Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om viss inskränkning av rätten att vid taxering för inkomst njuta avdrag för representation.

1951-02-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:3, Betänkande i anledning av väckt motion om viss inskränkning av rätten att vid taxering för inkomst njuta avdrag för representation.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

Nr

3.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om viss inskränkning av rätten att vid taxering för

inkomst njuta avdrag för representation.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, 1: 43,

av herrar Anderberg och Gustaf Karlsson har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta sådan ändring av kommunalskattelagen, att vid avdrag för

kostnader för representation utgifter för spritdrycker, tobak o. d. ej må

medräknas».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Syftet med den föreliggande motionen är att erhålla en begränsning av

den nuvarande avdragsrätten för representationskostnader.

Vad angår inkomst av rörelse stadgas i 29 § 1 mom. kommunalskattelagen,

att från bruttointäkten av rörelse avdrag må göras för allt, som är

att anse som driftkostnad.

Enligt 33 § samma lag må från intäkt av tjänst avdrag göras för samtliga

utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten,

såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på

sätt i 32 § 3 mom. nämnda lag är sagt, ej skall upptagas såsom intäkt. I

32 § 3 mom. stadgas, att såsom intäkt icke upptages vad av staten anvisats

till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade

kostnader. Vidare sägs i 4 mom. av sistnämnda paragraf, att är vid kommunal

eller enskild tjänst anvisad särskild ersättning för vissa med tjänsten

förenade kostnader, denna ersättning skall redovisas såsom intäkt.

I anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen utvecklas närmare innebörden

av dessa bestämmelser. Sålunda sägs i punkt 7), att till ersättning,

som anvisats av staten till bestridande av viss med tjänsten förenad kostnad

och som följaktligen ej är underkastad skatteplikt, räknas bl. a. bidrag

till representationskostnader, som är vissa statens tjänstemän anslaget.

I fråga om kommunal eller enskild tjänst sägs i punkt 4) av samma anvisningar,

att den anvisade ersättningen skall upptagas såsom intäkt och

de omkostnader, som skola därmed bestridas, avföras såsom omkostnader

för tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen icke förslår till kostnadernas

gäldande, får bristen avföras å intäkten av tjänsten i övrigt. Härvid

märkes dock, att, om det kan antagas, att den anvisade ersättningen

beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt åtgå till

täckande av de omkostnader, som skola därmed bestridas, större avdrag än

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

som svarar mot den anvisade ersättningen bör medgivas allenast om det

visas, att på grund av särskilda förhållanden ersättningen varit otillräcklig

för sådana skäliga omkostnader. Å andra sidan torde i dylikt fall ofta

kunna antagas, att den anvisade ersättningen i sin helhet åtgått till de

omkostnader, för vilka den avsetts, utan att särskild utredning i detta avseende

behöver lämnas. Avdrag med samma belopp som den anvisade ersättningen

torde i regel böra medgivas i de fall, då ersättningen ej överstiger

vad som av staten i motsvarande fall anvisas.

Beträffande inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet stadgas i 36 § kommunalskattelagen,

att från bruttointäkten avdrag må göras för kostnader,

som varit erforderliga för intäktens förvärvande.

Till belysande av rådande praxis i fråga om rätt till avdrag för representationskostnader

må här återgivas ett uttalande av regeringsrådet Adolf

Lundevall (se Skattehandbok s. 93):

»Avdrag för s. k. representationsutgifter medgives endast i sådana fall, då

dylika utgifter kunna betraktas såsom en nödvändig omkostnad för vederbörandes

förvärvsverksamhet. Utredning härom bör i regel lämnas av den

skattskyldige. För handelsresande gäller härvid att uppgiva ej allenast antalet

resedagar, utan även att utreda kostnadernas verkliga belopp samt de

omständigheter, som föranlett utgifterna. Endast sådana utgifter kunna

anses avdragsgilla, som motsvara vad som enligt hävdvunnen sed förekomma

vid avslut av affärer, däremot ej för uppvaktning av affärsvänner

å bemärkelsedagar o. d. I praxis plägar visas stor återhållsamhet vid medgivandet

av dylika avdrag. Utgifter som tyda på överdådig livsföring beskäras

till vad som anses skäligt för det syfte, representationen avser. För

representation i hemmet liksom större bjudningar över huvud, även sådana

å restauranger, medgives i regel icke avdrag; de måste merendels, även om

de hållas för s. k. affärsvänner, tillskrivas vederbörandes levnadsvanor, och

kostnaden därför betraktas såsom icke avdragsgill levnadskostnad. Kan det

däremot visas eller framgår av omständigheterna, att särskilda med förvärvsverksamheten

sammanhängande förhållanden nödvändiggjort utgiften,

torde avdrag för densamma kunna medgivas, även om representationen ägt

rum i hemmet. Den omständigheten, att särskilt anslag till representation

lämnats, kan härvid åberopas till styrkande att representation åligger den

skattskyldige; dock gäller i detta avseende såsom eljest, att anslaget verkligen

avser vad som uppgives och ej utgör förtäckt löneförmån.»

Frågan om en begränsning av avdragsrätten för representationskostnader

var föremål för behandling vid 1948 års riksdag. I en vid nämnda riksdag

väckt motion 1:92 (av herr Einar Eriksson) yrkades bl. a. att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag rörande

frågan om generell skatt på representation.

1948 års bevillningsutskott yttrade i sitt över motionen avgivna betänkande

nr 26 bl. a. följande:

»Den ifrågavarande avdragsrätten medför otvivelaktigt, såsom i motionen

påpekats, en viss risk för missbruk, nämligen så till vida, att även sådana

kostnader, som i själva verket äro att anse såsom personliga levnadskostnader,

kunna bliva avdragna vid taxeringen. Att avskaffa denna avdragsrätt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

torde emellertid vara helt uteslutet. I de fall, då kostnader för representation

äro nödvändiga vid fullgörande av tjänst eller vid idkande av rörelse,

bör avdrag härför givetvis vara medgivet. Det är dock angeläget, att obehöriga

avdrag i detta hänseende i möjligaste mån förhindras. Såvitt utskottet

kan finna, lärer detta icke kunna ske på annat sätt än att taxeringsmyndigheterna

noggrant granska vid taxeringen gjorda avdrag av detta slag.

Taxeringsmyndigheterna torde även ha sin uppmärksamhet riktad på sådana

avdrag, och myndigheternas praxis är vid tillämpningen mycket restriktiv.

Enligt vad för utskottet upplysts eftersträvas jämväl inom näringslivets

organisationer att uppnå en begränsning av representationens omfattning.

»

På hemställan av bevillningsutskottet lämnade riksdagen motionen utan

åtgärd.

I den nu föreliggande motionen bär anförts bl. a., att fall otvivelaktigt

kunde förekomma, då utgifter för representation vore motiverade och avdrag

borde medgivas vid inkomstbeskattningen, men det torde å andra sidan ej

heller kunna förnekas, att den s. k. representationen i många fall vore helt

överflödig och på intet sätt nödvändig för inkomstens förvärvande. Givetvis

ankomme det på beskattningsmyndigheterna att därvidlag granska de begärda

avdragen och söka hålla dem vid skäliga belopp, men denna uppgift

måste enligt sakens natur vara ytterligt svårbemästrad. Om, såsom ofta torde

ske, den skattskyldige sökte styrka sina uppgifters riktighet genom företeende

av restaurangnotor e. d., funnes dock ingen garanti för att just dessa

utgifter varit nödvändig representation, eller ens att notorna avsåge personer,

för vilka representationen ansetts erforderlig. Då representation utövats i

hemmet, bleve avvägningen än svårare. Avdragen för representationskostnader

uppginge mången gång till betydande belopp, och ofta torde den utövade

representationen i större eller mindre omfattning inrymma även utgifter för

spritdrycker och tobak. Det syntes motionärerna emellertid med mycket starka

skäl kunna ifrågasättas, om stat och kommun i form av minskade skatteintäkter

skulle bekosta dylika utgifter. Den del av representationskostnaden,

som avsåge spritdrycker, tobak o. d„ borde därför frånräknas, innan

avdrag medgåves. Särskild bestämmelse härom borde införas i kommunalskattelagen.

Utskottet. Enligt gällande bestämmelser är, vad angår inkomst av rörelse,

avdrag medgivet för representationskostnader, om och i den mån dessa kostnader

äro att anse såsom driftkostnader. Beträffande inkomst av tjänst gäller,

att avdrag för representationskostnader är medgivet, i den mån desamma

kunna anses utgöra kostnader för fullgörande av tjänsten. Då fråga är om

statlig tjänst, för vilken utgått särskilt bidrag till representationskostnader,

är detta bidrag icke underkastat skatteplikt. Vid beräkning av inkomst av

tillfällig förvärvsverksamhet må avdrag göras för representationskostnader,

som varit erforderliga för intäktens förvärvande. Med den föreliggande motionen

avses att åstadkomma en begränsning av avdragsrätten för nu berörda

kostnader i så måtto att den del av kostnaden som avser spritdrycker,

tobak o. d. skall frånräknas innan avdrag medgives.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

7

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår var frågan om en begränsning

av avdragsrätten för representationskostnader föremål för behandling

vid 1948 års riksdag. Nämnda års bevillningsutskott uttalade därvid

bl. a. att den ifrågavarande avdragsrätten otvivelaktigt medförde en viss risk

för missbruk, nämligen så till vida, att även sådana kostnader, som i själva

verket vore att anse såsom personliga levnadskostnader, kunde bliva avdragna

vid taxeringen. Såvitt utskottet kunde finna, vore det icke möjligt att

förhindra detta på annat sätt än att taxeringsmyndigheterna noggrant granskade

vid taxeringen gjorda avdrag av detta slag. Det påpekades jämväl att

myndigheternas praxis vid tillämpningen vore mycket restriktiv.

Till dessa av 1948 års bevillningsutskott framförda synpunkter kan utskottet

ansluta sig. Att på sätt motionärerna föreslagit i kommunalskattelagen

införa bestämmelser om att vissa utgifter i samband med representation icke

skulle vara avdragsgilla, anser utskottet icke böra ifrågakomma. Det avgörande

i detta hänseende måste vara, huruvida utgiften utgjort en nödvändig

omkostnad för intäktens förvärvande eller ej. Den stora återhållsamhet, som

i praxis visas vid medgivande av avdrag för representationskostnader, torde

så långt möjligt utgöra erforderlig garanti för att kostnader, som i själva

verket äro att anse såsom personliga levnadskostnader, icke bliva avdragna

vid taxeringen. Utskottet avstyrker sålunda det i motionen framställda yrkandet.

Vid behandlingen av den föreliggande frågan har inom utskottet gjorts

gällande, att svårigheterna för åstadkommande av en likformig och rättvis

beskattning på här förevarande område mindre hänförde sig till den prövning

av skäligheten av gjorda representationsavdrag, som det ålåge taxeringsmyndigheterna

att verkställa, än till det förhållandet att i många fall någon

granskning icke kunde komma till stånd beroende på att myndigheterna icke

hade vetskap om de gjorda avdragen. Huruvida åtgärder ägnade att medföra

en bättre ordning i detta hänseende äro möjliga att vidtaga är utskottet givetvis

icke berett att utan en närmare undersökning uttala sig om. Utskottet

vill emellertid i detta sammanhang erinra om att en teknisk översyn av kommunalskattelagen

för närvarande verkställes av 1950 års skattelagssakkunniga.

Det torde kunna förväntas att vid denna översyn jämväl frågan om

avdragsrätten för representationskostnader kommer under bedömande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 1:43 av herrar Anderberg och Gustaf Karlsson

om viss inskränkning av rätten att vid taxering för inkomst

njuta avdrag för representation icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 februari 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 2.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.