Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om skatt å elektrisk kraft

1951-04-24 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:40, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om skatt å elektrisk kraft

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

1

x\r 40.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om skatt å

elektrisk kraft (elskatteförordning), m. m., såvitt

propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte

i ämnet väckta motioner.

I cn den 16 mars 1951 dagtecknad proposition, nr 143, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

1) antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om skatt å elektrisk

kraft (elskatteförordning); samt

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret 1951/52 till kontrollstyrelsens

förfogande ställa medel för de utgifter, som må bliva erforderliga

för bestridande av kostnaderna för kontrollen av elskatten.

Propositionen har hänvisats, såvitt angår bemyndigande för Kungl. Maj :t

att under budgetåret 1951/52 ställa vissa medel till kontrollstyrelsens förfogande,

till statsutskottet och i övrigt till bevillningsutskottet.

Propositionen innehåller i huvudsak följande.

I anslutning till att en redogörelse lämnas för det ekonomiska läget föreslås

i propositionen — i syfte att genom en ökning av statsinkomsterna

finansiera ofrånkomliga statliga utgiftsbehov — att en särskild skatt å elektrisk

kraft (elskatt) skall uttagas av förbrukare av sådan kraft.

Elskatten föreslås skola utgå med 10 procent av erlagda kraftavgifter,

såvitt avser högspänd kraft som huvudsakligen förbrukas inom storindustrien

och för järnvägsdrift, samt med 1 öre för kilowattimme, såvitt avser

lågspänd kraft för andra ändamål. Sistnämnda skattesats svarar mot omkring

10 procent av det genomsnittliga priset å lågspänd kraft. Elskatten skall

enligt förslaget inlevereras till statsverket av kraftdistributörerna. Skatteintäkterna

uppskattas till — vid oförändrade eltaxor — 65 å 70 miljoner

kronor för år.

Beskattningen, som av tekniska skäl bör komma i tillämpning ett tiotal

dagar före ett månadsskifte, föreslås skola träda i kraft den 20 juni 1951.

Det ovannämnda vid propositionen fogade förfaltningsförslaget är avföljande

lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 40.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

Förslag

till

förordning om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordning).

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För elektrisk kraft, som framställes inom riket av producent, vilken antingen

förfogar över en installerad generatoreffekt av sammanlagt minst

100 kilowatt eller distribuerar kraften över distributionsnät med anslutning

till minst 10 förbrukare eller erhåller tillskottskraft från annan producent,

ävensom för elektrisk kraft, som överföres hit till riket från annat

land, skall förbrukaren till staten erlägga särskild skatt (elskatt) i enlighet

med bestämmelserna i denna förordning.

Elskatt skall icke utgå för elektrisk kraft som

a) framställes och förbrukas inom Gotlands län,

b) nyttiggöres inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk

kraft,

c) bortgår till följd av förluster vid produktion, överföring, transformering

eller omformning hos producent eller yrkesmässig distributör,

d) till lägre effekt än 100 kilowatt av producent eller yrkesmässig distributör

levereras utan avgift till någon, som ej står i intressegemenskap med

producenten eller distributören, eller

e) framställes och förbrukas å fartyg eller annat transportmedel.

Vid tillämpningen av denna förordning skall den för vilkens räkning

elektrisk kraft införes till riket ävensom den som utan att erlägga avgift

därför emottager elektrisk kraft, för vilken elskatt skall utgå, anses såsom

producent av kraften.

2 §.

Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen.

3 §•

Elskatt utgår för lågspänd kraft, som uppmätes, med 1 öre för kilowatttimme

och för annan lågspänd kraft ävensom för högspänd kraft med tio

procent av kraftens beskattningsvärde. Med lågspänd kraft förstås elektrisk

kraft med leveransspänning understigande 450 volt och med högspänd kraft

annan elektrisk kraft.

Beskattningsvärde som i första stycket sägs är lika med summan av de avgifter,

som förbrukaren har att erlägga för den elektriska kraften. I den

mån producent eller yrkesmässig distributör själv förbrukar kraften, är beskattningsvärdet

lika med summan av de avgifter, som skulle hava utgått,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40. 3

därest kraften försålts för likartad användning som hos producenten eller

distributören.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen

äger medgiva de avvikelser från bestämmelserna angående skattens bestämmande,

som med hänsyn till särskilda omständigheter må finnas påkallade.

4 §•

Skattskyldigheten inträder, då den elektriska kraften yrkesmässigt distribueras

till förbrukare eller icke yrkesmässig distributör (skattepliktig distribution)

eller då den av producent eller yrkesmässig distributör nyttjas i egen

rörelse (skattepliktig egenförbrukning).

Vid skattepliktig distribution skall skatten av förbrukaren erläggas till den

som yrkesmässigt distribuerat kraften till honom, i förekommande fall genom

icke yrkesmässig distributör. Har producenten distribuerat kraften

till förbrukaren, är producenten med avseende å distributionen av sådan

kraft att anse såsom yrkesmässig distributör.

Yrkesmässig distributör åligger att såsom skatteredovisande distributör

debitera och till statsverket inleverera elskatt. Har skattskyldig eller icke

yrkesmässig distributör ej erlagt elskatt som debiterats den skattskyldige,

skall den skatteredovisande distributören till statsverket likväl inleverera ett

däremot svarande belopp, såvida icke annat följer av vad i 10 § sista stycket

samt 11 § stadgas.

Vid skattepliktig egenförbrukning skall förbrukaren inleverera skatten

till statsverket.

5 §.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen

äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring

av skatt.

6 §.

Den som ämnar bedriva produktion eller yrkesmässig distribution av

elektrisk kraft, för vilken elskatt skall utgå, skall före rörelsens upptagande

göra skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen, med angivande av företagets

namn och postadress. Vid produktionsanmälan skola härjämte angivas

belägenheten av och den installerade generatoreffekten för varje kraftverk,

som skall nyttjas i rörelsen. Skall elektrisk kraft inköpas, skall uppgivas

det eller de företag varifrån inköpen skola ske.

Skatteredovisande distributör skall i anmälan lämna uppgift angående de

perioder under året, beträffande vilka debitering av kraftavgifter verkställes

(debiteringsperioder), ävensom angående de tidpunkter då sådana

debiteringar i allmänhet äro slutförda.

Tillämpas olika debiteringsperioder för skilda konsumentgrupper, skola

uppgifter i nu ifrågavarande hänseenden lämnas om varje konsumentgrupp.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan, skall

kontrollstyrelsen inom åtta dagar underrättas därom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr it).

7 §•

För kontrollen över elskattens behöriga utgörande äger kontrollstyrelsen

anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän.

8 §•

Skatteredovisande distributör är pliktig att ordna sin bokföring och statistik

på sådant sätt, att den enligt kontrollstyrelsens beprövande möjliggör

kontroll dels över inköpt och försåld samt eljest mottagen och levererad

elektrisk energi samt över den elektriska energi, som inom rörelsen producerats,

förbrukats och bortgått såsom överföringsförlust in. m., dels ock

över debiterade och erlagda kraftavgifter. Vid anfordran skall distributören

tillhandahålla kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker

och tillhörande handlingar samt statistiska uppgifter. Där kontrollstyrelsen

så påfordrar skall distributör föranstalta om att anordning för uppmätning

av elektrisk kraft med avseende på energi och effekt inrättas.

För producent som framställer elektrisk kraft, för vilken elskatt skall utgå,

uteslutande för skattepliktig egenförbrukning skall vad i första stycket

stadgats i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

9 §.

Annan producent eller distributör av elektrisk kraft än som i 8 § avses

är skyldig att på anfordran lämna sådana uppgifter om sin rörelse, som

kontrollstyrelsen finner påkallade för skattekontrollen ävensom ordna sin

bokföring på sätt styrelsen finner erforderligt för kontrollens utövande.

10 §.

Skatteredovisande distributör ävensom producent med skattepliktig egenförbrukning

skall till kontrollstyrelsen avlämna på tro och heder upprättade

deklarationer angående leveranser och egenförbrukning av elektrisk kraft,

för vilken elskatt skall utgå. Deklaration skall avse viss debiteringsperiod

eller annan redovisningsperiod. Närmare föreskrifter angående deklarationer

och redovisningsperioder meddelas av Kungl. Maj :t.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i

vad mån skatt, som enligt av skatteredovisande distributör avgiven deklaration

skolat utgå, må nedsättas på grund av bristande betalning från förbrukare

av elektrisk kraft eller icke yrkesmässig distributör. Nedsättning må

icke medgivas, där den skatteredovisande distributören icke vidtagit sådana

åtgärder för elskattens utfående, som skäligen bort komma i fråga vid uraktlåtenhet

att betala kraftavgiften.

11 §•

Underlåter deklarationsskyldig att avlämna föreskriven deklaration eller

befinnes deklarationen oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den skatt,

som rätteligen skall utgå.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr AO.

12 §.

Skatteredovisande distributör ävensom producent med skattepliktig egenförbrukning

skall samtidigt med avlämnande av deklaration erlägga enligt

deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens

postgirokonto.

I fall som avses i 11 § ankommer det på kontrollstyrelsen att bestämma

tid, inom vilken skatten skall erläggas.

13 §.

Försummar skatteredovisande distributör eller producent med skattepliktig

egenförbrukning att inleverera elskatt enligt denna förordning, må skatten

på framställning av kontrollstyrelsen omedelbart utmätas.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning, där förbrukare

eller icke yrkesmässig distributör underlåter att erlägga elskatt enligt

denna förordning.

14 §.

Underlåter den som bedriver produktion eller yrkesmässig distribution av

elektrisk kraft, för vilken elskatt skall utgå, att om verksamheten göra föreskriven

anmälan, straffes med dagsböter, ej under tjugu.

