Betänkande i anledning av väckta motioner om befrielse från skyldigheten att utgöra inkomstskatt och erlägga stämpelavgift vid byte av fastigheter i vissa fall.
1951-04-03 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1951:25, Betänkande i anledning av väckta motioner om befrielse från skyldigheten att utgöra inkomstskatt och erlägga stämpelavgift vid byte av fastigheter i vissa fall.
Dokumentets text
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
Nr 25.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om befrielse från skyldigheten att utgöra inkomstskatt
och erlägga stämpelavgift vid byte av
fastigheter i vissa fall.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade liltalydande
motionerna I: 212 av herr Velander m. fl. och II: 366 av herr Hseggblom
m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla, att Kungl. Maj :t ville låta utarbeta och snarast möjligt för riksdagen
framlägga förslag om sådana ändringar av gällande författningar
att befrielse från skyldighet att utgöra inkomstskatt och erlägga stämpelavgift
skall inträda, då fråga är om byte av fastigheter i arronderingseller
rationaliseringssyfte».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 212.
Syftet med de förevarande motionerna är dels att reglerna för inkomstbeskattning
av skogsbruk så ändras att skyldighet att erlägga inkomstskatt
icke skall inträda vid byte av fastigheter i arronderings- eller rationaliseringssyfte
dels ock att vid sökande av lagfart på grund av byte av fastigheter
i angivet syfte särskild stämpelavgift icke skall utgå.
Till intäkt av skogsbruk hänföres enligt 21 § kommunalskattelagen bland
annat vad som kommer ägare av jordbruksfastighet till godo genom avyttring
av växande skog i samband med avyttring av marken, därest icke vinst
å avyttring av fastigheten i dess helhet skall beskattas såsom realisationsvinst
eller såsom inkomst av handelsrörelse.
I princip gäller att den som bedriver skogsbruk äger vid beräkningen av
intäkt därav åtnjuta avdrag för den skog, som han förvärvat i samband
med marken. Realiserande av den skattskyldiges i skogen nedlagda kapital
skall sålunda icke föranleda inkomstbeskattning. Vid avyttring av skog
i samband med avyttring av marken må avdrag åtnjutas antingen för den
del av den vid försäljningen erhållna valutan för skogen, som belöper å det
gällande ingående virkesförrådet, (virkesförrådsmetoden) eller för det gällande
ingångsvärdet (värdemetoden) eller för värdet av fyra normala årliga
virkesavkastningar av skogsmarken enligt uppskattningen vid den för
försäljningsåret gällande allmänna fastighetstaxeringen (schablonmetoden).
Bevillningsutskottets betänkande nr 25. 19
Egendom, som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit
make eller som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller
gåva, är jämlikt stadgande i 19 § kommunalskattelagen icke att hänföra
till skattepliktig inkomst. Värdet av växande skog eller skogsavverkningsrätt,
som genom dylikt fång övergår till annan, utgör sålunda icke skattepliktig
intäkt för förvärvaren.
Såsom ovan nämnts skola intäkter genom avyttring av skog i samband
med avyttring av marken i visst fall ingå i förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet
och sålunda ej utgöra intäkter av skogsbruk, nämligen
då vid avyttring av skogsfastighet förutsättningar för realisationsvinstbeskattning
föreligga. Genom förordning den 23 maj 1947 (nr 210) om skattefrihet
i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m. stadgas
undantag från realisationsvinstbeskattning för det fall att egendom tagits
i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning måste anses vara för
handen. Kan det skäligen antagas att avyttringen skulle ägt rum även om
tvång icke förelegat skall dock beskattning äga rum enligt vanliga regler.
Då med 1947 års förordning allenast avses att medgiva undantag från realisationsvinstbeskattningen,
följer därav att ersättningen, till den del den är
att hänföra till avyttringen av den å marken växande skogen, i stället beskattas
såsom intäkt av skogsbruk. För sistnämnda del åtnjutes sålunda
icke någon skattefrihet.
Enligt stämpelförordningen skall vid köp eller byte av fast egendom
stämpelavgift utgå med en krona för varje fulla 100 kronor av egendomens
värde, dock att därest förvärvaren är aktiebolag motsvarande avgift utgör
två kronor.
I motionerna har åberopats en av norrlandskommittén till Kungl. Maj :t
den 17 juni 1948 avlåten skrivelse rörande samma ämne, som det i motionerna
behandlade. I skrivelsen föreslogs, att sådan ändring måtte vidtagas
i gällande skatteförfattningar, att skattskyldig, vilken verkställt byte av
skogbärande mark, måtte kunna befrias från att i anledning av bytet åsättas
taxering för inkomst genom avyttring av skog i samband med avyttring
av marken jämlikt 21 § c) kommunalskattelagen, under förutsättning att
markbytet vore ägnat att åstadkomma en lämpligare fastighetsbildning.
Kommittén hemställde vidare, att i stämpelförordningen måtte intagas föreskrift
att från stämpelavgift enligt 8 § i förordningen skulle, under förutsättning
som nyss sagts, undantagas avhandling om byte av fast egendom.
Berörda skrivelse har varit föremål för remissbehandling. Därvid ha yttranden
infordrats från kammarrätten, statskontoret, lantbruksstgrelsen, länsstyrelserna
i Kronobergs, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län ävensom från taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.
Flertalet av de hörda myndigheterna ävensom taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund har i princip tillstyrkt kommitténs ifrågavarande
förslag. Berörda framställning har hittills icke föranlett någon lagstiftning.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
Det huvudsakliga innehållet i norrlandskommitténs underdåniga skrivelse
ävensom i de däröver avgivna remissyttrandena återfinnes i en vid detta betänkande
fogad Bilaga, till vilken utskottet får hänvisa.
