Betänkande i anledning av väckt motion om åtgärder i sgfte att med inkomstskatteeftergift införa ett skattestopp från den 1 januari 1952.
1951-05-04 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1951:44, Betänkande i anledning av väckt motion om åtgärder i sgfte att med inkomstskatteeftergift införa ett skattestopp från den 1 januari 1952.
Dokumentets text
12
Bevillningsutskottets betänkande nr H.
Nr 44.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om åtgärder i sgfte att med inkomstskatteeftergift
införa ett skattestopp från den 1 januari 1952.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion II:
82, av herr Adolfsson har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning i syfte att till höstriksdagen
1951 framlägga ett förslag till åtgärder i syfte att med inkomstskatteeftergift
införa ett skattestopp från den 1 januari 1952».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
I den förevarande motionen har anförts bl. a., att en av våra viktigaste
uppgifter just nu och under en avsevärd tid framåt vore att återställa svenska
kronans anseende och värde inom och utom landet. I nuvarande läge vore
det också angeläget att öka produktionen och därigenom också nationalinkomsten.
Om detta skulle bli möjligt fordrades det dock, att de produktionshöjande
faktorerna stimulerades genom att vinsten av produktionsökningen
i största möjliga utsträckning stannade hos företagarna och arbetstagarna
liksom hos det riskvilliga kapitalet. De höga skattesatserna
och många skatteformerna hade medfört ett skattetänkande, som på ett
skrämmande sätt påverkat svenska folkets ekonomiska handlande. De höga
skattesatserna hade i hög grad motverkat sparandet. Det svenska folket
hade förlorat tron på sparsamhetens välsignelse. En väg ur eländet,
som tilltoge med varje dag, hade angivits vara ett ökat sparande, vilket
vitsordades av alla. Man hade redan diskuterat tvångssparande i en eller
annan form. Några utarbetade förslag hade dock icke framlagts. Fråga
vore dock om statsmakterna icke borde på ett eller annat sätt stimulera
till nysparande, dock givetvis under förutsättning att den ekonomiska politiken
bedreves i den riktningen, att förtroendet för penningvärdet kunde
återställas. Om detta kunde ske, vore det lämpligt att undantaga från inkomstskatten
det nysparande, som skedde under de närmaste beskattningsåren.
Motionären ville därför föreslå något som han ville kalla skattestopp
för att på så sätt stimulera det frivilliga sparandet. Detta skulle då också
bli ett inflationsstopp. Detta skattestopp skulle innebära, att stat, landsting
och kommuner finge försöka klara sig med ungefär samma skatteun
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 44.
13
derlag och samma inkomster efter den 1 januari 1952, som de hade 1951,
och för att stimulera produktionen och sparandet skulle då för de enskilda
detta innebära, att av den merinkomst, som man kunde uppnå på grund
av ökad arbetsinsats, mera övertidsarbete, bättre skött företag o. s. v., den
del som sparades bleve skattefri.
Utskottet. I den föreliggande motionen har hemställts om skrivelse till
Kungl. Maj :t med begäran om utredning angående åtgärder i syfte att med
inkomstskatteeftergift införa skattestopp från den 1 januari 1952. I motionen
framhålles att skattestoppet skulle innebära att stat, landsting och
kommuner finge försöka klara sig med ungefär samma skatteunderlag och
samma inkomster efter den 1 januari 1952, som de hade 1951.
I den mån syftet med motionen är att söka åstadkomma en begränsning
av de offentliga utgifterna, vill utskottet för sin del gärna understryka angelägenheten
av att en sådan begränsning kommer till stånd. Att binda staten,
landstingen och kommunerna vid ett visst skatteunderlag kan dock icke
komma i fråga. Detta skulle ju bl. a. innebära att automatiska eller eljest
oundgängligen nödvändiga utgiftsstegringar — t. ex. i form av ökade försvarsutgifter
eller utgifter föranledda av löneökningar för statens, landstingens
och kommunernas anställda — komme att med hela sin tyngd drabba
sådana inkomsttagare, vilka icke kunnat förbättra sina inkomster efter
den 1 januari 1952, medan inkomsttagare, som ökat sina inkomster efter
nämnda dag skulle erhålla en icke obetydlig skattelättnad. Att en skattelindring
icke kan genomföras efter sådana linjer torde vara uppenbart. Utskottet
avstyrker sålunda bifall till motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 82 av herr Adolfsson om åtgärder i syfte
att med inkomstskatteeftergift införa ett skattestopp från
den 1 januari 1952 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 maj 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 43.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.