Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om åstadkommande av lättnad i det nuvarande genom inflationen skärpta skattetrycket å inkomst, förmögenhet och arv, m. m.

1951-05-04 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:43, Betänkande i anledning av väckta motioner om åstadkommande av lättnad i det nuvarande genom inflationen skärpta skattetrycket å inkomst, förmögenhet och arv, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 43— 44.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

1

Nr 43.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om åstadkommande av lättnad i det nuvarande genom

inflationen skärpta skattetrycket å inkomst, förmögenhet

och arv, m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 90 av herrar Sunne och Söderquist samt

II: 120 av herr Sjölin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen beslutar att hos

Kungl. Maj :t hemställa om direktiv till 1949 års skattekommitté att utreda,

huruvida och på vilket sätt det vore möjligt att bevilja löntagare lindring

vid beskattning av den merinkomst som härflyter från övertidsarbete, antingen

genom särskilt skattefritt avdrag eller på annat lämpligt sätt»;

2) de likalydande motionerna 1:91 av herr Weiland in. fl. och II: 117

av herr Swedberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t måtte föranstalta om utredning

rörande befrielse från skatteplikt för inkomster av sparmedel intill ett belopp,

som utredningen kan finna lämpligt»;

3) de likalydande motionerna I: 275 av herr Lindblom m. fl. och II: 361

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t ville åt 1949 års skatteutredning uppdraga

att vid revisionen av den statliga beskattningen å inkomst, förmögenhet

och arv snarast möjligt utarbeta ett system, som innebär ett väsentligt

lägre skattetryck än de genom inflationen skärpta skatteskalorna

medföra»; samt

4) motionen II: 196 av herr Pettersson i Ersbacken, vari hemställts, »att

riksdagen måtte vidtaga en sådan ändring av gällande skatteskalor för förmögenhets-

resp. kvarlåtenskapsskatten att den på grund av penningvärdeförsämringen

sedan 1947 uppkomna extra skärpningen av dessa skatter elimineras».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 91, II: 120, II: 196 och II: 361.

Anmärkas må att vid innevarande års riksdag väckts ett flertal andra

motioner (I: 186 och II: 284 samt I: 279 och II: 367), vilka behandla frågan

om möjligheten att genom särskilda åtgärder främja sparandet. Sistnämnda

motioner ha emellertid hänvisats till bankoutskottet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 43—14.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Spörsmålet om främjande av det enskilda sparandet har varit föremål för

uppmärksamhet vid 1947, 1948 och 1949 års riksdagar.

Vid 1947 års riksdag hemställdes i de likalydande motionerna I: 144 (av

herr Elon Andersson m. fl.) och II: 234 (av herr Ohlin m. fl.), att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande skattefrihet

eller skattelättnad för inkomst, som sparas av personer med viss

maximiinkomst, ävensom rörande andra lämpliga åtgärder till uppmuntrande

av de breda folklagrens sparande, i första hand sådant s. k. kontant

sparande, som placeras i sparinrättningar, vissa obligationer eller annan

penningform. Samma års bevillningsutskott fann i sitt över dessa motioner

avgivna betänkande nr 46 det vara ett mycket betydelsefullt samhällsintresse

att på lämpligt sätt uppmuntra sparandet, ej minst bland de breda

folklagren. Ur denna synpunkt borde måhända mindre vikt fästas vid själva

iormen för sparandet. Även den som med sparmedel exempelvis anskaffade

arbetsredskap eller verkställde avbetalning å ådragen skuld kunde därmed

trämja produktionen och välståndet i samma mån som om sparsamheten

ledde till bankinsättning eller obligationsköp. Utskottet erinrade vidare

om att Kungl. Maj :t genom överläggningar med representanter för näringslivet

och de större folkrörelserna sökt finna lämpliga utvägar för det

allmännas stöd åt sparandet. Då Kungl. Maj :t sålunda ägnade sparfrämjandet

särskild uppmärksamhet och då utskottet förutsatte att Kungl. Maj:t

därvid även uppmärksammade de i motionerna berörda spörsmålen, fann

utskottet tillräckliga skäl saknas att i en särskild skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa om utredning i ämnet. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

I motionen II: 367 (av herrar Håstad och Hjalmarson) vid 1948 års riksdag

yrkades skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om förslag om åtgärder

för att främja det frivilliga enskilda sparandet. I sitt i anledning av

motionen avgivna och av riksdagen godkända betänkande nr 49 erinrade

samma års bevillningsutskott om att en omfattande sparkampanj kommit

till stånd samt att bl. a. sparbankerna i avsikt att främja sparandet bedreve

ekonomisk upplysningsverksamhet. Utskottet anförde därjämte bl. a. följande:
»Emellertid

ha även mera vittgående åtgärder för uppmuntrande av det

frivilliga sparandet övervägts. Sålunda ha under den senare tiden vid offentliga

utredningar utarbetats två förslag, vilka syfta till att på olika vägar

stimulera till insättning i penninginstitut av sparmedel, bundna för en

längre tid.

Det ena av dessa förslag, har såsom antytts i den förevarande motionen,

:^™.la§ts av 1944 års allmänna skattekommitté i en den 13 december 1947

till finansdepartementet avlämnad promemoria med förslag till bestämmelser

angående skattepremiering av frivilligt banksparande. Enligt detta förslag

skall varje skattskyldig fysisk person äga rätt att i en allmän kreditinrättning

— postsparbanken, annan sparbank, affärsbank eller centralkassa

för jordbrukskredit — upplägga ett s. k. skattesparkonto för sig

sjalv, sin maka eller små minderåriga barn. För den del av det löpande årets

inkomst, som insättes å dylikt konto under åren 1948 och 1949, skall avdrag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nv 43.

3

vara medgivet vid inkomsttaxeringen, i den mån den sammanlagda årliga

insättningen ej överstiger 3 000 kronor för vart och ett av dessa år. Så länge

medlen innestå å kontot, föreligger ej skatteplikt vare sig för förmögenheten

eller för därå upplupna räntor. Medlen få icke uttagas, förrän två kalenderår

förflutit efter utgången av det år, under vilket insättningen gjorts.

Efter den nämnda tvåårsfristen få medlen uttagas. Om uttagningen sker

före utgången av år 1954, skall dock det uttagna beloppet inräknas i den

skattepliktiga inkomsten för det år, då uttaget ägt rum. Medel, som innestå

å kontot till utgången av år 1954, kunna däremot uttagas, utan att detta

medför skattskyldighet för desamma. Skattebefrielsen blir alltså under denna

förutsättning definitiv.

Enligt det andra förslaget, vilket framlagts i en inom finansdepartementet

i december 1947 upprättad promemoria, skall sparandet uppmuntras genom

att särskilda premier lämnas till sparare i ungdomsåldrarna. De sparade

medlen skola insättas å särskilda ungdomskonton hos kreditinrättningarna.

Premien, vilken ansetts böra vara undantagen från beskattning,

skall utgöra ett procentuellt tillägg till det under varje år sparade beloppet.

Såsom villkor för att premie skall utgå har ansetts böra föreskrivas, att sparandet

uppgår till visst minimibelopp.

Intetdera av dessa förslag har hittills förelagts riksdagen.

Utskottet har givetvis icke möjlighet att i detta sammanhang göra något

uttalande, huruvida de utvägar, som anvisats i de båda förslagen, äro lämpliga

eller över huvud taget framkomliga. Vad angår det inom finansdepartementet

utarbetade förslaget faller detta för övrigt till huvudsaklig del

utanför bevillningsutskottets kompetensområde. Att bägge förslagen innebära

en viss risk för överflyttningar av redan förefintliga sparmedel till sådana

konton, som med förslagen avses, synes dock uppenbart.

Utan att på något sätt taga ställning till dessa förslag anser sig utskottet

böra starkt understryka vikten av att i nuvarande läge alla de möjligheter

bliva undersökta, som kunna tänkas ifrågakomma för erhållande av en stimulans

till det frivilliga sparandet särskilt bland de breda folklagren. För

att åtgärder i sådan riktning skola leda till något mera påtagligt resultat

lärer det enligt utskottets mening vara ofrånkomligt, att begagnandet av

den anvisade sparformen för den enskilde klart framstår såsom en fördel

för honom själv. Allmän enighet råder därom att ett ökat sparande under

nuvarande förhållanden är synnerligen angeläget ur allmän synpunkt. Den

omständigheten, att en sparform innebär risk för att densamma kan komma

att begagnas även i andra fall än som därmed avses, synes fördenskull

utskottet icke utan vidare böra föranleda, att densamma avvisas. Vilka

risker som helst i detta hänseende böra givetvis icke tagas. Med hänsyn till

syftet med de anordningar, som här ifrågasättas, bör det dock enligt utskottets

mening kunna anses försvarligt om någon risk härutinnan förefinnes,

såvida det kan antagas att anordningarna eljest komma att på ett tillfredsställande

sätt fylla sitt syfte. Utskottet anser sålunda, att även sådana utvägar,

som under mera normala förhållanden icke kunnat ifrågakomma, för

närvarande böra tagas under omprövning. Huruvida en sådan utväg —

trots därmed förenade olägenheter — bör väljas blir en avvägningsfråga.

Vid denna avvägning kan givetvis icke bortses från att olägenheterna med

eu viss anordning bliva större i den mån det belopp, som kan ifrågakomma

till eu gynnad behandling, är mera avsevärt.»

Därjämte erinrade utskottet beträffande sparande genom tecknande av

livförsäkringar om att i ett av 1944 års allmänna skattekommitté avgivet

betänkande (SOU 1948:22) förslag framlagts om en böjning av maximibe
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

loppet för avdraget för försäkringspremier från 200 till 300 kronor. Utskottet,

som förutsatte, att Kungl. Maj :t ägnade uppmärksamhet åt den i motionen

berörda frågan om åtgärder för främjande av det frivilliga sparandet

ansåg ej erforderligt att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag i

ämnet. Med hänsyn härtill avstyrkte utskottet motionen. Riksdagen biföll

utskottets hemställan.

Vid 19b9 års riksdag framfördes i de likalydande motionerna I: 219 (av

herr Mannerskantz m. fl.) och 11:273 (av herr Hjalmarson m. fl.) enahanda

yrkande som i den förenämnda vid 1948 års riksdag väckta motionen

TI: 367. 1949 års bevillningsutskott erinrade i sitt i anledning av motionerna

I: 219 och II: 273 avgivna betänkande nr 29 om vad som tidigare förevarit

i ämnet och anförde därefter följande:

»Även enligt bevillningsutskottets mening är det av synnerlig vikt, att en

ökning av det frivilliga sparandet äger rum. Det beror sålunda i hög grad

på sparandet, om de nu rådande krisförhållandena med regleringar av olika

slag skola kunna bringas att upphöra. Ur de synpunkter, utskottet har att

företräda, uppkommer närmast frågan, huruvida en stimulans åt sparandet

skulle kunna vinnas genom ändrade beskattningsregler eller ändrade grunder

för själva skattesystemet. Utskottet får härvidlag erinra om att innevarande

års riksdag på förslag av utskottet i dess av riksdagen godkända

betänkande nr 18 beslutat att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en

översyn av skatterna till staten och dessas verkningar. Utskottet har därvid

anfört, att det praktiska syftet med utredningen uppenbarligen vore att undersöka

möjligheterna till ett lägre samlat skattetryck. Vidare har framhållits,

att det vore ett för alla gemensamt intresse att hela skattesystemet

så utformades att det i minsta möjliga grad lade hinder i vägen för en höjning

av folkets välstånd genom fortsatt utveckling av produktionen. Att

därvid skatternas inverkan både på sparandet och på arbetsviljan måste

beaktas vore lika allmänt erkänt som det visat sig svårt att vinna enighet

om verkningarna i praktiken av skattesystemets utformning. I vid utskottets

nämnda betänkande fogade reservationer har betydelsen av skattesystemets

utformning med avseende å verkningarna därav å produktionen och

sparviljan ytterligare understrukits.

Av vad nu anförts framgår, att skatternas verkningar å bl. a. sparandet

torde komma att uppmärksammas vid den nu beslutade översynen av det

statliga skattesystemet. Utskottet vill även påpeka, att hos Kungl. Maj :t i

dagarna av ungdomskommittén inom Folkrörelsernas sparkampanj gjorts

framställning om vissa åtgärder för främjande av sparandet bland ungdomen.

Med hänsyn härtill och då utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t jämväl

i övrigt vidtager de åtgärder, som kunna befinnas möjliga för erhållande

av en stimulans till det frivilliga sparandet, finner utskottet ej skäl att

i anledning av de förevarande motionerna förorda skrivelse till Kungl. Maj :t

med hemställan om förslag i ämnet.»

Riksdagen biföll vad utskottet hemställt.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:90 och 11:120 har anförts

bl. a„ att det under senare tid blivit allt vanligare att löntagare vägrade att

åtaga sig övertidsarbete. De menade, att det inte lönade sig att arbeta något

utöver den ordinarie arbetstiden. Detta förhållande vore nu allmänt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

5

bekant. Likaså att orsaken därtill vore att alltför liten del av den merinkomst,

som övertidsarbete gåve, finge behållas av den som tjänat in inkomsten.

Marginalskatten toge en oproportionerligt stor del. Det insåges

lätt att uteblivet övertidsarbete kunde få ganska betänkliga konsekvenser.

Först och främst för produktionen i allmänhet. I synnerhet i en tid som

denna, när det på alla områden rådde brist på arbetskraft. Om man ginge

så långt som arbetstidslagen medgåve, vilket visserligen endast borde ske

i undantagsfall, innebure detta ett tillskott till den ordinarie arbetstiden av

ca 8 %. Dessutom kunde övertidsarbetet ha en utomordentlig sekundär betydelse,

när det gällde att leverera kapitalvaror av olika slag. Närmast till

hands låge väl då att i varje fall tillse, att den som gjorde en extra prestation

finge tillfredsställande utbyte därav. Ett sätt att främja detta syfte

vore att bevilja ett visst skattefritt avdrag på de inkomster, som härflöte av

extra arbete. Motionärerna vore fullt medvetna om att många .svårigheter

funnes för praktiskt genomförande av en sådan tanke. Då det emellertid

vore synnerligen viktigt med alla produktionsfrämjande initiativ ansåge

motionärerna att försök borde göras. För löntagare i allmänhet, där merinkomsten

härflöte från övertidsarbete på ordinarie arbetsplats, torde svårigheterna

att fastställa resp. kontrollera extraförtjänster vara överkomliga.

Svårare torde det bli att på ett betryggande sätt arrangera taxeringen

av extra förtjänster, som uppkomme på grund av specialuppdrag. Skulle

oöverstigliga hinder därvid visa sig finnas, kunde man överväga en bestämmelse

att vederbörande skulle ha sin extraförtjänst bunden vid ordinarie

arbetsplats för att komma i åtnjutande av skattelindring för denna. Genom

det här skissade sättet bleve det emellertid icke möjligt att värdera

de egna företagarnas merprestationer. Det vore en olägenhet som motionärerna

tyvärr inte såge någon möjlighet att komma ifrån. Det borde emellertid

framhållas att ur beskattningssynpunkt löntagarna helt visst intoge

en särställning. Det kunde vidare framhållas att t. ex. i Danmark löntagare

hade särskilda bevillningsfria avdrag.

Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:91 och II:

117 framförda yrkandet har erinrats om att åtgärder på olika sätt vidtagits

för att väcka och uppmuntra sparsamhetsintresset särskilt ho,s ungdomen.

Ett led i denna riktning hade det beslut varit som riksdagen förra

året fattade om vinstutlottning för lönspararna. Ur samhällets .synpunkt

vore det också synnerligen värdefullt att ungdomar lärde sig att spara vid

tidiga år. Snart upptäckte dock dessa sparintresserade ungdomar och även

de som hunnit upp i åldersklasserna, att staten och kommunen toge en betydande

del av de förhållandevis små inkomster, som sparkapitalet gåve

i form av ränta, och då kunde detta ge anledning till att sparintresset började

svalna. Det torde därför böra undersökas, om icke skattebefrielse

lämpligen .skulle kunna beviljas åt småspararna för inkomst av kapital

upp till ett visst belopp, som placerades i postsparbanken, sparbank, annan

bankinrättning eller sparkassa av något slag. Motionärerna hänvisade i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

detta fält till den lag som förra hösten antagits i den finska riksdagen. Där

hette det bland annat: »Vid beskattning, som på grund av inkomst för

åren 1950—1955 skall verkställas till staten, kommunen eller församlingen,

betraktas icke som beskattningsbar inkomst ränta på deposition, vilken

placerats i inhemsk bank, sparbank, andelskassa, postsparbank eller andelslags

sparkassa på annan än check- och därmed jämförlig räkning. Vad

som härigenom är stadgat skall även tillämpas på sådan av staten utfärdad,

på finska mark lydande obligation, som staten emitterat efter den 31

december 1950. Det skattefria beloppet är trettiotusen mark samt hälften

av det ,som överskjuter detta belopp, dock sammanlagt icke mer än etthundrafemtiotusen

mark.»

I en nyligen offentliggjord FN-orientering rörande folkens inkomst hade

svenska folket kommit ganska högt på rangskalan i fråga om inkomster

per invånare. Som gemensam myckenhet hade man valt dollarn, och utgått

ifrån dess köpvärde år 1949. Enligt dessa uppgifter vore då medelinkomsten

per invånare i Sverige i dollar 780 under det att medelinkomsten

per invånare i Finland endast vore 348. Ginge man ut ifrån dessa siffror,

så skulle sparmöjligh eterna i Sverige vara mer än dubbelt så stora som i

Finland och skulle överträffas bland de där uppräknade 70 länderna endast

av USA, Kanada, Nya Zeeland och Schweiz.

I de likalydande motionerna 1:275 och 11:361 har anförts

bl. a., att det vore en allmän och välgrundad uppfattning, att det skattetryck,

som Sveriges folk haft att bära under de sista åren, vore alltför

hårt. Verkningarna på längre sikt, om ett sådant skattetryck bestode, måste

bli en nedsättning av arbetsvilja t. ex. villigheten att arbeta på övertid även

i lägen, där detta ur försörjningssynpunkt framstode som synnerligen

önskvärt. Likaså minskades den enskildes sparförmåga och sparvilja. Det

syntes även föreligga risker för att de höga skatterna på inkomst och förmögenhet

utsatte deklarationsmoralen för allvarliga påfrestningar. Farhågorna

för ogynnsamma verkningar på samhällsekonomi och samhällsförhållanden

hade den sista tiden skärpts därigenom att skattetrycket till

följd av inflationen undergått en vid fattande av 1947 års riksdagsbeslut

icke avsedd skärpning. En inkomsthöjning, som endast utgjorde kompensation

för levnadskostnadernas stegring och alltså inte innebure någon reell

inkomsthöjning, konnne emellertid på grund av skatteskalornas progressivitet

att medföra en väsentlig skärpning av skattetrycket.

Under sådana omständigheter framstode en sänkning av beskattningen

på inkomst och förmögenhet såsom ytterst angelägen. Vid ett övervägande

av samhällets möjligheter att klara sig med ett lägre skattetryck borde man

betänka, att en procentuellt mycket obetydlig ökning av den samhällsekonomiska

framstegstakten genom gynnsammare skatteförhållanden ganska

snart ledde till en betydande ökning av nationalinkomsten utöver vad den

kunde väntas bli med lägre sparvilja och mindre lust till särskilda ansträngningar.

På så sätt tillfördes också statskassan med det lägre skatte
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43. 7

trycket steg för steg växande inkomster och medborgarna finge en höjd

levnadsstandard. Dessa gynnsamma verkningar av ett sänkt skattetryck

inträdde emellertid till stor del först så småningom i större utsträckning,

även om det ingalunda vore uteslutet att både sparvilja och arbetsvilja

kunde snabbt påverkas, om medborgarna finge en känsla av en mer förstående

inställning från det allmännas sida i skattehänseende. Efter den

utveckling, som ägt rum de senaste månaderna, vore möjligheterna till

skattesänkning begränsade och någon omedelbar, mera allmän och väsentlig

skattereduktion ansåge motionärerna sig i rådande läge ej böra påkalla.

En förutsättning för att ett budgetöverskott skulle anses tillrådligt under

nästkommande budgetår som medel mot prisstegring vore att det inginge

som ett led i en väl samordnad och energisk politik mot inflationen. De

andra medel, som ifrågakomme, torde alltid utgöra huvudsaken, och budgetöverskottet

vore endast ett supplementärt medel.

Från den utgångspunkt motionärerna accepterade vore det uppenbart

att så snart prisutvecklingen kommit under kontroll förelåge inte längre

samma anledning till ett budgetöverskott som nu, och en skattesänkning

borde då omedelbart genomföras. Med hänsyn därtill förordade motionärerna,

att 1949 års skatteutredning utan dröjsmål utarbetade förslag till

ett skattesystem, som gåve ett väsentligt lägre skattetryck på inkomst och

förmögenhet än det nuvarande genom inflationen förhöjda skattetrycket,

varvid bl. a. frågan om en anpassning av de skattefria avdragens nominella

belopp efter det ändrade penningvärdet upptoges till prövning. Motionärerna

ville framför allt undvika att rådande läge ledde till uppskov med

eller minskat intresse för arbetet med utarbetandet av ett sådant skattesystem.

I den mån under en tid framåt högre skatter än dessa ansåges

böra uttagas med hänsyn särskilt till de höga försvarsutgifterna, måste

denna beskattning anses ha karaktären av en tillfällig värnskatt, som låge

utanför den ordinarie beskattningen. Motionärerna förstode, att skattebetalarna

kände sig skeptiska till tanken att därigenom någon garanti skulle

kunna skapas för en framtida skattesänkning. Ett formellt system kunde

aldrig ge någon garanti, om inte riksdagens majoritet besjälades av en

vilja att åstadkomma en återgång till normalt skattetryck. Men under vissa

omständigheter kunde det säkert visa sig vara av betydelse, om riksdagen

vid ett tillfälle klart markerat sin uppfattning om att ett sänkt skattetryck

borde eftersträvas och om med anledning därav ett på denna uppfattning

vilande system utarbetats och färdigställts. Motionärerna föresloge därför,

att riksdagen som sin mening uttalade, att arbetet på en revision av inkomst-

och förmögenhetsbeskattningen borde bedrivas skyndsamt i syfte

att åstadkomma ett system, som gåve ett väsentligt lägre skattetryck än

det nuvarande och att i den mån av hänsyn till försvarsutgifterna en beskattning

därutöver för närvarande vore nödvändig denna gåves karaktären

av en tillfällig värnskatt.

Även arvsbeskattningen hade genom kombinationen av arvslotts- och

kvarlåtenskapsskatt och genom den ytterligare skärpning därav som pen
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

ningvärdeförsämringen medfört blivit så hård, att den måste anses i längden

få ogynnsamma verkningar på den ekonomiska utvecklingen. I överensstämmelse

med den ståndpunkt som hävdats i reservation av herr Elon

Andersson m. fl. till bevillningsutskottets utlåtande nr 18 år 1949, ansåge

motionärerna, att en omläggning och reduktion av arvsbeskattningen borde

utan dröjsmål förberedas och att alltså 1949 års skatteutredning borde erhålla

direktiv att dess arbete skulle ha denna inriktning.

I motionen 11:196 har anförts, att det under de senaste åren starkt

sjunkande penningvärdet bl. a. medfört, att det direkta skattetrycket

kraftigt ökat. Inkomster resp. förmögenheter hade nämligen på grund av

penningvärdeförsämringen nominellt stigit, vilket haft till följd att de på

grund av skatteskalornas progressivitet drabbats av en betydligt hårdare

beskattning än vad man vid skatteskalornas utformning avsett. Inte minst

gällde detta om förmögenhets- och kvarlåtenskapsskatterna. Denna från

början icke avsedda extra skattebelastning syntes motionären redan nu

böra elimineras utan avvaktan på resultatet av den större allmänna utredning

av hithörande problem som torde pågå. Den i motionen förordade ändringen

torde enklast kunna ske därigenom att de år 1947 av riksdagen

fastställda skatteskalorna för förmögenhets- resp. kvarlåtenskapsskatterna

på så sätt justerades att den på grund av penningvärdeförsämringen efter

nämnda år uppkomna extra skärpningen av beskattningen försvunne. Med

detta yrkande hade motionären i fråga om kvarlåtenskapsskatten icke

avsett att ta principiell ståndpunkt till dess fortsatta bestånd. Motionären

ansåge att den borde avskaffas. Då detta emellertid i nuvarande läge torde

vara politiskt ogenomförbart, hade motionären inskränkt sig till att söka

förhindra en särskilt för många mindre dödsbon mycket kännbar, från

början icke avsedd extra kvarlåtenskapsskatt.

Utskottet. I de nu ifrågavarande motionerna hemställes om åtgärder för

åstadkommande av skattelindring i syfte att främja det frivilliga enskilda

sparandet samt viljan till ökad arbetsinsats. En nedsättning av skattetrycket

har vidare motiverats med att inflationen medfört en extra skärpning av

skatteprogressionen. Sålunda yrkas i de likalydande motionerna 1:90 (av

herrar Sunne och Söderquist) samt II: 120 (av herr Sjölin m. fl.) att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville uppdraga

åt 1949 års skatteutredning att utreda, huruvida och på vilket sätt

det vore möjligt att bevilja löntagare lindring vid beskattning av den merinkomst,

som härflyter från övertidsarbete, antingen genom särskilt skattefritt

avdrag eller på annat lämpligt sätt. I de likalydande motionerna I: 91

(av herr Weiland m. fl.) och II: 117 (av herr Swedberg in. fl.) hemställes

om utredning rörande befrielse från skatteplikt för vissa inkomster av sparmedel.

I motionen II: 196 (av herr Pettersson i Ersbacken) yrkas sådan

ändring av gällande skatteskalor för förmögenhets- respektive kvarlåtenskapsskatten

att den på grund av penningvärdeförsämringen sedan 1947 upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

9

komna extra skärpningen av dessa skatter elimineras. Slutligen yrkas i de

likalydande motionerna I: 275 (av herr Lindblom m. fl.) och II: 361 (av herr

Ohlin in. fl.) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville åt 1949 års skatteutredning uppdraga att vid revisionen

av den statliga beskattningen å inkomst, förmögenhet och arv snarast möjligt

utarbeta ett system, som innebure ett väsentligt lägre skattetryck än

det som de genom inflationen skärpta skatteskalorna medföra.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har spörsmålet om

skattesystemet och sparandet varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen

vid flera olika tillfällen under de senare åren. Senast behandlades frågan vid

1949 års riksdag. I ett flertal motioner vid nämnda riksdag hemställdes om

utredning rörande skattesystemets verkningar i olika avseenden; särskilt

underströks angelägenheten av att uppmärksamhet ägnades frågan om eventuella

skattelättnader för att uppmuntra till sparande. I anledning av motionerna

hemställde riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t om en allmän

översyn av skatterna till staten och dessas verkningar. Enligt Kungl. Maj :ts

bemyndigande har chefen för finansdepartementet sedermera tillkallat särskilda

sakkunniga, 1949 års skatteutredning, för att verkställa den begärda

översynen. I direktiven för utredningen framhålles, att utredningen skall avse

att klarlägga det samlade skattetryckets och enskilda skatteformers inverkan

på näringslivet, på sparande, arbetsvilja och företagsamhet. Enligt riksdagsberättelsen

till årets riksdag beräknas utredningen slutföra sitt arbete

under år 1951.

Några delade meningar om betydelsen av att sparandet erhåller tillräcklig

omfattning föreligga icke. Då i nuvarande ekonomiska läge en ökning av

sparandet ansetts nödvändig, har såväl i de här föreliggande motionerna

som i den allmänna diskussionen framförts önskemål om skattelindring såsom

ett medel att uppmuntra till ökat sparande. Även enligt utskottets uppfattning

skulle en allmän skattelindring gynnsamt påverka sparviljan åtminstone

på längre sikt. Önskemålet om ett lägre samlat skattetryck måste

emellertid vägas mot vikten av de behov, som föranleda att skatterna uttagas.

I direktiven för 1949 års skatteutredning framhålles bl. a. att det syntes

ofrånkomligt, att de förslag till avvägning av beskattningen, som utredningen

komrne att framlägga, otvetydigt hänfördes till en viss utgiftssumma

eller till olika antagna utgiftssummor. Endast därigenom bleve det möjligt

att verkställa rättvisande jämförelse mellan olika förslag att fördela

den samlade skattebördan. Då resultatet av utredningens arbete framlägges

torde det sålunda bli möjligt att närmare bedöma de praktiska möjligheterna

för en skattenedsättning.

Med anledning av det i de likalydande motionerna I: 275 och II: 361 framställda

yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan, att Kungl.

Maj:t ville uppdraga åt 1949 års skatteutredning att utarbeta ett system,

som innebure ett väsentligt lägre skattetryck än det som de genom inflationen

skärpta skatteskalorna medfört, vill utskottet meddela, att utskottet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

under hand inhämtat, att inom skatteutredningen pågå undersökningar,

vilka just ta sikte på att klarlägga de förändringar i skattetrycket i olika

inkomstskikt, som ägt rum genom penningvärdeförsämringen. Med hänsyn

härtill torde det icke vara erforderligt att riksdagen i särskild skrivelse

hemställer om utredning i detta avseende. Att redan nu vidtaga ändringar

i skatteskalorna, såsom påyrkats i motionen II: 196, kan utskottet icke

tillstyrka.

De sist behandlade motionerna ha närmast tagit sikte på den allmänna

skattelindring, som skulle erhållas genom en revision av gällande skatteskalor.

Åtgärder av mera begränsad omfattning för att uppmuntra till ökat

sparande och ökad arbetsinsats ha ifrågasatts i de likalydande motionerna

I: 91 och II: 117 samt i de likalydande motionerna I: 90 och II: 120. I de båda

förstnämnda motionerna har sålunda hemställts om utredning rörande befrielse

från skatteplikt för vissa inkomster av sparmedel. Av motiveringen i

motionerna framgår, att motionärerna närmast åsyfta skattebefrielse för

inkomst av kapital, som placerats i postsparbanken, sparbank eller annan

bankinrättning. I motionerna 1: 90 och II: 120 har ifrågasatts, huruvida icke

den inkomst, som härflyter från övertidsarbete skulle kunna beskattas lindrigare

än annan inkomst.

Med anledning av dessa yrkanden får utskottet erinra om att innevarande

års riksdag på hemställan av bankoutskottet (utlåtande nr 12) beslutat

att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville taga under

övervägande möjligheterna att genomföra åtgärder för uppmuntran av det

frivilliga och enskilda sparandet och för riksdagen — om möjligt redan

under innevarande riksdags höstsession — framlägga de förslag, vartill

dessa överväganden kunna föranleda. I berörda utlåtande hade bankoutskottet

bl. a. erinrat om att i till utskottet hänvisade motioner framhållits,

att det borde tagas under övervägande, huruvida det icke skulle vara en

sparfrämjande åtgärd att ge löntagare lägre skatt på övertidsarbete. Vidare

hade i motionerna nämnts, att möjligheten att befria inkomsten av sparmedel

intill visst belopp från skatt borde undersökas. Det torde sålunda

få förutsättas att vid den av riksdagen begärda utredningen även de i motionerna

I: 90 och II: 120 samt I: 91 och II: 117 framförda förslagen bliva

omprövade.

Undtr åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 90 av herrar Sunne och

Söderquist samt II: 120 av herr Sjölin m. fl. om utredning

rörande lindrigare beskattning av merinkomst, som härflyter

från övertidsarbete,

2) de likalydande motionerna I: 91 av herr Weiland

m. fl. och II: 117 av herr Swedberg in. fl. om utredning rörande

befrielse från skatteplikt för vissa inkomster av sparmedel,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

11

3) de likalydande motionerna I: 275 av herr Lindblom

in. fl. och II: 361 av herr Ohlin m. fl. om åstadkommande

av lättnad i det nuvarande genom inflationen skärpta skattetrycket

å inkomst, förmögenhet och arv, samt

4) motionen II: 196 av herr Pettersson i Er sbacken angående

ändring av gällande skatteskalor för förmögenhetsoch

kvarlåtenskapsskatten,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Gustaf Elofsson,

Velander, Falk, Niklasson, Einar Eriksson, Rune Johansson, Ebbe Ohlsson

och Spetz samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i

Skedsbygd, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp,

Sjölin, Gunnarsson, Kärrlander och Henriksson.

Reservation

av herrar Velander och Ebbe Ohlsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.