I de förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande. Genom de
under skilda tider gällande bestämmelserna på skiftes- och jorddelningslagstiftningens
område hade det icke minst i Norrland skett en långtgående
splittring av jordbruksfastigheterna. Sålunda bestode den odlade jorden,
trots olika lagstiftningsåtgärder för åstadkommande av bättre arronderingsförhållanden,
fortfarande på sina håll av mindre ägolotter, som för olika
ägare även kunde ligga blandade om varandra. Vidare hade ägorna ofta en
form som i hög grad försvårade ett tillfredsställande brukande därav. För
ett stort antal jord- och skogsbruk vore följaktligen bättre arronderingsförhållanden
önskvärda. Genom bl. a. 1926 års jorddelningslag samt lagen samma
år om sammanläggning av fastigheter å landet hade möjligheterna att
ernå bättre arronderingsförhållanden väsentligt underlättats. Å andra sidan
verkade vissa beskattningsregler i helt motsatt riktning. Till intäkt av skogsbruk
hänfördes enligt kommunalskattelagen — med vissa undantag — vad
som komme ägare av jordbruksfastighet till godo bl. a. genom avyttring av
växande skog i samband med avyttring av marken. Skedde byte av skogsbärande
fastigheter förelåge för båda kontrahenterna principiellt sett skattskyldighet
för inkomst genom avyttring av växande skog i samband med avyttring
av marken. Detta syntes emellertid icke stå i god överensstämmelse
med skogsbeskattningens grundläggande princip, enligt vilken skogsägaren
skulle erlägga inkomstskatt för skogens tillväxt först då värdet därav realiserades.
Det måste också vara riktigt att skattskyldigheten uppskötes, till
dess den växande skogen avyttrats mot vederlag i penningar eller annat än
växande skog. En sådan lösning, vilken ifrågasatts av norrlandskommittén i
en till Kungl. Maj :t år 1948 avlåten skrivelse, syntes motionärerna även
stå i god överensstämmelse med kommunalskattelagens bestämmelse om
att egendom, som vid bodelning eller på grund av giftorätt tillfallit make
eller som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva,
icke vore att hänföra till skattepliktig inkomst. Reglerna för inkomstbeskattning
av skogsbruk syntes sålunda lämpligen böra ändras så att ett generellt
stadgande infördes av innebörd att vid byte av fastigheter med
växande skog i arronderings- eller rationaliseringssyfte beskattningen beträffande
den växande skogen uppskötes, tills denna avyttrades mot vederlag
i penningar eller annat än växande skog. Fastighetsägarens intresse av ett
utbyte av ägor för att åstadkomma en bättre arrondering eller rationalisering
motverkades även av bestämmelserna om att lagfartsstämpel skulle utgå,
även då fastighet eller fastighetsdel förvärvats genom t. ex. byte. Enligt motionärernas
mening borde vid ansökan om lagfart på grund av byte av fastigheter
i angivet syfte särskild stämpelavgift icke utgå. Den inkomstminskning,
som staten på grund därav skulle lida, finge säkerligen betraktas såsom
ganska betydelselös.
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
21
Utskottet. Enligt kommunalskattelagen hänföres till intäkt av skogsbruk,
bland annat, vad som kommit ägare av jordbruksfastighet till godo
genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken,
därest icke vinst å avyttring av fastigheten i dess helhet skall beskattas
såsom inkomst av handelsrörelse eller såsom realisationsvinst. Sker byte
av skogbärande fastigheter föreligger sålunda — såvida icke förutsättningarna
för realisationsvinstbeskattning eller rörelsebeskattning äro för
handen — principiellt sett skattskyldighet för intäkt av skogsbruk genom
avyttring av'' växande skog i .samband med avyttring av marken. Till förhindrande
av att realiserandet av den skattskyldiges i skogen nedlagda kapital
skall föranleda inkomstbeskattning ha meddelats särskilda avdragsregler,
för vilka redogörelse lämnats härovan.
Sker avyttring av fastighet genom köp eller byte inträder skyldighet att
erlägga stämpelavgift enligt förordningen den 19 november 1914 (nr 383)
angående stämpelavgiften. Stämpelavgiften uppgår i regel till en procent av
fastighetens värde. Aktiebolag, som förvärvat fastighet, är dock skyldigt erlägga
stämpel efter två procent av värdet.
I de förevarande motionerna har hemställts om utredning och förslag
till sådana författningsändringar att befrielse från skyldighet att utgiva inkomstskatt
och erlägga stämpelavgift medgåves, då fråga vore om byte av
fastigheter i arronderings- eller rationaliseringssyfte. Till stöd för sitt
yrkande ha motionärerna framhållit bland annat, att den långtgående
splittring av jordbruksfastigheternas ägor, som alltjämt förefunnes i olika
delar av landet icke minst i Norrland, försvårade ett tillfredsställande brukande
av fastigheterna. Genom 1926 års jorddelningslagstiftning hade möjligheterna
att ernå bättre arronderingsförhållanden väsentligt underlättats.
Gällande regler för beskattning av intäkt av skogsbruk verkade emellertid
i helt motsatt riktning. Enligt motionärernas mening borde inkomstbeskattningen
av .skogsbruk så ändras att ett generellt stadgande infördes
av innebörd att vid byte av fastigheter med växande skog i arronderingseller
rationaliseringssyfte beskattningen beträffande den växande skogen
uppskötes, tills denna avyttrades mot vederlag i penningar eller annat än
växande skog. Vidare borde vid ansökan om lagfart på grund av byte av
fastigheter i angivet .syfte särskild stämpelavgift icke utgå.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, har norrlandskommittén
i underdånig skrivelse den 17 juni 1948 — vilken skrivelse åberopats
av motionärerna — framlagt förslag om frihet från skatt och stämpelavgift
i samband med byte av fastigheter. Flertalet av de myndigheter,
som yttrat sig över förslaget, har i princip tillstyrkt detsamma.
Frågan om byte av fastigheter och fastighetsdelar i syfte att åstadkomma
en lämpligare ägoanordning har under senare år fått ökad aktualitet såsom
ett led i den pågående rationaliseringen inom jordbruket. Det må i
detta sammanhang erinras om att statsmakterna genom beslut år 1947
uppdragit riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken och därvid bland
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
annat beslutat vidtagande av åtgärder för att förbättra jordbrukets brukningsenheter
i fråga om storlek, ägosammansättning eller ägoanordning
(yttre rationalisering). Rationaliseringsverksamheten handhaves lokalt
av särskilt inrättade nämnder, lantbruksnämnderna, och centralt av lantbruksstyrelsen.
Lantbruksnämnderna ha överinseende över regional- och individualplaneringen
av jordbruket för åstadkommande av ur för sörj ningsoch
brukningssynpunkt lämpliga jordbruksfastigheter. Utöver den statliga
verksamheten för främjande av den yttre rationaliseringen har förutsatts,
att frivilliga åtgärder såsom om,skiften, ägoutbyten och liknande åtgärder
inom fastighetslagstiftningens ram skola komma att företagas för att lösa
arronderingsproblemen.
Sett mot bakgrunden av dessa strävanden på jordbruksrationaliseringens
område framstår det givetvis såsom angeläget, att beskattningsreglerna
icke försvåra ur rationaliserings- eller arronderingssynpunkt önskvärda
fastighetsbyten. Då gällande regler om inkomstbeskattning av skog i samband
med avyttring av mark samt bestämmelserna om skyldighet att erlägga
lagfartsstämpel vid byte av fastigheter synas vara ägnade att motverka
fastighetsägarnas intresse av att verkställa byte av fastigheter för
åstadkommande av bättre arrondering, anser sig utskottet böra förorda
att hithörande frågor göras till föremål för utredning. Vid utredningen
torde de erfarenheter, som hittills vunnits inom lantbruksnämnderna i fråga
om fastighetsbyten som ett led i jordbrukets yttre rationalisering, böra
utnyttjas.
Motionärerna synas närmast ha tänkt sig införandet av ett generellt stadgande
av innebörd att vid byte av fastigheter med växande skog i ovan angivet
syfte beskattningen beträffande den växande skogen skulle uppskjutas,
tills denna avyttras mot vederlag i penningar eller annat än växande
skog. En lösning efter liknande linjer har även antytts i norrlandskommitténs
ovannämnda skrivelse. Kommittén ansåg emellertid denna väg icke
framkomlig utan förordade i stället en bestämmelse om att befrielse från
skatt för växande skog i samband med fastighetsbyte skulle kunna efter
ansökan av den skattskyldige beviljas särskilt från fall till fall. Den sakliga
prövningen av frågan huruvida ett markbyte vore ägnat att åstadkomma
en lämpligare fastighetsbildning och därför borde gynnas med
skattebefrielse föreslogs skola ankomma på lantbruksnämnden. Utskottet
är för sin del icke berett att taga ståndpunkt till frågan efter vilken linje
en lösning av ifrågavarande spörsmål bör sökas. Med hänsyn härtill torde
den nu förordade utredningen böra vara i detta hänseende förutsättningslös.
Såsom ovan nämnts skall utredningen även omfatta frågan om skyldigheten
att erlägga lagfartsstämpel vid byte av fastigheter i rationaliseringseller
arronderingssyfte. I detta sammanhang må erinras om att enligt 9 §
kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till jordbrukets
yttre och inre rationalisering m. m„ sådant detta författningsrum
lyder enligt kungörelsen den 3 juni 1949 (nr 292), statsbidrag numera må
utgå till täckande av bland annat kostnader för lagfart. Det torde få bli
Bevillningsutskottets betänkande nr 25. 23
en uppgift för den blivande utredningen att klarlägga, huruvida ytterligare
åtgärder äro erforderliga för att förhindra att skyldigheten att erlägga
lagfartsstämpel kommer att motverka intresset av att verkställa fastighetsbyten
i rationaliserings- eller arronderingssyfte.
På grund av det anförda anser sig utskottet böra i anledning av de förevarande
motionerna föreslå skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan,
att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning rörande de i detta betänkande
berörda spörsmålen samt för riksdagen framlägga de förslag, som må av
utredningen föranledas.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte — i anledning av de likalydande motionerna
I: 212 av herr Velander m. fl. och 11:366 av herr
Hseggblom m. fl. om befrielse från skyldigheten att utgöra
inkomstskatt och erlägga stämpelavgift vid byte av fastigheter
i vissa fall — i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att
Kungl. Maj :t ville, med beaktande av vad utskottet i detta
betänkande anfört, låta verkställa utredning rörande de i betänkandet
berörda spörsmålen samt för riksdagen framlägga
de förslag, som må av utredningen föranledas.
Stockholm den 3 april 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Heiiman, Gustaf Elof sson, Velander,
Falk, Ramberg, Niklasson, Wehtje, Einar Eriksson, Rune Johansson och
Spetz; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Jonsson i Skedsbygd,
Orgård, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Sjölin, Gunnarsson,
Strandh, Kärrlander och Henriksson.
opaginerad Kontrollera mot PDF
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
Bilaga.
Redogörelse för vissa delar av innehållet i norrlandskommitténs
underdåniga skrivelse den 17 juni 1948 angående frihet från skatt
i samband med ägoutbyte ävensom däröver avgivna yttranden.
Norrlandskommittén har i sin underdåniga skrivelse av den 17 juni 1948
närmare diskuterat problemet om en ändring av beskattningsreglerna i fråga
om intäkt av skogsbruk i syfte att underlätta en förbättrad arrondering av
skogsmark och därvid anfört bl. a. följande:
»Det skulle ligga nära till hands att tänka sig, att det här angivna syftet
kunde nås genom ett generellt stadgande, att vederlag, som vid avyttring av
växande skog i samband med avyttring av marken utgår i form av annan
växande skog, icke skulle hänföras till intäkt av jordbruksfastighet. Ett sådant
generellt stadgande skulle med nödvändighet behöva kompletteras med
en föreskrift, att såsom ingångsvärde å skog, som erhållits såsom dylikt
vederlag, för den nye ägaren skulle gälla ingångsvärdet på den skog han avyttrat.