Underlåter någon i andra fall än som i 13 § eller ovan i första stycket avses

att fullgöra åtgärd, som åligger honom enligt denna förordning eller

med stöd av densamma meddelade föreskrifter, straffes med böter, högst

trehundra kronor.

15 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga producent eller yrkesmässig

distributör av elektrisk kraft att fullgöra åtgärd som åligger honom enligt

denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter, dock

att föreläggande icke må avse erläggande eller inleverans till statsverket av

elskatt.

16 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

Har någon i annat fall än i första stycket avses uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet i deklaration lämnat oriktig uppgift, ägnad att leda till inleverans

av för låg skatt, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

17 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna

förordning må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa

affärsförhållande, varom han därvid erhållit kännedom. Tjänsteman, ,som

häremot bryter, vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan

än tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu sagts, straffes med dagsböter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

18 §.

Polismyndighet åligger att på begäran tillhandagå kontrollstyrelsen eller

kontrolltjänsteman med upplysning om person eller företag, som kan antagas

bedriva produktion eller distribution av elektrisk kraft.

19 §.

Förseelse, som i 14 § eller 16 § andra stycket avses, må åtalas, förutom

vid laga domstol i brottmål, vid den rätt, där rörelseidkaren skall svara i

tvistemål i allmänhet, eller vid rätten i den ort, där rörelsen bedrives.

20 §.

Förseelse, som avses i 14 §, må av allmän åklagare åtalas allenast efter

angivelse av kontrollstyrelsen.

Böter och viten, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Kungl. Maj:t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen

av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 20 juni 1951.

Härvid skall iakttagas följande.

1. Där i förordningen avsedd produktion eller yrkesmässig distribution

bedrives vid tiden för ikraftträdandet, skall den i 6 § omförmälda anmälan

göras senast den 30 juni 1951.

2. Skattskyldighet enligt denna förordning föreligger icke

i fråga om kraft, för vilken kraftavgift helt eller delvis utgår efter uppmätt

energiförbrukning: för tiden före första avläsningen av energiförbrukning

efter denna förordnings ikraftträdande, eller

i fråga om annan kraft: för redovisningsperiod, som till någon del hänför

sig till tiden före förordningens ikraftträdande.

Första avläsningen efter denna förordnings ikraftträdande skall verkställas

senast vid den tidpunkt, då avläsningen enligt de före förordningens

ikraftträdande tillämpade principerna senast skolat ske, dock icke efter

utgången av september 1951. Då särskilda skäl föranleda därtill, må kontrollstyrelsen

medgiva avvikelse från vad sålunda stadgats. Sker ej första

avläsningen inom tid, som ovan angivits eller som kontrollstyrelsen särskilt

fastställt, skall vad i föregående stycke är stadgat icke äga tillämpning.

3. I beskattningsvärdena för tiden den 20 juni—den 31 december 1951

skola för varje förbrukare fasta avgifter ävensom effektavgifter inräknas

till den del de äro att hänföra till andra halvåret 1951.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40. ^

Inom riksdagen ha väckts följande motioner, vilka i detta sammanhang

påkalla uppmärksamhet, nämligen

a) de likalydande motionerna I: 448 av herrar Andrén, Gränebo och Ohlon

samt II: 587 av herrar Hedlund i Rådom, Ohlin och Hjalmarson, vari hemställts,

»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 143»;

b) motionen I: 381 av herr Bergh, vari hemställts, att riksdagen måtte avslå

förenämnda proposition, åtminstone i vad den avsåge uttagande av elskatt

på kraftförbrukningen i Norrbotten;

c) motionen 1: 387 av herrar Ola Perssan och Öhman, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 143 med

förslag till förordning om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordning)»;

d) motionen 11:500 av herr Lundberg, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta

1. att avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 143 med förslag till förordning

om skatt å elektrisk kraft in. m.,

2. att hos Kungl. Maj:t hemställa om en skyndsam utredning och förslag

om införande av en värnskatt,

3. att hos Kungl. Maj :t hemställa om förslag till införande av en exportkonjunktur

skatt enligt de grunder som anförts i motionen, samt

4. att i avvaktan på dessa förslag i stället för föreslagna punktskatter höja

uttagningsprocenten å den nuvarande statsskatten på det sätt, att ökade inkomster

och en överbalansering av budgeten säkras»; ävensom

e) motionen II: 511 av herrar Pettersson i Ersbacken och Vigelsbo, vari

hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 143

med förslag till förordning om skatt å elektrisk kraft samt proposition nr

144 med förslag till förordning om tillfällig automobilskatt».

De under a)—d) upptagna motionerna ha väckts i anledning av den nu

förevarande propositionen.

Motionen I: 381 har i sin helhet hänvisats till bevillningsutskottet. De

likalydande motionerna 1:448 och 11:587 samt motionen 1:387 ha hänvisats,

såvitt de angå bemyndigande för Kungl. Maj:t att under budgetåret

1951/52 ställa vissa medel till kontrollstyrelsens förfogande, till statsutskottet

och i övrigt till bevillningsutskottet.

Motionen II: 500, som hänvisats till bevillningsutskottet, behandlas i

detta betänkande utom i den del motionen avser höjning av uttagningsprocenten.

Till sistnämnda yrkande kommer utskottet att taga ställning i sitt

betänkande angående beräkning av bevillningarna för budgetåret 1951/52.

Motionen II: 511 har väckts i anledning av såväl förevarandc proposition

nr 143 som propositionen nr 144 med förslag till förordning om tillfällig

automobilskatt. Sistnämnda motion behandlas, såvitt densamma avser propositionen

nr 143, i detta betänkande och i övrigt i bevillningsutskottets

betänkande nr 41.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställ
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr W.

da yrkandena — i de delar motionerna bliva föremal för behandling i detta

betänkande — får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:381, 1:387, 1:448, 11:500 och 11:511.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Inom finansdepartementet har verkställts en utredning om förutsättningarna

för införande av en beskattning av elektrisk kraft. För utredningen

meddelade departementschefen följande direktiv.

I samband med att i 1951 års statsverksproposition finansplanen och beräkningen

av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1951/52 underställdes

Kungl. Maj :ts prövning uttalade departementschefen, att den därvid

angivna målsättningen för den ekonomiska politiken krävde ytterligare ansträngningar

för nedbringande av den statliga upplåningen. Den fiskala effekten

av den särskilda investeringsskatt, varom förslag i investeringsbegränsande

syfte numera förelagts riksdagen, angavs vara ytterst svår att på

förhand bedöma. De av skatten härflytande intäkterna skulle emellertid i

motsvarande grad minska statens lånebehov. I samma syfte skulle ytterligare

åtgärder övervägas. Det föreföll icke uteslutet att lånebehovet därigenom

kunde nedbringas med ytterligare inemot 100 miljoner kronor. Sedan

tidpunkten för statsverkspropositionens avlämnande har behovet av ökade

statsinkomster i angivna syfte ytterligare framträtt. Sålunda torde få erinras

om de ökade lönekostnaderna för statens befattningshavare, vilka nu

kunna överblickas, och om de stegrade försvarsutgifter som betingas av beredskapsskäl.

Ytterligare utgiftsstegringar, vilka kunna öka den i statsverkspropositionen

beräknade kostnadsramen, äro heller icke uteslutna.

Vid övervägandet av olika sätt för åstadkommande av en ytterligare ökning

av statsinkomsterna har en skärpning av de direkta statsskatterna

icke ansetts böra ifrågakomma. Å andra sidan föreligga svårigheter att

genom beskattning inom ett begränsat varuområde uttaga ett belopp av den

erforderliga storleksordningen såsom indirekt skatt utan att allvarliga rubbningar

skulle åstadkommas. En allmän varuskatt har av olika skäl befunnits

vara olämplig. Vid dylikt förhållande har i första hand befunnits lämpligt

att överväga beskattning å drivkraft i form av bränsle eller elektrisk

kraft, varigenom skattebördan icke skulle alltför markerat drabba vissa

varugrupper utan liksom fallet var med pappersskatten slås ut över produktionen

i dess helhet. Till en väsentlig del skulle skatten ock direkt träffa

den privata konsumtionen. Med beaktande av de på sistone starkt stigande

priserna å bränslen av olika slag måste en ytterligare fördyring av

dessa genom särskild beskattning anses direkt olämplig. I fråga om elektrisk

kraft är situationen däremot en annan. I priset för råkraften ingå i

allmänhet till en icke oväsentlig del kostnader för ränta å anläggningskapital.

Med hänsyn härtill och då distributionskostnaderna i allmänna näten

relativt sett minskat i samband med den särskilt på senare tid markerade

belastningsökningen, ha elkraftpriserna visat sig vara ovanligt prisstabila.

På grund härav kan den elektriska kraften för närvarande anses billig sett

i relation till den prisstegring, som eljest ägt rum.

Det må i detta sammanhang erinras att för det norska stortinget i dagarna

framlagts förslag om införande av en avgift på förbrukningen av

elektrisk energi. Enligt förslaget skall avgiften utgå med 0,i öre för kilowattimme

elektrisk kraft, som levereras från vattenkraftverk med effekt

överstigande 100 kilowatt. Förbrukarna äro skyldiga att täcka kraftverkens

skattekostnader. Med hänsyn till energiförlusterna vid kraftöverföringen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40. 9

bliva förbrukarnas skatteutlägg mera än 0,i öre för kilowattimme. Avgift

skall erläggas med tillämpning från och med den 1 april 1951. Lagen i ämnet

avses skola äga tillämpning intill den 31 december 1956.

Utredningen har verkställts av byråchefen Einar E:son Thulin i kontrollstyrelsen.

Till fullföljande av uppdraget har utredningsmannen överlämnat

en promemoria angående införande av särskild skatt å elektrisk kraft.

Över ifrågavarande promemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits av

vattenfallsstyrelsen, statskontoret, kontrollstyrelsen, kommerskollegium

(med överlämnande av yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping,

Visby, Malmö, Göteborg, Karlstad, Gävle, Sundsvall och Luleå), statens

priskontrollnämnd, Herrar fullmäktige i riksbanken, elkraftutredningen

av år 1943, Svenska stadsförbundet, Sveriges industriförbund (med överlämnande

av skrivelse från Sveriges kemiska industrikontor), Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges hantverks- och

småindustriorganisation, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet,

Svenska elverksföreningen, Svenska vattenkraftföreningen, Landsorganisationen

i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation. Därjämte ha

skrivelser i anledning av promemorian inkommit från aktiebolaget Gotlands

kraftverk och Gotlands högerförbunds styrelse. Svenska landskommunernas

förbund, som beretts tillfälle inkomma med yttrande över promemorian,

har i skrivelse meddelat, att förbundets styrelse beslutat avstå från att avgiva

yttrande, enär endast ett begränsat antal landskommuner fungerade som

distributörer av elektrisk kraft.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen, såvitt

de behandlas i detta betänkande, tillåter sig utskottet hänvisa till

ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes i propositionen

å nedan angivna sidor, nämligen

Produktion, kraftöverföring och distribution av elektrisk kraft, s. 8—15.

Huvudgrunder för beskattning av elektrisk kraft, s. 15—36.

Särskilda frågor, s. 36—40.

Departementschefen, s. 41—61.

Av innehållet i de förenämnda motionerna, såvitt desamma behandlas

i detta betänkande, ävensom i till utskottet inkomna skrifter i förevarande

frågor må här återgivas följande.

Ide likalydande motionerna 1:448 och 11:587 har

anförts i huvudsak följande. Såväl den föreslagna skatten på förbrukningen

av elektrisk kraft som den föreslagna tillfälliga skatten på motorfordon

motiverades med det ökade behov av statsinkomster som enligt departementschefens

mening skulle föreligga med hänsyn till det samhällsekonomiska

läget. Såvitt motionärerna kunde finna, hade denne emellertid icke

företett tillräckligt bärande skäl för denna ståndpunkt. Systemet med s. k.

punktskatter hade under senare år utbyggts i mycket stor omfattning i vårt

land. All indirekt beskattning medförde visserligen nackdelar ur sociala

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

synpunkter, men så länge punktbeskattningen begränsades till umbärliga

varor eller rena lyxvaror kunde starka skäl åberopas för densamma. Annorlunda

bleve förhållandet, om punktbeskattningen såsom bl. a. i detta

fall drabbade varor, som vore oumbärliga för näringslivet eller de enskilda

hushållen och dessutom verkade synnerligen ojämnt, så att vissa grupper

av befolkningen drabbades väsentligt hårdare än andra. Beskattning av denna

art torde snarare bidra till att påskynda inflationsprocessen än att hejda

densamma. När en nyttovara belädes med skatt ökades därigenom kostnadsnivån,

företagens omkostnadskonton stege, och allmänhetens levnadskostnader

stegrades likaledes. Tillverkarna av varan torde i regel erhålla täckning

för skatten genom prishöjningar, som finge betalas av allmänheten,

som konsumerade varan. Denna krävde i sin tur inkomstförbättringar för

att erhålla kompensation för de stegrade kostnaderna. Särskilt i nuvarande

läge med överfull sysselsättning och starka prisökningar torde följden bli

nominella inkomsthöjningar och ökat inflationstryck. Den föreslagna skatten

på förbrukning av elektrisk kraft komme således med all sannolikhet

icke att erhålla de inflationsdämpande verkningar, som departementschefen

förutsatte.

Den elektriska energien utgjorde en av de viktigaste kraftkällorna inom

näringslivet, varför den föreslagna skatten komme att öka produktionskostnaderna.

För det stora flertalet enskilda hushåll vore också den elektriska

energien en oumbärlig faktor, varför elskatten också komme att verka

höjande på levnadskostnaderna. All sannolikhet talade för att den kostnadsökande

effekten av såväl elskatten som den extra fordonsskatten och därmed

följande prisstegring skulle användas som argument för nya inkomsthöjningar

vid kommande pris- och löneförhandlingar. Enligt motionärernas

mening skulle således de utbyggnader av punktbeskattningssystemet, som

nu föresloges, snarast förstärka tendenserna till rubbningar av den samhällsekonomiska

balansen. De skulle bli inte bara ineffektiva utan också

direkt hindrande för det syfte de skulle främja. Den elektriska kraften kunde

ersättas av andra kraftkällor, exempelvis bränslen, men kostnaderna

härför varierade inom mycket vida gränser. Det funnes således anledning

befara att elskatten kunde medföra snedvridningar inom produktionslivet.

Under senare år hade en omfattande rationalisering och produktionsökning

ägt rum i vårt land, såväl inom jordbruket som inom industrien. Man torde

inte kunna bestrida, att de härigenom vunna resultaten till stor del sammanhängde

med att vi ägt jämförelsevis riklig tillgång till elektrisk kraft

och att denna kunnat levereras till relativt billiga priser. För närvarande

förelåge av kostnadsskäl ett behov av att höja priserna på den elektriska

kraften. Det vore sannolikt att en höjning av krafttaxorna med cirka 10 ä

15 procent måste genomföras. Lades härtill den prishöjning, som ett införande

av den föreslagna elskatten skulle medföra, bleve resultatet en

prisstegring på den elektriska kraften av kanske ända upp till 25 procent.

En sådan prishöjning komme att motverka strävandena till rationalise
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

ring inom hela näringslivet. Elskatten skulle vidare försvåra arbetet på att

rationalisera krafttaxorna.

Under skatteförslagets remissbehandling hade såväl från producent- som

konsumenthåll framhållits, att skatten skulle komma att tynga olika medborgargrupper

med likartade inkomst- och förmögenhetsförhållanden på

högst olika sätt. Likaså komme skatten att drabba vissa landsdelar, särskilt

Norrland, hårdare än andra. Med hänsyn till såväl den olika prissättningen

på elektrisk kraft på landsbygden och i städerna som det förhållandet

att landsbygdsabonnenterna i högre grad än städernas invånare vore

hänvisade till elektrisk kraft för sin energiförsörjning komme införandet

av den föreslagna elskatten att drabba landsbygdens befolkning särskilt

hårt.

Till stöd för det i motionen 1:381 framförda yrkandet har framhållits,

att orsaken till att Gotland skulle undantagas från elskatten angäves

vara, att kraftkostnaden där vore hög på grund av att elkraften producerades

med kol. På den gotländska landsbygden rörde sig kostnaden

hos hushållskonsumenterna om 25 öre per kilowattimme för en förbrukning

av genomsnittlig storlek med kraft till belysning, småapparater och någon

enstaka motor, medan ett hushåll, där även elektrisk kokning genomförts,

finge betala cirka 15 öre per kilowattimme. Med de taxor, som nu gällde

i Norrbotten, finge en hushållskonsument i Jokkmokk erlägga 25 respektive

12 öre per kilowattimme, i Arvidsjaur 24 respektive 11 öre per kilowattimme,

i Paj ala 24 respektive 12 öre per kilowattimme, i Karesuando

27 respektive 12 öre per kilowattimme osv. De anförda exemplen finge anses

vara karakteristiska för Norrbottens glesbygd. Avgifterna vore sålunda

av samma storleksordning som de på Gotland gällande. Med de priser på

stolpar och övrig linjematerial, som nu rådde, vore det sannolikt, att krafttaxorna

rätt snart måste höjas i Norrbotten, om företagen även i fortsättningen

skulle drivas så, att full kostnadstäckning erhölles. Hänsyn borde

även tagas därtill, att det ekonomiska underlaget hos konsumenterna i

Norrbotten på många ställen vore relativt svagt och de direkta skatterna

höga. Den mörka årstidens längd i landsdelen omkring polcirkeln medförde

dessutom, att avgifterna för belysningskraft bleve avsevärt högre än söderut.

Det syntes därför väl motiverat, att man avstode från uttagning av

elskatt på den norrbottniska landsbygden, om denna förmån skulle gälla

för Gotland. 1 gruvsamhällena Iviruna och Malmberget hade sedan flera

decennier tillbaka tillämpats sådana taxor vid detaljdistributionen, att konsumenterna

även kunde taga ut elkraft för bas t ad suppvärm ning i begiänsad

omfattning. Taxan hade införts närmast på grund av att uppvärmning

med andra bränslen ställde sig särskilt kostsam pa dessa orter. Industrien

i Norrbotten — såväl den mindre och medelstora som storindustrien betungades

av höga transportkostnader till de i regel söderut belägna avsättningsområdena.

Det vore därför i Norrbotten av större vikt än annorstädes

i landet, att produktionskostnaderna hölies nere i största möjliga ut,sträck
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

ning. Av denna anledning borde även industrien i Norrbotten undantagas

från elskatten. Under de i propositionen angivna förutsättningarna skulle,

om elskatt inte skulle uttagas på konsumtionen i Norrbotten, minskningen

av det totala skattebeloppet stanna vid ca 3 procent. Elskatten i Norrbotten

bleve sålunda inte av väsentlig betydelse för statsinkomsterna. För detaljkonsumenterna

bleve skattebeloppet av storleksordningen 12 kronor per

konsument i genomsnitt per år, medan det på Gotland, om elskatt infördes

även där, skulle bli 7 å 8 kronor.

