Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om tillfällig automobilskatt, jämte i ämnet väckta motioner.

1951-04-24 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:41, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om tillfällig automobilskatt, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr il.

1

Kr 41.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om tillfällig

automobilskatt, jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 16 mars 1951 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 144, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om tillfällig automobilskatt.

Propositionen innehåller i huvudsak följande.

1 syfte att tillföra staten ökade inkomster för att finansiera ofrånkomliga

statliga utgiftsbehov föreslås uttagande av en tillfällig automobilskatt på

personbilar, tyngre motorcyklar, lastbilar och bussar ävensom släpvagnar.

Med skatten avses jämväl att i viss mån dämpa den nuvarande starka

efterfrågan på personbilar och tyngre motorcyklar. Skattesatserna föreslås

skola bli desamma som för den ordinarie automobilskatten, vilket m. a. o.

innebär att fordonsskatten fördubblas. Den nya skatten är avsedd att utgöras

i första hand för nästa budgetår; skatteplikt skall åvila fordon, som äro

registrerade den 1 juli 1951 eller som registreras under budgetåret. Skatten

beräknas tillföra statskassan omkring 105 miljoner kronor.

Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om tillfällig automobilskatt.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För automobil eller släpvagn, som avses i förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt och som efter vad därom är särskilt stadgat

blivit här i riket registrerad, skall — utöver automobilskatt jämlikt nyssnämnda

förordning — till staten erläggas tillfällig automobilskatt enligt vad

i denna förordning sägs.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 saml. Nr 41.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr M.

Att i vissa fall tillfällig automobilskatt skall erläggas jämväl för automobil

eller släpvagn, vilken, ehuru den bort här i riket registreras, icke blivit

införd i automobilregister, följer av vad nedan i 8 § stadgas.

2 §•

Från skatteplikt enligt denna förordning undantages automobil eller släpvagn,

som avses i 1 § tredje stycket eller 2 § a) eller b) förordningen om

automobilskatt.

Från skatteplikt undantagas vidare

1) motorcykel, som är inrättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet

icke överstiger 30 kilometer i timmen;

2) motorcykel, som i motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr

561) betecknats som lättviktsmotorcykel; samt

3) automobil eller släpvagn, då fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt

jämlikt bestämmelserna i allmänna förfogandelagen den 22 juni

1939 (nr 293), rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen

den 30 juni 1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen den 15 juli

1944 (nr 536).

3 §•

Tillfällig automobilskatt skall utgöras för budgetår (tiden den 1 juli—- den 30 juni påföljande kalenderår).

4 §.

Skatteplikt enligt denna förordning föreligger för sådant fordon av förut

angivet slag, som vid budgetårets början är infört i automobilregister. I övrigt

skola i fråga om tidpunkten för skattepliktens inträdande och upphörande

bestämmelserna i 3 § förordningen om automobilskatt äga motsvarande

tillämpning.

5 §•

Skattskyldig enligt denna förordning är den, som vid budgetårets början

är eller bör vara i automobilregister antecknad såsom ägare av fordonet,

eller, om fordonet under budgetåret första gången registreras, den som

därvid antecknas såsom fordonets ägare.

Skall med tillämpning av vad nu är sagt skattskyldighet för fordonet

åvila flera såsom samfällt ägare, svare de för skattens utgörande en för

alla och alla för en.

6 §.

Tillfällig automobilskatt utgår för helt budgetår med samma belopp som

automobilskatt för helt kalenderår enligt vad i 5 § förordningen om automobilskatt

för varje motsvarande fall angives.

Trehjuligt motorfordon skall, oavsett vad om sådant fordon eljest må

bliva stadgat, vid tillämpning av denna paragraf anses såsom personautomobil

respektive lastautomobil.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr M.

7 §•

Inträder eller upphör skatteplikt enligt denna förordning under löpande

budgetår, skall tillfällig automobilskatt utgå med belopp, motsvarande vad

av skatten för helt budgetår belöper å den eller de kalendermånader skatteplikten

gäller.

Ändras fordonets beskaffenhet under löpande budgetår, skall därav föranledd

höjning av skatten beräknas från och med den kalendermånad, under

vilken ändringen skett. Sänkning av skatten, vilken föranledes av omständighet

som nyss sagts, beräknas från och med nästföljande kalendermånad.

8 §.

Vad i 7 § första och andra styckena, 9—-14 samt 15—17 §§ förordningen

om automobilskatt finnes stadgat skall äga motsvarande tillämpning med

avseende å tillfällig automobilskatt; och skall härvid vad i nämnda paragrafer

säges om automobil gälla jämväl släpvagn.

9 §.

Erforderliga föreskrifter rörande inbetalning och indrivning av tillfällig

automobilskatt, så ock de närmare föreskrifter i övrigt, som erfordras för

tillämpning av denna förordning, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1951 samt gäller till och med

den 30 juni 1952; dock skall vad i förordningen stadgas äga tillämpning

jämväl efter utgången av juni 1952, såvitt angår å tiden dessförinnan belöpande

skatt eller dessförinnan begången förseelse mot vad i förordningen

stadgas.

Till utskottet ha hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

a) de likalydande motionerna I: 450 av herrar Ohlon, Andrén och Gränebo

samt II: 582 av herrar Hjalmarson, Hedlund i Rådom och Ohlin, vari

hemställts, »att riksdagen måtte avslå Ivungl. Maj :ts proposition nr 144»;

b) motionen I: 449 av herrar Ola Persson och Helmer Persson, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att avslå Kungl. Maj :ts proposition

nr 144 angående tillfällig automobilskatt»;

c) motionen II: 501 av herr Lundberg, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 144 med förslag till förordning

om tillfällig automobilskatt*;

d) motionen II: 514 av herr Hall, vari hemställts, »att riksdagen måtte,

med avslag å Kungl. Maj :ts proposition nr 144,

1) antaga följande förslag till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr il.

Förordning om tilläggsskatt å bensin.

Härigenom förordnas, att för bensin, som till riket införes eller här tillverkas,

skall -—- utöver skatt varom förmäles i förordningen den 3 maj

1929 (nr 62)1 om särskild skatt å bensin och motorsprit — till staten erläggas

tilläggsskatt med 10 öre för liter; och skola de i nämnda förordning

meddelade bestämmelserna rörande skatt å bensin jämväl tillämpas i fråga

om sålunda utgående tilläggsskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1951.

2) besluta, att för bensin, som den 1 juli 1951 klockan 6 fm. finnes i

riket, skall till staten erläggas skatt med 10 öre för liter, därvid, om bensin

är blandad med annan vara, vid skattskyldighetens bestämmande hänsyn

skulle tagas till den myckenhet, varmed bensin ingår i blandningen,

samt bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda förordning i ämnet i huvudsaklig

överensstämmelse med den lydelse, som återfinnes i Svensk författningssamling

1948 nr 82,

3) antaga följande förslag till

Förordning om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor.

Härigenom förordnas, att för brännoljor, som avses i förordningen den 3

maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda

brännoljor, skall -—- utöver skatt enligt nämnda förordning — till

staten erläggas tilläggsskatt med 10 öre för liter; och skola de i nämnda

förordning meddelade bestämmelserna tillämpas jämväl i fråga om sålunda

utgående tilläggsskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1951»;

e) motionen IT: 581 av herr Hagberg i Luleå m. fl., vari hemställts, »att

riksdagen måtte besluta avslå Kungl. Maj :ts förslag i proposition nr 144

om tillfällig automobilskatt».

Till utskottet har hänvisats jämväl motionen 11:511 av herrar Pettersson

i Ersbacken och Vigelsbo, vari hemställts om avslag å den föreliggande

propositionen ävensom å propositionen nr 143 med förslag till elskatteförordning.

Utskottet har tagit ställning till motionen, såvitt densamma

avser propositionen nr 143, i sitt betänkande nr 40 och behandlar

motionen i övrigt i förevarande betänkande.

1 Senaste lydelse se 1950: 414.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

Beträffande motiveringen för de i motionerna fram,ställda yrkandena, i

vad de behandlas i detta betänkande, får utskottet, i den mån redogörelse

härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionerna 1:449, 1:450,

11:501, 11:511, 11:514 och 11:581.

Propositionen.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Beskattningen av motorfordon infördes genom förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt, som trädde i kraft den 1 januari 1923.

De i förordningen upptagna skattesatserna ha sedermera ändrats vid flera

tillfällen, senast genom förordningen den 30 november 1945 (nr 735). Automobilskatt

erlägges årligen för automobil eller släpvagn som blivit här i

riket registrerad. För personbil utgår skatten dels med en grundavgift av

70 kronor och dels därutöver med 20 kronor för varje påbörjat tal av 100

kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med 900 kilogram. Skatten

för motorcykel utan sidvagn utgör 21 kronor, då motorcykelns tjänstevikt

icke överstiger 75 kilogram, men eljest 28 kronor; lättviktsmotorcyklar äro

dock fria från skatt. För motorcykel med sidvagn utgår skatt med 42 kronor.

För lastbilar och omnibusar utgår skatten med dels grundavgift 70 kronor

och dels 25 resp. 22 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av

fordonets tjänstevikt minskad med 900 kilogram. För automobil med

ringar av annat ämne än mjuk kautschuk utgår skatten med 70 kronor

för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens tjänstevikt. Skatt

för släpvagn utgår med lägst 56 och högst 224 kronor beroende på släpvagnens

totalvikt.

Skatteplikt för motorfordon enligt automobilskatteförordningen inträder

med den kalendermånad, under vilken fordonet första gången införes i bilregister,

samt upphör med utgången av den månad, varunder fordonet avförts

ur bilregister utan att ha blivit infört i annat sådant register. Användes

fordonet i trafik lika med registrerat fordon, skall dock skatten utgå

fr. o. m. den kalendermånad, varunder fordonet tagits i bruk. Inträder skatteplikt

under löpande kalenderår, utgår skatten med proportionsvis reducerat

årsbelopp.

Skattskyldig för fordon är den, som vid kalenderårets början varit eller

bort vara i bilregister antecknad som ägare av fordonet, eller om detta blivit

under året första gången registrerat, den som därvid antecknats såsom

fordonets ägare. Fordon får ej brukas, förrän skatten blivit vederbörligen

betald.

Gällande bestämmelser om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning

av automobilskatt återfinnas i kungörelsen den 12 december 1924 (nr

513), vilken utfärdats med stöd av automobilskatteförordningen.

I detta sammanhang kan erinras att Kung''1. Maj :t i propositionen nr

5 till 1948 års riksdag framlade förslag om införande av cn särskild skatt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 4-1.

å personbilar och vissa tyngre motorcyklar. Ifrågavarande skatt skulle utgå

å sådana med beskattningen avsedda motorfordon, som under tiden 1

mars 1948 28 februari 1949 voro eller blevo införda i automobilregistret.

I propositionen föreslogs även en tillfällig skatt å bensin. Riksdagen avslog

Kungi. Maj :ts förslag, så vitt avsåg den särskilda skatten å personautomobiler

och tyngre motorcyklar, men biföll — med viss skärpning av skattesatsen

— det framlagda förslaget om tillfällig skatt å bensin.

Vidare må erinras om att chefen för finansdepartementet den 23 februari

i år erhöll Kungl. Maj :ts bemyndigande att igångsätta en allmän utredning

rörande beskattningen av motorfordonstrafiken. Med stöd av detta bemyndigande

tillkallades den 6 mars en särskild utredningsman. Denna allmänna

utredning avser den ordinarie beskattningen på längre sikt. I direktiven

uttalades att i fråga om fördelningen av beskattningen på motorfordonen

och på bensin flera skäl tala för att man gör en ny avvägning mellan dessa

beskattningsformer med sikte på att överföra en större del av skattebördan

på motorfordonen. Vidare framhölls att de principer, efter vilka den nuvarande

fordonsskatten fördelats, fastställdes på en tid då sammansättningen

av fordonsbeståndet var en annan än nu. Detta har successivt förändrats

särskilt i vad avser lastbilarnas tyngd. Vid bedömningen av vägväsendets

framtida medelsbehov utgör de tyngre fordonens krav på vägnätet en faktor

av större betydelse än vad man tidigare räknat med. Det finns därför anledning

ifrågasätta att de tyngre fordonen böra bära en större del av de vägkostnader,

som skola gäldas av motorfordonstrafiken, än som f. n. är fallet.

En sådan relativ ökning av skatten måste läggas på fordonsskatten, eftersom

bensinskatten icke lämpligen kan differentieras för olika fordonstyper.

Denna omfördelning av fordonsskatten kan i sin tur medföra en total höjning

av fordonsskattens ram.

Såsom motivering för det framlagda förslaget har departementschefen

anfört bl. a. följande:

»Vid anmälan tidigare i dag av förslaget om uttagande av skatt å elektrisk

kraft (prop. nr 143) lämnade jag en redogörelse för det ekonomiska läget.

Denna visade en förskjutning i klart ogynnsam riktning i jämförelse med

beräkningarna vid årsskiftet. I samband därmed uttalade jag att det måste

stå klart att de krav som i statsverkspropositionen uppställdes i fråga om

nedbringande av det statliga lånebehovet under inga förhållanden kunde få

frångås. Den föreslagna elskatten kommer att bidraga till ett minskat lånebehov.

Såsom jag framhöll i anslutning till förslaget är emellertid detta

icke ensamt tillräckligt. Ytterligare åtgärder som öka statsinkomsterna

måste genomföras.

I tidigare sammanhang har jag vidare understrukit nödvändigheten att

hålla investeringsverksamheten inom ramen för tillgängliga resurser. Olika

åtgärder ha från statsmakternas sida vidtagits eller förberetts i sådant syfte.

Jag erinrar härvidlag om den skärpta byggnadsregleringen, restriktionerna

på kreditmarknaden, steriliseringen av skogsindustriernas exportvinster

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr Al.

7

och slutligen den nyligen antagna investeringsskatten. Också på detta område

äro emellertid ytterligare ansträngningar erforderliga. En anordning

som tar sikte på att i någon mån begränsa allmänhetens investeringar i

och konsumtion av vissa varaktiga nyttigheter skulle bidraga till att komplettera

de nyss angivna åtgärderna. Av de varaktiga nyttigheter, som skulle

kunna komma i fråga för investeringsdämpande ingripanden, ha personbilarna

under den senaste tiden kommit att i särskild grad träda i förgrunden

i följd av den starkt ökade försäljningen.»

Beträffande motiveringen i övrigt för förslaget till förordning om tillfällig

automobilskatt tillåter sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Redogörelsen härutinnan återfinnes i propositionen å nedan

angivna sidor, nämligen

Utvecklingen på motorfordonsmarknaden, s. 6—10.

Förslag om tillfällig beskattning av motorfordon, s. 10—12.

Den tillfälliga beskattningens närmare utformning, s. 12—14.

Inkomstberäkning m. m., s. 14—15.

Motioner m. m.

Av innehållet i de förenämnda motionerna, såvitt desamma behandlas

i detta betänkande, ävensom i till utskottet inkomna skrifter i förevarande

fråga må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna I: 450 och II: 582 har anförts

bl. a. följande. Varken ur rent budgetära eller ur samhällsekonomiska synpunkter

vore den föreslagna tillfälliga fordonsskatten motiverad. För den

tillfälliga fordonsskattens bedömande ur budgetära och samhällsekonomiska

synpunkter hänvisade motionärerna till motiveringen i motionerna I: 448

och II: 587 med yrkande om avslag på propositionen nr 143.

De väsentligaste invändningarna mot den tillfälliga fordonsskatten låge

emellertid på ett annat plan. Enligt av riksdagen fastslagna principer skulle

beskattningen av motorfordon liksom av bensin användas endast för finansiering

av vägväsendets kostnader. Bilismen hade redan hårt beskattats,

och någon skärpning av denna beskattning för att öka de medel, som vägväsendet

hade behov av, vore icke nu påkallad. Givetvis kunde en anpassning

av fordonsskatten efter det sjunkande penningvärdet framdeles bli

motiverad, men en sådan åtgärd borde bli beroende av om nuvarande bensinoch

fordonsbeskattning skulle visa sig otillräcklig för täckning av de bilismen

åvilande vägkostnaderna och borde ses i samband med en omprövning

av bilbeskattningens fördelning mellan skatten på fordon och skatten på

drivmedel. Därvid borde även beaktande skänkas den omständigheten, att

bilskatterna under efterkrigsårcn bragt statskassan belopp som i mycket

betydande grad överstigit vägkostnaderna. Visserligen avsåges den nu föreslagna

skatten endast erhålla tillfällig karaktär, men hade fordonsskatten

väl en gång höjts torde det senare vara svårt att åstadkomma en objektiv

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr il.

prövning av frågan hur bilbeskattningen borde fördelas mellan fordonsoch

drivmedelsskatt.

Enligt motionärernas bestämda mening borde statsmakterna hålla fast

vid den principen, att bilbeskattningen endast skulle användas för vägväsendets

finansiering. En punktbeskattning av motorfordonen i syfte att draga

in köpkraft till statsverket eller att minska investeringar borde således

icke förekomma. En sådan skatt drabbade en varaktig konsumtionsvara,

som i de allra flesta fall hade utpräglad nyttokaraktär. Den drabbade vidare

endast en viss grupp medborgare, varav flertalet därigenom komme att lida

ekonomiskt avbräck i sitt förvärvsarbete. Då den tillfälliga fordonsskatten

skulle utga även för lastbilar och bussar bleve följden en fördyring av

transportkostnaderna inom näringslivet med krav på kompenserande prishöjningar

som sannolik följd. Vidare komme resekostnaderna för allmänheten

att ökas, vilket i sin tur torde komma att underblåsa kraven på nya

inkomstförbättringar. Såväl fordonsskatten som skatten på förbrukningen

av elektrisk kraft komme således icke att motverka det starka inflationstryck

som nu återigen framträdde utan torde tvärtom komma att förstärka

detta.

En fördubbling av fordonsskatten komme att få svåra återverkningar

på hela samhällslivet, men särskilt hårt komme landsbygdens befolkning

att drabbas. De stora avstånden på landsbygden och de ofta otillfredsställande

kommunikationerna hade där gjort bilen till ett oumbärligt transportmedel.

Ur näringspolitiska synpunkter borde framhållas, att jordbrukets och

skogsbrukets produkter numera till långt övervägande del transporterades

med bilar. Även om landsbygden komme att påverkas mest kännbart av

en extra fordonsskatt vore det givet att påfrestningarna bleve svåra också

för näringslivet och allmänheten i städer och tätorter. I stor utsträckning

skedde varudistributionen därstädes medelst bil, och då fordonsskatten för

lastbilarna vore hög på grund av deras tyngd måste höjningen av transportkostnaderna

bli ej oväsentlig.

Till stöd för det i motionen I: 449 framförda yrkandet om avslag

å den föreliggande propositionen har åberopats vad som i motionen 1:387

ant örts såsom motivering för i sistnämnda motion gjord hemställan om avslag

å propositionen nr 143 med förslag till elskatteförordning.

I motionen 11:501 har i fråga om motiveringen för yrkandet om

avslag å den förevarande propositionen hänvisats till vad som anförts i motionen

11:500, vilken samme motionär väckt i anledning av propositionen

nr 143.

I motionen 11:511 har beträffande den förevarande propositionen

anförts, att den föreslagna »tillfälliga» automobilskatten komme att inverka

menligt på näringslivet genom det sätt på vilket den belastade distributionsapparaten.

Genom sin konstruktion komme den att drabba icke blott

lyxkörning utan hela biltransportväsendet. Landsbygden komme att på ett

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr Al.

9

särskilt kännbart sätt bli missgynnad i jämförelse med städerna på grund

av att landsbygden till stor del uteslutande vore hänvisad till bruket av

motorfordon för sina transporter.

I motionen 11:514 har erinrats om att frågan om avvägning av

bilbeskattningen mellan bränsleskatten och fordonsskatten senast år 1948

varit föremål för riksdagens prövning. I den förevarande propositionen hade

Kungl. Maj :t berört frågan om automobilbeskattningens avvägning på längre

sikt och erinrat om att regeringen den 6 mars 1951 uppdragit åt en särskild

utredningsman att företaga en allmän översyn av denna fråga. Den

uppfattning Kungl. Maj :t i direktiven för utredningen givit uttryck åt ginge

på en helt annan linje än den 1948 års riksdag angivit.

Även om den nu föreslagna höjningen av fordonsskatten angåves såsom

tillfällig kunde det knappast anses lämpligt, att denna höjning dreves efter

en helt annan linje än den riksdagen senast accepterat. Att utan föregående

utredning helt omlägga principerna för automobilbeskattningen skulle säkerligen

framkalla så svåra rubbningar i automobiltrafiken, att nackdelarna

av omläggningen vida överstege fördelarna av en statens inkomst på ca 100

miljoner kronor. Till frågan om hur en skärpt fordonsbeskattning skulle

verka hänvisades till motionen II: 104 vid 1948 års riksdag. De synpunkter,

som där anfördes, ägde alltjämt sin giltighet.

De skäl, som Kungl. Maj :t åberopat för behovet av de inkomster den

tillfälliga fordonsskatten skulle inbringa, vore emellertid så starka, att en

höjning av automobilbeskattningen icke utan vidare kunde avvisas. 1948 års

riksdag, som hade att ta ställning till dessa avvägningsfrågor i ett läge,

som företedde betydande likheter med det nuvarande, fattade också ett beslut,

som innebure att det då av Kungl. Maj :t äskade beloppet uttoges genom

en höjning av skatterna på bensin och brännoljor. I nuvarande läge och i

avvaktan på den tillsatta utredningen vore denna utväg avgjort att föredraga

framför den av Kungl. Maj:t föreslagna. För närvarande uttoges bensinskatten

med 25 öre per liter och brännoljeskatten med 20 öre per liter.

Med hänsyn till att den tyngre trafiken för närvarande torde vara för lågt

beskattad i förhållande till den lättare trafiken föresloges att tilläggsskatt

av 10 öre per liter uttoges såväl för bensin som för brännoljor, vilket innebure

en procentuellt sett något större skärpning av brännoljeskatten. Om

förbrukningen av drivmedel för motorfordon trots skattehöjningen bleve

densamma som den, som låge till grund för inkomstberäkningarna i årets

statsverksproposition, kunde det antagas, att statens inkomster av tilläggsskatten

bleve omkring 110 miljoner kronor per år.

I motionen 11:5 81 har framhållits, att konsumtionsskatterna

drabbade de sämst ställda befolkningsgrupperna förhållandevis hårdare än

vad direkta skatter gjorde. I samma mån som man täckte statens inkomstbehov

på annat sätt än genom direkt progressiv skatt frånginge man de

principer, som påstodes ligga till grund för 1947 års skattereform. Beträf
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

lande fördyringen av transporterna tillkomme dessutom, att sådana åtgärder

särskilt hårt drabbade befolkningen på landsbygden och i avlägsna

landsdelar. Efter ingående undersökningar bland annat om dessa förhållanden

påvisade norrlandskommittén att de höga transportkostnaderna vore

en starkt bidragande orsak till att Norrlands näringsliv icke utvecklats i

önskvärd grad, och de sakkunniga föresloge därför åtgärder i syfte att

minska kostnaderna för godstransporter och personbefordran på långa avstånd.

Senare hade även riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begärt åtgärder

i samma syfte. Nu föresloge regeringen att riksdagen skulle genomföra

en fördubbling av fordonsskatten. Det vore olyckligt och orimligt om

riksdagen skulle gå med på en sådan åtgärd. Påståendet, att ökad fordonsskatt

behövdes för att dämpa importen av bilar, kunde icke tillmätas något

värde. För sin del kunde motionären icke inse att det för närvarande

funnes något behov av begränsning av bilbeståndet — i varje fall inte för

lastbilar, bussar och andra motorfordon som användes uteslutande i nyttotrafik.

Det framginge emellertid av propositionen att det främst vore denna

nyttotrafik, som komme att drabbas av skatteskärpningen. Det innebure

med andra ord att den ökade fordonsskatten komme att resultera i en ytterligare

sänkt levnadsstandard för de stora folkskikten. Medan de stora folkgrupperna

fått vidkännas sänkt levnadsstandard på grund av prishöjningarna

hade det lilla fåtalet rika människor ökat sina förmögenheter med miljardbelopp.

Om statskassan behövde ökade inkomster borde dessa alltså

skaffas genom åtgärder som lade bördorna på de rika och inte genom

ytterligare standardsänkning för de sämst ställda såsom regeringen hittills

gjort och ytterligare ville göra genom förslaget till ökad fordonsskatt.

Till utskottet har i anledning av den förevarande propositionen inkommit

ett flertal skrifter från organisationer, sammanslutningar och enskilda

personer. Införandet av den föreslagna skatten har avstyrkts i en gemensam

framställning från Kungl. automobilklubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund,

Motormännens riksförbund, Sveriges trafikbilägares riksorganisation,

Svenska vägföreningen och KAK:s landsförbund. Samma ståndpunkt

har intagits av Sveriges automobilhandlareförbund. Svensk industriförening

har hemställt, att skatteförslaget måtte avslås eller uppmjukas

därhän att de föreslagna bestämmelserna icke komme att gälla yrkesutövare,

som för sin rörelse vore nödsakade att hålla lastfordon. Motormän

från Södermanland och Västmanland ha enligt en till utskottet inkommen

skrift vid ett möte uttalat sig emot fördubblingen av fordonsskatten. I sistnämnda

uttalande har Södermanlands bageriidkareförening instämt.

I en till chefen för finansdepartementet ingiven skrift, vilken överlämnats

till utskottet, har De vanföras riksförbund hemställt, att invalidbilar måtte

fritagas från den tillfälliga fordonsskatten.

Kungl. automobilklubben m. fl. har uttalat, att propositionen utgjorde ett

markant avsteg från den av riksdagen alltsedan införandet av automobilskatt

vid upprepade tillfällen klart deklarerade principen att bilskattemedlen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr Al.

11

oavkortade skulle tillföras vägväsendet. Bilismen vore självfallet beredd att

bära sin andel av de kostnader som vore förknippade med vägväsendets underhåll

och förbättring, men organisationerna ville i detta sammanhang understryka,

att statskassan redan nu tillförts 500 miljoner kronor, varav 130

miljoner kronor utgjordes av oförbrukade ordinarie bilskattemedel, medan

omkring 370 miljoner kronor härrörde från överbliven extra bensinskatt.

Då det för närvarande syntes ovisst när dessa medel kunde tillföras vägväsendet,

ville organisationerna på det bestämdaste motsätta sig ytterligare

pålagor av enbart fiskalisk natur på motorismen.

Att denna skatt i själva verket komme att drabba breda folklager framginge

av de preliminära resultaten av Svenska vägföreningens pågående utredning

om sambandet mellan innehav av bil samt bilägarnas yrkesfördelning

och sammanräknade nettoinkomst. Utredningen visade nämligen att

var fjärde personbilägare hade en lägre nettoinkomst än 6 000 kronor per

år och att medianvärdet för nettoinkomsten bland de ca en kvarts miljon

personbilägarna låge vid omkring 9 000 kronor. Nyregistreringen av bilar visade,

att grupper som skogs- och flottningsarbetare, lantarbetare, byggnadsarbetare

och liknande grupper samt jordbrukare och förvaltningspersonal

inom jordbruket samt tjänstemän, läkare, veterinärer och sköterskor m. fl.

grupper numera för sin yrkesutövning vore direkt beroende av bil som fortskaffningsmedel.

Den omständigheten att fortfarande icke mindre än 133 000

personbilar vore av årsmodell 1939 och tidigare gåve en förklaring till det

kanske överraskande faktum att så många personer inom de lägre inkomstskikten

hade möjlighet att hålla sig med bil. I dessa inkomstskikt skulle en

fördubbling av skatten i många fall betydligt försvåra innehavet av bil vare

sig det gällde nytto- eller rekreationsändamål.

För bussarna liksom för tyngre lastbilar skulle den föreslagna fördubblingen

av fordonsskatten innebära ökade kostnader, vilka i sista hand skulle

träffa de befolkningsgrupper, som för sin varuförsörjning och sin kontakt

med tätorter och inbördes vore beroende av dessa fordon. En fördubbling

av motorfordonsskatten skulle vidare direkt motverka strävandena att rationalisera

och förbilliga varutransporterna. Praktiskt taget hela vårt näringsliv

vore beroende av lastbilen. Även för städernas kommunikationsväsen

skulle fördubblingen av fordonsskatten innebära betydande merkostnader.

Enbart för Stockholms spårvägar skulle enligt uppgift fördubblingen av

fordonsskatten medföra ökade kostnader med omkring 1 miljon kronor,

motsvarande en ökning av ungefär 1 öre per bussresa.

Organisationerna kunde icke vitsorda det i propositionen förda talet om

»den onormala bilimporten». Bilimportens andel av det totala importvärdet

år 1950 hade nämligen varit endast 0,8 procentenheter större än åren 1937

-1939, och en obetydlighet större än förkrigsåret 1938. Den obetydliga ökningen

hade sin naturliga förklaring i att bilimporten under krigs- och efterkrigsåren

hållits nere på en abnormt låg nivå, genomsnittligt 1,6 procent av

totalimporten åren 1940--1949, mot 4,6 procent åren 1937—1939. Det borde

samtidigt observeras, att den inhemska bilproduktionen, som också i viss

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

utsträckning vore beroende av import, tillförde den svenska marknaden genomsnittligt

ett mindre antal bilar åren 1940—1949 än som var fallet 1937

—1939. Kravet på höjd motorfordonsskatt såsom en åtgärd för att dämpa

den förment starka efterfrågan — vilken ju icke bekräftades av ovanstående

siffror -— kunde vidare icke anses hållbart, eftersom myndigheterna redan i

handels- och industrikommissionen hade ett instrument för reglering av importen

och kommissionen för övrigt redan från den 1 april i år beslutat

införa kvotering av bilimporten. Den statistik beträffande införsel av personbilar,

som anfördes i propositionen, vore i hög grad missvisande genom att

den som utgångspunkt toge 1946 och fortsatte fram till 1950, en period då

det av ovan anförda skäl förelegat ett under krigsåren och fram till innevarande

år ackumulerat bilbehov. Om det fria konsumtionsvalet — i likhet

med vad organisationerna ansåge —- borde vara vägledande för statsmakternas

politik på detta område, borde givetvis jämförelseåren innefatta några

år, då konsumtionsvalet varit fritt. Av vad som anförts framginge då, att bilimporten

ingalunda varit onormalt stor.

Sveriges automobilhandlareförbund har anfört bl. a., att ett genomförande

av förslaget måste av automobilhandlarna betraktas som en diskriminerande

och onödig åtgärd. Förbundet ville understryka det ologiska i resonemanget

om behovet att dämpa efterfrågan på personbilar, eftersom importkvotering

redan återinförts trots att 1950 års tillförsel procentuellt ej

nämnvärt överstigit den relativa importen under åren närmast före andra

världskriget och tio års markerad underför sörj ning med nya motorfordon

ofrånkomligen måste få en viss återverkan under första tiden efter återinförande

av relativ frihet för importen. En uppdelning av de under åren

1940—1950 nytillförda fordonen i lika stora delar per år gåve en riktig

bild av utvecklingen till skillnad från propositionens framställning.

I detta sammanhang ville förbundet efter samråd med Bilverkstädernas

riksförbund påpeka en direkt felaktig uppgift, nämligen att arbetskraft

droges från produktionen till serviceverkstäderna. För det första visade Riksförbundets

statistik (som torde kunna verifieras av Metallindustriarbetarförbundet)

att arbetarantalet vid bilverkstäderna på senare tid minskats

och icke ökat. De s. k. serviceverkstäderna utförde i stor omfattning traktorreparationer,

vilket obestridligen innebure en överflyttning av arbetsuppgifter

från jord- och skogsbruk m. fl. näringsgrenar, en utveckling som

i högsta grad borde motivera att en ökning av personalstyrkan accepterades

och ej utnyttjades negativt som här skett även utan personalökning. Förbundet

funne alltså, att motiveringen, på denna punkt icke kunde få stå

oemotsagd.

Även i fråga om en annan detalj skulle den föreslagna extrabeskattningen

sannolikt få svåra verkningar på det tekniska försörjningsplanet, nämligen

bärgningsbilarna, vilkas betydelse icke torde behöva diskuteras och

som även ur försvarets synpunkt befunnits alltför fåtaliga. Redan f. n. innebure

fordonsskatten vid en enligt företagna utredningar konstaterad ge
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr bl.

13

nomsnittlig körsträcka på ca 400 mil per år en kostnad på ca 4 kr. per mil

för tyngre enheter. Det vore uppenbart att en fördubbling härav måste medföra

omedelbara överväganden om avregistrering av i första hand de stora

och effektiva enheterna, som i fortsättningen skulle bli alltför dyra i drift

och ännu mer förlustbringande än hittills.

Slutligen kunde för bilhandelns del särskilt erinras om att Automobilhandlareförbundet

försökt lämna ett bidrag till den ekonomiska stabiliseringen

genom en överenskommelse med kommerskollegium, varigenom förbundet

i samverkan med fabrikanter och importörer förpliktat sig att följa

relativt hårda regler för avbetalningshandeln. Förutsättningen vore dock

att bilismen ej skulle utsättas för säråtgärder. Ifrågavarande proposition

innebure klart en dylik åtgärd.

Svensk industriförening, som enligt egen uppgift utgör organ för landets

mindre industri och omfattar ca 1 500 industrier uppdelade på 17 olika

branschföreningar, har protesterat mot den föreslagna höjningen av bilskatten.

Om den föreslagna lagstiftningen genomfördes komme den att särskilt

hårt drabba vissa grupper av småindustrier. Dessa grupper vore dels

de mindre svagdricksbryggerierna och läskedrycksfabrikanterna, dels

de mindre spisbrödsfabrikanterna. En svagdricksbryggares och läskedrycksfabrikants

viktigaste inventarium vore hans lastbil, på vilken varorna skulle

distribueras ut till landsbygdens olika hushåll. På grund av varornas och

deras emballages art måste även den minsta fabrikant hålla sig med en stor

och tung lastbil med en redan nu dryg bilskatt. En fördubbling av denna

skatt skulle betyda katastrof för dessa fabrikanter, vilka arbetade under

ytterst pressande ekonomiska förhållanden. Ett exempel på dessa fabrikanters

svårigheter att klara sig utgjorde det förhållandet, att deras antal under

de sista 15 åren nedgått med nära hälften. I stort sett samma synpunkter

kunde anläggas i fråga om spisbrödsbranschen och andra branscher

med småindustrier såsom utövare. I fråga om spisbrödsbranschen och småindustriens

ställning till storindustrien inom denna bransch kunde framhållas,

att under de sista 15 åren ca av de mindre fabrikanterna fallit

bort.

De vanföras riksorganisation har i omförmälda framställning erinrat om

att riksorganisationen den 21 februari detta år genom skrivelse till cheferna

för social- och kommunikationsdepartementen framfört en rad motiverade

förslag angående bland annat större möjligheter för vanföra att anskaffa,

underhålla och framföra motoriserade invalidvagnar på fyra hjul

(invalidbilar). Dessa förslag, som för de vanföra skulle innebära väsentliga

lättnader, vore i korthet följande. Inregistrering av invalidbilar såsom invalidvagnar,

varigenom fordonsskatten helt slopades, tullfri import av invalidbilar

liksom av specialaggregat för sådana, restitution av bensinskatten

samt statligt stöd vid inköp av invalidfordon. Sådana vanföra, som redan

nu innehade invalidbilar, betalade som bekant fordonsskatt i vanlig ord
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr

ning. Men härutöver finge de, på grund av sin invaliditet, vidkännas en hel

del extra kostnader, som andra bilister icke hade, såsom till exempel för

tvättningar, justeringar och småreparationer med mera och i många fall

för hjälp till och från bilen och dylikt. Det vore icke så många vanföra som

redan nu innehade invalidbilar. Därför vore det ur statens synpunkt knappast

någon framträdande fråga men saken vore av stor betydelse för den

enskilde invaliden.

Utskottets yttrande.

Det i föreliggande proposition nr 144 framlagda förslaget om en tillfällig

fördubbling av automobilskatten och den i propositionen nr 143 föreslagna

skatten på elektrisk kraft (elskatt) ha båda i främsta rummet motiverats

med hänvisning till att det samhällsekonomiska läget gör en överbalan

sering av driftbudgeten och en minskning av det statliga lånebehovet

önskvärda.

I sitt förut denna dag avgivna betänkande nr 40 över propositionen nr

143 har utskottet närmare behandlat denna allmänna motivering för de

föreslagna skatterna. Utskottet, som hänvisar till vad som anförts i nämnda

betänkande, vill här endast erinra om vissa av utskottets uttalanden.

Utskottet konstaterade att skatterna icke voro nödvändiga för att balansera

driftbudgeten för budgetåret 1951/52, vilken tvärtom enligt tillgängliga

uppgifter kan förväntas förete ett väsentligt överskott. Vidare framhöll

utskottet, att det är osäkert om den genom de föreslagna skatterna åstadkomna

köpkraftsminskningen kommer att bli större än den ökning av de

nominella inkomsterna och därmed även av köpkraften som skatterna genom

sin prishöjande verkan komma att ge upphov till. Enligt utskottet

kan metoden att genom skattehöjningar av denna art åstadkomma eu indragning

av köpkraften till statskassan icke med framgång användas under

rådande ekonomiska förhållanden och med nuvarande hårda skattetryck.

Redan dessa mera allmänna samhällsekonomiska skäl, som utskottet utförligare

redovisat i nyssnämnda betänkande, tala mot den föreslagna tillfälliga

automobilskatten. Även andra synpunkter av mera speciell art

kunna anföras mot skatten. Innan utskottet går in på dessa, vill utskottet

något närmare beröra de fördyrande verkningar av olika slag som den föreslagna

bilskatten skulle få.

Såsom i motionerna 1:450 och 11:582 anförts skulle en fördubbling av

fordonsskatten få svåra återverkningar på hela samhällslivet men särskilt

hårt skulle landsbygdens befolkning drabbas. De stora avstånden på

landsbygden och de ofta otillfredsställande kommunikationerna ha där

gjort bilen till ett oumbärligt transportmedel. Jordbrukets och skogsbrukets

produkter transporteras numera till långt övervägande del med bilar.

För att endast nämna ett exempel må framhållas, att den höjning av trans
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

15

portkostnaderna för mjölk, som skatten skulle medföra, på många håll

skulle förorsaka allvarliga olägenheter. Vidare skulle busstrafiken, som

spelar en viktig roll i landsbygdens kommunikatiensväsen, fördyras. Genom

den ökade användningen av lätta personbilar och motorcyklar har det

på många orter blivit möjligt att delvis övervinna de problem, som sammanhänga

med de stora avstånden, arbetskraftsbristen och svårigheten att

skaffa bostad i närheten av arbetsplatsen. Även för städernas och tätorternas

varudistribution och transportväsen skulle skatten medföra en betydande

belastning liksom för sådana yrkesutövarkategorier, som för sitt

arbete äro mer eller mindre beroende av tillgång till bil eller motorcykel.

Enligt propositionen skulle den tillfälliga bilskatten med hänsyn till syftet

med beskattningen och dennas tillfälliga natur icke komma vägväsendet

till godo. Såsom uttalats i nyssnämnda motioner böra statsmakterna

hålla fast vid den principen, att bilbeskattningen endast skall användas för

vägväsendets finansiering. Eftersom någon skärpning av beskattningen av

motorfordonstrafiken för att öka de medel, som gå till vägarna, just nu

icke är påkallad, bör det föreliggande skatteförslaget avvisas även av denna

anledning.

Ytterligare kan mot propositionsförslaget invändas att departementschefen

nyligen med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillsatt en utredning

rörande beskattningen av motorfordonstrafiken på längre sikt. Denna utredning

har enligt sina direktiv att behandla bl. a. frågan om den inbördes

avvägningen mellan fordonsskatten och bensinskatten. Det kan under sådana

förhållanden icke vara lämpligt att nu genomföra en generell fördubbling

av fordonsskatten.

De i propositionen redovisade synpunkterna rörande en begränsning av

bilimporten saknar utskottet anledning att taga upp till diskussion. Om

det anses önskvärt att i nuvarande läge begränsa importen, böra andra

medel än den föreslagna beskattningen väljas för att åstadkomma detta.

Utskottet vill i sammanhanget endast framhålla, att en kvotering av bilimporten

redan beslutats.

På grund av vad i det föregående anförts får utskottet —- i anslutning

till vad som yrkats i de llkalydande motionerna 1:450 och 11:582 — avstyrka

bifall till den föreliggande propositionen nr 144. Genom detta ställningstagande

har utskottet besvarat jämväl de i motionerna I: 449, 11:501,

11:511 — sistnämnda motion i vad den behandlas i detta betänkande —- och II: 581 framställda yrkandena.

I motionen II: 514 har hemställts, att de inkomster, som den tillfälliga

automobilskatten är avsedd att inbringa, i stället skola uttagas genom en

höjning av skatterna på bensin och brännoljor. Emellertid kunna enligt

utskottets mening i stort sett .samma invändningar riktas mot detta förslag

som mot den föreslagna bilskatten. Utskottet avstyrker sålunda motionen

11:514.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte — med bifall till de likalydande

motionerna 1:450 av herrar Ohlon, Andrén och Gränebo

samt 11:582 av herrar Hjalmarson, Hedlund i Rådom och

Ohlin — avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr

144; samt

B) att följande motioner, nämligen

motionen 1: 449 av herrar Ola Persson och Helmer Persson,

motionen II: 501 av herr Lundberg,

motionen 11:511 av herrar Pettersson i Ersbaclten och

Vigelsbo, i vad densamma avser propositionen nr 144,

motionen 11:514 av herr Hall, .samt

motionen II: 581 av herr Hagberg i Luleå m. fl.,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 24 april 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson,

Velander, Petrén, Ramberg, Wehtje, Einar Eriksson, Werner och Rune Johansson

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle*, Sandberg, Björklund,

Orgård, Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn,

Vigelsbo, Brandt och Gunnarsson.

* Icke närvarande vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Olsson i Gävle, Sjödahl, Heuman, Ramberg, Einar Eriksson,

Rune Johansson, Björklund, Orgärd, Nilsson i Kristinehamn och Brandt,

vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Det i föreliggande proposition nr 144 framlagda förslaget om en tillfällig

automobilskatt bör ses i samband med det samtidigt till riksdagen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr M.

17

överlämnade förslaget om en skatt å elektrisk kraft (elskatt). Det väsentliga

syftet med dessa båda förslag är att genom en ökning av statsinkomsterna

finansiera ofrånkomliga statliga utgiftsbehov. Såsom allmän motivering

för skatteförslagen har i propositionen nr 143 lämnats en översiktlig

redogörelse för det ekonomiska läget liksom en preliminär bedömning av

de statliga inkomsterna och utgifterna under nästa budgetår.

Utskottet har i sitt betänkande nr 40 över propositionen nr 143 närmare

behandlat sistnämnda båda frågor. I en vid detta betänkande fogad reservation,

till vilken i detta sammanhang hänvisas, uttalades bl. a. att målet

för den ekonomiska politiken under den närmaste framtiden bör vara att,

efter lönerörelserna och anpassningen av det inhemska prisläget till priserna

utomlands, uppnå och vidmakthålla ett stabilt penningvärde. Vidare

framhölls, att de uppgifter som lämnats i propositionen nr 143 visa, att

riskerna för jämviktsrubbningar ökats sedan årsskiftet. Ytterligare anfördes

i reservationen, att i dagens läge finanspolitiken framstår som det

viktigaste medlet att motverka tendenserna till rubbningar i jämvikten

och att målet för en fortsatt aktiv finanspolitik bör vara att begränsa

den statliga upplåningen för utgifter på kapitalbudgeten till minsta möjliga

belopp. Det måiste stå klart att de krav som uppställdes i statsverkspropositionen

i fråga om nedbringande av det statliga lånebehovet under inga

förhållanden kunna få frångås. Reservanterna funno det därför ofrånkomligt

att man åstadkommer en ökning av statsinkomsterna av ungefär den

storleksordning som avses med de i propositionerna nr 143 och nr 144

framlagda förslagen om elskatt och tillfällig automobilskatt.

Den uppfattning, som sålunda kommit till uttryck i reservationen till

utskottets betänkande nr 40, bör ligga till grund för utskottets ståndpunktstagande

till det i förevarande proposition nr 144 upptagna förslaget

om en tillfällig automobilskatt. Utskottet som finner en inkomstökning

motsvarande de föreslagna nya skatterna nödvändig biträder alltså icke

den i de likalydande motionerna I: 450 och II: 582 uttalade åsikten att den

tillfälliga automobilskatten icke skulle vara motiverad ur vare sig rent

budgetära eller samhällsekonomiska synpunkter.

Förslaget om en tillfällig automobilskatt innebär i korthet följande.

Skatten skall utgöras i första hand för nästa budgetår. Under beskattningen

skola falla samma kategorier fordon som beskattas enligt 1922 års

automobilskatteförordning eller sålunda personbilar, lastbilar, omnibusar,

motorcyklar och släpvagnar. Egentliga lättviktsmotorcyklar skola i likhet

med vad som f. n. är fallet enligt automobilskatteförordningen vara undantagna

från beskattning. Den tillfälliga skatten skall i stort sett konstrueras

på motsvarande sätt som den ordinarie bilskatten. Skatteplikt

skall sålunda föreligga för fordon som vid budgetårets början är infört i

automobilregister. Skattskyldighet skall åvila den, som vid nyssnämnda

tidpunkt är eller hör vara i register antecknad som ägare. Den tillfälliga

skatten skall beträffande varje motorfordon utgå för helt budgetår med

2 Bilxang till riksdagens protokoll 1951. 7 sand. Nr 41.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

samma belopp som ordinarie bilskatt för helt kalenderår. Den nya beskattningen

föreslås .skola upptagas i en särskild författning, som i väsentliga

delar hänvisar eller eljest anknyter till 1922 års automobilskatteförordning.

Skatten beräknas nästa budgetår tillföra statskassan ca 105 miljoner

kronor.

Det främsta motivet för förslaget om bilskatten är såsom förut nämnts

att tillföra statskassan ökade inkomster. Emellertid redovisas i propositionen

nr 144 även ett annat viktigt skäl. Departementschefen understryker

nödvändigheten att hålla investeringsverksamheten inom ramen för

tillgängliga resurser och erinrar om de olika åtgärder som från statsmakternas

sida vidtagits i sådant syfte, bl. a. den skärpta byggnadsregleringen

och restriktionerna på kreditmarknaden. Emellertid äro enligt departementschefens

mening ytterligare ansträngningar erforderliga. Genom den

starkt ökade försäljningen av personbilar under senaste tiden ha dessa härvid

kommit att i särskild grad träda i förgrunden. Den föreslagna bilskatten

är delvis avsedd som en komplettering av de nyss angivna åtgärderna

genom att den skulle bidraga att i någon mån begränsa allmänhetens efterfrågan

av personbilar.

I propositionen har lämnats en redogörelse för utvecklingen på motorfordonsmarknaden.

Av denna framgår att i synnerhet importen men också

den inhemska tillverkningen av personbilar ökat starkt under år 1950.

Även under de första månaderna av 1951 har införseln av personbilar varit

stor. Försäljningen av motorcyklar har likaledes ökat i ej oväsentlig grad

under 1950. För lastbilarnas del föreligger däremot icke samma stora importökning

som beträffande personbilarna.

I den till utskottet inkomna gemensamma framställningen från ett antal

bilorganisationer har uttalats att bilimportens andel av det totala importvärdet

år 1950 var endast 0,8 procentenheter större än åren 1937—

1939. Gentemot detta må framhållas att en sådan begränsad jämförelse

saknar värde med hänsyn till de stora förändringar i importens struktur

som skett sedan förkrigsåren. Man behöver endast erinra om den utveckling

som skett beträffande eldningsoljor och andra bränslen. För dessa

varor liksom för åtskilliga för vår industri livsviktiga råvaror gäller att de

omfatta och, med hänsyn till att vår import trots pågående liberaliseringssträvanden

alltjämt måste i viss mån begränsas, också böra omfatta en

förhållandevis större andel av vår totala import än tidigare. Beträffande

personbilimporten må för övrigt framhållas att denna kvantitativt representerade

en betydligt större andel år 1950 än under förkrigsåren. Såsom

angivits i propositionen importerades år 1938 nära 25 000 personbilar och

år 1950 ej mindre än närmare 48 000. Till jämförelse kan nämnas att enligt

vad utskottet inhämtat den kvantitetsmässiga stegringen av den totala

importen 1950 jämförd med 1938 icke torde överstiga 20 procent.

Utvecklingen av bilimporten har föranlett statens handels- och industrikommission

att nyligen genomföra en kvotering av bilimporten från OEEC
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande .nr il.

19

länderna. I likhet med departementschefen anser utskottet det önskvärt

att detta ingripande stödes av en åtgärd som är ägnad att dämpa efterfrågan.

En .skärpning av beskattningen skulle enligt utskottets mening bidraga

att åstadkomma en sådan efterfrågedämpande effekt.

I propositionen har diskuterats olika former för denna skärpning av beskattningen

på motorfordonen. Utskottet är ense med departementschefen

alt i dagens läge en skatt, som träffar även den existerande fordonsparken

och icke endast till marknaden nytillförda fordon, vore att föredraga, särskilt

med hänsyn till å ena .sidan nödvändigheten att statsverkets inkomst

blir av tillräcklig storleksordning och å andra sidan angelägenheten av att

.skatteskärpningen för varje enskild bilägare icke blir för stor. Dessa synpunkter

tala för att även lastbilar och bussar inbegripas under beskattningen.

Såsom redan i propositionen framhållits och ytterligare understrukils

i vissa av motionerna kommer en skatt av förevarande slag, särskilt

i den mån den drabbar nyttotrafiken, att medföra olägenheter i olika hänseenden.

Såisom departementschefen uttalat kunna emellertid i dagens läge

åtgärder med sådana verkningar icke undvikas. För övrigt kan åtminstone

en viss höjning av skatten å motorfordon te sig motiverad redan av det

skälet att de nuvarande skattesatserna, vilka fastställdes år 1945 och vilka

utgå med vissa bestämda kronbelopp, böra jämkas med hänsyn till det förändrade

pris- och inkomstläget. De skattesatser, som föreslås i propositionen,

innebära att fordonsskatten fördubblas. För att skatten skall fylla sin

uppgift att i erforderlig mån minska statens lånebehov och samtidigt verka

i viss mån efterfrågedämpande synes det icke tillrådligt att bestämma

skattesatserna till lägre belopp. I likhet med departementschefen anser utskottet

att den nya skatten med hänsyn till dess syfte och tillfälliga natur

icke bör tagas i anspråk för utgifter till vägväsendet.

I motionen 11:514 har hemställts, att de inkomster, som den tillfälliga

automobilskatten är avsedd att inbringa, i stället .skola uttagas genom en

höjning av skatterna på bensin och brännoljor. I anledning av detta yrkande

vill utskottet erinra om att i direktiven för den nyligen av departementschefen

tillsatta utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken

på längre sikt angivits, att flera skäl torde tala för att man gör en

ny avvägning med sikte på att överföra en större de! av skattebördan på

motorfordonen. Utskottet vill icke på något sätt laga ställning till de direktiv

som sålunda lämnats men är å andra .sidan icke berett att medverka till

en åtgärd som skulle förändra de förutsättningar, som förelågo vid utredningens

igångsättande. Utskottet anser det med hänsyn härtill mindre

lämpligt att, även om åtgärden bleve endast tillfällig, nu förskjuta skattebördan

i motsatt riktning mot vad i direktiven angivits.

På grund av vad i det föregående anförts förordar utskottet att såsom i

propositionen föreslagits eu tillfällig automobilskatt införes. Genom detta

ställningstagande har utskottet besvarat jämväl de i de likalydande motionerna

I: 450 och II: 582 samt i motionerna I: 449, II: 501, II: 511 — sistnämnda

motion i vad den behandlas i delta betänkande — 11:514 och II:

581 framställda yrkandena.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr M.

Beträffande den närmare utformningen av beskattningen och de erforderliga

författningsbestämmelserna har utskottet i stort sett ingen erinran

mot vad i propositionen föreslagits. Utskottet inskränker sig till att taga

upp till behandling endast två detalj spörsmål.

Enligt 2 § andra stycket 1) i propositionens författningsförslag undantages

från skatteplikt motorcykel, som är inrättad såsom invalidfordon och

vars maximihastighet icke överstiger 30 kilometer i timmen. Motsvarande

gäller enligt 1922 års automobilskatteförordning beträffande den ordinarie

bilskatten. Stadgandet avser enligt ordalagen endast motorcykel, d. v. s.

motorcykel utan eller med sidvagn. Beträffande trehjuliga motorfordon gäler

i princip enligt 1936 års motorfordonsförordning att dessa äro att anse

såsom automobiler och registreras som sådana. Emellertid förekommer i

stor utsträckning enligt vad utskottet inhämtat att trehjuliga motorfordon,

som äro inrättade såsom invalidfordon, med stöd av stadgande i 1 § 1 mom.

sistnämnda förordning förklaras skola hänföras till motorcyklar. Trehjuliga

invalidfordon torde sålunda som regel vara fritagna från den ordinarie

bilskatten och skulle bliva det även från den tillfälliga skatten. I den ovan

återgivna skriften från De vanföras riksorganisation har bl. a. framställts

yrkande av innebörd att även invalidmotorfordon med fyra hjul (invalidbilar)

skulle helt befrias från fordonsskatt. Enligt utskottets uppfattning

torde i vissa fall skäl kunna åberopas för sådan befrielse. Emellertid .synas

åtskilliga svårigheter föreligga att utan närmare utredning fastställa den

närmare avgränsningen för invalidbilarna. Utskottet är sålunda icke berett

att nu förorda någon ändring av propositionsförslaget på denna punkt

men förutsätter att frågan om skatteplikten för invalidbilarna tages upp av

den nyligen tillsatta utredningen rörande beskattningen av motorfordonsträfiken.

I 6 § första stycket förslaget till förordning om tillfällig automobilskatt

stadgas, att sådan .skatt utgår för helt budgetår med samma belopp som

automobilskatt för helt kalenderår enligt vad i 5 § förordningen om autojnobiLskatt

för varje motsvarande fall angives. Enligt andra stycket i samma

paragraf skall trehjuligt motorfordon, oavsett vad om sådant fordon

eljest må bliva stadgat, vid tillämpning av 6 § anses såsom personautomobil

respektive lastautomobil. Såsom nyss nämnts äro trehjuliga motorfordon

enligt 1936 års motorfordonsförordning i princip att anse såsom automobiler.

För automobil utgår såsom framgår av vad ovan angivits högre

skatt än för motorcykel. Bakgrunden till det föreslagna stadgandet i 6 §

andra stycket förordningen om tillfällig automobilskatt är att i det förslag

till vägtrafikförordning och det därmed sammanhängande förslaget till ändring

i 1922 års automobilskatteförordning, som genom propositionen nr 30

förelagts årets riksdag, vissa trehjuliga motorfordon — nämligen sådana

med en tjänstevikt, beräknad såsom för motorcykel, av högst 400 kilogram

— hänförts till motorcyklar; vägtrafikförordningen och dess följdförfattningar

äro avsedda att träda i kraft den 1 januari 1952, och med hänsyn

till att den tillfälliga bilskatten skall utgöras för budgetår, skulle nämnda

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr Al.

förändring beträffande de trehjuliga motorfordonen komma att för denna

skatts del komma i tillämpning under löpande skatteår. Utskottet vitsordar

att en sådan förändring under skatteåret skulle medföra vissa olägenheter.

Emellertid torde förhållandet vara, enligt vad som upplysts för utskottet,

att redan nu flertalet trehjuliga motorfordon under nyssnämnda tjänsteviktsgräns

— sålunda även andra än invalidfordon — på grund av dispensbeslut

hänföres till kategorien motorcyklar. Under sådana förhållanden finner

utskottet den lämpligaste lösningen vara att andra stycket i 6 § förslaget

till förordning om tillfällig automobilskatt utgår.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 144 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om tillfällig automobilskatt med

den ändring, att 6 § erhåller följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

6 §•

Kungl. Maj:ls förslag: Utskottets förslag:

Tillfällig automobilskatt utgår för Tillfällig automobilskatt utgår för

helt budgetår med samma belopp helt budgetår med samma belopp

som automobilskatt för helt kalen- som automobilskatt för helt kalenderår

enligt vad i 5 § förordningen derår enligt vad i 5 § förordningen

om automobilskatt för varje mot- om automobilskatt för varje motsvarande

fall angives. svarande fall angives.

Trehjuligt motorfordon skall, oavsett

vad om sådant fordon eljest må

bliva stadgat, vid tillämpning av

denna paragraf anses såsom personautomobil

respektive lastautomobil.

samt

B) att följande motioner, nämligen

de likalydande motionerna I: 450 av herrar Ohlon, Andrén

och Gränebo samt 11:582 av herrar Hjalmarson, Hedlund

i Rådom och Ohlin,

motionen 1:449 av herrar Ola Persson och Helmer Persson,

motionen II: 501 av herr Lundberg,

motionen 11:511 av herrar Pettersson i Ersbacken och

Vigelsbo, i vad densamma avser propositionen nr 144,

motionen II: 514 av herr Hall, samt

motionen II: 581 av herr Hagberg i Luleå in. fl.,

måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:231 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om tillfällig automobilskatt. a1 i texten