Eljest skulle man kunna byta till sig högre ingångsvärden och på
detta sätt undgå beskattning vid kommande avverkningar eller på annat sätt
missbruka det åsyftade stadgandet. Emellertid skulle en föreskrift om tilllampnmg
av det ursprungliga ingångsvärdet på den avyttrade skogen kunna
medföra stora svårigheter i sådana fall, då byteskontrahenterna vid framtida
taxeringar yrka avdrag enligt förrådsmetoden. Härvid kunna kontrahenterna
antingen — i överensstämmelse med vad som ifrågasatts beträffande
ingångsvärdet -— behålla sina ursprungliga ingående virkesförråd,
med de av kontantinsatsen föranledda modifikationerna, eller också övertaga
varandras ingående virkesförråd.»
Kommittén har därefter med konkreta exempel belyst den ovan diskuterade
lösningen och funnit, att det icke alltid kunde ifrågakomma att, efter
byte av skog, låta såsom ingångsvärde vid kommande taxeringar gälla ingångsvärdet
på den tidigare ägda skog, som avyttrats genom bytet. I anslutning
därtill har kommittén konstaterat, att det över huvud taget vore uteslutet
att undanröja den icke önskvärda beskattningseffekten vid byte av
skogbärande fastigheter genom en generell ändring av de beskattningsbestämmelser,
som för närvarande vore gällande. Kommittén har i fortsättningen
av sin skrivelse förordat en annan utväg för att lösa frågan och
därvid uttalat bl. a. följande:
»I stället torde man få inskränka sig till att införa en bestämmelse om att
befrielse från skatt för växande skog i samband med fastighetsbyte skall
särskilt beviljas från fall till fall. Såsom förutsättning för befrielse
bör gälla, att bytet är så önskvärt ur allmän synpunkt, att detta allmänna
intresse bör tillgodoses även om kontrahenterna eller den ene av dem kunde
komma i gynnsammare läge i beskattningshänseende därigenom att han enligt
gällande bestämmelser vid kommande taxeringar skulle få tillämpa de
vid bytet åsatta värdena såsom skogens ingångsvärden samt de förråd, dessa
värden representera, såsom ingående virkesförråd. Syftet med skattebefrielse
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
25
bör emellertid i princip vara att undanröja den belastning skatten utgör i
samband med byte av skog men icke att sätta skogsägarna i bättre ställning
i beskattningshänseende än om bytet icke ägt rum. Anses konsekvenserna i
beskattningshänseende vara sådana att skattebefrielse ej bör beviljas, trots
att det ur allmän synpunkt är önskvärt att bytet kommer till stånd, bör det
kunna vara möjligt att förmå kontrahenterna att dela upp den avsedda transaktionen
på två bytesavtal eller ett bytes- och ett köpeavtal, av vilka avtal
det ena gynnas genom skattebefrielse men icke det andra.
Beslutanderätten i fråga om befrielse från skatt i här avsedda fall bör
ankomma på beskattningsmyndigheterna, men den sakliga prövningen, om
ett markbyte är ägnat att åstadkomma en lämpligare fastighetsbildning
och därför bör gynnas genom skattebefrielse, torde böra ankomma på de
lantbruksnämnder, som skola inrättas under innevarande år. Sådan nämnd
bör, på begäran av skattskyldig, kunna hos beskattningsmyndigheten tillstyrka
att skattebefrielse beviljas i här avsett fall. Det torde emellertid böra
medgivas beskattningsmyndigheten att, om den finner skäl härtill, inhämta
lantbruksstyrelsens utlåtande i frågan.»
Kammarrätten, som tillstyrkt kommitténs förslag med vissa reservationer,
har anfört bl. a. följande:
»Vid sin diskussion av problemet om en ändring av beskattningsreglerna i
21 § kommunalskattelagen för att underlätta en förbättrad arrondering av
skogsmarken upptages först till behandling tanken, att vid byte av fastigheter
med växande skog beskattningen beträffande den växande skogen skulle
uppskjutas till dess denna avyttras mot vederlag i penningar eller eljest av
annat slag än växande skog. Detta skulle ske genom ett generellt stadgande,
att sådant vederlag icke skall hänföras till intäkt av jordbruksfastighet, i
förening med föreskrift att såsom ingångsvärde å skog, som erhållits såsom
dylikt vederlag, för den nye ägaren skall gälla ingångsvärdet på den skog
han avyttrat. Liksom kommittén finner kammarrätten denna väg att lösa
frågan knappast framkomlig.
Därefter diskuterar kommittén införandet av en bestämmelse om att befrielse
från skatt för växande skog i samband med fastighetsbyte skall kunna
särskilt beviljas från fall till fall. Kommittén anger såsom förutsättning för
befrielse, ’att bytet är så önskvärt ur allmän synpunkt, att detta allmänna
intresse bör tillgodoses även om kontrahenterna eller den ene av dem kunde
komma i gynnsammare läge i beskattningshänseende därigenom att han enligt
gällande bestämmelser vid kommande taxeringar skulle få tillämpa de
vid bytet åsatta värdena såsom skogens ingångsvärden samt de förråd, dessa
värden representera, såsom ingående virkesförråd’.
Den beskattningsförmån, som detta innebär, kan uttryckas så, att någon
slutavräkning icke sker med någondera överlåtaren beträffande hans eventuella
skatteskuld å den växande skogen — något som eljest borde hava
skett.
På grund av de invecklade reglerna för inkomstbeskattningen av skogsbruk
och de utredningssvårigheter, som möta vid deras tillämpning, är det
vanskligt att bedöma den praktiska innebörden av den ifrågasatta skattebefrielsen.
Vill man söka bilda sig en uppfattning härom, är det, för att icke
komplicera saken alltför mycket, lämpligt räkna med att endast den s. k.
lorrådsmetoden tillämpas. De andra metoderna torde, bl. a. med hänsyn till
minskningen i penningvärdet, under nuvarande förhållanden - åtminstone
som regel — vara ofördelaktiga för de skattskyldiga. Verkningarna av att
någon beskattning ej sker av den växande skogen i samband med byte
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
framträda då på det sättet att överlåtaren undgår inkomstbeskattning för
eventuell ökning av virkesförrådet under sin ägotid utöver det för honom
gällande ingående virkesförrådet. Skattebefrielsens omfattning växlar alltså
från fall till fall om och i den mån förrådsökning föreligger.
En sådan eftergift av beskattningen, som kommittén föreslår, medför
givetvis en viss minskning i skatteunderlaget. Betydelsen härav torde dock
icke vara stor utom i enstaka fall för kommunerna. Mera uppmärksamhet
förtjänar då frågan om eftergiften kommer att te sig som en ojämnhet
d. v. s. en orättvisa i beskattningen. Det kan ju synas vara principiellt betänkligt
att medgiva skattebefrielse åt vissa mer eller mindre slumpvis framträdande
enskilda eller juridiska personer för visst slag av inkomst, i synnerhet
då — såsom här — ändamålet med skattebefrielsen ligger utanför
beskattningsområdet. Emellertid är det ju fråga om att undanröja ett hinder
för genomförande av ett ur allmän synpunkt önskvärt ändamål, som icke
synes kunna vinnas på annan väg. Kammarrätten vill icke motsätta sig denna
av praktiska skäl betingade ändring av beskattningsreglerna. Vid intagandet
av denna ståndpunkt hava i huvudsak följande synpunkter varit
bestämmande.
Det må erinras om att av bilaga E till kommunalskatteberedningens ovan
berörda betänkandet del II1 — betitlad PM angående vissa inhämtade uppgifter
och verkställda undersökningar rörande tillämpningen av gällande
bestämmelser om inkomstbeskattningen av skogsbruk — närmast av dess
tabell 1, utvisande länsvis antalet och storleken av taxeringsåren 1929—- 1937 beviljade avdrag enligt 22 § 1 mom. andra och tredje styckena kommunalskattelagen
för värdeminskning m. m. genom avverkning eller avyttring
av skog, får anses framgå att — under förutsättning av i stort sett
oförändrad beskattningspraxis — allenast i ett fåtal län, bland dem främst
Västernorrlands, Jönköpings, Kronobergs och Älvsborgs län, konsekvent
praktiseras beskattning av inkomst av växande skog i samband med avyttring
av marken. — Även bilaga F till samma betänkande del II, betitlad:
Redogörelse för länsstyrelsernas yttranden angående inkomstbeskattningen
av skogsbruk, ger i stort sett samma intryck. I själva verket torde det förhålla
sig så att inkomst av skogsbruk i samband med fastighetsförsäljning
i stor utsträckning lämnas obeskattad. Effekten av införande av bestämmelser
om frihet från skatt vid skogsbyten synes därför från beskattningssynpunkt
sett komma att bliva mindre än vad man i förstone kan ha anledning
förmoda. Vidare framlyser ur många av länsstyrelsernas berörda yttranden,
att beskattningen av inkomst av skog i samband med försäljning av marken
saknar resonans i det allmänna rättsmedvetandet; tvärtom ställer sig allmänheten
oförstående inför dylik beskattning, varav en given följd blir
att i deklarationsuppgifterna ofta saknas sådana uppgifter, som kunna läggas
till grund för dylik beskattning. Dessutom är inkomstbeskattningen av
skogsbruk icke konsekvent genomförd i lagstiftningen, i det att överlåtelser
av skogsfastigheter genom gåva, giftorätt, arv och testamente äro fria från
inkomstskatt, trots att de medföra nya ingångsvärden och nya ingående virkesförråd.
Att nu för vinnande av ett i hög grad önskvärt allmänt syftemål
igenom direkt författningsföreskrift i någon mån utvidga området för den
faktiska skattebefrielsen för inkomst av skogsbruk synes därför vara relativt
ofarligt. Kammarrätten förutsätter därvid att skattebefrielse icke skall ifrågakomma
beträffande vid bytet bestämd kontant mellanavgift för växande
skog. Till den del likvid för växande skog lämnas i annat än växande skog
skall beskattning i princip ske.»
1 Kommunalskatteberedningens Betänkande med förslag till omläggning av den kommunala
-beskattningen m. m. Del II. Inkomstsbeskattningen av skogsbruk.
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
27
Statskontoret har anfört:
»Det av kommittén framlagda förslaget har till syfte att åvägabringa
en lämpligare fastighetsarrondering. Detta spörsmål berör emellertid icke
enbart Norrland utan gör sig med växlande styrka gällande även beträffande
riket i övrigt. Förslaget har också nära samband med den allmänna översyn
av jorddelnings lagstiftningen, som ankommer på fastighetsbildningssakkunniga.
Då samtliga åtgärder i det av kommittén angivna syftet enligt
statskontorets förmenande böra tagas under övervägande i ett sammanhang,
har ämbetsverket icke ansett sig böra ingå på närmare prövning av det nu
enbart för Norrlands vidkommande framlagda förslaget. Statskontoret får
i stället föreslå, att ärendet överlämnas till fastighetsbildningssakkunniga
för att av dessa beaktas vid det fortsatta utredningsarbetet.»
Lantbruksstyrelsen har uttalat bl. a. följande:
»Till en början torde få framhållas, att de taxeringsspörsmål, som berörts
i förevarande skrivelse, icke ha avseende endast på Norrland utan äro° av betydelse
även i övriga delar av landet, där skogar finnas. Vidare ma papekas,
att kommittén angivit sina förslag handla om frihet från skatt i samband
med ’ägoutbyte’. Av motiveringen till förslaget framgår emellertid att det
icke är verkliga ägoutbyten enligt 8 och 20 kap. jorddelningslagen och
motsvarande bestämmelser i fastighetsbildningslagen, d. v. s. genom lantmäteriförrättning
skeende byten av ägor mellan bestående registerfastigheter,
som avses, utan byten av fastigheter eller delar därav i form av laga
fång. Ägoutbyte genom lantmäteriförrättning föranleder icke nya lagfarter,
medan så däremot är fallet med de byten, som avses i förevarande sammanhang.
Vad härefter för de särskilda delarna av kommitténs hemställan och motiveringarna
härför, så tager förslaget om frihet från skatt synbarligen sikte
endast på skogbärande mark, medan förslaget om befrielse från lagfartsstämpel
synes avse byten av även annan mark.
Lantbruksstyrelsen anser sig icke kunna taga ställning till den mycket
svåra och invecklade frågan om inkomstbeskattning av skog i hela dess vidd.
Styrelsen har i huvudsak begränsat sig till att söka bedöma huruvida de
föreslagna åtgärderna äro önskvärda ur de synpunkter styrelsen har att
företräda. .
Med hänsyn till den ämbetsbefattning styrelsen numera efter den 1 juli
1948 har, nämligen att utöva ledningen av och kontrollen över de statliga
åtgärderna för att förbättra jordbrukets brukningsenheter i fråga om storlek,
ägosammansättning eller ägoanordning (yttre rationalisering), har styrelsen
stort intresse av att hithörande lagar och förordningar utformas på ett
sådant sätt, att ur rationaliseringssynpunkt betingade byten av fastigheter
eller delar därav icke försvåras genom oförmånliga beskattningsbestämmelser.
Styrelsen får med hänsyn härtill tillstyrka, att byten av skogbärande
mark i beskattningshänseende i princip behandlas på samma sätt som verkliga
ägoutbyten och laga skiften enligt jorddelningslagen, vilket torde vara
innebörden i kommitténs förslag i denna del. Enligt vad styrelsen inhämtat
beskattas de transaktioner som bli en följd av sistnämnda förrättningar icke
i vidare mån, än att de delar av fastställda ståndskogslikvider, som anses
motsvara betalning för en ackumulerad tillväxt, bli föremål för inkomstbeskattning.
Det synes ur styrelsens synpunkt önskvärt, att nämnda praxis,
som torde ha vunnit allmän stadga, får bli gällande även vid sådana markbyten
varom nu är fråga.»
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
Länsstyrelsen i Kronobergs län har, fastän med tvekan, ansett sig kunna
tillstyrka kommitténs förslag. Länsstyrelsen har anfört följande:
»Gällande regler för beskattning av inkomst av skog äro enligt allmän
uppfattning icke längre ändamålsenliga utan i stort behov av omarbetning.
Förslag till ändrade bestämmelser har också framlagts av kommunalskatteberedningen
i betänkande av den 18 juli 1942. I sitt yttrande över betänkandet
har länsstyrelsen påvisat allvarliga brister i de nuvarande beskattningsleglerna
samt hemställt om skyndsamma åtgärder för revidering av desamma.
Av de inom skatteberedningen utarbetade förslagen till skogsbeskattning
har länsstyrelsen liksom flertalet av hörda myndigheter tillstyrkt det
s. k. B-försIaget. Enligt detta borde inkomsten av skog beskattas först sedan
skogen avverkats. Beskattning av skog i samband med avyttring av marken
skulle därför icke äga rum. Därest beskattningen så ordnas, finnes icke
längre behov av de beskattningsändringar som norrlandskommittén föreslagit.
Den erfarenhet i fråga om skogsbeskattningen, som länsstyrelsen vunnit
efter länsstyrelsen avgivit sitt förenämnda yttrande, har bekräftat behovet
av andrade beskattningsgrunder. Länsstyrelsen anser sig därför ånyo böra
framhålla angelägenheten av att en lösning av ifrågavarande skatteproblem
i sin helhet skyndsamt kommer till stånd. I avvaktan härå synas provisoriska
åtgärder böra vidtagas för skattelättnader i de av norrlandskommittén
avsedda fallen. Länsstyrelsen anser sig därför, fastän med tvekan, kunna
tillstyrka kommitténs förslag härutinnan.
Mot kommitténs förslag i fråga om stämpelavgiften vid ägoutbyte har
länsstyrelsen icke något att erinra.»
Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som funnit det i hög grad önskvärt att
åtgärder vidtoges, som underlättade sådana fastighetsbyten, vilka medförde
bättre ägoförhållanden i fråga om skogsmark, har yttrat bl. a.:
»Emellertid borde en lagändring av antytt slag även kunna beröra frågan
om taxering av ståndskogslikvid vid laga skiften. Vid inom länet pågående
och genomförda laga skiften har det hos skiftesdelägarna väckt
irritation att de skola beskattas för värdot av skog som de tvångsvis avhändas.
Kommittén har av skäl som angivits i skrivelsen ansett en generell ändring
av gällande beskattningsregler utesluten, varför kommittén helt allmänt
föreslagit ’ att sådan ändring måtte vidtagas’ etc. Mot vad kommittén
sålunda föreslagit har länsstyrelsen icke något att erinra. Länsstyrelsen
önskar emellertid framhalla nödvändigheten av att, därest ifrågasatt
ändring kommer till stånd, utförliga och klara anvisningar utfärdas.
Eljest torde taxeringsnämnderna, å vilka det synes ankomma att i första
ta„ga. befattning med nu ifrågavarande ärenden, komma att ställas
inför svårigheter, vilka de icke kunna bemästra.
Mot föreslagen ändring i stämpelförordningen har länsstyrelsen intet att
erinra.»
Länsstyrelsen i Västernorrlands län har förordat, att författningsändringar
av det innehåll kommittén föreslagit måtte genomföras.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har framhållit, att länsstyrelsen till fullo
delade kommitténs uppfattning om behovet av ändrade bestämmelser i
förevarande avseende beträffande skogsbeskattningen men att länsstyrelsen
29
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
ansåge att den föreliggande frågan, innan ändring av åsyftade beskattningsregler
skedde, borde bli föremål för allsidig utredning. Länsstyrelsen har
yttrat bl. a. följande:
»De av norrlandskommittén påpekade, ur skötselsynpunkt otillfredsställande
förhållandena med avseende å fastigheternas arrondering äro
allmänt förekommande inom länet, och gäller detta icke minst i fråga om
skogsmarken. Åtgärder, ägnade att åvägabringa en bättre arrondering av
skogsmarken, böra därför enligt länsstyrelsens mening ur allmän synpunkt
i största möjliga mån understödjas.
Kommittén har nu i detta .syfte i första hand framlagt det förslaget till
ändring i gällande baskattningsbestämmelser att skattskyldig, vilken verkställt
byte av skogbärande mark, må kunna befrias från att med anledning
av bytet åsättas taxering för inkomst genom avyttring av skog i samband
med avyttring av marken. Länsstyrelsen anser att, ehuru beskattningsregler
av denna innebörd komma att medföra ett visst eftersättande av kravet
på jämlikhet vid skogstaxeringen i allmänhet, åtgärd i av kommittén avsett
syfte dock med hänsyn till det stora allmänna intresse, som det här
gäller att tillgodose, bör kunna utgöra ett lämpligt medel att stimulera
markägare till ur arronderingssynpunkt önskvärda utbyten av skogsmark.
Emellertid torde det av kommittén framlagda förslaget få anses allenast
avse de principer, efter vilka förevarande fråga bör söka lösas, då vissa
spörsmål, som hänga samman med den föreslagna ändringen av reglerna
för skogsbeskattningen, synas hava lämnats öppna. Länsstyrelsen syftar
här närmast på att kommittén icke vidrört frågan om de beskattningsregler,
som böra gälla beträffande den mellanskillnad i vederlag, som vid
byte av skogsmark kan komma att utgå i kontanter eller annan tillgång,
,som icke utgöres av växande skog. Visserligen torde man kunna anse att
kommittén avsett att sådant vederlag i den mån det avser skogens tillväxt
även i förevarande avseende skall beskattas enligt för skogsbeskattningen
grundläggande principer, d. v. s. vid uttag eller avyttring, men frågan
torde dock, med hänsyn till dess betydelse, icke böra lämnas helt å sido.
I detta sammanhang anser sig länsstyrelsen ock böra erinra om att även
vid laga skiftesförrättning förbättrad arrondering av skogsmark kan åvägabringas,
varför den nu föreliggande frågan om skattebefrielse får anses
äga viss samhörighet med beskattningen av ståndskogslikvid i samband
med laga skifte.»
Mot förslaget om .stämpelfrihet för avhandling om byte av fast egendom,
varom här är fråga, har länsstyrelsen icke haft något att erinra.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har avstyrkt kommitténs förslag om
skattefrihet i samband med ägoutbyte. Länsstyrelsen har därvid anfört bl. a.
följande:
»Norrlandskommittén har med sitt förslag berört en fråga, som anknyter
till ett av de mest besvärliga områdena för skatteväsendet. Hithörande problem
tillhöra de mest invecklade och i vissa fall ännu olösta i skattelagstiftningen.
Då länsstyrelsen nu framlägger sin synpunkt på skatteproblemet,
vill länsstyrelsen med hänsyn till de mycket invecklade sammanhangen förutskicka,
att tiden icke medgivit länsstyrelsen all mera ingående diskutera
den mångfald olika detaljfrågor, som kunna uppstå på detta område.
I det föreliggande förslaget har icke lämnats någon redogörelse för den
form, som kommittén tänkt sig för genomförande av ägoutbytet. För diskus
-
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
sionen av hithörande frågor är detta icke alldeles oväsentligt. Om nämligen
ett formligt ägoutbyte enligt jorddelningslagens bestämmelser skall genomföras,
torde för bytets verkställande ske en sådan uppskattning av såväl
skogsmark som växande skog att tillräckligt underlag skall finnas för en
riktig bedömning ur skattesynpunkt med hänsyn till erlagda likvider, skogens
respektive skogsmarkens beskaffenhet, skogstillgång m. m. Sker ägoutbytet
utan en dylik värdering och utan att i bytesavtalet specifikt anges
exempelvis huru en mellangift beräknats eller dess uppdelning på de i skiftet
ingående tillgångarna saknas givetvis ett säkert taxeringsunderlag.---
Kommittén har utgått ifrån att vid ägoutbyte, varvid i bytet ingår växande
skog, båda byteskontrahenterna enligt gällande lag måste bliva föremål för
taxeringsåtgärd. Bytet anses sålunda för vardera kontrahenten innebära ett
avyttrande av all den skog, som finnes å skiftena. Emellertid står väl icke
alldeles utom diskussion att bestämmelserna om intäkt av skogsbruk måste
tolkas på detta sätt. Strängt bokstavligt har man visserligen vid byte av ett
föremål mot ett annat frånhänt sig det bortbytta föremålet. Men därav torde
icke följa att ett ägoutbyte i skatteteknisk mening beräffande skogen innebär
en avyttring, som skall anses medföra skattepliktig intäkt, motsvarande
å respektive skiften förefintligt virkesförråds värde. Vid ett ägoutbjde enligt
jorddelningslagen sker ju icke ett byte av fastigheter på sådant sätt att kontrahenterna
få nya fastigheter, de få endast skiftena utlagda på marken annorlunda
än före ägoutbytet men behålla alltjämt sina förutvarande fastigheter.
Någon avyttring av mark eller dess avkastning kan ur skattesynpunkt
näppeligen anses hava ägt rum i den mån bytesföremålen äro likvärdiga.
I anslutning till delta resonemang förmenar länsstyrelsen, att ett ägoutbyte,
som omfattat växande skog, icke medfört någon skattepliktig intäkt
av skogsbruk, därest icke enligt bytesavtalet mellangift för skog i penningar
eller eventuellt i annan tillgång, som kan uppskattas i penningar, skall erläggas.
Erlägges däremot av endera parten mellangift för skog, har för motparten
i regel uppkommit en skattepliktig intäkt motsvarande denna mellangift-.
—
Länsstyrelsen anser alltså för sin del, att man bör kunna komma till rätta
med taxering av avyttring av skog i samband med ägoutbyte genom att endast
taxera den utgående mellangiften för skog i överensstämmelse med hittills
tillämpad praxis. Skulle i motsats mot vad länsstyrelsen antagit denna
praxis anses strida emot bestämmelserna i skattelagstiftningen, främst 21 §
kommunalskattelagen, skulle länsstyrelsen vilja förorda att bestämmelse gives,
som giver stöd åt praxis. Sålunda skulle förslagsvis i anvisningarna till
21 § kommunalskattelagen kunna intagas en förtydligande anvisning av innehåll,
att såsom avyttring av växande skog icke skall bedömas byte av sådan
skog i samband med ägoutbyte eller annan laga delning i vidare mån än att
taxering skall ske av vid ägoutbytet eller delningen bestämd kontant likvid.
Särskilda bestämmelser kunna måhända anses behövliga för reglering av
rätten till avdrag för värdeminskning å skog i detta sammanhang, varom
utredning i så fall bör ske.
Med det av länsstyrelsen här framförda förslaget synes man icke rimligen
behöva befara, att kontrahenterna på grund av farhågor för en hård beskattning
skulle avhålla sig från ett eljest önskvärt ägoutbyte. Något särskilt behov
av skattebefrielse för det kontanta vederlaget, när det gäller likvid för
skog, kan länsstyrelsen icke anse vara för handen. Under alla förhållanden
synes det länsstyrelsen att den av kommittén föreslagna utvägen att i ur
arronderingssynpunkt särskilt önskvärda fall medgiva befrielse från beskattning
för inkomst av skogsbruk är en principiellt betänklig utväg, och länsstyrelsen
avstyrker för sin del detta förslag.»
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
31
Länsstyrelsen i Norrbottens län, som i princip tillstyrkl de föreslagna ändringarna,
har yttrat bl. a.:
»Frågan om ändring av gällande bestämmelser angående beskattning av
intäkter genom avyttring av skog har varit föremål för sakkunnig utredning
under senare år men ännu torde icke föreligga något godtagbart förslag till
nya eller ändrade bestämmelser härutinnan utan man måste utgå från, att
nu gällande bestämmelser komma att tillämpas åtskilliga år framåt. Med
hänsyn härtill och till vikten av att nu förefintligt intresse för fastighetsarrondering
icke avmattas eller försvinner enbart till följd av otillfredsställande
beskattningsregler, torde norrlandskommitténs förslag icke kunna avfärdas
med allenast en hänvisning till påtänkta ändringar i fråga om beskattning
av intäkter genom avyttring av skog.
Förslaget går ut på att sådan ändring i gällande skatteförfattningar vidtages,
att skattskyldig, vilken verkställt byte av skogbärande mark, må
kunna befrias från att i anledning av bytet åsättas taxering för inkomst genom
avyttring av skog i samband med avyttring av marken under förutsättning,
att markbytet är ägnat att åstadkomma en lämpligare fastighetsbildning.
Av denna kommitténs formulering får man lätt den uppfattningen, att
skattebefrielsen även skall avse i samband med bytet erhållet vederlag i
annat än växande skog, men detta torde icke vara kommitténs avsikt efter
vad som framgår av dess uttalande å s. 3 i den underdåniga framställningen.
. ..
Genom begränsning av skattebefrielsen till att avse vederlaget i vaxande
skog åstadkommer man i stort sett samma beskattningseffekt som beträffande
skogsbyten vid laga skifte, nämligen att ståndskogslikviden, men icke
bytet av växande skog, beskattas. I vissa fall kan vederlaget i pengar vid
skogsbyte bliva så stort, att vederbörande skogsägare icke är villig medverka
till bytet på grund av den skattebelastning, som till följd av progressivitet
vid beskattningen uppkommer. För att motverka sådant hinder för
skogsbyte skulle det vara lämpligt, att hela intäkten icke beskattas på en
gång utan får uppdelas. En sådan uppdelning bör dock icke få ifrågakomina
om intäkten understiger 2 000 kronor.
Såvitt länsstyrelsen kan bedöma torde genomförandet av norrlandskommitténs
förslag icke komma att ske i sådan omfattning, att skatteunderlaget
kommer att nämnvärt påverkas. Vad som förloras det ena aret är väl avsett
att återvinnas under årens lopp till följd av de ekonomiska resultaten av den
rationalisering, som möjliggöres genom fastighetsbytcna.
Då det kan tänkas, att skattebefrielse så som norrlandskommittén föreslagit
blir föremål för utnyttjande av personer, som spekulera i köp och försäljning
av skog, ifrågasätter länsstyrelsen, huruvida icke skattebefrielsen
bör begränsas till de fall, då skogsbytet avser att skapa ett bärkraftigt jordbruk.
Skattebefrielsen bör såsom norrlandskommittén föreslagit avgöras av taxeringsnämnderna.
Lantbruksnämndens yttrande över ansökan om skattebefrielse
bör vara motiverad och alltså icke utgöras allenast av en tillstyrkan.»
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har förklarat sig i princip
icke ha något att erinra mot norrlandskommitténs förslag.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:108 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i taxerings för ordning en den 28 september 1928 s. 1 i texten