptagna rubriker, avseende
textila artiklar för tekniskt bruk, innehållande konstsilke, nämligen
6 kronor per kilogram.
Bevillningsutskottets betänkande nr 2i.
15
Svenska lin-, jute- och hampindustriföreningen lt)39 anför, bland annat,
att tullnivån i fråga om varor av nylon rent allmänt sett måste anses vara
utomordentligt låg. De ojämnheter, som kunde påvisas, borde rättas till
vid en allmän översyn. Ändringar beträffande enstaka artiklar skulle endast
vara ägnade att åstadkomma oklarhet och skapa nya divergenser.
För övrigt borde, om tullen nedsattes i fråga om produkter, för vilka tullskyddet
vore förhållandevis högt, tullen även justeras för produkter, beträffande
vilka tullskyddet uppenbarligen vore för lågt.
Föreningen avstyrker därför, att frågan om tullen å selfaktorlinor upptages
till särskild behandling.
Sveriges kemiska industrikontor anser, att frågan om tullbeskattningen
av selfaktorlinor av nylon icke lämpligen kan lösas för sig utan bör upptagas
till prövning i ett större sammanhang, varvid måste beaktas icke endast
tullsättningen å andra till samma tullrubrik hänförliga varor av nylon
utan även det -större problemet att på lämpligt sätt i tulltaxan inpassa
den mängd olika syntetiska och artificiella fibrer, som på senare tiden
kommit till praktisk användning. Dessa tullfrågor kunde enligt kemikontorets
mening lösas först i samband med en allmän revision av tulltaxan.
Kemikontoret föreslår därför, att motionen icke föranleder annan åtgärd
än att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t understryker vikten av att
arbetet med en allmän tulltaxerevision, vilken begärts av näringslivets huvudorganisationer
redan år 1944, omedelbart igångsättes.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen erinra i sitt yttrande om att
frågan angående ändring av tullen å tågvirke och linor, innehållande silke,
tidigare behandlats av ämbetsverken. Generaltullstyrelsen framlade i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 17 januari 1948 förslag om införandet i tulltaxan
under gruppen tågvirke och linor av ett nytt nummer, omfattande
icke flätade dylika varor, innehållande silke, med en tull av 600 kronor för
100 kilogram. Kommerskollegium ansåg emellertid, att med gällande tulltaxa
som grund stora vanskligheter måste möta att åstadkomma en rationell
tulltaxering av varor, framställda av nylon, och att frågan om konstsilkets
och nya liknande syntetiska produkters tullbeskattning borde bliva
utredd i sin helhet, innan några ändringar i enstaka fall genomfördes i
tulltaxan på ifrågavarande område. Någon sådan ändring som generaltullstyrelsen
ifrågasatt kom därför icke till stånd.
Härjämte framhålla ämbetsverken, att tågvirke och linor av nylon numera
tillverkas inom landet och att detta förhållande måste beaktas vid
bedömandet av tullfrågan. Det vore vidare alt märka att nylon och andra
syntetiska spånadsfibrer under de senaste åren fått en alltmera vidsträckt
användning. I samband därmed hade bristerna i tulltaxans bestämmelser
på området, såväl beträffande varuklassificeringen som i fråga om tullens
höjd, framträtt allt tydligare. För avhjälpande av dessa brister erfordrades
en allmän översyn av nämnda bestämmelser, och det kunde därför enligt
ämbetsverkens mening med skäl ifrågasättas, huruvida några ytterligare
ändringar i enskilda punkter dessförinnan lämpligen borde vidtagas.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 2b.
Med hänsyn härtill finna kommerskollegium och generaltullstyrelsen sig
böra avstyrka bifall till det i motionen framlagda förslaget. Därest utskottet
emellertid skulle finna skäl att såsom en provisorisk lösning av den i
motionen berörda frågan förorda en tulländring, anse ämbetsverken, att
tulltaxan skulle kunna ändras i överensstämmelse med generaltullstyrelsens
tidigare förslag, vilket upptog ett nytt nummer för tågvirke och linor,
innehållande silke, icke flätade, med en tullsats av 600 kronor för 100
kilogram.
I ett den 13 mars 1951 lämnat svar på en inom andra kammaren framställd
interpellation angående en översyn av gällande tulltaxa i syfte att
göra denna mer tidsenlig, speciellt med hänsyn till på senare tid tillkomna
nya produkter såsom till exempel nylon, meddelade chefen för finansdepartementet,
att förberedelser för översyn av tulltaxan inom den närmaste tiden
komme att påbörjas.
Utskottet. Under de senare åren ha syntetiska spånadsfibrer, och bland
dessa särskilt nylonfibrer, kommit till användning i allt större utsträckning.
Dylika fibrer voro knappast kända vid tiden för den nu gällande
svenska tulltaxans tillkomst, och det är därför helt naturligt, att taxans
bestämmelser vad beträffar dessa nya fibrer och varor därav befinnas vara
mindre tillfredsställande i olika avseenden. De leda uppenbarligen till en
mycket ojämn beskattning av importvarorna och torde i vissa fall innebära
ett verkligt hinder för utvecklingen på området. Selfaktorlinor av
nylon uigöra emellertid en jämförelsevis obetydlig artikel inom berörda
varugrupp. Den nuvarande tullbeskattningen av nämnda linor kan visserligen
sägas vara hög, men den tull, som uttages, torde knappast innebära
någon kännbar belastning för textilindustrien. I detta sammanhang bör
även tagas i betraktande att i fråga om andra varor av nylon till synes
berättigade krav på en ändring av tullsatserna kunna göras gällande. Såsom
exempel på dylika varor ha anförts fisknät av nylon, för vilka tullen nu
utgör 45 kronor, under det att tullen för materialet uppgår till 200 kronor
för 100 kilogram.
Såsom i motionen antytts behöver den svenska tulltaxan moderniseras,
och detta torde gälla icke minst taxans avdelning för spånadsämnen och
varor därav. Med hänsyn härtill finner utskottet, att några jämkningar i
tullbeskattningen beträffande enskilda varuslag för närvarande icke lämpligen
böra vidtagas utan att starka skäl därtill föreligga. Några sådana
skäl synas icke ha förebragts i fråga om .selfaktorlinor, och utskottet anser
sig därför, i likhet med kommerskollegium och generaltullstyrelsen,
böra avstyrka bifall till förslaget om ändring i tulltaxan för dylika linor.
Härvid förutsätter utskottet, att förberedelserna för den bebådade allmänna
tulltaxerevisionen komma att igångsättas inom den närmaste tiden och att
arbetet sedan kommer att bedrivas med all den skyndsamhet, som förhållandena
kunna medgiva.
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
17
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen 11:192 av herr Dickson om nedsättning
av tullsatsen för selfaktorlina innehållande nylon icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 april 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Gustaf Elofsson,
Velander, Falk, Ramberg, Niklasson, Wehtje, Einar Eriksson och Spetz;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Björklund,
Jonsson i Skedsbygd, Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn,
Allard, Strandh och Kärrlander.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1051. 7 samt. Nr 22—25.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.