Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november 191b

1951-02-08 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:5, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november 191b

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

1

Nr 5.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad

lydelse av 3 § förordningen den 19 november 191b

(nr 383) angående stämpelavgiften.

I en den 19 januari 1951 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 41, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november 1914 (nr

383) angående stämpelavgiften.

Rörande författningsförslagets lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till

propositionen (s. 2).

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Enligt passkungörelsen den 31 maj 1940 må inom riket pass åt svensk

medborgare för utrikes resa utfärdas av ministern för utrikes ärendena

samt vidare av länsstyrelse och i vissa städer av poliskammare; i vissa

fall kan magistrat förordnas att i stället för länsstyrelse vara passmyndighet.

Enligt 3 § förordningen angående stämpelavgiften skall stämpelavgift för

resepass till utrikes orter utgå med två kronor för resa till Finland, Danmark

eller Norge (s. k. nordiska pass) och med fyra kronor för resa till

annat land (s. k. internationella pass). Pass för invånare i Torneå fögderi

för resa till Uleåborgs län i Finland är dock stämpelbelagt endast om det

utfärdas i utrikesdepartementet; stämpeln utgör då två kronor.

För resepassen erläggas vidare lösenavgifter enligt § 3 i förordningen

den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen. Lösenavgiften utgör

— här bortses från de nyss nämnda passen för invånare i Torneå fögderi

— för nordiska och internationella pass två respektive tre kronor, då

de utfärdas i utrikesdepartementet, samt en krona respektive två kronor i

övrigt. Härtill kommer visst tillägg, då översättning av passtexten begäres.

Den sammanlagda grundavgiften för de vanliga passen, d. v. s. de av

länsstyrelser och poliskammare utfärdade, uppgår sålunda till tre kronor

för nordiska pass och sex kronor för internationella pass.

Enligt från chefen för statens kriminaltekniska anstalt införskaffade uppgifter

hade under 1949 cirka 225 000 pass utställts i landet, varav cirka

26 000 av poliskammare; av totalantalet torde endast en mindre del ha varit

nordiska pass.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 5.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

Departementschefen har till stöd för det i propositionen framlagda förslaget

anfört följande:

»De nu gällande stämpelavgifterna för resepass ha icke ändrats sedan

1920-talet. Då passen som regel utfärdas att gälla förhållandevis lång tid,

fem år, måste kostnaden för dem anses vara mycket måttlig. Såsom angivits

i det föregående variera passavgifterna i andra länder åtskilligt. Några länder

ha en lägre avgift än Sverige, men i en del länder är den betydligt högre.

Med hänsyn till den allmänna pris- och kostnadsutvecklingen synes det

vara rimligt att höja de nuvarande avgifterna. En höjning med två kronor

för de nordiska och fyra kronor för de internationella passen, varigenom

den sammanlagda grundkostnaden för de vanliga passen skulle stiga till

fem respektive tio kronor, kan icke sägas innebära någon nämnvärd belastning

för de resande till utlandet. För staten skulle den medföra ett visst

inkomsttillskott, troligen icke understigande en halv miljon kronor.

Jag förordar sålunda att en dylik höjning genomföres, lämpligen på så

sätt att stämpelavgiften enligt 1914 års stämpelförordning bestämmes till

fyra respektive åtta kronor. Någon ändring av undantagsbestämmelsen för

invånarna i Torneå fögderi ifrågasättes däremot icke. Höjningen bör träda

i kraft redan den 1 mars 1951.»

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj :ts förslag, får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 41, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Stockholm den 8 februari 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heiiman, Gustaf Elof sson, Franzon,

Velander, Falk, Ramberg, Niklasson, Einar Eriksson, Ebbe Ohlsson och

Spetz; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i

Skedsbygd, Orgård, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Olofsson,

Sjölin, Allard och Strandh.

517194. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:28 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 51 § lagen den 15 juni 1935 a1 i texten