Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1951-11-13 · 61 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 61 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:62, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

1

Nr 62.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. m.,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 30 mars 1951 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 170, har Kungl Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning angående upphävande av förordningen den 23 maj 1947

(nr 210)om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation

m. m.; samt

3) förordning angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här nämnas följande.

I syfte att vinna en mjukare övergång mellan full skatteplikt och full

skattefrihet i fråga om realisationsvinster föreslås, att beskattning därav

skall ske enligt en fallande skala med bibehållande i princip av gällande

tidsgränser för skatteplikt. Vinsten föreslås sålunda skola beskattas i sin

helhet, om viss kortare tid förflutit mellan förvärv och avyttring, och därefter

till allt mindre del ju närmare periodens slut avyttringen sker.

Beträffande strömfall eller rättighet till vattenkraft föreslås utsträckning

av tidsgränsen för skatteplikt, så att skatteplikt för realisationsvinst skall

föreligga, därest avyttring sker inom femton år från förvärvet. Även beträffande

dylika vinster föreslås beskattning skola ske efter en reducerande skala.

Enligt gällande bestämmelser grunda vissa fång icke skatteplikt för realisationsvinst.

I fråga om förvärv genom gåva föreslås nu den ändringen, att

om någon avyttrat egendom, som han erhållit i gåva av make eller skyldeman,

skall frågan huruvida och i vad mån skattepliktig realisationsvinst

skall anses föreligga bedömas med hänsyn till givarens fång. Vidare föreslås

en ändring beträffande de fall, som regleras i punkt 3 av anvisningarna till

35 § kommunalskattelagen. Enligt nämnda bestämmelse grunda förvärv genom

bodelning icke skatteplikt i fråga om realisationsvinst, såvida icke vid

bodelningen egendom tillägges samma make, som ursprungligen förvärvat

den genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. I propositionen föreslås,

att skattefriheten skall begränsas till sådana fall, då skattskyldig vid bodel
1

Bihnng till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 62.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

ning i anledning av makes död erhållit egendom, som icke av den skattskyldige

själv ursprungligen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång. En mot dessa ändringar korresponderande ändring föreslås i punkt 4

av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen i fråga om vilket fång, som

skall vara avgörande för beräkning av skogs ingångsvärde.

I fråga om beräkningen av realisationsförluster och dess återverkningar

på beskattningen föreslås, att motsvarande regler skola tillämpas som föreslagits

beträffande beräkning av realisationsvinst. Avdrag för realisationsförlust

skall sålunda medgivas efter samma reducerande skala, som föreslagits

beträffande beskattning av realisationsvinst.

I syfte att underlätta införandet av de föreslagna uppmjukningarna av

realisationsvinstbeskattningen och samtidigt undanröja den inadvertensen,

att intäkt vid försäljning av maskiner och inventarier i förvärvskällan rörelse

skall behandlas efter olika regler, beroende på om säljaren är sådan

skattskyldig, som avses i punkt 4 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen,

eller icke, föreslås att intäkt vid avyttring av dylika tillgångar i

fortsättningen alltid skall i sin helhet anses utgöra intäkt av rörelse.

Vidare föreslås att ersättning vid avyttring av värde av goodwills natur,

som för närvarande beskattas enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning,

för framtiden skall hänföras till intäkt av rörelse. I samband därmed

föreslås införande av generella bestämmelser för rätt till avdrag för avskrivning

å dylik tillgångs anskaffningsvärde.

I syfte att möjliggöra skattelindring beträffande s. k. ackumulerad inkomst

föreslås särskilda bestämmelser angående beräkning av skatt till staten

å dylik inkomst. Med ackumulerad inkomst förstås därvid intäkt, vilken

åtnjutits under ett beskattningsår, men som hänför sig till minst två beskattningsår.

Principen för den föreslagna särskilda skatteberäkningen är,

att statlig inkomstskatt icke skall utgå med högre belopp än som skulle ha

utgått, om de i den ackumulerade inkomsten ingående intäkterna tagits till

beskattning de år, under vilka de intjänats eller å vilka de eljest belöpa.

Särskild skatteberäkning skall i princip kunna komma i fråga vid all slags

ackumulerad inkomst, men av praktiska skäl föreslås dock vissa begränsningar.

De ovannämnda författningsförslagen äro av följande lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

3

1) Förslag

tiU

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att punkt 3 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skall upphöra att gälla och att 35 § samt

52 § 1 mom. ävensom anvisningarna till 21 § punkt 2, 22 § punkt 4, 28 §

punkt 1, 29 § punkterna 3 d, 5 och 10, 35 § punkterna 1—2 och 36 § punkt

2 nämnda lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt i det följande angives.

Nuvarande lydelse:

35 §.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

hänföres intäkt, som

skattskyldig haft av annan förvärvskälla

än förut nämnts och som ej

heller härflutit av kapital. Hit räknas

således dels vinst å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom,

som förvärvats genom köp, byte

eller därmed jämförligt fång och

varit i den skattskyldiges ägo, om

det är fastighet, under mindre än tio

år och eljest under mindre än fem

år (realisationsvinst), ävensom lotterivinst,

därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels intäkt genom tillfälligt bedriven

vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller

därmed jämförlig verksamhet, intäkt

av tillfälligt uppdrag, såsom

uppdrag att förrätta bouppteckning,

arvskifte, auktion, besiktning, värdering,

skogsräkning, ävensom intäkt

av annan därmed jämförlig inkomstgivande

verksamhet av tillfällig na
-

Föreslagen lydelse:

35 §.

1 mom. Till intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet hänföres intäkt,

som skattskyldig haft av annan förvärvskälla

än förut nämnts och som

ej heller härflutit av kapital.

2 mom. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas, i den omfattning nedan

sägs, vinst å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom,

som förvärvats genom köp, byte- eller

därmed jämförligt fång och varit

i den skattskyldiges ägo under

nedan angiven tid (realisationsvinst).

Har egendom, som skattskyldig erhållit

såsom gåva av make eller skyldeman,

av givaren förvärvats genom

fång, som ovan sägs, skall frågan om

och i vad mån skattepliktig realisationsvinst

skall anses föreligga bedömas

med hänsyn till sistnämnda

fång. Motsvarande skall gälla om

make vid bodelning i anledning av

andra makens död erhållit egendom,

1 Senaste lydelse av 35 § se 1948: 46, av 52 § 1 mom. se 1960: 252, av anvisningarna till 22 §

punkt 4 se 1950:588 och 1951: 4H8, av anvisningarna till 28 § punkt 1, till 29 § punkt 5 och

till 35 § punkt 1 se 1938:368, av anvisningarna till 29 § punkt 3 d se 1947:575 samt av anvisningarna

till 36 § punkt 2 se 1945: 408.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse:

tur, dels ock intäkt genom restitution,

avkortning eller avskrivning av

sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående pensionsavgift enligt

lagen om folkpensionering, för vilken

avdrag av den skattskyldige åtnjutits

vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse:

som förstnämnde make före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet

förvärvat genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång, eller om

make vid bodelning av annan anledning

än andra makens död erhållit

egendom, som någondera maken före

äktenskapets ingående eller under

äktenskapet förvärvat genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång.

Såsom skattepliktig realisationsvinst

skall, med i 3 och 4 mom. angivna

undantag, räknas

a) d å fråga är om vinst

genom avyttring av

fast egendom:

om egendomen innehafts

mindre än 7 är.......... 100 % av vinsten

7 dr men mindre än 8 år 75 % > >

8 > > > > 9 » 50 % » >

9 t > > > 70 > 25 % -t »

b) då fråga är om vinst

genom avyttring av

lös egendom:

om egendomen innehafts

mindre än 2 är........ 100 % av vinsten

2 är men mindre än 3 är 75 % t >

3 > > » > 4 > 50 % > >

4 > > » > 5 » 25 % » »

Vad ovan sagts beträffande fast

egendom skall även äga tillämpning

å tomträtt.

3 mom. Såsom skattepliktig realisationsvinst

vid avyttring av strömfall

eller rättighet till vattenkraft

skall räknas:

om egendomen innehafts

mindre än 12 år..........100 % av vinsten

12 är men mindre än 13 år 75 % > »

13 > > > > 14 i 50 % > »

14 > » » > 75 » 25 % > >

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

4 mom. Vinst, som uppkommit

genom att fast eller lös egendom tagits

i anspråk genom expropriation

eller liknande förfarande eller eljest

avyttrats under sådana förhållanden,

att tvångsförsäljning som nyss sagts

måste anses vara för handen, är

icke i något fall att anse som skattepliktig

realisationsvinst, dock att

skatteplikt enligt eljest gällande regler

föreligger därest det skäligen kan

antagas, att avyttringen skulle ägt

rum även om tvång icke förelegat.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning beträffande realisationsvinst

vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet för

obegränsad tid mot engångsersättning.

5 mom. Till intäkt som i

1 mom. avses räknas jämväl

dels lotterivinst, därest densamma

icke jämlikt 19 § är frikallad

från beskattning, dels intäkt genom

tillfälligt bedriven vetenskaplig,

litterär, konstnärlig eller därmed

jämförlig verksamhet, intäkt av tillfälligt

uppdrag, såsom uppdrag att

förrätta bouppteckning, arvskifte,

auktion, besiktning, värdering, skogsräkning,

ävensom intäkt av annan

därmed jämförlig inkomstgivande

verksamhet av tillfällig natur, dels

ock intäkt genom restitution, avkortning

eller avskrivning av sådan

i slutlig eller tillkommande skatt ingående

pensionsavgift enligt lagen

om folkpensionering, för vilken avdrag

av den skattskyldige åtnjutits

vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse:

52 §.

1 mom. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras en var för sin inkomst samt

mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxering

avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom.

medgives, helt eller delvis ej kunnat

utnyttjas å den därtill närmast berättigade

makens skattepliktiga inkomst,

må bristen avräknas å den

andra makens inkomst i samma

kommun. Skatteplikt enligt 51 § bedömes

med hänsyn till båda makarnas

sammanlagda inkomst. Ortsavdrag

beräknas för makarna gemensamt

till belopp som i 48 § 2 mom.

andra stycket sägs. Den beskattningsbara

inkomsten beräknas likaledes

för makarna gemensamt och

skall i jämna tiotal kronor fördelas

å makarna efter förhållandet mellan

deras i kommunen taxerade inkomster.

Föreslagen lydelse:

52 §.

1 mom. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras en var för sin inkomst samt

mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxering

avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom.

medgives, helt eller delvis ej kunnat

utnyttjas å den därtill närmast berättigade

makens skattepliktiga inkomst,

må bristen avräknas å den

andra makens inkomst i samma kommun.

Underskott å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom,

som uppkommit för endera maken,

må avräknas från den andra makens

inkomst i samma kommun av förvärvskälla

av samma slag. Skatteplikt

enligt 51 § bedömes med hänsyn

till båda makarnas sammanlagda

inkomst. Ortsavdrag beräknas för

makarna gemensamt till belopp som

i 48 § 2 mom. andra stycket sägs.

Den beskattningsbara inkomsten beräknas

likaledes för makarna gemensamt

och skall i jämna tiotal kronor

fördelas å makarna efter förhållandet

mellan deras i kommunen taxerade

inkomster.

Anvisningar

till 21 §.

2. Till jordbruk — — — annat

jordbruk.

Såsom binäring--- — fastighe
tens

område.

Skogsbruk, varmed — — — till

jordbruk.

Under skogsbruk —---till rö
relse.

Har den,---rörelse föreligga.

till 21 §.

2. Till jordbruk ■— — — annat

jordbruk.

Såsom binäring — ---fastighe
tens

område.

Skogsbruk, varmed — — — till

jordbruk.

Under skogsbruk---— till rö
relse.

Har den, — ---rörelse föreligga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

7

Nuvarande lydelse:

till 22 §.

4. Hax skog--- — gällande in
gångsvärde.

Med skogs ingångsvärde förstås

det värde, varmed växande skog kan

anses hava ingått i fastighetens värde

vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade

fastigheten. Har egendom,

som make erhållit vid bodelning,

före äktenskapets ingående eller under

äktenskapet av maken förvärvats

genom köp eller byte eller därmed

jämförligt fång, skall i berörda

avseende sistnämnda fång vara avgörande.

Såsom fastighetens värde

är att anse vid köp den för fastigheten

erlagda köpeskillingen och vid

annat förvärv det belopp, efter vilket

stämpelplikten med avseende å fastighetsförvärvet

beräknats, eller,,

därest stämpelplikt för förvärvet icke

förelegat, det belopp, efter vilket

stämpelplikt skulle enligt eljest gällande

grunder beräknats, om stämpelplikt

förelegat. Skogens för ägaren

gällande ingångsvärde utgör det

sålunda beräknade ingångsvärdet

med avdrag för vad han må hava fått

avdraga vid tidigare taxeringar. Har

efter avverkning av skog eller upplåtelse

av avverkningsrätt den återstående

skogens värde nedgått un
-

F öre slag en lydelse:

Till intäkt av skogsbruk hänföres

icke intäkt genom avyttring av växande

skog i samband med avyttring

av marken, därest hela vinsten vid

fastighetsavyttringen enligt 35 § utgör

skattepliktig realisationsvinst.

Om dylik vinst däremot endast delvis

är skattepliktig enligt nämnda lagrum,

kan jämväl taxering såsom för

intäkt av skogsbruk äga rum (jfr

anvisningarna till 35 §).

till 22 §.

4. Har skog---gällande in
gångsvärde.

Med skogs ingångsvärde förstås

det värde, varmed växande skog kan

anses hava ingått i fastighetens värde

vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade

fastigheten. Har egendom,

som skattskyldig erhållit såsom gåva

av make eller skyldeman, av givaren

förvärvats genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång, skall i berörda

hänseende sistnämnda fång vara avgörande.

Motsvarande skall gälla,

om make vid bodelning i anledning

av andra makens död erhållit

egendom, som förstnämnde make före

äktenskapets ingående eller under

äktenskapet förvärvat genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång, eller

om make vid bodelning av annan

anledning än andra makens död

erhållit egendom, som någondera

maken före äktenskapets ingående

eller under äktenskapet förvärvat genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse:

der det för ägaren gällande ingångsvärdet,

får avdrag ske med det belopp,

varmed värdet sålunda minskats.

Med ingående---av ingångs
värdet.

Vare sig---ursprungliga in
gångsvärdet.

Är det--—- samma tid.

Om avdrag---av skogen.

Om moderbolag----för mo
derbolaget.

Exempel å —■ -— — ingående virkesförråd:
A.

försäljer — --erlagda köpe
skillingen.

Det för---- 10 200 kronor.

Exempel å —--i ingångs
värde:
B.

försäljer ---- 10 000 kro
nor.

Ingångsvärdet har---det ur
sprungliga.

Föreslagen lydelse:

Såsom fastighetens värde är att

anse vid köp den för fastigheten erlagda

köpeskillingen och vid annat

förvärv det belopp, efter vilket stämpelplikten

med avseende å fastighetsförvärvet

beräknats, eller, därest

stämpelplikt för förvärvet icke förelegat,

det belopp, efter vilket stämpelplikt

skulle enligt eljest gällande

grunder beräknats, om stämpelplikt

förelegat. Skogens för ägaren gällande

ingångsvärde utgör det sålunda

beräknade ingångsvärdet med avdrag

för vad han må hava fått avdraga

vid tidigare taxeringar. Har

efter avverkning av skog eller upplåtelse

av avverkningsrätt den återstående

skogens värde nedgått under

det för ägaren gällande ingångsvärdet,

får avdrag ske med det belopp,

varmed värdet sålunda minskats.

Med ingående---av ingångs
värdet.

Vare sig — -—- — ursprungliga ingångsvärdet.

Är det--— samma tid.

Om avdrag — — — av skogen.

Om moderbolag----för mo
derbolaget.

Exempel å---— ingående vir
kesförråd:
A.

försäljer----erlagda köpe
skillingen.

Det för----— 10 200 kronor.

Exempel å — — — i ingångsvärde:
B.

försäljer---- 10 000 kronor.

Ingångsvärdet har — — — det ursprungliga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

9

Nuvarande lydelse:

till 28 §.

Föreslagen lydelse:

till 28 §.

1. Till intäkt av rörelse hänföras 1. Till intäkt av rörelse hänföras

samtliga intäkter i penningar eller samtliga intäkter i penningar eller

varor, som influtit i rörelsen. Detta varor, som influtit i rörelsen. Detta

innebär, att intäkten skall vara av innebär, att intäkten skall vara av

sådan beskaffenhet, att den normalt sådan beskaffenhet, att den normalt

är att räkna med och ingår såsom är att räkna med och ingår såsom ett

ett led i den förvärvsverksamhet, led i den förvärvsverksamhet, varvarom

fråga är. Hit räknas alltså in- om fråga är. Hit räknas alltså inflyflytande

betalning för varor eller tande betalning för varor eller proprodukter,

som den skattskyldige dukter, som den skattskyldige för i

för i handel eller tillverkar, och gäl- handel eller tillverkar, och gäller detler

detta även för det fall, att rörel- ta även för det fall, att rörelseidkaseidkaren

vid överlåtelse av rörelsen ren vid överlåtelse av rörelsen till

till annan låter i överlåtelsen ingå be- annan låter i överlåtelsen inga befintliga

varor eller produkter. Den- fintliga varor eller produkter. Denna

na överlåtelse utgör då så att säga överlåtelse utgör då så att säga den

den sista affärshändelsen i hans ro- sista affärshändelsen i hans rörelse,

relse. Däremot räknas icke hit sa- Däremot räknas icke hit sadan indan

intäkt, som till den skattskyl- täkt, som till den skattskyldige kan

dige kan inflyta vid sidan av rörel- inflyta vid sidan av rörelsen eller

sen eller utanför vad som normalt utanför vad som normalt är att anär

att anse såsom driftinkomst, så- se såsom driftinkomst, såsom exemsom

exempelvis vid avyttring av per- pelvis vid avyttring av personlig lössonlig

lösegendom eller för stadigva- egendom eller för stadigvarande bruk

rande bruk i rörelsen avsedda fas- i rörelsen avsedda fastigheter eller

tigheter eller andra tillgångar — an- andra tillgångar — angående för sågående

för sådant bruk avsedda ma- dant bruk avsedda maskiner och

skiner och andra inventarier så ock andra inventarier så ock patenträtter

patenträtter och liknande tidsbe- och liknande tidsbegränsade rättiggränsade

rättigheter, se dock andra, heter ävensom rättigheter av goodtredje

och fjärde styckena här nedan ivills natur, se dock andra, tredje,

_ eller vid avyttring av rörelsen fjärde och femte styckena här nedan.

själv. Den intäkt, som erhålles ge- Den intäkt, som erhålles genom en

nom en dylik, oberoende av rörelsen dylik, oberoende av rörelsen verkverkställd

avyttring, skall tagas i he- ställd avyttring, skall tagas i betraktraktande

vid inkomstberäkningen tande vid inkomstberäkningen för

för förvärvskällan tillfällig förvärvs- förvärvskällan tillfällig förvärvsverkvcrksamhet

och bedömas efter de för samhet och bedömas efter de för

denna förvärvskälla stadgade grun- denna förvärvskälla stadgade grunder.

der.

Med avseende å intäkt vid avytt- Intäkt vid avyttring av för stadigring

av för stadigvarande bruk av- varande bruk avsedda maskiner och

sedda maskiner eller andra inventa- andra inventarier, vilka icke vid be
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse:

rier, vilka icke vid beräkning av

värdeminskningsavdrag hänföras till

byggnad (se punkt 7 av anvisningarna

till 29 §), skall gälla följande.

Är den skattskyldige aktiebolag, ekonomisk

förening, ömsesidigt försäkringsbolag

eller sparbank, skall intäkten

upptagas såsom intäkt av rörelse.

För annan skattskyldig skall

däremot intäkten upptagas såsom

intäkt av rörelse i den mån sådant

följer av punkt 3 d av anvisningarna

till 29 § men för övrigt såsom intäkt

av tillfällig förvärvsverksamhet, i

den mån enligt 35 § förutsättningarna

för skattepliktig realisationsvinst

föreligga.

Med avseende å avyttring av patenträtt

eller liknande tidsbegränsad

rättighet skall för såväl aktiebolag

och med dem likställda som andra

skattskyldiga den regel äga motsvarande

tillämpning som i sista punkten

av föregående stycke för andra

skattskyldiga än aktiebolag angivits

i fråga om maskiner m. m.

I enlighet med det anförda skall

en skattskyldig, som driver jordstyckningsrörelse

eller eljest idkar

handel med fastigheter, såsom intäkt

av rörelsen upptaga vad som influtit

vid försäljning av sådan fastighet

eller del därav, oberoende av sättet

för fastighetens förvärvande och tiden

för dess innehavande, varefter

frågan om och i vad mån nettointäkt

uppstått genom försäljningen

kommer att bero på resultatet av rörelsen

i dess helhet under beskattningsåret.

Om ett industriaktiebolag

avyttrar någon för den industriella

verksamheten avsedd fastighet, skall

Föreslagen lydelse:

räkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad (se punkt 7 av

anvisningarna till 29 §), hänföres till

intäkt av rörelse.

Vid avyttring av patenträtt eller

liknande tidsbegränsad rättighet skall

såsom intäkt av rörelse upptagas

vad som vid dylik avyttring må hava

återbekommits av belopp, för vilka

avdrag i beskattningsavseende åtnjutits;

i övrigt skall intäkten upptagas

såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån enligt

35 § förutsättningar för skattepliktig

realisationsvinst föreligga.

I enlighet med det anförda skall

en skattskyldig, som driver jordstyckningsrörelse

eller eljest idkar

handel med fastigheter, såsom intäkt

av rörelsen upptaga vad som influtit

vid försäljning av sådan fastighet

eller del därav, oberoende av

sättet för fastighetens förvärvande

och tiden för dess innehavande, varefter

frågan om och i vad mån nettointäkt

uppstått genom försäljningen

kommer att bero på resultatet av

rörelsen i dess helhet under beskattningsåret.

Om en skattskyldig, som

utövar industriell verksamhet, avyttrar

någon för denna verksamhet av
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

11

Nuvarande lydelse:

vad av försäljningssumman belöper

å sådana till fastigheten hörande

maskiner och andra inventarier, som

icke vid beräkning av vårdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad,

upptagas såsom intäkt av rörelse,

varemot återstående delen av försäljningssumman

skall upptagas såsom

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

därest de i 35 § angivna förutsättningarna

för skattepliktig realisationsvinst

föreligga. Är däremot

fråga om industriell verksamhet, som

utövas av enskild person, skall vid

avyttrande av någon för verksamheten

avsedd fastighet i allmänhet försäljningssumman

beskattas såsom

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

i den mån förutsättningarna för

skattepliktig realisationsvinst föreligga.

Avser i nu nämnt fall avyttringen

jämväl till fastigheten hörande

maskiner eller andra inventarier,

vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad,

skall jämlikt punkt 3 d av anvisningarna

till 29 § alltid såsom intäkt

av rörelse upptagas vad som vid

avyttringen återbekommits av de å

dem förut gjorda avskrivningarna,

medan försäljningsvinst i övrigt upptages

såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

i den mån förutsättningarna

för skattepliktig realisationsvinst

föreligga.

till 29 §.

3. d. Då tillgång, varom här är fråga,

avyttras eller såsom för rörelsen

obrukbar utrangeras, får avdrag ske

för vad som i beskattningsavseende

återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,

i den mån detta belopp överstiger

vad som influtit vid avyttring

av tillgängen, men skall å andra si
-

Föreslagen lydelse:

sedd fastighet, skall vad av försäljningssumman

belöper å sådana till

fastigheten hörande maskiner och

andra inventarier, vilka icke vid beräkning

av vårdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad, upptagas såsom

intäkt av rörelse, varemot återstående

delen av försäljningssumman

skall upptagas såsom intäkt av

tillfällig förvärvsverksamhet, därest

de i 35 § angivna förutsättningarna

för skattepliktig realisationsvinst föreligga.

Då skattskyldig, i samband med

överlåtelse av rörelse eller eljest, till

annan överlåter rättighet av goodwills

natur, såsom varumärke, firmanamn,

tidningstitel o. dyl., skall

såsom intäkt av rörelse upptagas

skillnaden mellan ersättningen för

rättigheten och vad som av rättighetens

anskaffningsvärde kvarstår

oavskrivet i beskattningshänseende

(jfr punkt 5 tredje stycket anvisningarna

till 29 §). Har rättighet av

goodwills natur förvärvats annorledes

än genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång, skall såsom anskaffningsvärde

för rättigheten anses det

belopp, som kvarstår i beskattningshänseende

oavskrivet för överlåtaren.

till 29 §.

3. d. Då tillgång, varom bär är fråga,

avyttras eller såsom för rörelsen

obrukbar utrangeras, får avdrag ske

för vad som i beskattningsavseende

återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,

men skall å andra sidan belopp,

som crhållcs vid avyttring av

tillgången, i sin helhet upptagas så
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse:

dan såsom intäkt av rörelse upptagas

vad som vid dylik avyttring må

hava återbekommits av belopp, för

vilka avdrag i beskattningsavseende

åtnjutits. Med avyttring likställes

det fall, att tillgång uttages ur rörelsen

för att tillföras annan rörelse,

som utgör särskild förvärvskälla,

eller för att nyttjas för annat ändamål.

Att beträffande skattskyldig,

som avses i punkt 4 här nedan, belopp

som erhålles vid avyttring av

tillgång av nu ifrågavarande slag

skall i sin helhet ingå i intäkten av

rörelse framgår av punkt 1 av anvisningarna

till 28 §.

5. Avdrag får---motsvaran
de

tillämpning.

Patenträtt eller —---dylik till
gång.

Avdrag för värdeminskning å varumärke,

firmanamn och andra liknande

rättigheter av goodwills natur

må medgivas blott i den mån deras

värde kan anses i verkligheten

begränsat till viss tid. Då värdeminskningsavdrag

sålunda medgives,

skola de i punkt 3 meddelade föreskrifterna

äga motsvarande tillämpning.

10. I anslutning till vad som enligt

anvisningarna till 28 § betecknats

Föreslagen lydelse:

som intäkt av rörelse (se punkt 1

andra stycket av anvisningarna till

28 §). Med avyttring likställes det

fall, att tillgång uttages ur rörelsen

för att tillföras annan rörelse, som

utgör särskild förvärvskälla, eller för

att nyttjas för annat ändamål.

5. Avdrag får---motsvaran
de

tillämpning.

Patenträtt eller---dylik till
gång.

Kostnad för anskaffning av varumärke,

firmanamn eller andra rättigheter

av goodwills natur må avdragas

genom lika stora årliga värdeminskning

savdrag inom en period

av tio år från den tidpunkt, då kostnaden

uppkommit; dock att, där så

på grund av särskilda omständigheter

finnes skäligt, kostnaden må, enligt

beskattning snämnds särskilda beprövande,

fördelas på en längre period.

Har skattskyldigs rörelse för

visst år utvisat förlust eller så ringa

överskott, att den skattskyldige vid

beräkning av nettointäkten av rörelsen

ej kunnat utnyttja det på året

belöpande avdraget, skola beträffande

rätt för den skattskyldige att

tillgodoräkna sig det resterande avdraget

för senare år bestämmelserna

i punkt 3 c tredje stycket äga motsvarande

tillämpning.

10. I anslutning till vad som enligt

anvisningarna till 28 § betecknats

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets

Nuvarande lydelse:

såsom intäkt i rörelse, skall såsom

driftförlust i denna förvärvskälla anses

uteblivandet av en intäkt, som

normalt bort inflyta i rörelsen. Detta

innebär, att intäktens uteblivande

skall vara av sådan beskaffenhet, att

det i den förvärvsverksamhet, varojn

fråga är, kan räknas med eventuellt

uppkommande förlust i stället

för vinst samt att förlusten alltså ingår

såsom ett led i förvärvsverksamheten.

Hit räknas alltså exempelvis

till följd av köpares insolvens utebliven

betalning för varor eller produkter,

som den skattskyldige fört i

handel eller tillverkat, prisfall under

inköps- eller tillverkningspris, förstöring

eller försämring av varulager,

tillverkningar, lager av råvaror

och förbrukningsartiklar eller dyl.,

utebliven återbetalning av lån, som

skattskyldig i av honom driven penningrörelse

utlämnat på förfalskade

lånehandlingar m. m. dyl. I dylika

fall är skattskyldig berättigad att i

beskattningsavseende göra nödig

nedskrivning å varulagrets värde eller

erforderlig avskrivning å utestående

fordringar eller vidtaga därmed

jämförlig åtgärd för minskande av

sin eljest skattepliktiga inkomst.

Däremot räknas icke hit förlust, som

skattskyldig kan hava lidit vid sidan

av vad som normalt ingår såsom ett

led i förvärvsverksamheten, således

i regel icke genom borgensförbindelse

eller genom prisfall å eller förstöring

genom brand eller olyckshändelse av

sådana tillgångar, som användas till

stadigvarande bruk i rörelsen. Den

förlust, som föranledes av en dylik,

oberoende av rörelsen uppkommen

skada, är att anse såsom kapitalförlust.

betänkande nr 62.

Föreslagen lydelse:

såsom intäkt i rörelse, skall såsom

driftförlust i denna förvärvskälla anses

uteblivandet av en intäkt, som

normalt bort inflyta i rörelsen. Detta

innebär, att intäktens uteblivande

skall vara av sådan beskaffenhet, att

det i den förvärvsverksamhet, varom

fråga är, kan räknas med eventuellt

uppkommande förlust i stället

för vinst Samt att förlusten alltså ingår

såsom ett led i förvärvsverksamheten.

Hit räknas alltså exempelvis

till följd av köpares insolvens utebliven

betalning för varor eller produkter,

som den skattskyldige fört i

handel eller tillverkat, prisfall under

inköps- eller tillverkningspris, förstöring

eller försämring av varulager,

tillverkningar, lager av råvaror

och förbrukningsartiklar eller dyl.,

utebliven återbetalning av lån, som

skattskyldig i av honom driven penningrörelse

utlämnat på förfalskade

lånehandlingar m. m. dyl. I dylika

fall är skattskyldig berättigad att i

beskattningsavseende göra nödig

nedskrivning å varulagrets värde eller

erforderlig avskrivning å utestående

fordringar eller vidtaga därmed

jämförlig åtgärd för minskande av

sin eljest skattepliktiga inkomst.

Däremot räknas icke hit förlust, som

skattskyldig kan hava lidit vid sidan

av vad som normalt ingår såsom ett

led i förvärvsverksamheten, således

i regel icke genom borgensförbindelse

eller genom prisfall å eller förstöring

genom brand eller olyckshändelse

av fastighet, som användes för

stadigvarande bruk i rörelsen. Den

förlust, som föranledes av en dylik,

oberoende av rörelsen uppkommen

skada, är att anse såsom kapitalförlust.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse:

till 35 §.

1. Är fråga om beskattning av realisationsvinst

vid avyttring av fastighet,

som ingått i den skattskyldiges

rörelse, skall beaktas vad i punkt 1

av anvisningarna till 28 § sägs rörande

beskattning i vissa fall såsom

intäkt av rörelse av vad som erhålles

vid avyttring av maskiner eller

andra inventarier, vilkas värde icke

enligt punkt 7 av anvisningarna till

29 § inräknas i värdet av byggnad.

2. Har vid överlåtelse av rörelse avträdaren

betingat sig ersättning för

värde av goodwills natur, såsom firmanamn,

tidnings titel, varumärke,

utfästelse att icke utöva viss verksamhet

o. dyl., är sådan ersättning

att anse som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

om och i den mån

sådana förhållanden föreligga, att

ersättningen kan hänföras till realisationsvinst

vid avyttring av lös egendom

(jfr punkt 1 av anvisningarna

till 28 §).

Föreslagen lydelse:

till 35 §.

1. Är fråga om beskattning av realisationsvinst

vid avyttring av fastighet,

som ingått i den skattskyldiges

rörelse, skall beaktas vad i punkt 1

av anvisningarna till 28 § sägs rörande

beskattning såsom intäkt av

rörelse av vad som erhålles vid avyttring

av maskiner eller andra inventarier,

vilkas värde icke enligt

punkt 7 av anvisningarna till 29 §

inräknas i värdet av byggnad.

2. I det fall att vinst å avyttring av

jordbruksfastighet med därå växande

skog endast delvis är skattepliktig

såsom realisationsvinst, kan jämväl

taxering för intäkt av skogsbruk

äga rum. Om intäkten av skogsbruk

på grund av avyttringen, beräknad

jämlikt 21 §, efter avdrag

varom i 22 § 1 mom. förmäles,

överstiger den skattepliktiga delen av

realisationsvinsten, skall nämligen

det överskjutande beloppet beskattas

såsom inkomst av jordbruksfastighet.

Vid denna beskattning skall dock

iakttagas, att vad som på grund av

avyttringen beskattas såsom intäkt av

skogsbruk och såsom intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet sammanlagt

icke upptages till högre belopp

än den vid fas tighet savytt ringen uppkomna

realisationsvinsten i dess helhet.

Exempel:

En skattskyldig försäljer nio år

efter förvärvet en jordbruksfastighet

med därå växande skog. Han

erhåller därvid en realisationsvinst

å 5 000 kronor. Av denna utgör

25 procent eller 1 250 kronor skattepliktig

realisationsvinst. Om den

å skogen belöpande delen av ko
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

15

Nuvarande lydelse:

3. Har egendom, som make erhållit

vid bodelning, före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet av

honom förvärvats genom köp eller

byte eller därmed jämförligt fång,

skall frågan, huruvida och i vad mån

skattepliktig realisationsvinst skall

anses föreligga, bedömas med hänsyn

till sistnämnda fång.

till 36 §.

2. För att förlust å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom

skall få avdragas erfordras, att

förlusten under beskattningsåret

uppkommit genom avyttring av fast

eller lös egendom, som förvärvats

genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång och varit i säljarens ägo,

om det är fastighet, under mindre

än tio år och eljest under mindre än

fem år. Realisationsförlust beräknas

efter samma regler, som gälla för beräkning

av realisationsvinst.

Föreslagen lydelse:

peskillingen i stället upptages såsom

intäkt av skogsbruk, skulle för den

skattskyldige efter åtnjutande av

bl. a. avdrag, som avses i 22 § 1 mom.

tredje stycket, uppkomma en behållen

intäkt av skogsbruk å 4 000 kronor.

Under sådana förhållanden skall

den skattskyldige uppgiva 1 250 kronor

såsom skattepliktig realisationsvinst

och 2 750 kronor såsom intäkt

av jordbruksfastighet.

Om den behållna intäkten av skogsbruk

i stället uppgått till 6 000 kronor,

skulle den skattskyldige i det angivna

exemplet uppgiva i 250 kronor

såsom skattepliktig realisationsvinst

och 3 750 kronor såsom intäkt av

skogsbruk.

till 36 §.

2. För att förlust å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom

skall få avdragas erfordras, att

förlusten under beskattningsåret

uppkommit genom avyttring av fast

eller lös egendom, som förvärvats genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång och varit i säljarens ägo,

om det är fastighet, under mindre

än tio år och eljest under mindre än

fem år, eller, i fråga om strömfall

eller rättighet till vattenkraft, under

mindre än femton år. Realisationsförlust

beräknas efter samma regler, som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse:

Avdrag är icke i något fall medgivet

för utgifter för inköp av lottsedlar

eller för andra liknande insatser

i lotteri.

Föreslagen lydelse:

gälla för beräkning av realisationsvinst.

Har den avyttrade egendomen innehafts

under sådan tid, att därest

vinst uppstått vid avyttringen, vinsten

jämlikt 35 § skolat allenast till

viss del hava räknats till skattepliktig

realisationsvinst, må avdrag åtnjutas

endast för däremot svarande

del av förlusten.

Avdrag må i intet fall ske för realisationsförlust,

som uppkommit då

egendom avyttrats eller då upplåtelse

av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet skett under sådana förhållanden

att, därest vinst i stället

uppstått, denna enligt bestämmelserna

i 35 § 4 mom. icke skulle hava

utgjort skattepliktig realisationsvinst.

Avdrag är icke i något fall medgivet

för utgifter för inköp av lottsedlar

eller för andra liknande insatser

i lotteri.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock att i samband med lagens

ikraftträdande skall iakttagas följande:

1) Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1952 års taxering

samt i fråga om eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.

2) Oavsett vad ovan stadgas skola de nya föreskrifterna i anvisningarna

till 28 och 29 §§ om beskattning av ersättning vid överlåtelse av rättighet

av goodwills natur samt om rätt till avdrag för kostnaden för anskaffning av

dylik tillgång äga tillämpning, därest överlåtelsen respektive anskaffningen

skett efter 1951 års utgång, medan äldre lag skall äga tillämpning därest

överlåtelsen respektive anskaffningen skett dessförinnan.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

17

2) Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 23 maj 1947

(nr 210) om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid

expropriation m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 23 maj 1947 om skattefrihet

i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. in. skall upphöra att

gälla med utgången av år 1951; dock att förordningen fortfarande skall gälla

i fråga om 1952 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1952 eller

tidigare år.

3) Förslag

till

förordning angående beräkning av statlig inkomstskatt för

ackumulerad inkomst. 1 2

1 §•

Har fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse under visst beskattningsår

åtnjutit inkomst, som hänför sig till minst två beskattningsår, vilka

infallit före eller infalla efter det beskattningsår då inkomsten åtnjutits

(ackumulerad inkomst), skall under de förutsättningar, som i denna förordning

angivas, statlig inkomstskatt å denna inkomst beräknas, som om inkomsten

upptagits till beskattning med lika delar under taxeringsåret och

så många av de närmast föregående taxeringsåren, att inkomsten därigenom

blir fördelad på det antal år, till vilka den hänför sig; dock att ackumulerad

inkomst i intet fall må fördelas på mera än tio år.

Kan tillförlitlig utredning icke förebringas om det antal år, vartill ackumulerad

inkomst hänför sig, skall skatteberäkningen ske, som om inkomsten

hänfört sig till tre år.

Skatt å ackumulerad inkomst skall utgå efter det procenttal av grundbeloppen

för statlig inkomstskatt, som jämlikt 12 § förordningen om statlig

inkomstskatt skall tillämpas för slutlig skatt på grund av taxering det

taxeringsår, då inkomsten tages till beskattning.

(Se vidare anvisningarna.)

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 62.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

2 §•

Skatteberäkning enligt 1 § må ske endast under förutsättning att den

ackumulerade inkomsten, efter avdrag för avdragsgilla utgifter, uppgår till

minst 5 000 kronor och tillika utgör minst en tredjedel av den skattskyldiges

till statlig inkomstskatt taxerade inkomst för det taxeringsår, då den

ackumulerade inkomsten tages till beskattning.

3 §.

Vad i denna förordning sägs om ackumulerad inkomst skall, såvitt angår

till inkomst av jordbruksfastighet hänförlig inkomst, gälla endast:

intäkt av skogsbruk genom avyttring av växande skog i samband med

avyttring av marken;

intäkt, som uppkommit vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

mot engångsersättning; samt

intäkt, som uppkommit genom att egendom tagits i anspråk genom expropriation

eller liknande förfarande eller eljest avyttrats under sådana

förhållanden, att dylik tvångsförsäljning måste anses vara förhanden.

I fråga om till inkomst av rörelse hänförlig ackumulerad inkomst skall

vad i denna förordning sägs gälla endast:

intäkt genom vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet;

intäkt vid överlåtelse av varumärke, firmanamn och andra liknande rättigheter

av goodwills natur;

intäkt vid avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse, av för stadigvarande

bruk i rörelsen avsedda maskiner eller andra inventarier, vilka icke

vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföras till byggnad; samt

intäkt genom avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse, av varor

och produkter i rörelsen, dock endast i den mån det influtna beloppet överstiger

varornas eller produkternas i räkenskaperna upptagna värde.

Beträffande till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet hänförlig ackumulerad

inkomst skall vad i denna förordning sägs icke äga tillämpning å

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

4 §•

Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen av skatteberäkning enligt 1 §, har

att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där den skattskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt för det taxeringsår, då inkomsten

tages till beskattning.

Ansökningen ingives till länsstyrelsen och skall, med undantag för fall

varom i 7 § sägs, vara till länsstyrelsen inkommen före taxeringsårets utgång.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

19

5 §•

Bifalles ansökan varom i 4 § sägs, skall länsstyrelsen meddela förordnande

om avkortning eller, där restitution skall ske, tillställa den skattskyldige

honom tillkommande belopp över postgiro.

Å restituerat belopp utgår icke ränta.

6 §•

Kan ansökan om skatteberäkning enligt denna förordning icke av prövningsnämnd

upptagas till avgörande, emedan tidigare taxering, som inverkar

på skatteberäkningen, icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden

genom särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter

på den skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga

kraft, till prövningsnämnden inkomma med framställning om ansökningens

upptagande till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom

ett år från det slutligt utslag meddelades i taxeringsfrågan.

7 §•

Har skatteberäkning enligt 1 § skett, men ändras den beskattningsbara inkomst,

varå skatten beräknats, genom beslut av prövningsnämnd eller utslag

av kammarrätten eller Kungl. Maj :t, eller åsättes den skattskyldige genom

sådant beslut eller utslag eftertaxering till statlig inkomstskatt så att grunderna

för skatteberäkningen eller förutsättningarna för rätten att komma i

åtnjutande därav ändras, skall prövningsnämnden vidtaga den ändring av

skatteberäkningen, vartill förhållandena kunna föranleda.

8 §•

Därest förutsättningar för skatteberäkning enligt 1 § föreligga först efter

meddelandet av sådant beslut av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten

eller Kungl. Maj :t, som i 7 § sägs, äger den skattskyldige ingiva i 4 §

omförmäld ansökan inom ett år från det ifrågavarande beslut eller utslag

meddelades.

9 §.

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt denna förordning

ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut skola de

i taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för inkomst

äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över prövningsnämnds

beslut att förklara ansökan vilande enligt 6 § icke må föras.

10 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952. Förordningen skall

icke äga tillämpning beträffande ackumulerad inkomst, som åtnjutits under

tidigare beskattningsår än det för vilket taxering av beskattningsnämnd i

första instans verkställes år 1952.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Anvisningar

till 1 §.

Inkomst skall enligt denna förordning anses hänförlig till visst beskattningsår,

om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för

densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år.

För att inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna

förordning fordras, att inkomsten hänför sig till minst två beskattningsår,

vilka föregått eller följa efter det beskattningsår, då inkomsten åtnjutits;

däremot är det utan betydelse för frågan om förordningens tillämplighet,

om inkomsten hänför sig jämväl till det beskattningsår, då den åtnjutits,

eller uteslutande till de förstnämnda åren.

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

En skattskyldig har åsatts ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbart belopp av 7 000 kronor vid taxering år 1948. Vid taxeringarna

till statlig inkomstskatt för åren 1949—1952 ha de beskattningsbara

inkomsterna bestämts till 0 kronor år 1949, 8 000 kronor år 1950, 10 000

kronor år 1951 och till 60 000 kronor år 1952. Enligt förordningen om statlig

inkomstskatt skall skatt å en beskattningsbar inkomst å 60 000 kronor

utgå med 23 170 kronor. I den beskattningsbara inkomsten vid 1952 års

taxering ingår emellertid en ackumulerad inkomst å 40 000 kronor, vilken

enligt av den skattskyldige förebragt utredning hänför sig till beskattningsåren

1947—1950, d. v. s. till fyra år. Jämlikt 1 § första stycket skall skatten

å den beskattningsbara inkomsten av 60 000 kronor beräknas efter följande

grunder. Beloppet 40 000 kronor delas med fyra och skatteberäkningen sker

som om 10 000 kronor upptagits till beskattning vart och ett av taxeringsåren

1949—1952. Härefter sker uträkningen sålunda:

1) För den del av ackumulerade inkomsten, som hän
förts

till taxeringsåret 194.9, utgår skatten å en beskattningsbar

inkomst av 10 000 kronor (0 + 10 000) ...... =

2) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till

taxeringsåret 1950, utgör skatten skillnaden mellan skatten

å en beskattningsbar inkomst av 18 000 kronor (8 000

+ 10 000) = 3 950 kronor och skatten å en beskattningsbar

inkomst av 8 000 kronor = 1 150 kronor____=

3) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till

taxeringsåret 1951, utgör skatten skillnaden mellan skatten

å en beskattningsbar inkomst av 20 000 kronor

(10 000 + 10 000) = 4 670 kronor och skatten å en beskattningsbar

inkomst av 10 000 kronor = 1 550 kronor —

4) För taxeringsåret 1952 räknas skatten ut på en beskattningsbar

inkomst av 20 000 kronor (60 000 —

40 000) jämte den del av den ackumulerade inkomsten,

1 550 kronor

2 800 »

3 120 »

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62. 21

10 000 kronor, som hänförts till detta taxeringsår, d. v. s.

30 000 kronor. Skatten härå ........................ = 8 670 kronor

Skatt att erlägga för den beskattningsbara inkomsten

av 60 000 kronor .................................. = 16 140 kronor.

Eftersom enligt 1 § skatteberäkningen under de omständigheter, som angivas

i exemplet, skall ske så, som om en fjärdedel av den ackumulerade

inkomsten upptagits till beskattning under 1952 och en fjärdedel därav

under vart och ett av de tre närmast föregående åren, d. v. s. i detta fall

taxeringsåren 1949—1951, inverkar 1948 års taxering icke på uträkningen

av skatten å den ackumulerade inkomsten.

Vid skatteuträkningen har enligt 1 § sista stycket för samtliga taxeringsår

tillämpats det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt, som

skall tillämpas för slutlig skatt på grund av 1952 års taxering; detta gäller

såväl skatteberäkningen före som skatteberäkningen efter fördelningen av

den ackumulerade inkomsten.

Kan utredning icke förebringas om det antal år, vartill ackumulerad inkomst

hänför sig, skall jämlikt 1 § andra stycket skatteberäkningen ske,

som om inkomsten hänfört sig till tre år. Denna bestämmelse skall dock

icke äga tillämpning exempelvis i sådana fall, då en skattskyldig vid avgång

från tjänst uppbär ett engångsbelopp såsom ersättning för årlig pension.

I dylika fall skall den ackumulerade inkomsten i allmänhet anses hänföra

sig till tio år.

Om en skattskyldig under ett och samma beskattningsår kommer i åtnjutande

av flera intäkter, vilka var för sig äro att anse såsom ackumulerade

inkomster och vilka hänföra sig till olika antal år, skola intäkterna

fördelas oberoende av varandra å de år, till vilka de hänföra sig. Skatteberäkningen

.skall emellertid ske på sammanlagda beloppet av de till ett

beskattningsår hänförliga intäkterna.

till 3 §.

Vad i 3 § första stycket sägs angående intäkt av jordbruksfastighet genom

upplåtelse av nyttjanderätt skall icke gälla beträffande upplåtelse av

rätt att avverka skog.

Till utskottets behandling ha hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

A) de likalydande motionerna 1:506 av herrar Mannerskantz och Lundgren

samt 11:647 av herrar Edström och Braconier, vari hemställts, »att

riksdagen för sin del måtte antaga

1) följande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att punkt 3 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall upphöra att gälla och att 35 §, 46

§ 1 mom. samt 52 § 1 mom. ävensom anvisningarna till 21 § punkt 2, 22 §

punkt 4, 28 § punkt 1, 29 § punkterna 3 d, 5 och 10, 35 § punkterna 1—2

och 36 § punkt 2 och 3 samt 46 § punkt 1 nämnda lag skola erhålla ändrad

lydelse på sätt i det följande angives.

35 §.

1 mom. Till intäkt---(likalydande med 1 mom. i propositionen)

---av kapital.

2 mom. Till intäkt —--(likalydande med 2 mom. första stycket i

propositionen)---- (realisationsvinst).

Har egendom, som skattskyldig erhållit såsom gåva av make, syskon eller

skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, av givaren förvärvats genom

fång, som ovan sägs, skall frågan om och i vad mån skattepliktig realisationsvinst

skall anses föreligga bedömas med hänsyn till sistnämnda fång.

Motsvarande skall gälla om make vid bodelning i anledning av äktenskapets

upplösning erhållit egendom som han före äktenskapets ingående eller

under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång,

eller om make vid bodelning av annan anledning än äktenskapets upplösning

erhållit egendom, som någondera maken före äktenskapets ingående

eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång.

Såsom skattepliktig realisationsvinst skall, med i 3 mom. angivna undantag,

räknas

a) då fråga---- (likalydande med 2 mom. i propositionen)---

å tomträtt.

3 mom. Vinst, som---(likalydande med 4 mom. i propositionen)

---mot engångsersättning.

Till intäkt----(likalydande med 5 mom. i propositionen) ----

års taxeringar.

46 §.

1 mom. Därest vid beräkning enligt ovan angivna grunder av skattskyldigs

inkomst från särskild förvärvskälla uppkommer underskott, må, med

iakttagande av vad nedan i detta mom. sägs samt av föreskriften i 74 §,

sådant underskott, i den mån det med tillämpning av de i 56—59 §§ meddelade

bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till en kommun, avräknas

å sådan den skattskyldiges inkomst, som skall tagas till beskattning

i samma kommun.

Ådagalägger skattskyldig, att underskott uppkommit å icke yrkesmässig

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

avyttring av fast eller lös egendom, får efter prövningsnämnds beprövande

så stor del därav avräknas, som svarar mot realisationsvinst, uppkommen

högst fem år tidigare, dock endast i den mån realisationsvinsten ingått i taxerad

inkomst. Uppgår sammanlagda beloppet av skattskyldigs inkomster från

olika förvärvskällor (sammanräknad inkomst) under beskattningsåret, minskad

med andra allmänna avdrag än underskott, som i detta stycke sägs,

icke till sådant belopp, att avdragsrätten för underskottet kan helt utnyttjas,

må avdrag för återstående underskott ske från sammanräknad inkomst

senast femte året efter det beskattningsår underskottet uppkommit.

Avdrag för underskott, som uppkommit å icke yrkesmässig avyttring av

fast eller lös egendom, må efter prövningsnämnds beprövande, därest avdrag

icke åtnjutits enligt andra stycket här ovan, avdragas från realisationsvinster,

som kunna komma att erhållas senast före utgången av femte året efter

det beskattningsår underskottet uppkommit.

Avdrag är icke medgivet för underskott å fastighet och rörelse i utlandet

eller för underskott, som uppstått därigenom, att avdrag, varom förmäles

i 45 §, överstigit nettointäkten av förvärvskällan.

52 §.

(Likalydande med propositionen.)

Anvisningar

till 21 §.

(Likalydande med propositionen.)

till 22 §.

4. Har skog---gällande ingångsvärde.

Med skogs ingångsvärde förstås det värde, varmed växande skog kan

anses hava ingått i fastighetens värde vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade

fastigheten. Har egendom, som skattskyldig erhållit såsom gåva av

make, syskon eller skyldeman, av givaren förvärvats genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång, skall i berörda hänseende sistnämnda fång vara

avgörande. Motsvarande skall gälla, om make vid bodelning i anledning

av äktenskapets upplösning erhållit egendom, som han före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång, eller om make vid bodelning av annan anledning än äktenskapets

upplösning erhållit egendom, som någondera maken före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång.

Såsom fastighetens----(likalydande med propositionen)---

det ursprungliga.

till 28 §.

(Likalydande med propositionen.)

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

till 29 §.

3.d. Da tillgång, (likalydande med 3.d. i propositionen)----.

annat ändamål.

5. Avdrag får ----— motsvarande tillämpning.

Patenträtt eller — ---dylik tillgång.

Kostnad för anskaffning av varumärke, firmanamn eller andra rättigheter

av goodwills natur ävensom organisationskostnad må avdragas genom

lika stora årliga värdeminskningsavdrag, såvitt angår organisationskostnad

inom en period av fem år samt såvitt angår övriga omförmälda

kostnader inom en period av tio år från den tidpunkt, då kostnaden uppkommit,

dock att, där så på grund av särskilda omständigheter finnes

skäligt, kostnaden må, enligt beskattningsnämnds särskilda beprövande,

fördelas på en längre period. Har skattskyldigs---(likalydande med

propositionen) — -— -— motsvarande tillämpning.

10. I anslutning — ---(likalydande med propositionen)---— så
som

kapitalförlust.

till 35 §.

(Likalydande med propositionen.)

till 36 §.

2. För att förlust å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom

skall få avdragas erfordras, att förlusten under beskattningsåret uppkommit

genom avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång och varit i säljarens ägo, om det är

fastighet, under mindre än tio ar och eljest under mindre än fem år.

Har den avyttrade egendomen innehafts under sådan tid att, därest vinst

uppstått vid avyttringen, vinsten skolat allenast till viss del hava räknats

till skattepliktig realisationsvinst, må avdrag åtnjutas endast för däremot

svarande del av förlusten. Realisationsförlust beräknas efter samma regler

som gälla för beräkning av realisation svinst, dock att då enligt 46 § 1 mom.

avdrag yrkas för realisationsförlust, förlusten skall så beräknas som om

den skattskyldige kommit i åtjutande av normala värdeminskningsavdrag,

därest han icke visat, att så ej varit fallet.

Avdrag må i intet fall ske för realisationsförlust, som uppkommit då

egendom avyttrats eller da upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet skett under sådana förhållanden att, därest vinst i stället

uppstått, denna enligt bestämmelserna i 35 § 3 mom. icke skulle hava utgjort

skattepliktig realisationsvinst.

Avdrag är icke i något fall medgivet för utgifter för inköp av lottsedlar

eller för andra liknande insatser i lotteri.

3. I punkt 6 av anvisningarna till 18 § angives vad som beträffande icke

yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri

utgör en särskild förvärvskälla. Avdrag enligt punkt 2 här ovan för

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62. 25

realisationsförlust får göras från realisationsvinst eller lotterivinst, som

uppkommit i samma förvärvskälla som realisationsförlusten. Om härvid

underskott uppkommer, får detta avdragas från inkomst av annan förvärvskälla

allenast i den utsträckning som i 46 § 1 mom. sägs.

till 46 §.

1. Har skattskyldig--skattepliktig intäkt.

1 a. Då fråga uppkommer huruvida och med vilket belopp skattepliktig

realisationsvinst ingått i taxerad inkomst, skall så anses, som om i 46 §

omförmälda avdrag i första hand avräknats från annan den skattskyldiges

inkomst under beskattningsåret.

Underskott vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom må

avdragas från den skattskyldiges sammanräknade inkomst först sedan avdrag

från denna inkomst gjorts för allmänna avdrag av annat slag.

1 b. Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna om avdragsrätt

för underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom anföras

följande exempel:

a) Den skattskyldige gör 1952 en realisationsförlust å 15 000 kronor vid

försäljning av en i hemortskommunen belägen fastighet, som han innehaft

mer än sju men mindre än åtta år. Samtidigt gör han en realisationsvinst

vid försäljning av aktier, som han innehaft kortare tid än två år,

å 3 000 kronor. Beskattningsåret 1949 har den skattskyldige åtnjutit realisationsvinst

vid försäljning av fastighet i hemortskommunen a 10 000

kronor, vilken i sin helhet beskattats. Den skattskyldige åsättes av taxeringsnämnden

år 1953 taxering för en taxerad inkomst av tjänst å 7 000

kronor. Efter framställning av den skattskyldige undanröjer prövningsnämnden

denna taxering på grundval av följande beräkning:

Taxerad inkomst enligt taxeringsnämndens beslut ........ kronor 7 000

Realisationsförlust 1952: 75 % av 15 000 .... kronor 11250

Härifrån avdrages realisationsvinst å aktier

samma år .............................. » 3 000

Underskott ............................................ kronor 8 250

Underskottet överstiger den taxerade inkomsten med........ kronor 1 250

Eftersom den skattskyldige år 1949 åtnjutit realisationsvinst å 10 000

kronor, är han vid 1953 års taxering berättigad till avdrag för hela underskottet

å 8 250 kronor. Då emellertid hans taxerade inkomst vid 1953 års

taxering uppgår endast till 7 000 kronor, återstår ett outnyttjat avdrag å

1 250 kronor. Detta belopp får han avdraga från sammanräknad inkomst

vid taxering för inkomst, som åtnjutits under år 1953, eller, om avdraget

då ej till fullo kunnat utnyttjas, vid taxering för inkomst, som åtnjutits

under följande beskattningsår t. o. in. beskattningsåret 1957, d. v. s. till och

med femte året efter det, då förlusten uppkommit.

Enär realisationsvinsten år 1949 med 1 750 kronor överstiger omförmälda

underskott å 8 250 kronor, är den skattskyldige berättigad att av
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

räkna 1 750 kronor mot realisationsförluster uppkomna under beskattningsåren

1953 och 1954, d. v. s. till och med femte året efter det, varunder

ifrågavarande realisationsvinst uppkommit. Om den skattskyldige således

år 1953 gör en realisationsförlust å 3 000 kronor på aktier, som han ägt

kortare tid än två år, är han berättigad att vid taxering för inkomst, som

åtnjutits under beskattningsåret 1953, eller, om avdrag för underskottet då

ej till fullo kunnat utnyttjats, vid taxering för inkomst, som åtnjutits under

beskattningsåret 1954, från den sammanräknade inkomsten avdraga så

stor del av underskottet, som svarar mot ifrågavarande belopp, 1 750 kronor.

Återstoden av den senare förlusten, 1 250 kronor, får den skattskyldige däremot

endast avdraga från realisationsvinster, som han kan komma att åtnjuta

t. o. m. beskattningsåret 1958, d. v. s. till och med femte året efter det,

då denna förlust uppkommit.

b) Den skattskyldige har under beskattningsåret 1952 åtnjutit realisationsvinst

å 10 000 kronor vid försäljning av aktier, vilka han innehaft

längre tid än två år men kortare tid än tre år. Beskattningsåret 1949 har

den skattskyldige lidit realisationsförlust å 11 000 kronor vid försäljning

av aktier, som han innehaft kortare tid än två år, för vilken förlust avdrag

icke till någon del åtnjutits vid taxeringarna 1950—1952. Efter framställning

av den skattskyldige åsättes av prövningsnämnden taxering för år 1953

sålunda:

Realisationsvinst: 75 % av 10 000 ........................ kronor 7 500

Annan inkomst ........................................ » 10 000

Sammanräknad inkomst ................................ kronor 17 500

Allmänna avdrag ...................................... » 1500

Taxerad inkomst enligt taxeringsnämnds beslut............ kronor 16 000

Realisationsförlust 11 000 kronor, av vilka 7 500 kronor få

gå i avräkning 1953 .................................. » 7 500

Återstår taxerad inkomst .............................. kronor 8 500

Den icke utnyttjade delen av realisationsförlusten, 3 500 kronor, motsvarande

skillnaden mellan ovannämnda båda belopp, 11 000 kronor och

7 500 kronor, får den skattskyldige endast avräkna mot eventuella realisationsvinster

t. o. m. beskattningsåret 1954, d. v. s. till och med femte året

efter det, då förlusten uppkommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock att i samband med lagens

ikraftträdande skall iakttagas följande:

1) Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1952 års taxering

samt i fråga om eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.

