Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1951-04-17 · 53 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:31, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

1

Nr 31.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. m.,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 19 januari 1951 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 39, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379); samt

3) förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande

skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Propositionen innehåller förslag till normer för taxering av skogsfastighet.

Den nya metod för sådan taxering, som utarbetades av domänstyrelsen

år 1941 och som efter överarbetning förelädes riksdagen år 1944 (prop. nr

240/1944) — därvid riksdagen i princip uttalade sig för dess genomförande

men ansåg att därmed borde anstå till den närmast efter 1945 års allmänna

fastighetstaxering följande allmänna fastighetstaxeringen — föreslås

skola i ytterligare överarbetat skick antagas för tillämpning vid 1952

års allmänna fastighetstaxering.

Ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslag äro av följande

lydelse:

1) Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 9 och 10 §§ samt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 ävensom punkt 4 av anvisningarna till 9 §

samt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 22 § samma lag* 1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse se beträffande 9 § 1932:291, beträffande 10 § 1937:518, beträffande 22 § 1

mom. 1948: 223, beträffande punkt 4 av anvisningarna till 9 § 1944: 280, beträffande punkt 4

av anvisningarna till 22 § 1950:588 samt beträffande punkt 5 av anvisningarna till 22 § 1930:190.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 31.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

9 §■

Taxeringsvärde skall---pris (allmänna saluvärdet).

Område, som utgöres av skogsmark och växande skog, skall upptagas till

det värde, det kan anses äga vid uthålligt skogsbruk. Kan området eller del

därav anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark

eller till industriellt eller likartat ändamål än vid användning för

skogsbruk, skall dock området eller delen upptagas till allmänna saluvärdet.

Frälseränta uppskattas---— beräknas utgå.

(Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Vid taxering---- användes för jordbruk med binäringar eller skogs
bruk,

skolande därvid särskilt angivas vad av jordbruksvärdet som belöper å

skogsmark (skogsmarksvärde);

b. skogsvärde, varmed — — — och dylikt.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten---— det allmänna.

Har skog —- — -— tidigare medgivits.

Har växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken, må den

skattskyldige efter eget val njuta avdrag antingen med den del av köpeskillingen

eller den eljest erhållna valutan för skogen, som belöper på det

för ägaren gällande ingående virkesförrådet, eller med ett belopp motsvarande

värdet av det för skogen beräknade minsta producerande skogskapitalet

eller med skogens för ägaren gällande ingångsvärde.

Hemmavarande barn — -— ■— tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening----— nämnda gottgörelse.

Anvisningar

till 9 §.

4. För jordbruksfastighet till den del den utgöres av skogsmark och därå

växande skog skola, förutom vad nedan sägs, gälla de uppskattningsgrunder

varom stadgas i särskild instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Dylik fastighet skall, försåvitt ej beträffande densamma eller del därav

förekomsten av mervärde, som i punkt 5 här nedan avses, till annat föranleder,

upptagas efter det värde, den kan anses äga vid uthålligt skogsbruk.

Åtskillnad göres vid uppskattningen mellan skogsmark, växande skog och

särskild förmån å skogsmarken.

Såsom skogsmark skall, på sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsinstruktionen,

upptagas all icke odlad mark som, vare sig den vid tillfället är

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion. Till

skogsmark räknas icke s. k. impediment; sådan marks värde skall medräknas

vid värde,sättning av fastigheten i övrigt.

Särskild förmån å skogsmarken, såsom skogsbete, möjlighet till jakt,

byggnad å skogen, i den mån densamma ej bör anses inbegripen i sådant

normalt byggnadsbestånd å taxeringsenheten, som inräknas i de för inägorna

tillämpade enhetsvärden, servitutsrätt eller dylikt, skall uppskattas

för sig med särskilt belopp, och värdet av dylik förmån skall sålunda ej inräknas

i det skogsmarksvärde, som enligt 10 § skall särskilt angivas. Vid

dylik uppskattning skall alltid iakttagas, att uppskattning sker till det värde

förmånen har för den taxeringsenhet, varom fråga är. Om rationellt skogsbruk

bedrives å skogsmarken, må betesvärde åsättas endast såframt betet

plägar utnyttjas. Därest å skogsmark, varå rationellt skogsbruk ej bedrives,

bete ej plägar utnyttjas, torde detta i regel visa, att betet för ifrågavarande

fastighet har så obetydligt värde, att anledning att särskilt uppskatta detsamma

saknas. Skogskojor och liknande mera tillfälliga byggnader åsättas

intet särskilt värde, utan anses deras värde ingå i skogsmarkens värde.

Har på---till 10 §.

till 22 §.

4. Har skog---gällande ingångsvärde.

Med skogs — — — sålunda minskats.

Med ingående---av ingångsvärdet.

Vare sig — — — ursprungliga ingångsvärdet.

Är det--— samma tid.

Om avdrag--- —av skogen.

Om moderbolag-----för moderbolaget.

Exempel å--- ingående virke sförråd:

A. försäljer från sin fastighet 1 000 kubikmeter skog på rot för en köpeskilling

av 8 000 kronor. Vid taxeringen påföljande år visar han, att virkesförrådet

å fastigheten före avverkningen utgjorde 4 400 kubikmeter och

alltså efter avverkningen 3 400 kubikmeter. Då skogsmarkens areal vid senaste

fastighetstaxering utgjorde 80 hektar, därå med hänsyn till markens

godhetsgrad och skogens tillstånd den årliga tillväxten kan beräknas till 2

kubikmeter per hektar, är det sannolikt, att nämnda tillväxt utgjort sammanlagt

2 X 80 = 160 kubikmeter. Under den tid av 15 år, som A. innehaft

fastigheten, har således tillväxten utgjort 2 400 kubikmeter. A. gör vidare

sannolikt, att han under samma tid uttagit för husbehov i genomsnitt 40

kubikmeter om året eller tillhopa 600 kubikmeter samt att han för försäljning

avverkat 1 200 kubikmeter. Virkestillväxten uppgår således till 600 kubikmeter

mer än vad han tidigare avverkat å fastigheten. Virkesförrådet vid

hans förvärv av fastigheten kan alltså antagas hava utgjort 4 400 — 600 =

3 800 kubikmeter, vilket är det ingående virkesförrådet. Då efter den under

beskattningsåret gjorda försäljningen virkesförrådet utgjort 3 400 kubik
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

meter, har minskningen i det för honom gällande ingående virkesförrådet

utgjort 400 kubikmeter. A. gör vidare genom köpehandling rörande fastigheten

troligt, att av den av honom erlagda köpeskillingen å skogen belöpt

ett belopp av 11 400 kronor, motsvarande ett pris av 3 kronor per

kubikmeter. För minskningen av ingående virkesförrådet med 400 kubikmeter

är han således berättigad åtnjuta avdrag med 3 X 400 = 1 200

kronor. Detta avdrag får åtnjutas även om värdet å det efter avverkningen

kvarvarande virkesförrådet icke understiger den av honom för skogen erlagda

köpeskillingen.

Det för-----— 10 200 kronor.

Exempel å---i ingångsvärde:

B. försäljer —-- 10 000 kronor.

Ingångsvärdet har---det ursprungliga.

5. Har växande----ingående virkesförrådet);

eller ett belopp motsvarande värdet av det för skogen beräknade minsta

producerande skogskapitalet;

eller skogens — ---ovan sägs.

Härvid iakttages -—- --valutans belopp.

Såsom värde av minsta producerande skogskapital skall vid tillämpning

av nyss angivna bestämmelser anses — därest vid den allmänna fastighetstaxering,

som avslutats under eller närmast före det kalenderår, varunder

fastigheten avyttrats, för skogen vid produktion av barrskog antagits eller

skolat antagas högst 80-årig omloppstid —- ett belopp svarande mot tre

fjärdedelar av det vid nämnda taxering fastställda skogsmarksvärdet och,

om därvid för skogen antagits eller skolat antagas längre omloppstid, nedan

angiven multipel av nämnda skogsmarksvärde:

vid

»

»

90-årig omloppstid 1

100-årig » l1/*

110-årig » 2

120-årig » 3

130 årig » 4

vid 140-årig omloppstid 5

» 150-årig » 7

» 160-årig » 10

» 170-årig x 14

» mer än 170-årig omloppstid 18.

Exempel:

1) A. inköper ett till skogsbörd dugligt område om 10 hektar, vilket ligger

skoglöst, och planterar därå skog. Sedan mer än 10 år förflutit från

förvärvet, försäljer han till B. området för en köpeskilling, varav å den

växande skogen beräknas belöpa 1 800 kronor. Virkesförrådet uppgår då

till 360 kubikmeter. Vid senaste allmänna fastighetstaxering har skogsmarken

åsatts ett värde av 35 kronor per hektar. För skogen har därvid räknats

med en omloppstid av 120 år, varför såsom minsta producerande

skogskapital för skogen antages 3 X 35 = 105 kronor per hektar. Då i detta

fall icke finnes något för A. gällande ingående virkesförråd eller ingångsvärde,

är han berättigad till avdrag med 10 X 105 = 1 050 kronor, och det

belopp, som skall beskattas, blir följaktligen 1 800 — 1 050 = 750 kronor.

Samma skogsmark säljes ånyo 15 år efter B:s förvärv av densamma, när

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

därå finnes 40 kubikmeter virke per hektar eller tillhopa 400 kubikmeter

virke. Av den erhållna köpeskillingen belöper å den växande skogen 4 000

kronor. Avdrag har under innehavet av skogen icke medgivits för minskning

av ingångsvärde eller för minskning i ingående virkesförråd, vadan det för

B. gällande ingångsvärdet är 1 800 kronor och det för honom gällande ingående

virkesförrådet utgör 360 kubikmeter. Vid senaste allmänna fastighetstaxeringen

har för fastigheten skogsmarksvärdet fastställts till 35 kronor

per hektar och har alltjämt för skogen antagits en omloppstid av 120

år. B. är berättigad att åtnjuta avdrag antingen med det för honom gällande

ingångsvärdet, 1 800 kronor, eller med 10 X 3 X 35 = 1 050 kronor

eller med vad av den erhållna köpeskillingen belöper å det för honom gäl
360
lande

ingående virkesförrådet, d. v. s. jqq X 4 000 = 3 600 kronor. Därest

den skattskyldige begär att få åtnjuta avdrag med sistnämnda belopp, skall

till beskattning tagas 4 000 — 3 600 = 400 kronor.

2) C. ärver en fastighet, vars skogsvärde enligt senaste taxering utgör

15 000 kronor. Under de närmast följande åren verkställer han avverkningar

och får vid taxeringarna åtnjuta avdrag på sådant sätt, att det ingående

virkesförrådet, vilket antages hava ursprungligen utgjort 3 000

kubikmeter, anses hava nedgått till 2 000 kubikmeter och skogens ingångsvärde

anses hava nedgått till 10 000 kronor. C. försäljer fastigheten

efter ytterligare några år, då virkesförrådet stigit till 2 400 kubikmeter,

och vid taxering nästfoljande år gör han troligt, att av den erhållna

köpeskillingen å skogen belöpt ett belopp av 11 000 kronor. C. är då berättigad

att åtnjuta avdrag antingen med det för honom gällande ingångsvärdet

10 000 kronor, eller med belopp motsvarande värdet av det för skogen

beräknade minsta producerande skogskapitalet, vilket i förevarande

fall antages utgöra 6 000 kronor, eller med X H 000 = 9 167 kronor,

vilket belopp utgör vad av den erhållna köpeskillingen belöper å det för C.

gällande ingående virkesförrådet. Av de på dessa olika sätt beräknade avdragsbeloppen

är avdraget för ingångsvärdet, 10 000 kronor, störst. Därest

C. begär avdrag med detta belopp, tages till beskattning 11 000 — 10 000 —

1 000 kronor. Hade däremot av den erhållna köpeskillingen å skogen belöpt

mindre belopp än 10 000 kronor, hade avdrag ej fått ske med högre belopp

än det, vilket upptagits såsom intäkt genom skogens försäljning.

Denna lag träder i kraft, såvitt angår 9 och 10 §§ samt punkt 4 av anvisningarna

till 9 §, den 1 januari 1952 och i övrigt den 1 januari 1953; dock

skola 9 och 10 §§ samt punkt 4 av anvisningarna till 9 § i sin nya lydelse

lända till efterrättelse redan före förstnämnda dag såvitt angår 1952 års

allmänna fastighetstaxering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

2) Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 58 § 1 inom., 59 § 1 inom., 60 § 2 inom., 62 §

2 mom. och 65 § taxeringsförordningen den 28 september 1928‘ skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

58 §.

1 mom. Angående skyldighet dels för statens skogsforskningsinstitut

att före allmän fastighetstaxering fastställa centrala skogstaxeringsanvisningar

samt till länsstyrelserna avlämna arealuppgifter in. m. dels ock för

domänstyrelsen att före sådan taxering till länsstyrelserna lämna uppgifter

rörande virkespriser m. m. stadgas i skogsvärderingsinstrulctionen.

Det åligger landskamreraren att, med biträde av skogssakkunnig, på

grundval av anvisningar och uppgifter som nu sagts samt i mån av behov

inhämtade upplysningar upprätta förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar

varom likaledes är stadgat i skogsvärderingsinstruktionen.

59 §.

1 mom. Senast den — — — och skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning

av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering

och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna

saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock för

övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda

värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 58 § 1 mom.

andra stycket upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar ävensom,

i den mån så finnes erforderligt, förslag till särskilda anvisningar

jämväl i andra hänseenden, såsom angående redovisningen av olika ägoslag,

värdesättning av övrig mark och bete å skogsmark med mera. Avser sammanträdet

överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet,

skola redogörelserna och förslagen därefter lämpas.

För sådana---för taxeringen.

Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog skola på

grundval av de förslag, som av landskamreraren avgivas, fastställas lokala

skogstaxeringsanvisningar.

Länsstyrelsen har---förda protokollet. 1

1 Senaste lydelse se beträttande 58 § 1 mom., 62 § 2 mom. och 65 § 1944: 281 samt beträttande

59 § 1 mom. 1943:855.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 1

60 §.

2 inom. Efter det sammanträden enligt 59 § 1 och 2 mom. hållits, har

länsstyrelsen att skyndsamt till ordföranden i den beredningsnämnd å landet

eller fastighetstaxeringsnämnd i stad, som i varje särskilt fall vederbör,

översända dels de i 18 § omförmälda uppgifterna, dels de för nämndens

distrikt fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna.

62 §.

2 mom. Vid beredningsnämndens första sammanträde skall ordföranden,

innan taxeringsarbetet tager sin början, avgiva noggrann redogörelse

ej mindre rörande de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 § 1 mom.

omförmälda sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å

detta sammanträde ansetts böra inom distriktet tillämpas, än även rörande

samtliga de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som förekommit

under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering, samt de slutsatser

beträffande fastigheternas allmänna saluvärde i orten, som enligt

ordförandens mening kunna dragas av de vid dessa köp tillämpade priser.

Finnas inom distriktet fastigheter med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas

upplysning rörande det virkesförråd, som i medeltal per hektar finnes

inom länet eller vederbörlig del därav, och dess fördelning på trädslagsklasser

och förrådsgrupper samt, i förekommande fall, trädslag ävensom

rörande innehållet i övrigt av de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

Redogörelsen ävensom beredningsnämndens mening härom böra protokollföras.

Härefter åligger---i distriktet.

65 §.

Ordförande i----i 64 a §;

b) att före fastighetstaxeringsnämndens sammanträde granska de från

beredningsnämndernas ordförande enligt 64 § inkomna längderna och övriga

handlingar och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna

tillämpat de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 § 1 mom. omförmälda

sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å detta sammanträde

ansetts böra komma till användning inom vederbörande beredningsdistrikt,

ävensom huru beredningsnämndernas uppskattning av virkesförrådet

och dess fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper samt, i

förekommande fall, trädslag överensstämmer med uppgifterna härom i de

vid sistnämnda sammanträde fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna.

c) att vidtaga----och längder.

Ordförande i----d) sägs.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

3) Förslag

till

förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande

skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Härigenom förordnas, att vid taxering av fastighet skola jämte de föreskrifter,

som meddelas i kommunalskattelagen, tillämpas följande uppskattningsgrunder.

A. Allmänna värderingsgrunder.

Skogsmark med därå växande skog skall värderas med hänsyn till markens

produktionsförmåga, det tillstånd vari den växande skogen befinner

sig samt den avkastning i penningar som med beaktande av dessa omständigheter

kan antagas för framtiden bliva uttagen under förutsättning

att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk kommer att där

bedrivas.

Skogens avkastning av virke kommer att innefatta successiva uttag av

dels den skog, som redan finnes, dels framdeles uppväxande skog. Härvid

kunna olika utvecklingsförlopp med skilda uttagsprogram ifrågakomma,

beroende på växlande skogliga och ekonomiska förutsättningar. För större

områden med väsentligen likartade skogliga förhållanden (tillväxtområden)

bestämmas med ledning av material från riksskogstaxeringarna för olika

trädslag vissa typiska sadana utvecklingsförlopp med olika omloppstider.

Skogarna i riket inordnas under de kategorier med skilda uttagsprogram,

som sålunda erhållas, och de framtida virkesavkastningarna antagas för

varje skog utfalla i enlighet med vad som förutsättes i utvecklingsförloppet

för den kategori vartill skogen hänförts.

Eftersom det ej kan förutses vilka priser virket vid avverkningen kommer

att betinga, göras för beräkning av det framtida utbytet i penningar

vissa antaganden beträffande priserna. Priserna å rotstående skog av olika

slag bestämmas sålunda för olika avsättningslägen inom särskilda prisområden.

Till grund för prissättningen läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser

under de närmaste fem kalenderåren innan taxeringen påbörjas

(priser enligt femårsregeln). Den vid taxeringstillfället sålunda antagna

prisnivån förutsättes bliva bestående och gällande för framtida avverkningar.

Om det antages, att de beräknade framtida virkesavkastningarna från en

skog uppskattas i penningar enligt de för ifrågavarande taxering bestämda

priserna, därvid beträffande varje års avkastning avdrag göres för beräknade

allmänna kostnader, samt att de sålunda erhållna nettoavkastningarna

i penningar diskonteras till nuvärden och dessa sammanläggas, erhålles det

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

belopp, som utgör skogsmarkens och den växande skogens hela nuvärde

(s. k. förväntningsvärde). Det är detta värde som taxeringen avser att

utröna.

För taxeringen verkställes emellertid ej direkt uppskattning av de framtida

årsavkastningarna, utan förfares på följande sätt.

Uppskattning sker av dels markens produktionsförmåga (godhetsgrad),

dels den växande skogens förråd av träd som nå över brösthöjd (mätbart

virkesförråd). Uppskattningen sker med fördelning av detta förråd å vissa

trädslag och diameterklasser (trädslagsklasser och förrådsgrupper). Förväntningsvärdet

bestämmes med ledning av rotvärdet per skogskubikmeter

(skogskubikmeterpriset) för ett grövre och ett klenare tgpträd inom varje

trädslagsklass i varje avsättningsläge samt vissa på förhand uträknade, i

tabeller för olika fall angivna förvandlingstal, markvårdefaktörer och skogsvärdefaktorer.

Med utgångspunkt från relationen mellan skogskubikmeterpriserna

för det grövre och det klenare typträdet (prisrelationen) giva dessa

faktorer siffermässigt uttryck åt det förhållandet att å ena sidan skogen

tillväxer och virkets kvalitet ändras, men att å andra sidan nuvärdet av

varje framtida årsavkastning utgör endast det efter viss räntefot diskonterade

värdet av denna. Avdrag göres vid uppskattningen med det beräknade

nuvärdet av framtida allmänna kostnader för skogsbruket.

Särskilda värden skola Aid taxeringen åsättas skogsmarken och den växande

skogen. Såsom värde å skogsmarken redovisas därvid, oavsett om

därå finnes virkesförråd, med ledning av tabellerna det värde som med

hänsyn till markens godhetsgrad skulle tillkomma marken, om därå ej funnes

något virkesförråd (skogsmarksvärdet), medan såsom värde å den

växande skogen, likaledes med ledning av tabellerna, redovisas återstoden

av det sammanlagda nuvärdet å skogsmarken och den växande skogen

(skogsvärdet). Redovisning sker på sätt nu angivits utan hinder av att i

verkligheten den del av skogsmarkens värde, som tillgodogöres genom tillväxten

av det befintliga virkesförrådet, ej är skild från detta förråds förhandenvarande

värde utan lösgöres först när det avverkas.

I viss nedan angiven ordning beaktas onormal förekomst av kalmark.

Att särskilda förmåner å skogsmark — såsom skogsbete, möjlighet till

jakt, andra byggnader å skogen än skogskojor och liknande mera tillfälliga

byggnader, servitutsrätt o. dyl. — skola beaktas i annan ordning än i denna

instruktion angives, framgår av punkt 4 av anvisningarna till 9 § och punkt

2 av anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen.

B. Bestämmelser rörande uppskattningen.

1. Vad som förstås med skogsmark.

Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark som, vare sig den

vid tillfället är skogbärandc eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion.

Till skogsmark hänföras således även ljungmark och annan dylik

mark, som av ålder ligger skoglös, såframt marken kan anses lämpa sig för

skogsproduktion.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

Såsom skogsmark skall däremot ej upptagas sådan skoglös eller obetydligt

trädbevuxen ängsmark, som, ehuru den visserligen kan användas för

skogsproduktion, i främsta rummet utnyttjas för foderproduktion genom

bete eller slätter och som med god hushållning även bör användas därtill,

vare sig den är att betrakta såsom kultiverad betesäng eller den är hänförlig

till naturlig betes- eller slåtteräng. Skogbevuxen s. k. hagmark skall, i den

mån den utnyttjas såsom kultiverad betesäng, ej heller redovisas såsom

skogsmark. Med kultiverad betesäng avses sådan icke i vanlig mening under

plog lagd, i huvudsak foderproducerande men ej sällan något trädbevuxen

betesmark, som för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed

förstås sådana åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning,

gödsling, frösådd m. m.

Till skogsmark räknas ej impediment. Till impediment hänföras myrar

(mossar och kärr), berg, fjäll och dylika områden, vilka på grund av klimatiska

förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist eller

de lösa jordlagrens ringa djup är av sådan beskaffenhet att någon egentlig

skogsproduktion där icke kan påräknas.

Värdet av mark som icke skall upptagas såsom skogsmark ävensom, i

förekommande fall, av bete å skogsmark skall, på sätt framgår av punkt 4

av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen, inräknas i värdet av fastigheten

i övrigt.

2. Areal skogsmark.

Arealen skogsmark beräknas, såvitt angår statens och andra allmänna skogar,

med ledning av officiella uppgifter, som meddelas av domänstyrelsen

eller som eljest finnas tillgängliga; såvitt angår enskilda skogar under ordnad

hushållning, för vilka tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar finnas

tillgängliga, med ledning av uppgifter i dessa; samt, såvitt angår övriga

skogar, med ledning av uppgifter från jordregister, ekonomiska kartverk

eller andra offentliga handlingar, så ock efter ingivna deklarationer och

andra upplysningar som kunna införskaffas.

3. Rikets indelning i tillväxtområden.

För taxeringen indelas riket, med hänsyn till olikheter i skogsmarkens

produktionsförmåga och det sätt varpå skogsbruket bedrives, i sex tillväxtområden

omfattande:

område I Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker, Jämtlands län

samt Särna och Idre socknar av Kopparbergs län; område II Norrbottens

och Västerbottens läns kustland, Västernorrlands län och av Gävleborgs län

Hälsingland; område III övriga delar av Gävleborgs och Kopparbergs län

samt Nyskoga, Södra Finnskoga, Norra Finnskoga, Dalby och Norra Ny

socknar av Värmlands län; område IV övriga delar av Svealand ävensom

Gotlands län; område V Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län; samt område VI Blekinge,

Kristianstads, Malmöhus och Hallands län.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

11

4. Markens godhetsgrad.

Markens godhetsgrad uppskattas med hänsyn till den virkesavkastning

som framdeles kan förväntas från den, om den utnyttjas nöjaktigt. Godhetsgraden

skall bestämmas efter markens beskaffenhet utan hänsyn till den

därå växande skogens tillstånd och är således icke beroende av om den

faktiska produktionen under den närmaste tiden kan beräknas bliva hög

eller låg. Godhetsgyaden är likaledes oberoende av det sätt varpå virkesavkastningen

utnyttjas eller kan utnyttjas.

Markens godhetsgrad angives för visst tillväxtområde i fyra eller, om förhållandena

därtill föranleda, flera godhetsklasser. För varje län eller, där

olika delar av ett län ligga inom olika tillväxtområden, för varje sådan del

av län angives, där så ske kan med ledning av riksskogstaxeringarna, i de

lokala skogstaxeringsanvisningar, varom sägs under F. här nedan, vilka

godhetsklasser som där ifrågakomma.

Godhetsgraden uppskattas antingen med ledning av vad som är känt

exempelvis genom uppgifter i skogsuppskattningshandlingar för ifrågavarande

mark eller genom jämförelse med medelgodheten hos övrig mark i

trakten. Vid bedömande av godhetsgraden må vid tidigare taxeringar fastställda

siffror för bonitet tjäna till ledning.

5. Virkesförrådets uppskattning.

a) Det å skogen befintliga mätbara virkesförrådet uppskattas med fördelning

på trädslagsklasser och förrådsgrupper. Trädslagsklasserna äro barrskog,

ordinär lövskog (företrädesvis björk, asp och al) samt ädel lövskog

(företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind och lönn). Beträffande barrskog

upptagas såsom särskilda förrådsgrupper 1) träd med en diameter

vid brösthöjd av 25 centimeter och däröver (grov barrskog), 2) träd med

en diameter vid brösthöjd av 15 intill 25 centimeter (medelgrov barrskog)

och 3) träd med en diameter vid brösthöjd av intill 15 centimeter (klen

barrskog). Ordinär lövskog ävensom ädel lövskog fördelas vardera å två

förrådsgrupper, den ena omfattande träd som vid brösthöjd i diameter hålla

25 centimeter eller mera (grov ordinär lövskog och grov ädel lövskog), den

andra omfattande träd av mindre diameter vid brösthöjd (klen ordinär lövskog

och klen ädel lövskog).

b) Virkesförrådet skall för varje förrådsgrupp angivas i kubikmeter fast

mått på barlc (skogskubikmeter), d. v. s. den virkeskvantitet som erhålles

genom uppskattning med ledning av massatabeller av det å rot uppmätta

virket. Träd, som äro så förstörda genom röta eller annorledcs att de anses

hänförliga till s. k. »uppenbara vrak», medtagas ej.

c) Därest det beträffande viss barrskog ej finnes anledning antaga att

sammansättningen av den mcdelgrova och den klena skogen avsevärt avviker

från den vid förhandenvarande förekomst av grov skog normala, må

en mera summarisk uppdelning av virkesförrådet ske, därvid angives allenast,

med en noggrannhet av minst tiotal procent, det i virkesförrådet ingående

förrådet av grov barrskog samt, då bestämmelserna i punkt It till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

lämpas, med en noggrannhet av minst tjugufemtal procent, förekomsten av

gran. En efter omständigheterna lämpad summarisk uppdelning av virkesförrådet

må ske jämväl beträffande lövskog, om ej ett i huvudsak riktigt

taxeringsresultat därigenom äventyras.

Sådan summarisk uppskattning som ovan sagts må ej ske, där tillfredsställande

uppgifter för en fullständig uppskattning äro för handen.

6. Skogskubikmeterpris.

a) De skogskubikmeterpriser för ett grövre och ett klenare typträd, som

skola läggas till grund för uppskattningen, fastställas beträffande varje

trädslagsklass enligt den prisnivå som skall tillämpas vid taxeringen; priserna

fastställas för olika avsättningslägen inom visst område med i huvudsak

enhetlig prisbildning i ett län (prisområde). Grövre typträd inom en

trädslagsklass är ett träd som vid brösthöjd håller 30 centimeter, klenare

typträd ett träd som vid brösthöjd håller 20 centimeter.

För fastställande av skogskubikmeterpriset måste bestämmas dels hur en

skogskubikmeter skall anses vara sammansatt [se b) här nedan], dels hur

de däri ingående sortimenten skola prissättas [se c) här nedan].

b) En skogskubikmeter av visst typträd anses vara sammansatt av de

sortiment, som antagas kunna utvinnas från ett sådant träd, om det avverkas.

Prisberäkningen skall grundas på vissa för ett apteringsområde av statens

skogsforskningsinstitut efter samråd med skogsstyrelsen fastställda

enhetliga förutsättningar beträffande typträdens stamform, barktjockleken

hos desamma och deras kvalitet samt deras uppdelning på stamdelar av

olika grovlek enligt en antagen grundaptering. Med utgångspunkt från dessa

förutsättningar fastställes vid taxeringen i vilken utsträckning olika sortiment

av skilda trädslag skola med hänsyn till å orten förefintliga avsättningsmöjligheter

anses där ingå i det ifrågavarande typträdet. Uppdelningen

på sortiment behöver ej göras mer detaljerad än som kan anses erforderligt

för en nöjaktig beräkning av skogskubikmeterpriserna.

Ett typträd skall representera hela den trädslagsklass det avser och får

sålunda anses vara sammansatt av de trädslag, som ingå i trädslagsklassen,

i ungefär samma proportion som dessa förekomma inom prisområdet. Det

kan emellertid vid taxeringen vanligen anses tillfyllest att låta träd av ett

eller flera inom trädslagsklassen förhärskande trädslag företräda trädslagsklassen

i dess helhet. Att särskilda typträd dock stundom skola finnas för

olika grupper av en trädslagsklass och i regel för tall och för gran, framgår

av punkt 11.

c) Det skogskubikmeterpris, som vid taxeringen skall tillämpas för visst

typträd i visst avsättningsläge, erhålles genom att beräkna nettopriser för

samtliga sortiment av det virke, som ingår i ifrågavarande skogskubikmeter,

enligt den prissättning, som vid taxeringen skall gälla för de olika sortimenten,

och sammanlägga dessa nettopriser. Till utgångspunkt för beräkningen

tagas de vid taxeringen gällande femårsmedeltalen för bruttopriserna å de

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 13

olika sortimenten i orten. Från dem avdragas motsvarande femårsmedeltal

för direkta avverknings- och transportkostnader, såsom kostnader för huggning,

körning, flottning eller annan transport till den plats, för vilken bruttopriserna

gälla, direkt arbetsledning, avinätning och intumning, tillfälliga

kojbyggnader, vintervägar och lastplatser, olycksfalls- och försäkringsavgifter

i den mån de äro direkt hänförliga till drivningsarbetet, så ock skogsvårdsavgifter.

Vid kostnadernas beräkning skall beaktas i vad mån större

eller mindre arbete erfordras för utdrivningarna på grund av körvägarnas

längd och beskaffenhet, flottningsförhållanden m. m. Olika nettopriser

framkomma härigenom för olika avsättningslägen. Avdraget skall avse kostnader

som äro representativa för skogens genomsnittliga avsättningsförhållanden.

Vid prisberäkningen skall iakttagas, att de för kubikmassa, uttryckt i

brukliga handelsmått för sortiment, angivna priserna måste överföras till

skogskubikmeterpriser för de båda typträden. Härvid skola av statens skogsforskningsinstitut

i samråd med skogsstyrelsen fastställda omräkningstal

för förvandling av priserna i brukliga handelsmått till priser å verklig kubikmassa

fast mått på bark i erforderlig utsträckning tjäna till ledning.

De i typträden ingående sortimenten kunna i regel antagas vara desamma

för alla skogar av visst slag inom ett prisområde. Hänsyn till variationer i

avverknings- och transportkostnader och det av dessas storlek betingade

nvsättningsläget kan tagas genom fördelning av skogarna på ett antal omkostnadsklasser.

För de allra flesta fall kunna därför tillämpliga skogskubikmeterpriser

uträknas centralt för län eller del av län. Uppgifter rörande

sådana skogskubikmeterpriser skola intagas i de lokala skogstaxeringsan

visningarna.

d) Jämlikt de grunder, som skola vid taxeringen tillämpas enligt bestämmelser

av statens skogsforskningsinstitut, meddelade i samråd med skogsstyrelsen,

skall, på sätt utvecklas under D. här nedan, vid den antagna

apteringen av visst typträd i angiven utsträckning hänsyn tagas till tekniska

fel i virket. Uppenbara vrak medtagas enligt punkt 5 b) ej i det mätbara

virkesförrådet. Om emellertid i viss skog tekniska fel skulle förekomma

i en utsträckning som uppenbarligen överstiger vad som i dylik ordning

beaktats, må på sätt och inom gränser, som angivas i de lokala skogstaxeringsanvisningarna,

därav betingat avdrag ske vid skogskubikmeterprisets

fastställande.

När här avsett avdrag göres, skola skälen därför angivas, och skall grunden

för beräkningen beträffande varje berörd förrådsgrupp antecknas i

taxeringslängden.

\

7. Avdrag för allmänna kostnader.

Nuvärdet av avdraget för allmänna kostnader för skogsbruket avser kostnader

för förvaltning och bevakning, för skogens vård, för föryngrings- och

skyddsåtgärder, för väg- och dikesunderhåll samt för skogsindelning, sådana

övriga kostnader för fasta anläggningar och fast arbetskraft som ej

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

inrymmas i direkta avverknings- och transportkostnader, så ock sådana till

omkostnader hänförliga skatter som ej annorledes beaktats. Nuvärdet av

sagda kostnader beräknas till 33 procent av det värde, som skulle tillkomma

skogsmarken och den växande skogen om dylikt avdrag ej medgåves. Avdraget

verkställes genom att från skogskubikmeterpriset avräknas 33 procent

av detta. Är avsättningsläget för en skog så ogynnsamt att en väsentlig del

av den till gagnvirke användbara virkesavkastningen enligt förutsättningarna

för värderingen saknar rotvärde, eller äro på grund av naturförhållandena

särskilda föryngringssvårigheter uppenbarligen för handen, och

måste därför skogen skötas med anlitande av en onormalt stor del av avkastningens

värde, må avdraget för allmänna kostnader efter prövning i

varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej mer än att

avdraget från skogskubikmeterpriset uppgår till högst hälften av detta. Inom

vilket område sådan höjning får ske skall angivas i de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

Höjning som nu sagts av ifrågavarande avdrag må

ock ske, där trängande behov föreligger att inom en nära framtid i en omfattning

uppenbarligen överstigande den normala uppföra enkom för skogsbrukets

behov avsedda byggnader, vilka måste antagas icke kunna i huvudsak

förräntas genom uthyrning eller dylikt.

S. Skogsvårdefaktorer och markvärdefaktorer.

På sätt framgår av punkterna 5 och 6 verkställes uppskattning av virkesförrådet,

fördelat på trädslagsklasser och förrådsgrupper, och bestämmas

skogskubikmeterpriser som vid taxeringen skola gälla för typträden inom

respektive trädslagsklasser. Däremot fastställas ej dylika priser för träd av

annan storlek. Förhållandet mellan skogskubikmeterpriserna för typträden

inom en trädslagskla&s (prisrelationen) kommer nämligen att bestämma

priserna för samtliga förekommande dimensioner inom klassen. Detta sker

med tillämpning av skogsvärde- och markvärdefaktorerna, genom vilka tilllika

beaktas, dels att å en skog normalt finnas plantor som ännu ej nått

brösthöjd, dels att befintliga träd, när de förutsättas bliva avverkade, komma

att vara grövre än vid taxeringstillfället och då komma att hava ett därav

betingat pris, dels att å skogsmarken komma att uppväxa nya skogsgenerationer

vilka måste medräknas vid bestämmande av förväntningsvärdet

å skogen.

Skogsvärde- och markvärdefaktorer angivas i särskilda av Kungl. Maj :t

på sätt nedan under C. sägs fastställda tabeller.

9. Skogsvärdet.

Den växande skogens värde (skogsvärdet) erhålles genom att multiplicera

virkesförrådet inom varje förrådsgrupp å skogen med dels det med

avdrag för allmänna kostnader reducerade skogskubikmeterpriset å det

grövre typträdet för ifrågavarande trädslagsklass och omkostnadsklass, dels

den skogsvärdefaktor som för ifrågavarande förrådsgrupp, godhetsklass»

omloppstid och prisrelation inom tillväxtområdet angives i den av Kungl.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

Maj :t fastställda tabellen, samt därefter sammanlägga de sålunda för varje

förrådsgrupp erhållna beloppen.

För sådana trakter inom tillväxtområde II eller III, som gränsa mot ett

nordligare tillväxtområde, må i den utsträckning som bestämmes i de lokala

skogstaxeringsanvisningarna tillämpas skogsvärdefaktorer svarande mot

en längre omloppstid än den i tillväxtområdet för ifrågavarande godhetsklass

å marken i allmänhet antagna.

10. Skogsmarksvärdet.

Skogsmarksvärdet beräknas — vare sig å marken finnes mätbart virkesförråd

eller ej och oavsett beskaffenheten av den befintliga skogen — såsom

om skogsmarken utnyttjades endast för produktion av barrskog med

den för vederbörande tillväxtområde och godhetsklass genomsnittliga sammansättningen

av tall och gran d. v. s. såsom om hela virkesförrådet utgjordes

av sådan skog. Värdesättningen sker med ledning av skogskubikmeterpriserna

å tvenne för ändamålet konstruerade typträd (jfr punkt 6 a) bestående

av tall och gran i sådan sammansättning. Skogskubikmeterpriserna

å nämnda typträd erhållas genom att sammanlägga så stora andelar av

skogskubikmeterpriserna för vederbörande typträd inom vartdera trädslaget

som svara mot den antagna sammansättningen.

Å skogsmark av så hög godhetsklass i tillväxtområde VI att ädel lövskog

där normalt förekommer i större utsträckning sker värdesättningen under

beaktande även av trädslag inom denna trädslagsklass. I de av Kungl. Maj :t

fastställda tabellerna uttryckes emellertid markvärdefaktorn även för sådan

mark efter erforderlig omräkning såsom en markvärdefaktor för barrskog

som ovan sagts.

Det med avdrag för nuvärdet av allmänna kostnader reducerade skogskubikmeterpriset

för det grövre typträdet inom barrskog, varom ovan sagts,

multipliceras alltså oavsett den växande skogens beskaffenhet alltid med den

markvärdefaktor, vilken i den av Kungl. Maj :t fastställda tabellen angives

för ifrågavarande godhetsklass vid den prisrelation som betecknar förhållandet

mellan skogskubikmeterpriserna å de ifrågavarande båda typträden.

Härigenom erhålles värdet å skogsmark per hektar. Där på sätt i föregående

stycke sagts hänsyn skall tagas även till förekomsten av ädel lövskog,

iakttages att i vederbörande tabell skilda markvärdefaktorer upptagas för

olika värdeförutsättningar i avseende å den ädla lövskogen. Skogsmarksvärdet

för en hel skog utgör produkten av värdet å skogsmarken per hektar

och det vid taxeringen utrönta antalet hektar skogsmark å skogen.

Utgöres skogsmark till större eller mindre del av sammanhängande kalmarksområden,

vilka av ålder ligga skoglösa och ej kunna göras skogbärande

utan kulturåtgärder, må värdet av dessa områden nedsättas till lägst

hälften av det enligt ovan angivna bestämmelser uppskattade värdet. Därest

det kan antagas att av den skogsmark å en taxeringsenhet, som återstår

sedan dylika sammanhängande kalmarksområden undantagits, mer än fem

procent utgöres av kalmark, må värdet å så stor del av den återstående kalmarken,

som överskjuter fem procent, reduceras med en tredjedel.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

Därest skogsmarken till en fastighet är av sådan beskaffenhet att vid dess

värdesättning hänsyn enligt ovan skall tagas till förekomsten av ädel lövskog

samt det kan antagas att fastigheten till mer än 25 procent är bevuxen

med dylik skog, må värdet å den överskjutande delen av den med ädel lövskog

bevuxna marken likaledes reduceras med en tredjedel.

Genom nedsättning som i de båda föregående styckena sagts må dock värdet

å den skogsmark nedsättningen avser ej nedbringas under det värde

som skulle tillkomma marken vid användning för annat ändamål än skogsbruk,

häri ej inbegripet värdet av sådan förmån å skogsmarken som enligt

punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen ej skall inräknas i

skogsmarkens värde.

För sådana trakter inom ett tillväxtområde, som gränsa mot ett nordligare

tillväxtområde, må i den utsträckning som bestämmes i de lokala

skogstaxeringsanvisningarna procentuellt avdrag göras å det markvärde,

som framkommer i tabellerna, enligt grunder som där angivas.

11. Förfarandet vid prisvariationer inom en trädslagsklass.

Uppdelningen på de tre trädslagsklasserna barrskog, ordinär lövskog och

ädel lövskog betingas främst därav att för var och en av dem kunna antagas

i huvudsak lika tillväxtförhållanden och ensartad avverkningsordning,

varav följer att för varje sådan klass skola gälla gemensamma skogsvärdefaktorer.

I det föregående har antagits att även gemensamma skogskubikmeterpriser

bestämmas för varje trädslagsklass, och att till följd därav

typträden i princip skola anses vara sammansatta av förekommande olika

trädslag inom varje trädslagsklass. Emellertid är det beträffande barrskog

normalt, beträffande ädel lövskog vanligt och beträffande ordinär lövskog

möjligt, att inom trädslagsklassen priserna för olika trädslag så variera att

gemensamma skogskubikmeterpriser skulle framstå såsom olämpliga. I dylika

fall skola de olika trädslagen gruppvis eller vart för sig i avseende å uppskattning

av virkesförråd och bestämmande av skogskubikmeterpriser behandlas

såsom om de utgjorde en hel trädslagsklass. I fråga om förfarandet

vid prissättningen kan åtskillnad mellan de olika trädslagen göras redan

vid den antagna aptering, varom statens skogsforskningsinstitut i samråd

med skogsstyrelsen meddelar föreskrifter, eller först vid den uppdelning

på sortiment som verkställes vid taxeringen. Beträffande trädslag, för vilka

sålunda särskild prissättning skall ske, anknytes denna till typträd av vederbörlig

grovlek inom ifrågavarande trädslag. För den eller de prisrelationer,

som framkomma genom jämförelse mellan skogskubikmeterpriserna å typträden

inom varje trädslag eller grupp av trädslag, uppsökas i vederbörlig

tabell de beträffande trädslagsklassen i sin helhet gällande skogsvärdefaktorerna,

och uppskattningen av skogsvärdet sker med ledning av dessa och

de fastställda skogskubikmeterpriserna för trädslaget eller gruppen av trädslag.

Markvärdet bestämmes däremot alltid på sätt i punkt 10 sägs.

Inom trädslagsklassen barrskog skola regelmässigt tall och gran behandlas

såsom skilda grupper med iakttagande att, där andra slag av barrträd

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

förekomma, de efter omständigheterna sammanföras med ettdera av dessa

trädslag. Därest inom visst trädslag — på grund av växlande stamform och

grenighet in. in. hos träden — skogen i avseende å kvalitet och användbarhet

till gagnvirke företer sådana olikheter att skilda prissättningsgrunder finnas

böra tillämpas, kan en uppdelning av detta trädslag ske på skilda

grupper.

12. Om nedsättning i visst fall av skogsvärde eller skogsmarksvärde.

Belastas skogsområde av servitut eller annan liknande rättighet, kan därav

föranledas nedsättning av skogsvärdet eller skogsmarksvärdet. Grunden

för nedsättningen bestämmes med hänsyn till omständigheterna i det särskilda

fallet. Om nedsättningen och grunden för densamma skall anteckning

ske i taxeringslängden.

13. Uppskatt ning senhet.

Uppskattningen verkställes för hela skogen å taxeringsenheten med hänsyn

till där genomsnittligt rådande förhållanden beträffande godhetsgrad,

avsättningsläge m. in. En avvägning företages i olika avseenden mellan skogens

olika delar enligt sådan grund som i varje avseende finnes lämplig.

Råda beträffande olika delar av skogen å en taxeringsenhet i skogligt avseende

väsentligt skilda förhållanden, må dock, om taxeringen därigenom

avsevärt underlättas, särskild uppskattning ske av de olika delarna. Skall,

på sätt av punkt 7 framgår, för viss del av taxeringsenhet förhöjt avdrag

för allmänna kostnader beräknas, skall den delen särskilt uppskattas. Sker

sådan särskild uppskattning, skola för taxeringen grundläggande uppgifter

redovisas för varje sålunda uppskattad del av taxeringsenheten, men skola

skogsvärde och skogsmarksvärde utföras gemensamt för taxeringsenheten i

dess helhet.

C. Föreskrifter som före allmän fastighetstaxering meddelas av Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj :t fastställer före allmän fastighetstaxering tabeller utvisande

de skogsvärde- och markvärdefaktorer, som vid taxeringen skola tillämpas.

a) I särskilda tabeller skola beträffande varje tillväxtområde och varje

där ifrågakommande omloppstid och godhetsklass å marken för varje förrådsgrupp

inom en trädslagsklass skogsvärdefaktorer angivas för de prisrelationer,

som uttrycka förhållandet mellan skogskubikmeterpriserna å

typträden för trädsiagsklassen, ävensom upptagas däremot svarande markvärdefaktorer.

b) Dessa faktorer bestämmas med tillämpning av följande grunder.

Beträffande en arealenhet av en genomsnittsskog med likformig förekomst

av träd i olika utvecklingsstadier uträknas, med tillämpning av viss

värdeenhet, för varje sådant stadium dels förväntningsvärdet å det befinthga

virkesförrådet dels förväntningsvärdet å kommande skogsgenerationer,

vilka förväntningsvärden sammanlagt utgöra hela nuvärdet av skogsmarken

och den växande skogen, uttryckt i ifrågavarande värdeenhet. Markvärdet

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt Nr 31.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

är under de nämnda förutsättningarna, uttryckt i samma värdeenhet, det

förväntningsvärde som sålunda uträknas för det fall att virkesförråd ännu

saknas (O-årig skog). För varje utvecklingsstadium i genomsnittsskogen

avdrages markvärdet från hela nuvärdet. Resten är beträffande ifrågavarande

utvecklingsstadium av skogen skogsvärde, uttryckt i nämnda

värdeenhet. Från olika utvecklingsstadier hämtade skogsvärden sammanföras

under de förrådsgrupper, dit de höra, och uttryckas för en massaenhet

såsom tal angivande förhållandet till det i ifrågavarande värdeenhet

angivna värdet å det grövre typträdet inom trädslagsklassen. Varje sålunda

erhållet tal är skogsvärdefaktor för ifrågavarande förrådsgrupp.

Markvärdefaktorn erhålles enligt motsvarande beräkningsmetod. Emellertid

antages vid fastställande av markvärdefaktor för varje tillväxtområde

och godhetsklass å marken att marken är bevuxen endast med tall och gran

i för tillväxtområdet och godhetsklassen genomsnittlig sammansättning eller,

såvitt angår mark av de godhetsklasser i tillväxtområde VI där ädel lövskog

i större utsträckning förekommer, endast med tall, gran, ek och bok, likaledes

i genomsnittlig sammansättning. Markvärdefaktorn uttryckes alltid

såvitt angår mark som sist sagts efter vederbörlig förvandling under beaktande

av de olika trädslagens skogskubikmeterpriser —- såsom det tal vilket

anger förhållandet mellan markvärdet per hektar och skogskubikmeterpriset

å det konstruerade grövre typträdet för tall och gran i genomsnittlig

sammansättning.

c) Förväntningsvärdet bestämmes av förräntningsprocent, massatillväxt

samt kvalitetstillväxt, så ock av den ordning i vilken virkesförrådet tänkes

bliva avverkat.

Förräntningen skall beräknas efter en räntefot av fem procent.

Massatillväxten bestämmes för varje i ett tillväxtområde med hänsyn till

markens godhetsgrad tillämpad omloppstid på grundval av uppgifter från

riksskogstaxeringarna.

Kvalitetstillväxten kommer till uttryck i förhållandet mellan skogskubikmeterpriserna

för typträden inom ifrågavarande trädslagsklass. Skogsvärdeoch

markvärdefaktorer angivas för olika sådana prisrelationer.

Den ordning, i vilken virkesförrådet skall antagas bliva avverkat, fastställes

för varje tillväxtområde, trädslagsklass och ifrågakommande omloppstid

med ledning av riksskogstaxeringarna. Därvid förutsättes att avverkningen

avser en på grundval av uppgifter från riksskogstaxeringarna

rörande virkesförrådets sammansättning och tillväxt för skog av olika

åldersklasser konstruerad genomsnittsskog, innehållande lika stora arealer

skog av alla åldrar inom de till omloppstiden hörande utvecklingsstadierna,

samt att avverkningen skall vara lika med tillväxten och i framtiden bibehållas

oförändrad. Kan med ledning av det material, som ligger till grund

för statens skogsforskningsinstituts undersökningar rörande skötselprogram

för rationellt skogsbruk, en säkrare uppfattning vinnas om hur uthålligt

skogsbruk i ett tillväxtområde bedrives, må ock detta material beaktas.

d) I tabellerna upptagas så många godhetsklasser, att förekommande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

19

olikheter i avseende å markens produktionsförmåga tillbörligen beaktas,

varjämte upptagas prisrelationer med intervall av högst en tiondel. För mark

av viss godhetsklass inom tillväxtområdena II och III angives hur i de under

B. i punkt 9 andra stycket angivna fallen skogsvärdefaktorerna skola beräknas.

Gemensamma skogsvärdefaktorer kunna ifrågakomma för mark av olika

godhetsklasser inom ett tillväxtområde så ock för mark av samma godhetsklass

inom olika tillväxtområden, även om olika markvärdefaktorer fastställas.

I tabellerna angivas också grunder för sådan procentuell sänkning

av markvärdet varom stadgas under B. i punkt 10 sista stycket.

D. Anvisningar som före allmän fastighetstaxering meddelas

av statens skogsforskningsinstitut.

1. Före allmän fastighetstaxering skall statens skogsforskningsinstitut efter

samråd med skogsstyrelsen senast den 1 juni året näst före taxeringsåret

fastställa för den följande taxeringsperioden gällande centrala skogstaxeringsanvisningar.

I dessa anvisningar skola bestämmas de områden som

skola för de vanligast förekommande trädslagen vara apteringsområden,

under iakttagande att varje apteringsområde skall vara ett sådant större

område där, enligt vad riksskogstaxeringarna utvisa, skogen har i huvudsak

ensartad karaktär i avseende å trädens stamform, barktjockleken hos

träden samt trädens kvalitet.

Tillika skall i anvisningarna för varje apteringsområde och ifrågakommande

trädslag, under antagande av sådan aptering som i varje avseende

finnes lämplig, för dels ett träd som håller i genomsnitt 20 centimeter dels

ett träd som håller i genomsnitt 30 centimeter vid brösthöjd bestämmas den

uppdelning av trädets totala stamvolym med bark i rått tillstånd å stamdelar

av olika grovlek, som skall ligga till grund för prisberäkningen. Därvid

skola jämväl givas normer för uppskattning av dels trädets barkvolym,

dels stamvedens inmätningsbara volym uppdelad efter virkets grovlek, dels

ock huru stor del av utbytet i gagnvirke som på grund av inom området

allmänt förekommande tekniska fel i medeltal skall beräknas icke kunna

utnyttjas såsom gagnvirke.

I de centrala skogstaxeringsanvisningarna skola även fastställas de omräkningstal

som erfordras för att angiva förhållandet mellan å ena sidan

stamvirket uttryckt i verklig kubikmassa fast mått på bark, å andra sidan

ifrågakommande sortiment uttryckta i brukliga handelsmått, samt i övrigt

meddela sådana uppgifter som kunna tjäna till ledning vid bestämmande

av sortimentsutbytet från typträden.

2. Statens skogsforskningsinstitut skall vidare, på grundval av riksskogstaxeringarna,

senast den 15 september året näst före taxeringsåret till varje

länsstyrelse avlämna uppgifter för länet eller i skogligt avseende likartade

delar av länet om den ungefärliga arealen av skogsmark och av övrig mark,

skogsmarkens genomsnittliga godhetsgrad samt virkesförrådets genomsnittliga

storlek och fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper samt, i

förekommande fall, trädslag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

E. Uppgifter och förslag som före allmän fastighetstaxering

avgivas av domänstyrelsen.

Domänstyrelsen skall före allmän fastighetstaxering efter samråd med

statens skogsforskningsinstitut och skogsstyrelsen senast den 15 september

året näst före taxeringsåret till varje länsstyrelse för varje del av vederbörande

län

dels avlämna uppgifter rörande bruttohöstpriser för olika sortiment av

olika trädslag samt under B. i punkt 6 c) avsedda kostnader under de år,

vilkas förhållanden skola ligga till grund för taxeringen,

dels avgiva förslag om vilka trädslag skola i avseende å uppskattning av

virkesförråd och bestämmande av skogskubikmeterpriser behandlas såsom

särskild grupp inom en trädslagsklass samt vilka skogskubikmeterpriser som

skola tillämpas för ifrågakommande typträd i vanligen förekommande fall

för olika apterings- och prisförutsättningar.

I den mån det erfordras skall det material redovisas som iegat till grund

för nämnda uppgifter och förslag.

F. Lokala skogstaxeringsanvisningar.

Före varje allmän fastighetstaxering skola på sätt i 58 § 1 mom. och

59 § 1 mom. taxeringsförordningen angives fastställas lokala skogstaxeringsanvisningar,

vilka skola avse län eller del av län och innehålla uppgifter

särskilt i följande avseenden:

det virkesförråd, sammanlagt och i medeltal per hektar, som beräknas

finnas inom det område anvisningarna avse eller särskild del därav, med

fördelning av förrådet på olika trädslagsklasser och förrådsgrupper samt,

i förekommande fall, trädslag,

de godhetsklasser beträffande skogsmarken och de omloppstider för skogsbruket

som må ifrågakomma för varje del av det område anvisningarna avse,

de trädslag som i avseende å uppskattning av virkesförråd och bestämmande

av skogskubikmeterpriser skola behandlas såsom särskild grupp inom

en trädslagsklass,

de skogskubikmeterpriser för olika typträd som böra tillämpas vid taxeringen,

redovisade för särskilda prisområden samt bestämda för olika omkostnadsklasser

(avsättningslägen), med angivande av grunden för beräkningen,

så ock de motsvarande kubikmeterpriser som erhållas om skogskubikmeterpriserna

reduceras med avdrag för allmänna kostnader och de

återstående beloppen multipliceras med de för varje fall tillämpliga skogsvärdefaktorerna

(skogsvärde per kubikmeter),

de motsvarande kubikmeterpriser per hektar som böra tillämpas för bestämmande

av värdet å skogsmark,

de områden, för vilka enligt B. punkt 6 d) skola gälla särskilda uppskattningsgrunder

i anledning av onormal förekomst av tekniska fel, med angivande

av de skogskubikmeterpriser som i sådana fall ifrågakomma,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

de områden inom länet, för vilka må ifrågakomma avdrag efter andra

grunder än de normalt gällande för allmänna kostnader, med angivande av

grunderna i dylika fall för avdragens beräkning,

de trakter inom länet, för vilka enligt B. punkt 9 andra stycket särskilda

skogsvärdefaktorer må tillämpas, samt

de områden respektive de godhetsklasser för vilka enligt B. punkt 10 sista

stycket avdrag må göras å markvärdet.

I de lokala skogstaxeringsanvisningarna böra i övrigt intagas de delar

av de centrala skogstaxeringsanvisningarna som avse ifrågavarande län

eller del av län, i den mån dessa ej äro av betydelse endast såsom grundläggande

för de uppgifter varom ovan stadgats, samt meddelas de upplysningar

i övrigt som må finnas erforderliga för en riktig taxering av skogsmark och

växande skog.

De lokala skogstaxeringsanvisningarna skola ock innefatta hjälptabeller

för taxering av skogsmark och växande skog, så uppställda att därur för

vanligen förekommande fall direkt kunna för olika ifrågakommande omkostnadsklasser

utfinnas skogsvärde per kubikmeter samt skogsmarksvärde

per hektar. Hjälptabellerna böra innehålla upplysningar för beräkning av

motsvarande värden även i andra fall än de normalt förekommande, såsom

då särskild reduktion av värdet skall ske på grund av tekniska fel eller

onormalt höga allmänna kostnader för skogsbruket eller då särskilt avdrag

varom ovan sagts skall ske vid markvärdets bestämmande. Särskilda hjälptabeller

skola upprättas för taxeringen vid sådan summarisk uppdelning

av virkesförrådet som omförmäles under B. i punkt 5 c).

Den omständigheten att olika trädslag inom en trädslagsklass på sätt

framgår av B. punkt 11 behandlas såsom skilda grupper hindrar ej att beträffande

skogar, som bestå av dessa trädslag i blandning, kunna upprättas

gemensamma hjälptabeller, uppställda under antagande av olika procentuell

sammansättning av de olika trädslagen eller eljest på sätt som med

hänsyn till omständigheterna må finnas ändamålsenligt.

G. Uppgifter som ankomma på beskattningsnämnd.

Vid taxeringen uppskattar beskattningsnämnd skogsmarkens areal och

virkesförrådet, fördelat på trädslag och förrådsgrupper, i förekommande

fall enligt de mera summariska grunder som angivas under B. i punkt 5 c),

och bedömer markens godhetsgrad samt skogens avsättningsläge (omkostnadsklass).

Uppskattningen kontrolleras såvitt möjligt mot tillgängliga uppgifter

från riksskogstaxeringen eller eljest rörande virkesförråd m. in. I

hjälptabell utfinner nämnden de skogsvärden per kubikmeter växande skog

och de skogsmarksvärden per hektar skogsmark, som skola tillämpas i varje

särskilt fall. Taxeringen verkställes med ledning därav, med de avvikelser

som föranledas av bestämmelserna under B. bär ovan samt de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

Denna lörordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen skall första gången tillämpas i avseende å 1952 års allmänna

fastighetstaxering under iakttagande att vid denna taxering skola såsom

bruttopriser enligt femårsregeln anses medelhöstpriserna för åren 1946—

1950 efter reduktion med 25 procent därav.

Till utskottet ha hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 324 av herr Mannerskantz in. fl. och II: 434

av herr Hseggblom in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att

dels avslå propositionen nr 39 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

in. in., dels uttala, att nu gällande regler för värdering av skogsmark

och växande skog vid allmän fastighetstaxering böra, efter överarbetning,

tillämpas även vid nästkommande taxering, dels ock i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte, med beaktande av de i motionerna

anförda synpunkterna, låta företaga en skyndsam överarbetning av

nämnda regler;

2) de likalydande motionerna I: 325 av herr Gränebo in. fl. och II: 435 av

herr Hedlund i Rådom m. fl., vari hemställts, att riksdagen dels med avslag

på Kungl. Maj :ts proposition nr 39 måtte uttala, att den hittills gällande metoden

för beräkning av värdet av skogsmark och växande skog vid fastighetstaxeringar

måtte, med de förbättringar av metoden som äro möjliga att genomföra,

tillämpas även vid nästkommande fastighetstaxering, dels i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om ytterligare överarbetning och provtaxeringar

enligt den i propositionen nr 39 föreslagna nya metoden för beräkning

av värdet av skogsmark och växande skog, så att metodens användbarhet

vid fastighetstaxeringar kan utrönas, dels i övrigt beakta vad som

i motionerna anförts;

3) de likalydande motionerna 1:326 av herr Spetz in. fl. och 11:436 av

herr Widén m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 39»; samt v

4) de likalydande motionerna I: 327 av herr Hjalmar Nilsson och II: 437

av herr Nilsson i Svalöv, vari hemställts »att riksdagen ville avslå propositionen

nr 39 eller, om detta ej kan bifallas, att riksdagen ville besluta sådan

ändring i propositionens taxeringsregler, att dels rotkubikmeterns värde

grundas på årssericn 1945—1949, dels avdraget för allmänna omkostnader

höjes och dels värderingsgrunderna för den ädla lövskogen modifieras, så

att de bättre motsvara denna skogsskötsels särskilda art».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, far utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 326, 11:434, II: 435 och II: 437.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

Propositionen.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Den allmänna fastighetstaxering, som jämlikt förordningen den 13 februari

1948 (nr 48) angående de tider, då allmän fastighetstaxering skall

äga rum, samt 2 § 1 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379) skulle äga rum år 1950, har genom förordningar den 1 april 1949

(nr 131) och den 17 februari 1950 (nr 27) successivt framskjutits till år

1952. Då något ytterligare uppskov med taxeringen icke ansetts böra ifrågakomma,

måste frågan om de regler, efter vilka taxeringen skall äga rum,

avgöras senast vid 1951 års riksdags vårsession.

I visst avseende ha sådana regler redan meddelats, i det 1950 års riksdag

vid sin vårsession antog ett av Kungl. Maj :t framlagt förslag till ändrade

bestämmelser om taxering av vattenfallsfastighet (se SFS 122—123/

1950). I samband med framläggande av nämnda förslag (se prop. nr 71/

1950) framhöll departementschefen, att även bestämmelserna om värdering

av skogsmark och växande skog syntes vara i behov av omarbetning men att

företagna utredningar härom blivit färdigställda så sent att därpå grundad

proposition icke då kunde föreläggas riksdagen. Denna fråga måste alltså

upptagas vid årets riksdag. Skogsvärderingsinstruktionen, däri ifrågavarande

regler i huvudsak förekomma, har nämligen hittills plägat förnyas till

varje allmän fastighetstaxering, och värderingsbestämmelserna måste i

varje fall i vissa delar (i fråga om prisnivån in. in.) med nödvändighet omarbetas

till varje sådan taxering.

Rörande frågans tidigare behandling lämnas i statsrådsprotokollet

följande redogörelse.

Spörsmålet angående en eventuell omarbetning av skogstaxeringsbestämmelserna

är ingen ny fråga. Efter det redan under förarbetena till 1938

års allmänna fastighetstaxering gjorts uttalanden om vissa svagheter hos

den nuvarande metoden för taxering av skogsfastighet, särskilt avseende

reglerna om relativa slcogstillgångens bestämmande, hemställde den år 1936

tillsatta kommunalskatteberedningen hos Kungl. Maj :t om en undersökning

för att utröna huruvida icke en förbättring i taxeringsresultatet

skulle kunna vinnas genom jämkning i eller bättre utformning av de

dåvarande grunderna för värdering av skogsmark och växande skog.

I anledning härav anmodades domänstyrelsen verkställa en sådan undersökning

och den 30 juni 1941 avlämnade domänstyrelsen ett förslag till

nya bestämmelser om taxeringen. Det sålunda framlagda förslaget, däri

den nya metoden för skogstaxering första gången presenterades, undersöktes

för praktiskt bruk vid en genom domänstyrelsens försorg verkställd

provtaxering i fyra kommuner i olika delar av landet, varefter och

sedan förslaget varit på remiss hos åtskilliga myndigheter och sammanslutningar

de föreslagna bestämmelserna blevo föremål för överarbetning

i finansdepartementets skatteberedning. De sålunda överarbetade bestämmelserna

förelädes 1944 års riksdag genom en till riksdagen avlåten propo
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

sition (nr 240) angående 1945 års allmänna fastighetstaxering. Kungl. Maj:t

föreslog till antagande en skogsvärderingsinstruktion med de nya bestämmelserna,

men vid propositionen hade fogats även ett förslag till skogsvärderingsinstruktion

enligt den tidigare metoden, därest riksdagen funne sig

icke böra antaga den nya metoden för tillämpning vid 1945 års fastighetstaxering.

I sitt över propositionen avgivna betänkande (nr 35) anförde 1944 års

bevillningsutskott, att det funnit goda skäl tala för att den föreslagna nya

metoden för skogstaxering i flera hänseenden vore att föredraga framför

den förutvarande. Vad som gåve den nya metoden företräde framför den

äldre vore främst, att genom den nya metoden kunde, om erforderliga

primäruppgifter vore för handen, vinnas en bättre avvägning och en riktigare

differentiering av taxeringsvärdena för olika fastigheter inbördes.

Visserligen torde även med tillämpning av den förutvarande metoden möjlighet

att erhålla en bättre avvägning av taxeringsvärdena å olika fastigheter

inbördes än som dittills skett förefinnas, men metoden som sådan

gåve ingen säkerhet härför. Den nya metoden däremot syntes under angiven

förutsättning i sig själv innebära garanti för en riktigare avvägning.

Vid tillämpning av den nya metoden kunde, sedan erforderliga primäruPP§i^er

utrönts, utan mera invecklade räkneoperationer erhållas det

värde, som fastigheten skulle ha i förhållande till andra fastigheter. Det

förhållandet att i den nya metoden värderingen anknötes till det sätt, på

vilket skogsbruket i olika delar av landet faktiskt bedreves, och ej till ett

»efter rationella grunder» bedrivet skogsbruk, syntes även ägnat att giva

riktigare taxeringsvärden. Försäljningsvärdena bestämdes nämligen uppenbarligen

av det verkliga utbyte av skogen, som flertalet köpare räknade med,

och icke av det utbyte, som ett fåtal köpare med särskilt goda skogliga

insikter kunde utvinna ur densamma. Genom den nya metoden syntes

även en bättre avvägning kunna erhållas vid skogstaxering i olika delar

av landet, enär hänsyn toges till de klimatiska förhållandenas inverkan på

produktionsförmågan genom landets uppdelning i tillväxtområden. Att den

nya metoden skulle komma att rent tekniskt kräva ökat räknearbete vore

otvivelaktigt men den omständigheten att i den nya metoden den relativa

skogstillgången ersatts av flera särskilda faktorer, vilka skulle bestämmas

var för sig, innebure icke, att denna metod gjorde taxeringsarbetet mera

komplicerat än det varit förut. Enligt den förutvarande metoden skulle

nämligen vid den relativa skogstillgångens bestämmande, om riktigt resultat

skulle kunna erhållas, hänsyn tagas till en mångfald faktorer såsom

i vad mån virkesförrådets storlek avveke från det s. k. normalförrådet

samt huruvida och i vad mån virkesförrådet med avseende å åldrar och

mogenhetsklasser samt grövre och klenare dimensioner avveke från det

tillstånd, som ansåges motsvara normal skogstillgång. Till den nya metodens

företräden borde slutligen räknas, att i sådana fall, då taxeringsvärdet

av beskattningsnämnderna blivit oriktigt bestämt, vederbörande

skogsägare ägde möjlighet att genom verkställande av en enkel stamräk
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 25

ning få fastslaget, vilket värde som borde åsättas fastigheten. Möjligheten

att genom besvär vinna rättelse i en oriktig taxering bleve fördenskull betydligt

större än förut. Den nya metoden syntes sålunda vara ägnad att

hos skogsägarna väcka intresse för en uppskattning av skogstillgångarna

å deras fastigheter. Enbart detta förhållande borde givetvis så småningom

kunna bidraga till förbättrade taxeringsresultat.

Utskottet hyste dock betänkligheter mot att genomföra den nya metoden

redan vid 1945 års allmänna fastighetstaxering och anförde i detta avseende.

Eftersom hushållningsplaner eller andra uppskattningshandlingar torde

finnas tillgängliga endast för ett relativt ringa antal skogar, skulle värderingen

enligt den nya metoden, om denna nu genomföres, i flertalet fall

komma att ske efter de mera schablonmässiga beräkningsgrunder, som förutsättas

vid användningen av hjälptabell nr 2\ Såsom ovan nämnts har

i propositionen avsetts, att beskattningsnämnderna vid tillämpningen av

denna hjälptabell skola till ledning för värderingen ha tillgång till de vid

riksskogstaxeringen inhämtade uppgifterna samt kunna anställa jämförelser

med särskilda typskogar. Det är emellertid att märka, att den senaste

riksskogstaxeringen för närvarande ägt rum endast i de sex nordligaste länen.

I de aderton sydligaste länen, d. v. s. länen söder om Kopparbergs och

Gävleborgs län, har en fullständig riksskogstaxering icke skett sedan åren

1923—1929. Enligt i propositionen lämnad uppgift ha inom sistnämnda län

nyligen utförda stickprovstaxeringar i form av s. k. vedskogsinventeringar

givit anledning förmoda, att virkesförrådet och dess sammansättning efter

den föregående riksskogstaxeringen undergått betydande förändringar inom

dessa områden. I en stor del av landet skulle alltså, om den nya metoden

nu genomföres, icke vid taxeringen av fastigheter, för vilka uppskattningshandlingar

saknas, finnas annat jämförelsematerial än typskogar. Med hänsyn

till den korta tid, som nu återstår till taxeringsarbetets början, synes

för övrigt kunna befaras, att bearbetningen av de vid tvpskogsundersökningarna

vunna resultaten icke medhinnes i den utsträckning, som kan anses

erforderlig.--— Ett genomförande av den nya metoden vid 1945

års allmänna fastighetstaxering skulle otvivelaktigt medföra en betydande

ökning av förberedelsearbetet till denna taxering i jämförelse med det arbete,

som skulle erfordras, därest den nuvarande metoden bibehölles för

ännu en taxeringsperiod. Det skogstekniska förberedelsearbetet torde i stor

utsträckning få utföras av skogsvårdsstyrelserna och dessas personal. Skogsvårdsstyrelserna

äro emellertid under rådande förhållanden starkt upptagna

med andra arbetsuppgifter. Av representanter för länsjägmästarkåren

har även till utskottet framförts farhågor för att del erforderliga förberedelsearbetet

icke skulle medhinnas under den korta tid, som nu återstår till

taxeringens början, samt uttalats önskemål om uppskov med den nya metodens

genomförande. Utskottet har icke kunnat undgå att fästa synnerlig

vikt vid de praktiska svårigheter, som uppenbarligen äro för handen i

ifrågavarande hänseende. Det måste även beaktas, att, om den nya metoden

nu bleve genomförd, enskilda skogsägare, som önskade verkställa uppskattning

av sina skogar, säkerligen i många fall ej skulle kunna erhålla sakkunnigt

biträde härtill.

På dessa skäl förordade utskottet uppskov med genomförandet av den

nya metoden till den närmast efter 1945 års allmänna fastighetstaxering

följande allmänna fastighetstaxeringen. Härigenom vunnes, framhöll ut- 1

1 Numera benämnd lijälptabell nr 1, se propositionen s. 167.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

skottet, den fördelen att den pågående riksskogstaxeringen kunde äga rum

inom flera län samt att längre tid erhölles för bearbetning av materialet från

typskogsundersökningarna. Vidare kunde detaljerna i den nya metoden under

den tid som komme att stå till buds överarbetas och i möjligaste mån

förbättras och förenklas. Utskottet erinrade i detta sammanhang om räntefoten,

sättet för markvärdets beräkning, som syntes resultera i en betydande

stegring i markvärdena för södra Sverige och en tydlig övervärdering av

mindre produktiv skogsmark t. ex. ljungmark, samt korrektionsfaktörerna,

vilka i vissa fall visade en avsevärd skillnad för olika tillväxtområden, något

som kunde leda till ojämna taxeringar i gränstrakterna av dessa områden.

För vinnande av ökad kännedom om den nya metodens verkningar

syntes enligt utskottet även ytterligare provtaxeringar böra äga rum.

1944 års riksdag beslöt i enlighet med bevillningsutskottets förslag och

vid 1945 års allmänna fastighetstaxering kom alltså skogstaxeringen att

ske enligt den äldre metoden (SFS 280—82/1944). Den betydelsefulla nyheten

infördes emellertid att för bedömningen av den relativa skogstillgången

virkesförrådet per har och dess förhållande till normalskogens virkesförråd,

relativa virkesförrådet, skulle för varje fastighet uppskattas och

antecknas i vederbörande taxeringsiängd (den s. k. kontrollängden).

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 december 1947 tillkallade

därefter dåvarande departementschefen regeringsrådet C. W. U. Kuylenstierna,

tillika ordförande, dåvarande försöksledaren vid statens skogsforskningsinstitut,

numera professorn, civil jägmästaren A. E. Hagberg, sekreteraren

hos generaldirektören för domänstyrelsen, biträdande jägmästaren

M. G. F. Malmgård samt byråchefen i domänstyrelsen, jägmästaren I.

B. N. Sjöström med uppdrag att såsom sakkunniga verkställa en överarbetning

av det till 1944 års riksdag framlagda förslaget. Sedan därefter 1948

års riksdag anvisat medel för ändamålet, förordnade Kungl. Maj:t den 30

juni 1948 att provtaxering med tillämpning av den nya metoden skulle under

ledning av de sakkunniga — som antagit namnet 7.947 års skogstaxeringssakkunniga

— ske i 14 kommuner, nämligen Ukna och Torsås i Kalmar

län, Hej de i Gotlands län, Backaryd i Blekinge län, Västra Vram i

Kristianstads län, Knäred i Hallands län, Södra Finnskoga i Värmlands län,

Dingtuna, Karbenning och Västerlövsta i Västmanlands län, Hille och Färila-Kårböle

i Gävleborgs län, Lövånger i Västerbottens län samt Jokkmokk

i Norrbottens län.

Den 30 november 1949 avgåvo de sakkunniga betänkande med förslag

till grunder för taxering av skogsmark och växande skog, innehållande jämväl

redogörelse för verkställda provtaxeringar i de nyss angivna 14 kommunerna

(SOU 1949:60). Betänkandet innefattar även författningsförslag.

Över de sakkunnigas betänkande och förslag ha, efter remiss, yttranden

avgivits av kammarrätten, statens skogsforskningsinstitut, skogshögskolans

lärarråd — som överlämnat ett av rektorn vid skolan professor Thorsten

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 27

Streyffert avgivet yttrande — domänstyrelsen — som överlämnat yttranden

av samtliga över jägmästare och vissa revir jägmästare — skogsstyrelsen

— som bifogat yttranden av rikets skogsvårdsstyrelser — samtliga länsstyrelser,

stiftsnämnderna i Uppsala och Lund, Svenska landstingsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,

Svenska skogsvårdsföreningen, Norrlands skogsvårdsförbund, Sveriges

skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges

länsskogvaktareförbund, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet

landsbygdens folk.

Beträffande motiveringen för de i den föreliggande propositionen

framlagda förslagen får utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Redogörelsen härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan

angivna sidor i propositionen, nämligen

De olika värderingsmetoderna, s. 27—30.

Allmänna synpunkter, s. 30—71.

Räntefoten, s. 71—SO.

Prisnivån, s. 80—97.

Skogsbrukets kostnader, s. 97—109.

Vad som hänföres till skogsmark, s. 109—112.

Skogsmarkens värde, s. 112—117.

Bonitet, omloppstid, tillväxtområden, s. 117—123.

Virkesförrådets uppskattning, s. 123—128.

Skogskubikmeterpris, s. 129—135.

Faktorer för beräkning av förväntningsvärde å skogen, s. 135—148.

Taxeringsföreskrifter, s. 148—156.

Följdändring beträffande beräkning av inkomst av skogsbruk, s. 156—159.

Vid propositionen ha såsom Bihang I—■V fogats av de sakkunniga föreslagna

tabeller, utvisande skogsvärdefaktorer och markvärdefaktorer, samt

exempel på hjälptabeller, in. in.

Motionerna m. m.

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna ävensom i en till utskottet

inkommen skrift må här återgivas följande.

Till stöd för de i de likalydande motionerna 1:324 och 11:434

framställda yrkandena ha motionärerna anfört bl. a., att de icke kunnat

finna, att den nya metoden, om den skulle tillämpas i praktiskt taxeringsarbete,

gåve garanti för en rättvisare värdesättning i de enskilda fallen.

Enligt motionärernas mening vore densamma behäftad med så allvarliga

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

brister, att den ej borde i föreliggande skick bringas i tillämpning. De anmärkningar

motionärerna ville rikta mot förslaget avsåge dels att den ifrågasatta

metoden i viktiga hänseenden och på många punkter måste grundas

på rena antaganden eller arbeta med grova medeltalsvärden och schabloner,

vilket gjorde att det bleve ytterst vanskligt att bedöma hur metoden komme

att verka i praktisk tillämpning, dels att metoden, trots det underliggande

vidlyftiga statistiskt-matematiska underlaget, måste beträffande de särskilda

fastigheterna lita till subjektiva bedömanden i lika stor omfattning som

den nu gällande metoden, dels ock att metoden på grund av de invecklade

och svårtillgängliga matematiska tankegångar, varpå den byggde, aldrig

komme att till sina grundvalar kunna förstås av beskattningsnämnderna och

ej heller skulle komma att kunna vinna skogsägarnas förtroende.

Det måste först och främst betecknas som mindre lyckligt att som underlag

för skogsfastigheternas förväntningsvärden lägga ett produktionsförlopp

och skötselprogram, grundat på riksskogstaxeringens statistiska material,

synnerligast vad beträffade tillväxt och årsringsbredd. Den höga relativa

tillväxten hos den normaliserade genomsniltsskogen återspeglades i skogsvärdefaktorerna.

När dessa sedan tillämpades på de individuella skogsfastigheterna,

komme det att inträffa, att skogar med hög slutenhet och sannolikt

då även höga virkesförråd men med lägre relativ tillväxt än riksskogstaxeringsmaterialets

finge högre förväntningsvärden och då även högre taxeringsvärden

än de rätteligen borde ha. Omvänt bleve fastigheter med låga

förråd och hög relativ tillväxt gynnade. Nu berörda förhållande finge även

till följd att tillväxt, som uppsparades för höjande av det producerande

virkesförrådet, komme att beskattas som om den uttoges- Ovan avhandlade

principiella fel hos den nya metoden hade med skärpa påtalats av de sakkunniga

instanser, som yttrat sig vid ärendets remissbehandling. Motionärerna

ansåge sig böra understryka de skogspolitiskt olyckliga verkningarna av

detta allvarliga fel i själva den grundläggande principen i det nya förslaget.

Metoden, såsom byggd på statistiska medeltal, måste — för att komma

till praktiskt hanterligt resultat — arbeta med mer eller mindre grova

schabloni seringar. Redan den indelning av riket i sex tillväxtområden, som

vore grundläggande för bearbetningen av riksskogstaxeringsmaterialet, innebure

en grov schablonisering- Dessa tillväxtområden överspände väldiga områden,

inom vilka funnes trakter under skilda breddgrader och i olika

höjdlägen. Tillväxten, som skulle vara ensartad inom dessa områden, varierade

inom vida gränser. I de talrika, kanske oftast förekommande fall då

skogarna på de särskilda fastigheterna mer eller mindre starkt avveke från

tillväxtområdets statistiska medeltal, gåve den nya värderingsmetoden automatiskt

felaktiga resultat, som det ej stode i taxeringsorganens makt att

avstyra. En schablonisering låge också däri att fastigheterna inom respektive

tillväxtområden hänfördes till vissa godhetsklasser, som avsåge att motsvara

boniteterna enligt nu gällande regler. Detta innebure en avsevärd förgrovning

i jämförelse med den nuvarande skogsvärderingsmetoden. En

annan och enligt motionärernas mening besvärande schablon bestode däri,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 29

att fastigheterna automatiskt inordnades under de skötselprogram med

viss antagen omloppstid, som för varje trädslag eller trädslagsgrupp fastställts

att gälla inom resp. tillväxtområde och godhetsklass. Av åtskilliga

remissinstanser hade påvisats det olämpliga i att, om en skogsägare funne

det vara ändamålsenligt att med hänsyn till sin skogs individuella förhållanden

och avsättningsläge in. in., driva en skogsvård och ett skogsbruk,

vilket avveke från de standardiserade normer, som skulle gälla för den normaliserade

genomsnittsskogen, detta icke skulle få påverka taxeringen, "itterligare

en mycket allvarlig schablonisering mötte vid det utomordentligt

viktiga fastställandet av bruttopriser på 30-centimetersträdes rotkubikmeter,

vilket pris utövade en mycket stark påverkan på hela taxeringsnivån.

Det skulle enligt förslaget ankomma på de lokala taxeringsmyndigheterna

att applicera det av centrala organ utarbetade tabellverket på de särskilda

taxeringsenheterna efter deras lokala förhållanden. Det för taxeringsresultatet

betydelsefullaste vore, att uppskattningen av grovskogens virkesmassa

bleve riktig, då denna utövade det ojämförligt största inflytandet.

Även ett tämligen obetydligt misstag beträffande grovskogen gåve stora

utslag i taxeringsvärdet. Många skogsmän hade uttalat en utomordentligt

stor tveksamhet beträffande möjligheterna att på endast subjektivt bedömande

uppskatta ett virkesförråds fördelning på grovleksgrupper, medan

däremot möjligheten att bedöma det totala virkesförrådet riktigt ansåges

vara avsevärt större.

Motionärerna ville för sin del förorda, att den gamla metoden bibehölles,

men att densamma överarbetades och förbättrades. Vid en dylik överarbetning

av den nuvarande metoden borde två spörsmål, förutom frågan om den

relativa skogstillgången, göras till föremål för särskild undersökning. Motionerna

syftade dels på avdraget för allmänna omkostnader dels på fastställandet

av den årsserie, som skulle användas för beräknandet av virkespriset.

Det standardiserade omkostnadsavdraget utgjorde vid 1945 års taxering

30 % samt hade i propositionen föreslagits till 33 %. Detta avdrag

syntes i nuvarande läge vara väl lågt. .Först borde anmärkas, att detsamma

icke vore grundat på någon tillfredsställande utredning. Fm sådan syntes

därför böra utföras så snabbt, att dess resultat kunde nyttiggöras i den

skogsvärderingsinstruktion, som skulle tillämpas vid nästkommande taxering.

En mycket kostnadskrävande rekonstruktionsperiod förestode nu inom

vårt lands skogsbruk. Det vore uppenbart, att skogsbrukets omkostnadskonto

då måste stiga, något som även borde avspeglas i fastighetsvärdena.

Såsom lämplig årsserie för den prissättning, som skulle ligga till grund för

rotvärdesberäkningen, föresloges i propositionen årsserien 1946—50. Det

torde emellertid av tekniska utredningsskäl vara omöjligt att få med året

1950, om taxeringsarbetet som avsett vore skulle påbörjas redan hösten

1951. Det torde därför bli nödvändigt att för nästkommande taxering använda

årsserien 1945—49. I

I de likalydandc motionerna I : 32 5 och It: 43 5 bär anförts

bl. a. följande. Från remissinstanser med särskilda möjligheter att bedöma

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

det nya förslaget ur principiella och taxeringsmässiga synpunkter hade detsamma

rönt en mycket stark kritik. Såvitt motionärerna kunnat finna, vore

de närmast berörda ansvariga myndigheternas inställning till det nu framlagda

förslaget avvisande eller så starkt splittrad, att det på denna grund

kunde förefalla betänkligt att genomföra en fastighetstaxeringsmetod, som

från början kunde föranleda så mycket erinringar från dem, som skulle på

olika sätt medverka vid dess tillämpning. Bland de principiella erinringarna

mot det framlagda förslaget hade motionärerna särskilt fäst avseende

vid vad professorn i skogsekonomi vid skogshögskolan Th. Streyffert anfört.

Han hade konstaterat, att avvikelserna från den normaliserade genomsnittsskogen

av olika orsaker måste föranleda vissa fel i taxeringen. Liknande

synpunkter hade framkommit i den kritiska granskningen från flera

andra håll och vore, såvitt motionärerna kunnat finna, att betrakta som

anmärkningar om sådana felaktigheter vid värdeberäkningen, som icke kunde

undvikas vid tillämpning av den föreslagna metoden. Om de av professor

Streyffert påvisade felaktigheterna icke kunde tillrättaläggas, innebure

detta, att metoden skulle ge otillfredsställande resultat inte endast i stora

delar av landet utan även genomgående vid större avvikelser hos den enskilda

skogsfastigheten från den normaliserade genomsnittsskogens kännemärken.

I vissa fall, exempelvis i södra Sverige där man med den nya metoden

komme fram till markvärden, avsevärt högre än som hittills ingått i

den allmänna uppfattningen om skogsmarkens värde, och där man även i

fortsättningen under en lång följd av år sannolikt komme att spara tillväxt

och bygga upp virkesförråden, torde felmöjligheterna av metoden bli

särskilt framträdande. Departemenschefen hade föreslagit en från 4 %

till 5 % höjd räntefot av det huvudsakliga skälet, att man eljest skulle få

oproportionerligt höga markvärden i södra Sverige och att man genom den

höjda räntefoten skulle på ett i och för sig önskvärt sätt dämpa värdestegringen

på fastigheter med mycket kalmark eller övervägande ungskog i södra

Sverige. Att döma av den jämförelse, som gjorts i propositionen, bihang

III, ville det synas, som om man likväl inom berörda områden av landet

måste räkna med en avsevärd förhöjning av markvärdena. Det vore givetvis

svårt att överblicka verkningarna härav, men för goda marker med övervägande

ungskogar i södra Sverige vore det väl tänkbart, att en taxering

efter den nya metoden kunde ge värden, som icke alls motsvarades av den

avkastning i penningar räknat, som behövdes för att täcka garantiinkomsten.

I de extrema fall med enbart ungskog, där första gallringarna lämnade

obetydligt netto, skulle konsekvenserna av en sådan värdering bliva en beskattning

av skogen över dess förmåga, vilket icke vore förenligt med grunderna

för beskattning över huvud taget. Detta kunde medföra, att skogsägarna

för att erhålla täckning för garantiskatten frestades att företaga avverkningar,

där sådana ur skogliga synpunker icke vore önskvärda.

Då man i stället för den väl inarbetade, gamla metoden föresloge en ny,

närmast därför att den nya metoden borde ge riktigare och rättvisare resultat

de olika fastigheterna emellan, vore det ägnat att förvåna, att någon

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

31

utredning om metodens möjligheter i detta anseende icke hade gjorts eller

ansetts lämplig att göra. Enligt motionärernas förmenande kunde de utförda

provtaxeringarna i detta avseende icke anses tillfyllest, utan en mera

omfattande, jämförande taxering borde verkställas. Önskvärt vore, att man

därvid i första rummet sökte genomföra möjliga förbättringar av den gamla

metoden och att båda metoderna vid sin tillämpning kunde bygga på samma

förutsättningar. Först då vore en riktig jämförelse mellan metodernas tilllämpning

och resultat möjlig att ernå.

Beträffande propositionens förslag i övrigt borde reglerna för prisberäkningen

förtjäna att ytterligare övervägas. Motionärerna hade därvid ansett

större vikt böra fästas vid departementschefens konstaterande, att man i

vanliga fall genom tillämpning av en 1 O-årsperiod säkerligen finge ett bättre

uttryck för av tillfälliga konjunkturväxlingar opåverkade virkespriser, som

man ville nå.

Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:326 och II:

4 3 6 framförda yrkandet om avslag å den föreliggande propositionen har

anförts bl. a. följande. Den nya metoden innebure i stort sett, att i stället

för en felkälla — bedömningen av den relativa skogstillgången — infördes

ett flertal felkällor, då det gällde att uppskattningsvis uppdela skogsbeståndet

i trädslagsklasser samt vidare varje trädslagsklass i förrådsgrupper.

För beräkning av markvärdefaktor och skogsvärdefaktor bleve beskattningsnämnderna

helt beroende av centralt upprättade tabellverk, vilkas

riktighet helt undandroge sig heskattningsnämndernas bedömande. De sakkunniga

betecknade även detta som en nackdel, medan nu gällande metod

i det särskilda fallet i viss mån tilläte ett efter omständigheterna avpassat

bedömande. De sakkunnigas förslag hade också vid remissbehandlingen utsatts

för skarp kritik. Det kanske härvid märkligaste vore, att domänstyrelsen

bestämt avstyrkte införandet av den metod styrelsen själv medverkat

till att utforma. Vida allvarligare vore emellertid, att den föreslagna

nya metoden ingalunda gåve någon säker grund för att taxeringarna skulle

bliva riktigare. Professor Streyffert hade framhållit, att en felbedömning

av t. ex. förekomsten av gran -— granskogsprocenten — eventuellt kunde

ge en felaktig taxering fullt lika stor som en felbedömning av den relativa

skogstillgången. Det kunde mycket väl tänka sig, att i det enskilda fallet

det schablonmässigt erhållna avkastningsvärdet i så betydande utsträckning

avveke från det verkliga, att det komme att framstå som en orättvisa.

Varken i propositionen eller i de sakkunnigas utredning funnes belägg

för att saluvärdena år 1945 visade en utpräglad avvikelse från de taxeringsvärden,

som nämnda år framkommit med nu gällande metod. Skogsstyrelsen

hade med en viss skärpa framhållit, att de starkt differentierade tabellerna

och deras exakta siffervärden skenbart gåve intryck av en noggrannhet,

som med kännedom om de förenklingar som låge bakom, förefölle

något överdriven och illa rimmade med osäkerheten i det material,

på vilket de skulle tillämpas. Uppenbarligen måste en osäkerhet på detta

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

område eller en övervärdering menligt inverka på förtroendet för åsatta

taxeringsvärdens riktighet.

Ytterligare torde i detta sammanhang böra påpekas det starkt ökade

arbetet för i första hand beredningsnämndernas ordförande. Med tanke på

svårigheterna att över huvud taget erhålla kvalificerade personer för uppdraget

som ordförande i beskattningsnämnd kunde det ifrågasättas, om en

fastighetstaxering med den nya beräkningsmetoden över huvud taget kunde

genomföras. Den belastning, som komme att åvila de fåtaliga skogstjänstemännen

ute i länen, torde också bliva av den .storleksordning, att

arbetet icke kunde medhinnas. Det förtjänade understrykas, att beredningsnämnderna

i högre grad än tidigare bleve beroende av skogssakkunnigt

biträde. Den största hänsyn borde enligt motionärernas mening i detta

avseende tagas till avstyrkandena från skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelser,

över jägmästare, länsskogvaktareförbundet och taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

Då —- som skogsstyrelsen framhållit — inga allvarliga principiella invändningar

kunde riktas mot nu gällande metod — tvärtom torde den gällande

metoden i princip vara riktig -— syntes eventuella brister i huvudsak

bero på tillämpningen. Då denna för varje taxering kunnat tillgodogöra

sig vunna erfarenheter, syntes nu ingen anledning föreligga att vid

1952 års fastighetstaxering övergiva densamma, detta så mycket hellre som

metoden nu vore allmänt känd och tillvunnit sig förtroende bland allmänheten.

I

I de likalydande motionerna 1:327 och 11:437 har anförts,

att den nya metoden i allra högsta grad vore invecklad och svårförståelig,

och att motionärerna icke kunde dela den meningen, att metoden ej behövde

kunna förstås utan bara kunna tillämpas. En skatteförfattning borde åtminstone

kunna förstås av de myndigheter som skulle tillämpa den och

helst även av de skattskyldiga. Detta bleve emellertid knappast fallet med

den taxering.smetod, som framlades i propositionen. Med all säkerhet komme

flertalet av beredningsnämndernas och taxeringsnämndernas ledamöter

icke att kunna förstå förslagets tankegångar och metodik. För skogsägarna

i gemen torde varje försök till inblick i förslaget vara hopplöst. Detta

vore enligt motionärernas mening ett så allvarligt fel hos det nya förslaget,

att detta borde av riksdagen avslås.

För den händelse riksdagen icke skulle finna sig kunna biträda avslagsyrkandet

utan godtoge det i propositionen framlagda förslaget, borde vissa

detaljändringar genomföras för att taxeringen icke skulle leda till uppenbart

felaktiga resultat. Beträffande rotvärdesberäkningen innebure propositionsförslaget

att även de nettovärden, som sortimenten kunde anses ha

hösten 1950, .skulle uträknas, men det torde möta mycket stora svårigheter

för att icke sägas vara omöjligt att ernå en vederhäftig utredning härom i

så god tid, att resultaten kunde användas vid det taxeringsarbete, som

skulle påbörjas hösten 1951. Året 1950 borde därför ej ingå i den prisserie,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

33

som skulle ligga till grund för rotvärdesberäkningen vid nästkommande

taxering. Enligt motionärernas mening borde i stället årsserien 1945—

1949 användas. Vad därefter anginge det föreslagna avdraget för skogsbrukets

allmänna omkostnader —- 33 % på skogskubikmeterns rotnettovärde

— borde för.st påpekas, att bakom detta förslag ej låge någon utredning

av mer omfattande art eller nytt datum. Från skogssakkunnigt håll

hade med skärpa framhållits, att ett 33-procentsavdrag numera finge anses

vara för lågt.

Från de sydsvenska länen, där de ädla lövträden, främst ek och bok men

även ask, i avsevärd omfattning inginge i skogsbruket, hade framförts allvarliga

farhågor för att lövskogsskötseln komme att drabbas så hårt av de

föreslagna nya taxeringsgrunderna, att densamma, om dessa bleve genomförda,

komme att i framtiden omöjliggöras. Lövskogsskötseln måste arbeta

med grova dimensioner, vilka hade högt kubikmetervärde men låg

tillväxt. När dessa taxerades efter .samma skogs- och markvärdefaktorer,

som avsetts för barrskogen, komme resultatet att bli mycket höga värden

på både mark och skog. Härtill komme att vissa allmänna omkostnader i

lövskogsbruket och särskilt skogskulturerna låge på en avsevärt högre nivå

än motsvarande kostnader för barrskogen. För lövskogsbrukets bevarande

inom de södra provinserna, vilket ur nationalekonomisk synpunkt måste

anses vara en angelägen åtgärd, måste därför taxeringsmetoderna för de

ädla lövträden modifieras, så att de passade för detta skogsbruks speciella

art.

I en till utskottet inkommen skrift från Sällskapet för ekodlingens främjande

har hemställts, att utskottet måtte — med hänsyn till bl. a. att ekskogsskötseln

krävde större kostnader för kulturer och beståndsvård än

barrskogen — taga under övervägande ett avdrag av 50 procent för allmänna

omkostnader vid värdering av ädel lövskog.

Utskottets yttrande.

Då det gäller att bedöma frågan om den föreslagna nya metoden för taxering

av skog skall genomföras eller ej, vill utskottet till en början hänvisa

till de ovan återgivna uttalandena av 1944 års bevillningsutskott. Skälen till

att 1944 års utskott icke ansåg sig böra förorda denna metods omedelbara

genomförande, fastän den konstaterats vara den tidigare metoden överlägsen,

voro dels att riksskogstaxeringen i den senaste omgången endast

ägt rum i de sex nordligaste länen, under det att i de aderton länen söder

om Kopparbergs och Gävleborgs län en fullständig riksskogstaxering

icke skett sedan åren 1923—1929 och att man för sistnämnda län därför icke

skulle ha tillgång till som jämförelsematerial vid uppskattningen användbara

uppgifter från riksskogstaxeringen, och dels att skogsvårdsstyrelscrna

under kriget voro så starkt upptagna av andra arbetsuppgifter — främst

3 Rihang till riksdagens protokoll t9l>1. 7 samt. Nr 31.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

de då pågående vedskogsstämplingarna — att det skulle bli svårt för dem

att till 1945 års fastighetstaxering medhinna det ökade förberedelsearbete,

som en taxering enligt nya metoden skulle kräva, i förhållande till motsvarande

arbete vid bibehållande av den gamla metoden.

Dessa skäl mot genomförande av den nya metoden föreligga icke längre.

Från material som framkommit vid riksskogstaxeringen kunna användbara

uppgifter angående bonitet och virkesförråd till ledning för fastighetstaxeringen

numera lämnas beträffande alla län utom Östergötlands, Örebro och

Gotlands län, och beträffande de båda förstnämnda länen kunna i stort sett

motsvarande uppgifter ställas till förfogande från material, som framkommit

vid i dessa under kriget företagna vedskogsinventeringar. Det är sålunda enda^t

för Gotlands län som användbart jämförelsematerial icke kan tillhandahållas,

men här är å andra sidan skogstillgången så begränsad och taxeringsenheterna

så små att taxeringen utan större svårigheter torde kunna

genomföras utan sådant material. Det extra arbete, som i stor utsträckning

åsamkades skogsvårdsstyrelserna och deras personal av den försvårade

bränsleförsörjningen under kriget, äro vidare dessa numera befriade från.

Beträffande detaljerna i den nya metoden förutsatte 1944 års bevillningsutskott,

att vissa förbättringar skulle kunna göras och nämnde därvid särskilt

räntefoten, sättet för markvärdets beräkning och korrektionsfaktorerna.

1944 års bevillningsutskott synes härvid ha avsett, att den då föreslagna

räntefoten, 3 3/4 procent, föreföll för låg, att den nya metoden kunde befaras

medföra åsättande av för höga värden å mindre produktiv skogsmark, t. ex.

ljungmark och liknande kalmark, samt över huvud taget å skogsmark i södra

Sverige ävensom att värdena å både mark och skog skulle komma att förete

alltför tvära övergångar vid gränserna mellan olika tillväxtområden.

Vad först angår räntefoten så torde de önskemål om ändring i denna, som

kunde hysas av 1944 års bevillningsutskott, vara fullt tillgodosedda genom

alt räntefoten i det nu föreliggande propositionsförslaget satts till 5 procent.

Att räntefoten skulle höjas därutöver torde ingen vilja ifrågasätta.

För att undgå risken av att ljungmark och annan mindre produktiv skogsmark

skola bli övervärderade enligt de nya reglerna ha skogstaxeringssakkunniga

föreslagit vissa särskilda bestämmelser (skogsvärderingsinstruktionen

B. punkt 10 fjärde stycket). Värdet å skogsmark, som till större eller

mindre del utgöres av sammanhängande kalmarksområden, vilka av ålder

ligga skoglösa och ej kunna göras skogbärande utan kulturåtgärder, skall

sålunda kunna nedsättas till lägst hälften av det enligt de allmänna reglerna

uppskattade värdet. Därest det kan antagas att av den skogsmark å en taxeringsenhet,

som återstår sedan dylika sammanhängande kalmarksområden

undantagits, mer än 5 procent utgöres av kalmark, skall vidare så stor del

av den återstående kalmarken, som överskjuter 5 procent, kunna reduceras

med en tredjedel.

Emot dessa särskilda reduktionsregler, som bibehållits oförändrade i propositionsförslaget,

har visserligen vid remissbehandlingen av de sakkunnigas

förslag framförts viss kritik, men någon utredning om i vad mån behov av

ytterligare reduktionsinöjligheter av detta slag föreligger har såvitt utskottet

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

35

kunnat finna icke förebragts. Ett par av de kritiserande remissinstanserna

synas för övrigt ha förbisett att i de fall de anfört som exempel på att möjlighet

till ytterligare nedsättning av markvärdet kunde vara behövlig (vid

föryngringssvårigheter) sådan i allmänhet kan erhållas genom ökat avdrag

för allmänna kostnader. Utskottet anser därför —■ liksom departementschefen

— att de sakkunnigas förslag i detta avseende undanröjt de farhågor för

alltför höga kalmarksvärden som uttalades vid behandlingen av 1944 års

förslag.

De enligt 1944 års förslag uträknade markvärden i södra Sverige, som

väckte uppmärksamhet på grund av sin höjd, torde ha varit värdena å mark

inom tillväxtområde VI med stor förekomst av bok eller ek (ädel lövskog).

Enligt detta förslag skulle skogsmark genomgående åsättas det värde, som

framkommer om det förutsättes att å marken produceras enbart barrskog

av för vederbörande tillväxtområde genomsnittlig sammansättning. Att man

sålunda tog hänsyn endast till barrskogen, vilket berodde på att detta ansågs

mest praktiskt och teoretiskt försvarligt eftersom markvärdet skall gälla

icke blott med avseende å de växande träden utan även med avseende å

kommande trädgenerationer, om vilka man ingenting vet vid taxeringen,

hade i och för sig ganska liten betydelse utom för mark inom tillväxtområde

VI, där ädel lövskog förekommer i större utsträckning. Det förhåller sig nämligen

så (som i propositionen s. 147 o. f. närmare angives) att den genomsnittliga

barrskogen, övervägande gran, på dessa osedvanligt goda marker

växer så fort och har så korta omloppstider i förhållande till den ädla lövskog,

som förekommer här, att en markuppskattning på grundval av barrskogsproduktion

ger avsevärt högre värden än en sådan uppskattning på

grundval av produktion av ädel lövskog.

I skogstaxeringssakkunnigas förslag hade på grund av de anmärkningar,

som framställdes mot 1944 års förslag i detta avseende, principen om markvärdeberäkning

med hänsyn till enbart barrskogsproduktion frångåtts beträffande

ifrågavarande marker; i stället räknades där med den för vederbörande

bonitet inom tillväxtområdet genomsnittligt förekommande sammansättningen

av barrskog och ädel lövskog. Att denna omläggning av beräkningsmetoden

hade ganska stor betydelse framgår vid en jämförelse mellan markvärdena

för de tre sist angivna socknarna i kolumnerna »1948 års provtaxering»

samt »1948 års provtaxering (justerad)» i bihang III till propositionen

(s. 177).

Den sålunda angivna ändringen i beräkningsmetoden innebär, alt markvärdet

för de fastigheter tillhörande ifrågavarande boniteter, å vilka uthålligt

produceras barrskog, blir för lågt, men den innebär också att reduktionen

icke blir tillräcklig för de fastigheter, där lövskogsförekomsten ligger över

genomsnittet för liknande mark inom tillväxtområdet och detta tillstånd

blir beståndande. I anledning av sistnämnda förhållande och på grund av

erinringar under remissbehandlingen att markvärdena för ifrågavarande

lövskogsområden trots den föreslagna ändringen skulle bli för höga, infördes

i propositionsförslaget (15. punkt It) femte stycket) ännu en uppmjukning.

Om skogsmarken till en fastighet är av sådan beskaffenhet att vid dess

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

värdesättning hänsyn skall tagas till förekomsten av ädel lövskog (d. v. s.

utgör mark av hög godhetsklass i tillväxtområde VI) samt det kan antagas

att fastighetens skogsmark till mer än 25 procent är bevuxen med dylik

skog, får värdet å den överskjutande delen av den med ädel lövskog bevuxna

marken enligt propositionsförslaget reduceras med en tredjedel. Detta

betyder, att värdet å mark med enbart ädel lövskog kommer att kunna reduceras

med ytterligare 25 procent, motsvarande ungefär skillnaden mellan

markvärdet vid produktion av både barr- och ädel lövskog i den för tillväxtområdet

genomsnittliga sammansättningen samt markvärdet vid produktion

av enbart ädel lövskog.

Ytterligare torde böra framhållas, att den förevarande frågan efter det

skogstaxeringssakkunnigas förslag framlades och remissbehandlades kommit

i ett helt nytt läge genom höjningen av räntefoten från av de sakkunniga

föreslagna 4 procent till propositionsförslagets 5 procent. Denna höjning av

räntefoten, som innebär att taxeringsvärdena å mark och skog tillsammantagna

reduceras med omkring 20 procent, kommer — på grund av de längre

diskonteringstiderna — att verka betydligt kraftigare beträffande markvärdena

än beträffande skogsvärdena. Markvärdena i södra Sverige komma enbart

på grund av denna ändring att nedgå med omkring 40 procent (se prop.

s. 80).

På grund av de ändringar, som sålunda vidtagits i de nya värderingsreglerna

sedan 1944 års förslag framlades, torde även den nu berörda anmärkningen

mot detta förslag ha förlorat sitt värde.

Härmed har utskottet fattat ställning till det i motionerna 1:327 och

11:437 framställda alternativa yrkandet om modifiering av värderingsgrunderna

för den ädla lövskogen. Det åberopas i dessa att lövskogsskötseln måste

arbeta med grova dimensioner, vilka ha högt kubikmetervärde men låg tillväxt,

samt att en taxering av sådan skog efter samma skogs- och markvärdefaktorer,

som avsetts för barrskogen, kommer att resultera i mycket höga

värden på både mark och skog. Det är av sådana skäl som de förut angivna

jämkningsmöjligheterna beträffande markvärdet införts i den nya metoden,

och utskottet har, som av det förut sagda framgår, trott sig finna att dessa

jämkningsmöjligheter äro tillräckliga. Beräkning av skogsvärdet för ädel

lövskog är icke avsedd att ske efter samma faktorer som beräkningen av

skogsvärdet för barrskog utan efter särskilda för den ädla lövskogen speciellt

avpassade faktorer (jfr prop. s. 162—163).

Vad slutligen angår den anmärkningen mot 1944 års förslag att taxeringsvärdena

vid tillämpning av den nya metoden skulle komma att förete

för tvära övergångar vid gränserna mellan de olika tillväxtområdena ha de

sakkunniga även föreslagit vissa bestämmelser för utjämning av sådana

övergångar. Dessa bestämmelser, som bibehållits oförändrade i propositionsförslaget,

innehålla dels att å markvärdet för sådana trakter inom ett

tillväxtområde, som gränsa mot ett nordligare tillväxtområde, skall i den

utsträckning som bestämmes i de lokala skogstaxeringsanvisningarna kunna

göras ett särskilt procentuellt avdrag (B. punkt 10 sista stycket) och

dels att skogsvärdet för sådana trakter inom tillväxtområde II eller III, som

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 37

gränsa mot ett nordligare tillväxtområde, skall i den utsträckning som i

samma anvisningar bestämmes kunna beräknas med användning av skogsvärdefaktorer

svarande mot en längre omloppstid än den i tillväxtområdet

för ifrågavarande godhetsklass å marken i allmänhet antagna (B. punkt 9

andra stycket). Mot dessa anordningar för utjämning, som underlättas även

av den ökning av antalet godhetsklasser å marken, som skett i det nu föreliggande

förslaget i förhållande till 1944 års förslag, synas inga erinringar

ha framställts.

1944 års bevillningsutskott förutsatte också att detaljerna i den nya metoden

skulle i möjligaste mån förenklas. Skogstaxeringssakkunniga, som i

anledning härav undersökt möjligheterna att genomföra en förenkling, ha

ansett kravet härpå böra beaktas främst i fråga om nämndernas arbete.

Med denna utgångspunkt, som i och för sig synes vara riktig, ha de sakkunniga

lyckats åstadkomma ett värderingsförfarande som uppenbarligen

icke bereder några större svårigheter att tillämpa i praktiken. Till denna

senare fråga skall utskottet återkomma i det följande.

På grund av det nu sagda måste utskottet i likhet med departementschefen

konstatera att ingen av de omständigheter, som åberopades som skäl

mot den nya metodens genomförande till 1945 års fastighetstaxering, utgör

skäl att avvisa den nu. En negativ inställning till propositionsförslaget måste

uppenbarligen motiveras med andra skäl. Utskottet skall i det följande

något beröra de skäl av sådan beskaffenhet som kunna tänkas föreligga.

Utskottet vill då först understryka att en argumentering om att den nya

metoden kan beräknas generellt ge för höga taxeringsvärden enligt dess

mening är ovidkommande. Värdena bestämmas icke av metoden som sådan

utan av värdefaktorerna, och dessa äro icke beroende av den metod som

användes. Den nya metoden behöver i och för sig icke ge en högre värdenivå

än den gamla.

I diskussionen om den nya metoden har som ett teoretiskt fel hos denna

framhållits att den arbetar med medeltalsvärden och schabloner, därvid särskilt

påpekats att skogsägare, som driva sitt skogsbruk med stora förråd

och långa omloppstider, bli missgynnade. Vid närmare eftertanke torde

denna argumentering befinnas vara ganska tvivelaktig. Varje avkastningsvärdeberäkning

förutsätter en kalkyl över kommande skogsuttag, en hushållningsplan.

En sådan kalkyl eller plan kan å andra sidan vara — och

är väl oftast — påverkad av subjektiva bedömningar hos skogsägaren eller

den som uppgjort planen. Det är väl emellertid ingen som på allvar vill

ifrågasätta, att skogen skulle taxeras med hänsynstagande till dylika subjektiva

bedömningar om i vilken takt eller på vilket sätt avkastningen ur

skogen bör uttagas. Detta skulle ju, som departementschefen framhållit, logiskt

föra fram till att den skogsägare, som beslöte sig för att icke uttaga

någonting ur sin skog, skulle helt undgå fastighetsskatt för densamma.

Att den nya metoden som grund för värderingen lägger en enhetlig avverkningsberäkning

— de uttag ur genomsnittsskogen som skola ske för

att denna skall bibehållas oförändrad — anser utskottet sålunda vara prin
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

cipiellt riktigt. Däremot är det givetvis att beklaga, att den nya metoden

måst använda sig av vissa av praktiska skäl införda schabloner, som onekligen

komma att förorsaka vissa avvikelser från det exakta avkastningsvärde

man vill nå. Därmed avser utskottet sådana saker som att tillväxtområdena

måst göras relativt stora, att uppdelning av virkesförrådet måst

inskränkas till att avse fördelning på ett par tre förrådsgrupper o. d. Emellertid

måste ihågkommas att det här gäller att väga mellan två motstående

intressen, det ena att få värderingen så exakt som möjligt, det andra att få

förfarandet så enkelt som möjligt. Det är av stor vikt att också det senare

intresset blir i möjligaste mån tillgodosett och såvitt utskottet kunnat

tinna ha förenklingarna ingalunda drivits så långt att de på ett obehörigt

sätt inkräkta på exaktheten.

Den nu berörda anmärkningen synes för övrigt vara ett dåligt argument

för avvisande av den nya metoden till förmån för den gamla, eftersom den

nya metoden, enligt vad som visade sig vid provtaxeringarna, i varje fall

ger en större och riktigare differentiering de särskilda fastigheterna emellan

än den gamla gjort (se exempelvis den av departementschefen åberopade

tabellen å s. 65 i prop.). Man får komma ihåg att den gamla metoden

grundar värdeberäkningen på en verkligt grov schablon, nämligen normalförråden,

vilka endast bygga på vissa antagna tillväxtprocent.

Ett argument som ofta framhållits i diskussionen är, att tiden ännu icke

är inne för genomförande av den nya metoden. Det finns, sägs det, alltför

få fastigheter, beträffande vilka uppskattningsuppgifter om virkesförrådet

föreligga, och i andra fall är det tämligen likgiltigt vilken metod som användes,

då taxeringen kommer att grunda sig på gissningar i båda fallen.

Icke heller detta argument synes vara alltför väl genomtänkt. Det är visserligen

sant, att man i de fall då exakta uppgifter om virkesförrådet på

en fastighet saknas måste bedöma detta oavsett vilken metod som tillämpas

och att denna bedömning kanske ofta närmast kan karakteriseras som en

gissning. Men de båda metoderna förete den bestämda skillnaden att när

man har »gissat» på vissa betydelsefulla data angående skogen — främst

sådana som sammanhänga med dess grovleksförhållanden, eftersom dessa

betyda mest för värdet — får man vid tillämpning av den nya metoden

omedelbart reda på värdet, medan man vid tillämpning av den gamla metoden

måste gissa en gång till, nämligen på hur dessa bedömda uppgifter inverka

på relativa skogstillgången. Därom ge nämligen de hittills använda

grunderna ingen upplysning, och det är den bristen i den gamla metoden

som varit mest besvärande.

I detta sammanhang vill utskottet något beröra ett förslag som vid ett

par tillfällen framkommit, nämligen att de båda metoderna skulle användas

samtidigt vid någon fastighetstaxering, antingen i hela landet eller i några

för ändamålet utvalda delar därav. Om det skulle vara någon mening med

en sådan anordning måste uppenbarligen också fastställas en metod för

bestämmande av relativa skogstillgången härvid. Eljest skulle ju vederbörande

beskattningsnämnd komma i den situationen, att den hade att fast
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

ställa å ena sidan ett taxeringsvärde som vilade på en »gissad» relativ skogstillgång

och å andra sidan ett taxeringsvärde som vore matematiskt riktigt

uträknat på de föreliggande primärfaktorerna. Resultatet kunde val

då gärna icke bli något annat än att relativa skogstillgången bestämdes så

att den gåve samma taxeringsvärde som den nya metoden.

Emellertid ha undersökningar som gjorts i samband med utarbetandet av

den nya metoden visat att det icke finns någon s. k. närmemetod eller annan

metod för beräkning av'' den relativa skogstillgången, som ger ett någorlunda

riktigt resultat, utom just den nya metoden. Detta är icke så underligt,

eftersom hela det arbete man lagt ned på den nya metoden i själva verket

icke är någonting annat än en utredning av de faktorer av olika slag som

böra påverka relativa skogstillgången för att denna skall ge ett riktigt avkastningsvärde.

Även om man kompletterar den gamla metoden med en

särskild anvisning för beräkning av den relativa skogstillgången, kommer

man sålunda in i samma återvändsgränd. I den mån man icke medvetet vill

ge en felaktig sådan anvisning måste denna utformas så att den ger en relativ

skogstillgång som motsvarar det taxeringsvärde, som direkt framkommer

vid tillämpning av den nya metoden.

Med det sist sagda har utskottet velat spetsa till problemställningen för

att ytterligare belysa vad det egentligen är man har att taga ställning till.

Den principiella skillnaden mellan de båda metoderna är mycket liten. Sedan

den gamla metoden förbättrats så att den kan beräknas fylla sitt ändamål,

d. v. s. sedan den kompletterats med bestämmelser om beräkning av

den relativa skogstillgången, synes diskussionen om vilken metod man skall

använda i själva verket komma att inskränka sig till en strid om ord, nämligen

om orden »relativa skogstillgången» skola bibehållas i värdeiingsreg

lerna eller icke.

En av de oftast återkommande invändningarna mot den nya metoden har

varit, att den är alltför invecklad och svårbegriplig för att kunna fattas av

de skattskyldiga och taxeringsmännen. Icke heller den invändningen är

särskilt starkt grundad. Det som är invecklat i den nya metoden är beräkningen

av korrektionsfaktorerna. Så snart man med matematikens hjalp vill

komma fram till ett avkastningsvärde å skog, äro emellertid ganska invecklade

diskonteringsberäkningar m. in. ofrånkomliga. Detta gäller gi\et\is

även om man beslutar sig för att bibehålla den gamla metoden. Man måste

ju då utarbeta anvisningar för beräkning av den relativa skogstillgången,

och där måste dessa invecklade beräkningar i så fall komma in. Den olägenheten

att en verklig beräkning av ett avkastningsvärde i praktiken icke kan

ske utan genom användning av tabeller eller dylika hjälpmedel, för vilkas

utarbetande krävts invecklade matematiska räkneoperationer, är sålunda

gemensam för båda metoderna.

Ett annat argument mot den nya metoden är, att den icke — åtminstone

icke i samma utsträckning som den gamla — tillåter att man taxerar baklänges,

d. v. s. att man, när man finner det värde man på vanlig väg kommit

fram till för högt eller för lågt, höftar ett värde som man anser riktigt och

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

sedan rättar relativa skogstillgången eller andra primärfaktorer därefter.

Detta argument är tveeggat. Det synes nämligen med ännu större skäl kunna

åberopas mot bibehållande av den gamla metoden. Ett sådant sätt att taxera

skogsfastighet betyder ju att gällande värderingsregler sättas ur kraft till

förmån för en ren skälighetsuppskattning, och det skulle ju vara ytterligt

betänkligt om ett sådant förfaringssätt skulle vinna allmän tillämpning.

Mot den nya metoden har slutligen även invänts, att den kommer att

åsamka beskattningsnämnderna ökade svårigheter i förhållande till den hittillsvarande

metoden. Denna åsikt delas emellertid icke av provtaxeringsnämnderna,

som i stället så gott som enhälligt uttalat att den nya metoden

är lättare att tillämpa än den gamla. Utskottet har icke kunnat undgå att

fästa stor vikt vid dessa uttalanden av provtaxeringsnämnderna, vilka ju äro

de enda som kunna sägas besitta sakkunskap i just denna fråga.

Pa grund av det nu sagda anser utskottet de invändningar som framförts

mot den nya metoden icke vara av den beskaffenheten att de motivera ett

avvisande av eller ett uppskov med densamma. Trots att utskottet är medvetet

om att den nya metoden är förenad med en hel del svårigheter, som

särskilt komma att göra sig gällande i början, och att speciellt upprättandet

av de lokala skogstaxeringsanvisningarna kommer att kräva åtskilligt arbete,

vill utskottet därför i princip tillstyrka propositionsförslaget.

Utskottet övergår härefter till frågan om de värdefaktorer — räntefot,

prisnivå och avdrag för allmänna kostnader — som skola tillämpas vid

taxeringen.

Beträffande räntefoten, som redan i det föregående något berörts, har

utskottet intet att erinra mot propositionsförslaget. Departementschefens

motivering för att räntefoten bestämmes till 5 procent synes bärande.

Vad angår prisnivån skall enligt propositionsförslaget värderingen ske

efter de priser och kostnader som varit gällande under den närmast före

taxeringen liggande femårsperioden. Detta innebär att nettopriserna under

perioden 1946—1950 skola läggas till grund för 1952 års taxering. Emellertid

har till följd av de radande exceptionella förhållandena i övergångsbestämmelser

till den föreslagna skogsvärderingsinstruktionen intagits ett

stadgande om att bruttopriserna under den angivna perioden vid värdeberäkningen

skola reduceras med 25 procent.

I motionerna 1:327 och 11:437 har alternativt yrkats bland annat att

värdeberäkningen vid 1952 års taxering skall grundas på årsserien 1945—

1949. Som stöd för detta yrkande har anförts att det skulle möta stora svårigheter

att erhålla utredning om nettopriserna för hösten 1950 innan taxeringen

måste påbörjas.

Utskottet anser liksom departementschefen, att det vore en fördel om

skogstaxeringen kunde grundas på en så aktuell prisnivå som möjligt och

alltså till grund för 1952 års fastighetstaxering kunde läggas 1946—1950

års priser. Emellertid måste utskottet medge, att svårigheter kunna tänkas

uppstå att i tid erhålla uppgifter för beräkning av höstnettopriserna

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

1950, eftersom material härför knappast kan erhållas förrän drivningssäsongen

1950—1951 är till ända. I varje fall skulle den prisstatistik, som

enligt meddelade föreskrifter föres av länsstyrelserna, icke kunna användas

för ändamålet, då denna enligt samma föreskrifter icke skall föreligga

i färdigt skick förrän ett år efter drivningssäsongens utgång. Detta innebär

således att 1950 års höstpriser icke behöva föreligga tillgängliga förrän

den 1 juli 1952.

På grund härav och då det ännu i viss mån är ovisst hur den senaste

drivningssäsongens kraftiga stegring av bruttopriserna på virke kommer

att påverka taxeringsvärdena, vill utskottet tillstyrka det i nyssnämnda

motioner framställda yrkandet, att prisperioden för 1952 års taxering skall

skjutas tillbaka ett år, d. v. s. att till grund för denna taxering skola läggas

medelpriserna för åren 1945—1949. Utskottet förutsätter därvid, att till

den därpå kommande fastighetstaxeringen undersökes huruvida icke insamlingen

av prisuppgifter för den av länsstyrelserna förda prisstatistiken

kan ske så snabbt att även uppgifter från den närmast före taxeringens

början liggande drivningssäsongen kunna göras tillgängliga vid taxeringen.

Förslaget, att vid 1952 års taxering på grund av de onormala förhållandena

under efterkrigstiden skall göras en särskild reduktion med 25 procent

av bruttopriserna, anser sig utskottet kunna godtaga, ehuru utskottet

är medvetet om att denna reduktion genom den förut angivna ändringen

av prisperioden kan komma att — åtminstone i vissa fall — verka väl

kraftigt.

Vad slutligen angår avdraget för allmänna kostnader för skogsbruket

har i motionerna I: 327 och II: 437 yrkats att detta måtte höjas över i propositionsförslaget

upptagna 33 procent. Vidare har i den ovan omnämnda

skriften från Sällskapet för ekodlingens främjande hemställts, att avdraget

beträffande ädel lövskog måtte höjas till 50 procent. Utskottet, som

icke finner det styrkt att avdraget för allmänna kostnader i propositionsförslaget

tilltagits för lågt, anser sig dock icke härutinnan böra tillstyrka

någon ändring i detta förslag.

Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande sålunda, att

utskottet tillstyrker propositionsförslaget med den ändringen att som grund

för värdeberäkningen skola läggas medelhöstpriserna för åren 1945—194&

i stället för motsvarande priser för åren 1946—1950.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Majt:s förevarande proposition nr 39 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

2) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning om ändring i taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379); samt

3) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning med instruktion för värdering av skogsmark

och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstrulction)

med den ändring, att bestämmelserna

om ikraftträdandet erhålla följande såsom utskottets förslag

betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag:

Denna förordning träder i kraft

dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen .skall

första gången tillämpas i avseende

å 1952 års allmänna fastighetstaxering

under iakttagande att vid denna

taxering skola såsom bruttopri,

ser enligt femårsregeln anses medelhö,

stpriserna för åren T946—

1950 efter reduktion med 25 procent

därav.

Utskottets förslag:

Denna förordning träder i kraft

dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen .skall

första gången tillämpas i avseende

å 1952 års allmänna fastighetstaxering

under iakttagande att vid denna

taxering skola såsom bruttopriser

enligt femårsregeln anses medelhöstpriserna

för åren 1945—

1949 efter reduktion med 25 procent

därav.

ävensom

B) att följande motioner, nämligen

de likalydande motionerna I: 324 av herr Mannerskantz

in. fl. och II: 434 av herr Haeggblom m. fl.,

de likalydande motionerna 1:325 av herr Gränebo m. fl.

och II: 435 av herr Hedlund i Rådom in. fl.,

de likalydande motionerna I: 326 av herr Spetz m. fl. och

II: 436 av herr Widén m. fl., samt

de likalydande motionerna 1:327 av herr Hjalmar Nilsson

och II: 437 av herr Nilsson i Svalöv

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 17 april 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 43

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Velander, Falk,

Ramberg, Niklasson, Wehtje*, Snygg, Werner och Spetz samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i

Skedsbygd*, Orgåird, Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp*, Gunnarsson,

Kärrlander, Henriksson och Nilsson i Svalöv.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Velander, Niklasson, Wehtje, Werner, Spetz, Sandberg, Jonsson

i Skedsbygd, Persson i Svensköp, Gunnarsson och Nilsson i Svalöv, vilka

anfört följande:

»Utskottet har hemställt, att riksdagen måtte, med viss mindre ändring,

antaga de i propositionen nr 39 föreslagna nya grunderna för värdering av

skogsmark och växande skog att tillämpas vid 1952 års fastighetstaxering.

Denna utskottets hemställan ha vi ansett oss icke kunna biträda. Vi ha

nämligen funnit den nya metoden behäftad med så allvarliga brister, att

densamma icke bör givas företräde framför hittills gällande grunder.

Vid detta vårt ställningstagande ha vi icke kunnat undgå att taga intryck

av den kritiska inställning, varåt flertalet remissinstanser i av dem avgivna

yttranden givit uttryck, samt innehållet av de i ämnet väckta motionerna.

Sålunda ha sådana myndigheter och institutioner, som måste anses besitta

speciell sakkunskap på det skogliga området, såsom domänstyrelsen, skogsstyrelsen,

skogshögskolans rektor och lärarråd, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund och Svenska skogsvårdsföreningen bestämt avstyrkt den

föreslagna metodens genomförande. Härvid är att märka att domänstyrelsen,

som åtnjutit förtroendet att vid tidigare fastighetstaxeringar framlägga förslag

till skogsvärdering,sinstruktion och som alltså år 1944 stod som förslagsställare

beträffande de nu överarbetade nya grunderna, icke längre ansett

sig kunna vidhålla detta sitt förslag. Särskilt avseende synes oss även

böra tillmätas de yttranden i avstyrkande riktning, som avgivits av de organisationer,

på vilkas medlemmar det skulle ankomma att medverka vid metodens

tillämpning, nämligen Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund

och Sveriges länsskogvaktareförbund.

Vi finna det uppenbart, att metoden i tillämpningen kommer att motverka

en sund skogspolitik samt strävandena till en bättre skogsvård och höjd

avkastning av landets skogar. Känt är, att vi i vårt land nödgas arbeta med

alltför låga virkesfönråd och att skogens avkastning därför är lägre än vad

den borde vara. En av de mest angelägna uppgifterna i svenskt skogsvårdsarbete

är sålunda att åvägabringa en bättre bcstockning av våra skogar.

Det är att beklaga, att strävandena i sådant syfte komma att försvåras vid

ett genomförande av metoden i fråga, vilken på sitt sätt diskriminerar välbestockade

och virkesrika skogar samt fastigheter med övervägande till
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

växande yngre skog, vilken bör sparas för framtiden. Detta produktionstekniskt

betänkliga förhållande har jämväl påtalats i ett flertal remissyttranden.

Däri påvisas sålunda, att riksskogstaxeringsmaterialet, varpå metoden

bygger, genomsnittligt omsluter virkesfattdga och utglesnade skogar,

vilka på grund härav uppvisa en tämligen hög relativ tillväxt. Om metoden

så uppbyggd tillämpas på fullslutna och virkesrika bestånd, erhålles kalkylmässigt

en högre värdeavkastning än den verkliga, vilket med det avsedda

förfaringssättet automatiskt leder till oriktiga taxeringsvärden. En beräknad

avverkning, som på detta sätt överstiger tillväxten, utgör i själva verket ett

kapitaluttag ur skogen och metoden kommer sålunda i fråga om mera fullslutna

skogar än genomsnittsskogen alltid att medföra en beskattning av sådana

kapitaluttag. Ostridigt måste också anses vara, att metoden leder till

att även fastigheter med övervägande yngre skogar, där viss del av tillväxten

såväl ur ekonomisk synpunkt som enligt skogsvårdslagstiftningens krav bör

uppsparas, bli feltaxerade.

Utskottet har sökt bortförklara denna till sina skogspolitiska verkningar

mycket allvarliga brist hos den nya metoden med det uttalandet, att en

skogstaxeringsmetod icke kan ge rum för ägarnas subjektiva bedömningar

om i vilken takt eller på vilket sätt avkastningen av skogen bör uttagas.

Det är emellertid här icke fråga om ägarnas subjektiva bedömanden om

olika skötselmetoder utan om att skogen skall och bör värderas efter sin

faktiska avkastning. En taxeringsmetod, som automatiskt leder till att virkesrika

och välskötta samt därför högproduktiva skogar bli övertaxerade

och därmed för hårt beskattade, måste ur nationalekonomisk synpunkt betraktas

såsom föga tillfredsställande. Dess tämligen självklara följd måste

befaras bli, att virkesförråden i dessa torde komma att snabbt bringas ned

till riksskogstaxeringsmaterialets lägre medelnivå.

Nu berörda brist hos metoden utgör en logisk konsekvens av hela dess

metodik, som kan sägas innefatta ett uppbyggande av taxeringsvärdena på

schabloniserade medeltal, hämtade från riksskogstaxeringens statistiska material.

I den mån de enskilda fastigheterna inom respektive tillväxtområden

till sin skogliga konstruktion äro så beskaffade, att de överensstämma med

eller ligga nära dessa schablonvärden, bli de riktigt taxerade. Avviker den

skogliga produktionen från schablonerna, bli fastigheterna automatiskt mer

eller mindre feltaxerade. Och, vad värre är, metoden ger därtill mycket små

möjligheter till rättelse av dessa automatiska fel, vilka ligga så att säga

inkapslade i det tabellverk, enligt vilket det praktiska taxeringsarbetet skall

utföras.

Om den nya metoden har det framhållits, att den medför en större och

riktigare differentiering de enskilda fastigheterna emellan än den gamla.

Vi äro icke övertygade om att de jämförelser, som gjorts i detta avseende,

kunna anses riktiga, därför att man hittills vid taxering enligt den gamla

metoden icke arbetat under samma förutsättningar som de som nu föreEfter

den på grund av de senaste riksskogstaxeringarna numera vunna

bättre kännedomen om bl. a. tillväxtförhållandena i landet har man så
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bevillningsutskottets betänkande nr 3i.

lunda nu möjligheter att vidtaga erforderliga justeringar. Utskottets påpekande

i denna detalj kan sålunda icke drabba den gamla metoden i princip

utan får anses vara av mera teknisk natur. Det bör också i detta sammanhang

påpekas, att med den erfarenhet, som taxeringsnämnderna numera

hava tillägnat sig vid tillämpningen av den gamla metoden, den differentiering

av taxeringsvärdena som bör eftersträvas också skall visa sig

framkomma.

Slutligen anse vi oss böra erinra om det fel hos den nya metoden, som de

sakkunniga och jämväl departementschefen snuddat vid, då de med en

mycket försiktig formulering betecknat metoden som »svårtillgänglig». Vad

som ligger bakom det tabellverk, vilket med räknemaskinernas hjälp slår

fram skogarnas taxeringsvärden, torde såväl de flesta av taxeringsmännen

som även de skattskyldiga i allmänhet vara oförmögna att kontrollera eller

förstå. Man måste därför med beklagande förutse, att en så beskaffad taxeringsmetod

aldrig kan komma att vinna de skattskyldigas förtroende. Härutinnan

skiljer sig den nya metoden ofördelaktigt från den gällande, som

dock tillvunnit sig en betydande goodwill.

Enligt vår mening bör alltså med bifall till de i ämnet väckta motionerna

den förevarande propositionen avslås och en skogsvärderingsinstruktion

grundad i princip på den hittills tillämpade metoden antagas av riksdagen

för tillämpning även vid nästa allmänna fastighetstaxering. Vi äro

därvid medvetna om att denna metod i sitt nuvarande skick är i behov av

en viss omarbetning. Såväl statens skogsforskningsinstitut som domänstyrelsen

och skogsstyrelsen, vilka samtliga skola svara för de förberedande arbetena

till taxeringen, ha i sina remissyttranden räknat med att kunna förbättra

den nu gällande metoden och därvid särskilt åstadkomma ett bättre

underlag för bestämmande av den relativa skogstillgången. I sistnämnda

avseende erfordras bland annat ytterligare anvisningar om grovskogsförekomstens

inverkan på den relativa skogstillgången och en justering av siffrorna

i tabell II till skogsvärderingsinstruktionen, vilken tabell utvisar storleken

av ett normalt sammansatt och slutet virkesförråd för olika boniteter

och omloppstider i enlighet med numera vunnen allt bättre kännedom om

den skogliga produktionen. Det torde med visshet kunna förutsättas, att efter

en sådan komplettering tillämpningen av denna faktor i allmänhet kommer

att ge ett jämnare och riktigare resultat än om nämnderna enligt den nya

metoden skola tvingas arbeta med cn gissad fördelning av virkesförrådet i

sortiments- och grovleksklasscr in. in., vilken fördelning ger det största utslaget

i fråga om värdenas differentiering.

Det förhållandet, att nämnda tabell kan behöva justeras, medför att den

icke i nu föreliggande skick kan föreslås till godkännande av riksdagen. Vi

förmena, att detta dock icke bör utgöra hinder för antagande av en skogsvärderingsinstruktion,

som i övrigt innehåller de för taxeringen grundläggande

bestämmelserna. Fastställande av ny tabell II torde böra ankomma

på Kungl. Maj :t, efter förslag härom från domänstyrelsen i samråd med

statens skogsforskningsinstitut och skogsstyrelsen. Vi förutsätta att utarbe
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

tandet av den nya tabellen skall kunna ske så snabbt, att den kan fastställas

innan arbetet med årets typskogsinventering måste påbörjas, d. v. s. senast

i juni i år. Även tastställande av tabell I till instruktionen bör givetvis härvid

överlåtas åt Kungl. Maj :t.

I fråga om de för taxeringen grundläggande faktorerna — räntefot, prisnivå

och avdrag för allmänna kostnader —■ anse vi oss böra acceptera det

resultat, vartill utskottet kommit. Vi förutsätta sålunda, att räntefoten sättes

till 5 procent, prisnivån grundas på medeltalet av 1945—49 års bruttopriser

med avdrag av 25 procent samt att det regelmässiga avdraget för allmänna

omkostnader skall utgöra 33 procent. Av de normala 20 årsavkastningarna

vid 5 procents räntefot böra, liksom vid 1933 års taxering, 31/,

årsavkastningar utgöra markvärde och 16y2 årsavkastningar skogsvärde vid

normal skogstillgång. I enlighet härmed har utarbetats ett förslag till skogsvärderingsinstruktion

som intagits nedan under vår hemställan.

Beträffande innehållet i övrigt i denna instruktion hava vi i stor utsträckning

ansett oss kunna bibehålla bestämmelserna i den nu gällande instruktionen.

På ett par punkter hava emellertid avvikelser gjorts. Sålunda har,

då begreppet skyddsskog numera avskaffats, reglerna om de fall då särskilt

förhöjt avdrag för allmänna kostnader får medgivas utformats i enlighet

med motsvarande bestämmelser i propositionsförslaget. Härvid har^ på

grund av vad som anförts under remissbehandlingen av skogstaxeringssakkunnigas

förslag, i motionerna I: 327 och II: 437 samt i den från Sällskapet

för ekodlingens främjande inkomna skriften angående behovet av lättnader

lör den ädla lövskogen, såsom ett fall då särskild förhöjning av avdraget

upptill 50 procent skall kunna ske upptagits jämväl förekomst av sådan

skog. Ädel lövskog har därvid definierats på samma sätt som i propositionsförslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts få vi hemställa,

att riksdagen måtte — i anledning av de likalydande motionerna

1:324 (av herr Mannerskantz m. fl.) och 11:434

(av herr Hseggblom in. fl.), de likalydande motionerna I:

325 (av herr Gränebo m. fl.) och 11: 435 (av herr Hedlund

i Rådom m. fl.), de likalydande motionerna I: 326 (av herr

Spetz m. fl.) och 11:436 (av herr Widén in. fl.) samt de

likalydande motionerna 1:327 (av herr Hjalmar Nilsson)

och II: 437 (av herr Nilsson i Svalöv) -— avslå Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 39 samt för sin del antaga följande
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

47

1) Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 870).

Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Anvisningar

till

9 §•

4. För jordbruksfastighet —---växande skog.

Dylik fastighet---å skogsmarken.

Skogsmark skall---(skogsmarkens avkastningsvärde).

Såsom skogsmark skall upptagas all---för skogsproduktion.

Såsom skogsmark skall ej upptagas sådan — — — frösådd m. m.

Till skogsmark — •— — i övrigt.

Skogsmarkens normala---(normal skogstillgång).

Den normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter per hektar

såsom uttryck för markens virkesproducerande förmåga (bonitet). Värdet i

penningar av den sålunda uppskattade normala årsavkastningen beräknas

efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde) enligt de priser,

som angivas i instruktionen för värdering av skogsmark och växande skog.

Från värdet av den enligt sålunda angivna grunder beräknade avkastningen

skola avdragas 33 procent för kostnader för skogens vård, förvaltning,

bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,

skogsindelning, skatter m. m. År avsättningsläget för skogen så ogynnsamt

att en väsentlig del av den till gagnvirke användbara virkesavkastningen

enligt förutsättningarna för värderingen saknar rotvärde, eller äro på grund

av naturförhållandena särskilda föryngringssvårigheter uppenbarligen för

handen eller består skogen av ädel lövskog (företrädesvis bok, ek, alm, ask,

avenbok, lind och lönn), och måste därför skogen skötas med anlitande av

en onormalt stor del av avkastningens värde, må avdraget för sådana kostnader

efter prövning i varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas,

dock ej till mer än 50 procent av den beräknade normala avkastningen. Det

sålunda reducerade värdet anses utgöra nettovärdet på ett års normal avkastning

per hektar skogsmark.

Skogsmarkens avkastningsvärde---växande skog.

Växande skog---(relativ skogstillgång).

Belastas skogsområde----särskilt angivas.

1 Senaste lydelse se 1944: 280.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

Består en del av en taxeringsenhets skogsområde av skog med ogynnsamt

avsättningsläge eller av skog med särskilda föryngringssvårigheter eller av

ädel lövskog skall, därest för denna del av skogsområdet här ovan omnämnt

förhöjt kostnadsavdrag skall beräknas, särskild värdesättning för sådan del

av taxeringsenheten äga rum.

Särskild förmån —--ingå i skogsmarkens värde.

Har på---till 10 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock skola bestämmelserna

i sin nya lydelse lända till efterrättelse redan före sistnämnda dag, såvitt

angår 1952 års allmänna fastighetstaxering.

2) Förslag

till

förordning med instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderings
instruktion).

Härigenom förordnas, att vid taxering av fastighet skola jämte de föreskrifter,

som meddelas i kommunalskattelagen, tillämpas följande uppskattningsgrunder.

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.

Skogsmark skall värdesättas efter sin normala avkastningsförmåga på

sätt i punkterna 4, 5 och 6 närmare angives (skogsmarkens avkastningsvärde).

Växande skog skall värdesättas med hänsyn till dess beräkneliga faktiska

värdeavkastning enligt punkterna 4, 5, 6 och 7 (skogsvärdet).

A. Skogsmark.

2. Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark, som, vare sig

den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion.

Till skogsmark hänföras således även ljungmark och annan

dylik mark, som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses lämpa sig

för skogsproduktion.

Såsom skogsmark skall ej upptagas sådan skoglös eller obetydligt trädbevuxen

ängsmark, som, ehuru den visserligen kan användas för skogsproduktion,

i främsta rummet disponeras för foderproduktion genom bete eller

slätter samt med god hushållning även bör därtill användas, vare sig

den är att betrakta såsom kultiverad betesäng eller den är hänförlig till naturlig

betes- eller slåtteräng. Skogbevuxen s. k. hagmark skall, i den mån

den utnyttjas såsom kultiverad betesäng, ej heller redovisas såsom skogsmark.

Med kultiverad betesäng avses sådan icke i vanlig mening under plog

lagd, i huvudsak foderproducerande men ej sällan något trädbevuxen betesmark,

som för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed

förstås sådana åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling,

frösådd m. m. o o o

Till skogsmark räknas ej heller s. k. impediment, vartill hänföras myrar

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

49

(mossar och kärr), berg, fjällmark och annan dylik mark, som på grund

av klimatiska förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist

eller de lösa jordlagrens ringa djup är av den beskaffenhet, att någon egentlig

skogsproduktion där icke kan påräknas.

Värdet av sådan mark ävensom, i förekommande fall, av bete å skogsmark

skall inräknas i värdet av fastigheten i övrigt.

.‘k Arealen skogsmark beräknas, vad angår statens och andra allmänna

skogar, efter därom av domänstyrelsen meddelade eller eljest tillgängliga

officiella uppgifter; vad angår enskilda skogar under ordnad hushållning

med tillgängliga och tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar efter uppgifter

i dessa; samt, vad angår övriga skogar, med ledning av uppgifter från

jordregistret, ekonomiska kartverk eller andra offentliga handlingar, så ock

efter ingivna deklarationer och andra upplysningar, som kunna införskaffas.

4. Skogsmarkens normala virkesavkastningsförmåga (boniteten) skall

beräknas efter den årliga virkesavkastning, uppskattad i kubikmeter per

hektar, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet

skogsbruk och under antagande, att marken vore bevuxen med ett tillfredsställande

samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogstillgång).

Boniteten är således icke beroende av att den för viss tid uttagbara

virkesavkastningen är vare sig högre än normalt, på grund av att skogen

är mer än vanligt väl sluten eller innehåller relativt stor tillgång på moget

virke, eller lägre än normalt, på grund av att skogen är utglesnad eller utgöres

av övervägande ungskog, utan boniteten bestämmes av den uthålliga

årliga virkesavkastning, skogsmarken skulle lämna, om skogstillgången under

rationell skötsel vore normal. Såsom sådan normal virkesavkastning är

att anse exempelvis den, som i medeltal uppnås på sådana större skogsbruk,

där det väl sörjes för såväl återväxt som beståndsvård, och där det finnes ett

väl slutet och på behöriga åldrar väl fördelat virkesförråd.

Boniteten skall bestämmas efter den virkesproducerande förmågan utan

hänsyn till föreliggande möjlighet eller sätt för virkesavkastningens utnyttjande.

Vidare är att märka, att boniteten skall vara genomsnittlig och således

skall för skogsmarken i dess helhet avvägas med hänsyn till dess i

olika delar skiftande producerande förmåga.

A id bestämning av boniteten skall hela den normala årliga virkesavkastningen

uppskattas i kubikmeter per hektar och avse virke i rått tillstånd,

mätt i verklig kubikmassa fast mått på bark, d. v. s. ilen virkeskvantitet,

som erhålles, då virket mätes på rot efter noggranna s. k. massatabeller.

Boniteten angives — utom i visst i anvisningarna till kommunalskattelagen

angivet fall då skog med ogynnsamt avsättningsläge m. in. ingår i en taxeringsenhet

— som en för hela taxeringsenheten i fråga gällande medelbonitet.

Finnas för skogen tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar, angivande

skogsmarkens olika boniteter eller innehållande andra uppgifter, varav mcdelboniteten

kan bedömas, sker uppskattningen med ledning därav. Saknas

sådana handlingar, uppskattas boniteten med ledning av vad som är känt

eller kan utrönas om skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten å

trakten i övrigt.

ö. För värdering i penningar av den sålunda uppskattade normala virkesavkastningen

beräknas virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde)

enligt de priser, som under åren 1945 49 på grund av prissättning

nämnda år i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav dylik

normal virkesavkastning anses sammansatt (normal sortimentssammansättning),

under iakttagande av alt vid värdeberäkningen bni tiopriserna

4 Ritning till riksdagens protokoll 7 .send.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

skola reduceras med 25 procent. I de särskilda anvisningar, som jämlikt

59 § taxeringsförordningen skola fastställas för varje län eller område av

län, bestämmes vad som för länets eller områdets vidkommande skall anses

såsom normal sortimentssammansättning.

Vid beräkning av virkets ovan angivna nettovärde skola från bruttopriserna

avdragas alla direkta avverknings- och transportkostnader, såsom kostnader

för huggning, körning, flottning eller annan transport till den plats,

för vilken bruttopriserna gälla, direkt arbetsledning, avmätning och intumning,

tillfälliga kojbyggnader, vintervägar och lastplatser, skogsvårdsavgifter

samt olycksfalls- och försäkringsavgifter i den mån de äro direkt hänförliga

till drivningsarbetet. Vid avdragens beräkning skall hänsyn tagas

till utdrivningens större eller mindre svårigheter i fråga om körvägar och

flottningsförhållanden in. m. dylikt. Därvid bör dock beaktas, att nettovärdet

skall utgöra ett medelvärde för hela skogen och att kostnaderna

sålunda skola vara representativa för skogens genomsnittliga avsättningsförhållanden.

Vid rotvärdets bestämmande enligt den normala sortimentssammansättningen

skall iakttagas, att kubikmassa, uttryckt i brukliga handelsmått,

t. ex. toppmätt massa inom bark för timmer, löst mått för brännved etc.,

måste omräknas till verklig kubikmassa fast mått på bark. För varje sortiment

och klass av ekonomiskt likvärdiga sortiment skall värdet utrönas

för vart och ett av de år, som skola läggas till grund för beräkningen, samt

medeltal för dessa värden uträknas. De såsom resultat av beräkningen erhållna

värdena skola angivas som medelnettovärden för samtliga år inom

den bestämda tidsperioden för varje sortiment, gällande fast mått på bark.

Ur dessa medelnettovärden bestämmes rotvärdet för samtliga sortiment enligt

den fastställda normala sortimentsisammansättningen på sätt framgår

av följande uträkning, vilken allenast utgör ett exempel:

Sortimentsklass:

I:

timmer...................

35 % å 8

kronor per

kubikmeter kronor 2: 80

II:

sulfitved o. l:a björkved ..

20«/. » 6

»

»

» 1:20

III:

sulfatved, props och l:a

barrved..................

20 % » 4

»

» 0:80

IV:

kolved, industribränsle och

diverse virke.............

25 % » 1

» 0:25

Rotvärde per kubikmeter kronor 5: 05.

Det bör beaktas, att den normala sortimentssammansättningen skall avse

hela virkesavkastningen, oberoende av huruvida viss del av denna icke

vinner avsättning. Skulle sålunda å viss trakt virke, i exemplet här ovan

hänfört till fjärde sortimentsklassen, ej vara avsättningsbart, bör i exemplet

detta utföras med värdet 0, då medelpriset blir endast 4 kronor 80 öre

per kubikmeter. Motsvarande gäller även, då försäljning skett på rot men

virke under viss brösthöjdsdimension ej kunnat vinna avsättning, ehuru

dess kubikmassa ingår i den för skogen beräknade årliga virkesavkastningen.

Vid uppskattningen måste jämväl beaktas, att sämre mark producerar ej

blott kvantitativt mindre virke utan även mindre värdefulla sortiment.

Vid uppskattning efter nu angivna grunder finnes alltså möjlighet att taga

hänsyn till varje särskild skogs läge i förhållande till avsättningsort och

annat, som inverkar på virkesvärdet. Vid enahanda bonitet och avsättningsläge

skall samma rotvärde åsättas den normala virkesavkastningen,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

51

även om skogsbruk i olika syften bedrives med olika omloppstider. Avvikelser

från den omloppstid, som kan anses motsvara den för orten normala

sortimentssammansättningen, inverka visserligen på den verkliga virkesavkastningens

sammansättning och värde, men skall hänsyn till dessa avvikelser

tagas vid beräkningen av växande skogens värde enligt punkt 7.

b. Den enligt punkt 4 bestämda normala årliga virkesavkastningen per

hektar skogsmark multipliceras med det enligt punkt 5 beräknade rotvärdet.

Från den värdeavkastning, som därvid framkommer, skola avdragas

113 procent för kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, väg- och

byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter

in. m. Är avsättningsläget för skogen så ogynnsamt att en väsentlig del av

den till gagnvirke användbara virkesavkastningen enligt förutsättningarna

för värderingen saknar rotvärde, eller äro på grund av naturförhållandena

särskilda föryngringssvårigheter uppenbarligen för handen, eller består skogen

av ädel lövskog (företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind och

lönn), och måste därför skogen skötas med anlitande av en onormalt stor

del av avkastningens värde, må avdraget för sådana kostnader efter prövning

i varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej till

mer än 50 procent av den beräknade normala värdeavkastningen. Det sålunda

reducerade värdet anses utgöra nettovärdet på ett års normal avkastning

per hektar skogsmark.

Skogsmarkens värde per hektar (skogsmarkens avkastningsvärde) skall

utgöra tre och en halv gånger nettovärdet på ett års normal avkastning.

Till underlättande av värdeberäkningen fastställer Kungl. Maj :t tabell

som, vid avdrag för kostnader med 33 procent, angiver skogsmarkens värde

per hektar vid förekommande kombinationer mellan bonitets- och rotvärdesklasser.

B. Växande skog.

7. Växande skog skall — oavsett om avverkningsrätt till densamma upplåtits

eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt befinner

sig, och den värdeavkastning, som för framtiden därur kan uttagas

under förutsättning av en rationellt driven hushållning. Därest skogen innehåller

ett så beskaffat virkesförråd, att den beräknade normala värdeavkastningen

genast och uthålligt kan uttagas, och sålunda normal skogstillgång

förefinnes, sättes värdet å den växande skogen (skogsvärdet), till sexton och

en halv gånger nettovärdet på den normala årliga värdeavkastningen. I den

av Kungl. Maj :t enligt punkt 6 sista stycket fastställda tabellen skall intagas

uppgifter även till ledning vid denna värdeberäkning.

Emellertid är den växande skogens slutenhet, sammansättning och beskaffenhet

i övrigt vanligen sådan, att den faktiska skogstillgången betingar ett

från det normala mer eller mindre avvikande skogsvärde. Detta värde i förhållande

till det normala utgör den relativa skogstillgången, som betecknas

med tal, uttryckta i tiondelar. Talet för relativa skogstillgången är således l,o,

om skogsvärdet överensstämmer med det normala. Relativ skogstillgång 0,9,

0,p, 0,7 o. s. v. innebär, att det förhandenvarande virkesförrådet, såsom i utglesnade

eller vanskötta skogar med allmän virkesbrist eller i välskötta skogar

med brist på moget virke, icke medgiver normal värdeavkastning. Är

detta fallet, skall skogsvärdet sättas i motsvarande mån lägre. På samma sätt

innebär relativ skogstillgång l,i, 1,2, 1,3 o. s. v., att skogsbeståndet till följd

av mer än vanligt stor slutenhet eller jämförelsevis god tillgång på moget

virke under viss tid kan medgiva större avverkning eller uttagande av värdefullare

dimensioner än som för normal värdeavkastning kan beräknas, varför

skogsvärdet i samma man sättes högre. Den erforderliga jämkningen av de

angivna skogsvärdena vid normal skogstillgång sker med stöd av de kända

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

avvikelser, skogens virkesförråd och dettas sammansättning med avseende på

åldrar och mogenhetsklasser samt grövre och klenare dimensioner uppvisar

vid jämförelse med förrådet å en normalt sammansatt skog och skogens därav

beroende förmåga att vid uthålligt skogsbruk giva en mot åsatt bonitet

och rotvärde svarande värdeavkastning.

Bedömandet av den relativa skogstillgången skall ske med utgångspunkt

från en uppskattning av befintligt virkesförråd och dettas förhållande till det

virkesförråd, som skall finnas å skogen, då denna är normalt sammansatt

och sluten (relativt virkesförråd). Till ledning vid detta bedömande skall

Kungi. Maj :t på av domänstyrelsen i samråd med statens skogsforskningsinstitut

och skogsstyrelsen upprättat förslag fastställa tabell, vilken för

olika boniteter och omloppstider utvisar storleken av nämnda förråd. Det sålunda

angivna virkesförrådet, som motsvarar relativa skogstillgången l,o, betecknar

jämväl relativa virkesförrådet l,o. Därest kubikmassan å området är

större eller mindre än vad som sålunda framgår av tabellen, är relativa virkesförrådet

i motsvarande mån större eller mindre än l,o. Siffran för relativa

virkesförrådet utgör därvid tillika siffran för relativ skogstillgång, därest virkesförrådets

avvikelse från det normala betingas allenast av skogens större

eller mindre slutenhet, men skogen i övrigt beträffande ålders- och dimensionsfördelning

kan betraktas såsom normal. Då emellertid normal åldersoch

dimensionsfördelning oftast ej är för handen, kommer det tal, som uttrycker

relativa virkesförrådet, vanligen icke att direkt angiva den relativa

skogstillgången. För erhållande av relativa skogstillgången måste talet för

relativa virkesförrådet jämkas, nämligen uppåt, om förrådet är sammansatt

av äldre bestånd eller grövre virke än normalt, och nedåt, om de äldre åldersklasserna

saknas eller bestånden äro sammansatta av övervägande klena dimensioner.

Det skall uppmärksammas, att det förhandenvarande totala virkesförrådet

— vari skall ingå jämväl virke av mindre dimensioner än den minsta uppskattade

— utan hänsyn till att viss del av dess avkastning måhända icke är

avsättningsbar eller utnyttjas för husbehov, skall ligga till grund för jämförelse

med det normala virkesförrådet.

I vederbörande taxeringslängd införes för varje fastighet uppgift om a)

virkesförrådets storlek i genomsnitt i kubikmeter per hektar, oavsett om uppgiften

är konstaterad genom uppmätning eller endast bedömd i och för bestämmande

av relativ skogstillgång enligt vad nyss sagts, b) det på grund

härav åsatta talet för relativa virkesförrådet, uttryckt i tiondelar, c) den relativa

skogstillgången, likaledes uttryckt i tiondelar, samt d), i det fall att

avvikelse skett från talet för relativa virkesförrådet vid bestämmande av relativa

skogstillgången, skälet för avvikelsen.

Innebörden av ovan angivna värderingsmetod belyses därav, att å skogar,

för vilka tillförlitliga hushållningsplaner finnas, ur vilka översikt kan erhållas

rörande den virkesavkastning som omedelbart och i framtiden årligen

bör kunna utvinnas, skogens och skogsmarkens sammanlagda värde kan erhållas

på det sätt att dessa avkastningar värderas i penningar med tillämpning

av de pris, som varit bestämmande för det enligt punkt 5 beräknade rotvärdet,

och skogsbrukets hela till nutiden diskonterade avkastning därefter

uträknas efter 5 procents räntefot, varefter avdrag sker med 33 procent för

beräknade omkostnader. Av del sålunda erhållna värdet skall ett enligt ovan

i punkt 6 angivna grunder beräknat värde redovisas såsom skogsmarkens

värde, resten såsom den växande skogens värde. Relativa skogstillgången är

i detta fall det tal, som erhålles, om nämnda värde å den växande skogen ds
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 53

videras med 16''/* gånger den normala årliga värdeavkastningen, minskad

med 33 procent.

Endast undantagsvis lärer relativa skogstillgången kunna sättas lägre

än 0,2.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling

och skall första gången tillämpas i avseende å 1952 års allmänna fastighetstaxering.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:262 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 39 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten