Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om befrielse från skyldigheten att utgöra inkomstskatt och erlägga stämpelavgift vid byte av fastigheter i vissa fall.

1951-04-03 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:25, Betänkande i anledning av väckta motioner om befrielse från skyldigheten att utgöra inkomstskatt och erlägga stämpelavgift vid byte av fastigheter i vissa fall.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

Nr 25.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om befrielse från skyldigheten att utgöra inkomstskatt

och erlägga stämpelavgift vid byte av

fastigheter i vissa fall.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade liltalydande

motionerna I: 212 av herr Velander m. fl. och II: 366 av herr Hseggblom

m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla, att Kungl. Maj :t ville låta utarbeta och snarast möjligt för riksdagen

framlägga förslag om sådana ändringar av gällande författningar

att befrielse från skyldighet att utgöra inkomstskatt och erlägga stämpelavgift

skall inträda, då fråga är om byte av fastigheter i arronderingseller

rationaliseringssyfte».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 212.

Syftet med de förevarande motionerna är dels att reglerna för inkomstbeskattning

av skogsbruk så ändras att skyldighet att erlägga inkomstskatt

icke skall inträda vid byte av fastigheter i arronderings- eller rationaliseringssyfte

dels ock att vid sökande av lagfart på grund av byte av fastigheter

i angivet syfte särskild stämpelavgift icke skall utgå.

Till intäkt av skogsbruk hänföres enligt 21 § kommunalskattelagen bland

annat vad som kommer ägare av jordbruksfastighet till godo genom avyttring

av växande skog i samband med avyttring av marken, därest icke vinst

å avyttring av fastigheten i dess helhet skall beskattas såsom realisationsvinst

eller såsom inkomst av handelsrörelse.

I princip gäller att den som bedriver skogsbruk äger vid beräkningen av

intäkt därav åtnjuta avdrag för den skog, som han förvärvat i samband

med marken. Realiserande av den skattskyldiges i skogen nedlagda kapital

skall sålunda icke föranleda inkomstbeskattning. Vid avyttring av skog

i samband med avyttring av marken må avdrag åtnjutas antingen för den

del av den vid försäljningen erhållna valutan för skogen, som belöper å det

gällande ingående virkesförrådet, (virkesförrådsmetoden) eller för det gällande

ingångsvärdet (värdemetoden) eller för värdet av fyra normala årliga

virkesavkastningar av skogsmarken enligt uppskattningen vid den för

försäljningsåret gällande allmänna fastighetstaxeringen (schablonmetoden).

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25. 19

Egendom, som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit

make eller som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller

gåva, är jämlikt stadgande i 19 § kommunalskattelagen icke att hänföra

till skattepliktig inkomst. Värdet av växande skog eller skogsavverkningsrätt,

som genom dylikt fång övergår till annan, utgör sålunda icke skattepliktig

intäkt för förvärvaren.

Såsom ovan nämnts skola intäkter genom avyttring av skog i samband

med avyttring av marken i visst fall ingå i förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet

och sålunda ej utgöra intäkter av skogsbruk, nämligen

då vid avyttring av skogsfastighet förutsättningar för realisationsvinstbeskattning

föreligga. Genom förordning den 23 maj 1947 (nr 210) om skattefrihet

i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m. stadgas

undantag från realisationsvinstbeskattning för det fall att egendom tagits

i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning måste anses vara för

handen. Kan det skäligen antagas att avyttringen skulle ägt rum även om

tvång icke förelegat skall dock beskattning äga rum enligt vanliga regler.

Då med 1947 års förordning allenast avses att medgiva undantag från realisationsvinstbeskattningen,

följer därav att ersättningen, till den del den är

att hänföra till avyttringen av den å marken växande skogen, i stället beskattas

såsom intäkt av skogsbruk. För sistnämnda del åtnjutes sålunda

icke någon skattefrihet.

Enligt stämpelförordningen skall vid köp eller byte av fast egendom

stämpelavgift utgå med en krona för varje fulla 100 kronor av egendomens

värde, dock att därest förvärvaren är aktiebolag motsvarande avgift utgör

två kronor.

I motionerna har åberopats en av norrlandskommittén till Kungl. Maj :t

den 17 juni 1948 avlåten skrivelse rörande samma ämne, som det i motionerna

behandlade. I skrivelsen föreslogs, att sådan ändring måtte vidtagas

i gällande skatteförfattningar, att skattskyldig, vilken verkställt byte av

skogbärande mark, måtte kunna befrias från att i anledning av bytet åsättas

taxering för inkomst genom avyttring av skog i samband med avyttring

av marken jämlikt 21 § c) kommunalskattelagen, under förutsättning att

markbytet vore ägnat att åstadkomma en lämpligare fastighetsbildning.

Kommittén hemställde vidare, att i stämpelförordningen måtte intagas föreskrift

att från stämpelavgift enligt 8 § i förordningen skulle, under förutsättning

som nyss sagts, undantagas avhandling om byte av fast egendom.

Berörda skrivelse har varit föremål för remissbehandling. Därvid ha yttranden

infordrats från kammarrätten, statskontoret, lantbruksstgrelsen, länsstyrelserna

i Kronobergs, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län ävensom från taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Flertalet av de hörda myndigheterna ävensom taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund har i princip tillstyrkt kommitténs ifrågavarande

förslag. Berörda framställning har hittills icke föranlett någon lagstiftning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

Det huvudsakliga innehållet i norrlandskommitténs underdåniga skrivelse

ävensom i de däröver avgivna remissyttrandena återfinnes i en vid detta betänkande

fogad Bilaga, till vilken utskottet får hänvisa.

I de förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande. Genom de

under skilda tider gällande bestämmelserna på skiftes- och jorddelningslagstiftningens

område hade det icke minst i Norrland skett en långtgående

splittring av jordbruksfastigheterna. Sålunda bestode den odlade jorden,

trots olika lagstiftningsåtgärder för åstadkommande av bättre arronderingsförhållanden,

fortfarande på sina håll av mindre ägolotter, som för olika

ägare även kunde ligga blandade om varandra. Vidare hade ägorna ofta en

form som i hög grad försvårade ett tillfredsställande brukande därav. För

ett stort antal jord- och skogsbruk vore följaktligen bättre arronderingsförhållanden

önskvärda. Genom bl. a. 1926 års jorddelningslag samt lagen samma

år om sammanläggning av fastigheter å landet hade möjligheterna att

ernå bättre arronderingsförhållanden väsentligt underlättats. Å andra sidan

verkade vissa beskattningsregler i helt motsatt riktning. Till intäkt av skogsbruk

hänfördes enligt kommunalskattelagen — med vissa undantag — vad

som komme ägare av jordbruksfastighet till godo bl. a. genom avyttring av

växande skog i samband med avyttring av marken. Skedde byte av skogsbärande

fastigheter förelåge för båda kontrahenterna principiellt sett skattskyldighet

för inkomst genom avyttring av växande skog i samband med avyttring

av marken. Detta syntes emellertid icke stå i god överensstämmelse

med skogsbeskattningens grundläggande princip, enligt vilken skogsägaren

skulle erlägga inkomstskatt för skogens tillväxt först då värdet därav realiserades.

Det måste också vara riktigt att skattskyldigheten uppskötes, till

dess den växande skogen avyttrats mot vederlag i penningar eller annat än

växande skog. En sådan lösning, vilken ifrågasatts av norrlandskommittén i

en till Kungl. Maj :t år 1948 avlåten skrivelse, syntes motionärerna även

stå i god överensstämmelse med kommunalskattelagens bestämmelse om

att egendom, som vid bodelning eller på grund av giftorätt tillfallit make

eller som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva,

icke vore att hänföra till skattepliktig inkomst. Reglerna för inkomstbeskattning

av skogsbruk syntes sålunda lämpligen böra ändras så att ett generellt

stadgande infördes av innebörd att vid byte av fastigheter med

växande skog i arronderings- eller rationaliseringssyfte beskattningen beträffande

den växande skogen uppskötes, tills denna avyttrades mot vederlag

i penningar eller annat än växande skog. Fastighetsägarens intresse av ett

utbyte av ägor för att åstadkomma en bättre arrondering eller rationalisering

motverkades även av bestämmelserna om att lagfartsstämpel skulle utgå,

även då fastighet eller fastighetsdel förvärvats genom t. ex. byte. Enligt motionärernas

mening borde vid ansökan om lagfart på grund av byte av fastigheter

i angivet syfte särskild stämpelavgift icke utgå. Den inkomstminskning,

som staten på grund därav skulle lida, finge säkerligen betraktas såsom

ganska betydelselös.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

21

Utskottet. Enligt kommunalskattelagen hänföres till intäkt av skogsbruk,

bland annat, vad som kommit ägare av jordbruksfastighet till godo

genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken,

därest icke vinst å avyttring av fastigheten i dess helhet skall beskattas

såsom inkomst av handelsrörelse eller såsom realisationsvinst. Sker byte

av skogbärande fastigheter föreligger sålunda — såvida icke förutsättningarna

för realisationsvinstbeskattning eller rörelsebeskattning äro för

handen — principiellt sett skattskyldighet för intäkt av skogsbruk genom

avyttring av'' växande skog i .samband med avyttring av marken. Till förhindrande

av att realiserandet av den skattskyldiges i skogen nedlagda kapital

skall föranleda inkomstbeskattning ha meddelats särskilda avdragsregler,

för vilka redogörelse lämnats härovan.

Sker avyttring av fastighet genom köp eller byte inträder skyldighet att

erlägga stämpelavgift enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383)

angående stämpelavgiften. Stämpelavgiften uppgår i regel till en procent av

fastighetens värde. Aktiebolag, som förvärvat fastighet, är dock skyldigt erlägga

stämpel efter två procent av värdet.

I de förevarande motionerna har hemställts om utredning och förslag

till sådana författningsändringar att befrielse från skyldighet att utgiva inkomstskatt

och erlägga stämpelavgift medgåves, då fråga vore om byte av

fastigheter i arronderings- eller rationaliseringssyfte. Till stöd för sitt

yrkande ha motionärerna framhållit bland annat, att den långtgående

splittring av jordbruksfastigheternas ägor, som alltjämt förefunnes i olika

delar av landet icke minst i Norrland, försvårade ett tillfredsställande brukande

av fastigheterna. Genom 1926 års jorddelningslagstiftning hade möjligheterna

att ernå bättre arronderingsförhållanden väsentligt underlättats.

Gällande regler för beskattning av intäkt av skogsbruk verkade emellertid

i helt motsatt riktning. Enligt motionärernas mening borde inkomstbeskattningen

av .skogsbruk så ändras att ett generellt stadgande infördes

av innebörd att vid byte av fastigheter med växande skog i arronderingseller

rationaliseringssyfte beskattningen beträffande den växande skogen

uppskötes, tills denna avyttrades mot vederlag i penningar eller annat än

växande skog. Vidare borde vid ansökan om lagfart på grund av byte av

fastigheter i angivet .syfte särskild stämpelavgift icke utgå.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, har norrlandskommittén

i underdånig skrivelse den 17 juni 1948 — vilken skrivelse åberopats

av motionärerna — framlagt förslag om frihet från skatt och stämpelavgift

i samband med byte av fastigheter. Flertalet av de myndigheter,

som yttrat sig över förslaget, har i princip tillstyrkt detsamma.

Frågan om byte av fastigheter och fastighetsdelar i syfte att åstadkomma

en lämpligare ägoanordning har under senare år fått ökad aktualitet såsom

ett led i den pågående rationaliseringen inom jordbruket. Det må i

detta sammanhang erinras om att statsmakterna genom beslut år 1947

uppdragit riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken och därvid bland

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

annat beslutat vidtagande av åtgärder för att förbättra jordbrukets brukningsenheter

i fråga om storlek, ägosammansättning eller ägoanordning

(yttre rationalisering). Rationaliseringsverksamheten handhaves lokalt

av särskilt inrättade nämnder, lantbruksnämnderna, och centralt av lantbruksstyrelsen.

Lantbruksnämnderna ha överinseende över regional- och individualplaneringen

av jordbruket för åstadkommande av ur för sörj ningsoch

brukningssynpunkt lämpliga jordbruksfastigheter. Utöver den statliga

verksamheten för främjande av den yttre rationaliseringen har förutsatts,

att frivilliga åtgärder såsom om,skiften, ägoutbyten och liknande åtgärder

inom fastighetslagstiftningens ram skola komma att företagas för att lösa

arronderingsproblemen.

Sett mot bakgrunden av dessa strävanden på jordbruksrationaliseringens

område framstår det givetvis såsom angeläget, att beskattningsreglerna

icke försvåra ur rationaliserings- eller arronderingssynpunkt önskvärda

fastighetsbyten. Då gällande regler om inkomstbeskattning av skog i samband

med avyttring av mark samt bestämmelserna om skyldighet att erlägga

lagfartsstämpel vid byte av fastigheter synas vara ägnade att motverka

fastighetsägarnas intresse av att verkställa byte av fastigheter för

åstadkommande av bättre arrondering, anser sig utskottet böra förorda

att hithörande frågor göras till föremål för utredning. Vid utredningen

torde de erfarenheter, som hittills vunnits inom lantbruksnämnderna i fråga

om fastighetsbyten som ett led i jordbrukets yttre rationalisering, böra

utnyttjas.

Motionärerna synas närmast ha tänkt sig införandet av ett generellt stadgande

av innebörd att vid byte av fastigheter med växande skog i ovan angivet

syfte beskattningen beträffande den växande skogen skulle uppskjutas,

tills denna avyttras mot vederlag i penningar eller annat än växande

skog. En lösning efter liknande linjer har även antytts i norrlandskommitténs

ovannämnda skrivelse. Kommittén ansåg emellertid denna väg icke

framkomlig utan förordade i stället en bestämmelse om att befrielse från

skatt för växande skog i samband med fastighetsbyte skulle kunna efter

ansökan av den skattskyldige beviljas särskilt från fall till fall. Den sakliga

prövningen av frågan huruvida ett markbyte vore ägnat att åstadkomma

en lämpligare fastighetsbildning och därför borde gynnas med

skattebefrielse föreslogs skola ankomma på lantbruksnämnden. Utskottet

är för sin del icke berett att taga ståndpunkt till frågan efter vilken linje

en lösning av ifrågavarande spörsmål bör sökas. Med hänsyn härtill torde

den nu förordade utredningen böra vara i detta hänseende förutsättningslös.

Såsom ovan nämnts skall utredningen även omfatta frågan om skyldigheten

att erlägga lagfartsstämpel vid byte av fastigheter i rationaliseringseller

arronderingssyfte. I detta sammanhang må erinras om att enligt 9 §

kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till jordbrukets

yttre och inre rationalisering m. m„ sådant detta författningsrum

lyder enligt kungörelsen den 3 juni 1949 (nr 292), statsbidrag numera må

utgå till täckande av bland annat kostnader för lagfart. Det torde få bli

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25. 23

en uppgift för den blivande utredningen att klarlägga, huruvida ytterligare

åtgärder äro erforderliga för att förhindra att skyldigheten att erlägga

lagfartsstämpel kommer att motverka intresset av att verkställa fastighetsbyten

i rationaliserings- eller arronderingssyfte.

På grund av det anförda anser sig utskottet böra i anledning av de förevarande

motionerna föreslå skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan,

att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning rörande de i detta betänkande

berörda spörsmålen samt för riksdagen framlägga de förslag, som må av

utredningen föranledas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte — i anledning av de likalydande motionerna

I: 212 av herr Velander m. fl. och 11:366 av herr

Hseggblom m. fl. om befrielse från skyldigheten att utgöra

inkomstskatt och erlägga stämpelavgift vid byte av fastigheter

i vissa fall — i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att

Kungl. Maj :t ville, med beaktande av vad utskottet i detta

betänkande anfört, låta verkställa utredning rörande de i betänkandet

berörda spörsmålen samt för riksdagen framlägga

de förslag, som må av utredningen föranledas.

Stockholm den 3 april 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heiiman, Gustaf Elof sson, Velander,

Falk, Ramberg, Niklasson, Wehtje, Einar Eriksson, Rune Johansson och

Spetz; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Jonsson i Skedsbygd,

Orgård, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Sjölin, Gunnarsson,

Strandh, Kärrlander och Henriksson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

Bilaga.

Redogörelse för vissa delar av innehållet i norrlandskommitténs

underdåniga skrivelse den 17 juni 1948 angående frihet från skatt

i samband med ägoutbyte ävensom däröver avgivna yttranden.

Norrlandskommittén har i sin underdåniga skrivelse av den 17 juni 1948

närmare diskuterat problemet om en ändring av beskattningsreglerna i fråga

om intäkt av skogsbruk i syfte att underlätta en förbättrad arrondering av

skogsmark och därvid anfört bl. a. följande:

»Det skulle ligga nära till hands att tänka sig, att det här angivna syftet

kunde nås genom ett generellt stadgande, att vederlag, som vid avyttring av

växande skog i samband med avyttring av marken utgår i form av annan

växande skog, icke skulle hänföras till intäkt av jordbruksfastighet. Ett sådant

generellt stadgande skulle med nödvändighet behöva kompletteras med

en föreskrift, att såsom ingångsvärde å skog, som erhållits såsom dylikt

vederlag, för den nye ägaren skulle gälla ingångsvärdet på den skog han avyttrat.

Eljest skulle man kunna byta till sig högre ingångsvärden och på

detta sätt undgå beskattning vid kommande avverkningar eller på annat sätt

missbruka det åsyftade stadgandet. Emellertid skulle en föreskrift om tilllampnmg

av det ursprungliga ingångsvärdet på den avyttrade skogen kunna

medföra stora svårigheter i sådana fall, då byteskontrahenterna vid framtida

taxeringar yrka avdrag enligt förrådsmetoden. Härvid kunna kontrahenterna

antingen — i överensstämmelse med vad som ifrågasatts beträffande

ingångsvärdet -— behålla sina ursprungliga ingående virkesförråd,

med de av kontantinsatsen föranledda modifikationerna, eller också övertaga

varandras ingående virkesförråd.»

Kommittén har därefter med konkreta exempel belyst den ovan diskuterade

lösningen och funnit, att det icke alltid kunde ifrågakomma att, efter

byte av skog, låta såsom ingångsvärde vid kommande taxeringar gälla ingångsvärdet

på den tidigare ägda skog, som avyttrats genom bytet. I anslutning

därtill har kommittén konstaterat, att det över huvud taget vore uteslutet

att undanröja den icke önskvärda beskattningseffekten vid byte av

skogbärande fastigheter genom en generell ändring av de beskattningsbestämmelser,

som för närvarande vore gällande. Kommittén har i fortsättningen

av sin skrivelse förordat en annan utväg för att lösa frågan och

därvid uttalat bl. a. följande:

»I stället torde man få inskränka sig till att införa en bestämmelse om att

befrielse från skatt för växande skog i samband med fastighetsbyte skall

särskilt beviljas från fall till fall. Såsom förutsättning för befrielse

bör gälla, att bytet är så önskvärt ur allmän synpunkt, att detta allmänna

intresse bör tillgodoses även om kontrahenterna eller den ene av dem kunde

komma i gynnsammare läge i beskattningshänseende därigenom att han enligt

gällande bestämmelser vid kommande taxeringar skulle få tillämpa de

vid bytet åsatta värdena såsom skogens ingångsvärden samt de förråd, dessa

värden representera, såsom ingående virkesförråd. Syftet med skattebefrielse

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

25

bör emellertid i princip vara att undanröja den belastning skatten utgör i

samband med byte av skog men icke att sätta skogsägarna i bättre ställning

i beskattningshänseende än om bytet icke ägt rum. Anses konsekvenserna i

beskattningshänseende vara sådana att skattebefrielse ej bör beviljas, trots

att det ur allmän synpunkt är önskvärt att bytet kommer till stånd, bör det

kunna vara möjligt att förmå kontrahenterna att dela upp den avsedda transaktionen

på två bytesavtal eller ett bytes- och ett köpeavtal, av vilka avtal

det ena gynnas genom skattebefrielse men icke det andra.

Beslutanderätten i fråga om befrielse från skatt i här avsedda fall bör

ankomma på beskattningsmyndigheterna, men den sakliga prövningen, om

ett markbyte är ägnat att åstadkomma en lämpligare fastighetsbildning

och därför bör gynnas genom skattebefrielse, torde böra ankomma på de

lantbruksnämnder, som skola inrättas under innevarande år. Sådan nämnd

bör, på begäran av skattskyldig, kunna hos beskattningsmyndigheten tillstyrka

att skattebefrielse beviljas i här avsett fall. Det torde emellertid böra

medgivas beskattningsmyndigheten att, om den finner skäl härtill, inhämta

lantbruksstyrelsens utlåtande i frågan.»

Kammarrätten, som tillstyrkt kommitténs förslag med vissa reservationer,

har anfört bl. a. följande:

»Vid sin diskussion av problemet om en ändring av beskattningsreglerna i

21 § kommunalskattelagen för att underlätta en förbättrad arrondering av

skogsmarken upptages först till behandling tanken, att vid byte av fastigheter

med växande skog beskattningen beträffande den växande skogen skulle

uppskjutas till dess denna avyttras mot vederlag i penningar eller eljest av

annat slag än växande skog. Detta skulle ske genom ett generellt stadgande,

att sådant vederlag icke skall hänföras till intäkt av jordbruksfastighet, i

förening med föreskrift att såsom ingångsvärde å skog, som erhållits såsom

dylikt vederlag, för den nye ägaren skall gälla ingångsvärdet på den skog

han avyttrat. Liksom kommittén finner kammarrätten denna väg att lösa

frågan knappast framkomlig.

Därefter diskuterar kommittén införandet av en bestämmelse om att befrielse

från skatt för växande skog i samband med fastighetsbyte skall kunna

särskilt beviljas från fall till fall. Kommittén anger såsom förutsättning för

befrielse, ’att bytet är så önskvärt ur allmän synpunkt, att detta allmänna

intresse bör tillgodoses även om kontrahenterna eller den ene av dem kunde

komma i gynnsammare läge i beskattningshänseende därigenom att han enligt

gällande bestämmelser vid kommande taxeringar skulle få tillämpa de

vid bytet åsatta värdena såsom skogens ingångsvärden samt de förråd, dessa

värden representera, såsom ingående virkesförråd’.

Den beskattningsförmån, som detta innebär, kan uttryckas så, att någon

slutavräkning icke sker med någondera överlåtaren beträffande hans eventuella

skatteskuld å den växande skogen — något som eljest borde hava

skett.

På grund av de invecklade reglerna för inkomstbeskattningen av skogsbruk

och de utredningssvårigheter, som möta vid deras tillämpning, är det

vanskligt att bedöma den praktiska innebörden av den ifrågasatta skattebefrielsen.

Vill man söka bilda sig en uppfattning härom, är det, för att icke

komplicera saken alltför mycket, lämpligt räkna med att endast den s. k.

lorrådsmetoden tillämpas. De andra metoderna torde, bl. a. med hänsyn till

minskningen i penningvärdet, under nuvarande förhållanden - åtminstone

som regel — vara ofördelaktiga för de skattskyldiga. Verkningarna av att

någon beskattning ej sker av den växande skogen i samband med byte

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

framträda då på det sättet att överlåtaren undgår inkomstbeskattning för

eventuell ökning av virkesförrådet under sin ägotid utöver det för honom

gällande ingående virkesförrådet. Skattebefrielsens omfattning växlar alltså

från fall till fall om och i den mån förrådsökning föreligger.

En sådan eftergift av beskattningen, som kommittén föreslår, medför

givetvis en viss minskning i skatteunderlaget. Betydelsen härav torde dock

icke vara stor utom i enstaka fall för kommunerna. Mera uppmärksamhet

förtjänar då frågan om eftergiften kommer att te sig som en ojämnhet

d. v. s. en orättvisa i beskattningen. Det kan ju synas vara principiellt betänkligt

att medgiva skattebefrielse åt vissa mer eller mindre slumpvis framträdande

enskilda eller juridiska personer för visst slag av inkomst, i synnerhet

då — såsom här — ändamålet med skattebefrielsen ligger utanför

beskattningsområdet. Emellertid är det ju fråga om att undanröja ett hinder

för genomförande av ett ur allmän synpunkt önskvärt ändamål, som icke

synes kunna vinnas på annan väg. Kammarrätten vill icke motsätta sig denna

av praktiska skäl betingade ändring av beskattningsreglerna. Vid intagandet

av denna ståndpunkt hava i huvudsak följande synpunkter varit

bestämmande.

Det må erinras om att av bilaga E till kommunalskatteberedningens ovan

berörda betänkandet del II1 — betitlad PM angående vissa inhämtade uppgifter

och verkställda undersökningar rörande tillämpningen av gällande

bestämmelser om inkomstbeskattningen av skogsbruk — närmast av dess

tabell 1, utvisande länsvis antalet och storleken av taxeringsåren 1929—- 1937 beviljade avdrag enligt 22 § 1 mom. andra och tredje styckena kommunalskattelagen

för värdeminskning m. m. genom avverkning eller avyttring

av skog, får anses framgå att — under förutsättning av i stort sett

oförändrad beskattningspraxis — allenast i ett fåtal län, bland dem främst

Västernorrlands, Jönköpings, Kronobergs och Älvsborgs län, konsekvent

praktiseras beskattning av inkomst av växande skog i samband med avyttring

av marken. — Även bilaga F till samma betänkande del II, betitlad:

Redogörelse för länsstyrelsernas yttranden angående inkomstbeskattningen

av skogsbruk, ger i stort sett samma intryck. I själva verket torde det förhålla

sig så att inkomst av skogsbruk i samband med fastighetsförsäljning

i stor utsträckning lämnas obeskattad. Effekten av införande av bestämmelser

om frihet från skatt vid skogsbyten synes därför från beskattningssynpunkt

sett komma att bliva mindre än vad man i förstone kan ha anledning

förmoda. Vidare framlyser ur många av länsstyrelsernas berörda yttranden,

att beskattningen av inkomst av skog i samband med försäljning av marken

saknar resonans i det allmänna rättsmedvetandet; tvärtom ställer sig allmänheten

oförstående inför dylik beskattning, varav en given följd blir

att i deklarationsuppgifterna ofta saknas sådana uppgifter, som kunna läggas

till grund för dylik beskattning. Dessutom är inkomstbeskattningen av

skogsbruk icke konsekvent genomförd i lagstiftningen, i det att överlåtelser

av skogsfastigheter genom gåva, giftorätt, arv och testamente äro fria från

inkomstskatt, trots att de medföra nya ingångsvärden och nya ingående virkesförråd.

Att nu för vinnande av ett i hög grad önskvärt allmänt syftemål

igenom direkt författningsföreskrift i någon mån utvidga området för den

faktiska skattebefrielsen för inkomst av skogsbruk synes därför vara relativt

ofarligt. Kammarrätten förutsätter därvid att skattebefrielse icke skall ifrågakomma

beträffande vid bytet bestämd kontant mellanavgift för växande

skog. Till den del likvid för växande skog lämnas i annat än växande skog

skall beskattning i princip ske.»

1 Kommunalskatteberedningens Betänkande med förslag till omläggning av den kommunala

-beskattningen m. m. Del II. Inkomstsbeskattningen av skogsbruk.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

27

Statskontoret har anfört:

»Det av kommittén framlagda förslaget har till syfte att åvägabringa

en lämpligare fastighetsarrondering. Detta spörsmål berör emellertid icke

enbart Norrland utan gör sig med växlande styrka gällande även beträffande

riket i övrigt. Förslaget har också nära samband med den allmänna översyn

av jorddelnings lagstiftningen, som ankommer på fastighetsbildningssakkunniga.

Då samtliga åtgärder i det av kommittén angivna syftet enligt

statskontorets förmenande böra tagas under övervägande i ett sammanhang,

har ämbetsverket icke ansett sig böra ingå på närmare prövning av det nu

enbart för Norrlands vidkommande framlagda förslaget. Statskontoret får

i stället föreslå, att ärendet överlämnas till fastighetsbildningssakkunniga

för att av dessa beaktas vid det fortsatta utredningsarbetet.»