2) Oavsett vad ovan stadgas skola de nya föreskrifterna i anvisningarna

till 28 och 29 §§ om beskattning av ersättning vid överlåtelse av rättighet

av goodwills natur samt om rätt till avdrag från kostnaden för anskaffning

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

av dylik tillgång äga tillämpning, därest överlåtelsen respektive anskaffningen

skett efter 1951 års utgång, medan äldre lag skall äga tillämpning

därest överlåtelsen respektive anskaffningen skett dessförinnan.

2) följande

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 19b7 (nr 576) om

statlig inkomstskatt.

Härmed förordnas, alt 4 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt

skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 §■

1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster

från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag

ske för

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från

annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att beträffande

underskott vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom

de i 46 § 1 mom. andra och tredje styckena kommunalskattelagen meddelade

bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning vid taxering till

statlig inkomstskatt;

slutlig skatt--— kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som---komunalskattelagen sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952; dock alt äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1952 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.

3) följande

Förslag

till

ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Härmed förordnas, att 120 § taxeringsförordningen den 28 september

1928 skall erhålla följande lydelse:

120 §.

Framställning om att erhålla avdrag för underskott, varom förmäles i

46 § 1 mom. andra och tredje styckena kommunalskattelagen och 4 § 1 inom.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

förordningen om statlig inkomstskatt, skall ingivas, så vitt framställningen

avser den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt, till länsstyrelsen

i det län, där han taxerats eller bort taxeras för statlig inkomstskatt och,

såvitt framställningen avser den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt,

till länsstyrelsen i det län, dit förvärvskällan är att hänföra.

Framställningen skall, skriftligen avfattad och ställd till prövningsnämnden

i länet, ingivas till länsstyrelsen senast den 31 juli under taxeringsåret.

Har fråga om beskattning av realisationsvinst uppkommit under prövningsnämnds

behandling av skattskyldigs taxering, äger den skattskyldige i

samband därmed inkomma med framställning, som nu sagts.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953.»

B) de likalydande motionerna 1:507 av herr Spetz in. fl. och 11:646 av

herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen

av proposition nr 170 måtte besluta, att — vid total utförsäljning — intäkt

av försålda inventarier och lager samt — under innehavet — intäkt genom

försäljning av skog skola, under de förutsättningar som i övrigt gälla, få

föranleda rätt till uppdelning av inkomsten på flera år, ävensom att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga ändringar i

lagtexten»;

C) motionen II: 608 av fru Gärde Widemar, vari hemställts, »att riksdagen

vid behandlingen av propositionen nr 170 måtte besluta, att till personer, som

av s. k. tyskmedel erhållit periodiska understöd och liknande förmåner, vilka

ackumulerats för tiden från tyska rikets sammanbrott våren 1945 och utbetalats

före den 1 januari 1951, restituera de belopp, som utgöra mellanskillnaden

mellan den skatt, som kommer att påläggas dem för dessa inkomster,

och den skatt, som skulle ha pålagts, om bestämmelserna i propositionen

nr 170 angående ackumulerad inkomst skulle ha tillämpats på

dem»; ävensom

D) motionen II: 648 av herr Fagerholm, vari hemställts »dels att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj :ts proposition nr 170, alt avyttring

av värde av goodwills natur icke skall upptagas såsom intäkt av rörelse

i vidare mån än enligt nu gällande bestämmelser, dels ock att avdrag

för avskrivning å organisationskostnad enligt aktiebolagslagen 100 § 8 mom.

2:a stycket skall medgivas efter samma regler, som gälla enligt aktiebolagslagen».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta motioner, nämligen:

a) de likalydande motionerna 1:56 av herrar Domö och Näsgård samt

II: 83 av herrar Hedlund i Rådom och Staxäng, vari hemställts, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t med beaktande

av i motionerna anförda synpunkter skyndsamt måtte verkställa utredning

och såvitt möjligt till årets riksdag framlägga förslag om sådan ändring i

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

skattelagstiftningen att möjlighet skapas att mellan olika år utjämna beskattningen

av skogsbrukets inkomster;

b) de likalydande motionerna I: 88 av herr Spetz samt II: 121 av herrar

Utbult och Svensson i Ljungskile, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

följande tillägg till 28 § 2 mom. kommunalskattelagen:

Avser--— använts,

vad sålunda stadgats beträffande ersättning på grund av försäkring skall äga

motsvarande tillämpning å köpeskilling för fartyg, dock ej där avyttringen

skett till någon, med vilken säljaren varit i intressegemenskap, och det kan

antagas, att avyttringen ägt rum i syfte att ernå särskild förmån i beskattningsavseende

antingen för säljaren eller för köparen»; ävensom

c) de likalydande motionerna I: 211 av herrar Cassel och Lundqvist samt

II: 281 av herrar Dickson och Braconier, vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville uppdraga

åt någon av de nu sittande skattekommittéerna att företaga en omarbetning

av reglerna för realisationsvinstbeskattningen, så att vid beräkning

av den skattepliktiga vinsten hänsyn tages till penningvärdets fall».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet i den män redogörelse härför ej lämnas i det följande

hänvisa till motionerna I: 56, 1:88, I: 211, II: 608, II: 646, II: 647 och

II: 648.

I enlighet med av utskottet i memorial nr 60 gjord hemställan har riksdagen

beslutat att till höstsessionen uppskjuta behandlingen av nu förevarande

proposition jämte motioner.

Propositionen.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

1944 års allmänna skattekommitté har med skrivelse den 24 februari 1949

avlämnat betänkande angående beskattning av realisationsvinster, m. m.

samt ackumulerade inkomster (SOU 1949: 9) med därvid fogade författningsförslag;

författningsförslagen ha såsom Bibang fogats vid statsrådsprotokollet

i ärendet.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från samtliga handelskammare,

Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet samt Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation), vattenfallsstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings,

Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs,

Västcrnorrlands och Västerbottens län, mellankommunala prövningsnämnden,

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund,

Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riks
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

förbund, Sveriges lantbruksförbund, Svenska bankföreningen, Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska uppfinnareföreningen

och Svenska vattenkraftföreningen.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen

tillåter sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelse

härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna

sidor i propositionen, nämligen

Realisationsvinstbeskattningen, s. 22—56.

Beskattning av ersättning för rättighet av goodwills natur samt avskrivning

å s. k. organisationskostnader, s. 56—66.

Beskattning av ackumulerad inkomst, s. 66—85.

Specialmotivering, s. 85—91.

Motionerna.

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

Motionerna i vad de avse realisationsvinstbeskattningen.

I de likalydande motionerna I: 211 och II: 281 har anförts, att resultatet av

nuvarande bestämmelser om beskattning av realisationsvinst vid försäljning

av fast egendom vore i tider av raskt sjunkande penningvärde orimligt. De

belopp som därigenom upptoges till beskattning vore till betydande del —

kanske helt — rent fiktiva. Förhållandet framstode tydligast, om en person,

som byggt sig ett eget hem, inom tio år nödgades avflytta från orten för att

t. ex. tillträda en ny tjänst eller ägna sig åt ny verksamhet på annan ort.

Han sålde då sin fastighet och ville kanske på den nya orten uppföra ett nytt

eget hem. Även om han då byggde en fastighet av precis samma typ som den

föregående, bleve kostnaderna givetvis betydligt högre än förut. Det kunde

förutsättas att den köpeskilling han erhållit vid avyttringen av sin fastighet

helt åtgått. Eftersom denna emellertid på grund av det sjunkande penningvärdet

givetvis vore högre än kostnaden för den ursprungliga fastigheten,

nödgades han betala en kanske mycket hög skatt för en nominell inkomst,

som lagts i toppen på hans övriga inkomster. Någon anledning att ur principiell

synpunkt beskatta denne skattskyldige förelåge uppenbarligen icke.

I de likalydande motionerna I: 506 och II: 647 ha motionärerna uttalat, att

de helt anslöte sig till grundtanken i det framlagda förslaget om ändrade

bestämmelser rörande beskattning av realisationsvinst. Att man vid beräkning

av skattepliktig realisationsvinst icke toge hänsyn till förändringar i

penningvärdet under den tid den avyttrade tillgången innehafts, vore enligt

motionärernas mening att anse såsom en påtaglig brist i skattelagstiftningen.

Om emellertid ett sådant hänsynstagande av praktiska skäl icke läte sig göra,

måste man för undvikande av orimliga beskattningsresultat antingen helt avstå

från realisationsvinstbeskattning eller söka finna utvägar att modifiera

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62. 31

densamma. Genom de reducerande skalor, som föresloges i propositionen,

vunnes åtminstone i viss utsträckning en kompensation för berörda brist.

Vid den närmare utformningen av förslaget syntes emellertid vissa detaljfrågor

ha erhållit en lösning som icke ur alla synpunkter vore lycklig. Såsom

kammarrätten framhållit borde man helst söka undvika att införa särbestämmelser

i fråga om beskattning av realisationsvinst vid avyttring av

vattenkraft eller rättighet till sådan kraft. I samtliga de yttranden rörande

denna fråga, som återgivits i propositionen, hade betänkligheter uttalats mot

dessa särbestämmelser, som icke kunde anses ur sakliga synpunkter behövliga.

Även departementschefen hade medgivit, att det ur vissa synpunkter

varit mera tillfredsställande, om en särlagstiftning av förevarande slag kunnat

undvikas. Departementschefen förklarade emellertid, att det syntes erforderligt

föreskriva en viss förlängning av tidsgränsen beträffande nu ifrågavarande

försäljningar. Såsom skäl för denna ståndpunkt åberopades emellertid

allenast »de speciella förhållanden, som råda i fråga om nämnda slag

av tillgångar». Yttranden i frågan, särskilt det som avgivits av Svenska vattenkraftföreningen,

gåve enligt motionärernas uppfattning icke vid handen,

att något behov av de föreslagna särbestämmelserna numera skulle föreligga.

Det vore ej heller antagligt, att de skulle få den avsedda hämmande effekten

å till äventyrs alltjämt förefintliga spekulativa tendenser inom förevarande

område. Ett ytterligare skäl för att de föreslagna särbestämmelserna

borde utgå vore att de, enligt vad länsstyrelserna i Västerbottens och i Västernorrlands

län anmärkt, uppenbarligen skulle nödvändiggöra tämligen

komplicerade övergångsbestämmelser, något som dock icke beaktats i propositionen.

För att förhindra att skattebestämmelserna kringginges föresloges i propositionen,

att skattefrihet vid bodelning begränsades till sådana fall, då make

erhållit egendom vid bodelning i anledning av andre makens död samt förstnämnda

make icke själv före eller under äktenskapet förvärvat egendomen

genom fång, som grundade skatteplikt för realisationsvinst. Det vore emellertid

uppenbart, att bodelning i anledning av äktenskapets upplösning, vare

sig detta skett genom dödsfall eller skilsmässa, över huvud taget icke grundade

sig på ett dylikt syfte. Man kunde nämligen icke rimligen antaga att äkta

makar skulle söka skilsmässa för att en av dem skulle kunna komma i åtnjutande

av skattefrihet för en realisationsvinst. Det funnes dock en gräns

för det inflytande det nuvarande skattetrycket utan tvivel hade på medborgarnas

handlande. Syftet med lagändringen skulle icke i någon mån äventyras,

om skattefriheten för realisationsvinst bibehölles även i sistnämnda

fall. Därtill komme att det föreliggande förslaget understundom kunde få

obilliga verkningar. Då hustrun i samband med skilsmässa vid bodelningen

tillskiftats t. ex. eu av mannen ägd villafastighet, hordc hon icke skäligen

drabbas av beskattning för realisationsvinst, om hon nödgades sälja fastigheten.

Uttrycket »bodelning i anledning av andre makens död» borde därför

enligt motionärernas mening utbytas mot »bodelning i anledning av äktenskapets

upplösning».

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Den likaledes i syfte att förhindra missbruk föreslagna bestämmelsen om

skatteplikt i vissa fall vid försäljning av tillgång, som erhållits såsom gåva,

syntes motionärerna ur principiella synpunkter motiverad. Begreppet »skyldeman»

innefattade emellertid även avlägsna släktingar, och med den i propositionen

föreslagna lagtexten kunde befaras såväl att skatteplikt komme

att inträda i fall, då sådan icke kunde anses motiverad, som att tillämpningssvårigheter

uppstode. För vinnande av syftet med den ifrågavarande lagändringen

torde det vara tillräckligt att stadga skatteplikt, då fråga vore om

»gåva av make, syskon eller skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led».

Ehuru kommitténs förslag i frågan om utsträckt rätt till avdrag för

realisationsförluster i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet

yttranden hade i propositionen intet förslag framlagts om ändring av

de i detta avseende gällande bestämmelserna. Kommittén hade i sitt betänkande

(s. 69—79) framlagt en utförlig motivering för sitt förslag om utsträckt

avdragsrätt. Motionärerna hänvisade till vad kommittén sålunda anfört

och kunde för sin del icke finna att vad departementschefen åberopat

som skäl för avvisande av kommitténs förslag i denna del vore bärande.

Varje utvidgning av den rätt till avdrag vid taxering, som enligt gällande

bestämmelser tillkomme den skattskyldige, medförde självfallet ökad arbetsbelastning

för taxeringsmyndigheterna. Motionärerna kunde emellertid

icke ansluta sig till den uppfattning, varåt departementschefen syntes

giva uttryck, att uppgiften att kontrollera sådana avdrag, som principiellt

måste medgivas om ett materiellt tillfredsställande resultat skulle vinnas

vid taxeringen, borde stå tillbaka för andra med taxeringsarbetet förenade

arbetsuppgifter. Syftet med detta arbete vore ju att åstadkomma en i möjligaste

mån likformig och rättvis taxering. Den av kommittén förordade avdragsrätten

för realisationsförluster, uppkomna fem år före och fem år

efter det beskattningsår, varunder realisationsvinst förelåge, vore lika sakligt

befogad som den enligt gällande bestämmelser medgivna ytterst beskurna

rätten till avdrag för sådana förluster. Av kommitténs utredning

måste anses framgå, att det av kommittén framlagda förslaget vore fullt

praktikabelt, vilket också vitsordats av de flesta i ärendet hörda myndigheterna.

I motionerna framförda synpunkter på den skatterättsliga behandlingen av

rättighet av goodwills natur samt av s. k. organisationskostnad.

I de likalydande motionerna I: 506 och II: 647 har erinrats om att kammarrätten

i fråga om rätt till avdrag vid taxering för organisationskostnader

anfört, att vissa skäl kunde anses tala för att organisationskostnader erhölle

en likartad behandling som goodwillvärden men att ämbetsverket dock

i sakens nuvarande läge ställde sig tveksamt till förslaget. Kammarrättens

tveksamhet syntes grunda sig därpå, att frågan enligt kammarrättens förmenande

ur principiell synpunkt vore så betydelsefull att den krävde ytterligare

utredning. Kommittén syntes icke ha hyst denna uppfattning, och

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

motionärerna kunde ej heller ansluta sig till densamma. Att kommittén som

exempel på organisationskostnader anfört utgifter i samband med bildande

av företag, såsom stämpelkostnader å aktier, advokatarvoden m. m.,

torde ha sin grund i att detta slag av organisationskostnader, omförmälda

i 100 § 8 mom. första stycket aktiebolagslagen, syntes vara praktiskt taget

de enda varom tvist mellan de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna

uppkomme. Den föreliggande frågan torde icke hava nämnvärd statsfinansiell

betydelse. Vare sig kostnaderna måste avskrivas omedelbart eller, såsom

fallet är med organisationskostnader som avses i andra stycket av

samma lagrum, finge avskrivas under en femårsperiod, framstode det enligt

motionärernas mening såsom principiellt felaktigt, att dessa avskrivningar

måste ske med beskattade vinstmedel. De ifrågavarande kostnaderna

vore ju lika nödvändiga för inkomstens förvärvande som exempelvis arbetslöner.

Även om det regelmässigt vore fråga om jämförelsevis obetydliga

belopp, föranledde de nuvarande bestämmelserna i detta avseende enligt

vad erfarenheten gåve vid handen mycken irritation, eftersom avslag

på ett avdragsyrkande helt naturligt framstode såsom materiellt felaktigt.

Den omständigheten att organisationskostnader, som avsåges i första stycket

av ovanberörda lagrum, på sätt departementschefen anfört över huvud

taget icke finge upptagas såsom tillgång syntes icke rimligen böra föranleda,

att de alls icke skulle få avdragas vid taxeringen, utan tvärtom

motivera en omedelbar avdragsrätt. Med hänsyn till att inkomst ofta icke

uppkomme under ett företags första verksamhetsar och en omedelbar avdragsrätt

i vissa fall därför skulle bli värdelös och för att icke i onödan

komplicera skattebestämmelserna ville motionärerna emellertid förorda den

av Sveriges industriförbund med flera näringsorganisationer förordade lösningen,

nämligen att organisationskostnader enligt saväl första som andia

stycket av 100 § 8 mom. aktiebolagslagen finge avdragas under en femårsperiod.

I motionen 11:648 har anförts, att i fråga om försäljning av goodwill

förelåge i praktiken i huvudsak två olika fall. I det fall, att rörelsen dreves

i aktiebolagsform torde som regel den metoden tillämpas, att aktierna såldes

och icke goodwillvärdet eller rörelsen som sådan. För aktieförsäljningen

gällde då de vanliga reglerna för realisationsvinstbeskattning. För

det fall åter att rörelsen bedreves av enskild person, skulle enligt propositionen

skattskyldighet inträda för ersättningen för den i rörelsen ingående

goodwillen. Även om reglerna för ackumulerad inkomst tillämpades,

komme den skattskyldige i ett väsentligt ogynnsammare läge än om han

drivit rörelsen i form av aktiebolag. Den kategori av näringsidkare, som

dreve rörelsen såsom enskild firma, torde företrädesvis besta av utövare

av fria yrken, läkare, advokater o. s. v. ävensom hantverkare och medelstora

och mindre köpmän otc. Ersättningen för goodwillvärdet, exempelvis

i samband med att näringsidkaren droge sig tillbaka på grund av ålderdom

och därför överläte rörelsen, bildade ofta för honom det kapital, som

i{ Bihang till riksdagens protokoll i95i. 7 samt. Nr 62.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

behövdes för hans ålderdomsförsörjning. Det syntes motionären föga motiverat,

att denna grupp av skattskyldiga de facto sattes i särställning. Såsom

en motivering för åtgärden att beskatta intäkt av överlåtelse av goodwill

hade anförts, att ersättningen utgjorde återvinning av kostnader, för vilka

tidigare avdrag åtnjutits, t. ex. reklamkostnader. Denna motivering vore

emellertid icke helt rättvisande. Tänkte man sig exempelvis den typ av rörelse,

som dreves av en läkare, en advokat eller en mindre hantverkare, hade

något avdrag för kostnader för goodwillens skapande som regel ej kunnat

förekomma. Att rörelsen som sådan hade ett värde, berodde i detta fall

icke på reklam och dylikt utan främst på innehavarens personliga skicklighet

och anseende samt den kundkrets, han därigenom hade kunnat förvärva.

Beskattningen av goodwillersättningen konnne därvid att innebära,

att yrkesutövarens arbetsprestation så att säga beskattades två gånger,

nämligen dels för den direkta betalningen för hans arbetsprestation till

kunderna dels för samma arbetsprestationers så att säga ideella, samlade

goodwillvärde, när verksamheten i sinom tid överlätes. Det syntes därför

rimligt, att någon ändring i hittillsvarande regler icke vidtoges när det

gällde beskattning av ersättning för överlåtelse av goodwill.

