Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i stadgan den 21 februari 1941

1951-05-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:56, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i stadgan den 21 februari 1941

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

1

Nr 56.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag angående ändring i

stadgan den 21 februari 1941 (nr 98) om ersättning

för riksdagsmannauppdragets fullgörande, m. m., såvitt

propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 16 mars 1951 dagtecknad proposition, nr 132, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag angående ändring i stadgan den 21 februari 1941 (nr 98) om ersättning

för riksdagsmannauppdragets fullgörande; och

2) lag om ändrad lydelse av 33 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må anmärkas följande.

I propositionen föreslås att årsarvodet för riksdagsmän med faktisk bosättning

å riksdagsorten eller så nära denna att nattvilan regelmässigt kan

tillbringas i hemmet skall fastställas till 9 000 kronor samt för övriga riksdagsmän

till 12 000 kronor. Av det högre arvodet skola två tredjedelar vara

avdragsgilla vid taxering, medan för det lägre arvodet avdrag medgives för

halva beloppet.

Propositionen har hänvisats, såvitt angår förslaget till lag om ändrad

lydelse av 33 § kommunalskattelagen, till bevillningsutskottet och i övrigt

till konstitutionsutskottet.

Det ovannämnda under 2) upptagna författningsförslaget är av följande

lydelse:

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 33 § kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 33 § kommunalskattelagen den 28 september

1928* 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse, se 1950: 308.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 saml. Nr 56.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

33 §.

Från intäkt---— såsom intäkt.

Avdrag får--— tjänstens full
görande.

Har den —--- gäld avdragas.

Den, som åtnjuter arvode för deltagande

i riksdag, statsrevision eller

kyrkomöte å annan ort än där han

varit bosatt, äger såsom omkostnad

för uppdragets fullgörande avdraga

två tredjedelar av det belopp, varmed

nämnda arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

Från intäkt — ---såsom intäkt.

Avdrag får---tjänstens full
görande.

Har den---gäld avdragas.

Riksdagsman, som enligt 1 § stadgan

om ersättning för riksdagsmannauppdragets

fullgörandei åtnjutit

det i nämnda paragraf angivna högre

arvodet, äger såsom omkostnad för

uppdragets fullgörande avdraga två

tredjedelar av uppburet arvode, medan

riksdagsman, som åtnjutit det i

samma paragraf angivna lägre arvodet,

är berättigad såsom omkostnad

avdraga hälften av det uppburna beloppet.

,

Den, som åtnjutit arvode för deltagande

i statsrevision eller kyrkomöte

å annan ort än där han varit

bosatt, äger såsom omkostnad för

uppdragets fullgörande avdraga två

tredjedelar av det belopp, varmed

nämnda arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling; dock

att äldre bestämmelser fortfarande

skola gälla i fråga om 1951 års taxering

samt i fråga om eftertaxering

för år 1951 eller tidigare år.

I de i anledning av förevarande proposition väckta likalydande motionerna

1: 380 av herr Axel Andersson och II: 498 av herr Nihlfors m. fl. bär

hemställts, »att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i proposition

nr 132 måtte

1. fastställa arvodet för riksdagsmannauppdragets fullgörande till 13 800

kronor för år, därest riksdagsmannen är bosatt å annan ort än där riksdagen

hålles och bosättningsorten är så belägen att riksdagsmannen icke utan 1

1 Senaste lydelse, se 1951:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

avsevärd olägenhet kan under den tid riksdagsarbetet pågår regelmässigt

tillbringa nattvilan å denna ort, samt till 10 380 kronor för år i övriga fall,

att utbetalas med 1 150 kronor respektive 865 kronor per månad;

2. besluta, att hälften av det högre arvodet och 1 000 kronor av det lägre

skall såsom traktamentsersättning vara avdragsgill vid deklaration, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderliga ändringar i lagtexten».

Motionerna ha hänvisats, såvitt de angå förslaget till lag om ändrad lydelse

av 33 § kommunalskattelagen, till bevillningsutskottet och i övrigt till

konstitutionsutskottet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, såvitt de behandlas i detta betänkande, får utskottet hänvisa till

motionen II: 498.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

I § 23 riksdagsordningen föreskrives, att ledamot av riksdagen äger av

statsmedel åtnjuta arvode och reseersättning samt att närmare bestämmelser

härom meddelas i en av Konungen och riksdagen samfällt beslutad

stadga.

Dessa bestämmelser återfinnas i stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets

fullgörande den 21 februari 1941 (nr 98), som i nuvarande

lydelse innehåller i huvudsak följande.

Riksdagsman åtnjuter arvode från och med den dag, då han tager plats

i riksdagen till och med den dag, då riksdagsmannauppdraget upphör. Arvode

utgår med ett belopp motsvarande 6 650 kronor för år, om riksdagsmannen

är bosatt å ort där riksdag hålles, samt eljest med belopp motsvarande

8 866 kronor för år.

Blir riksdagsman förhindrad deltaga i riksdagsgöromålen, skall han för

tid, varmed frånvaron i en följd överstiger trettio dagar, vidkännas avdrag

å arvodet med en fjärdedel av vad eljest skolat utbetalas under samma tid.

Har ett år förflutit, sedan riksdagsman sist deltog i riksdagsarbetet, skall

därefter, intill dess han åter intager sin plats i riksdagen, intet arvode utgå.

Riksdagsman skall i de fall, då han enligt bestämmelserna i stadgan kan

komma i åtnjutande av pension, å arvodet vidkännas avdrag med 221 kronor

för år.

Riksdagsman, som tillhört riksdagen minst åtta år före fyllda 65 år, äger

rätt till pension. Pension utgör i regel för den, som tillhört riksdagen åtta

år före fyllda 65 år, 1 188 kronor för år och för den, som tillhört riksdagen

tjugu år eller längre tid före nämnda ålder, 3 636 kronor för år. För varje

år utöver åtta ökas pensionen med 204 kronor, intill dess nämnda högsta

pensionsbelopp uppnåtts. Uppbär den, som åtnjuter pension på grund av

riksdagsmannauppdrag, tillika lön eller tjänstepension på grund av anställning

i allmän tjänst, skall, så länge sådan annan förmån åtnjutes, förstnämnda

pension i viss ordning minskas.

Riksdagsman äger på det allmännas bekostnad företaga resor å statliga

och enskilda järnvägar samt i vissa fall med annat färdmedel.

Kamrarnas talmän erhålla representationsbidrag med 5 000 kronor för år.

Ledamot eller suppleant av utrikesnämnden åtnjuter under tid, då riksdagen

ej håller session, dels ersättning för kostnaden för resa till och från

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

sammanträde med nämnden, dels ock traktamentsersättning för varje sammanträdesdag

med 25 kronor, om ledamoten eller suppleanten är bosatt å

ort där nämnden sammanträder, samt eljest med 50 kronor.

Arvode utbetalas under envar av månaderna januari—juni med 750 kronor

till riksdagsman, som är bosatt å ort där riksdag hålles, samt eljest

med 1 000 kronor. Återstoden av arvodet utbetalas med lika belopp under

envar av månaderna oktober—december.

Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott.

Enligt 33 § kommunalskattelagen äger den, som åtnjuter arvode för deltagande

i riksdag å annan ort än där han är bosatt, såsom omkostnad för

uppdragets fullgörande avdraga två tredjedelar av nämnda arvode.

I propositionen har lämnats en redogörelse för tidigare förslag rörande

ändrade ersättningsgrunder (prop. s. 7—10).

Rörande vad departementschefen anfört som motivering för de i propositionen

framlagda förslagen, såvitt de behandlas i detta betänkande, tillåter

sig utskottet hänvisa till propositionen (s. 11—12).

Utskottet. 1 propositionen föreslås ändrade bestämmelser såväl rörande

storleken av riksdagsmännens årsarvode (1 § stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets

fullgörande) som rörande avdragsrätten vid inkomsttaxeringen

för omkostnader för uppdragets fullgörande (33 § kommunalskattelagen).

Vidare föreslås ändrade bestämmelser rörande arvodets differentiering

i ett högre och ett lägre arvode. Propositionen har hänvisats,

såvitt angår skatteavdragsbestämmelserna, till bevillningsutskottet och i övrigt

till konstitutionsutskottet. Vid ärendets behandling har samråd mellan

utskotten ägt rum.

Propositionsförslaget innebär att årsarvodet för riksdagsmän med faktisk

bosättning å riksdagsorten eller så nära denna att nattvilan regelmässigt kan

tillbringas i hemmet skall fastställas till 9 000 kronor samt för övriga riksdagsmän

till 12 000 kronor. Av det högre arvodet föreslås två tredjedelar

skola vara avdragsgilla, medan beträffande det lägre arvodet avdrag föreslås

skola medgivas för halva beloppet.

I sitt utlåtande (nr 24) i anledning av förevarande proposition har konstitutionsutskottet

förklarat, att utskottet intet har att erinra mot de i propositionen

föreslagna arvodesbeloppen under förutsättning att av det högre

arvodet två tredjedelar och av det lägre en tredjedel skall vara avdragsgill

vid inkomsttaxeringen. I fråga om sättet för arvodenas differentiering förordar

konstitutionsutskottet bl. a. att mantalsskrivningen liksom hittills

skall vara avgörande.

Bevillningsutskottet kan för sin del tillstyrka förslaget om att riksdagsman,

som åtnjutit det högre arvodet, skall äga vid inkomsttaxeringen såsom

omkostnad för uppdragets fullgörande avdraga två tredjedelar av arvodet.

I likhet med konstitutionsutskottet anser bevillningsutskottet det innebära

en riktigare avvägning att bestämma avdragsbeloppet för de riksdagsmän,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

som uppbära det lägre arvodet, till en tredjedel av arvodet i stället för till

hälften såsom föreslagits i propositionen. Utskottet förordar sålunda propositionsförslaget

med den ändringen, att av det lägre arvodet endast en tredjedel

skall vara avdragsgill. Härigenom har utskottet även tagit ställning till

det i motionerna I: 380 och II: 498 framställda yrkandet.

På sätt departementschefen anfört böra avdragsbestämmelserna i kommunalskattelagen

så utformas, att någon prövning av bosättningsförhållandena

icke behöver verkställas av beskattningsmyndigheterna. Det avgörande

för avdragsrättens storlek bör sålunda vara om riksdagsmannen uppburit

det högre eller det lägre arvodet.

Enligt gällande lydelse av 6 § arvodesstadgan utbetalas det nuvarande

högre årsarvodet under envar av månaderna januari—juni med 1 000 kronor

samt det lägre med 750 kronor. Återstoden av arvodet utbetalas med lika

belopp under envar av månaderna oktober—december. Enligt den av konstitutionsutskottet

föreslagna lydelsen av paragrafen skall det nya högre årsarvodet

utbetalas med 1 000 kronor och det lägre med 750 kronor för månad.

I anledning härav föreslår konstitutionsutskottet den övergångsbestämmelsen,

att därest riksdagsman under tiden den 1 januari—den 30 juni 1951

uppburit arvode med högre belopp än som jämlikt nya lydelsen av 1 § andra

stycket skolat tillkomma honom för samma tid, må överskjutande belopp

ej återkrävas eller avräknas mot honom för tiden den 1 juli—den 31 december

1951 jämlikt arvodesstadgan i dess nya lydelse tillkommande arvode

eller pension. Bevillningsutskottet har övervägt, huruvida den sålunda föreslagna

övergångsbestämmelsen borde föranleda, att riksdagsmän, som jämlikt

de nya arvodesbestämmelserna skola uppbära endast det lägre arvodet

— 9 000 kronor — men som under år 1951 komma att övergångsvis uppbära

ett högre belopp, skola vara berättigade att vid 1952 års taxering åtnjuta

omkostnadsavdrag med mer än en tredjedel av beloppet 9 000 kronor. Utskottet

har likväl icke funnit tillräckliga skäl att föreslå en bestämmelse av

denna innebörd. Utskottets ställningstagande till denna fråga föranleder ett

förtydligande tillägg till den i propositionen föreslagna övergångsbestämmelsen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl Maj :ts

förevarande proposition -—- såvitt densamma hänvisats till

bevillningsutskottet — icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas, för sin del antaga följande, såsom utskottets förslag

betecknade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 33 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 33 § kommunalskattelagen den 28 september

19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Kungl. Maj:ts förslag:

33

Från intäkt---såsom intäkt.

Avdrag får--- — tjänstens full
görande.

Har den---gäld avdragas.

Riksdagsman, som enligt 1 § stadgan

om ersättning för riksdagsmannauppdragets

fullgörande2 åtnjutit

det i nämnda paragraf angivna högre

arvodet, äger såsom omkostnad för

uppdragets fullgörande avdraga två

tredjedelar av uppburet arvode, medan

riksdagsman, som åtnjutit det i

samma paragraf angivna lägre arvodet,

är berättigad såsom omkostnad

avdraga hälften av det uppburna beloppet.

Utskottets förslag:

§•

Från intäkt---såsom intäkt.

Avdrag får--— tjänstens full
görande.

Har den---gäld avdragas.

Riksdagsman, som enligt 1 § stadgan

om ersättning för riksdagsmannauppdragets

fullgörande2 åtnjutit

det i nämnda paragraf angivna högre

arvodet, äger såsom omkostnad för

uppdragets fullgörande avdraga två

tredjedelar av uppburet arvode, medan

riksdagsman, som åtnjutit det i

samma paragraf angivna lägre arvodet,

är berättigad såsom omkostnad

avdraga en tredjedel av det uppburna

beloppet.

Den, som åtnjutit arvode för deltagande i statsrevision eller kyrkomöte

å annan ort än där han varit bosatt, äger såsom omkostnad för uppdragets

fullgörande avdraga två tredjedelar av det belopp, varmed nämnda

arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPP§*ft utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att

äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1951 års taxering

samt i fråga om eftertaxering för år 1951 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse, se 1950: 308.

2 Senaste lydelse, se 1951:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

7

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Har riksdagsman, som äger åtnjuta

det lägre arvodet, jämlikt övergångsbestämmelserna

till lagen den

1951 (nr ) angående ändring

i stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets

fullgörande under

år 1951 uppburit arvode med högre

belopp än som jämlikt nya lydelsen

av 1 § andra stycket nämnda stadga

skolat tillkomma honom för samma

tid, må avdrag vid 1952 års taxering

likväl icke medgivas med högre belopp

än en tredjedel av det i sistnämnda

paragraf angivna lägre arvodet.

B) att de likalydande motionerna 1:380 av herr Axel

Andersson och II: 498 av herr Nihlfors m. fl., såvitt motionerna

hänvisats till bevillningsutskottet, måtte — i den

mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt — av riksdagen lämnas utan

åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson*,

Velander, Ramberg, Niklasson, Wehtje*, Einar Eriksson*, Rune Johansson*

och Spetz samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund*, Jonsson

i Skedsbygd, Orgård*, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Persson

i Svensköp*, Gunnarsson, Strandh och Kärrlander.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i stadgan den 21 februari 1941 a1 i texten