Lantbruksstyrelsen har uttalat bl. a. följande:

»Till en början torde få framhållas, att de taxeringsspörsmål, som berörts

i förevarande skrivelse, icke ha avseende endast på Norrland utan äro° av betydelse

även i övriga delar av landet, där skogar finnas. Vidare ma papekas,

att kommittén angivit sina förslag handla om frihet från skatt i samband

med ’ägoutbyte’. Av motiveringen till förslaget framgår emellertid att det

icke är verkliga ägoutbyten enligt 8 och 20 kap. jorddelningslagen och

motsvarande bestämmelser i fastighetsbildningslagen, d. v. s. genom lantmäteriförrättning

skeende byten av ägor mellan bestående registerfastigheter,

som avses, utan byten av fastigheter eller delar därav i form av laga

fång. Ägoutbyte genom lantmäteriförrättning föranleder icke nya lagfarter,

medan så däremot är fallet med de byten, som avses i förevarande sammanhang.

Vad härefter för de särskilda delarna av kommitténs hemställan och motiveringarna

härför, så tager förslaget om frihet från skatt synbarligen sikte

endast på skogbärande mark, medan förslaget om befrielse från lagfartsstämpel

synes avse byten av även annan mark.

Lantbruksstyrelsen anser sig icke kunna taga ställning till den mycket

svåra och invecklade frågan om inkomstbeskattning av skog i hela dess vidd.

Styrelsen har i huvudsak begränsat sig till att söka bedöma huruvida de

föreslagna åtgärderna äro önskvärda ur de synpunkter styrelsen har att

företräda. .

Med hänsyn till den ämbetsbefattning styrelsen numera efter den 1 juli

1948 har, nämligen att utöva ledningen av och kontrollen över de statliga

åtgärderna för att förbättra jordbrukets brukningsenheter i fråga om storlek,

ägosammansättning eller ägoanordning (yttre rationalisering), har styrelsen

stort intresse av att hithörande lagar och förordningar utformas på ett

sådant sätt, att ur rationaliseringssynpunkt betingade byten av fastigheter

eller delar därav icke försvåras genom oförmånliga beskattningsbestämmelser.

Styrelsen får med hänsyn härtill tillstyrka, att byten av skogbärande

mark i beskattningshänseende i princip behandlas på samma sätt som verkliga

ägoutbyten och laga skiften enligt jorddelningslagen, vilket torde vara

innebörden i kommitténs förslag i denna del. Enligt vad styrelsen inhämtat

beskattas de transaktioner som bli en följd av sistnämnda förrättningar icke

i vidare mån, än att de delar av fastställda ståndskogslikvider, som anses

motsvara betalning för en ackumulerad tillväxt, bli föremål för inkomstbeskattning.

Det synes ur styrelsens synpunkt önskvärt, att nämnda praxis,

som torde ha vunnit allmän stadga, får bli gällande även vid sådana markbyten

varom nu är fråga.»

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har, fastän med tvekan, ansett sig kunna

tillstyrka kommitténs förslag. Länsstyrelsen har anfört följande:

»Gällande regler för beskattning av inkomst av skog äro enligt allmän

uppfattning icke längre ändamålsenliga utan i stort behov av omarbetning.

Förslag till ändrade bestämmelser har också framlagts av kommunalskatteberedningen

i betänkande av den 18 juli 1942. I sitt yttrande över betänkandet

har länsstyrelsen påvisat allvarliga brister i de nuvarande beskattningsleglerna

samt hemställt om skyndsamma åtgärder för revidering av desamma.

Av de inom skatteberedningen utarbetade förslagen till skogsbeskattning

har länsstyrelsen liksom flertalet av hörda myndigheter tillstyrkt det

s. k. B-försIaget. Enligt detta borde inkomsten av skog beskattas först sedan

skogen avverkats. Beskattning av skog i samband med avyttring av marken

skulle därför icke äga rum. Därest beskattningen så ordnas, finnes icke

längre behov av de beskattningsändringar som norrlandskommittén föreslagit.

Den erfarenhet i fråga om skogsbeskattningen, som länsstyrelsen vunnit

efter länsstyrelsen avgivit sitt förenämnda yttrande, har bekräftat behovet

av andrade beskattningsgrunder. Länsstyrelsen anser sig därför ånyo böra

framhålla angelägenheten av att en lösning av ifrågavarande skatteproblem

i sin helhet skyndsamt kommer till stånd. I avvaktan härå synas provisoriska

åtgärder böra vidtagas för skattelättnader i de av norrlandskommittén

avsedda fallen. Länsstyrelsen anser sig därför, fastän med tvekan, kunna

tillstyrka kommitténs förslag härutinnan.

Mot kommitténs förslag i fråga om stämpelavgiften vid ägoutbyte har

länsstyrelsen icke något att erinra.»

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som funnit det i hög grad önskvärt att

åtgärder vidtoges, som underlättade sådana fastighetsbyten, vilka medförde

bättre ägoförhållanden i fråga om skogsmark, har yttrat bl. a.:

»Emellertid borde en lagändring av antytt slag även kunna beröra frågan

om taxering av ståndskogslikvid vid laga skiften. Vid inom länet pågående

och genomförda laga skiften har det hos skiftesdelägarna väckt

irritation att de skola beskattas för värdot av skog som de tvångsvis avhändas.

Kommittén har av skäl som angivits i skrivelsen ansett en generell ändring

av gällande beskattningsregler utesluten, varför kommittén helt allmänt

föreslagit ’ att sådan ändring måtte vidtagas’ etc. Mot vad kommittén

sålunda föreslagit har länsstyrelsen icke något att erinra. Länsstyrelsen

önskar emellertid framhalla nödvändigheten av att, därest ifrågasatt

ändring kommer till stånd, utförliga och klara anvisningar utfärdas.

Eljest torde taxeringsnämnderna, å vilka det synes ankomma att i första

ta„ga. befattning med nu ifrågavarande ärenden, komma att ställas

inför svårigheter, vilka de icke kunna bemästra.

Mot föreslagen ändring i stämpelförordningen har länsstyrelsen intet att

erinra.»

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har förordat, att författningsändringar

av det innehåll kommittén föreslagit måtte genomföras.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har framhållit, att länsstyrelsen till fullo

delade kommitténs uppfattning om behovet av ändrade bestämmelser i

förevarande avseende beträffande skogsbeskattningen men att länsstyrelsen

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

ansåge att den föreliggande frågan, innan ändring av åsyftade beskattningsregler

skedde, borde bli föremål för allsidig utredning. Länsstyrelsen har

yttrat bl. a. följande:

»De av norrlandskommittén påpekade, ur skötselsynpunkt otillfredsställande

förhållandena med avseende å fastigheternas arrondering äro

allmänt förekommande inom länet, och gäller detta icke minst i fråga om

skogsmarken. Åtgärder, ägnade att åvägabringa en bättre arrondering av

skogsmarken, böra därför enligt länsstyrelsens mening ur allmän synpunkt

i största möjliga mån understödjas.

Kommittén har nu i detta .syfte i första hand framlagt det förslaget till

ändring i gällande baskattningsbestämmelser att skattskyldig, vilken verkställt

byte av skogbärande mark, må kunna befrias från att med anledning

av bytet åsättas taxering för inkomst genom avyttring av skog i samband

med avyttring av marken. Länsstyrelsen anser att, ehuru beskattningsregler

av denna innebörd komma att medföra ett visst eftersättande av kravet

på jämlikhet vid skogstaxeringen i allmänhet, åtgärd i av kommittén avsett

syfte dock med hänsyn till det stora allmänna intresse, som det här

gäller att tillgodose, bör kunna utgöra ett lämpligt medel att stimulera

markägare till ur arronderingssynpunkt önskvärda utbyten av skogsmark.

Emellertid torde det av kommittén framlagda förslaget få anses allenast

avse de principer, efter vilka förevarande fråga bör söka lösas, då vissa

spörsmål, som hänga samman med den föreslagna ändringen av reglerna

för skogsbeskattningen, synas hava lämnats öppna. Länsstyrelsen syftar

här närmast på att kommittén icke vidrört frågan om de beskattningsregler,

som böra gälla beträffande den mellanskillnad i vederlag, som vid

byte av skogsmark kan komma att utgå i kontanter eller annan tillgång,

,som icke utgöres av växande skog. Visserligen torde man kunna anse att

kommittén avsett att sådant vederlag i den mån det avser skogens tillväxt

även i förevarande avseende skall beskattas enligt för skogsbeskattningen

grundläggande principer, d. v. s. vid uttag eller avyttring, men frågan

torde dock, med hänsyn till dess betydelse, icke böra lämnas helt å sido.

I detta sammanhang anser sig länsstyrelsen ock böra erinra om att även

vid laga skiftesförrättning förbättrad arrondering av skogsmark kan åvägabringas,

varför den nu föreliggande frågan om skattebefrielse får anses

äga viss samhörighet med beskattningen av ståndskogslikvid i samband

med laga skifte.»

Mot förslaget om .stämpelfrihet för avhandling om byte av fast egendom,

varom här är fråga, har länsstyrelsen icke haft något att erinra.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har avstyrkt kommitténs förslag om

skattefrihet i samband med ägoutbyte. Länsstyrelsen har därvid anfört bl. a.

följande:

»Norrlandskommittén har med sitt förslag berört en fråga, som anknyter

till ett av de mest besvärliga områdena för skatteväsendet. Hithörande problem

tillhöra de mest invecklade och i vissa fall ännu olösta i skattelagstiftningen.

Då länsstyrelsen nu framlägger sin synpunkt på skatteproblemet,

vill länsstyrelsen med hänsyn till de mycket invecklade sammanhangen förutskicka,

att tiden icke medgivit länsstyrelsen all mera ingående diskutera

den mångfald olika detaljfrågor, som kunna uppstå på detta område.

I det föreliggande förslaget har icke lämnats någon redogörelse för den

form, som kommittén tänkt sig för genomförande av ägoutbytet. För diskus
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

sionen av hithörande frågor är detta icke alldeles oväsentligt. Om nämligen

ett formligt ägoutbyte enligt jorddelningslagens bestämmelser skall genomföras,

torde för bytets verkställande ske en sådan uppskattning av såväl

skogsmark som växande skog att tillräckligt underlag skall finnas för en

riktig bedömning ur skattesynpunkt med hänsyn till erlagda likvider, skogens

respektive skogsmarkens beskaffenhet, skogstillgång m. m. Sker ägoutbytet

utan en dylik värdering och utan att i bytesavtalet specifikt anges

exempelvis huru en mellangift beräknats eller dess uppdelning på de i skiftet

ingående tillgångarna saknas givetvis ett säkert taxeringsunderlag.---

Kommittén har utgått ifrån att vid ägoutbyte, varvid i bytet ingår växande

skog, båda byteskontrahenterna enligt gällande lag måste bliva föremål för

taxeringsåtgärd. Bytet anses sålunda för vardera kontrahenten innebära ett

avyttrande av all den skog, som finnes å skiftena. Emellertid står väl icke

alldeles utom diskussion att bestämmelserna om intäkt av skogsbruk måste

tolkas på detta sätt. Strängt bokstavligt har man visserligen vid byte av ett

föremål mot ett annat frånhänt sig det bortbytta föremålet. Men därav torde

icke följa att ett ägoutbyte i skatteteknisk mening beräffande skogen innebär

en avyttring, som skall anses medföra skattepliktig intäkt, motsvarande

å respektive skiften förefintligt virkesförråds värde. Vid ett ägoutbjde enligt

jorddelningslagen sker ju icke ett byte av fastigheter på sådant sätt att kontrahenterna

få nya fastigheter, de få endast skiftena utlagda på marken annorlunda

än före ägoutbytet men behålla alltjämt sina förutvarande fastigheter.

Någon avyttring av mark eller dess avkastning kan ur skattesynpunkt

näppeligen anses hava ägt rum i den mån bytesföremålen äro likvärdiga.

I anslutning till delta resonemang förmenar länsstyrelsen, att ett ägoutbyte,

som omfattat växande skog, icke medfört någon skattepliktig intäkt

av skogsbruk, därest icke enligt bytesavtalet mellangift för skog i penningar

eller eventuellt i annan tillgång, som kan uppskattas i penningar, skall erläggas.

Erlägges däremot av endera parten mellangift för skog, har för motparten

i regel uppkommit en skattepliktig intäkt motsvarande denna mellangift-.

—

Länsstyrelsen anser alltså för sin del, att man bör kunna komma till rätta

med taxering av avyttring av skog i samband med ägoutbyte genom att endast

taxera den utgående mellangiften för skog i överensstämmelse med hittills

tillämpad praxis. Skulle i motsats mot vad länsstyrelsen antagit denna

praxis anses strida emot bestämmelserna i skattelagstiftningen, främst 21 §

kommunalskattelagen, skulle länsstyrelsen vilja förorda att bestämmelse gives,

som giver stöd åt praxis. Sålunda skulle förslagsvis i anvisningarna till

21 § kommunalskattelagen kunna intagas en förtydligande anvisning av innehåll,

att såsom avyttring av växande skog icke skall bedömas byte av sådan

skog i samband med ägoutbyte eller annan laga delning i vidare mån än att

taxering skall ske av vid ägoutbytet eller delningen bestämd kontant likvid.

Särskilda bestämmelser kunna måhända anses behövliga för reglering av

rätten till avdrag för värdeminskning å skog i detta sammanhang, varom

utredning i så fall bör ske.

Med det av länsstyrelsen här framförda förslaget synes man icke rimligen

behöva befara, att kontrahenterna på grund av farhågor för en hård beskattning

skulle avhålla sig från ett eljest önskvärt ägoutbyte. Något särskilt behov

av skattebefrielse för det kontanta vederlaget, när det gäller likvid för

skog, kan länsstyrelsen icke anse vara för handen. Under alla förhållanden

synes det länsstyrelsen att den av kommittén föreslagna utvägen att i ur

arronderingssynpunkt särskilt önskvärda fall medgiva befrielse från beskattning

för inkomst av skogsbruk är en principiellt betänklig utväg, och länsstyrelsen

avstyrker för sin del detta förslag.»

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

31

Länsstyrelsen i Norrbottens län, som i princip tillstyrkl de föreslagna ändringarna,

har yttrat bl. a.:

»Frågan om ändring av gällande bestämmelser angående beskattning av

intäkter genom avyttring av skog har varit föremål för sakkunnig utredning

under senare år men ännu torde icke föreligga något godtagbart förslag till

nya eller ändrade bestämmelser härutinnan utan man måste utgå från, att

nu gällande bestämmelser komma att tillämpas åtskilliga år framåt. Med

hänsyn härtill och till vikten av att nu förefintligt intresse för fastighetsarrondering

icke avmattas eller försvinner enbart till följd av otillfredsställande

beskattningsregler, torde norrlandskommitténs förslag icke kunna avfärdas

med allenast en hänvisning till påtänkta ändringar i fråga om beskattning

av intäkter genom avyttring av skog.

Förslaget går ut på att sådan ändring i gällande skatteförfattningar vidtages,

att skattskyldig, vilken verkställt byte av skogbärande mark, må

kunna befrias från att i anledning av bytet åsättas taxering för inkomst genom

avyttring av skog i samband med avyttring av marken under förutsättning,

att markbytet är ägnat att åstadkomma en lämpligare fastighetsbildning.

Av denna kommitténs formulering får man lätt den uppfattningen, att

skattebefrielsen även skall avse i samband med bytet erhållet vederlag i

annat än växande skog, men detta torde icke vara kommitténs avsikt efter

vad som framgår av dess uttalande å s. 3 i den underdåniga framställningen.

. ..

Genom begränsning av skattebefrielsen till att avse vederlaget i vaxande

skog åstadkommer man i stort sett samma beskattningseffekt som beträffande

skogsbyten vid laga skifte, nämligen att ståndskogslikviden, men icke

bytet av växande skog, beskattas. I vissa fall kan vederlaget i pengar vid

skogsbyte bliva så stort, att vederbörande skogsägare icke är villig medverka

till bytet på grund av den skattebelastning, som till följd av progressivitet

vid beskattningen uppkommer. För att motverka sådant hinder för

skogsbyte skulle det vara lämpligt, att hela intäkten icke beskattas på en

gång utan får uppdelas. En sådan uppdelning bör dock icke få ifrågakomina

om intäkten understiger 2 000 kronor.

Såvitt länsstyrelsen kan bedöma torde genomförandet av norrlandskommitténs

förslag icke komma att ske i sådan omfattning, att skatteunderlaget

kommer att nämnvärt påverkas. Vad som förloras det ena aret är väl avsett

att återvinnas under årens lopp till följd av de ekonomiska resultaten av den

rationalisering, som möjliggöres genom fastighetsbytcna.

Då det kan tänkas, att skattebefrielse så som norrlandskommittén föreslagit

blir föremål för utnyttjande av personer, som spekulera i köp och försäljning

av skog, ifrågasätter länsstyrelsen, huruvida icke skattebefrielsen

bör begränsas till de fall, då skogsbytet avser att skapa ett bärkraftigt jordbruk.

Skattebefrielsen bör såsom norrlandskommittén föreslagit avgöras av taxeringsnämnderna.

Lantbruksnämndens yttrande över ansökan om skattebefrielse

bör vara motiverad och alltså icke utgöras allenast av en tillstyrkan.»

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har förklarat sig i princip

icke ha något att erinra mot norrlandskommitténs förslag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:108 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i taxerings för ordning en den 28 september 1928 s. 1 i texten