Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 36

1951-04-17 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:36, Bevillningsutskottets betänkande nr 36

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

1

Nr 36.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om restitution av skatt å bensin, som förbrukas vid

jordbruket till bensindrivna traktorer, m. m.

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande inom riksdagen väckta och

av utskottet i ett sammanhang behandlade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 149 av herr Ivar Nilzon m. fl. och II: 191

av herr Svensson i Stenkyrka in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder som tillämpas vid restitution av tilläggsskatten å bensin som förbrukats

vid jordbruket till bensindrivna traktorer under år 1950 — förordna

om restitution med 20 öre per liter av den enligt 1929 års förordning

utgående skatten å bensin, som från och med den 1 januari 1951 och

tills vidare förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer»;

2) de likalydande motionerna 1:277 av herr Mannerskantz m. fl. och

II: 362 av herr Dickson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte bemyndiga

Kungl. Maj:t — med verkan fr. o. m. den 1 januari 1951 och i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder som tillämpats vid restitution av

tilläggsskatten å bensin, som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna

traktorer under år 1950 — förordna om restitution av den enligt 1929 års

förordning utgående skatten å bensin, som förbrukas vid jordbruket till

bensindrivna traktorer»; samt

3) de likalydande motionerna 1:278 av herr Pålsson m. fl. och 11:365

av herr Nilson i Spånstad in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj :t anhålla att den av riksdagen tidigare begärda utredningen

om bensinskatterestitution måtte omfatta även frågan om kollektiv restitution

av skatt, som utgår vid transport av skogsprodukter å s. k. skogsbilvägar».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 277, II: 191 och II: 365.

Beskattningen av bensin regleras genom förordningen den 3 maj 1929

(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit (jfr SFS 1948:368).

Skatten å bensin — som ursprungligen utgick med 6 öre för liter och därefter

successivt höjts — har under tiden den 1 januari 1946 — den 31 december

1950 utgjort 18 öre för liter.

Enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin

utgick — utöver nyssnämnda skatt av 18 öre för liter — från och med den

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 36.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

1 april 1948 till och med den 31 december 1950 tilläggsskatt å bensin med

27 öre för liter. De i 1929 års förordning meddelade bestämmelserna rörande

skatt å bensin tillämpades jämväl i fråga om tilläggsskatten.

Genom förordning den 2 juni 1950 (nr 414), vilken trätt i kraft den 1

januari 1951, har den särskilda skatten å bensin enligt 1929 års förordning

fastställts till 25 öre för liter. Samtidigt upphävdes nyssnämnda förordning

den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin.

Rätten till restitution av skatt å bensin regleras i 5 § 1929 års förordning.

Enligt vad i nämnda paragaf stadgas må restitution av skatt åtnjutas

i följande fall, nämligen:

a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes

ort eller svensk frihamn;

b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne

användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,

härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt

vid yrkesmässigt utövande av fiske;

c) för bensin och motor sprit, som vid tillverkning av motorer användes

för avprovning av motorer å provbädd eller annan dylik anordning utan

att därvid transportmedel framföres; samt

d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för

annat tekniskt ändamål än motordrift.

I 6 § 1929 års förordning föreskrives, att restitution i det under a) angivna

fallet må åtnjutas allenast för så vitt utförseln omfattar en myckenhet

av minst 500 liter bensin eller motorsprit på en gång. Vidare stadgas i

samma paragraf, att restitution i fall som avses under b)—d) må åtnjutas

allenast i den omfattning och på de villkor Konungen bestämmer, samt att

— där beträffande förbrukning av bensin inom viss näringsgren ur kontrollsynpunkt

eller eljest på grund av särskilda omständigheter hinder möter

mot restitution — Konungen äger föreskriva, att i stället återbäring skall

ske sålunda, att visst med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt belopp

skall efter förordnande av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer,

användas för näringsgrenens främjande.

I kungörelsen den 26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till

förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit

har Kungl. Maj :t meddelat närmare bestämmelser angående återbäring

av sådan skatt.

Rätt till restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukats vid jordbruket

till bensindrivna traktorer, har enligt särskilda av riksdagen gjor->

da medgivanden förelegat under tiden den 1 april 1948—den 31 december

1950.

Frågan om rätt till restitution av skatt för bensin har varit föremål för

prövning såväl vid 1948 som vid 1949 och 1950 års riksdagar.

Rörande behandlingen av frågan vid 1948 och 1949 års riksdagar tillåter

sig utskottet hänvisa till bevillningsutskottets betänkanden nr 23/1948 och

nr 42/1949.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

3

Vid 1950 års riksdag hemställdes i proposition nr 178 om förlängning av

bemyndigandet att förordna om restitution av tilläggsskatten å bensin,

som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer. I anslutning till

propositionen väcktes ett flertal motioner med yrkanden om utvidgad restitutionsrätt

för bland annat bensin, som använts i jordbrukets drift. Nämnda

proposition och motioner upptogos av 1950 års bevillningsutskott till behandling

i betänkande nr 66. Efter att ha redogjort för motionsyrkandena

anförde utskottet bl. a. följande:

»Såsom förut nämnts har i de likalydande motionerna I: 457 och II: 550

yrkats, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att från och med den

1 juli 1950 förordna om restitution av såväl tilläggsskatten som den ordinarie

skatten på bensin som användes i bl. a. jordbruksdriften och trädgårdsodlingen,

vilken restitution skulle ske i enlighet med vad som föreslagits i

det tidigare berörda sakkunnigbetänkandet den 30 november 1949 dock

med vissa smärre jämkningar. Detta sakkunnigförslag, som motionärerna

sålunda anse böra i huvudsak godtagas, har emellertid under remissbehandlingen

utsatts för åtskillig kritik, och departementschefen har för sin del

uttalat, att förslaget icke utan eu tidskrävande överarbetning kunde läggas

till grund för lagstiftning i ämnet. Även utskottet är av den meningen, att

förslaget icke kan utan ytterligare överväganden genomföras. Utskottet finner

sig därför icke kunna tillstyrka att en restitutionsrätt nu införes för

jordbruksdrift och trädgårdsodling i enlighet med vad som föreslagits i

nyssnämnda två motioner.

Emellertid har utskottet — i anslutning till motionen 1: 458 — närmare

övervägt, huruvida det icke kunde anses motiverat att för jordbrukets del,

utan ytterligare uppskov, genomföra en mera begränsad restitutionsrätt,

nämligen såvitt angår den ordinarie skatten å bensin som användes vid

jordbruket till bensindrivna traktorer.

Mot en sådan ordning kan måhända göras gällande, att, om statsmakterna

skulle anse det lämpligt med en utvidgning av nu gällande bestämmelser

om rätt till restitution av den ordinarie bensinskatten, detta spörsmål

bör upptagas till omprövning i hela sin vidd och icke genomföras på

ett begränsat område.

Häremot kan till eu början erinras, att jordbruket i fråga om restitutionsrätten

till bensinskatt redan kommit att intaga en särställning. Därtill

kommer, att enligt utskottets uppfattning särskilda omständigheter motivera,

att skatten å den bensin som användes vid jordbruket till bensindrivna

traktorer, utan ytterligare undanskjutande av frågan härom, göres

till föremål för restitution. Av den i ärendet föreliggande utredningen framgår

nämligen, att bensintraktorer äro väsentligt överlägsna fotogentraktorer

i jordbruksdrift; bensindriften medför sålunda högre effekt vid traktorns

utnyttjande, sparar bränsle och smörjolja samt är på grund av bensintraktorns

enklare skötsel mera arbetsbesparande. Dessutom ställa sig

bensintraktorerna billigare i inköp än fotogentraktorerna. Ur nationalekonomisk

synpunkt skulle det vara till fördel för landet om en allmän övergång

kunde ske från fotogen- till bensintraktorer; bland annat skulle besparingar

kunna ske i fråga om utländsk valuta som erfordras för inköp

av fotogentraktorer och av drivmedel till traktordriften. Därest ej beskattningen

av bensin som förbrukas i jordbruksdrift med det snaraste borttages,

torde bensintraktorerna komma att till största delen försvinna från

jordbruket; och detta skulle betyda att för jordbruket komme framdeles att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

anskaffas dyrbarare maskiner än nödvändigt, att dessa maskiner även

konnne att bliva mindre effektiva och att en önskvärd rationalisering av

jordbruket förhindrades.

Vidare må framhållas, att ett borttagande av bensinbeskattningen på

detta begränsade område skulle medföra eu reducering av de i jordbrukskalkylen

ingående utgiftsposterna — bl. a. för kapital- och räntekostnader

samt för inköp av drivmedel — varför en restitutionsrätt skulle nedbringa

jordbrukets kostnader.

Enligt inför utskottet lämnade upplysningar har det hittillsvarande systemet

för restitution av tilläggsskatten å bensin till jordbrukets bensindrivna

traktorer i stort sett fungerat tillfredsställande, jämväl under tiden

efter det att bensinransoneringen upphört. Ej heller synas administrationskostnaderna

för detta system ha uppgått till några större belopp.

Därest omedelbara åtgärder vidtoges för att införa en restitutionsrätt i

fråga om den ordinarie bensinskatten, på sätt yrkats i motionen 1: 458,

skulle även den fördelen uppkomma, att hittills vunna erfarenheter vid

restitution av tilläggsskatten skulle kunna bättre utnyttjas och vidgas än

om den föreslagna restitutionsrätten skulle komma till stånd först i ett

senare sammanhang. Vid ett dröjsmål med restitutionsrättcns genomförande

skulle även den nu upptränade personalen vid länsstyrelserna och

statens jordbruksnämnd komma att inriktas på andra uppgifter samt fullständigandet

och effektiviseringen av de hittills uppbyggda kortregistren

avbrytas.

Såsom ytterligare skäl för statsmakterna att snarast möjligt medgiva rätt

till restitution i den begränsade omfattning varom här är fråga vill utskottet

särskilt framföra, att de påtalade olägenheterna med bensinbeskattningen

icke kunna undanröjas genom kollektiv restitution och att i Danmark

ett individuellt restitutionsförfarande på detta område ansetts kunna genomföras.

I enlighet med vad sålunda anförts tillstyrker utskottet, att riksdagen

bemyndigar Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukats

vid jordbruket till bensindrivna traktorer under första halvåret

1950 — förordna om restitution av den ordinarie skatten å bensin, som

förbrukas för nu nämnda ändamål. Denna restitutionsrätt torde lämpligast

böra vinna tillämpning från och med den 1 januari 1951 och gälla tills

vidare utan någon tidsbegränsning.

Därest den av utskottet nu föreslagna restitutionsrätten genomföres, framstår

det såsom särskilt angeläget att frågan om restitution av skatt för

bensin, som vid jordbruket användes för andra ändamål än för bensindrivna

traktorer eller för körning på allmän väg, blir löst. Utskottet förordar

därför att en översyn snarast kommer till stånd av det senast avgivna

sakkunnigbetänkandet i dessa delar. Vid en sådan översyn torde åtminstone

i viss utsträckning kunna utnyttjas erfarenheterna av det hittills

tillämpade restitutionsförfarandet. Vidare torde det vara av intresse

att tidigare verkställda undersökningar av möjligheterna att tillhandahålla

färgad, skattefri bensin fullföljas.---

Vad angår de likalydande motionerna I: 164 och II: 198 utmynna dessa i

en hemställan om utredning av frågan om utvidgad rätt till restitution av

skatt för bensin som användes inom industrien. Då utskottet, enligt vad förut

anförts, funnit sig böra tillstyrka en översyn av bestämmelserna om restitution

av skatt för bensin, som förbrukats vid jordbruket, torde det vara

lämpligt att vid sagda översyn behandlas jämväl de spörsmål som berörts i

förevarande två motioner.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36. 5

Med hänsyn härtill och då för utskottet upplysts att åtskilliga andra

restitutionsspörsmål föreligga, som kräva närmare undersökning, torde den

av utskottet förordade översynen av rätten till restitution av skatt för bensin

böra göras allsidig och förutsättningslös. Samtidigt vill utskottet emellertid

understryka att då vad utskottet föreslagit i fråga om rätten till restitution

av skatt för bensin, som användes till jordbrukets bensindrivna traktorer,

måste anses såsom en provisorisk lösning, det är angeläget att översynen

sker snarast möjligt.»

Bevillningsutskottet hemställde i sagda betänkande bl. a., att riksdagen

måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med

de grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatten å bensin, som

förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under första halvåret

1950 _ förordna om restitution av den enligt 1929 års förordning utgående

skatten å bensin, som från och med den 1 januari 1951 och tills vidare

förbrukades vid jordbruket till besindrivna traktorer, ävensom i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte med beaktande av vad utskottet

i betänkandet anfört, skyndsamt föranstalta om en allsidig och förutsättningslös

utredning angående rätten till restitution av skatt å bensin

samt för riksdagen framlägga de förslag vartill utredningen kunde föranleda.

Vid bevillningsutskottets betänkande fanns fogad en av herr Olsson i

Gävle in. fl. avgiven reservation. Reservanterna ansågo, att bevillningsutskottets

yttrande i betänkande nr 66 bort i nu förevarande hänseende haft

följande lydelse:

»Beträffande spörsmålet om rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukas

i jordbruket ha, såsom förut antytts, i flera av de förut omnämnda

motionerna framställts yrkanden, vilka gå avsevärt längre än vad i propositionen

föreslagits. Sålunda har yrkats i de likalydande motionerna 1: 457

och II: 550, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med

den 1 juli 1950 förordna om restitution av såväl tilläggsskatten som den

ordinarie skatten på bensin som användes i bl. a. jordbruksdriften och

trädgårdsodlingen, vilken restitution skulle ske i enlighet med vad som föreslagits

i det tidigare berörda sakkunnigbetänkandet den 30 november 1949

dock med vissa smärre jämkningar. Vidare har i motionen I: 458 hemställts

bl. a. att riksdagen måtte besluta att bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, vilka tillämpats vid restitution

av tilläggsskatt å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna

traktorer under år 1949 — förordna om restitution av all skatt å bensin

som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1

januari 1950—den 30 juni 1951.

Därjämte må erinras om att i de likalydande motionerna I: 164 och II:

198 hemställts om utredning i syfte att utvidga den för industrien gällande

rätten till restitution av bensinskatt.

I anledning av dessa yrkanden vill utskottet erinra om de svårigheter som,

enligt ett flertal undersökningar under de senaste årtiondena, föreligga då

det gällt att utforma ett förslag till restitution av skatt å bensin, använd

inom jordbruket. Slutresultatet av dessa undersökningar har städse blivit,

att någon praktisk lösning av restitutionsfrågan icke kunnat anvisas, varför

frågan varje gång lått falla. Vidare må hänvisas till vad som förekom vid

1948 års riksdag i samband med införandet av tilläggsskatten å bensin, vil
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 3C>.

ken tilläggsskatt medförde en höjning av bensinbeskattningen från 18 till

45 öre för liter. Enligt vad 1948 års bevillningsutskott anförde ansåg utskottet

sig icke kunna anvisa någon slutgiltig lösning av frågan om rätt till

restitution av skatt å bensin, som användes för jordbrukets drift, utan denna

tråga borde göras till föremål för närmare utredning. Samma bevillningsutskott

framhöll emellertid vidare att — med hänsyn bl. a. till cn då verkställd

import av bensindrivna traktorer från England — det syntes angeläget att

restitutionen av skatt å bensin för nyssnämnda ändamål medgåves åtminstone

i viss utsträckning redan från och med den 1 april 1948, "och utskottet

förordade därför, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att — därest

det skulle visa sig praktiskt möjligt att genomföra en individuell restitution

av tilläggsskatten å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna

traktorer — förordna om sådan restitution under en närmare angiven tidsperiod.

Dessa uttalanden och förslag godkändes av 1948 års riksdag.

Av vad 1948 års bevillningsutskott sålunda anförde framgår att utskottet

såvitt angår omfattningen av rätten till restitution av skatt å bensin för

jordbruksdrift uppdrog en markerad skillnadslinje mellan den ordinarie

skatten och tilläggsskatten a bensin; för jordbrukets bensindrivna traktorer

förordades alltså en fullständig restitution av tilläggsskatten medan däremot

den ordinarie skatten fortfarande skulle utgå med sitt fulla belopp.

Den av 1948 års riksdag begärda utredningen av frågan om rätt till restitution

av skatt för bensin, som användes för jordbruksdrift, har numera

kommit till stånd genom det förut omnämnda sakkunnigbetänkandet den

30 november 1949. 1 detta betänkande har föreslagits, att en fullständig

restitutionsrätt skulle införas — efter ett flertal olika system — i fråga om

skatten för all bensin, som förbrukades vid jordbrukets drift dock med

undantag för körning å allmän väg. I betänkandet ha vidare behandlats

möjligheterna att genomföra en restitutionsrätt på flera andra områden. Betiäffande

detta betänkande bär emellertid föredragande departementschefen

i propositionen nr 178 erinrat om den kritik som under remissbehandlingen

riktats mot betänkandet, och departementschefen har vidare uttalat,

att han — utan att taga ställning till frågan om det principiellt berättigade i

kravet på restitution för de i betänkandet behandlade spörsmålen — kommit

till den uppfattningen att betänkandet i vart fall icke kunde utan en

tidskrävande överarbetning läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Jämväl utskottet, som tagit närmare del av innehållet i nyssnämnda sakkunnigbetänkande

och de däröver avgivna remissutlåtandena, anser de i

betänkandet framlagda förslagen ogenomförbara, särskilt med hänsyn till

omöjligheten att upprätta en kontroll över restitutionen och även på grund

av den stora administrativa apparat som säkerligen skulle bliva erforderlig

för ett ur allmän synpunkt godtagbart handhavande av restitutionsärendena.

Utskottet kan därför icke biträda de yrkanden om ett omedelbart genomförande

av betänkandet, som framställts i de likalydande motionerna

1: 457 och II: 550.

Utskottet anser sig emellertid icke höra stanna vid enbart ett avstyrkande

av de föreliggande yrkandena om införande av rätt till restitution av den

ordinarie skatten på bensin. Utskottet anser nämligen, att frågan om rätt

till restitution av all skatt för bensin som användes inom jordbruket är,

åtminstone sett på längre sikt, av stor betydelse icke endast för jordbruket

såsom sådant utan även för landet i dess helhet. Utskottet har sålunda ett

positivt intresse för att jordbrukets restitutionsfråga blir löst på ett ändamålsenligt

sätt. Samma intresse hyser utskottet även till frågan om rätt till

restitution av skatt för bensin som användes för andra ändamål än för framdrivande

av fordon å allmän väg, exempelvis inom industrien, skogsbruket

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36. "

och försvarsväsendet. Då en definitiv lösning av samtliga restitutionsspörsmål

får anses vara en angelägen uppgift för statsmakterna och då - såsom

jämväl departementschefen anfört — dessa spörsmål kräva ytterligare undersökningar,

förordar utskottet att en allmän översyn verkställes av nu

gällande bestämmelser om rätt till restitution av bensinskatt. Vid en sådan

översyn, som bör med det snaraste komma till stand, torde böra beaktas

de anspråk på restitutionsrätt, som anförts eller komma att anföras från

bl. a. olika områden av näringslivet, dock torde vid översynen i första hand

jordbrukets restitutionsproblem böra göras till föremal för utredning. Något

hinder bör alltså icke föreligga, att den av utskottet förordade översynen

genomföres i olika etapper.

Utskottet har därefter att taga ställning till det i motionen 1:458 framförda

yrkandet, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att genomfora

en restitutionsrätt med avseende å den ordinarie skatten på bensin som användes

vid jordbruket till bensindrivna traktorer.

Såsom nyss anförts har utskottet ett bestämt intresse för att fragan om

rätten till resitution av skatt för bensin, som användes för — bland annat

_ jordbrukets drift, löses med det snaraste; denna inställning hyser utskottet

icke minst i fråga om skatten å bensin till jordbrukets bensindrivna

traktorer. Utskottet vill sålunda erinra om att utskottet i detta betänkande

förordat en allmän översyn av lagstiftningen på förevarande område.

Å andra sidan måste verkligt övertygande skäl förebringas for att utskottet

skall kunna intaga den ståndpunkten, att samtidigt som en allmän

översyn tillstyrkes på ett visst område — utskottet i fråga om en begränsad

sektor av samma område föreslår omedelbara åtgärder, vilka kunna föregripa

det slutliga resultatet av den allmänna översynen. Enligt utskottets

mening synes det diskutabelt, huruvida några dylika omedelbara åtgärder

verkligen kunna anses påkallade. Då reslitutionsfrågan behandlades vid

1948 års riksdag gjordes inga utfästelser från riksdagens sida beträffande

den ordinarie skatten. Att ett till omfattningen och tiden begränsat bemyndigande

för Kungl. Maj :t att restituera tilläggsskatten den gången lämnades

av riksdagen berodde huvudsakligen på att den av krisförhållandena

betingade skärpningen av bensinbeskattningen kom att sammanfalla med

en just då omfattande och för landets försörjning betydelsefull import av

bensindrivna traktorer från England. Dessutom är att märka att den ordinarie

bensinskatten hela tiden utgått för bensin som använts till bensindrivna

traktorer. Då på förevarande område hittills icke förekommit annat

än att tilläggsskatten borttagits, räknat från och med 1951 års ingång, föreligger

i själva verket icke någon anledning att nu upptaga till behandling

frågan om eventuell restitution av den ordinarie bensinskatten. Utskottet

bortser härvid från att sistnämnda skatt den 1 januaii 1951 kommer att

höjas med 7 öre för liter; utskottet anser nämligen att denna höjning

även om den betyder en ökad skillnad i driftkostnaderna för bensin- och

fotogendrivna traktorer — i allt fall innebär i huvudsak endast eu .anpassning1

av skattens nominella belopp efter den högre allmänna prisnivå som

uppkommit efter år 1945 då den nu gällande skattesatsen fastställdes.

Vidare vill utskottet framhålla att, såvitt framgår av de för utskottet

tillgängliga siffrorna rörande antalet bensindrivna traktorer, nagon minskning

av detta antal icke inträtt under tiden efter den 1 april 1948, då tillläggskatten

på bensin med undantag för bensinen till nyssnämnda tr:iktorér

infördes. Det synes icke vara anledning förmoda, att antalet bensindrivna

traktorer kommer att reduceras, därest — liksom hittills den

ordinarie skatten får utgå i förevarande fall även i fortsättningen intill

dess den allmänna översynen av restitutionslagstiftningen inom eu snar

framtid blivit genomförd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

Inom utskottet har gjorts gällande, att ett borttagande även av den ordinarie

skatten för bensin som användes till bensindrivna traktorer vid jordbruket

skulle få betydande återverkningar på jordbrukskalkylen i så måtto,

att jordbrukets kostnader skulle på flera punkter kunna reduceras. I anledning

härav vill utskottet framhålla, att återverkningarna på jordbrukskalkylen

i kostnadsreducerande riktning knappast kunna inträda omedelbart

vid ett totalt borttagande av bensinskatten, eftersom en mera allmän

övergång till bensindrivna traktorer icke kan ske från en dag till annan

utan kommer att taga en längre tid i anspråk. Samma synpunkt äger på

motsvarande sätt giltighet vid bedömandet om riskerna för en övergång

från bensin- till fotogendrift, därest icke det i motionen 1:458 framställda

önskemålet omedelbart tillgodoses. Även om den ordinarie bensinskatten

kvarstår efter den 31 december 1950 kommer därför icke, såvitt utskottet

kan finna, någon mera omfattande förändring i jordbrukets traktorbestånd

att inträda. Däremot skulle ett bifall till sagda motion omedelbart få det

synliga resultatet, att statsverket för restitutionens genomförande åsamkas

en utgift av omkring 1,5 miljoner kronor för år räknat.

Slutligen kan utskottet icke bortse ifrån att ett omedelbart genomförande

av den motionsledes påyrkade rätten till restitution av den ordinarie skatten

för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer skulle för en viss

kategori yrkesutövare betyda ett gynnande som kan väcka berättigade erinringar

från andra yrkesutövares sida.

Med hänsyn härtill och med understrykande av att ett bifall till motionen

I: 458 skulle innebära, att riksdagen fattade beslut i en sakfråga och samtidigt

påyrkade, att en utredning skulle göras om möjligheterna att praktiskt

lösa bl. a. samma sakfråga, anser utskottet sig icke kunna nu förorda

bifall till näinnda motion.---

Vad angår de likalydande motionerna I: 164 och II: 198 utmynna dessa

i en hemställan om utredning av frågan om utvidgad rätt till restitution av

skatt för bensin som användes inom industrien." Då utskottet, enligt vad

förut anförts, funnit sig böra tillstyrka, att en allmän översyn verkställes

av gällande bestämmelser om rätt till restitution av bensinskatt, böra självfallet

på sätt utskottet i det föregående antytt — nu förevarande yrkanden

övervägas i samband med nämnda översyn. Yrkandena i fråga torde få anses

besvarade genom vad utskottet sålunda föreslagit.»

Reservanterna voro sålunda av den uppfattningen att någon omedelbar

restitutionsrätt för den ordinarie skatten å bensin, som använts i jordbrukets

drift till bensindrivna traktorer efter den 1 januari 1951, icke för det dåvarande

borde medgivas. Däremot ansågo reservanterna i likhet med majoriteten,

att en utredning borde igångsättas. I enlighet härmed hemställdes i

reservationen att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj :t måtte skyndsamt föranstalta om en allmän översyn av bestämmelserna

om rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukades för

andra ändamål än för trafik på allmän väg — därvid i första hand restitutionsrätten

i fråga om vid jordbruket använd bensin borde omprövas —

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna översyn kunde föranleda.

Riksdagen godkände vad i reservationen anförts samt biföll vad däri förordats

(skrivelse nr 420).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

9

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna I: 149 och 11: 191 har uttalats, att motionärerna

icke hade något att erinra mot att frågan om de allmänna grunderna

för rätt till restitution av bensinskatten utreddes och sedan bleve föremål

för statsmakternas prövning, men motionärerna ansåge det synnerligen

önskvärt, att jordbruket i avvaktan på denna prövning tillerkändes rätt att

tills vidare åtnjuta restitution av skatten på den bensin, som förbrukades

av de bensindrivna traktorerna. Jordbruket hade redan kommit att intaga en

särställning i fråga om restitutionsrätten till bensinskatt och en eventuell

framtida utvidgning av denna rätt till nya områden borde således inte

hindra, att jordbruket tills vidare finge åtnjuta en sådan rätt, åtminstone för

en del av bensinskatten. Särskilda omständigheter motiverade också en dylik

rätt. Bensintraktorerna vore överlägsna fotogentraktorerna i jordbruksdrift.

Bensindriften medförde högre effekt vid traktorns användning och

bleve åtminstone i viss utsträckning arbetssparande, därför att bensintraktorn

vore mera lättskött än fotogentraktorn. Från nationalekonomiska utgångspunkter

skulle en allmän övergång från fotogendrivna till bensindrivna

traktorer ställa sig fördelaktig, emedan man därigenom skulle kunna

spara utländsk valuta. Även efter borttagandet av tilläggsskatten låge bensinbeskattningen

på en hög nivå. Om jordbrukarna icke snarast erhölle restitution

för hela eller större delen av bensinskatten bleve kostnaderna för bensindriften

höga, och det kunde befaras, att utvecklingen ginge i en sådan

riktning, att de nu befintliga besintraktorerna utbyttes mot fotogentraktorer.

Detta skulle ur såväl nationalekonomiska som privatekonomiska synpunkter

vara ofördelaktigt. Det hittillsvarande systemet för restitution av tillläggsskatten

å bensin till jordbruket torde i stort sett ha fungerat tillfredsställande

även efter det att bensinransoneringen upphört. Det borde fördenskull

ej medföra några nämnvärda olägenheter att tills vidare tillämpa detta

system. Administrationskostnaderna syntes också ha kunnat hållas relativt

låga. Om åtgärder omedelbart vidtoges för att införa restitutionsrätt i fråga

om den ordinarie bensinskatten, skulle hittills vunna erfarenheter av systemet

med restitution av tilläggsskatten bättre kunna utnyttjas. Detta skulle

vara till uppenbar fördel för arbetet inom den utredning rörande restitutionsproblemet,

som riksdagen begärt.

Motionärerna ansåge sig icke behöva ta ställning till den frågan, om hela

den ordinarie bensinskatten för framtiden borde återbäras till jordbruket

eller om endast en del borde reslitueras. Då bensinskatten enligt hittills tilllämpade

principer skulle användas för finansiering av vägväsendets kostnader

kunde det hävdas, att skatten för den bensin som användes i jordbruksdriften

helt borde återbäras till jordbruket. T avvaktan på den av riksdagen

begärda utredningen ville motionärerna emellertid föreslå, att jordbruket

erhölle restitution tills vidare med 20 öre per liter av skatten å den

bensin, som användes av de bensindrivna traktorerna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 277 och II: 362 framförda

yrkandet har hänvisats till vad 1950 års bevillningsutskott anfört i betänkande

nr 66. Då motionärerna ansåge, att de i sagda betänkande anförda

skälen fortfarande ägde samma giltighet, som då de framfördes av utskottet,

syntes det motionärerna påkallat, att restitution av skatt å bensin, som

användes vid jordbrukets drift, verkställdes.

I de likalydande motionerna I: 278 och 11: 365 har framhållits att transport

av skogsprodukter med bil blivit allt vanligare. Till en del skedde dessa

transporter på de allmänna vägarna, men i stor utsträckning även på enskilda

vägar, främst på s. k. skogsbilvägar. Drivmedlet vid dessa transporter

vore oftast bensin, och eftersom denna vore skattebelagd och influtna medel

användes för den allmänna väghållningen bleve situationen ofta att den,

som transporterade skogsprodukter på en enskild skogsbilväg finge helt

svara för väghållningen å densamma och dessutom för varje bensinliter som

förbrukades å den enskilda vägen erlägga en avgift, som ginge till den allmänna

väghållningen i landet. Detta kunde inte vara riktigt. Skogsbruket

borde i någon form gottgöras för den bensinskatteutgift, som belöpte å

transporterna å de enskilda skogsbilvägarna exempelvis i form av en kollektiv

restitution till byggande av skogsbilvägar. Det syntes lämpligt, att

den av riksdagen begärda utredningen av ffågan om restitution av bensinskatt

finge sig anförtrott att även utreda denna fråga.

Efter det förevarandc motioner avlämnats har statsrådet och chefen för

finansdepartementet — med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23

februari 1951 — den 6 mars tillkallat en särskild utredningsman med uppuppdrag

att verkställa en allmän utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.

Efter en erinran om riksdagens förenämnda skrivelse nr 420 uttalas i direktiven

för utredningen bland annat följande:

»Genom riksdagens nyss angivna hemställan om översyn av restitutionsbestämmelserna

för bensinskatt har på nytt aktualiserats frågan, huruvida

icke tidpunkten är inne att verkställa en allmän utredning rörande beskattningen

av motorfordonstrafiken. Enligt min mening bör en sådan utredning

nu komma till stånd.

Utgångspunkten för utredningen bör vara att som allmän riktlinje fortfarande

skall gälla att motorfordonstrafiken genom särskild beskattning

gäldar den kostnad, som den orsakar vägväsendet. Avvikelser i olika hänseenden

från denna princip förekomma redan nu och äro måhända påkallade

också i fortsättningen. Utredningsuppgifterna komma sålunda att omfatta

undersökningar av vägväsendets utbyggnads- och underhållsbehov på

något längre sikt och de praktiska möjligheterna att med hänsyn till

arbetskraftläget och andra faktorer tillgodose dessa behov ävensom en avvägning

av motorfordonstrafikens tillbörliga andel i de framtida vägkostnaderna

bl. a. i förhållande till övriga trafikantgrupper.

I fråga om fördelningen av beskattningen på motorfordonen och på bensin

tala flera skäl för att man gör en ny avvägning mellan dessa två beskattningsformer

med sikte på att överföra en större del av skattebördan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

1]

på motorfordonen. Härigenom skulle de svårigheter, som det nuvarande relativt

höga bensinpriset förorsakar på andra områden än den egentliga

vägtrafikens i någon mån kunna elimineras. En sådan omläggning av beskattningen

synes motiverad även med hänsyn till den ökade användningen

av tunga lastbilar drivna med dieselolja och andra lågbeskattade drivmedel.

Härtill kommer ytterligare en viktig synpunkt. De principer, efter vilka

den nuvarande fordonsskatten fördelats, fastställdes på en tid då sammansättningen

av fordonsbeståndet var en annan än nu. Detta har successivt

förändrats särskilt i vad avser lastbilarnas tyngd. Vid bedömningen av vägväsendets

framtida medelsbehov utgör de tyngre fordonens krav på vägnätet en

faktor av större betydelse än vad man tidigare räknat med. Det finns därför

anledning ifrågasätta att de tyngre fordonen böra bära en större del av de

vägkostnader, som skola gäldas av motorfordonstrafiken, än som f. n. är

fallet. En sådan relativ ökning av skatten måste läggas på fordonsskatten,

eftersom bensinskatten icke lämpligen kan differentieras för olika fordonstyper.

Denna omfördelning av fordonsskatten kan i sin tur medföra en total

höjning av fordonsskattens ram.

Då en omläggning av beskattningen i enlighet med vad här anförts kan

komma att medföra en sänkning av bensinpriset, skulle frågan om rätt till

restitution av bensinskatt i motsvarande mån minska i betydelse. Den bör

dock vid utredningen tagas upp till närmare undersökning. Det är angeläget

att ett eventuellt restitutionsförfarande icke blir onödigt komplicerat.

I främsta rummet böra därför andra möjligheter än den individuella restitutionen

undersökas.»

Utskottets yttrande.

I de likalydande motionerna I: 149 av herr Ivar Nilzon in. fl. och II: 191

av herr Svensson i Stenkyrka in. fl. samt de likalydande motionerna I: 277

av herr Mannerskantz m. fl. och II: 362 av herr Dickson in. fl. ha framställts

yrkanden om restitution av skatt å bensin, som från och med den 1

januari 1951 och tills vidare förbrukas vid jordbruket till bensindrivna

traktorer. Enligt de sistnämnda båda motionerna skulle restitutionsrätten

avse hela den enligt 1929 års förordning utgående skatten eller sålunda

25 öre för liter. I motionerna I: 149 och II: 191 har yrkandet begränsats

till att avse restitution med 20 öre för liter. Restitutionen förutsättes skola

ske i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som tillämpats vid

restitution av tilläggsskatten å bensin, som förbrukats vid jordbruket till

bensindrivna traktorer under år 1950.

Såsom ovan anmärkts genomfördes år 1950 en omläggning av bensinbeskattningen.

Den genom beslut av 1948 års riksdag införda tilläggsskatten

å bensin av 27 öre för liter upphävdes helt. Samtidigt höjdes den ordinarie

skatten från 18 öre till 25 öre för liter. Den nya skattesatsen trädde

i kraft den 1 januari 1951. Under den tid lilläggskatten utgått hade enligt särskilda

av riksdagen lämnade medgivanden förelegat restitutionsrätt för

tilläggsskatt å bensin, som förbrukats till jordbrukets bensindrivna traktorer.

Under tiden den 1 april 1948—den 31 december 1949 hade restitu
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

tionen, i stort sett anknutits till då gällande ransoneringssystein i fråga

om bensin och genomförts under statens livsmedelskommissions överinseende

och kontroll. Restitutionen under år 1950 hade — sedan bensinransoneringen

avvecklats i november 1949 ■—• grundats på det schematiska

normsystem, som tillkommit under ransoneringstiden och enligt vilket restitution

beviljats för ett visst antal liter bensin som fastställts med hänsyn

till storleken av för vissa ändamål bearbetad jordbruksareal och vissa

transporter. Restitutionsärendena avseende tiden efter den 1 januari 1950

ha handlagts av statens jordbruksnämnd.

Vid 1950 års riksdag aktualiserades motionsvägen ett flertal restitutionsspörsmål.

Sålunda framställdes bl. a. yrkanden om restitution av all skatt

å bensin som använts i jordbruksdriften och trädgårdsodlingen. Restitutiopcn

förutsattes skola ske i enlighet med vad som föreslagits i ett den

30 november 1949 avgivet sakkunnigbetänkande. 1950 års bevillningsutskott,

som upptog motionerna till behandling i sitt betänkande nr 66, ansåg

sig icke kunna tillstyrka att en restitutionsrätt för det dåvarande infördes

i den omfattning, som förordats i motionerna. Avgörande vikt tillmättes

därvid det förhållandet att det av de sakkunniga framlagda förslaget

befunnits icke kunna utan ytterligare överväganden genomföras. Utskottet

förordade emellertid att en allsidig och förutsättningslös utredning angående

rätten till restitution av skatt å bensin skulle komma till stånd.

För jordbrukets del fann utskottet dock motiverat, att en mera begränsad

restitutionsrätt genomfördes utan ytterligare uppskov. Den restitutionsrätt

som förelegat i fråga om tilläggsskatten å bensin, som förbrukats i

jordbruket till bensindrivna traktorer, borde — sedan tilläggsskatten avskaffats

från och med den 1 januari 1951 och den ordinarie skatten i samband

därmed höjts från 18 till 25 öre •— enligt utskottets mening ersättas

av en liknande restitutionsrätt i fråga om den ordinarie skatten. I enlighet

härmed hemställde utskottet, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t

att förordna om restitution av den ordinarie skatten å bensin, som från

och med den 1 januari 1951 och tills vidare förbrukades vid jordbruket till

bensindrivna traktorer. Vad utskottet sålunda hemställt bifölls emellertid

icke av riksdagen. Efter den 1 januari 1951 föreligger sålunda ingen

restitutionsrätt för den till jordbrukets traktorer använda bensinen.

Beträffande motiveringen för bevillningsutskottets ställningstagande år

1950 i denna fråga torde få hänvisas till den ovan intagna redogörelsen för

betänkandet nr 66 till 1950 års riksdag. Några av de viktigaste skälen må

här ånyo understrykas. Det framhölls att bensintraktorer A?ore väsentligt

överlägsna fotogentraktorer i jordbruksdrift; bensindriften medförde sålunda

högre effekt vid traktorns utnyttjande, sparade bränsle och smörjolja samt

vore på grund av bensintraktorns enklare skötsel mera arbetsbesparande.

Dessutom ställde sig bensintraktorerna billigare i inköp än fotogentraktorerna.

Ur nationalekonomisk synpunkt skulle det vara till fördel för landet

om en allmän övergång kunde ske från fotogen- till bensintraktorcr.

Därest ej beskattningen av bensin som förbrukades i jordbruksdrift med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

det snaraste borttoges torde bensintraktorerna komma att till största delen

försvinna från jordbruket; och detta skulle betyda att för jordbruket

komme framdeles att anskaffas dyrbarare maskiner än nödvändigt, att

dessa maskiner även komme att bliva mindre effektiva och att en önskvärd

rationalisering av jordbruket skulle förhindras. Vidare framhölls, att ett

borttagande av bensinbeskattningen skulle medföra en reducering av de i

jordbrukskalkylen ingående utgiftsposterna, bl. a. för kapital- och räntekostnader

samt för inköp av drivmedel, varför en restitutionsrätt skulle nedbringa

jordbrukets kostnader. Därest omedelbara åtgärder vidtoges för att

införa en restitutionsrätt i fråga om den ordinarie skatten skulle även den

praktiska fördelen uppkomma, att hittills vunna erfarenheter vid restitution

av tilläggsskatten skulle kunna bättre utnyttjas och vidgas än om

restitutionsrätten skulle komma till stånd först i ett senare sammanhang.

Vid ett dröjsmål med restitutionsrättens genomförande skulle även den nu

upptränade personalen vid länsstyrelserna och statens jordbruksnämnd

komma att inriktas på andra uppgifter samt fullständigandet och effektiveringen

av de hittills uppbyggda kortregistren avbrytas.

Då yrkanden om införandet av en restitutionsrätt för skatt å bensin, som

använts vid jordbruket till bensindrivna traktorer, nu ånyo framkommit,

må först erinras om att chefen för finansdepartementet den 6 mars i år

med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat en särskild utredningsman

för att verkställa en allmän utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.

Enligt de lämnade direktiven skall utredningen upptaga

till bedömande bl. a. frågan om fördelningen av beskattningen på motorfordon

och på bensin. Mot bakgrunden av övervägandena i detta hänseende

skall sedan frågan om restitutionsrätten upptagas till prövning. Bevillningsutskottet

har självfallet ingenting i och för sig att erinra emot

att en allmän omprövning av hela beskattningen av motorfordonstrafiken

nu igångsältes. Det torde emellertid stå klart att en utredning, som syftar

till en genomgripande omläggning av beskattningen på här förevarande

område, icke kan slutföras å sådan tid att förslag kan föreläggas årets

riksdag.

Vid ett ställningstagande till de föreliggande motionerna måste detta

förhållande tillmätas avgörande betydelse. Olägenheterna av ett uppskov

med restitutionsfrågan beträffande jordbrukets bensintraktorer ligga i öppen

dag. Såsom framhölls vid frågans behandling i höstas torde bensintraktorerna

komma att till största delen försvinna, därest icke skatten å

bensin, som användes i jordbruksdriften, borttages. Vad detta skulle betyda

för det svenska jordbruket har närmare belysts i det tidigare omnämnda

av 1950 års bevillningsutskott avgivna betänkandet nr 66. Inom

utskottet har upplysts, att på många håll i landet förberedelser redan träffats

för ombyggnad av bensintraktorer till fotogendrift. Därest beslut om

restitution icke fattas inom den närmaste tiden torde betydande kostnader

komma att nedläggas på dylika ur nationalekonomiska synpunkter icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

önskvärda ombyggnadsarbeten. I det läge som sålunda uppkommit anser

sig utskottet böra tillstyrka att frågan om restitution av skatt å bensin,

som användes i jordbruket till bensindrivna traktorer, nu erhåller en provisorisk

lösning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits

i de likalydande motionerna I: 149 och II: 191 samt I: 277 och II: 362.

Beträffande restitutionsrättens omfattning ha olika yrkanden framkommit.

I motionerna 1:277 och 11:362 har hemställts om att restitutionen

måtte omfatta hela den ordinarie skatten, medan i motionerna I: 149 och

II: 191 yrkandet begränsats till att avse 20 öre per liter. Med hänsyn till

att restitutionsfrågan nu endast avses skola erhålla en provisorisk lösning,

anser sig utskottet kunna förorda det i de sistnämnda motionerna framställda

yrkandet. Utskottet vill dock understryka, att utskottet härmed icke

tagit ställning till frågan vilken omfattning restitutionen skall givas vid en

mera definitiv lösning av restitutionsspörsmålen.

I de likalydande motionerna I: 278 och IT: 365 har hemställts, att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj :t anhålla att den av riksdagen tidigare begärda

utredningen om bensinskatterestitution måtte omfatta även frågan om kollektiv

restitution av skatt, som utgår vid transport av skogsprodukter å

s. k. skogsbilvägar. I anledning härav får utskottet erinra om att den av

1950 års riksdag begärda utredningen angivits skola omfatta bestämmelserna

om rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukas för andra

ändamål än för tratik på allmän väg. 1 den utskottsreservation, som låg

till grund för riksdagens beslut, framhölls att bland de restitutionsspörsmål

som borde prövas, vore frågan om rätt till restitution av skatt för bensin

som användes exempelvis inom skogsbruket. Det torde sålunda kunna

lörutsättas, att vid den nu pågående utredningen frågan om restitution av

skatt å bensin, som förbrukas vid transport av skogsprodukter på s. k.

skogsbilvägar, upptages till prövning. Med det nu anförda anser sig utskottet

ha besvarat motionerna I: 278 och II: 365.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande

motionerna I: 149 av herr Ivar Nilzon in. fl. och II: 191 av

herr Svensson i Stenkyrka m. fl. samt de likalydande motionerna

I: 277 av herr Mannerskantz m. fl. och II: 362 av

herr Dickson m. fl., bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder som tillämpats

vid restitution av tilläggsskatten å bensin, som förbrukats

vid jordbruket till bensindrivna traktorer under år

1950 förordna om restitution med 20 öre per liter av

den enligt 1929 års förordning utgående skatten å bensin,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

15

som från och med den 1 januari 1951 och tills vidare förbrukas

vid jordbruket till bensindrivna traktorer; samt

B) att de likalydande motionerna I: 278 av herr Pålsson

m. fl. och II: 365 av herr Nilsson i Spånstad m. fl. måtte, i

den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet,

härovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 17 april 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Velander, Petrén,

Falk, Ramberg, Niklasson, Wehtje, Einar Eriksson och Werner; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Björklund,

Jonsson i Skedsbygd*, Orgård, Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö, Nilsson

i Kristinehamn, Persson i Svensköp* och Kärrlander.

’ Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservatio ner:

I) av herrar Velander, Wehtje och Hagberg i Malmö, vilka under hänvisning

till de likalydande motionerna I: 277 av herr Mannerskantz m. fl. och

II: 362 av herr Dickson m. fl. ansett, att den under punkten A) i utskottets

hemställan avsedda restitutionen borde omfatta hela den enligt 1929 års

förordning utgående bensinskatten eller sålunda 25 öre för liter.

II) av herrar Olsson i Gävle, Sjödahl, Heuman, Ramberg, Einar Eriksson,

Björklund, Orgård, Nilsson i Kristinehamn och Kärrlander, vilka ansett, att

utskottets yttrande och hemställan bort erhålla följande lydelse:

>1 de likalydande —----(= utskottet s. 11 rad 27 uppifrån—s. 12 rad 9

uppifrån) — — — statens jordbruksnämnd.

Vid 1950 års riksdag väcktes ett flertal motioner med yrkanden om utvidgad

rätt till restitution av skatt å bensin, som använts inom jordbruket,

trädgårdsodlingen, det yrkesmässiga fisket och industrien. Bevillningsutskottet,

som upptog motionerna till behandling i sitt betänkande nr 66, ansåg

sig icke kunna tillstyrka en omedelbar utvidgning av restitutionsrätten

i den omfattning, som föreslagits i motionerna, utan förordade att en allsidig

och förutsättningslös utredning angående rätten till restitution av

skatt å bensin skulle komma till stånd. På ett begränsat område, nämligen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

såvitt anginge skatten å bensin som användes vid jordbruket till bensindrivna

traktorer, fann utskottet dock motiverat att cn restitutionsrätt genomfördes

utan ytterligare uppskov. I enlighet härmed hemställde utskottet,

att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att 1''örordna om restitution

av den ordinarie skatten å bensin, som från och med den 1 januari 1951

och tills vidare förbrukades vid jordbruket till bensindrivna traktorer.

Utskottsbetänkande! var i denna del icke enhälligt. Vid detsamma fanns

fogad en av nio ledamöter biträdd reservation. Reservanterna instämde i

yrkandet om en allmän översyn av bestämmelserna om rätt till restitution

av bensinskatt men motsatte sig att — innan resultatet av denna utredning

förelåg — omedelbara åtgärder vidtoges inom en begränsad sektor, vilka

åtgärder kunde föregripa det slutliga resultatet av den allmänna översynen.

Däremot syntes enligt reservanternas mening hinder icke föreligga att vid

översynen i första hand jordbrukets restitutionsproblem gjordes till föremål

för utredning. Reservanterna erinrade om att, då 1948 års bevillningsutskott

förordade införandet av restitutionsrätt för skatten å bensin, som förbrukats

vid jordbruket till bensindrivna traktorer, hade en markerad skillnadslinje

uppdragits mellan den ordinarie skatten och tilläggsskatten å bensin.

Den av 1948 års bevillningsutskott förordade restitutionsrätten avsåg också

endast tilläggsskatten, medan däremot den ordinarie skatten fortfarande

skulle utgå med sitt fulla belopp. Några utfästelser beträffande den ordinarie

skatten gjordes icke av 1948 års riksdag. Enligt reservanternas mening

kunde det icke bortses ifrån att ett omedelbart genomförande av den motionsledes

påyrkade rätten till restitution av den ordinarie skatten för bensin till

jordbrukets bensindrivna traktorer skulle för en viss kategori yrkesutövare

betyda ett gynnande, som kunde väcka berättigade erinringar från andra

yrkesutövares sida. Reservanterna underströko även att ett bifall till vad

utskottsmajoriteten föreslagit skulle innebära, att riksdagen fattade beslut

i eu sakfråga och samtidigt påyrkade, att en utredning skulle göras om

möjligheterna att praktiskt lösa bl. a. samma sakfråga. Rörande vad reservanterna

i övrigt anförde till stöd för sin ståndpunkt må hänvisas till den

härovan intagna redogörelsen för reservationen.

Vid riksdagens behandling av 1950 års bevillningsutskotts förenämnda

betänkande nr 66 bifölls reservationen. I enlighet härmed hemställde riksdagen

i skrivelse den 9 december 1950 (nr 420), att Kungl. Maj:t måtte

skyndsamt föranstalta om en allmän översyn av bestämmelserna om rätt

till restitution av skatt å bensin, som förbrukas för andra ändamål än för

trafik på allmän väg — därvid i första hand restitutionsrätten i fråga om

vid jordbruket använd bensin borde omprövas — samt för riksdagen framlägga

de förslag vartill denna översyn kunde föranleda.

Den av riksdagen begärda utredningen har numera igångsatts. Med stöd

av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari i år har nämligen chefen

för finansdepartementet den 6 mars tillkallat en särskild utredningsman

med uppdrag att verkställa en allmän utredning rörande beskattningen av

motorfordonstrafiken. Enligt utredningsdirektiven skall utredningen jämväl

omfatta frågan om rätt till restitution av bensinskatt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

17

Med hänsyn till att riksdagen sålunda så sent som i december 1950 dels

avslagit framställda yrkanden om införandet av en omedelbar restitutionsrätt

för den ordinarie skatten å bensin, som användes till jordbrukets bensindrivna

traktorer, dels ock hos Kungl. Maj :t anhållit om en allmän översyn

av restitutionsbestämmelserna samt denna översyn numera igångsatts,

får utskottet hemställa om avslag på de föreliggande motionerna I: 149 och

II: 191 samt 1:277 och 11:362. Utskottet har därvid förutsatt, att det av

riksdagen uttalade önskemålet om förtursbehandling av jordbrukets restitutionsproblem

kommer att beaktas vid den nu pågående utredningen.

I de likalydande motionerna 1:278 —--(= utskottet s. 14 rad 15

uppifrån—s. 14 rad 13 nedifrån)---motionerna I: 278 och II: 365.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att de likalydande motionerna I: 149 av herr Ivar

Nilzon m. fl. och II: 191 av herr Svensson i Stenkyrka m. fl.

samt de likalydande motionerna 1:277 av herr Mannerskantz

m. fl. och II: 362 av herr Dickson m. fl. icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

B) att de likalydande motionerna I: 278 ------(= utskottet

s. 15 rad 3 uppifrån—s. 15 rad 6 uppifrån)---

lämnas utan åtgärd.»

j

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 sand. Nr 36.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.