I propositionen hade vidare föreslagits, att avdrag ej skulle tillåtas bl. a.

för avskrivning å sådan organisationskostnad, som avsåges i aktiebolagslagen

100 § 8 mom. andra stycket. Enligt aktiebolagslagen föreskreves

emellertid dylik avskrivning såsom obligatorisk. Med hänsyn till bestämmelserna

i 41 § kommunalskattelagen om att inkomst av rörelse skulle beräknas

enligt bokföringsmässiga grunder, syntes det opåkallat att i skatteförfattningarna

förbjuda avdrag för dylik avskrivning, i den mån den motsvarades

av avskrivning i bokföringen. För att ernå konsekvens och reda

i skattebestämmelserna syntes därför även i detta fall bokföringsmässiga

grunder böra tillämpas och sålunda avskrivning medgivas. Det sagda gällde

givetvis icke sådana organisationskostnader som angåves i aktiebolagslagen

100 § 8 mom. första stycket.

Motionerna i vad de beröra förslaget rörande s. k. ackumulerad inkomst.

Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 56 och II: 83 framförda

yrkandet har erinrats om att frågan om investeringsfonder för jord- och

skogsbruk vore ett spörsmål som tidigare beaktats utan att ett positivt resultat

därvid uppnåtts. Såväl 1944 som 1947 års bevillningsutskott hade

uttalat önskvärdheten av att lagstiftningen om investeringsfonder utsträcktes

att omfatta förvärvskällorna jordbruk och skogsbruk, och 1948 års bevillningsutskott

hade tillstyrkt motionsvis framställt yrkande om utredning.

Det hade gentemot förslaget att inrätta investeringsfonder inom förvärvskällan

jordbruksfastighet bl. a. anförts, att rätten till fondavsättning

borde förbehållas dem som hade ordnad bokföring. Det torde emellertid

vara möjligt att på andra vägar nå samma resultat utan att den nödvän
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 02. 35

diga säkerheten för att några medel icke komme att bli undandragna beskattning

eftersattes. Sålunda kunde man tänka sig en avsättning av medel

å särskilt spärrat konto i bank. Belopp, som den skattskyldige insatte

å dylikt konto, skulle denne vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet

få avdraga. Över de innestående medlen skulle den skattskyldige äga

fri dispositionsrätt, men banken skulle vara skyldig att till taxeringsmyndigheterna

anmäla de uttag som verkställdes. Skulle emellertid icke medlen

uttagas inom en tidsperiod av exempelvis 5 år borde stipuleras, att de

automatiskt upptoges till beskattning efter femårsperiodens utgång. Man

skulle med ett dylikt system åstadkomma att en skattskyldig, som visst

år haft en särskilt hög inkomst, finge möjlighet att fördela denna sin inkomst

på flera år och därigenom få en sammanlagt mindre skatt. Detta

tillvägagångssätt torde även vara det principiellt riktiga. Till stöd för införande

av en rätt att avsätta medel å spärrat konto kunde man för skogsbrukets

del anföra såväl konjunkturpolitiska som skattemässiga skäl. Genom

sådana avsättningar skulle man få ett verksamt medel för åstadkommande

av viss utjämning av sysselsättningen under hög- och lågkonjunktur.

De skattemässiga skälen vore emellertid de tyngst vägande. Den starka

progressiviteten vid den statliga beskattningen drabbade skogsägarna synnerligen

hårt. På ett mycket stort antal enskilda fastigheter av bondeskogsnatur

kunde på grund av skogsskiftenas belägenhet och form avverkning

till avsalu icke ske årligen. Skogen måste i stället sparas under ett antal

år för att större uttag därefter skulle kunna göras. Härigenom komme dels

de arbeten, som efter avverkningar normalt utfördes för återväxtens tryggande

och som lagligen åvilade skogsägaren, och dels andra skogsvårdande

arbeten till stor del att utföras under de år då någon avverkning icke skett.

Skogsägaren skulle härigenom mista möjligheten att verkställa de avdrag

från inkomsten av skogsbruket som rätteligen bort få göras för kostnader

för dylika arbeten, varigenom han bleve alltför hårt beskattad under avverkningsåret.

Vidare tillfördes skogsägarna för närvarande genom den

kraftiga prisstegringen på skogsprodukter betydande inkomster vid försäljning

av skog. Viss del av dessa inkomster användes till produktionens

befrämjande eller förbättrande genom vidtagande av ågärder för återväxtens

säkerställande och andra skogsvårdande arbeten. Då emellertid dessa

arbeten icke kunde utföras i obegränsad skala, dels på grund av tekniska

hinder och dels på grund av bristen på arbetskraft, komme de medel som

nedlades här icke alt stå i naturlig proportion till de inkomster, som skogsägaren

erhölle genom sina skogsuttag. Det vore sannolikt, att ett stort antal

av skogsägarna på grund av den höga skatt, som därigenom drabbade

dem, underläte att göra så stora skogsuttag som i och för sig vore lämpligt.

En lagstiftning som uppammade ett dylikt förfarande vore naturligtvis

i nuvarande ekonomiska läge, då tillräckligt stora virkesuttag vore av

synnerlig betydelse för upprätthållande av en hög export, föga tillfredsställande.

Det kunde nämnas att angelägenheten av en utjämning mellan

olika år beträffande beskattningen av skogsbrukets inkomster hade disku
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

terats redan i kommunalskatteberedningens betänkande år 1942 om inkomstbeskattningen

av skogsbruk. Sålunda hade där föreslagits, att inkomst

av skogsbruk i samband med fastighetsförsäljning i viss ordning

skulle kunna fördelas med lika belopp å beskattningsåret och ett antal av

de närmast föregående åren. Beredningen hade även ansett, att det principiellt

sett vore lika angeläget att utjämna beskattningen i de fall, då

sparad tillväxt på en gång tillgodogjordes genom uttag under innehavet,

som då tillväxten tillgodogjordes genom fastighetens försäljning.

I de likalydande motionerna I: 507 och II: 646 har anförts, att liksom för

rörelseidkare rätt borde införas för jordbrukare, vilka redovisade inkomst

enligt bokföringsmässiga grunder, att vid total utförsäljning få fördela inkomst

av försålda inventarier och varulager på flera år. Sådan rätt föresloges

ej heller i fråga om inkomst av skogsbruk i det fall skog försåldes

under innehavet. Skulle skogsägare emellertid medgivas rätt till avsättning

av viss del av skogsinkomst till investeringsfond bleve givetvis behovet av

en uppdelning av inkomsten på flera år mindre trängande. Departementschefen

hade i propositionen till stöd för sin negativa inställning i sistnämnda

avseende åberopat länsstyrelsens i Västernorrlands län yttrande, att det

stode en skogsägare öppet att vid försäljning av skog genom överenskommelse

med köparen fördela köpeskillingen på flera beskattningsår och att

ett sådant förfaringssätt också i stor utsträckning tillämpades. Det torde

vara riktigt att så vore fallet. Det kunde emellertid ifrågasättas huruvida

detta förfaringssätt kunde vara ändamålsenligt. I vart fall torde det för

skogsägarna många gånger leda till faktiska förluster, då skogsköpeskillingarna

på grund av penningvärdets fall ofta bleve lägre än de avtalade.

Det syntes motionärerna som om de praktiska svårigheterna vid tillämpningen

varit den direkta anledningen till ställningstagandet i propositionen.

Dessa borde emellertid icke få motivera ett dylikt undantagande. Motionärerna

ansåge därför, att jämväl intäkt genom försäljning av skog under

innehavet borde hänföras till ackumulerad inkomst.

I motionen II: 608 har framhållits, att person, som uppburit ackumulerad

inkomst under 1950 eller tidigare enligt författningsförslaget icke kunde

beredas den föreslagna skattelättnaden. Under år 1950 trädde den tvångsclearing

med Tyskland i kraft, varigenom personer, som hade fordringar av

vissa angivna slag i Tyskland, skulle genom likvidationsnämnden börja få

medel utbetalade till sig. Utbetalningen rörde sig i vissa fall om tjänstepensioner,

änkepensioner och periodiskt utgående skadeståndsbetalningar, som

tillförsäkrats dessa personer av tyska staten eller enskilda tyska rättssubjekt.

Kraven härrörde sig från tiden för tyska rikets sammanbrott våren 1945

och fram till den 1 april 1951. Enligt uppgift började utbetalningar ske från

likvidationsnämnden i oktober 1950. Fram till 1950 års slut utbetalades på

detta sätt 71 337 kronor. Utbetalningarna, som i första hand skulle ske till

de mest ömmande fallen, utgjorde sålunda ackumulerad inkomst oftast av

pensionskaraktär. Det i propositionen framlagda förslaget medgåve icke

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

möjlighet till skattelindring, enär utbetalningarna skett före den 1 januari

1951. Den utväg, som närmast låge till hands, vore att generellt utsträcka

möjligheterna till skattelättnader att gälla för inkomst, som åtnjutits efter

den 1 oktober 1950. Detta läte sig av uppenbara skäl inte göra. Inte heller

syntes det vara ur lagteknisk synpunkt lämpligt att inskriva en speciell

bestämmelse för ifrågavarande personer. Om rättelse skulle vinnas, vilket

vore i hög grad önskvärt, återstode då endast möjligheten, att riksdagen

beslutade att restituera skattemedel, som inbetalats till statskassan utöver

vad som skulle ha blivit fallet, om bestämmelserna om skattelättnader för

ackumulerad inkomst gällt redan från den tid, da utbetalningarna enligt

tvångsclearingen med Tyskland börjat att äga rum.

Motioner med yrkande om särskilda bestämmelser i fråga om beskattning

av köpeskilling för försålt fartyg.

Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 88 och II: 121 framförda yrkandet

om viss ändring av 28 § 2 mom. kommunalskattelagen har framhållits,

att aktiebolagen genom den fria avskrivningsrätten hade stora möjligheter

att utjämna inkomsterna för olika beskattningsår, vilket för den enskilde

fartygsägaren ställde sig betydligt svårare. En dylik utjämning torde ur såväl

företagets som det allmännas synpunkt vara önskvärd. En fiskare, som

skulle byta fartyg, måste först ha träffat ett bindande avtal om försäljning

av sitt gamla fartyg, innan han vågade teckna kontrakt på ett nytt. Han

befunne sig därvid i verkligheten i samma läge som om han förlorat sitt fartyg

genom förlisning. Med den storlek en modern fiskebåt numera hade,

den kostade omkring 200 000 kronor, kunde leveranstiden icke bli kortare än

ett år — i regel bleve den längre. Följden därav bleve den, att leveransdagen

för det nya fartyget infölle tidigast beskattningsåret näst efter det, då

försäljningen av det gamla skedde. Frågan om fri avskrivning för enskilda

personer och om taxering för ackumulerad inkomst hade vid tidpunkten

för motionernas avgivande icke upptagits. Dock återstode en väg,

som redan — så vitt känt vore — med uteslutande gott resultat prövats,

nämligen att 28 § 2 mom. kommunalskattelagen erhölle den under

krigstiden gällande lydelsen med begränsning till tre år. Motiveringen för

denna utvidgning av rätten till uppskov med taxeringen liade varit »de under

kriget rådande förhållandena». Dessa förhållanden rådde fortfarande och

syntes bliva rådande under överskådlig tid. Genom en sådan ändring skulle

taxeringen underlättas. Den svåra frågan om avskrivning för kontraktrisk

skulle i regel bortfalla, då de återvunna värdeminskningsavdragen skulle

kunna taxeras när det nya fartyget levererats, varigenom den skattskyldige

erhållit nytt avskrivningsunderlag. Med nutida taxeringsteknik och kontrollmöjligheter

förelåge ingen risk, att det allmänna skulle bli lidande genom

den föreslagna utvidgningen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Utskottets yttrande.

I propositionen nr 170 har på grundval av ett av 1944 års allmänna skattekommitté

avgivet betänkande framlagts förslag till vissa ändrade bestämmelser

för beskattning av realisationsvinster och ersättning för värde av

goodwills natur samt förslag till bestämmelser angående beskattning av ackumulerad

inkomst.

Förslaget till beskattning av realisationsvinster innebär icke någon ändring

av gällande tidsgränser för skatteplikt. Liksom hittills skall således

gälla, att vinst är skattepliktig endast om avhändandet sker i fråga om

fast egendom inom tio år och i fråga om lös egendom inom fem år från förvärvet.

Inom dessa tidsgränser skall emellertid ske en begränsning av skatteplikten

efter en reducerande skala, så att vinsten beskattas i sin helhet,

om viss kortare tid förflutit mellan förvärv och avyttring, och därefter till

allt mindre del ju närmare periodens slut avyttringen sker. Reducering av

det skattepliktiga beloppet för realisationsvinst har föreslagits skola inträda

i fråga om vinst genom avyttring av fast egendom efter sjunde året

från förvärvet samt i fråga om vinst genom avyttring av lös egendom efter

andra året från förvärvet.

Beträffande sådana fall då i värdet av icke yrkesmässigt avyttrad egendom

ingår vattenkraft eller rätt till vattenkraft föreslås emellertid ett undantag

från gällande tidsgränser, i det att tidsgränsen föreslås skola framflyttas

till femton år. Även i fråga om sådana vinster föreslås beskattning efter en

reducerande skala, så att reduktion skall inträda efter tolfte året från förvärvet.

Olägenheterna med de nuvarande tidsgränserna bero på den tvära övergången

mellan full skatteplikt och full skattefrihet. Om en skattskyldig

ägt en fastighet en dag kortare tid än tio år, beskattas vinst vid försäljningen

helt. Har han ägt fastigheten ytterligare en dag blir vinsten däremot helt

fri. Genom de föreslagna reducerande skalorna vinnes en uppmjukning av

övergången mellan skatteplikt och skattefrihet, som får anses vara synnerligen

önskvärd. Enighet torde i stort sett råda om att de föreslagna skalorna

äro väl avvägda.

I vissa hänseenden ha emellertid erinringar riktats mot det i propositionen

framlagda förslaget i denna del. Sålunda ha såväl i remissyttranden som

i de likalydande motionerna I: 506 och II: 647 framhållits betänkligheter

mot införande av särbestämmelser i fråga om beskattning av realisationsvinst

vid avyttring av vattenkraft eller rättighet till vattenkraft. I nämnda

motioner har hemställts, att de beträffande beskattning av dylik vinst föreslagna

särskilda bestämmelserna skulle utgå.

Utredningar, som företagits dels av särskilda inom justitiedepartementet

tillkallade sakkunniga, vilka den 27 februari 1943 avgivit betänkande angående

åtgärder mot spekulation i vattenkraft, dels ock av 1947 års kommitté

för åtgärder mot spekulation i vattenkraft, torde giva vid handen, att vat
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

tenkraft och rättighet till vattenkraft ha varit föremål för spekulationer.

De av 1948 års riksdag vidtagna åtgärderna innebärande en utvidgning av

expropriationsrätten och en förlängning av lagen den 20 december 1946

om kontroll av överlåtelse av vattenkraft torde visserligen ha minskat betydelsen

av skärpta regler om beskattning av realisationsvinst såsom åtgärd

mot spekulation. A andra sidan framgår av nyssnämnda utredningar att den

vattenkraft, som kan bliva föremål för framtida spekulation, kvantitativt sett

är betydande även om den outbyggda men utbyggnadsvärda vattenkraften

till övervägande del befinner sig i statens ägo eller på andra fasta händer.

Med hänsyn härtill och till de speciella förhållanden, som visat sig råda beträffande

ifrågavarande slag av tillgångar, avstyrker utskottet motionerna

I: 506 och II: 647 i vad gäller denna fråga.

I de likalvdande motionerna I: 211 och 11:281 har yrkats, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville

uppdraga åt någon av de nu sittande skattekommittéerna att företaga omarbetning

av reglerna för realisationsvinstbeskattningen, så att vid beräkning

av den skattepliktiga vinsten hänsyn tages till penningvärdets fall.

Problemet har berörts även i motionerna 1:506 och 11:647. Utskottet finner

för sin del, att svårigheter måste möta att konstruera speciella regler

för beräkning av realisationsvinst, så att beskattningen av dylik vinst skall

kunna anpassas efter de växlingar penningvärdet kan ha undergått under

den tid, som förflutit mellan förvärv och avyttring. Utskottet vill dock

understryka, att problemet är betydelsefullt särskilt i tider av starkt fallande

penningvärde. Eftersom frågan berör icke endast realisationsvinster utan

i minst lika hög grad alla andra slags inkomster, bör densamma emellertid

utredas i ett större och vidare sammanhang. Utskottet avstyrker således motionerna

I: 211 och II: 281 men förutsätter, att Kungl. Maj :t med uppmärksamhet

följer utvecklingen och vidtager de åtgärder, som kunna anses påkallade.

I sammanhang med uppmjukningen av reglerna om realisationsvinstbeskattningen

har föreslagits, att intäkt genom avyttring av maskiner och

inventarier alltid skall beskattas som intäkt av rörelse. I fråga om maskiner

och andra för stadigvarande bruk avsedda tillgångar i rörelse föreligger

sedan år 1939 en skillnad i inkomstbegreppet för olika grupper skattskyldiga,

i det att för sådana skattskyldiga, som omförmälas i punkt 4 av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen (d. v. s. aktiebolag, ekonomiska

föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker), allt vad som inflyter

vid försäljning av maskiner in. in. betraktas som intäkt av rörelse,

under det att för Övriga skattskyldiga såsom intäkt av rörelse behandlas

endast vad som återbekomines av förut gjorda avskrivningar för värdeminskning.

I övrigt upptages ersättningen såsom intäkt av realisationsvinst i den

mån förutsättningar därför föreligga. En reform har ansetts påkallad pa

detta område dels med hänsyn till önskvärdheten att undanröja den inadveitens,

som denna olikhet i inkomstbegreppet får anses innebära, och dels för

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

att underlätta de föreslagna uppmjukningarna i realisationsvinstbeskattningen.

Som en konsekvens härav föreslås jämväl en ändring i punkt 10 av

anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen i fråga om vad som skall anses

vara hänförligt till kapitalförlust. Utskottet anser de föreslagna ändringarna

välmotiverade.

Enligt gällande bestämmelser hänföres till intäkt av skogsbruk intäkt

genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken,

därest icke vinst å avyttringen i sin helhet skall beskattas såsom realisationsvinst

enligt 35 §. bör att undvika den icke avsedda konsekvensen av

beskattning enligt den reducerande skalan av realisationsvinst genom avyttring

av skogbärande fastighet, att viss del av vinsten jämväl i vad den belöper

å skogen blir skattefri, har föreslagits en särskild bestämmelse för

det fall att i realisationsvinst ingår vinst genom avyttring av skogbärande

fastighet och realisationsvinsten icke i sin helhet är skattepliktig. Den föreslagna

ändringen innebär, att skattskyldigs inom viss kommun taxerade inkomst,

i vilken realisationsvinst genom avyttring av skogbärande fastighet

ingår, icke på grund av de föreslagna reduceringsreglerna skall upptagas

till lägre belopp än som skulle hava upptagits såsom taxerad inkomst i

kommunen, därest den skattskyldige på grund av fastighetsförsäljningen i

stället åsatts taxering för inkomst genom avyttring av skog i samband med

avyttring av marken. Förslaget i denna del föranleder icke någon utskottets

erinran.

Bestämmelserna i förordningen den 23 maj 1947 om skattefrihet i vissa

fall för realisationsvinst in. m. föreslås skola inarbetas i kommunalskattelagen.

Då förslaget till ifrågavarande förordning antogs av 1947 års riksdag

förutskickades, att förordningen skulle erhålla allenast provisorisk giltighet

med hänsyn till att frågan om realisationsvinstbeskattningen i hela

sin vidd tagits upp till behandling av 1944 års allmänna skattekommitté.

Mot förslaget, som innebär att förordningen upphäves och dess bestämmelser

i sak oförändrade inarbetas i kommunalskattelagen, har utskottet icke

något att erinra.

I propositionen ha föreslagits vissa begränsningar av den skattefrihet,

som enligt gällande bestämmelser föreligger för realisationsvinst genom försäljning

av egendom, som den skattskyldige erhållit vid bodelning eller såsom

gåva. Salunda föreslås att förvärv genom bodelning skall grunda

skattefrihet för realisationsvinst endast i sådana fall, då make erhållit egendom

vid bodelning i anledning av andra makens död och förstnämnda make

icke själv före eller under äktenskapet förvärvat egendomen genom fång,

som grundar skatteplikt för realisationsvinst. Beträffande förvärv genom

gåva föreslås den ändringen, att om skattskyldig avyttrar egendom, som

han erhållit såsom gåva av make eller skyldeman, skall frågan om och i

vad mån skattepliktig realisationsvinst skall anses föreligga bedömas med

utgångspunkt från givarens fång. De föreslagna ändringarna äro betingade

av svårigheterna att med tillämpning av gällande bestämmelser hindra undgående

av skatt. Inom utskottet råda icke några delade meningar om att

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

avsikten med beskattningsmyndigheternas arbete bör vara att åstadkomma

en materiellt riktig beskattning. Det ligger därför i sakens natur, att man

icke kan tolerera, att bestämmelserna kringgås genom en formellt oantastlig

transaktion och att skattskyldig härigenom erhåller en skattelindring,

som icke är materiellt befogad. Givetvis kunna stora svårigheter uppstå,

då det gäller att bedöma huruvida en av en skattskyldig vidtagen åtgärd

är att anse såsom ett försök att kringgå gällande bestämmelser eller icke.

Detta torde i särskilt hög grad gälla vid tillämpning av reglerna om realisationsvinstbeskattningen.

De föreslagna ändringarna synas därför vara

motiverade. Det är också endast beträffande vissa detaljer invändningar ha

riktats mot förslaget i denna del. I de likalydande motionerna I: 506 och

II: 647 hemställes, att orden »bodelning i anledning av andra makens död»

skola utbytas mot »bodelning i anledning av äktenskapets upplösning».

Vidare anses att begreppet skyldeman är för vidsträckt och att det med

den föreslagna lagändringen avsedda syftet skulle lika väl kunna nås, om

skatteplikt för förvärv genom gåva inträdde, då fråga är om »gåva av

make, syskon eller skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led». Såsom

förut framhållits gälla skiljakligheterna relativt obetydliga frågor. Utskottet

finner emellertid motiverat, att bestämmelserna erhålla den lydelse, som

angivits i förslaget. Utskottet avstyrker således de likalydande motionerna

I: 506 och II: 647 i denna del.

1944 års skattekommitté föreslog en utvidgad rätt till avdrag för realisationsförlust.

Kommittén, som utarbetat tre förslag till sådan avdragsrätt,

förordade för sin del ett som alternativ III betecknat förslag. Det av kommittén

förordade förslaget tillstyrktes i princip eller lämnades utan erinran

i flertalet avgivna remissyttranden, men åtskilliga remissinstanser även

sådana som i princip tillstyrkte förslaget — uttryckte farhågor för att den

nuvarande taxeringsorganisationen icke skulle mäkta att på ett tillfredsställande

.sätt fylla sina åligganden, därest nya arbetsuppgifter av den diskuterade

arten skulle tillkomma.

Något förslag till vidgad avdragsrätt framlägges icke i propositionen.

Departementschefen motiverar sitt avståndstagande med att allvarliga olägenheter

äro att befara, vilket av kommitténs förslag man än väljer. Departementschefen

understryker särskilt vådan av alltför stor belastning för

taxeringsorganisationen och erinrar i detta sammanhang om att taxeringsorganisationens

arbetsbörda under alla omständigheter komme att öka,

om speciella regler för beskattning av s. k. ackumulerad inkomst meddelades,

men tillägger, att frågan komme i ett annat läge, om rörelseidkare

framdeles skulle medgivas rätt att i skattehänseende utjämna ett års vinst

mot ett annat års förlust.

I de likalydande motionerna 1: 506 och II: 647 hemställes, att det av kommittén

förordade, som alternativ III betecknade förslaget skall göras till

föremål för lagstiftning.

Utskottet finner vad motionärerna anfört för införande av utvidgad av
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

dragsrätt för realisationsförlust i princip riktigt. Det är även uppenbart,

att en skattskyldig icke bör berövas en avdragsrätt, till vilken han är i princip

berättigad, enbart av den anledningen, att den skulle medföra ett merarbete

för taxeringsmyndigheterna. I det föreliggande fallet skulle emellertid

den ökade arbetsbördan bliva så stor, att tveksamhet är synnerligen befogad,

särskilt då, såsom departementschefen framhållit, speciella bestämmelser

för beskattning av ackumulerad inkomst samtidigt föreslås skola

meddelas. Utskottet finner sig därför i nuvarade läge icke kunna tillstyrka

införande av utvidgad avdragsrätt för realisationsförlust. Problemet bör

emellertid tagas upp till förnyad prövning, och utskottet anser önskvärt, att

detta sker i samband med den allmänna översyn av beskattningsreglerna,

som nu vidtages av 1950 års skattelagssakkunniga. Utskottet avstyrker därför

motionerna I: 506 och II: 647 i förevarande del.

I propositionen föreslås, att ersättning vid avyttring av värde av goodwills

natur för framtiden skall hänföras till intäkt av rörelse. I samband

därmed föreslås en generell rätt till avskrivning å dylik tillgång sålunda,

att kostnad för anskaffning av rättighet av goodwills natur må avdragas genom

lika stora årliga värdeminskningsavdrag inom en period av tio år från

den tidpunkt, då kostnaden uppkommit, därest icke på grund av särskilda

omständigheter avskrivning må göras under en längre period. I motionen II:

648 hemställes, att ersättning vid avyttring av värde av goodwills natur icke

skall upptagas såsom intäkt av rörelse i vidare mån än enligt gällande bestämmelser.

Motionären framhåller såsom ett skäl mot införande av de föreslagna

bestämmelserna, att en rörelseidkare, som driver rörelse i aktiebolagsform,

kan undgå beskattning för ersättning för goodwill vid överlåtelse

av rörelsen genom att sälja aktierna under det att, om rörelsen bedrives av

enskild person, skattskyldighet inträder för ersättningen för den i rörelsen

ingående goodwillen. Utskottet hänvisar till vad departementschefen uttalat

i anledning av enahanda erinran i ett remissyttrande. Departementschefen

framhåller, att då en i aktiebolagsform bedriven rörelse överlåtes genom avyttring

av aktierna, bör beaktas, att något visst belopp icke betalas för

goodwillen, varför köparen icke får något nytt avskrivningsunderlag. Det

framhålles vidare, att det för övrigt icke är något speciellt utmärkande för

värden av goodwills natur utan gäller alla andra tillgångar hos ett aktiebolag,

vilka kunna inverka vid prissättning å aktierna i bolaget, såsom

maskiner, inventarier, varulager o. s. v. Ej heller det andra skälet motionären

anför mot de föreslagna bestämmelsernas införande finner utskottet

kunna motivera ett avståndstagande från förslaget. Det är visserligen riktigt,

som motionären framhåller, att inom vissa yrkesgrenar goodwillen kan vara

helt skapad av yrkesmannen själv utan att nämnvärda vid taxering avdragsgilla

kostnader bidragit därtill. Men även i dessa fall, då goodwillersättningen

får betraktas såsom en företagsledarens i efterskott uttagna lön, d. v. s. då

den närmast är att likställa med pension, synes det principiellt riktigt att

den betraktas som skattepliktig intäkt. Det må även beaktas att vid be
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

dömande av värdet av exempelvis en läkares praktik hänsyn i regel icke

endast tages till det goda namn han kunnat skapa sig utan även till sådana

omständigheter som praktiklokalens belägenhet o. d. Utskottet erinrar även

om den möjlighet till inkomstutjämning, som föreligger från den 1 januari

1951 genom att avdragsrätt medgives för engångspremie vid pensionsförsäkring,

samt att en förutsättning för införande av de föreslagna bestämmelserna

om beskattning av ersättning för rättighet av goodwills natur är,

att bestämmelser om beskattning av ackumulerad inkomst samtidigt skola

meddelas.

De föreslagna nya bestämmelserna kunna enligt utskottets mening ur

principiell synpunkt knappast göras till föremål för anmärkning. Den föreslagna

avdragsrätten för avskrivning å goodwills anskaffningsvärde synes

dock i vissa hänseenden giva anledning till erinran. Enligt den föreslagna

lydelsen av punkt 5 tredje stycket av anvisningarna till 29 § skola bestämmelserna

i punkt 3 c tredje stycket samma anvisningar äga motsvarande tilllämpning

i fråga om skattskyldigs rätt att tillgodoräkna sig avdrag för

senare år, därest den skattskyldige ej kunnat utnyttja det på året belöpande

avdraget. Någon hänvisning till punkt 3 c fjärde stycket av anvisningarna

till 29 § sker däremot icke. Därest en skattskyldig skulle kunna ådagalägga,

att värdet av goodwill nedgått avsevärt mera än sammanlagda beloppet

av tidigare verkställda och på året belöpande värdeminsltningsavdrag,

äger han således enligt de föreslagna bestämmelserna ändå icke tillgodoräkna

sig större avdrag än enligt avskrivningsplanen. Utskottet förstår, att

det icke är möjligt att helt likställa rättighet av goodwills natur med maskiner

och inventarier. Eftersom värdet av en rättighet av goodwills natur kan

förete starka växlingar under innehavstiden torde det nämligen så gott som

alltid vara omöjligt att fastställa i vad mån rättigheten definitivt nedgått i

värde, innan den realiserats. Ett sådant konstaterande kan ske först sedan

tillgången avyttrats, men då bör enligt utskottets mening hänsyn tagas

till eventuell förlust. Antag exempelvis att en skattskyldig förvärvat ett

goodwillvärde för 10 000 kronor och under innehavstiden erhållit avdrag

för avskrivningar å anskaffningsvärdet med 5 000 kronor. Vid avyttring

av tillgången erhålles 4 000 kronor. För den skattskyldige har därvid uppkommit

en förlust å 1 000 kronor, som han enligt förslaget icke kan få avdraga.

Enligt utskottets mening bör emellertid den skattskyldige beredas

möjlighet att få göra avdrag för sådan förlust. Utskottet anser därför, att den

föreslagna lagtexten bör kompletteras på så sätt, alt skattskyldig medgives

rätt till avdrag för förlust vid avyttring av värde av goodwills natur i samband

med överlåtelse av rörelsen eller eljest, d. v. s. i sådana fall då det

genom avyttring konstaterats, att förlusten är definitiv. Utskottet tillstyrker

förslaget med nu angiven ändring och avstyrker således motionen II:

648.

I sitt betänkande hade kommittén föreslagit avdragsrätt för avskrivning

å vissa s. k. organisationskostnader efter enahanda grunder, som före
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

slagits beträffande kostnad för anskaffning av rättighet av goodwills natur.

Kommittén avsåg i sitt förslag sådana organisationskostnader, varom förmäles

i 100 § 8 inom. första stycket nya aktiebolagslagen, nämligen sådana

utgifter som ha direkt samband med bildande av företag, såsom stämpelkostnader

å aktier, advokatarvoden m. in. Däremot berördes icke de i

8 inom. andra stycket till förenämnda författningsrum angivna organisationskostnaderna,

d. v. s. kostnader för tekniskt, kommersiellt eller annat

arbete, vilket är av väsentligt värde för organisationen av bolags rörelse.

Förslaget avstyrktes av samtliga myndigheter, som yttrat sig däröver, och

något förslag i ämnet har icke framlagts genom propositionen. I de likalydande

motionerna 1:506 och 11:647 har hemställts om införande av7 avdragsrätt

för avskrivning på fem år av organisationskostnader, som omförmälas

i 100 § 8 mom. första och andra stycket nya aktiebolagslagen. I motionen

II: 648 har hemställts om avskrivningsrätt för i 8 mom. andra stycket

förenämnda författningsrum omförmälda organisationskostnader efter

grunder, som överensstämma med dem som enligt nya aktiebolagslagen

gälla för dylika kostnaders avskrivning i bokföringen.

Vad först angår yrkandet om avdragsrätt för avskrivning å sådana organisationskostnader,

som omförmälas i 100 § 8 mom. första stycket nya aktiebolagslagen,

anser sig utskottet icke kunna biträda detsamma. Såsom i

vissa remissyttranden framhållits är det här fråga om kostnader i samband

med bildande av en förvärvskälla vilka icke äro avdragsgilla i princip och

därför bör frågan prövas i ett större sammanhang. Därvid böra undersökas

möjligheterna av avdragsrätt för liknande kostnader i andra förvärvskällor.

Vad angår de kostnader, som avses i 8 mom. andra stycket omförmälda

författningsrum, har frågan om avdragsrätt för avskrivningar först genom

motionen II: 648 framlagts till bedömande. Såvitt utskottet har sig bekant,

har frågan om avdragsrätt för avskrivningar å dylika kostnader ännu

icke varit föremål för skattedomstols prövning. I varje fall synes departementschefen

icke — som motionären synes antaga — haft för avsikt att uttala

sig vare sig för eller mot dylik avdragsrätt, enär han i sitt yttrande

endast uttalat sig angående den av kommittén föreslagna avdragsrätten för

avskrivningar å organisationskostnader enligt 100 § 8 mom. första stycket

nya aktiebolagslagen. Utskottet avstyrker således de likalydande motionerna

I: 506 och II: 647 samt motionen II: 648 i denna del.

I propositionen föreslås att fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse

under vissa förutsättningar skola kunna komma i åtnjutande av lindring

i den statliga inkomstskatten å ackumulerad inkomst. Med ackumulerad

inkomst skall enligt förslaget förstås inkomst, som hänför sig till minst

två beskattningsår. För att inkomst skall anses hänförlig till ett visst beskattningsår

kräves, att intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation

för densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år. Det

saknar betydelse huru de beskattningsår, till vilka intäkten är hänförlig,

infalla i tiden i förhållande till det beskattningsår, då intäkten åtnjutits.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

De kunna ligga såväl före som efter nämnda beskattningsår, och det är givetvis

ingenting, som hindrar, att intäkten kan anses vara hänförlig även

till det beskattningsår, då den åtnjutits. Det bör dock beaktas, att enbart

den omständigheten, att intäkten åtnjutits ett beskattningsår, icke medför,

att intäkten i nu avsedd bemärkelse är hänförlig till beskattningsåret.

Skattelindringen skall åstadkommas genom en särskild skatteberäkning,

så att statlig inkomstskatt å ackumulerad inkomst skall beräknas som om

inkomsten upptagits till beskattning med lika delar under taxeringsåret och

så många av de närmast föregående taxeringsåren, att inkomsten däiigenom

blir fördelad på det antal år, till vilka den hänför sig. Icke i något fall får

dock ackumulerad inkomst fördelas på mera än tio år. Det sagda torde bora

belysas med några exempel. Om en skattskyldig under beskattningsåret 1954

åtnjutit ackumulerad inkomst, som är hänförlig till beskattningsåren 1944

—-1953, skall skatteberäkning vid 1955 års taxering ske som om inkomsten

till lika stora delar influtit under beskattningsåren 1945—1954. Skatteberäkningen

sker på enahanda sätt även om inkomsten, som åtnjutits 1954,

exempelvis varit hänförlig till beskattningsåren 1945 1954 eller 1940 ■

1949 eller 1955—1964. Det minsta antal år en inkomst skall vara hänförlig

till är, såsom framgår av det förut sagda, två. Det är ingenting, som hindrar

att det beskattningsår, då intäkten åtnjutits, är ett av dessa båda år, men

det bör understrykas, att den omständigheten, att intäkt, som intjänats under

ett beskattningsår, åtnjutits först ett senare år, icke medför att intäkten

skall betraktas såsom ackumulerad inkomst.

För det fall att utredning ej kan förebringas om det antal år ackumulerad

inkomst hänför sig till har föreslagits en hjälpregel, enligt vilken skatteberäkningen

skall ske, som om inkomsten hänfört sig till tre år. Denna

hjälpregel är avsedd att användas, där ej särskilda omständigheter föranleda

till annan fördelningsgrund. Den är således icke tillämplig i exempelvis

sådana fall då av utredningen göres sannolikt att intäkten är hänförlig

till fyra år, men det råder tvekan om den möjligen kan vara hänförlig till

fem. Ej heller bör hjälpregeln komma till användning, då en skattskyldig i

syfte att uppnå en fördelning av intäkten på tre år i stället för två uraktlåter

att förebringa erforderlig utredning.

Skatt å ackumulerad inkomst skall utgå efter det procenttal av grundbeloppen

för statlig inkomstskatt, som jämlikt 12 § förordningen om statlig

inkomstskatt skall tillämpas för slutlig skatt på grund av taxering det

taxeriiigsår, då inkomsten tages till beskattning.

Särskild skatteberäkning är enligt förslaget avsedd att komma i fråga

endast beträffande inkomster av sådan storleksordning, att verkningarna

av den slutliga inkomstskattens progressivitet bliva mera påtagliga. Eftersom

eu effektiv begränsning av reformen ansetts synnerligen angelägen

har föreslagits en spärregel av innebörd, att särskild skatteberäkning skall

kunna medgivas endast under förutsättning, att den ackumulerade inkomsten

efter avdrag för avdragsgilla utgifter uppgår till minst 5 000 kronor

och tillika utgör minst eu tredjedel av den skattskyldiges till statlig in
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

komstskatt taxerade inkomst för det beskattningsår, då den ackumulerade

inkomsten tages till beskattning.

Beträffande de inkomstarter, som kunna bliva föremål för särskild skatteberäkning

har bl. a. av praktiska skäl en viss begränsning ansetts vara

erforderlig i fråga om till inkomstarterna jordbruksfastighet och rörelse

hänförliga intäkter. Tillika ha bestämmelserna ansetts icke skola äga till—

lämpning å realisationsvinst.

Riksdagen har vid flera tillfällen påkallat utredning om de förhållanden,

som de föreslagna bestämmelserna avse att reglera. Utskottet har i princip

icke något att erinra mot det sätt, på vilket frågan lösts. Förslaget, som

endast är att betrakta såsom en provisorisk lösning av spörsmålet om

ojämna inkomsters beskattning, synes vara ägnat att i väsentlig mån undanröja

de olägenheter, som kunna uppkomma genom gällande regler för

inkomstberäkningen i samband med den statliga inkomstskattens progression.

Utskottet förstår de synpunkter, som anförts för en stark begränsning

av reformens räckvidd. Reformen kommer även med den föreslagna begränsade

räckvidden att innebära en starkt ökad arbetsbörda för taxeringsmyndigheterna,

och det är då helt naturligt, att man icke bör taga taxeringsmyndigheterna

i anspråk i andra fall än då den ackumulerade inkomsten

är så stor, att genom den särskilda skatteberäkningen verkligen

åstadkommes skattelindring. På grund därav har man, som framgår av det

föregående, föreslagit en spärregel, som medger rätt till särskild skatteberäkning

endast under vissa förutsättningar. Utskottet inser såväl behovet

av denna spärregel som att den av praktiska skäl måste göras så enkel

som möjligt. Däremot ifrågasätter utskottet, om man icke skulle i huvudsak

nå det med spärregeln avsedda målet, även om något mindre stränga

krav ställdes på de förutsättningar, som skola föreligga för att skattskyldig

skall komma i åtnjutande av förmånen av särskild skatteberäkning.

Utskottet anser för sin del, att övervägande skäl tala för en sänkning

av det belopp, till vilket den ackumulerade inkomsten enligt den föreslagna

spärregeln minst skall uppgå, och föreslår, att rätt till särskild

skatteberäkning skall föreligga under de förutsättningar som angivits i

förslaget, dock att det skulle vara till fyllest, att den ackumulerade inkomsten

uppgår till minst 4 000 kronor.

Såsom framgår av det föregående har av olika skäl ansetts nödvändigt

att beträffande vässa inkomstarter begränsa reformens tillämplighet. Sålunda

har beträffande inkomst av jordbruksfastighet rätten att komma i

åtnjutande av särskild skatteberäkning begränsats till intäkt av skogsbruk

genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken,

intäkt, som uppkommit vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

mot engångsersättning, samt intäkt, som uppkommit genom att

egendom tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande

eller eljest avyttrats under sådana förhållanden, att dylik tvångsförsäljning

måste anses vara för handen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62. 47

I de likalydande motionerna I: 507 och II: 646 har hemställts, att i sådana

fall, då inkomst av jordbruksfastighet skall taxeras enligt bokföringsmässiga

grunder, rätt till särskild skatteberäkning skall medgivas i fråga

om intäkt genom avyttring av inventarier och lager vid total utförsäljning.

I nämnda motioner har tillika hemställts, att jämväl intäkt genom avyttring

av skog utan samband med försäljning av marken skall hänföras till sådan

intäkt, som skall kunna bliva föremål för särskild skatteberäkning. Även

i de likalydande motionerna 1:56 och II: 83 beröres sistnämnda fråga.

Till ackumulerad inkomst skall såvitt angår inkomst av rörelse hänföras

bl. a. intäkt vid avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse, av

för stadigvarande bruk avsedda maskiner och inventarier samt av varor

och produkter i rörelsen. I likhet med vad som anförts i de likalydande

motionerna 1:507 och 11:646 finner utskottet icke någon anledning till

att denna anordning icke skall vara tillämplig jämväl i fråga om intäkt

vid avyttring av dylika tillgångar, i sådana fall då inkomst av jordbruksfastighet

redovisas enligt bokföringsmässiga grunder. Det kan diskuteras

huruvida denna rätt skall inträda endast, då tillgångar av angivet slag försäljas

i anslutning till att jordbruksfastigheten överlåtes, eller vid all total

slutförsäljning, som motionärerna föreslå. Det kan uppenbarligen förekomma

fall av total slutförsäljning i andra fall än då jordbruksfastigheten

överlåtes, exempelvis då eu lantbrukare säljer hela sin kreatursbesättning

vid övergång till kreaturslöst jordbruk eller kreatursbesättningen i sin helhet

avyttrats eller nedslaktats på grund av smittosam kreaturssjukdom utan

att nyuppsättning skett under beskattningsåret. Om man således med uttrycket

total utförsäljning avser sådan försäljning, som sker antingen i

anslutning till överlåtelse av jordbruksfastigheten, i samband med frånträdande

av arrende eller med att en gren av verksamheten definitivt nedlägges

eller i andra liknande fall, då beskattning enligt gällande regler skulle

skett enligt 35 § kommunalskattelagen, synes detta begrepp kunna godtagas

i detta sammanhang. Utskottet anser sig därför kunna tillstyrka,

att sådan ändring vidtages i 3 § i den föreslagna förordningen, att intäkt

vid total försäljning av för stadigvarande bruk avsedda maskiner och inventarier

ävensom av varor och produkter i jordbruksfastighet skall kunna

hänföras till ackumulerad inkomst i sådana fall, då inkomst av jordbruksfastighet

redovisas enligt bokföringsmässiga grunder.

Utskottet finner icke tillfredsställande, att intäkt genom avverkning eller

avyttring av skog utan samband med avyttring av marken, bortsett från

vissa specialfall, icke ansetts kunna medtagas bland de intäkter, som kunna

bliva föremål för den föreslagna särskilda skatteberäkningen. Det avgörande

skälet för detta ställningstagande torde vara det betungande arbete, som

skulle vara förenat med en dylik skatteberäkning för intäkt av ifrågavarande

slag. Såsom i vissa remissyttranden framhållits kunna svårigheter uppkomma

vid bestämmande av det antal år, till vilka en ackumulerad inkomst

av skogsbruk är hänförlig. Vidare bör beaktas, att en person under

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

en följd av år kan avyttra avverkningsrätter eller skogsprodukter, därvid

varje avyttring för sig kan bliva hänförlig till ackumulerad inkomst. Eftersom

ackumulerad inkomst uppkommit för den skattskyldige under vart

och ett av de år avyttring skett, skulle man få en serie år, då man skulle

bliva nödsakad att räkna med tidigare års omräkningar. Speciellt komplicerat

blir förfarandet därest den skattskyldige fördelar köpeskillingen på

flera år, enär därvid den på varje år belöpande delen av köpeskillingen kan

bliva att betrakta som ackumulerad inkomst. I sådana fall då intäkten förvärvats

genom medverkan av den skattskyldige själv eller av honom lejd

arbetskraft uppkommer dessutom problemet hur man skall kunna ur de på

jordbruksbilagan angivna utgifterna särskilja de på skogsintäkten belöpande

utgifterna. Slutsatsen synes därför bliva, att behandlingen av framställningar

om särskild skatteberäkning, då det är frågan om ackumulerad

inkomst av skogsbruk, måste bliva mycket tidsödande och besvärlig. Vägande

skäl ha sålunda förelegat för ett uteslutande av intäkt genom avyttring

av skog under innehavstiden från skattelindringsmöjligheten. Ett annat

skäl har åberopats för denna åtgärd, nämligen att det står en skogsägare

fritt att vid försäljning av skog genom överenskommelse med köparen fördela

köpeskillingen för försålda skogsprodukter eller avverkningsrätter på

flera år. Denna möjlighet kommer i fråga om köpeskilling vid avyttring

av avverkningsrätt att kvarstå även för den skogsägare, som redovisar sin

inkomst enligt bokföringsmässiga grunder. Mot detta argument kunna dock

åtskilliga invändningar göras. Förfaringssättet, som lärer vara framtvingat

just på den grund att det är den enda möjligheten till skattelindring som

står till buds, har många nackdelar. Så kan t. ex. köparen göra konkurs,

penningvärdet kan falla, säljaren kan vara i behov av köpeskillingen omedelbart

o. s. v. Utskottet har dock för sin del kommit till den uppfattningen,

att en utvidgning av den föreslagna förordningens tillämplighetsområde

till att omfatta jämväl intäkt genom avyttring av skog under innehavstiden

skulle kunna genomföras, om man kunde förenkla förfarandet genom

schablonmässiga bestämmelser för ifrågavarande slag av ackumulerad inkomst.

Vid utformningen av dylika bestämmelser böra beaktas de svårigheter

utskottet ovan angivit. Sålunda bör ackumulerad inkomst av skogsbruk

i de fall varom nu är fråga alltid anses hänförlig till ett visst bestämt

antal år, förslagsvis 3—5 år. Vidare böra vid försäljning av skogsprodukter

de på skogsintäkten belöpande utgifterna beräknas efter schablon. I detta

hänseende kan man tänka sig att dessa utgifter, omfattande de med avverkningen

direkt förbundna kostnaderna ävensom värdeminskningsavdrag

å skog, skola utgöra en viss procent av intäkten. En sådan schablon har

föreslagits i propositionen nr 225 med förslag till lag om investeringskonto

för skog, m. m. Särskild skatteberäkning bör dock icke äga rum, då vid

försäljning av skog betalning skall erläggas under loppet av flera år.

Enligt de i nyssnämnda proposition nr 225 föreslagna bestämmelserna

skall vid taxering avdragsgill insättning å investeringskonto för skog göras

med 25 procent av köpeskillingen för rotsåld skog, 12 procent av köpeskil
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

49

lingen för avyttrade skogsprodukter med undantag av brännved, kolved och

träkol samt 12 procent av saluvärdet av skogsprodukter, som uttagits för

förädling i egen rörelse, med undantag av kolved. läkare av skogsbruk, som

så önskar, skall äga göra frivillig insättning med ytterligare 15 respektive

8 procent. Inbetalade medel skola i princip innestå spärrade fem år. Redan

efter två år skall dock insättare vara berättigad göra uttag i den mån han

med intyg från skogsvårdsstyrelse visar att han haft kostnader för skogsvårdsarbeten.

Uttagen per år föreslås i detta fall icke få överstiga en fjärdedel

av det ursprungligen insatta beloppet. Efter utgången av femårsperioden

skall insättaren äga fritt disponera över insatta medel. Lagstiftningen föreslås

skola äga tillämpning vid 1953 och 1954 års taxeringar. Ett genomförande

av detta förslag kommer i huvudsak att innebära samma lindring

av beskattningen av skogsintäkter som en tillämpning av de av utskottet

här ovan förordade bestämmelserna för beskattning av ackumulerad inkomst

av skogsbruk.

Enligt utskottets mening är det icke motiverat att, samtidigt med att

inkomstutjämning genom insättning å investeringskonto för skog möjliggöres,

införa bestämmelser om särskild skatteberäkning för ackumulerad

inkomst av skog. Däremot anser utskottet, att i omedelbar anslutning till

upphävande av den tillfälliga lagstiftningen om investeringskonto för skog,

böra införas bestämmelser om särskild skatteberäkning i fråga om ackumulerad

inkomst av skogsbruk jämväl i sådana fall då inkomsten uppkommit

utan samband med försäljning av marken. Vid en sådan lagstiftning

böra beaktas de synpunkter, utskottet här ovan framhållit.

Under åberopande av vad sålunda anförts vill utskottet hemställa, att

riksdagen i skrivelse till Kung]. Maj :t begär förslag om bestämmelser i förevarande

hänseende.

Ett genomförande av vad utskottet ovan förordat skulle tillgodose syftet

med de likalydande motionerna I: 56 och II: 83. Utskottet avstyrker däremot

bifall till de likalydande motionerna I: 507 och II: 646 i nu förevarande

del.

I propositionen föreslås att förordningen om särskild skatteberäkning

skall träda i kraft den 1 januari 1952. Förordningen skall icke äga tillämpning

beträffande ackumulerad inkomst, som åtnjutits under tidigare beskattningsår

än det, för vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans

verkställes år 1952. I motionen II: 608 liemställes, att riksdagen måtte

besluta, att till personer, som av s. k. tyskmedel erhållit periodiska understöd

och liknande förmåner, vilka ackumulerats från våren 1945 och utbetalts

före den 1 januari 1951, skall restitueras skillnaden mellan den skatt,

som mottagarna komme att påföras för dessa inkomster, och den skatt, som

skulle ha påförts, därest skatten uträknats enligt den föreslagna beräkningen

av skatt för ackumulerad inkomst. Motionären framhåller själv, att det av

uppenbara skäl icke läte sig göra att generellt utsträcka möjligheten att tilllämpa

ifrågavarande bestämmelser alt gälla från den 1 oktober 1950, då

4 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 62.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

ifrågavarande medel började utbetalas, och finner det ej heller lämpligt ur

lagteknisk synpunkt att i övergångsbestämmelserna införa en speciell bestämmelse

för vinnande av skattelindring för dessa inkomster. Utskottet delar

dessa motionärens synpunkter, dock att enligt utskottets mening även

andra skäl än lagtekniska tala mot en särbehandling av ifrågavarande inkomster

i övergångsbestämmelserna. Det torde nämligen utan svårighet kunna

letas upp ett stort antal lika ömmande fall som de i motionen berörda.

En restitution på sätt motionären förordar, kan ej heller av utskottet tillstyrkas,

eftersom mot en sådan kunna riktas samma invändningar som mot

en särlagstiftning i övergångsbestämmelserna. Därtill kommer att en särskild

skatteberäkning å ifrågavarade inkomster torde bliva utan större effekt.

Sammanlagt ha enligt uppgift i motionen 71 337 kronor utbetalats, och utskottet

förmodar, att detta belopp delats av ett relativt stort antal personer.

Med stöd av det anförda får utskottet avstyrka bifall till motionen

II: 608.

Lagtextens utformning synes kunna giva anledning till vissa erinringar.

Sålunda har icke utsagts att ersättning på grund av försäkring av fast eller

lös egendom, som utgör skattepliktig intäkt, därest köpeskilling, som skulle

ha influtit om egendomen i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av

jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse, kan bliva föremål för särskild

skatteberäkning. Orsaken härtill torde måhända vara, att det ansetts

övertlödigt att tynga lagtexten med bestämmelser om en sak, som kan anses

självklar. Utskottet anser dock lämpligt att här uttala, att i de fall en

skattepliktig ersättning på grund av försäkring av egendom tillfaller skattskyldig,

skall ersättningen kunna bliva föremål för särskild skatteberäkning,

givetvis dock endast under förutsättning att köpeskilling, om egendomen

i stället försålts, skolat kunna bliva föremål för sådan lindring av den

statliga inkomstbeskattningen. Vidare framgår icke klart av 1 § första stycket

jämfört med andra stycket anvisningarna till nämnda paragraf, att fördelning

av ackumulerad inkomst kan ske på två år och att det beskattningsår,

då inkomsten åtnjutes, kan inbegripas i dessa år. Även andra stycket till

1 § synes böra förtydligas något.

Bestämmelserna om taxering av inkomst av jordbruksfastighet enligt

bokföringsmässiga grunder föreslås i proposition nr 191 skola träda i kraft

den 1 januari 1953 och tillämpas först vid 1954 års taxering. De av utskottet

föreslagna bestämmelserna, innebärande utvidgning av tillämpningsområdet

för förordningen om ackumulerad inkomst till att omfatta jämväl

avyttring i vissa fall av inventarier för stadigvarande bruk och varulager i

jordbruksfastighet, böra jämväl träda i kraft vid nyssnämnda taxering.

I 4 § andra stycket i förslaget göres en hänvisning till 7 §. Hänvisningen bör

i stället göras till 8 §, och utskottet föreslår därav föranledd ändring.

Övriga i propositionen nr 170 behandlade frågor ha icke givit anledning

till erinran eller eljest till särskilt yttrande från utskottets sida.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

I samband med föredragning av propositionen nr 170 har utskottet till

behandling upptagit de likalydande motionerna I: 88 och II: 121, i vilka

beröres frågan om beskattning av köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Enligt 28 § 2 mom. skall ersättning på grund av försäkring av egendom

anses såsom intäkt av rörelse, om och i den mån köpeskilling för egendomen,

därest denna försålts, skolat hänföras till sådan intäkt. Vidare sägs i

sistnämnda författningsrum, att avser ersättningen försäkring för förlust

av fartyg, står det den skattskyldige fritt att upptaga densamma, i den mån

den överstiger värdet av det förlorade fartyget sådant detta värde befanns

efter vederbörliga avskrivningar, såsom intäkt under det beskattningsår, då

den influtit, eller något av de två följande åren, eller fördelad på dessa tre

år. Ersättningen må dock, i den mån den använts för anskaffande av annat

eller andra fartyg, icke upptagas såsom intäkt för senare beskattningsår än

det varunder den sålunda använts.

Bestämmelserna i 28 § 2 mom. tillkommo genom beslut vid 1938 års

riksdag. I proposition nr 258 till samma års riksdag med förslag till omläggning

av den direkta statsbeskattningen m. m. anfördes — i anledning

av uppkommen fråga om utvidgning av dessa bestämmelser att avse även

belopp, som influtit genom försäljning av fartyg -— att betänkligheter syntes

möta att förorda bestämmelsernas tillämpning, där fråga vore om ersättning

för försålt fartyg. En dylik utvidgning ansågs nämligen kunna

föranleda missbruk.

Genom särskilda författningar ha rederier, som under krigsåren förlorat

eller försålt fartyg, beretts möjlighet till visst uppskov med beskattningen

av för fartyget uppburen försäkringsersättning eller köpeskilling. Sålunda

har rederi, som drabbats av fartygsförlust under något av de beskattningsår,

för vilka taxering verkställts under åren 1940—1946, berättigats att antingen

fördela uppburen försäkringsersättning under en tidsperiod, som

sträckt sig från och med det beskattningsår, då ersättningen inflöt, till

och med det beskattningsår, för vilket taxering äger rum år 1950, eller upptaga

ersättningen som intäkt under ett eller flera år inom nämnda tidsperiod.

I fråga om köpeskilling för avyttrat fartyg ha samma bestämmelser

gällt som beträffande försäkringsersättning för förlorat fartyg med

den avvikelsen, att rätt till uppskov icke medgivits för fartyg som försålts

under det beskattningsår, för vilket taxering verkställts år 1940.

I proposition nr 9 till 1950 års riksdag, vilken proposition oförändrad antogs,

hade Kungl. Maj :t föreslagit ytterligare uppskov med beskattningen

av nämnda försäkringsersättningar och köpeskillingar till och med det beskattningsår,

för vilket taxering skall verkställas år 1952.

I de vid 1950 års riksdag väckta, till bevillningsutskottet överlämnade

likalydande motionerna 1:30 och 11:30 hemställdes, att riksdagen måtte,

såvitt nu är i fråga, besluta att den i 28 § 2 mom. angivna rätten till fördelning

av vissa försäkringsintäkter måtte utsträckas alt gälla även köpeskilling

vid avyttring av fartyg.

I betänkande nr 13 till 1950 års riksdag erinrade bevillningsutskottet

om att en sådan utvidgning redan vid bestämmelsernas tillkomst år 1938

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

ifrågasatts men med hänsyn till risken för missbruk icke ansetts böra genomföras.

Under krigsåren hade genom särskilda författningar uppskov

med beskattningen medgivits även beträffande köpeskilling för försålt fartyg.

Denna vidgade rätt till uppskov med beskattningen hade emellertid

varit föranledd av då rådande förhållanden och borde enligt utskottets mening

icke för det dåvarande komma i fråga. På grund härav avstyrkte utskottet

motionerna i denna del. Utskottet erinrade emellertid om att 1944 års

allmänna skattekommitté i sitt år 1949 avgivna betänkande angående beskattning

av realisationsvinster in. in. samt ackumulerade inkomster framlagt

förslag till förordning med särskilda bestämmelser för beräkning av

skatt till staten å ackumulerad inkomst. Enligt kommitténs förslag skulle

dock återvinning av tidigare för inventarier åtnjutna värdeminskningsavdrag

betraktas såsom ackumulerad inkomst endast för det fall, att avyttringen

av inventarierna skett i samband med överlåtelse av rörelse. Denna

begränsning i förslaget och andra av kommittén föreslagna inskränkningar

beträffande den ifrågasatta lagstiftningens tillämpning å förvärvskällan

rörelse berodde därpå, att enligt kommitténs mening praktiska svårigheter

skulle uppstå, därest samtliga de fall av ackumulerad inkomst, som förekomme

inom denna förvärvskälla, skulle bliva föremål för skattelindring.

Ehuru utskottet väl förstode kommitténs ställningstagande härutinnan, ansåge

utskottet önskvärt, att vid den fortsatta behandlingen av frågan om

skattelindring för ackumulerad inkomst toges under övervägande, huruvida

det vore möjligt och lämpligt att låta den ifrågasatta lagstiftningen vinna

tillämpning beträffande återvinning av värdeminskningsavdrag för inventarier

även i andra fall än då avyttring skedde i samband med överlåtelse

av rörelse.

I de förut omnämnda till årets riksdag avgivna likalydande motionerna

I: 88 och II: 121 har hemställan i ovan berörda hänseende ånyo framförts.

Frågan har i viss mån kommit i ett annat läge, sedan proposition med

förslag till förordning angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst framlagts och i huvudsak i oförändrat skick tillstyrkts av

utskottet. Med den utformning bestämmelserna om särskild skatteberäkning

föreslås skola erhålla, synes det nämligen vara uppenbart, att det

icke är möjligt att lösa det i motionerna åsyftade skatteproblemet genom

att göra förordningen tillämplig även å intäkt genom avyttring av far-*

tyg. Det torde vara tillräckligt att nämna ett av de skäl, som tala mot

en sådan anordning, nämligen att om köpeskilling vid avyttring skulle

beskattas enligt i nämnda förordning angivna regler, skulle denna intäkt

kunna fördelas å ända till tio år. Köpeskillingen skulle således bliva föremål

för en betydligt lindrigare beskattning än försäkringen. Med hänsyn

härtill synes spörsmålet böra tagas upp till förnyad prövning, och utskottet

finner skäl föreligga för att saken beaktas. Utskottet anser därför önskvärt,

att 1950 års skattelagssakkunniga under sitt fortsatta arbete närmare

utreda frågan samt taga i övervägande huruvida en lösning efter den linje,

som föreslagits i ovannämnda motioner, är möjlig och lämplig. Under åberopande

härav avstyrker utskottet motionerna I: 88 och II: 121.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Utskottets hemställan.

Under åberopande''av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Maj :ts förevarande proposition nr 170 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) med den ändring av punkten 5 av

anvisningarna till 29 §, som framgår av följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Anvisningar

till 29 §.

5. Avdrag får---motsvarande tillämpning.

Patenträtt eller---dylik tillgång.

Kostnad för anskaffning av varumärke,

firmanamn eller andra rättigheter

av goodwills natur må avdragas

genom lika stora årliga värdeminskningsavdrag

inom en period av

tio år från den tidpunkt, då kostnaden

uppkommit; dock att, där så på

grund av särskilda omständigheter

finnes skäligt, kostnaden må, enligt

beskattningsnämnds särskilda beprövande,

fördelas på en längre period.

Har skattskyldigs rörelse för visst år

utvisat förlust eller så ringa överskott,

att den skattskyldige vid beräkning

av nettointäkten av rörelsen

ej kunnat utnyttja det på året belöpande

avdraget, skola beträffande

rätt för den skattskyldige att tillgodoräkna

sig det resterande avdraget

för senare år bestämmelserna i punkt

3 c tredje stycket äga motsvarande

tillämpning.

Kostnad för anskaffning av varumärke,

firmanamn eller andra rättigheter

av goodwills natur må avdragas

genom lika stora årliga värdeminskningsavdrag

inom en period av

tio år från den tidpunkt, då kostnaden

uppkommit; dock att, där så på

grund av särskilda omständigheter

finnes skäligt, kostnaden må, enligt

beskattningsnämnds särskilda beprövande,

fördelas på en längre period.

Har skattskyldigs rörelse för visst år

utvisat förlust eller så ringa överskott,

att den skattskyldige vid beräkning

av nettointäkten av rörelsen

ej kunnat utnyttja det på året belöpande

avdraget, skola beträffande

rätt för den skattskyldige att tillgodoräkna

sig det resterande avdraget

för senare år bestämmelserna i punkt

3 c tredje stycket äga motsvarande

tillämpning. Har skattskgldig i samband

med överlåtelse av rörelse eller

eljest avgttrat tillgång, varom nu är

fråga, får avdrag ske för vad som i

beskattningshänseende återstår oavskrivet

av anskaffningsvärdet, i den

mån detta belopp överstiger vad som

influtit vid avyttring av tillgången.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående upphävande av förordningen den 23 maj

1947 (nr 210) om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst

vid expropriation m. m.; samt

3) antaga det -säd propositionen fogade förslaget till förordning

angående beräkning av statlig inkomstskatt för

ackumulerad inkomst med de ändringar av 1, 2, 3 och 4 §§

samt anvisningarna till 1 § ävensom ikraftträdandebestämmelserna,

som framgå av följande såsom utskottets förslag

betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag:

1 §•

Har fysisk person, oskift dödsbo

eller familjestiftelse under visst beskattningsår

åtnjutit inkomst, som

hänför sig till minst två beskattningsår,

vilka infallit före eller infalla efter

det beskattningsår då inkomsten

åtnjutits (ackumulerad inkomst),

skall under de förutsättningar,

som i denna förordning angivas,

statlig inkomstskatt å denna

inkomst beräknas, som om inkomsten

upptagits till beskattning med

lika delar under taxeringsåret och så

många av de närmast föregående

taxeringsåren, att inkomsten därigenom

blir fördelad på det antal år,

till vilka den hänför sig; dock att

ackumulerad inkomst i intet fall må

fördelas på mera än tio år.

Kan tillförlitlig utredning icke förebringas

om det antal år, vartill

ackumulerad inkomst hänför sig,

skall skatteberäkningen ske, som om

inkomsten hänfört sig till tre år.

Utskottets förslag:

1 §■

Har fysisk person, oskift dödsbo

eller familjestiftelse under visst beskattningsår

åtnjutit inkomst, som

hänför sig till minst två beskattningsår

(ackumulerad inkomst),

skall under de förutsättningar, som

i denna förordning angivas, statlig

inkomstskatt å denna inkomst beräknas,

som om inkomsten upptagits

till beskattning med lika delar

under taxeringsåret och så många

av de närmast föregående taxeringsåren,

att inkomsten därigenom blir

fördelad på det antal år, till vilka

den hänför sig; dock att ackumulerad

inkomst i intet fall må fördelas

på mera än tio år.

Kan tillförlitlig utredning icke förebringas

om det antal år, vartill

ackumulerad inkomst hänför sig,

skall skatteberäkningen ske, där ej

särskilda omständigheter till annat

föranleda, som om inkomsten hänfört

sig till tre år.

Skatt å ackumulerad inkomst skall utgå efter det procenttal av grundbeloppen

för statlig inkomstskatt, som jämlikt 12 § förordningen om statlig

inkomstskatt skall tillämpas för slutlig skatt på grund av taxering det taxeringsår,

då inkomsten tages till beskattning.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Bevillningsutskottets

Kungl. Maj.ts förslag:

2 §.

Skatteberäkning enligt 1 § må ske

endast under förutsättning att den

ackumulerade inkomsten, efter avdrag

för avdragsgilla utgifter, uppgår

till minst 5 000 kronor och tillika utgör

minst en tredjedel av den skattskyldiges

till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst för det taxeringsår,

då den ackumulerade inkomsten tages

till beskattning.

3 §.

Vad i denna förordning sägs om

ackumulerad inkomst skall, såvitt angår

till inkomst av jordbruksfastighet

hänförlig inkomst, gälla

endast:

intäkt av skogsbruk genom avyttring

av växande skog i samband med

avyttring av marken;

intäkt, som uppkommit vid upplåtelse

av nyttjanderätt eller servitutsrätt

mot engångsersättning; samt

intäkt, som uppkommit genom att

egendom tagits i anspråk genom expropriation

eller liknande förfarande

eller eljest avyttrats under sådana

förhållanden, att dylik tvångsförsäljning

måste anses vara förhanden.

betänkande nr 62.

Utskottets förslag:

2 §.

Skatteberäkning enligt 1 § må ske

endast under förutsättning att den

ackumulerade inkomsten, efter avdrag

för avdragsgilla utgifter, uppgår

till minst 4 000 kronor och tillika utgör

minst en tredjedel av den skattskyldiges

till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst för det taxeringsår,

då den ackumulerade inkomsten tages

till beskattning.

3 §•

Vad i denna förordning sägs om

ackumulerad inkomst skall, såvitt angår

till inkomst av jordbruksfastighet

hänförlig inkomst, gälla

endast:

intäkt av skogsbruk genom avyttring

av växande skog i samband med

avyttring av marken;

intäkt, som uppkommit vid upplåtelse

av nyttjanderätt eller servitutsrätt

mot engångsersättning;

intäkt, som uppkommit genom att

egendom tagits i anspråk genom expropriation

eller liknande förfarande

eller eljest avyttrats under sådana

förhållanden, att dylik tvångsförsäljning

måste anses vara förhanden;

samt

intäkt, i fall då inkomsten beräknats

enligt bokföringsmåssiga grunder,

vid avyttring i samband med

upphörande av jordbruksdrift av för

stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten

avsedda maskiner eller andra

inventarier, vilka icke vid beräkning

av värdeminskningsavdrag äro att

hänföra till byggnad, ävensom av varor

och produkter i jordbruksfastigheten,

dock endast i den mån det influtna

beloppet överstiger varornas

eller produkternas i räkenskaperna

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

upptagna värde. Har kreatursbesättning

i sin helhet avyttrats — utan att

nyuppsättning under beskattningsåret

skett — skall vad ovan sägs gälla

i fråga om intäkt genom avyttringen,

även om denna skett utan samband

med nedläggande av jordbruksdriften.

I fråga om till inkomst av rörelse hänförlig ackumulerad inkomst

skall vad i denna förordning sägs gälla endast:

intäkt genom vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet;

intäkt vid överlåtelse av varumärke, firmanamn och andra liknande rättigheter

av goodwills natur;

intäkt vid avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse, av för stadigvarande

bruk i rörelsen avsedda maskiner eller andra inventarier, vilka icke

vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföras till byggnad; samt

intäkt genom avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse, av varor

och produkter i rörelsen, dock endast i den mån det influtna beloppet överstiger

varornas eller produkternas i räkenskaperna upptagna värde.

Beträffande till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

hänförlig ackumulerad inkomst skall vad i denna förordning sägs icke äga

tillämpning å vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

4 §.

Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen av skatteberäkning enligt 1 §, har

att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där den skattskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt för det taxeringsår, då inkomsten

tages till beskattning.

Ansökningen ingives till länssty- Ansökningen ingives till länsstyrelsen

och skall, med undantag för relsen och skall, med undantag för

fall varom i 7 § sägs, vara till läns- fall varom i 8 § sägs, vara till länsstyrelsen

inkommen före taxerings- styrelsen inkommen före taxeringsårets

utgång. årets utgång.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952. Förordningen skall

icke äga tillämpning beträffande ackumulerad inkomst, som åtnjutits under

tidigare beskattningsår än det, för vilket taxering av beskattningsnämnd i

första instans verkställes år 1952.

Oavsett vad ovan stadgas skola föreskrifterna

i 3 §, såvitt angår intäkt

vid avyttring av för stadigvarande''

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

bruk i jordbruksfastighet avsedda

maskiner eller andra inventarier ävensom

av varor och produkter i jordbruksfastighet,

träda i kraft den t

januari 1954; dock att desamma i intet

fall skola äga tillämpning beträffande

intäkt, som hänför sig till räkenskapsår

som börjat före den 1 januari

1953.

Anvisningar

till 1 §•

Inkomst skall enligt denna förordning anses hänförlig till visst beskattningsår,

om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för

densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år.

För att en inom visst beskattningsår

åtnjuten inkomst skall anses utgöra

ackumulerad inkomst enligt

denna förordning fordras, att inkomsten

hänför sig till minst två

beskattningsår.

För att inkomst skall anses utgöra

ackumulerad inkomst enligt denna

förordning fordras, att inkomsten

hänför sig till minst två beskattningsår,

vilka föregått eller följa

efter det beskattningsår, då inkomsten

åtnjutits; däremot är det

utan betydelse för frågan om förordningens

tillämplighet, om inkomsten

hänför sig jämväl till det

beskattningsår, då den åtnjutits, eller

uteslutande till de förstnämnda

åren.

Till ledning för skatteberäkningen antöres följande exempel:

En skattskyldig har åsatts ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbart belopp av 7 000 kronor vid taxering år 1948. Vid taxeringarna

till statlig inkomstskatt för åren 1949—1952 ha de beskattningsbara

inkomsterna bestämts till 0 kronor år 1949, 8 000 kronor år 1950, 10 000

kronor år 1951 och till 60 000 kronor år 1952. Enligt förordningen om statlig

inkomstskatt skall skatt å en beskattningsbar inkomst å 60 000 kronor

utgå med 23 170 kronor. I den beskattningsbara inkomsten vid 1952 års

taxering ingår emellertid en ackumulerad inkomst å 40 000 kronor, vilken

enligt av den skattskyldige förebragt utredning hänför sig till beskattningsåren

1947—1950, d. v. s. till fyra år. Jämlikt 1 § första stycket skall skatten

å den beskattningsbara inkomsten av 60 000 kronor beräknas efter följande

grunder. Beloppet 40 000 kronor delas med fyra och skatteberäkningen

sker som om 10 000 kronor upptagits till beskattning vart och ett av taxeringsåren

1949—1952. Härefter sker uträkningen sålunda:

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

1) För den del av ackumulerade inkomsten, som hän
förts

till taxeringsåret 1 9 4 9, utgår skatten å en beskattningsbar

inkomst av 10 000 kronor (0 + 10 000) ......=

2) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till

taxeringsåret 1 9 5 0, utgör skatten skillnaden mellan

skatten å en beskattningsbar inkomst av 18 000 kronor

(8 000 + 10 000) = 3 950 kronor och skatten å en beskattningsbar

inkomst av 8 000 kronor = 1 150 kronor . . =

3) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till

taxeringsåret 19 5 1, utgör skatten skillnaden mellan

skatten å en beskattningsbar inkomst av 20 000 kronor

(10 000 + 10 000) = 4 670 kronor och skatten å en beskattningsbar

inkomst av 10 000 kronor = 1 550 kronor =

4) För taxeringsåret 1 9 5 2 räknas skatten ut på en be
skattningsbar

inkomst av 20 000 kronor (60 000 — 40 000)

jämte den del av den ackumulerade inkomsten, 10 000 kronor,

som hänförts till detta taxeringsår, d. v. s. 30 000

kronor. Skatten härå ................................=

Skatt att erlägga för den beskattningsbara inkomsten

av 60 000 kronor ..................................= 16 140 kronor.

Eftersom enligt 1 § skatteberäkningen under de omständigheter, som angivas

i exemplet, skall ske så, som om en fjärdedel av den ackumulerade inkomsten

upptagits till beskattning under 1952 och en fjärdedel därav under

vart och ett av de tre närmast föregående åren, d. v. s. i detta fall taxeringsåren

1949—1951, inverkar 1948 års taxering icke på uträkningen av skatten

å den ackumulerade inkomsten.

Vid skatteuträkningen har enligt 1 § sista stycket för samtliga taxeringsår

tillämpats det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt, som

skall tillämpas för slutlig skatt på grund av 1952 års taxering; detta gäller

såväl skatteberäkningen före som skatteberäkningen efter fördelningen av

den ackumulerade inkomsten.

Kan utredning icke förebringas om det antal år, vartill ackumulerad inkomst

hänför sig, skall jämlikt 1 § andra stycket skatteberäkningen ske, som

om inkomsten hänfört sig till tre år. Denna bestämmelse skall dock icke äga

tillämpning exempelvis i sådana fall, då en skattskyldig vid avgång från

tjänst uppbär ett engångsbelopp såsom ersättning för årlig pension. I dylika

fall skall den ackumulerade inkomsten i allmänhet anses hänföra sig till

tio år.

Om en skattskyldig under ett och samma beskattningsår kommer i åtnjutande

av flera intäkter, vilka var för sig äro att anse såsom ackumulerade

inkomster och vilka hänföra sig till olika antal år, skola intäkterna fördelas

oberoende av varandra å de år, till vilka de hänföra sig. Skatteberäkningen

skall emellertid ske på sammanlagda beloppet av de till ett beskattningsår

hänförliga intäkterna.

1550 kronor

2 800

3120

8 670 »

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

B) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

I: 56 av herrar Domö och Näsgård samt II: 83 av

herrar Hedlund i Rådom och Staxäng, i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville, med beaktande av vad

i detta betänkande anförts, för riksdagen framlägga förslag

till bestämmelser angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst vid avyttring av skog utan

samband med avyttring av marken; samt

C) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 88 av herr Spetz samt

II: 121 av herrar Utbult och Svensson i Ljungskile;

2) de likalydande motionerna I: 211 av herrar Cassel och

Lundqvist samt II: 281 av herrar Dickson och Braconier;

3) de likalydande motionerna 1:506 av herrar Mannerskantz

och Lundgren samt II: 647 av herrar Edström och

Braconier;

4) de likalydande motionerna I: 507 av herr Spetz m. fl.

och II: 646 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.;

5) motionen 11:608 av fru Gärde Widemar; samt

6) motionen II: 648 av herr Fagerholm

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 13 november 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande :

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson*,

Franzon, Velander, Petrén*, Falk, Ramberg, Niklasson och Ebbe Ohlsson,

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg*, Björklund,

Jonsson i Skedsbygd, Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn*,

Olofsson, Sjölin och Gunnarsson.

* Icke närvarande vid justering av betänkandet.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Reservation

av herrar Veländer, Ebbe Ohlsson och Hagberg i Malmö, vilka anfört följande:
»För

att förhindra kringgående av skattelagstiftningen har i den föreliggande

propositionen föreslagits, att skattefriheten vid bodelning skall

begränsas till sådana fall, då make erhållit egendom vid bodelning i anledning

av andra makens död. Att förvärv genom bodelning av denna anledning

icke anses böra grunda skatteplikt beror därpå, att bodelning i ett dylikt

fall icke kan ha skett i syfte att kringgå skattelagstiftningen. Det är

emellertid enligt vår mening lika uppenbart, att bodelning i anledning av

äktenskapets upplösning, vare sig detta skett genom dödsfall eller skilsmässa,

icke kan ha föranletts av ett dylikt syfte. Ingen anledning synes

därför föreligga att begränsa den ifrågavarande bestämmelsens räckvidd

till sådana fall, då dödsfall varit orsaken till äktenskapets upplösning.

På grund härav anse vi, att punkten A) i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl Maj :ts

förevarande proposition nr 170 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas ävensom i anledning av de likalydande

motionerna I: 506 av herrar Mannerskantz och Lundgren

samt II: 647 av herrar Edström och Braconier,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) med de ändringar av 35 § 2 mom. och

punkten 5 av anvisningarna till 29 §, som framgå av följande

såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag:

Utskottets förslag:

35 §.

2 m o in. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas, i den omfattning nedan

sägs, vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom,

som förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och varit i den

skattskyldiges ägo under nedan angiven tid (realisationsvinst).

Har egendom, som skattskyldig

erhållit såsom gåva av make eller

skyldeman, av givaren förvärvats genom

fång, som ovan sägs, skall frågan

om och i vad mån skattepliktig

realisationsvinst skall anses föreligga

bedömas med hänsyn till sistnämnda

fång. Motsvarande skall

gälla om make vid bodelning i anledning

av andra makens död erhållit

egendom, som förstnämnde

Har egendom, som skattskyldig

erhållit såsom gåva av make eller

skyldeman, av givaren förvärvats

genom fång, som ovan sägs, skall

frågan om och i vad mån skattepliktig

realisationsvinst skall anses

föreligga bedömas med hänsyn till

sistnämnda fång. Motsvarande skall

gälla, om make vid bodelning i anledning

av äktenskapets upplösning

erhållit egendom, som han före äkten
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

make före äktenskapets ingående eller

under äktenskapet förvärvat genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång, eller om make vid bodelning

av annan anledning än andra

makens död erhållit egendom, som

någondera maken före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet

förvärvat genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång.

skåpets ingående eller under äktenskapet

förvärvat genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång, eller om make

vid bodelning av annan anledning

än äktenskapets upplösning erhållit

egendom, som någondera maken före

äktenskapets ingående eller under

äktenskapet förvärvat genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång.

Såsom skattepliktig realisationsvinst skall, med i 3 och 4 mom. angivna

undantag, räknas

a) då fråga är om vinst genom avyttring av fast egen
-

dom:

om egendomen innehafts

mindre än 7 år..................... 100 % av vinsten

7 år men mindre än 8 år........... 75% » »

8 » » » » 9 »........... 50% » »

9 > » » » 10 »........... 25% » »

b) då fråga är om vinst genom avyttring av lös egen
-

dom:

om egendomen innehafts

mindre än 2 år ..................... 100 % av vinsten

2 år men mindre än 3 år............ 75 % » »

3» » » »4»............ 50% » »

4» » » »5s............ 25 % » »

Vad ovan sagts beträffande fast egendom skall även äga tillämpning å

tomträtt.

Anvisningar

till 29 §.

5. Avdrag får---(= utskottet s. 53 rad 14 uppifrån — s. 58 rad 1

nedifrån)--- — hänförliga intäkterna.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:357 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten