Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 70 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
1951-04-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1951:27, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 70 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
1
Nr 27.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 70 § 1 mom. förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
1 en den 2 mars 1951 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 91, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt.
I propositionen föreslås sådana jämkningar av den statliga inkomstskatteskalan
för fysiska personer, att de skattskyldiga icke på grund av den föregående
år beslutade omläggningen av det kommunala ortsavdragssystemet få
någon ökning av sin sammanlagda inkomstskatt.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse:
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
om statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt---— angivna grundbelopp.
Grundbeloppet utgör:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 1 000 kronor: 10
procent av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
1 000 men icke 2 000 kr.: 100 kr. för 1 000 kr. och
11 %
av återstoden;
2 000
»
3 000 » :
210 »
2 000 »
7>
12 %
j> » ;
3 000
»
»
4 000 » :
330 >
3 000 »
T>
14 %
4 000
6 000 » :
470 >
>
4 000 »
7>
16 %
» > ;
6 000
*
>
8 000 » :
790 s
/>
6 000 >
7)
17 •/.
> * ;
8 000
7>
9 000 » :
1130 »
7)
8 000 »
»
19 %
v i ;
9 000
Tf
10 000 » :
1 320 »
7)
9 000 *
»
20 %
* » ;
10 000
»
12 000 » :
1 520 ,
»
10 000 »
23 %
^ $ >
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Xr 27.
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
12 000
men
icke
14 000 kr.:
1 980 kr.
för 12 000 kr. och
27 %
av återstoden
14 000
»
16 000
» :
2 520
»
>•
14 000
»
32 %
V
16 000
*
18 000
» :
3 160
>;
16 000
»
35 %
18 000
»
20 000
» :
3 860
»
18 000
»
36 /
>/
20 000
»
30 000
» :
4 580
»
20 000
»
39 /
»
30 000
»
»
40 000
» :
8 480
»
30 000
45 %
»
»
40 000
»
50 000
» :
12 980
5>
»
40 000
■»
»
49 %
»
50 000
»
60 000
» i
17 880
»
50 000
»
50 %
»
60 000
i
80000
» :
22 880
»
60 000
>
54 %
80 000
100 000
» :
33 680
2>
80 000
»
>
55 %
>
100 000
»
»
150 000
» i
44 680
100 000
59 %
»
>
150 000
*
»
200 000
» :
74180
2>
150 000
»
»
60 %
200 000
>
250 000
j> :
104 180
>
200 000
»
69 %
•»
250 000
kr.
138 680
i
250 000
70%
»
Ändå att---denna inkomstdel.
Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1952 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Genom propositionen nr 241/1950 framlades förslag angående omläggning
av det kommunala ortsavdragssystemet. I denna proposition framhölls
bl. a., att nämnda reform icke kunde genomföras utan en viss övervältring
av skattebördan från skattskyldiga med obetydliga inkomster till vissa andra
kategorier av skattskyldiga. En förutsättning för reformen skulle därför vara
dels att staten lämnade kommunerna ersättning för viss del av den skatteförlust,
som uppkomme genom minskningen av skatteunderlaget, och dels
att vissa jämkningar vidtoges i tabellen för beräkning av statlig inkomstskatt
för fysiska personer, så att de skattskyldiga icke erhölle någon ökning
av sin sammanlagda skattebörda. Förslag om statsbidrag till kommunerna
framlades redan i den nyssnämnda propositionen. Frågan om jämkning
av den statliga inkomstskatteskalan förutsattes skola upptagas av 1949
års skatteutredning.
Den 16 november 1950 har 1949 års skatteutredning därefter till finansdepartementet
inkommit med en promemoria rörande jämkning av den
statliga inkomstskatteskalan i anledning av den kommunala ortsavdragsreformen.
Utredningens uträkningar, som redovisats i två vid promemorian
fogade tabeller, ha såsom bihang 1 och 2 fogats till statsrådsprotokollet
(prop. s. 14—15). över promemorian ha yttranden efter remiss avgivits av
kammarrätten, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket,
överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Älvsborgs,
Örebro och Västernorrlands län.
Rörande innehållet i promemorian och remissyttrandena får utskottet
hänvisa till propositionen (s. 3—10).
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
3
Såsom motivering för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande:
»Vid omläggningen av det kommunala ortsavdragssystemet förutsattes, att
sådana jämkningar skulle ske i den statliga inkomstskatteskalan för fysiska
personer, att de skattskyldiga icke på grund av reformen finge någon
ökning av sin sammanlagda skatt. På grund av att skatteutredningens uppdrag
vidgats till att omfatta även frågan om äkta makars beskattning, är
det dock ännu så länge ovisst när utredningen kan lägga fram sitt slutliga
betänkande rörande skatterna till staten och deras verkningar. Utredningen
har därför sett sig nödsakad att framlägga ett provisoriskt förslag till jämkning
av statsskatteskalan i anledning av ortsavdragsreformen. Av de remissinstanser,
som hörts över skatteutredningens ifrågavarande förslag, har endast
en förordat, att frågan om de av nämnda reform föranledda jämkningarna
i statsskatteskalan skulle anstå och lösas först i samband med den allmänna
översyn av statsskatterna, som utredningen erhållit i uppdrag att
utföra. För egen del ansluter jag mig till den uppfattning, som flertalet remissinstanser
givit uttryck åt. Då bestämmelserna om de nya ortsavdragen
skola träda i kraft redan den 1 januari 1952, torde det nämligen vara ett befogat
krav från de skattskyldigas sida, att förslag i ämnet framlägges redan
till årets riksdag.
Emot utredningens förslag har invänts, att skatteskalan ej företer den regelbundna
progression, som bör utmärka en inkomstskatteskala. Vidare har
anmärkts, att i vissa inkomstlägen ej oväsentliga skiljaktigheter uppstå
vid jämförelse med den nuvarande skatteskalan. Det har även framhållits,
att variationerna mellan skatteminskningarna i de olika inkomstlägena äro
avsevärda. Därjämte har anmärkts, att jämkningarna i skatteskalan icke
bereda full kompensation åt alla skattskyldiga.
De uträkningar, som ligga till grund för de föreslagna ändringarna av
statsskatteskalan, ha haft till syfte att med så liten marginal som möjligt
eliminera den av ortsavdragsreformen föranledda ökningen av skattebördan
i de högre inkomstskikten. Den ändrade statsskatteskalan har sålunda
avpassats uteslutande efter de framräknade skattehöjningarna och utan
hänsyn till hur den ter sig, om den ses isolerad; detta har medfört att
skalan icke blivit så regelbunden som i och för sig varit önskvärt. Hade skalan
gjorts mera regelbunden, skulle å andra sidan de enskilda skattebetalarna
antingen över- eller underkompenserats mera än vad som enligt utredningens
förslag kan bliva fallet. Vidare bör beaktas, att sådana omständigheter
som att kommunerna tillhöra olika ortsgrupper och ha olika hög
utdebitering medföra att absolut rättvisa icke kan skipas, då det gäller att
genom en sänkning av statsbeskattningen uppväga höjningen av den kommunala
beskattningen. Såsom statistiska centralbyrån framhållit synes
emellertid ur rättvisesynpunkt intet vara att erinra mot den av skatteutredningen
valda medelvägen att konstruera skatteskalan med utgångspunkt
från en antagen höjning av den kommunala beskattningen från It) till It
kronor för skattekrona och på grundval av de ortsavdrag, som skola gälla
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
för kommuner tillhörande ortsgrupp III. Under remissbehandlingen av utredningens
förslag har icke heller gjorts gällande, att det vore mera rättvist
att utgå från någon annan ortsgrupp än den mellersta eller från någon
högre eller lägre kommunal utdebitering än 10 respektive 11 kronor.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att i stället för skatteminskning
skatteökning komme att i åtskilliga fall inträffa under det
första tillämpningsåret därigenom att avdrag för kommunalskatt vid taxeringen
till statsskatt då komme att ske med påförd (lägre) kommunalskatt
enligt nuvarande beskattningsregler. Hänsyn till denna invändning
torde emellertid icke kunna tagas, då man icke kan konstruera skalan med
utgångspunkt från att dess giltighet blir begränsad till ett enda år.
Den av utredningen föreslagna jämkningen av skatteskalan upphör vid
inkomster över 250 000 kronor. Enligt förslaget skulle dock sänkningar av
den sammanlagda skatten uppkomma å samtliga de i tabellerna upptagna
inkomsterna, d. v. s. å inkomster upp till i runt tal 360 000 kronor. För
att förhindra höjning av den sammanlagda skatten i de allra högsta inkomstlägena
(över 500 000 kronor) har överståthållarämbetet föreslagit,
att skalan skulle utökas med särskilda procenttal för inkomster mellan
250 000 och 1 100 000 kronor. Enligt den av ämbetet förordade skalan, som
utgår från en ökning av den kommunala utdebiteringen i en kommun i ortsgrupp
V från 8 kronor 50 öre till 9 kronor 50 öre för skattekrona, skulle
i sagda ortsgrupp och med angiven höjning av utdebiteringen ingen ökning
av den totala skatten uppkomma vid årsinkomster upp till två miljoner
kronor.
Vid en bedömning av överståthållarämbetets förslag bör emellertid beaktas,
att skattskyldiga med årsinkomster överstigande 360 000 kronor i regel
torde äga så stor förmögenhet att begränsning av den sammanlagda
skatten inträder jämlikt förordningen den 26 juli 1947 med provisoriska
bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall. Det är sålunda icke
inkomstskatteskalans utformning, som här ensamt är avgörande för det
effektiva skattetrycket. Vidare bör beaktas, att ökningen av den totala
skatten för de högsta inkomsttagarna kommer att motverkas av att den av
ortsavdragsreformen föranledda kommunala utdebiteringsstegringen i de
största städerna, där flertalet av de allra högsta inkomsttagarna kunna antagas
vara bosatta, i allmänhet icke torde komma att uppgå till en krona.
Som framgår av överståthållarämbetets yttrande, har en av Stockholms
stads statistiska kontor företagen undersökning givit vid handen, att utdebiteringsstegringen
på grund av reformen kan väntas i Stockholm stanna
vid 86 öre för skattekrona.
På grund av det anförda anser jag mig kunna tillstyrka den föreslagna
skalan att gälla såsom ett provisorium i avvaktan på resultatet av den allmänna
översyn rörande skatterna till staten och deras verkningar, som
skatteutredningen verkställer.
Enligt skatteutredningens beräkningar skulle ändringarna i inkomstskatteskalan
medföra ett skattebortfall av cirka 6 miljoner kronor. I själva
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
verket torde bortfallet emellertid under det första tillämpningsåret bliva
högre, eftersom skatteutredningen vid beräkning av avdrag för påförd kommunalskatt
utgått från en kommunalskatt, beräknad med tillämpning av
de nya kommunala ortsavdragen; vid 1953 års taxering, då de nya kommunala
ortsavdragen första gången skola tillämpas, medgives emellertid avdrag
för kommunalskatt på grund av 1952 års taxering och denna kommunalskatt
är bestämd med utgångspunkt från nuvarande lägre ortsavdrag och
lägre utdebitering. Den av skatteutredningen sålunda använda metoden medför
under det första tillämpningsåret att den statliga inkomstskatten för de
mindre inkomsttagarna — där kommunalskattens storlek främst beror på
storleken av det kommunala ortsavdraget — blir mindre än vad utredningen
kalkylerat med; för de större inkomsttagarna blir effekten den motsatta.
Slutresultatet blir, som nyss anmärkts, att skattebortfallet under det första
tillämpningsåret blir något större än vad utredningen räknat med.»
Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts ifrågavarande förslag, får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kun^l. Maj :ts förevarande
proposition nr 91, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 10 §
1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig
inkomstskatt.
Stockholm den 3 april 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson,
Velander, Falk, Ramberg, Niklasson, Wehtje, Snygg och Spetz; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i
Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Nilsson i Kristinehamn, Gunnarsson,
Kärrlander, Henriksson och Nilsson i Svalöv.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:109 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 194 a1 i texten