I motionen 1:387 ha motionärerna förklarat sig .som motståndare

till den form av beskattning som föresloges i propositionen. Elskatten komme

att vara en typisk konsumtionsskatt för det stora flertalet av landets

befolkning och därtill lagd på ett nyttoobjekl, som numera måste erkännas

som ett oumbärligt sådant. För industrien torde den elektriska kraften vara

ett direkt produktionsmedel, och en beskattning av detta produktionsmedel

komme att i sin tur innebära risk för varufördyring, som konsumenterna

sedan skulle betala. Regeringen borde, enligt motionärernas mening,

slå in på andra vägar-i sin strävan att skaffa erforderliga intäkter för statskassan.

Motionärerna ansåge, att de väldiga konjunkturvinster, som exportindustrierna

tillgodogjorde sig under denna krisartade högkonjunktur,

skulle indragas till statskassan. Dessa konjunkturvinster å exempelvis papper,

pappeismassa, trävaror o. ,s. v. rörde sig om belopp som beräknades

vida överstiga 1 miljard kronor under året. Skulle regeringen bära ansvaret

för samhällsekonomien, .syntes det självklart, att den i första hand borde

begära riksdagens medgivande att få dra in dessa oförskyllda konjunktui

vinster till statskassan. Det vore ett direkt gynnande av storbolagen och

stortinansen här i landet att å ena sidan låta de stora konjunkturvinsterna

stanna hos storbolagen, medan regeringen å andra sidan oavlåtligen sökte

finna nya skattekällor, som toge sikte på att träffa befolkningens stora

flertal och därvid även de mindre inkomsttagarna.

I motionen II: 500 har anförts bl. a. följande. Den direkta statsskatten

toge hänsyn till skatteförmågan genom den progressiva skatteskalan.

Punktskatterna, d. v. s. de indirekta skatterna, toge icke hänsyn till förmågan

vare sig hos enskilda eller industrien, utan endast till hur mycket

man brukade av varan. Den indirekta skatten träffade slumpartat för både

familjer och industri. Om man kunde förutsätta, att den progressiva skatteskala

som tillämpades vore riktigt avvägd, måste det vara felaktigt att därutöver

lägga punktskatter på godtyckligt valda förbrukningsartiklar. Man

kunde naturligtvis motivera en sådan skatt med att staten ville begränsa

efterfrågan på en viss vara, men om man ville begränsa användningen

av elkraft eller bilar, måste det väl vara det enda riktiga, att man endera

gjorde en verkligt behovsprövad ransonering eller också öppet sade ifrån,

att personer under en viss inkomstgräns icke hade rätt att äga motorfordon

eller bruka mer än en begränsad mängd av elkraft. Elskatten kunde

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr iO. 13

icke motiveras. Vi borde inte glömma att både staten och enskilda hade

propagerat för en hemmens rationalisering och en elektrifiering av vår

industri. Elkraften producerades inom landet, och dess egenskaper vore av

den natur, att det vore ett statsintresse att billigast möjliga elkraft ställdes

till hemmens och industriens förfogande. En elskatt kunde föra till ekonomiska

konsekvenser för vår industri, som vi icke i dag kunde överblicka.

Den utredning som låge till grund för propositionen hade icke ägnat dessa

frågor vederbörlig hänsyn utan i stället inriktat sig på ett skattetänkande

utan hänsyn till ekonomiska realiteter. Men om man nu ansåge, att ytterligare

punktskatter icke borde tillgripas, återstode ändock själva huvudfrågan,

vilka vägar vi borde välja för att ge staten de nödvändiga inkomsterna.

Då de föreslagna punktskatterna visade, att förmågan ansåges finnas

för en skärpning av skatterna, och då motionären ansåge att denna

uppfattning %ore riktig, borde svenska folket ha tillgång till en översikt av

alla de förmåner och värden, som de i dag hade mot förr. De skulle vid en

kalkyl finna att skattebördan för de bredare folklagren minskat i stället för

ökat. En direkt skatt vore därför alltid att föredra framför en punktskatt.

Man kunde välja mellan att höja uttagningsprocenten på den ordinarie statsskatten

eller också konstruera en ny direkt skatt vid sidan av densamma.

Då försvarskostnaderna visade en tendens att kraftigt stiga förefölle det

vara rimligt att större delen av desamma utbrötes ur den ordinarie statsskatten.

Denna värnskatt borde vara starkt progressiv, och något tak för

uttagningsprocenten borde icke finnas. Det borde ankomma på Kungl. Maj .t

att skyndsamt utreda denna fråga samt återkomma med förslag i frågan.

I avvaktan på detta förslag borde riksdagen besluta att höja uttagningsprocenten

å den nuvarande statsskatten till den procentsats som ansåges

erforderlig för att klara målsättningen. En annan skatteväg som på kort

sikt borde övervägas vore att pålägga exportvinsterna och rotvärdestegringarna

en speciell exportkonjunktur skatt. Båda dessa förhållanden vore

en direkt följd av krigskonjunkturen, och en kraftig beskärning av vinsterna

för exportindustrierna och skogsägarna vore ur folkhushållets och framtida

exportsynpunkt både försvarlig och nödvändig.

I in otionen 11*511, såvitt den behandlas i detta betänkande, har

framhållits, att enligt i propositionen framlagda kalkyler driftbudgeten

kunde väntas bli i stort sett balanserad utan de extra inkomster som de

nya skatterna skulle inbringa. Dessa nya skatter skulle alltså ha till hu\udsyfte

att säkra den av departementschefen förordade överbalanseringen av

driftbudgeten. Det vore emellertid motionärernas mening, att man med nya

eller förhöjda skatter av detta slag icke kunde komma till rätta med problemet.

Tvärtom torde de föreslagna skatterna i förevarande fall endast ytterligare

bidraga till att förvärra situationen. Ur synpunkten att motverka

en fortskridande inflation måste de föreslagna nya skatterna anses såsom

mycket olyckliga. Motionärerna ansåge att den strängast möjliga återhållsamhet

i statsutgifterna utgjorde den bästa vägen alt framgångsrikt be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr AO.

kämpa inflationen. Blotta tillvaron av mera betydande budgetöverskott frestade

alltid till större utgifter. Det vore också motionärernas mening, att

staten icke ännu vidtagit alla de besparingar, som kunde anses vara möjliga.

Det Wärnska besparingsförslaget slutade på omkring 400 miljoner kronor,

och hälften av detta hade ännu icke beaktats. Motionärerna ansåge dessutom

att det Wärnska förslaget icke alls vore uttömmande beträffande alla

besparingsmöjligheter. De föreslagna skatterna finge anses olyckliga icke

blott vad beträffade deras inverkan på det allmänna ekonomiska läget utan

också beträffande en mängd speciella frågor, icke minst för landsbygden.

Vad anginge den föreslagna skatten på elektrisk kraft ville motionärerna

särskilt framhålla den stora betydelse, som tillgången på billig elektrisk

kraft hade för lantbruket. En fördyring av denna skulle lägga menliga hinder

i vägen för den eftersträvade produktionsökningen och den nu planerade

rationaliseringen inom lantbruket. Icke blott det rena lantbruksarbetet

komme att kännbart drabbas av den föreslagna skatten utan även hushållsarbetet.

Därtill komme, att den föreslagna skatten på ett orättfärdigt sätt

skulle drabba landsbygden i jämförelse med städerna. För landsbygdens del

tillkomme sålunda i regel ett flertal extra kostnader för elektrifiering, såsom

ledningarnas framdragande till de enskilda gårdarna. Vidare toge distributionsföretagen

på landsbygden vanligen ut högre grundavgifter än motsvarande

stadsföretag, varvid en värdeskatt komme att drabba landsbygdens

konsumenter hårdare än städernas. En styckeskatt skulle träffa de mindre

lantbruken kraftigare än de större. Slutligen borde framhållas den orättvisa,

som komme att drabba befolkningen i de norra delarna av landet, vilken

genom sin större förbrukning av kraft på grund av längre mörktid och mera

kyla under året bleve särskilt betungad.

Till utskottet har i anledning av den förevarande propositionen inkommit

ett flertal skrifter från företag och enskilda personer. Stockholms superfosfat

fabriksaktiebolag och Aktiebolaget Svenska aluminiumkompaniet

ha i en gemensam framställning uttalat, att en elskatt skulle medföra

orimliga konsekvenser för elektrokemiska och elektrotermiska industrier.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget har framhållit, att en elskatt skulle i

fråga om bolagets produktion av ånggenererad elenergi medföra allvarliga

verkningar. Svenska tullkvarnarnas riksförbund har hemställt att, därest

skatteförslaget skulle genomföras, förordningen måtte erhålla en sådan utformning,

att kontrollstyrelsen kunde medgiva befrielse eller avkortning av

elskatt för vissa kategorier kraftförbrukare t. ex. bygdekvarnar.

Stockholms superfosfat fabriksaktiebolag och Aktiebolaget Svenska aluminiumkompaniet

ha i sin gemensamma skrift framhållit, att elkraften

inom Fosfatbolaget, som torde vara Sveriges största enskilda förbrukare av

elkraft, samt inom Aluminiumkompaniet, som likaså vore en storförbrukare

av kraft, användes i elektrokemiska och elektrotermiska processer. De

produkter, som därvid tillverkades, vore av största betydelse för vår folk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40. 15

hushållning och försvarsberedskap. Det torde vara till fyllest att i detta

sammanhang framhålla företagens tillverkning av kvävegödselmedel, karbid,

klorater, aluminium och aluminiumlegeringar samt de för tillverkning

av sprängämnen nödvändiga produkterna salpetersyra och ammoniumnitrat.

Samtliga här uppräknade produkter hade det gemensamt, att de för sin

framställning krävde mycket stora kvantiteter elkraft, varav endast ca 10 %

användes som drivkraft och övriga 90 % som »processkraft». Denna kraft

kunde icke ersättas med bränsle eller andra energikällor och vore därför att

betrakta såsom en råvara. En beskattning av denna råvara skulle mnebara

synnerligen allvarliga olägenheter, icke bara för den kemiska industrien

utan för hela vårt näringsliv. Det kunde anmärkas, att de svenska företagens

utgångsläge i konkurrensen med utlandet komme att försämras allvarligt

redan genom den väntade allmänna höjningen av kraftpriserna. Som

ett slående exempel på, hur hårt här ifrågavarande industrier skulle drabbas

av elskatten kunde anföras, att den för Fosfatbolagets vidkommande för

kalenderåret 1950 skulle ha överstigit 600 000 kronor. Toge man hänsyn till

den nyss omnämnda fördyringen av kraften och räknade med en normal

ökning av bolagets kraftförbrukning, skulle elskatten för Fosfatbolagets del

om ett par tre år vara uppe i ca 1 miljon kronor. För år 1950 skulle elskatten

för Aluminiumkompaniet ha blivit av storleksordningen 80 000 kronor.

Med de utvidgningar, som vore planerade för de närmaste åren, skulle elskatten

komma upp i storleksordningen 200 000 kronor per år.

Om det också skulle vara möjligt för Fosfatbolaget och Aluminiumkompaniet

att i dagens läge övervältra någon del av elskatten på konsumtionen

på sätt departementschefen tänkt sig, så torde det på grund av konkurrensen

och särskilt då de ytterst ogynnsamma tullförhållandena vara uteslutet

att så skulle kunna ske i en mera normal marknadssituation. Med hansyn

till de båda företagens känslighet för ändringar i världskonjunkturerna

måste man också vara beredd på att sådana normala förhållanden kunde

inträda för dessa industrier långt tidigare än man allmänt räknade med.

Övervältringen av skatten vore dessutom ett synnerligen ömtåligt problem i

Fosfatbolagets fall, enär den skulle träffa bl. a. jordbrukets priskalkyler.

Svenska sockerfabriks aktiebolaget har anfört bl. a. följande. Av den elkraft

som bolaget använde producerade bolaget självt omkring 90 % av högtrycksånga,

alstrad genom förbränning av stenkol eller andra bränslen. Den

lågtrycksånga, som lämnade ångturbinerna, användes för indunstning. Det

vore “på så sätt möjligt för bolaget att tillverka ånggenererad elenergi till

ett pris, som icke alltför mycket överstege det som högspänd elkraft betingade

i mellersta Sverige. För den elkraft, som bolaget inköpte, vore priset

väsentligt högre. De i propositionen föreslagna bestämmelserna rörande

clskatt vortT utformade på ett sätt som skulle belasta bolagets egenproducerade

kraft vida mer än vad som motsvarade 10 % av bolagets sjalvkostnader

för denna kraft. I verkligheten vore självkostnadspriset för bolagets

egenproducerade kraft mindre än hälften av inköpspriset för elkraft. Skulle

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

man lägga inköpspriset å elkraft till grund för beskattningsvärdet å bolagets

egenproducerade kraft, skulle denna kunna komma att beskattas med

mer än 25 % av bolagets direkta tillverkningskostnader för denna kraft.

Svenska tullkvarnars riksförbund har framhållit, att kraftavgifterna utgjorde

den största omkostnadsfaktorn vid löneförmalning. Sålunda beräknades

kraftkostnaderna i genomsnitt uppgå till 20—25 procent av de här

berörda företagens bruttointäkter. Vid en total inmalning av ca 15 000

kr./år uppginge som regel kraftkostnaderna til) mellan tre och fyra tusen

kronor. Oavsett om kraften inköptes högspänd eller lågspänd komme elskatten

att uppgå till ca 400 kronor per år för en kvarnrörelse med

nämnda omfattning. De företag det här gällde arbetade redan med mycket

små marginaler, varför en skatt som den föreslagna medförde ytterst allvarliga

konsekvenser för dem. En övervältring av skatten på konsumtionen

torde i detta fall vara svår att genomföra då det bland kvarnidkarna rådde

stor tveksamhet huruvida det ens skulle bliva möjligt att genom prisförhöjning

vid löneförmalning erhålla kompensation för övriga kostnadsförhöjningar,

vilka inträffat under senare tid, och ytterligare komme att aktualiseras

när löneavtalet för kvarnindustrien utginge om någon månad.

Utskottets yttrande.

I nu föreliggande proposition nr 143 har förslag framlagts om införande

av en skatt å elektrisk kraft (elskatt). I anslutning härtill har i den samtidigt

till riksdagen överlämnade propositionen nr 144 föreslagits en tillfällig

automobilskatt.

Såsom allmän motivering för skatteförslagen lämnas i propositionen nr

143 en översiktlig redogörelse för det ekonomiska läget. Denna

redogörelse omfattar även en preliminär bedömning av de statliga inkomsterna

och utgifterna under nästa budgetår. De föreslagna skatterna motiveras

med hänvisning till att det samhällsekonomiska läget gör en ökad

överbalansering av driftbudgeten och en minskning av det statliga lånebehovet

önskvärda. Därigenom skulle enligt departementschefens mening en

tendens till minskning av köpkraften och varuefterfrågan framkallas och

inflationstrycket försvagas.

Utskottet kan icke finna, att departementschefen förebragt tillräckligt

bärande skäl för denna sin uppfattning och därmed för de föreslagna skatterna.

Utskottet vill till en början konstatera, att dessa skatter ej äro erforderliga

för att balansera driftbudgeten för budgetåret 1951/52, som tvärtom

enligt tillgängliga uppgifter kan väntas förete ett väsentligt överskott.

Det kan vidare betonas, att när nyttovaror beläggas med skatt och nödvändig

ekonomisk verksamhet fördyras, åstadkommer detta en höjning av företagens

omkostnader, vilket i regel snabbt tar sig uttryck i prishöjningar.

Den föreslagna beskattningen skulle därför säkerligen bidraga till att lev
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

17

nadskostnaderna under andra halvåret i år undergå en snabbare stegring

än som eljest behöver bli fallet. Därmed skulle följa stegrade krav på nominella

inkomsthöjningar från löntagare och andra folkgrupper, vilket i den

mån inkomstkraven tillgodoses skulle innebära en höjning av den i pengar

uttryckta köpkraften och efterfrågan. Det är osäkert om den genom de föreslagna

skatterna åstadkomna köpkraftsminskningen kommer att bli större

än den ökning av inkomsterna och därmed även av köpkraften, som skatterna

sålunda ge upphov till.

Enligt utskottets mening kan metoden att genom skattehöjningar av

denna art åstadkomma en indragning av köpkraften till statskassan icke

med framgång användas under rådande ekonomiska förhållanden och med

nuvarande hårda skattetryck.

Utskottet delar departementschefens i olika sammanhang uttryckta mening,

att en fortsatt höjning av efterfrågan i snabbare takt än produktionen

växer inte är lämplig. Ty därmed följer en prisstegring, som det nu är ytterst

angeläget att undvika eller i varje fall begränsa. Skall en sådan utveckling

undgås, kräves, att de samlade inkomsterna i pengar räknat och därmed

konsumenternas efterfrågan i stort sett ej stiger mera än produktionen.

Därjämte fordras, att investeringarna hållas inom ramen för vad enskilda

personer och olika institutioner äro villiga att spara. En överdriven investering

framkallar överkonjunktur och brist på arbetskraft, snedvridning inom

produktionen, regleringsåtgärder, höjda priser och nominella inkomststegringar

men åstadkommer i nuvarande läge ingalunda någon förbättring av

folkförsörjningen utan leder tvärtom till mindre gynnsamma produktionsoch

levnadsförhållanden.

Erfarenheten visar, att andra åtgärder än överbalansering av budgeten

kunna verka effektivt i riktning mot ett dämpande av inflationstrycket. Utskottet

har den uppfattningen, att man med en kombination av åtgärder,

som verka återhållande på investering och konsumtion, bättre bekämpar inflationen

än med de föreslagna skatterna. Bättre är att i fråga om sparande

genom en skattemässigt gynnsammare behandling uppmuntra det frivilliga

sparandet, så att detta i samband med en ekonomisk stabilisering varaktigt

bringas upp på en högre nivå.

Vid sidan av dessa mera allmänna samhällsekonomiska skäl, som enligt

utskottets mening tala mot den föreslagna skattehöjningen och för en annan

politik, kunna andra av mera speciell art åberopas.

Beträffande els katten förordas i den föreliggande propositionen

nr 143, att den i princip skall utgå med 10 procent av erlagda kraftavgiifter

såvitt avser högspänd kraft, huvudsakligen avsedd för industriell drift och

järnvägsdrift, samt med 1 öre för kilowattimme såvitt avser lågspänd kraft,

avsedd för s. k. borgerliga behov, dvs. för småindustri och handel samt

hemmen. Skatteintäkterna för helt budgetår räknat skulle vid oförändrade eltaxor

kunna uppskattas till 65 å 70 miljoner kronor. Emellertid kan skatten

för budgetåret 1051/52 på grund av vissa med uppbörden in. m. sam
2

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 40.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

manhängande förhållanden väntas ge endast ca 45 miljoner kronor. Enligt

förslaget skulle elskatt icke utgå för förbrukningen av elkraft inom Gotlands

län.

Verkningarna av en i enlighet med propositionsförslaget genomförd beskattning

av elektrisk kraft måste ingiva utskottet starka betänkligheter.

Elskatten skulle på grund av elektricitetens oumbärlighet hårt drabba näringslivet

och de enskilda hushållen. För näringslivet skulle produktionskostnaderna

öka och för hushållen levnadskostnaderna, vilket med all sannolikhet

icke skulle medföra verkningar av inflationsdämpande natur, såsom

departementschefen förutsatt, utan fastmera — såsom utskottet ovan i

sin behandling av propositionens redogörelse för det ekonomiska läget framhållit

— bidraga till att levnadskostnaderna under andra halvåret i år undergå

en snabbare stegring än som eljest behöver bli fallet och sålunda förstärka

de under senare tid allt tydligare framträdande tendenserna till

rubbningar i den samhällsekonomiska balansen.

Näringslivet i vårt land har kunnat uppvisa en ständigt fortlöpande rationalisering

med en undan för undan stegrad produktionsökning som resultat.

Det torde näppeligen kunna bestridas att den jämförelsevis rikliga tillgången

på elektrisk kraft till relativt låga priser har varit av väsentlig betydelse

för denna utveckling. Utskottet måste därför anse det vara betänkligt att

skattelägga elkraft med hänsyn till dennas stora betydelse för effektiviseringen

av arbetet icke blott inom industrien och jordbruket utan även inom

hushållen, särskilt lanthushållen. Den prishöjning, som skulle komma att

föranledas av skatten, skulle motverka fortsatta rationaliseringsträvanden,

framför allt inom industri och jordbruk, och därmed medföra att ytterligare

åtgärder för höjning av produktionen fördröjas och försvåras. Dessa

verkningar skulle förstärkas av de genom stegringar av produktions- och

distributionskostnaderna aktuella prishöjningarna å elektrisk kraft; såvitt

angår landsbygden och vissa städer och stadsliknande samhällen har statens

priskontrollnämnd redan godkänt taxehöjningar, varigenom kraftprisen

i detaljdistributionen i regel skulle höjas med ca 10 procent. Då tillgången

till prisbillig elektrisk kraft alltså kan sägas utgöra en av förutsättningarna

för ytterligare rationalisering och därav betingad produktionsökning beträffande

såväl industrien som hantverket och jordbruket, kan en beskattning

av denna kraftkälla icke för utskottet framstå såsom försvarlig.

Utskottet anser sig även böra framhålla att en skatt å elektrisk kraft oberoende

av skattesystemets utformning måste få ojämna verkningar. De å

landsbygden redan nu av olika skäl höga kostnaderna för den elektriska

kraften skulle ytterligare höjas. Olika medborgargrupper med likartade inkomst-

och förmögenhetsförhållanden skulle drabbas på högst olika sätt

av skatten beroende på i vilken grad de utnyttja elkraften. Särskilt skulle

befolkningen i Norrland, där hushållsförbrukningen är större än i landets

sydiigare delar, träffas hårt av elskatten.

Uppmärksammans bör vidare att priskänsligheten i fråga om elektrisk

kraft är väsentligt olika vid olika användningssätt och att därför en elskatt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

19

med den föreslagna utformningen måste komma att drabba konsumenterna

ojämnt. Denna ojämnhet gör sig måhända starkast gällande beträffande sådan

företagsamhet och produktion, där den elektriska kraften utnyttjas icke

blott som drivkraft i egentlig mening utan även i mera väsentlig utsträckning

såsom processkraft. Detta gäller exempelvis vid elkraftens användning

i elektro-kemiska och elektrotermiska processer, vilket närmare berörts i

den till utskottet inkomna skrivelsen från Stockholms superfosfat fabriksaktiebolag

och Aktiebolaget Svenska aluminiumkompaniet. För dessa företag

— liksom för övriga företag, vilka utnyttja elkraften i elektrokemiska

och elektrotermiska processer — skulle, om propositionsförslaget genomföres,

skatteskärpningen bliva av sådan storleksordning, att den måste ingiva

allvarliga farhågor i fråga om företagens möjligheter att vid ett ändrat konjunkturläge

finna avsättning för sina produkter till sådana priser, att skattekostnaderna

täckas. För Fosfatbolagets del skulle exempelvis skatten, räknat

efter 1950 års elförbrukning, uppgå till ca 600 000 kronor för att efter

några år, sedan avsedd utvidgning av produktionen genomförts, stiga till

omkring 1 miljon kronor.

Utskottet får såsom sammanfattning av sina erinringar mot den föreslagna

elskatten framhålla, att skatten icke kommer att verka inflationsdämpande,

att den kommer att motverka rationaliserings- och effektiviseringssträvanden

och därmed även produktionsökning samt att den skulle verka godtyckligt

och orättvist. Härtill kommer att den föreslagna elskatten skulle

komma att för handhavandet kräva oproportionerligt stora uppoffringar i

form av improduktivt arbete, besvärligheter och kostnader.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet — i anslutning till det i de

likalydande motionerna 1:448 och 11:587 framställda avslagsyrkandet —

hemställa att riksdagen måtte avslå den föreliggande propositionen nr 143.

Genom detta ställningstagande har utskottet besvarat jämväl de i motionerna

I: 381, I: 387 och II: 511 framställda yrkandena, i den mån de upptagits till

behandling i detta betänkande.

I motionen II: 500 har yrkats, att riksdagen med avslag å förevarande proposition

måtte hemställa om utredning angående införandet av värnskatt och

exportkonjunkturskatt. Vidare har i motionen föreslagits höjning av uttagningsprocenten

för den nuvarande statsskatten. Såsom ovan anmärkts kommer

utskottet i samband med avgivande av betänkande angående beräkning

av bevillningarna för budgetåret 1951/52 att taga ställning till frågan

om uttagningsprocentens storlek. Beträffande yrkandet om utredning angående

en värnskatt och en exportkonjunkturskatt får utskottet under hänvisning

till vad utskottet anfört härovan rörande det ekonomiska läget avstyrka

bifall till motionen i denna del.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte — med bifall till de likalydande

motionerna 1: 448 av herrar Andrén, Gränebo och Ohlon samt

II: 587 av herrar Hedlund i Rådom, Ohlin och Hjalmarson,

i vad motionerna hänvisats till bevillningsutskottet — avslå

Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr 143, såvitt densamma

hänvisats till bevillningsutskottet; samt

B) att följande motioner, nämligen

motionen I: 381 av herr Bergh,

motionen I: 387 av herrar Ola Persson och öhman, såvitt

motionen hänvisats till bevillningsutskottet,

motionen II: 500 av herr Lundberg, i de delar motionen

behandlas i detta betänkande, ävensom

motionen II: 511 av herrar Pettersson i Er sbacken och Vigelsbo,

i vad densamma avser propositionen nr 143,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 24 april 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Gustaf Elof sson, Velander,

Petrén, Ramberg, Einar Eriksson, Werner, Rune Johansson och Ebbe

Ohlsson* samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle*, Sandberg, Björklund,

Orgård, Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Vigelsbo,

Brandt och Gunnarsson.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Olsson i Gävle, Sjödahl, Heuman, Ramberg, Einar Eriksson,

Rune Johansson, Björklund, Orgård, Nilsson i Kristinehamn och Brandt,

vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»I nu föreliggande proposition nr 143 har förslag framlagts om införande

av en .skatt å elektrisk kraft (elskatt). I anslutning härtill har i den samtidigt

till riksdagen överlämnade propositionen nr 144 föreslagits en tillfällig

automobilskatt, avsedd att utgå i första hand för nästa budgetår. Det vä
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40. 21

sentliga syftet med dessa båda förslag angives vara att genom en ökning av

statsinkomsterna finansiera ofrånkomliga statliga utgiftsbehov. Såsom allmän

motivering för skatteförslagen lämnas i propositionen nr 143 en översiktlig

redogörelse för det ekonomiska läget. Denna redogörelse omfattar

även en preliminär bedömning av de statliga inkomsterna och utgifterna under

nästa budgetår.

I fråga om det ekonomiska läget anknyter departementschefen

till finansplanen i årets statsverksproposition. Sålunda erinras om den sedan

årsskiftet 1950/51 pågående anpassningen uppåt av den svenska prisnivån,

som måste ses mot bakgrunden av det internationella prisläget, och

vidare om uttalandet att sedan det nya pris- och löneläget utbildats, problemet

om stabiliseringen av penningvärdet på den nya prisnivån måste rycka

i förgrunden.

Såsom framhållits i propositionen bör målet för den ekonomiska politiken

under den närmaste framtiden vara att, efter lönerörelserna och anpassningen

av det inhemska prisläget till priserna utomlands, uppnå och vidmakthålla

ett stabilt penningvärde. Den redogörelse för den ekonomiska

utvecklingen sedan årsskiftet, som lämnas i propositionen, är icke avsedd

att vara definitiv; en sådan kommer inom kort att föreläggas riksdagen i

samband med det slutliga riksstatsförslaget, därvid bl. a. huvudresultaten av

verkställda utredningar inom konjunkturinstitutet bli tillgängliga. Redan de

nu lämnade uppgifterna synas emellertid visa, att riskerna för jämviktsrubbningar

ökats sedan årsskiftet. Väsentliga omständigheter härvidlag äro

såsom departementschefen framhållit fortsatta prisstegringar i utlandet,

valutareservens utveckling, den ännu obrutna vinstutvecklingen inom näringslivet,

kreditexpansionen och statens ökade utgiftsbehov. Icke minst de

tre sistnämnda faktorerna äro enligt utskottets mening ägnade att inge oro.

Utskottet är med hänsyn härtill ense med departementschefen om att skärpningar

av den ekonomiska politiken äro nödvändiga.

Vissa åtgärder i sådan riktning ha såsom i propositionen angives sedan

årsskiftet redan vidtagits eller förberetts. Utskottet erinrar om att avsättningarna

till skogsindustriens prisutjämningsfonder i samband med fortsatt

prisuppgång ökats. Investeringsskatten kommer att bidra till en begränsning

av näringslivets investeringar. Bland andra möjliga åtgärder nämner departementschefen

en skärpning av kassareservbestämmelserna för bankerna

och en skärpt och utvidgad priskontroll.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att i dagens läge finanspolitiken

framstår som det viktigaste medlet att motverka tendenserna till

rubbningar i jämvikten. En fortsatt aktiv finanspolitik är enligt utskottets

mening nödvändig för att upprätthålla samhällsekonomisk balans. Målet bör

vara att begränsa den statliga upplåningen för utgifter på kapitalbudgeten

till minsta möjliga belopp. 1 samma mån som statens lånebehov ökar, stegras

anspråken på kapitalmarknaden, och riskerna för eu ränteglidning bli större.

All undvika en sådan glidning framstår i dagens läge enligt utskottets mening

som eu viktig uppgift. En strävan hos statsmakterna bör sålunda vara

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

att, samtidigt som alla möjligheter till besparing av statsmakterna tillvaratagas,

man i tillräcklig omfattning tillgodoför staten inkomster.

Såsom uttalats bl. a. i statsverkspropositionen har under budgetarbetet

för nästa budgetår de statliga utgiftsbehoven såväl för drift- som kapitaländamål

granskats under iakttagande av en långt driven sparsamhet. Trots

detta har en utgiftsstegring icke kunnat undvikas. Av vad departementschefen

anfört i propositionen nr 143 framgår att sedan statsverkspropositionen

framlades ökade utgiftsbehov framträtt. Dessa hänföra sig till en ganska

betydande del till försvarsändamål, vidare till indextillägg till folkpensionerna,

kostnader för spannmålsbolagets verksamhet, statliga löneutgifter

m. in. På kapitalbudgetsidan har anslagsbehovet under lånefonden för bostadsbyggande

ökat, och vidare komma nya medel att behövas för bränslekommissionens

uppköps- och lagringsverksamhet. Till de i propositionen

lämnade uppgifterna vill utskottet foga det tillägget, att det i dagarna publicerade

förhöjda talet för levnadskostnadsindex torde föranleda att utgifterna

för folkpensionstillägg torde ytterligare ökas.

Även beträffande inkomsterna kan man emellertid förutse en ökning i förhållande

till vad som angivits i statsverkspropositionen. Sedan numera resultaten

av löne- och inkomstförändringarna säkrare kunna bedömas är en

uppräkning av de direkta skatteinkomsterna att förvänta.

Då propositionen nr 143 framlades för riksdagen förelågo ännu icke riksräkenskapsverkets

förnyade inkomstberäkningar. Dessa beräkningar liksom

en mera definitiv beräkning av de statliga utgifterna komma inom kort att

föreläggas riksdagen i det slutliga riksstatsförslaget. Emellertid torde redan

nu, att döma av uppgifter som under hand lämnats utskottet under beredningen

av förevarande skatteförslag, kunna sägas att den i propositionen

lämnade redogörelsen i stort sett stämmer med vad som kan förutses framkomma

vid den slutliga bedömningen av budgetläget nästa budgetår.

Utskottet är ense med departementschefen att med hänsyn till den utveckling

som sålunda ägt rum sedan årsskiftet det måste stå klart att de

krav som uppställdes i statsverkspropositionen i fråga om nedbringande av

det statliga lånebehovet under inga förhållanden kunna få frångås. Utskottet

finner det därför ofrånkomligt att man åstadkommer en ökning av statsinkomsterna

av ungefär den storleksordning som avses med de i propositionerna

nr 143 och nr 144 framlagda förslagen om elskatt och tillfällig automobilskatt.

Utskottet kan sålunda icke biträda den i motionerna 1:448 och 11:587

framförda meningen att behov av nämnda inkomster icke skulle föreligga

med hänsyn till det samhällsekonomiska läget. Ej heller delar utskottet den

av motionärerna i motionen 11:511 uttalade uppfattningen att det är praktiskt

möjligt att genom en ökad begränsning av statens utgifter nå den överbalansering

av driftbudgeten, som i dagens läge måste eftersträvas.

Det i propositionen framlagda förslaget om elskatt innebär, att denna

i princip skall utgå med 10 procent av erlagda kraftavgifter, såvitt avser

högspänd kraft som huvudsakligen förbrukas för industriell drift och järn
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr W.

23

vägsdrift, samt med 1 öre för kilowattimme, såvitt avser lågspänd kraft, avsedd

för s. k. borgerliga behov, d. v. s. småindustri och handel samt enskilda

hushåll. Sistnämnda skattesats svarar mot omkring 10 procent av det genomsnittliga

priset å lågspänd kraft. Elskatten skall i princip inlevereras till

statsverket av den yrkesmässiga kraftdistributören, i författningsförslaget

benämnd skatteredovisande distributör. Skatteintäkterna för helt budgetår

uppskattas till — vid oförändrade eltaxor — 65 å 70 miljoner kronor. Emellertid

kan skatten för budgetåret 1951/52 på grund av vissa med ikraftträdandet

samt uppbörden sammanhängande förhållanden väntas ge endast ca

45 miljoner kronor. Förbrukningen av elkraft inom Gotlands län undantages

från beskattningen.

Till grund för .skatteförslaget ligger en inom finansdepartementet verkställd

utredning om förutsättningarna för införande av en beskattning å

elektrisk kraft. I direktiven för utredningen framhölls, att svårigheter förelåge

att genom beskattning inom ett begränsat varuområde uttaga belopp

av erforderlig storleksordning utan att allvarliga rubbningar skulle

åstadkommas. En allmän varuskatt hade av olika skäl befunnits vara

olämplig. Vid sådant förhållande hade ansetts lämpligt att överväga beskattning

å drivkraft i form av bränsle eller elektrisk kraft, varigenom

skatten liksom fallet varit med pappersskatten skulle slås ut över produktionen

i dess helhet. Till en väsentlig del skulle en skatt å drivkraft också

direkt träffa den privata konsumtionen. Med beaktande av de under senare

tid starkt stigande prisen å bränslen av olika slag hade emellertid en

fördyring av dessa genom särskild beskattning ansetts direkt olämplig. I

fråga om den elektriska kraften vore situationen däremot en annan. Elkraftprisen

hade av olika skäl visat sig vara ovanligt prisstabila, varför

den elektriska kraften för närvarande kunde anses billig, sett i relation till

den prisstegring, som eljest ägt rum.

Utskottet får med understrykande av de av departementschefen i direktiven

för utredningen gjorda uttalandena angående elkraftens lämplighet

i nuvarande läge såsom skatteobjekt framhålla, att det förhållandet, alt

elskatten träffar såväl produktionen i dess helhet som den privata konsumtionen

direkt, ger denna skatteforin ett företräde framför åtskilliga

andra former av indirekt beskattning. Såsom departementschefen framhållit

kunna skattesatserna härigenom bliva relativt låga, och de ogynnsamma

verkningar, som en indirekt beskattning alltid för med sig i skilda speciella

hänseenden, kunna bliva förhållandevis begränsade.

I propositionen har uttalats, att en elskatt .såsom den föreslagna skulle

medföra att industri, jordbruk, samfärdsel och handel skulle i första hand

bära omkring 70 och den privata konsumtionen omkring 30 procent av den

totala skattebelastningen. Emellertid blir den slutliga fördelningen av skattebördan

en annan. Hänsyn kommer att tagas till elskatten vid jordbrukskalkylen.

Den återverkan på livsmedelspriserna på grund av höjda produktionskostnader

i jordbruket, som elskatten därigenom skulle få, har

beräknats till 2 å 3 kronor per normalfamilj och år. Även på industriens

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr W.

Gch det övriga näringslivets områden torde i nuvarande läge på vissa håll

skatten komma att övervältras på konsumtionen. Detta gäller såsom departementschefen

framhållit sådana produktionsgrenar, där elektriciteten

spelar en förhållandevis stor roll bland produktionskostnaderna, såsom exempelvis

den elektrokemiska och elektrotermiska industrien, i den mån de

nuvarande marginalerna och prisförhållandena eljest motivera en sådan

övervältring.

I anledning av vad som anförts i vissa av motionerna vill utskottet framhålla,

att även om .sålunda den privata konsumtionen kommer att träffas

både direkt och indirekt av elskatten, så torde likväl dess levnadskostnadshöjandc

verkningar bli förhållandevis begränsade. De direkta verkningarna

för privatkonsumenterna torde i allmänhet bli ganska obetydliga;

de ha beräknats motsvara en höjning av levnadskostnadsindex med

allenast 0,065 enheter. Den totala inverkan på levnadskostnadsindex av elskatten

torde icke komma att överstiga 0,2 enheter eller ca 0,i procent.

För en bostadsabonnent i Stockholm skulle enligt vad som för utskottet

upplysts den beräknade genomsnittliga elskatten uppgå till omkring 6 kronor

för år. För jordbruk om 10 har skulle den årliga genomsnittliga elskattekostnaden

utgöra ca 10 kronor och för jordbruk om 50 har omkring

40 kronor. Därvid har emellertid icke räknats med skattekostnaden för elkraften

till eventuell elspis eller varmvattenberedning i jordbruksfastighet.

Med hänsyn till att pri,sen å koks, kol, olja och ved stigit mycket starkt

under senaste år, under det att prisen å elektrisk kraft i huvudsak varit

oförändrade, synas enligt utskottets uppfattning de i bl. a. vissa av motionerna

uttalade farhågorna att en elskatt skulle motverka pågående rationaliseringssträvanden

inom industri och jordbruk betydligt överdrivna. Den

höjning av eltaxorna å i allmänhet ca 10 procent, som av annan anledning

nu är aktuell, är i förhållande till prisstegringarna för åtskilliga

bränslen av så ringa storleksordning, att den icke torde förändra riktigheten

av det sagda.

För övrigt torde såsom departementschefen framhållit läget vara sådant

att bränsleprisens utveckling kan giva anledning till vissa farhågor att

strävandena till övergång till eldrift inom industrien skola bliva så omfattande,

att det kan uppstå vissa svårigheter att tillgodose de ökade anspråken.

Detta förhållande har nyligen berörts i ett uttalande från sakkunnigt

myndighetshåll. I en inom Centrala driftledningen upprättad promemoria,

som finnes fogad vid ett av vattenfallsstyrelsen till justitiedepartementet

ingivet utlåtande rörande ifrågasatt upphävande av lagen med

särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering, har sålunda anförts,

att om belastningsökningen i fortsättningen bleve av samma storleksordning

som under senaste åren, man finge räkna med att den nuvarande

underutbyggnaden av vattenkraftverken komme att föreligga åtminstone

fram till senare hälften av 1950-talet. Detta skulle kunna medföra

risk för elransonering samt betydande ångkraftkörning och därmed

import av bränsle. Även om en så kraftig belastningsökning enligt Drift
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40. 25

ledningens mening kanske icke vore sannolik, finge man dock räkna med

möjligheten därav.

Ytterligare har mot förslaget att införa en elskatt invänts, att en sådan

skatt skulle försvåra arbetet med pågående rationalisering av krafttaxorna,

i det att en ensidig prishöjning av energiavgifterna skulle rubba den

balans mellan fasta avgifter och effektavgifter å ena sidan och energiavgifter

å andra sidan, som föreligger i fråga om de progressiva taxorna. Med

progressiva taxor förstås härvid taxor som äro så konstruerade, att de vid

lämplig anpassning av meruttagning ge lågt fortsättningspris. Härigenom

utnyttjas eljest oanvänd produktions- och överföringskapacitet, exempelvis

kraft nattetid för uppvärmningsändamål. Det är enligt utskottets uppfattning

riktigt att denna balans mellan de olika avgifterna kan rubbas

genom den föreslagna elskatten. Emellertid torde såsom departementschefen

framhållit de taxor, för vilka det sagda äger giltighet, kunna byggas

om, om en skatt pålägges. Detta torde oftast ske, då en ren höjning av en

sådan taxa vidtages. Såsom förut angivits äro vissa taxehöjningar just nu

aktuella.

Sammanfattningsvis vill utskottet beträffande de nu redovisade och i

övrigt framställda mera allmänna erinringarna mot elskatteförslaget uttala,

att utskottet i likhet med departementschefen anser att de ogynnsamma

verkningar, som elskatten kan komma att få, torde bli jämförelsevis

begränsade. De äro icke av sådan art att de uppväga dp starka skäl, som i

dagens situation tala för genomförandet av en beskattning av elektrisk

kraft. Utskottet förordar därför att såsom i propositionen föreslagits en elskatt

införes. Genom detta ställningstagande har utskottet besvarat jämväl

de i motionerna I: 448, II: 587, I: 387 och II: 511 framställda yrkandena,

i den mån de upptagits till behandling i detta betänkande.

I motionen 11:500 har yrkats, att riksdagen med avslag å förevarande

proposition måtte hemställa om utredning angående införandet av värnskatt

och exportkonjunktur skatt. Vidare har i motionen föreslagits höjning

av uttagningsprocenten för den nuvarande statsskatten. Såsom ovan

anmärkts kommer utskottet i samband med avgivande av betänkande

angående beräkning av bevillningarna för budgetåret 1951/52 att taga ställning

till frågan om uttagningsprocentens storlek. Beträffande yrkandet om

införandet av en värnskatt och en exportkonjunkturskatt får utskottet under

hänvisning till att utskottet tillstyrkt förslaget om elskatt avstyrka

bifall till motionen i denna del.

Beträffande utformningen av den förordade skatten på elektrisk kraft

föreslås såsom förut nämnts att skatten skall utgå såsom värdeskatt och

beräknas procentuellt i förhållande till kraftleveransvärdet, så vitt avser

högspänd kraft som huvudsakligen förbrukas inom storindustrien och för

järnvägsdrift, samt såsom .styckeskatt med visst belopp för kilowattimme,

såvitt avser lågspänd kraft för andra ändamål. Med lålgspänd kraft förstås

i författningsför.slaget elektrisk kraft med leveransspänning understigande

450 volt och med högspänd kraft annan elektrisk kraft.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 40.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

Genom att skatten å kraft för borgerliga behov konstrueras som en styckeskatt

blir skattesatsen enhetlig. Skatten blir sålunda oberoende av lokala

prisvariationer. De i vissa remissyttranden och motioner framförda anmärkningarna

att elskatten skulle drabba landsbygden hårdare än tätorterna

bortfalla, såsom departementschefen framhållit, i väsentlig mån om

skatten utgår med visst enhetligt belopp för kilowattimme. Styckeskatten

är också ur administrativa synpunkter genom sin enkelhet i fråga om

debitering och uppbörd avgjort att föredraga. För den högspända kraften

till industrien tillämpas i regel låga kraftpris, och förekommande prisvariationer

sammanhänga väsentligen med kraftens utnyttjning. Med hänsyn

härtill synes en värdeskatt, som smidigt ansluter till prisvariationerna,

lämpligast beträffande kraft för industriändamål. Det administrativa

merarbete, som föranledes av en värdeskatt, torde med hänsyn till det

förhållandevis ringa antalet industriabonnenter icke bli alltför betungande.

Utskottet ansluter sig sålunda till vad i propositionen föreslagits i fråga

om elskattens utformning.

Med hänsyn till de höga råkraftprisen på Gotland, vilka sammanhänga

med att kraften där produceras med ånga, har i propositionen föreslagits,

att den inom Gotlands län framställda elkraften undantages från beskattning.

I propositionen har diskuterats huruvida icke den ångproducerade

kraften över huvud borde undantagas från beskattning på grund av de höga

framställningskostnaderna. Då emellertid sådan kraft ofta kompletterar

en elproduktion, grundad på vattenkraft, skulle det enligt departementschefen

icke låta sig göra att generellt medgiva skattebefrielse för den ångproducerade

kraften. Skattemyndigheten, d. v. s. kontrollstyrelsen, bör

emellertid enligt vad departementschefen vidare framhållit, där så finnes

påkallat, kunna medgiva en förmånligare skatteberäkning. Departementschefen

har även med biträdande av förslag från Svenska vattenkraftföreningen

förordat, att elkraften till ödebygderna, vilkas elektrifiering genomföres

till betydande kostnader, ofta med statligt bidrag, undantages

från beskattning. Enligt propositionen bör Kungl. Maj :t eller efter Kungl.

Maj:ts bemyndigande kontroll styrelsen även i andra fall kunna medgiva

de avvikelser från bestämmelserna angående skattens bestämmande, som

med hänsyn till särskilda omständigheter må finnas påkallade, eller medgiva

befrielse från eller återbäring av skatt. Vad sålunda föreslagits och

förordats ger icke utskottet anledning till erinran. Utskottet vill framhålla

att de befogenheter att göra avvikelser från författningens bestämmelser,

som sålunda skulle tillkomma Kungl. Maj :t och kontrollstyrelsen, kunna

möjliggöra en smidig tillämpning, varigenom vissa eljest oundvikliga

ojämnheter kunna elimineras.

Bl. a. i motionen 11:511 har framhållits, att vissa delar av Norrland

skulle drabbas hårt av skatten. Utskottet erinrar i anledning härav om departementschefens

uttalande, att skattekostnaden för belysning i allmänhet

är obetydlig eller omkring 2 öre för kvadratmeter bostadsyta och år

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

27

och att kostnadsstegringen för elvärme även med skattebelastningen kommer

att bli mindre än för konkurrerande bränslen såsom ved, kol eller

gas. Utskottet vill emellertid i anslutning till vad nyss anförts understryka

önskvärdheten av att skatten sänkes eller skattebefrielse medgives i fall, där

framställnings- eller överföringskostnaderna äro sådana, att förbrukaren

av den elektriska kraften har att erlägga orimligt höga kraftavgifter eller

anslutningsavgifter, vilket kan vara fallet exempelvis i fråga om förbrukarna

i vissa av Norrlands glesbygder.

Utskottet, som med vad i föregående stycke uttalats anser sig ha besvarat

jämväl yrkandet i motionen I: 381, har i övrigt ingen erinran mot propositionen

och det därvid fogade författningsförslaget.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 113, såvitt densamma hänvisats till

bevillningsutskottet, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordning);

samt

B) att följande motioner, nämligen

de likalydande motionerna 1: 448 av herrar Andrén, Gränebo

och Ohlon samt 11:587 av herrar Hedlund i Rådom,

Ohlin och Hjalmarson, såvitt motionerna hänvisats till bevillningsutskottet,

motionen 1:381 av herr Bergh,

motionen 1: 387 av herrar Ola Persson och Öhman, såvitt

motionen hänvisats till bevillningsutskottet,

motionen II: 500 av herr Lundberg, i de delar motionen

behandlas i detta betänkande, ävensom

motionen II: 511 av herrar Pettersson i Ersbacken och

Vigelsbo, i vad densamma avser propositionen nr 143,

måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:230 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med, förslag till förordning om skatt å elektrisk kraft a1 i texten