Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående skattefrihet för förmånen av nedsatt telefonabonnemangsavgift för vissa av telegrafverkets pensionärer.

1951-02-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:4, Betänkande i anledning av väckta motioner angående skattefrihet för förmånen av nedsatt telefonabonnemangsavgift för vissa av telegrafverkets pensionärer.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 4.

Nr 4.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående skattefrihet för förmånen av nedsatt

telefonabonnemangsavgift för vissa av telegrafverkets

pensionärer.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:30 av herr Emil Petersson m. fl. och II: 42 av herr Ngberg

m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att sådana bestämmelser utfärdas, att telegrafverkets pensionärer

medgivas skattefrihet för förmånen av nedsatt abonnemangsavgift vid ett

inkomstläge intill 8 000 kronor».

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 30.

Vissa vid telegrafverket anställda ha i och för tjänsten avgiftsfri telefon

i bostaden, s. k. fritelefon. Andra anställda ha telefonabonnemang mot nedsatt

avgift, s. k. tjänsteabonnemang. Förutvarande personal, som åtnjuter

pension eller understöd och som under sin tjänstetid varit berättigad till

tjänsteabonnemang, kan även erhålla tjänsteabonnemang.

Frågan om skatteplikt föreligger för dessa förmåner eller icke får bedömas

med ledning av bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 32 §

kommunalskattelagen. I detta lagrum stadgas, att som intäkt av tjänst skall

upptagas värdet av förmåner som den skattskyldige åtnjutit, därest han icke

skulle varit berättigad till avdrag för utgifterna för förmånernas förvärvande

för den händelse att han själv förskaffat sig dem.

Frågan om förmånen av fritelefon eller tjänsteabonnemang enligt nyssnämnda

bestämmelse skall bedömas som skattepliktig intäkt eller ej har

varit föremål för regeringsrättens prövning. Genom utslag den 24 januari

1947 har regeringsrätten sålunda på besvär av en skattskyldig, vars årsinkomst

uppgick till omkring 14 000 kronor, förklarat vederbörande skattskyldig

för förmånen av fri telefon. Såsom motivering anförde regeringsrätten,

att »det med hänsyn till i målet upplysta förhållanden måste hållas

för visst, att klaganden, därest han icke erhållit ifrågavarande förmån, själv

under beskattningsåret skulle hava abonnerat på telefon». Samma utgång blev

det i ett annat, samma dag avgjort mål, där den skattskyldiges årsinkomst

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4.

9

var omkring 10 000 kronor, medan utgången blev den motsatta i ett mål,

där vederbörandes årsinkomst utgjorde cirka 6 000 kronor.

I de av Stockholms stads prövningsnämnd fastställda anvisningarna till

ledning för det årliga taxeringsarbetet lämnas följande besked i fråga om

beskattningen av fritelefon och tjänsteabonnemang:

»Vissa befattningshavare i Telegrafverket åtnjuta kostnadsfri telefon eller

nedsättning i abonnemangsavgifter. Denna förmån utgör i princip skattepliktig

inkomst, om det måste hållas för visst, att den skattskyldige, därest

han icke erhållit ifrågavarande förmån, själv skulle ha abonnerat på telefon.

Med hänsyn till de svårigheter, som i praktiken möta, att sålunda avgöra

när skatteplikt skall anses föreligga, och då saken ur fiskalisk synpunkt

torde hava mycket ringa betydelse, bör skattefrihet för förmånens

värde kunna medgivas ganska långt upp i inkomstskikten. I enlighet härmed

skulle, därest omständigheterna i övrigt motivera detta, ifrågavarande förmån

kunna lämnas skattefri vid ett inkomstläge intill 8 000 kronor. Viss

hänsyn måste härvid tagas till förekomst av större förmögenhet och de inkomster,

som åtnjutas av hemmavarande familjemedlemmar.»

I ett svar på en vid 1949 års riksdag framställd interpellation angående

beskattningen av förmånen av fritelefon och tjänsteabonnemang anförde

dåvarande chefen för finansdepartementet efter att ha redogjort för gällande

bestämmelser och deras tillämpning bl. a. följande:

»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har frågan i vad mån förmånen

av fritelefon eller tjänsteabonnemang är skattepliktig numera avgjorts

genom regeringsrättens utslag. Vidare har för Stockholms del prövningsnämnden

anvisat vissa riktlinjer för den praktiska tillämpningen av

den genom regeringsrättsutslagen fastställda principen.

Då tillämpning av skattelagarna helt ankommer på beskattningsnämnderna

och skattedomstolarna, kan en eventuell ändring i den av praxis intagna

ståndpunkten icke nu genomföras annat än genom lagändring. Då den

av regeringsrätten intagna ståndpunkten synes ligga helt i linje med den

praxis, som allmänt tillämpas i likartade frågor, är jag emellertid icke beredd

att nu taga något initiativ till en sådan lagändring.»

I de föreliggande motionerna har anförts bl. a. följande. De av Stockholms

stads prövningsnämnd fastställda anvisningarna, vilka bringats till

telegrafstyrelsens kännedom, tillämpades numera över hela linjen av taxeringsmyndigheterna

i förekommande fall. Tyvärr glömdes telegrafverkets

pensionärer nästan bort i interpellationen. Det nämndes dock, att även vissa

pensionärer hade tjänsteabonnemang. När de av Stockholms stads prövningsnämnd

utfärdade anvisningarna, hur bestämmelserna borde tillämpas,

utkommit, trodde pensionärerna självfallet, att de vore inbegripna i förslaget.

Formuleringen i anvisningarna gåve icke heller stöd för annat antagande.

Vid förfrågan hos telegrafstyrelsen hade likväl meddelats, »att

skattefrihet i vissa fall för förmånen av fritelefon eller tjänsteabonnemang

avser vid telegrafverket anställda men däremot icke pensionärer». Förklarligt

nog kände sig denna grupp pensionärer missgynnade. För telegrafverket

vore det eu fördel, om deras pensionärer hade telefon. När sjukdomsfall

inträffade bland den ordinarie personalen eller när vid ymnigt snöfall

''2 Ilihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 2 4.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 4.

och stormar trafiksvårigheter uppstode, som måste skyndsamt avklaras,

kunde pensionärer inkallas.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har hemställts om skrivelse till

Kungl. Maj :t med anhållan, att sådana bestämmelser måtte utfärdas, att

förmånen av nedsatt telefonabonnemangsavgift för telegrafverkets pensionärer

undantoges från beskattning. Som förutsättning för skattefrihet skulle

uppställas villkoret att vederbörandes inkomst icke överstege 8 000 kronor.

Till stöd för sitt yrkande ha motionärerna anfört bl. a., att i tjänst varande

personal åtnjöte sådan skattefrihet.

I punkt 3 av anvisningarna till 32 § konnnunalskattelagen stadgas, att såsom

intäkt av tjänst skall upptagas värdet av förmåner som den skattskvldige

åtnjutit, därest han icke skulle varit berättigad till avdrag för utgifterna

för förmånernas förvärvande för den händelse han själv förskaffat

sig dem. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har genom regeringsrättsutslag

fastställts den principen, att förmån av fri telefon eller

tjänsteabonnemang skall anses utgöra skattepliktig inkomst, om det måste

hållas för visst, att den skattskyldige, därest han icke erhållit ifrågavarande

lör mån, själv skulle ha abonnerat på telefon. För Stockholms del har prövningsnämnden

meddelat vissa anvisningar för den praktiska tillämpningen

av den i praxis fastställda principen. De lämnade anvisningarna innebära,

att ifrågavarande förmån för befattningshavare vid telegrafverket borde

kunna lämnas skattefri vid ett inkomstläge intill 8 000 kronor. Viss hänsyn

borde dock tagas till förekomst av större förmögenhet och de inkomster,

som åtnjötes av hemmavarande familjemedlemmar.

Såvitt utskottet kunnat finna ha de fall, som förekommit i praxis, avsett

förmån av fri telefon och tjänsteabonnemang åt i tjänst varande personal

hos telegrafverket. Däremot torde motsvarande fråga beträffande telegrafverkets

pensionärer icke — såvitt utskottet har sig bekant — ha varit föremål

för regeringsrättens prövning. Med hänsyn till att en pensionär väl i regel

icke kan visa förhandenvaron av det i punkt 3 av anvisningarna till 32 §

kommunalskattelagen angivna villkoret för skattefrihet torde det dock böra

antagas, att förmånen av tjänsteabonnemang är att anse som skattepliklig

intäkt för honom. Därest vederbörande är i tjänst efter uppnådd pensionsålder

saknas självfallet anledning att i nu förevarande hänseende behandla

honom annorlunda än övrig i tjänst varande personal.

Ett bifall till de föreliggande motionerna skulle innebära, att de lagstiftande

myndigheterna utfärdade anvisningar för tillämpningen av skattelagarna

beträffande en viss grupp av skattskyldiga. Då tillämpningen av skattelagarna

helt ankommer på beskattningsnämnderna och skattedomstolarna

finner sig utskottet redan på denna grund böra avstyrka motionerna.

Utskottet vill emellertid tillägga, att utskottet ej heller anser skäl föreligga

för sådan ändring av gällande skattelagar, att förmånen av nedsatt telefonabonnemangsavgift

för telegrafverkets pensionärer i princip bleve skattefri

vid ett visst inkomstläge. Om och i vad mån den här ifrågavarande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

>Bevillningsutskottets betänkande nr 4.

förmånen i det särskilda fallet utgör skattepliktig inkomst eller ej får bedömas

med ledning av de allmänna reglerna i kommunalskattelagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:30 av herr Emil Petersson

m. fl. och II: 42 av herr Nyberg in. fl. angående skattefrihet

för förmånen av nedsatt telefonabonnemangsavgift

för vissa av telegrafverkets pensionärer icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 februari 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 2.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten