Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1951-11-20 · 64 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 64 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:63, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

1

Nr 63.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370),

m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 30 mars 1951 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 191, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)

om statlig förmögenhetsskatt;

3) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379); samt

4) förordning om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk

att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här nämnas följande.

Enligt gällande bestämmelser taxeras ägare eller brukare av jordbruksfastighet

enligt den s. k. kontantprincipen. Denna innebär, att som inkomst

redovisas vad som kontant eller in natura kommit jordbrukaren till godo

och som utgift upptages vad som kontant eller in natura utgivits. Avdrag

medgives för värdeminskning av byggnad i jordbruksdriften. Däremot får

avdrag icke göras för kostnad för uppsättning av inventarier eller för värdeminskning

å dessa. I stället erhålles avdrag för kostnad för anskaffning

av inventarier till ersättande av andra av samma slag.

I propositionen föreslås, att jordbrukare skall under vissa förutsättningar

äga rätt att, i likhet med vad som gäller beträffande rörelseidkare, bliva taxerad

enligt bokföringsmässiga grunder. Innebörden härav är, att nettointäkten

påverkas icke blott av intäkter och omkostnader utan även av in- och utgående

balans beträffande varulager, varufordringar och varuskulder. Fordringar

och skulder redovisas som inkomst respektive utgift under det år, då

de uppkomma, oberoende av om likvid erlagts under året eller icke. Avdrag

medgives för värdeminskning icke blott å byggnad utan även å inventarier.

Rätten att bliva taxerad enligt bokföringsmässiga grunder föreslås skola

tillkomma endast den jordbrukare, som underkastar sig skyldighet att föra

räkenskaper i huvudsak i den omfattning, som angives i 1929 års bokfö
Biliang

till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 03.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

ringslag. Jordbrukarnas skyldighet att föra räkenskaper skall emellertid

icke medföra de civilrättsliga verkningar i olika hänseenden, som åtfölja

bokföringsskyldigheten enligt nämnda ''lag. Skyldigheten för jordbrukarna

att föra räkenskaper föreslås i stället skola uteslutande tjäna taxeringsändamål.

I fråga om inkomstredovisningen beträffande jordbruksfastighet föreslås

i huvudsak samma regler skola tillämpas, som nu gälla beträffande rörelse.

S. k. fri lagervärdering skall alltså vara tillåten, såvitt angår lagret utom

djuren. Dessa skola normalt upptagas lägst till vissa minimivärden, vilka

fastställas av riksskattenämnden. Minimivärdena föreslås skola bestämmas

till belopp, som något understiga genomsnittspriserna å djur under beskattningsåret.

Vid övergången till det nya systemet föreslås avdrag icke skola få ske

för värdet av det ingående lager, som icke utgöres av djur. I fråga om djuren

föreslås, att som ingående lager, varför avdrag får göras, skall få upptagas

den ursprungliga kostnaden för nyuppsättning av djur, om denna kostnad

kan visas. Om så icke kan ske, föreslås avdrag skola få åtnjutas för

värdet å de vid övergången befintliga djuren med belopp, som motsvarar

deras genomsnittspriser under år 1953, reducerade med 20 procent. Ifrågavarande

belopp skola fastställas i samma ordning, som tidigare föreslagits

skola gälla i fråga om den senare årliga värderingen.

Vid övergången skall enligt förslaget avdrag icke få ske för värdet av

ingående fordringar. Å andra sidan föreslås värdet av ingående varuskulder

icke skola upptagas som inkomst.

Om jordbruksfastigheter, som äro belägna i olika kommuner, utgöra en

förvaltningsenhet, bilda de enligt gällande bestämmelser icke tillsammans

en förvärvskälla, utan fastigheten eller fastigheterna i varje kommun utgöra

för sig en förvärvskälla. Särskilt om redovisning sker efter bokföringsmässiga

grunder, möta svårigheter att särskilja de inkomster och utgifter,

som hänföra sig till varje kommun. Med hänsyn härtill föreslås, att såsom

särskild förvärvskälla beträffande jordbruksfastighet skall, utan begränsning

till eu kommun, anses varje fastighet, fastighetsdel eller komplex

av fastigheter, som är att anse såsom förvaltningsenhet. Vad nyss sagts

skall gälla vare sig taxering sker efter bokföringsmässiga grunder eller enligt

kontantprincipen.

De bestämmelser, som gälla beträffande avdrag för värdeminskning av

inventarier i rörelse, föreslås skola ha motsvarande tillämpning i fråga om

inventarier i jordbruk. I propositionen uttalas, att avskrivningsprocentens

storlek borde bestämmas i praxis med hänsyn till de olika inventariernas

varaktighetstid. För att vinna en praktisk tillämpning kunde det vara lämpligt,

att avskrivningsprocenten bestämdes så, att den motsvarade den genomsnittliga

förslitningen av hela inventariebeståndet. Härvid syntes 10

procent vara en skälig procentsats.

I proposition nr 170 med förslag till ändrade regler för beskattning av

realisationsvinster, ersättningar för goodwill samt ackumulerade inkomster

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

3

har förordats, att såsom intäkt av rörelse skall beskattas hela vinsten vid

försäljning av inventarier, oavsett om den skattskyldige äger åtnjuta fri

avskrivning eller icke. I överensstämmelse härmed föreslås i förevarande

proposition, att då inkomst av jordbruksfastighet redovisas enligt bokföringsmässiga

grunder hela vinsten vid försäljning av inventarier alltid skall

behandlas som intäkt av jordbruksfastighet.

I propositionen föreslås, att vid övergången avdrag skall få åtnjutas för

den ursprungliga nyuppsättningskostnaden för inventarier, om denna kan

visas. Kan så icke ske, föreslås, att ingångsvärdet skall beräknas på liknande

sätt som föreslagits skola ske beträffande djurbeståndet. Sålunda skall vid

ingångsvärdets bestämmande hänsyn tagas till samtliga inventarier, som

vid övergången finnas å egendomen. Riksskattenämnden skall fastställa

värden å olika slag av inventarier, såsom vagnar, plogar, harvar in. m.

Dessa värden skola lämpligen motsvara genomsnittspriserna under år 1953,

reducerade med 20 procent.

I propositionen uttalas, att avskrivningsprocentens storlek borde bestämmas

i praxis med hänsyn till byggnads varaktighetstid. Avskrivningen föreslås

skola ske å anskaffningsvärdet. Om detta icke kan visas, föreslås avskrivningen

skola verkställas å belopp, motsvarande två tredjedelar av jordbruksvärdet.

Härvid skall dock jordbruksvärdet minskas med däri ingående

skogsmarksvärde, i den mån detta överstiger 25 000 kronor, samt med

skäligt värde å mera betydande naturtillgångar och särskilda förmåner.

Särskilt maskinvärde föreslås icke skola bestämmas å fasta maskiner å

jordbruksfastighet. I stället skall värdeminskningsavdrag å dessa medgivas

med högre procentsats än som tillämpas för byggnaden i övrigt.

I fråga om avdrag vid utrangering eller rivning av byggnad i jordbruk

föreslås samma bestämmelser skola tillämpas som i motsvarande hänseende

gälla beträffande byggnad i rörelse.

Vid övergången skall, om anskaffningskostnaden för byggnad kan visas,

såsom ingångsvärde upptagas den ursprungliga anskaffningskostnaden, ökad

med kostnaderna för ny-, till- och ombyggnad samt förvärv av byggnad men

minskad med beloppet av tidigare åtnjutna värdeminskningsavdrag och oavskrivet

värde å utrangerad eller avyttrad byggnad. Om anskaffningskostnaden

icke kan visas, föreslås att såsom ingångsvärde skall tjäna två tredjedelar

av jordbruksvärdet, minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i

den mån detta överstiger 25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera

betydande naturtillgångar och särskilda förmåner.

De föreslagna bestämmelserna om avdrag för värdeminskning av byggnad

skola, med undantag för stadgandet om avdrag för utrangering eller

rivning av byggnad, gälla vare sig inkomsten av jordbruksfastighet beräknas

enligt kontantmetoden eller efter bokföringsmässiga grunder.

Därest den ursprungliga anskaffningskostnaden å fasta maskiner kan

visas, skall ingångsvärdet utgöras av nämnda kostnad, minskad med tidigare

åtnjutna å maskinerna belöpande värdeminskningsavdrag. Kan an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nv 63.

skaffningskostnaden icke visas, föreslås såsom ingångsvärde skola tjäna

skäligt värde motsvarande uppskattat saluvärde vid övergången.

Avdrag för överpris och merkostnad för inventarier och byggnader föreslås

skola medgivas under samma förutsättningar som gälla för rörelseidltare.

I propositionen uttalas, att frågan om taxering av intäkt av växande

skog efter bokföringsmässiga grunder borde övervägas först sedan förslaget

om taxering av intäkt av jordbruk enligt dylika grunder genomförts

och varit i tillämpning någon tid.

Vidare uttalas, att den omedelbart erforderliga förstärkning av taxeringsväsendet,

som det nya redovisningssystemet för jordbrukarna torde

kräva, icke kunde bedömas förrän kännedom erhållits om hur många jordbrukare

som vid systemets ikraftträdande komme att övergå till detta. Proposition

med äskande av erforderligt anslag för behövlig förstärkning borde

föreläggas 1953 års riksdag.

De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1953

och tillämpas vid taxering första gången år 1954.

De ovannämnda författningsförslagen äro av följande lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

5

1) Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 18 §, 21 §, 23 § 1 mom., 41 § och 56 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 samt anvisningarna till 18 §

punkterna 1 och 2, 21 § punkterna 1 och 3, 22 § punkterna 1 och 2, 25 §

punkt 2 och 41 § samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt i det följande

angives samt att till 22 § nämnda lag skall fogas ett nytt moment, betecknat

3 mom., och till anvisningarna till 22 § samma lag en ny punkt, betecknad

punkt 8, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

18 §.

Såsom särskild förvärvskälla anses

i fråga om:

a) jordbruksfastighet: inom

var kommun för sig, varje fastighet,

fastighetsdel eller komplex

av fastigheter, som i ägarens eller

brukarens hand är att anse såsom

förvaltningsenhet;

b) annan fastighet — —

— haft i utlandet.

(Se vidare anvisningarna.)

21 §•

Till intäkt--— hans hus
håll;
c)

intäkt av skogsbruk, vartill

hänföras:

intäkt genom avyttring av skogsprodukter,

därunder inbegripna produkter

av sådan förädlingsverksamhet,

som ingår i skogsbruket, genom

upplåtelse av avverkningsrätt till

skog eller genom avyttring av växande

skog i samband med avyttring

av marken, därest icke vinst å avyttring

av fastigheten i dess helhet

skall beskattas enligt 27 § såsom

18 §.

Såsom särskild förvärvskälla anses

i fråga om:

a) jordbruksfastighet: varje

fastighet, fastighetsdel eller komplex

av fastigheter, som i ägarens

eller brukarens hand är att anse såsom

förvaltningsenhet;

b) annan fastighet — —

— haft i utlandet.

(Se vidare anvisningarna.)

21 §.

Till intäkt---- hans hus
håll;
c)

intäkt av skogsbruk, vartill

hänföras:

intäkt genom avyttring av skogsprodukter,

därunder inbegripna produkter

av sådan förädlingsverksamhet,

som ingår i skogsbruket, genom

upplåtelse av avverkningsrätt till

skog eller genom avyttring av växande

skog i samband med avyttring

av marken, därest icke vinst å avyttring

av fastigheten i dess helhet

skall beskattas enligt 27 § såsom in
-

1 Senaste lydelse av 18 och 21 §§ se 1930: 190 samt av anvisningarna till 41 § punkt 1 se

1948:120.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Nuvarande lydelse:

inkomst av handelsrörelse eller enligt

35 § såsom realisationsvinst;

värdet av skogsprodukter, som den

skattskyldige tillgodogjort sig för

ny-, till- eller ombyggnad eller reparation

och underhåll av byggnader,

stängsel och inventarier å fastigheten

eller för sitt hushåll eller eljest

för sin, sin familjs och sina personliga

tjänares räkning (vedbrand med

mera) eller för arbetspersonalens

behov eller å annan av den .skattskyldige

innehavd fastighet eller i

rörelse, som av honom drivits;

d) intäkt av —--mera så
dant.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse:

komst av handelsrörelse eller enligt

35 § såsom realisationsvinst;

värdet av skogsprodukter, som den

skattskyldige tillgodogjort sig för

ny-, till- eller ombyggnad, grundförbättring

eller reparation och underhåll

av byggnader, .stängsel och inventarier

å fastigheten eller för sitt

hushåll eller eljest för sin, sin familjs

och sina personliga tjänares räkning

(vedbrand med mera) eller för

arbetspersonalens behov eller å annan

av den skattskyldige innehavd

fastighet eller i rörelse, som av honom

drivits;

d) intäkt av — — — mera sådant.

Därest inkomst av jordbruksfastighet

beräknas enligt bokföringsmässiga

grunder, skall, i stället för vad

ovan i motsvarande hänseende stadgas,

gälla att till intäkt av jordbruksfastighet

skall hänföras även

intäkt genom realisation av djur eller

maskiner och andra dylika inventarier.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

3 in o m. Därest inkomst av jordbruksfastighet

beräknas enligt bokföringsmässiga

grunder, skall i stället

för eller utöver vad i 1 och 2 mom.

i motsvarande hänseenden stadgas

gälla vad nedan sägs.

Avdrag må göras för:

all kostnad för anskaffning av

djur i förvärvskällan;

värdeminskning genom slitning,

utrangering eller eljest av jordbrukaren

tillhöriga, i förvärvskällan

använda maskiner och andra dylika

inventarier eller, om sådan tillgång

är underkastad hastig förbrukning,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Nuvarande lydelse:

(Se vidare anvisningarna.)

23 §.

1 m o m. Vad som återstår av intäkt

av jordbruksfastighet, sedan

avdrag enligt 22 § gjorts, utgör nettointäkt

av jordbruksfastighet.

41 §.

Inkomst av rörelse skall beräknas

enligt bokföringsmässiga grunder,

i den mån dessa icke stå i strid

med särskilda bestämmelser i denna

lag.

I andra-----ägt rum.

(Se vidare anvisningarna.)

56 §.

Skatt för-----är belägen.

Äro fastigheter av annan fastighets

natur inom olika kommuner att

anse som e n förvärvskälla, efter ty

i 18 § sägs, skall den från fastigheterna

gemensamt härflutna inkomsten

tagas till beskattning i varje

Föreslagen lydelse:

kostnad för anskaffning av tillgången;
värdeminskning

av naturtillgångar

å jordbruksfastigheten, såsom

stenbrott, grustag och dylikt, genom

deras tillgodogörande; samt

förlust, som uppstått i förvärvskällan

och ej år att hänföra till kapitalförlust.

Avdrag må icke, i vidare mån ån

ovan sägs, göras för kostnad för anskaffning

av maskiner och andra dylika

inventarier.

(Se vidare anvisningarna.)

23 §.

1 m om. Vad som återstår av intäkt

av jordbruksfastighet, sedan

avdrag enligt 22 § gjorts och, därest

inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga

grunder, hänsyn tagits

till in- och utgående balans, utgör

nettointäkt av jordbruksfastighet.

41 §.

Inkomst av rörelse skall beräknas

enligt bokföringsmässiga grunder, i

den mån dessa icke stå i strid med

särskilda bestämmelser i denna lag.

Jämväl inkomst av jordbruksfastighet

skall beräknas på sätt nyss sagts,

därest den skattskyldige för räkenskaper

enligt vad därom särskilt stad<jas.

I andra---ägt rum.

(Se vidare anvisningarna.)

56 §.

Skatt för — ---är belägen.

Äro fastigheter inom olika kommuner

att anse som e n förvärvskälla,

efter ty i 18 § sägs, skall den

från fastigheterna gemensamt härflutna

inkomsten tagas till beskattning

i varje kommun till så stor del,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Nuvarande lydelse:

kommun till så stor del, .som kan

anses hava inom kommunen influtit.

Kan utredning härom icke vinnas,

skall inkomsten fördelas till beskattning

mellan kommunerna efter

ty som kan finnas skäligt med hänsyn

till den bruttointäkt, som influtit

inom varje kommun, eller till det

förhållande, vari fastigheternas taxeringsvärden

stått till varandra.

Anvisningar

till 18 §.

1. I allmänhet---med taxe
ringsenhet.

Men detta är icke alltid fallet, utan

kunna understundom flera taxeringsenheter

i innehavarens hand bilda en

förvärvskälla. Detta inträffar exempelvis,

om fastigheter inom samma

kommun brukas tillsammans såsom

en förvaltningsenhet, något som jämförelsevis

ofta inträffar i fråga om

skogsfastigheter. För att fastigheter

skola tillsammans bilda en förvaltningsenhet

fordras icke blott att de

hava gemensam innehavare och stå

under överinseende av innehavaren

eller dennes representant, utan jämväl

att de stå under gemensam förvaltning

och drift på sådant sätt, att

de framträda, ekonomiskt sett, såsom

en naturlig enhet. I enlighet härmed

få exempelvis de statens skogar, som

tillhöra olika revir, icke anses tillhöra

en och samma förvärvskälla.

Även är — — — gemensamma

driftkostnader.

Föreslagen lydelse:

som kan anses hava inom kommunen

influtit. Kan utredning härom

icke vinnas, skall inkomsten fördelas

till beskattning mellan kommunerna

efter ty som kan finnas

skäligt med hänsyn till den bruttointäkt,

som influtit inom varje kommun,

eller till det förhållande, vari

fastigheternas taxeringsvärden stått

till varandra.

Anvisningar

till 18 §.

1. I allmänhet ----med taxe
ringsenhet.

Men detta är icke alltid fallet,

utan kunna understundom flera

taxeringsenheter i innehavarens

hand bilda en förvärvskälla. Detta

inträffar exempelvis, om fastigheter

brukas tillsammans såsom en förvaltningsenhet,

något som jämförelsevis

ofta inträffar i fråga om skogsfastigheter.

För att fastigheter skola

tillsammans bilda en förvaltningsenhet

fordras icke blott att de

hava gemensam innehavare och stå

under överinseende av innehavaren

eller dennes representant, utan jämväl

att de stå under gemensam förvaltning

och drift på sådant sätt,

att de framträda, ekonomiskt sett,

såsom en naturlig enhet. I enlighet

härmed få exempelvis de statens

skogar, som tillhöra olika revir, icke

anses tillhöra en och samma förvärvskälla.

Även är — — — gemensamma

driftkostnader.

Om flera fastigheter, som utgöra

en förvaltningsenhet, ligga till en del

inom en kommun och till annan del

inom annan kommun, skall inkomsten

av sådan förvärvskälla fördelas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

9

Nuvarande lydelse:

2. Om flera fastigheter av annan

fastighets natur i ägarens hand varit

att anse som förvaltningsenhet, gäller

därom vad ovan under punkt 1

är sagt angående jordbruksfastighet

med den skillnad, att förvärvskällan

till sin omfattning ej behöver vara

begränsad till en kommun. Inkomsten

av fastigheterna skall, om en förvaltningsenhet

föreligger, redovisas

såsom fluten ur en förvärvskälla.

Såsom exempel på dylik förvaltningsenhet

kan angivas villor å en

brunns- eller badortsanläggning,

sommarställen å en fastighet m. in.

dyl. Likaledes torde fastighetsbolags

fastighetsinnehav i regel utgöra e n

förvärvskälla. Ay vikt är emellertid,

att i nu nämnda fall kravet å fastigheternas

karaktär av förvaltningsenhet

upprätthålles.

Om flera fastigheter av annan fastighets

natur, som utgöra en förvaltningsenhet,

ligga till eu del inom eu

kommun och till annan del inom

annan kommun, skall inkomsten av

sådan förvärvskälla fördelas till beskattning

inom de olika kommunerna

enligt bestämmelserna i 56 §.

Därest skattskyldig —---annan

fastighet.

till 21 §.

1. Till bostad---in. in.

dyl.

Ärliga värdet av bostad, som upplåtits

till i fastighetens drift anställd

personal, upptages icke såsom ägares

eller brukares inkomst av fastigheten

och får förty ej heller avdragas

såsom driftkostnad.

Föreslagen lydelse:

till beskattning inom de olika kommunerna

cnliqt bestämmelserna i

56 §.

2. Om flera fastigheter av annan

fastighets natur i ägarens hand varit

att anse som förvaltningsenhet,

gäller därom vad ovan under punkt

1 är .sagt angående jordbruksfastighet.

Inkomsten av fastigheterna

skall, om en förvaltningsenhet föreligger,

redovisas såsom fluten ur e n

förvärvskälla. Såsom exempel på

dylik förvaltningsenhet kan angivas

villor å en brunns- eller badortsanläggning,

sommarställen å en fastighet

m. m. dyl. Likaledes torde fastighetsbolags

fastighetsinnehav i regel

utgöra e n förvärvskälla. Av

vikt är emellertid, att i nu nämnda

fall kravet å fastigheternas karaktär

av förvaltningsenhet upprätthålles.

Därest skattskyldig — — — annan

fastighet.

till 21 §.

1. Till bostad---- m. in.

dyl.

Årliga värdet av bostad, som upplåtits

till i fastighetens drift anställd

personal, utan att särskild hyra för

bostaden avtalats, upptages icke såsom

ägares eller brukares inkomst

av fastigheten och får förty ej heller

avdragas såsom driftkostnad.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Nuvarande lydelse:

3. Såsom intäkt---i 35 §.

till 22 §.

1. Såsom driftkostnad ----ny

sådan.

Värdet av--—- som driftkost
nad.

Föreslagen lydelse:

3. Såsom intäkt ----i 35 §.

Därest inkomst av jordbruksfastighet

beräknas enligt bokföringsmåssiga

grunder, skola såsom intäkt av

jordbruksfastighet upptagas samtliga

intäkter i penningar, djur eller andra

varor eller förnödenheter, som influtit

i eller eljest tillgodoförts driften.

Vad i övrigt i punkt 1 av anvisningarna

till 28 § stadgas angående rörelse

skall i tillämpliga delar gälla åven

i fråga om jordbruksfastighet.

till 22 §.

1. Såsom driftkostnad -— — —

ny sådan.

Värdet av---— som driftkost
nad.

Därest inkomst av jordbruksfastighet

beräknas enligt bokföringsmässiga

grunder, skall i stället för eller

utöver vad i första och andra styckena

stadgas gälla vad nedan sågs.

Kostnad för anskaffande av djur

får alltid avdragas, enär djuren anses

såsom varor i jordbruket. Kostnad

för anskaffande av maskiner och

andra dylika för stadigvarande bruk

avsedda inventarier får däremot avdragas

endast genom årliga vårdeminskningsavdrag.

Är sådan tillgång

underkastad hastig förbrukning, vilket

vanligen kan anses vara fallet, när

den beräknas hava en varaktighetstid

av högst tre år, får dock under anskaffningsåret

avdragas hela kostnaden

för dess anskaffande. Vad i

övrigt i punkterna 3 och 4 av anvisningarna

till 29 § stadgas angående

avdrag för värdeminskning av inventarier

i rörelse skall äga motsvarande

tillämpning beträffande sådant avdrag

i fråga om jordbruksfastighet.

Bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna

till 29 § angående avdrag för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

11

Nuvarande lydelse:

2. Avdrag medgives för sådan värdeminskning

å till jordbruket eller

till dess binäringar eller till skogsbruket

hörande driftbyggnader, därunder

inbegripna för driften nödiga

bostadsbyggnader, som dessa även

med normalt underhåll och aktsam

vård äro underkastade. Avdraget bör

bestämmas till viss procent av byggnadens

värde, olika allt efter den tid

en byggnad av ifrågavarande art anses

kunna för sitt ändamål utnyttjas.

Vid bestämmande av denna tid

skall vederbörlig hänsyn tagas exempelvis

därtill, att en av arrendator

uppförd byggnad enligt arrendeavtalet

icke skall vid arrenderättens upphörande

lösas av jordägaren (jfr

punkt 7 av anvisningarna till 29 §).

Föreslagen lydelse:

överföring av medel till pensionsstiftelse

eller annan personalstiftelse, såvitt

angår rörelse, skola äga motsvarande

tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.

Värdet av fastighetens egna jordbruksprodukter,

som användas för

fastighetens fortsatta drift, må avföras

som driftkostnad men skall då

samtidigt upptagas som intäkt.

2. Avdrag medgives för sådan

värdeminskning å till jordbruket eller

till dess binäringar eller till

skogsbruket hörande driftbyggnader,

därunder inbegripna för driften

nödiga bostadsbyggnader, som

dessa även med normalt underhåll

och aktsam vård äro underkastade.

Avdraget bör bestämmas till viss

procent av byggnadens värde. Detta

skall anses vara lika med anskaffningskostnaden.

Kan denna icke visas,

skall såsom byggnads värde anses

två tredjedelar av det under beskattningsåret

gällande taxerade jordbruksvärdet,

minskat med däri ingående

skogsmarksvärde, i den mån det

överstiger 25 000 kronor, samt med

skäligt värde å mera betydande naturtillgångar

och särskilda förmåner.

Dessa anses såsom mera betydande,

om värdet därå överstiger en tiondedel

av det taxerade jordbruksvärdet

Procenttalet bör bestämmas olika allt

efter den tid en byggnad av ifrågavarande

art anses kunna för sitt ändamål

utnyttjas. Vid bestämmande av

denna tid skall vederbörlig hänsyn

tagas exempelvis därtill, att en a\

arrendator uppförd hyggnad enligt

arrendeavtalet icke skall vid arrenderättens

upphörande lösas av jordägaren

(jfr punkt 7 av anvisningarna

till 29 §).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Nuvarande lydelse:

Såsom för----nödig bostads
byggnad.

till 25 §.

2. Avdrag för värdeminskning å

byggnad skall bestämmas på sätt i

punkt 2 första stycket av anvisningarna

till 22 § är sagt. Såsom byggnads

värde skall, där ej särskilda

omständigheter annat föranleda, anses

taxeringsvärdet (byggnadsvärdet)

under beskattningsåret.

till 41 §.

1. Inkomst av rörelse skall beräknas

enligt bokföringsmässiga grunder,

och skall i följd härav hänsyn

Föreslagen lydelse:

Såsom för — — — nödig bostadsbyggnad.

Fasta maskiner och andra fasta

inventarier skola inräknas i byggnad

och bliva föremål för avskrivning enligt

bestämmelserna i första stycket.

Därest inkomst av jordbruksfastighet

beräknas enligt bokföringsmässiga

grunder, skola bestämmelserna i

punkt 7 sista stycket av anvisningarna

till 29 § angående avdrag för

oavskrivet anskaffningsvärde av utrangerad

eller nedriven byggnad i rörelse

äga motsvarande tillämpning

beträffande sådant avdrag i fråga om

jordbruksfastighet

8. Därest inkomst av jordbruksfastighet

beräknas enligt bokföringsmässiga

grunder, skola bestämmelserna i

punkt 8 av anvisningarna till 29 §

angående avdrag för substansminskning

vid tillgodogörande av naturtillgångar

samt i punkt 10 av anvisningarna

till samma paragraf angående

driftförlust och kapitalförlust i

rörelse äga motsvarande tillämpning

i fråga om jordbruksfastigheten.

till 25 §.

2. Avdrag medgives för sådan värdeminskning,

som byggnad även

med normalt underhåll och aktsam

vård är underkastad. Avdraget bör

bestämmas till viss procent av byggnadens

värde, olika alltefter den tid

eu byggnad av ifrågavarande art anses

kunna för sitt ändamål utnyttjas.

Såsom byggnads värde skall, där

ej särskilda omständigheter annat

föranleda, anses taxeringsvärdet

(byggnadsvärdet) under beskattningsåret.

till 41 §.

1. Inkomst av rörelse skall beräknas

enligt bokföringsmässiga grunder,

och skall i följd härav hänsyn

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

13

Nuvarande lydelse:

tagas till in- och utgående lager av

varor, råmaterial, hel- och halvfabrikat

in. m. ävensom till fordringar

och skulder.

För skattskyldig, som haft ordnad

bokföring, skall beräkningen av inkomst

av rörelse ske på grundval av

hans bokföring, med iakttagande

dock av följande. Därest vinstresultatet

påverkats därav, att bland intäkter

upptagits sådana intäkter, vilka

icke skola beskattas såsom inkomst,

eller uteslutits intäkt, som skolat

medräknas, eller bland utgifter avförts

sådana poster, för vilka vid inkomstberäkningen

avdrag icke får

ske, skall företagas erforderlig justering

av det bokföringsmässiga

vinstresultatet till överensstämmelse

med en inkomstberäkning enligt de

i denna lag stadgade grunder. Den i

räkenskaperna gjorda värdesättningen

å tillgångar, avsedda för omsättning

eller förbrukning i rörelse —

såsom lager av råvaror, halv- och

helfabrikat, handelslager, penningförvaltande

företags och försäkringsföretags

placeringar av förvaltade

medel i aktier, obligationer, lånefordringar

m. in. — skall endast om särskilda

omständigheter därtill föranleda

frångås vid inkomstberäkningen.

Nedskrivning av värdet å rättigheter

till leverans av dylika tillgångar

enligt ej fullgjorda köpekontrakt

må godkännas endast i den mån det

visas, att inköpspriset för tillgångar

av samma slag å balansdagen understiger

det kontraherade priset, eller

det göres sannolikt, att dylikt prisfall

kommer att inträffa innan till
-

Föreslagen lydelse:

tagas till in- och utgående lager av

varor, råmaterial, hel- och halvfabrikat

in. m. ävensom till fordringar

och skulder. Jämväl inkomst av jordbruksfastighet

skall beräknas på sätt

nyss sagts, därest den skatt skyldige

för räkenskaper enligt vad därom

särskilt stadgas.

För skattskyldig, som haft ordnad

bokföring, skall beräkningen av inkomst

av rörelse ske på grundval av

hans bokföring, med iakttagande

dock av följande. Därest vinstresultatet

påverkats därav, att bland intäkter

upptagits sådana intäkter,

vilka icke skola beskattas såsom

inkomst, eller uteslutits intäkt, som

skolat medräknas, eller bland utgifter

avförts sådana poster, för vilka

vid inkomstberäkningen avdrag

icke får ske, skall företagas erforderlig

justering av det bokföringsmässiga

vinstresultatet till överensstämmelse

med en inkomstberäkning enligt

de i denna lag stadgade grunder.

Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen

å tillgångar, avsedda för

omsättning eller förbrukning — såsom

lager av råvaror, halv- och helfabrikat,

handelslager, jordbruksocli

skogsprodukter, penningförvaltande

företags och försäkringsföretags

placeringar av förvaltade medel

i aktier, obligationer, lånefordringar

in. in. — skall endast om särskilda

omständigheter därtill föranleda

frångås vid inkomstberäkningen.

Nedskrivning av värdet å rättigheter

till leverans av dylika tillgångar enligt

ej fullgjorda köpekontrakt må

godkännas endast i den mån det visas,

att inköpspriset för tillgångar av

samma slag å balansdagen understiger

det kontraherade priset, eller det

göres sannolikt, att dylikt prisfall

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Nuvarande lydelse:

gångarna levereras eller av den skattskyldige

i oförändrat eller förädlat

skick försäljas. Beträffande värdet å

rättigheter till leverans av maskiner

och andra för stadigvarande bruk

avsedda inventarier enligt ej fullgjorda

köpekontrakt må nedskrivning

av värdet därå godkännas endast

i den mån den skattskyldige visar,

att inköpspriset för tillgångar

av samma slag å balansdagen understiger

det kontraherade priset, eller

det göres sannolikt, att dylikt prisfall

kommer att inträffa innan tillgångarna

levereras.

Vad här är stadgat gäller särskilt

då fråga är om bestämmandet av det

år, varunder en inkomst skall anses

hava åtnjutits eller en utgift skall

anses hava ägt rum. I sistnämnda

avseende gäller alltså, att inkomst

skall anses hava åtnjutits under det

år, då densamma enligt allmänt vedertagen

köpmannased bör i räkenskaperna

uppföras såsom inkomstpost,

även om den ännu icke av den

skattskyldige uppburits i kontanta

penningar eller eljest kommit honom

tillhanda t. ex. i form av levererade

Föreslagen lydelse:

kommer att inträffa innan tillgångarna

levereras eller av den skattskyldige

i oförändrat eller förädlat skick

försäljas. Beträffande värdet å rättigheter

till leverans av maskiner och

andra för stadigvarande bruk avsedda

inventarier enligt ej fullgjorda

köpekontrakt må nedskrivning av

värdet därå godkännas endast i den

mån den skattskyldige visar, att inköpspriset

för tillgångar av samma

slag å balansdagen understiger det

kontraherade priset, eller det göres

sannolikt, att dylikt prisfall kommer

att inträffa innan tillgångarna levereras.

Djur å jordbruksfastighet skola,

därest icke särskilda förhållanden

till annat föranleda, upptagas lägst

till värden, som för olika slag av

djur i skilda åldersgrupper fastställas

av riksskattenämnden. I vissa

fall (såsom i fråga om dyrbarare

avelsdjur) fastställas icke dylika

värden; i sådant fall må värdet å

djuret icke upptagas lägre än till

allmänna saluvärdet, reducerat med

det procenttal, varmed de av riksskattenämnden

fastställda värdena å

olika slag av djur understiga genomsnittspriserna

under beskattningsåret

å dessa djurslag.

Vad här är stadgat gäller särskilt

då fråga är om bestämmandet av det

år, varunder en inkomst skall anses

hava åtnjutits eller en utgift skall

anses hava ägt rum. I sistnämnda

avseende gäller alltså, att inkomst

skall anses hava åtnjutits under det

år, då densamma enligt allmänt vedertagen

köpmannased eller enligt

vad som beträffande jordbruk är allmänt

brukligt bör i räkenskaperna

uppföras såsom inkomstpost, även om

den ännu icke av den skattskyldige

uppburits i kontanta penningar eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

15

Nuvarande lydelse:

varor, fullgjorda prestationer eller

på annat härmed jämförligt sätt. Vad

sålunda gäller i fråga om inkomstposterna

har motsvarande tillämpning

i fråga om utgiftsposterna. I

fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters

upptagande enligt bokföringsmässiga

grunder tillämpas i

allmänhet det förfaringssättet, att

fordringar i rörelse uppföras såsom

inkomst under det år, då de uppkomma,

och att ränteintäkter hänföras

till inkomsten för det år, på vilket

de belöpa, i bägge fallen oberoende

av huruvida de verkligen influtit under

nämnda år eller icke. Å andra

sidan lärer det vara vedertaget, att

förskottsvis influtna räntor, som till

större eller mindre del belöpa å ett

kommande år, till denna del bokföringsmässigt

hänföras till det sistnämnda

årets inkomst.

Om beskattningsmyndighet — —- — till beskattning.

Motsvarande gäller — —• — års

inkomstberäkning.

2. I fråga om annan förvärvskälla

än rörelse gäller såsom allmän regel,

att inkomst skall anses hava åtnjutits

under det år, då densamma från

den skattskyldiges synpunkt är att

anse såsom verkligen förvärvad och

till sitt belopp känd. Detta är fram
-

Föreslagen lydelse:

eljest kommit honom tillhanda t. ex.

i form av levererade varor, fullgjorda

prestationer eller på annat härmed

jämförligt sätt. Vad sålunda gäller

i fråga om inkomstposterna har

motsvarande tillämpning i fråga om

utgiftsposterna. I fråga om tiden för

inkomst- och utgiftsposters upptagande

enligt bokföringsmässiga grunder

tillämpas i allmänhet det förfaringssättet,

att fordringar uppföras

såsom inkomst under det år, då de

uppkomma, och att ränteintäkter

hänföras till inkomsten för det år, på

vilket de belöpa, i bägge fallen oberoende

av huruvida de verkligen influtit

under nämnda år eller icke. Å

andra sidan lärer det vara vedertaget,

att förskottsvis influtna räntor, som

till större eller mindre del belöpa å ett

kommande år, till denna del bokföringsmässigt

hänföras till det sistnämnda

årets inkomst.

Har avverkningsrätt till skog upplåtits

mot betalning, som skall erläggas

under loppet av flera år, må

såsom intäkt för varje år upptagas

den del av köpeskillingen, som under

samma år influtit. Avdrag för

minskning i ingående virkesförråd

m. in., vartill upplåtaren kan vara

berättigad, fördelas därvid på de särskilda

åren i förhållande till den under

varje år influtna likviden.

Om beskattningsmyndighet — —

— till beskattning.

Motsvarande gäller •— — —- års

inkomstberäkning.

2. I fråga om annan förvärvskälla

än rörelse och sådan jordbruksfastighet,

varav inkomsten beräknas enligt

bokföringsmässiga grunder, gäller

såsom allmän regel, att inkomst

skall anses hava åtnjutits under det

år, då densamma från den skattskyl
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Nuvarande lydelse:

för allt förhållandet, då inkomsten

av den skattskyldige uppburits eller

blivit för honom tillgänglig för lyftning

eller, såsom i fråga om bostadsförmån

och andra förmåner in natura,

då den på annat sätt kommit

den skattskyldige till godo, detta oberoende

av huruvida inkomsten intjänats

under året eller tidigare. Vissa

intäkter, t. ex. av tjänst, ränta å

i bank eller annan penninginrättning

innestående medel o. s. v., kunna

dock hänföras till nästföregående års

inkomst, ehuru de icke uppburits eller

varit tillgängliga för lyftning förr

än efter nämnda års utgång. Förutsättningen

härför är emellertid, att de

intjänats under beskattningsåret och

uppburits eller blivit för lyftning tillgängliga

omedelbart efter det årets

utgång eller i varje fall så tidigt under

nästfoljande år, att de praktiskt

taget kunna hänföras till inkomsten

under beskattningsåret. Likaledes

böra vissa intäkter, t. ex. hyror av en

hyresfastighet, vilka influtit redan

före beskattningsårets ingång, hänföras

till nämnda års inkomst, därest

de avse beskattningsåret eller del

därav samt influtit omedelbart före

årets ingång.

Å andra--— punkt 1).

I enlighet---eller terminsvis.

Föreslagen lydelse:

diges synpunkt är att anse såsom

verkligen förvärvad och till sitt belopp

känd. Detta är framför allt förhållandet,

då inkomsten av den skattskyldige

uppburits eller blivit för

honom tillgänglig för lyftning eller,

såsom i fråga om bostadsförmån och

andra förmåner in natura, då den på

annat sätt kommit den skattskyldige

till godo, detta oberoende av huruvida

inkomsten intjänats under året

eller tidigare. Vissa intäkter, t. ex. av

tjänst, ränta å i bank eller annan

penninginrättning innestående medel

o. s. v., kunna dock hänföras till

nästföregående års inkomst, ehuri<

de icke uppburits eller varit tillgängliga

för lyftning förr än efter nämnda

års utgång. Förutsättningen härför

är emellertid, att de intjänats

under beskattningsåret och uppburits

eller blivit för lyftning tillgängliga

omedelbart efter det årets utgång

eller i varje fall så tidigt under

nästf oljande år, att de praktiskt

taget kunna hänföras till inkomsten

under beskattningsåret. Likaledes

böra vissa intäkter, t. ex. hyror av

en hyresfastighet, vilka influtit redan

före beskattningsårets ingång,

hänföras till nämnda års inkomst,

därest de avse beskattningsåret eller

del därav samt influtit omedelbart

före årets ingång.

Å andra---punkt 1).

I enlighet---eller terminsvis.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953. I samband med lagens ikraftträdande

skall följande iakttagas.

1. Äldre bestämmelser skola tillämpas vid 1953 års taxering, så ock vid

eftertaxering för år 1953 eller tidigare år.

De nya bestämmelserna skola i intet fall äga tillämpning beträffande

räkenskapsår som börjat före den 1 januari 1953.

2. För skattskyldig, som vid ingången av beskattningsår, för vilket taxering

skall ske år 1954, övergår till beräkning av inkomst av jordbruksfas
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

tighet enligt bokföringsmässiga grunder, skola tillgångar och skulder vid

beskattningsårets ingång värderas på sätt nedan angives:

a) Värdet å inventarier upptages till belopp, motsvarande den ursprungliga

kostnaden för nyuppsättning av inventarier.

Därest nyssnämnda kostnad icke kan visas, bestämmes värdet å befintliga

inventarier, där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, till

belopp, som för olika slag av inventarier fastställas av riksskattenämnden.

b) Värdet å byggnad i jordbruksdriften upptages till belopp, motsvarande

anskaffningskostnaden minskad med beloppet av åtnjutna värdeminskningsavdrag.

Därest nyssnämnda kostnad icke kan visas, bestämmes byggnadsvärdet,

där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, till belopp, motsvarande

två tredjedelar av det vid 1952 års allmänna fastighetstaxering åsatta

jordbruksvärdet, minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån

det överstiger 25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera betydande

naturtillgångar och särskilda förmåner.

Värdet å fasta maskiner och andra fasta inventarier upptages till belopp,

motsvarande anskaffningskostnaden, minskad med beloppet av åtnjutna å maskinerna

belöpande värdeminskningsavdrag. Kan anskaffningskostnaden icke

visas, bestämmes värdet till skäligt belopp, motsvarande uppskattat saluvärde.

c) Värde å varulager, som icke utgöres av djur, och å varufordringar må

icke upptagas; ej heller upptages värde å varuskulder. Dock skola härvid

gälla följande undantag. Har skattskyldig före övergången till beräkning av

inkomst enligt bokföringsmässiga grunder inköpt djur på kredit men först

efter övergången erlagt likvid och är inköpet att hänföra till nyuppsättning,

må beloppet av köpeskillingen upptagas såsom ingående lager men skall

samma belopp upptagas såsom ingående varuskuld. Har skattskyldig före

nämnda tidpunkt försålt djur på kredit men först därefter erhållit likvid

och är försäljningen att hänföra till realisation, må beloppet av köpeskillingen

upptagas såsom ingående varufordran.

Värde å djur upptages till belopp, motsvarande den ursprungliga kostnaden

för nyuppsättning av djur.

Därest nyssnämnda kostnad icke kan visas, bestämmes värdet å befintliga

djur, där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, till belopp,

som för olika slag av djur i skilda åldersgrupper fastställas av riksskattenämnden.

Har sådant värde icke fastställts (såsom i fråga om dyrbarare

avelsdjur), bestämmes värdet till allmänna saluvärdet, reducerat med det

procenttal, varmed de av riksskattenämnden fastställda värdena å olika

slag av djur understiga genomsnittspriserna under år 1953 å dessa djurslag.

d) Skulle i något fall befinnas, alt den skattskyldige eller någon, som står

honom nära, vidtagit åtgärd för att skattskyldig skall kunna tillgodoräkna

sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt, och kan det antagas

alt detta skett för alt åt någon av dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende,

skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 sand. Nr 03.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

3. För skattskyldig, som vid senare tidpunkt än ovan under 2. sägs övergår

till beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder, skola bestämmelserna under 2. äga motsvarande tillämpning,

dock att, därest den ursprungliga kostnaden för nyuppsättning av inventarier

och djur samt anskaffningskostnad för byggnad icke kunna visas, värdet

å befintliga inventarier och djur skall, där icke särskilda omständigheter

till annat föranleda, upptagas till belopp, som motsvara de värden, som

av riksskattenämnden fastställts närmast före det första räkenskapsårets

utgång, samt värdet å byggnader skall upptagas till belopp, motsvarande

två tredjedelar av det vid den närmast före sistnämnda tidpunkt verkställda

fastighetstaxeringen åsatta jordbruksvärdet, minskat med däri ingående

skogsmarksvärde, i den mån det överstiger 25 000 kronor, samt med skäligt

värde å mera betydande naturtillgångar och särskilda förmåner. Har riksskattenämnden

icke fastställt värde å djur, bestämmes värdet till allmänna

saluvärdet, reducerat med det procenttal, varmed de av nämnden närmast

före nyssnämnda tidpunkt fastställda värdena å olika slag av djur understiga

motsvarande genomsnittspriser å dessa djurslag.

4. Därest skattskyldig, utan att redovisa inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder, övergår till att, vid beräkning av avdrag

för värdeminskning av byggnad, beräkna avdraget å anskaffningskostnad,

skall värde å byggnad och fasta inventarier vid övergången bestämmas med

motsvarande tillämpning av bestämmelserna i punkterna 2 och 3.

2) Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)

om statlig förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom. och 9 § förordningen om statlig

förmögenhetsskatt samt anvisningarna till 3 och 4 §§ punkt 2 samma förordning

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

3 §•

1 m o m. Vid förmögenhetsberäkningen

— — — tomträtt, vattenfallsrätt;
c)

lös egendom, som är avsedd för

stadigvarande bruk i skattskyldigs

förvärvsverksamhet eller att däri omsättas

eller förbrukas, såsom levande

och döda inventarier, råämnen,

varor, förbrukningsartiklar och dylikt,

gruvor, patent- och förlagsrät
-

Föreslagen lydelse:

3 §.

1 m o m. Vid förmögenhetsberäk
ningen---

— tomträtt, vattenfalls
rätt;
c)

lös egendom, som är avsedd för

stadigvarande bruk i skattskyldigs

förvärvsverksamhet eller att däri omsättas

eller förbrukas, såsom djur

samt maskiner och andra inventarier,

råämnen, varor, jordbruks- och

skogsprodukter, förbrukningsartik
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

19

Nuvarande lydelse:

ter, rätt till skogsavverkning å annans

mark samt rätt till stenbrott

och dylikt;

d) kapital, som---beskatt
ningsårets

utgång.

9 §•

Statlig förmögenhetsskatt---

beskattningsbara förmögenheten.

Såsom beskattningsbar---be
skattningsårets

utgång.

Därest för — — — skattepliktiga

förmögenheten.

Har vid uppskattning av förmögenhet

den värdesättning av tillgångar i

rörelse, som skett i skattskyldigs räkenskaper

och som godkänts vid inkomstberäkningen,

frångåtts, skall

till grund för tillämpning av de i

tredje stycket meddelade bestämmelserna

läggas den sammanräknade

nettoinkomst som skulle hava fastställts,

om den vid förmögenhetsuppskattningen

gjorda värdesättningen

av tillgångarna tillämpats även vid

inkomstberäkningen. Vid beräkning

av den i föregående punkt avsedda

inkomsten skall iakttagas, att värdesättning

av tillgångarna vid utgången

av närmast föregående beskattningsår

skall ske enligt grunder

motsvarande dem, vilka tillämpats

vid förmögenhetsuppskattningen för

det beskattningsår varom fråga är.

Beskattningsbar förmögenhet —

--kronor, bortfaller.

Anvisningar

till 3 och 4 §§.

2. Såsom affärsbruk---skä
liga

belopp.

Lager av-------i detalj.

Föreslagen lydelse:

lar och dylikt, gruvor, patent- och förlagsrätter,

rätt till skogsavverkning

å annans mark samt rätt till stenbrott

och dylikt;

d) kapital, som----beskatt
ningsårets

utgång.

9 §•

Statlig förmögenhetsskatt----

beskattningsbara förmögenheten.

Såsom beskattningsbar---be
skattningsårets

utgång.

Därest för--— skattepliktiga

förmögenheten.

Har vid uppskattning av förmögenhet

den värdesättning av tillgångar

i rörelse eller å jordbruksfastighet,

som skett i skattskyldigs räkenskaper

och som godkänts vid inkomstberäkningen,

frångåtts, skall till

grund för tillämpning av de i tredje

stycket meddelade bestämmelserna

läggas den sammanräknade nettoinkomst

som skulle hava fastställts, om

den vid förmögenhetsuppskattningen

gjorda värdesättningen av tillgångarna

tillämpats även vid inkomstberäkningen.

Vid beräkning av den i

föregående punkt avsedda inkomsten

skall iakttagas, att värdesättning av

tillgångarna vid utgången av närmast

föregående beskattningsår skall

ske enligt grunder motsvarande dem,

vilka tillämpats vid förmögenhetsuppskattningen

för det beskattningsår

varom fråga är.

Beskattningsbar förmögenhet —

---kronor, bortfaller.

Anvisningar

till 3 och 4 §§.

2. Såsom affärsbruk----skä
liga

belopp.

Lager av--— i detalj.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Nuvarande lydelse:

Den omständigheten---för

förmögenhetsberäkningen.

I fråga om värdesättning av tillgångar

inom jordbruk med binäringar

samt skogsbruk gäller, att levande

inventarier sättas till sitt värde i

allmänna marknaden, och att vid värdesättning

av döda inventarier samma

förfarande följes, som ovan är

för rörelse angivet.

Föreslagen lydelse:

Den omständigheten----för

förmögenhetsberäkningen.

I fråga om värdesättning av tillgångar

inom jordbruk med binäringar

samt skogsbruk gäller, att djur

sättas till sitt värde i allmänna marknaden

samt att vid värdesättning av

övriga lagertillgångar ävensom maskiner

och andra för stadigvarande

bruk avsedda tillgångar samma förfarande

följes, som ovan är för rörelse

angivet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953; dock skola äldre

bestämmelser tillämpas vid 1953 års taxering, så ock vid eftertaxering för

år 1953 eller tidigare år.

3) Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 31 §, 32 § 3 mom., 33 §, 35 § 3 inom., 36 §

1 mom., 39 § 6 inom., 40 § 2 mom., 78 §, 79 § 2 och 3 inom., 80a §, 93 § och

140 § taxeringsförordningen1 2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Nuvarande lydelse:

31 §.

Vid självdeklaration för aktiebolag

eller bostadsrättsförening, så ock vid

självdeklaration för annan deklarationsskyldig,

som under beskattningsåret

enligt lag varit skyldig föra

hcmdelsböcker eller som, utan att

sådan skyldighet förelegat, likväl under

beskattningsåret fört dylika böcker

i av honom bedriven rörelse,

skall fogas bestyrkt avskrift av

balansräkning för beskattningsåret

och balansräkning för det närmast

1 Senaste lydelse av 31 § och 36 § 1 mom. s

2 mom., 80 a § och 140 § se 1943:855, av 33 §

19 § 3 mom. se 1935: 255, av 78 § se 1950:254

Föreslagen lydelse:

31 §.

Vid självdeklaration för aktiebolag

eller bostadsrättsförening, så ock vid

självdeklaration för annan deklarationsskvldig,

som under beskattningsåret

varit skyldig föra räkenskaper

eller som, utan att sådan skyldighet

förelegat, likväl under beskattningsåret

fört räkenskaper i av honom bedriven

rörelse, skall fogas bestyrkt

avskrift av balansräkning för beskattningsåret

och balansräkning för det

närmast föregående räkenskapsåret

1951: 330, av 32 § 3 mom., 35 § 3 mom., 79 §

se 1950:313, av 39 § 6 mom., 40 § 2 mom. och

samt av 93 § se 1947:578.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

21

Nuvarande lydelse:

föregående räkenskapsåret samt av

vinst- och förlusträkning för beskattningsåret,

om sådan räkning ingått

i bokföringen. Vid självdeklaration

för annan bostadsförening än bostadsrättsförening

skola fogas dels

av styrelsen undertecknad uppgift om

föreningens ställning vid beskattningsårets

början och slut dels ock

bestyrkt avskrift av vinst- och förlusträkning

för samma år, om sådan

ingått i föreningens bokföring.

Vid självdeklaration---des
sa

uppgifter.

För verk — — — att utgiva.

För inländsk — — — enbart livförsäkringsrörelse.

32 g.

3 m o m. Skattskyldig, som under

beskattningsåret enligt lag varit skyldig

föra handelsböcker eller, utan att

sådan skyldighet förelegat, likväl fört

dglika böcker i av honom bedriven

rörelse, åligger att efter anmaning av

taxeringsintendent, i den utsträckning

denne prövar nödigt, tillhandahålla

sin bokföring med därtill hörande

handlingar för granskning,

varom förmäles i 79 och 93 §§. Enahanda

skyldighet åligger rörelseidkare,

som ej fört handelsböcker, med

avseende å av honom förda anteckningar

rörande intäkter och utgifter

Föreslagen lydelse:

samt av vinst- och förlusträkning för

beskattningsåret, om sådan räkning

ingått i bokföringen. Vid självdeklaration

för annan bostadsförening än

bostadsrättsförening skola fogas dels

av styrelsen undertecknad uppgift om

föreningens ställning vid beskattningsårets

början och slut dels ock

bestyrkt avskrift av vinst- och förlusträkning

för samma år, om sådan

ingått i föreningens bokföring.

Vid självdeklaration---des
sa

uppgifter.

För aktiebolag---att utgiva.

För inländsk — —- — enbart livförsäkringsrörelse.

ldkare av jordbruk eller skogsbruk,

vilken påyrkar att bliva taxerad

för inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder,

skall senast tre månader före ingången

av det första beskattningsår,

för vilket taxering skall ske enligt sådana

grunder, göra anmälan härom

till taxering sintendenten i det län,

där jordbruksfastigheten är belägen.

32 §.

3 m o m. Skattskyldig, som under

beskattningsåret varit skyldig föra

räkenskaper eller, utan att sådan

skyldighet förelegat, likväl fört räkenskaper

i av honom bedriven rörelse,

åligger att efter anmaning av taxeringsintendent,

i den utsträckning

denne prövar nödigt, tillhandahålla

sin bokföring med därtill hörande

handlingar för granskning, varom

förmäles i 79 och 93 §§. Enahanda

skyldighet åligger idkare av jordbruk,

skogsbruk eller rörelse, som ej

fört räkenskaper, med avseende å av

honom förda anteckningar rörande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Nuvarande lydelse:

inom rörelsen jämte därtill hörande

handlingar.

Vad nu —--- och handlingar.

33 §.

Till ledning vid taxeringen för inkomst

eller förmögenhet skola varje

år utan anmaning följande uppgifter

meddelas, nämligen

a ) av arbetsgivare beträffande person,

som hos honom innehaft anställning

eller uppdrag eller utfört tillfälligt

arbete eller som av honom åtnjutit

pension:

uppgift för envar, på sätt nedan i

denna paragraf närmare angives, angående

hans förmåner under nästföregående

år i avlöning, arvode eller

annan ersättning för utfört arbete eller

i pension,

dock att annan arbetsgivare än

statlig eller kommunal myndighet eller

juridisk person är skyldig avlämna

uppgift endast i fråga om sådana

förmåner, som utgått från av honom

utövad rörelse eller från av honom

bedrivet jordbruk eller skogsbruk,

samt att uppgiftsskyldighet för ersättning

för tillfälligt arbete icke föreligger,

om sådan ersättning under

året utgått med mindre än etthundra

kronor till samma mottagare eller om

beloppet utgått till rörelseidkare, som

enligt lag varit skyldig föra handelsböcker;
b)

av försäkringsbolag-----ut
betalts,

angående det utbetalda beloppet.

1 uPPgift — — — avdrag skett.

Beträffande annan — — — för

•yftning.

Vid fullgörande---nämnda

debetsedel.

Föreslagen lydelse:

intäkter och utgifter inom jordbruket,

skogsbruket eller rörelsen jämte

därtill hörande handlingar.

Vad nu---och handlingar.

33 §.

Till ledning vid taxeringen för inkomst

eller förmögenhet skola varje

år utan anmaning följande uppgifter

meddelas, nämligen

a ) av arbetsgivare beträffande person,

som hos honom innehaft anställning

eller uppdrag eller utfört tillfälligt

arbete eller som av honom åtnjutit

pension:

uppgift för envar, på sätt nedan i

denna paragraf närmare angives, angående

hans förmåner under nästföregående

år i avlöning, arvode eller

annan ersättning för utfört arbete eller

i pension,

dock att annan arbetsgivare än

statlig eller kommunal myndighet eller

juridisk person är skyldig avlämna

uppgift endast i fråga om sådana

förmåner, som utgått från av honom

utövad rörelse eller från av honom

bedrivet jordbruk eller skogsbruk,

samt att uppgiftsskyldighet för ersättning

för tillfälligt arbete icke föreligger,

om sådan ersättning under

året utgått med mindre än etthundra

kronor till samma mottagare eller om

beloppet utgått till sådan idkare av

rörelse, jordbruk eller skogsbruk,

som varit skyldig föra räkenskaper;

b) av försäkringsbolag----ut
betalts,

angående det utbetalda beloppet.

I uppgift — — — avdrag skett.

Beträffande annan —--för

lyftning.

Vid fullgörande--- nämnda

debetsedel.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets

Nuvarande lydelse:

Arbetsgivare, som avlämnar uppgift

varom under a ) förmäles, skall

samtidigt avlämna ett särskilt sammandrag,

upptagande namn å den

person eller de personer, varom fråga

är, ävensom beträffande var och en

av dem uppgift angående de åtnjutna

förmånernas belopp samt huruvida

till beloppet ej angiven förmån utgått.

Skyldighet att avlämna dylikt

sammandrag föreligger dock icke för

statlig eller kommunal myndighet, ej

heller för annan arbetsgivare om antalet

uppgifter överstiger 25 eller om

i uppgifterna avsedd ersättning eller

pension utgått från sådan av arbetsgivaren

utövad rörelse, vars resultat

i arbetsgivarens självdeklaration redovisas

å blankett avsedd för rörelse

med ordnad bokföring, som avslutats

medelst vinst- och förlustkonto

i huvudbok.

35 §.

3 m o m. Utövare av rörelse, som

har att avlämna uppgift enligt 33 §

är skyldig att, efter anmaning av

taxeringsintendent, för kontroll av

uppgifternas riktighet och fullständighet

tillhandahålla sina handelsböcker

med därtill hörande handlingar

eller, därest handelsböcker

icke förts, förda anteckningar rörande

intäkter och utgifter inom rörelsen.

Har rörelseidkare från rörelsen till

annan utbetalt ränta å gäld och är

ej fråga om lån mot obligationer,

förlagsbevis eller andra för den allmänna

rörelsen avsedda förskriv
-

betånkande nr 63.

Föreslagen lydelse:

Arbetsgivare, som avlämnar uppgift

varom under a ) förmäles, skall

samtidigt avlämna ett särskilt sammandrag,

upptagande namn å den

person eller de personer, varom fråga

är, ävensom beträffande var och

en av dem uppgift angående de åtnjutna

förmånernas belopp samt huruvida

till beloppet ej angiven förmån

utgått. Skyldighet att avlämna

dylikt sammandrag föreligger dock

icke för statlig eller kommunal myndighet,

ej heller för annan arbetsgivare

om antalet uppgifter överstiger

25 eller om i uppgifterna avsedd

ersättning eller pension utgått från

sådant av arbetsgivaren bedrivet

jordbruk eller skogsbruk eller från

sådan av honom utövad rörelse, vars

resultat i arbetsgivarens självdeklaration

redovisas å blankett avsedd

för jordbruksfastighet eller rörelse

med ordnad bokföring, som avslutats

medelst vinst- och förlustkonto i huvudbok.

35* §.

3 m o in. läkare av jordbruk, skogsbruk

eller rörelse, som har att avlämna

uppgift enligt 33 §, är skyldig

att, efter anmaning av taxeringsintendent,

för kontroll av uppgifternas

riktighet och fullständighet tillhandahålla

sina räkenskaper med därtill

hörande handlingar eller, därest räkenskaper

icke förts, förda anteckningar

rörande intäkter och utgifter

inom jordbruket, skogsbruket eller

rörelsen.

Har i första stycket omförmåld

näringsidkare från jordbruket, skogsbruket

eller rörelsen till annan utbetalt

ränta å gäld och är ej fråga om

lån mot obligationer, förlagsbevis el
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Nuvarande lydelse:

ningar, åligger honom sådan skyldighet,

som i första stycket sägs, jämväl

för kontroll av lämnad uppgift

om borgenären eller för att bereda

beskattningsmyndighet upplysning

i sådant avseende.

Angående den granskning av handelsböcker

och andra handlingar,

som i detta mom. avses, gäller vad i

79 och 93 §§ sägs.

36 §.

1 mom. Självdeklaration, som -—

--under taxeringsåret.

Staten, landsting--—31 mars.

Aktiebolag, så ock annan, som

nästföregående år enligt lag varit

skyldig föra handelsböcker, må tillgodonjuta

liknande anstånd, därest

räkenskapsåret gått till ända senare

än den 31 oktober året näst före

taxeringsåret.

På ansökan — — — för avlämnandet.

Vad i---»eller rederi.

39 §.

6 mom. Underlåter någon, som

mottagit anmaning enligt 32 § 3

mom. att tillhandahålla handelsböcker

eller andra handlingar, att efterkomma

dylik anmaning, må för

handlingarnas tillhandahållande anlitas

biträde av länsstyrelsen, som

äger förelägga den försumlige, därest

han icke är offentlig tjänsteman,

lämpligt vite.

40 §.

2 m o m. Hörsammas icke anmaning

att avlämna uppgift enligt 33 §,

Föreslagen lydelse:

ler andra för den allmänna rörelsen

avsedda förskrivningar, åligger honom

sådan skyldighet, som i första

stycket sägs, jämväl för kontroll av

lämnad uppgift om borgenären eller

för att bereda beskattningsmyndighet

upplysning i sådant avseende.

Angående den granskning av räkenskaper

och andra handlingar, som

i detta mom. avses, gäller vad i 79

och 93 §§ sägs.

36 §.

1 mom. Självdeklaration, som -—

—• — under taxeringsåret.

Staten, landsting---31 mars.

Aktiebolag, så ock annan, som

nästföregående år varit skyldig föra

räkenskaper, må tillgodonjuta liknande

anstånd, därest räkenskapsåret

gått till ända senare än den 31

oktober året näst före taxeringsåret.

På ansökan —- — —- för avlämnandet.

Vad i---eller rederi.

39 §.

6 m o m. Underlåter någon, som

mottagit anmaning enligt 32 § 3

mom. att tillhandahålla räkenskaper

eller andra handlingar, att efterkomma

dylik anmaning, må för handlingarnas

tillhandahållande anlitas

biträde av länsstyrelsen, som äger

förelägga den försumlige, därest han

icke är offentlig tjänsteman, lämpligt

vite.

40 §.

2 mom. Hörsammas icke anmaning

att avlämna uppgift enligt 33 §,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Nuvarande lydelse:

34 § eller 35 § 1 eller 2 mom. eller

anmaning enligt 35 § 3 mom. att

tillhandahålla handelsböcker eller

andra handlingar, må för uppgiftens

införskaffande eller handlingarnas

tillhandahållande anlitas biträde av

länsstyrelsen, som äger förelägga

den försumlige, därest han icke är

offentlig tjänsteman, lämpligt vite.

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande •—

—- — om förhållandet;

f ) att, därest i avgiven självdeklaration

avdrag skett för periodiskt understöd

eller för ränta å gäld samt

av deklarationen eller annan erhållen

uppgift framgår, att beloppet åtnjutits

av någon, som icke skall

taxeras inom distriktet och som icke

kan antagas vara bokförings pliktig

rörelseidkare, lämna underrättelse

därom till vederbörande taxeringsnämndsordf

örande;

g ) att även---vinnande be
hövligt.

Det åligger--— nämnden kun
na

lämnas.

På begäran---ordföranden

kunna lämnas.

79 §.

2 m o in. Anser taxeringsnämndens

ordförande anledning föreligga

att för ändamål, som i 35 § 3 mom.

sägs, granskning av där omförmäld

rörelseidkares bokföring äger rum,

framställes begäran härom hos vederbörande

taxeringsintendent, vilken

har att vidare förfara på sätt i 1

mom. sägs. Framkomma vid granskningen

omständigheter av beskaffen
-

Föreslagen lydelse:

34 § eller 35 § 1 eller 2 mom. eller

anmaning enligt 35 § 3 mom. att tillhandahålla

räkenskaper eller andra

handlingar, må för uppgiftens införskaffande

eller handlingarnas tillhandahållande

anlitas biträde av

länsstyrelsen, som äger förelägga

den försumlige, därest han icke är

offentlig tjänsteman, lämpligt vite.

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande —

--om förhållandet;

f ) att, därest i avgiven självdeklaration

avdrag skett för periodiskt

understöd eller för ränta å gäld samt

av deklarationen eller annan erhållen

uppgift framgår, att beloppet åtnjutits

av någon, som icke skall taxeras

inom distriktet och som icke kan

antagas vara sådan idkare av jordbruk,

skogsbruk eller rörelse, som är

skyldig föra räkenskaper, lämna underrättelse

därom till vederbörande

taxeringsnämndsordförande;

g ) att även--— vinnande be
hövligt.

Det åligger---- nämnden kun
na

lämnas.

På begäran-----ordföranden

kunna lämnas.

79 §.

2 m o m. Anser taxeringsnämndens

ordförande anledning föreligga

att för ändamål, som i 35 § 3 mom.

sägs, granskning av där omförmäld

näringsidkares bokföring äger rum,

framställes begäran härom hos vederbörande

taxeringsintendent, vilken

har att vidare förfara på sätt i

1 mom. sägs. Framkomma vid

granskningen omständigheter av be
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Nuvarande lydelse:

het att kunna antagas inverka å annan

taxeringsnämnds taxeringsåtgärd,

skall taxeringsintendenten föranstalta

om underrättelse härom till

ordföranden i denna nämnd.

3 mom. Granskning, som i denna

paragraf avses, skall såvitt möjligt

ske på sådant sätt och på sådan

tid att den icke förorsakar hinder i

verksamheten för den, vars bokföring

är föremål för granskningen.

Där han det begär och det lämpligen

kan ske, skall granskningen verkställas

hos honom. Hava handelsböcker

eller andra handlingar överlämnats

för granskningen, skola de så

fort ske kan återställas. Meddelande

om resultatet av granskningen skall

snarast lämnas den, vars bokföring

varit föremål för granskningen.

80 a §.

Taxeringskonsulent åligger att

granska självdeklarationer och andra

uppgifter, som avgivas av rörelseidkare

vilka äro fysiska personer,

oskifta dödsbon eller familjestiftelser.

Han har därjämte att granska

andra deklarationer och uppgifter av

mera invecklad beskaffenhet, vilka

taxeringsnämnd överlämnar till honom

för granskning.

Taxeringskonsulent äger---

dess beslut.

93 §.

Taxeringsintendenten har---

57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten för en

behörig taxering av skattskyldig, som

i 32 § 3 mom. omförmäles, vara nödigt,

att granskning verkställes av

Föreslagen lydelse:

skaffenhet att kunna antagas inverka

å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd,

skall taxeringsintendenten

föranstalta om underrättelse härom

till ordföranden i denna nämnd.

3 m o m. Granskning, som i denna

paragraf avses, skall såvitt möjligt

ske på sådant sätt och på sådan tid

att den icke förorsakar hinder i verksamheten

för den, vars bokföring är

föremål för granskningen. Där han

det begär och det lämpligen kan ske,

skall granskningen verkställas hos

honom. Hava räkenskaper eller andra

handlingar överlämnats för granskningen,

skola de så fort ske kan återställas.

Meddelande om resultatet av

granskningen skall snarast lämnas

den, vars bokföring varit föremål för

granskningen.

80 a §.

Taxeringskonsulent åligger att

granska självdeklarationer och andra

uppgifter, avgivna av fysiska personer,

oskifta dödsbon eller familjestiftelser,

vilka äro rörelseidkare eller

sådana idkare av jordbruk eller

skogsbruk, som äro skyldiga föra räkenskaper.

Han har därjämte att

granska andra deklarationer och uppgifter

av mera invecklad beskaffenhet,

vilka taxeringsnämnd överlämnar

till honom för granskning.

Taxeringskonsulent äger — ----

dess beslut.

93 §.

Taxeringsintendenten har — ---

57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten för en

behörig taxering av skattskyldig,

som i 32 § 3 mom. omförmäles, vara

nödigt, att granskning verkställes av

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Nuvarande lydelse:

den skattskyldiges bokföring eller,

då den skattskyldige varit delägare

i vanligt handelsbolag, kommanditbolag

eller rederi, av bolagets eller

rederiets bokföring, eller anser taxeringsintendenten

anledning föreligga

att för ändamål, som i 35 § 3 mom.

sägs, granskning av där omförmäld

rörelseidkasres bokföring äger rum,

bör taxeringsintendenten föranstalta

om sådan granskning, därvid biträde

av sakkunnig må anlitas. Tillkommer

jämlikt 55 § 1 mom. anmaningsrätten

annan taxeringsintendent,

bör framställning om granskning

göras hos denne. Angående

granskningens utförande skall i varje

fall gälla vad i 79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i--— föranstalta där
om.

Finner taxeringsintendenten — —

— taxeringsnämndens ordförande.

Landskamreraren har — — ■— erforderlig

utredning.

I fråga —- — —- likformig taxering.

140 §.

Den som--— med dagsböter.

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna förordning inhämtats

vid granskning av bandelsbok eller

annan räkenskapshandling må ej yppas

i vidare mån än som erfordras

för vinnande av det med granskningen

avsedda ändamålet. Bryter någon

häremot straffes, där han ej för sin

förseelse är underkastad ansvar för

tjänstefel, med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader.

Föreslagen lydelse:

den skattskyldiges bokföring eller,

då den skattskyldige varit delägare i

vanligt handelsbolag, kommanditbolag

eller rederi, av bolagets eller rederiets

bokföring, eller anser taxeringsintendenten

anledning föreligga

att för ändamål, som i 35 § 3 mom.

sägs, granskning av där omförmäld

näringsidkares bokföring äger rum,

bör taxeringsintendenten föranstalta

om sådan granskning, därvid biträde

av sakkunnig må anlitas. Tillkommer

jämlikt 55 § 1 mom. anmaningsrätten

annan taxeringsintendent,

bör framställning om granskning

göras hos denne. Angående

granskningens utförande skall i varje

fall gälla vad i 79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i--— föranstalta där
om.

Finner taxeringsintendenten — -—

— taxeringsnämndens ordförande.

Landskamreraren har---- er
forderlig

utredning.

I fråga -—- —- — likformig taxering.

140 §.

Den som — — — med dagsböter

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna förordning inhämtats

vid granskning av räkenskaper må ej

yppas i vidare mån än som erfordras

för vinnande av det med granskningen

avsedda ändamålet. Bryter

någon häremot straffes, där han ej

för sin förseelse är underkastad ansvar

för tjänstefel, med dagsböter eller

fängelse i högst sex månader.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954; dock skall bestämmelsen

i 31 § sista stycket träda i kraft den 1 juli 1952.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

4) Förslag

till

förordning om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk

att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.

Härigenom för ordnas som följer.

1 §■

Idkare av jordbruk eller skogsbruk, som påyrkar att bliva taxerad för inkomst

av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder, är skyldig

att såsom underlag för taxeringen föra räkenskaper på sätt nedan sägs.

Staten och kommun samt aktiebolag, bolag, som blivit infört i handelsregistret,

och sambruksförening äro icke skyldiga föra räkenskaper enligt

denna förordning.

Vad i allmän lag stadgas angående handelsböcker samt angående påföljd

vid åsidosättande av skyldighet att föra dylika böcker skall icke tillämpas

beträffande räkenskaper, som föras enligt denna förordning.

2 §■

Räkenskaperna skola föras i enlighet med allmänna bokföringsgrunder

samt med iakttagande av vad beträffande jordbruk eller skogsbruk är

allmänt brukligt och överenstämmande med god sed.

3 §•

I räkenskaperna skall lämnas redovisning för intäkter och kostnader i

jordbruket, dess binäringar och skogsbruket samt för näringsidkarens tillgångar

och skulder, så att därav kan bedömas verksamhetens gång och näringsidkarens

ekonomiska ställning vid dess början och vid utgången av varje

räkenskapsår.

Till fullgörande härav skall näringsidkaren föra:

a) dagbok, upptagande intäkter och kostnader, därvid till intäkter hänföres

även värdet av de förnödenheter och produkter, vilka uttagits från

jordbruket eller skogsbruket för att användas för eget, anställdas eller undantagstagares

behov eller liknande ändamål eller för den fortsatta driften,

såsom för ny-, till- eller ombyggnad å fastigheten eller grundförbättring därå

eller underhåll av byggnader, stängsel och inventarier å fastigheten eller

eljest för driften, eller å annan av näringsidkaren innehavd fastighet eller

i rörelse, som av honom drivits; samt

b) inventariebok, innehållande inventarium och balansräkning.

Härutöver skall näringsidkaren föra de övriga böcker, vilka med hänsyn

till verksamhetens omfattning och beskaffenhet erfordras.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

29

Inventarium och balansräkning, som avse ställningen vid räkenskapsårs

utgång, skola vara införda i inventarieboken inom två månader därefter.

4 §.

Räkenskapsböcker skola, där de icke bestå av betryggande lösblads- eller

kortsystem, vara bundna och hava sidorna eller uppslagen numrerade i löpande

sifferföljd. Dagbok må bestå av en eller flera böcker. Dagbok och inventariebok

må icke utgöras av lösblads- eller kortsystem.

Införing skall göras med bläck, skrivmaskin, anilinpenna eller på annat

varaktigt sätt. Tomma mellanrum må ej lämnas, där enligt gängse bokföringsregler

inf öringar skola göras i löpande följd. Radering får ej förekomma,

ej heller får något av innehållet genom överstrykning eller annorledes

göras oläsligt. Göres ändring i eller tillägg till införing, skall tillika riktigheten

därav vitsordas och dagen för åtgärden utsättas. Ur bunden bok må

blad icke borttagas.

Ankommande brev, räkningar och övriga handlingar, som hava betydelse

för verksamheten, skola förvaras i ordnat skick. Handlingar, som avsändas,

skola kopieras. Kopiorna skola likaledes förvaras i ordnat skick.

5 §.

I dagboken skola intäkter och kostnader i jordbruket och skogsbruket

med det undantag, som i andra stycket sägs, införas dagligen post för post.

Intäkter och kostnader under dagen av likartad beskaffenhet må dock införas

i en post, om betryggande åtgärder vidtagas för beloppens specifikation.

Där verksamhetens art och omfång det påkallar, må med införandet av

gemensam post anstå till nästa söckendag.

Förnödenheter och produkter, vilka uttagits från jordbruket eller skogsbruket

för att användas för eget, anställdas eller undantagstagares behov eller

liknande ändamål, må, därest i huvudsak samma myckenheter uttagas varje

dag eller vecka, antecknas i dagboken i slutet av varje vecka.

Vid den löpande räkenskapsföringen skall i övrigt särskilt iakttagas, att

upplysning på ett klart och överskådligt sätt lämnas om de fordringar och

skulder, som uppkommit i jordbruket eller skogsbruket, därvid borgenärernas

och gäldenärernas namn samt storleken av en vars fordran eller skuld

skola angivas, om omkostnaderna för verksamheten, om vad näringsidkaren

i penningar eller eljest däri insatt eller därur uttagit, om de växlar, som med

verksamheten hava samband, samt om de borgens- och övriga ansvarsförbindelser

för annan, vilka näringsidkaren i och för verksamheten ingått.

6 §•

Inventariet skall upptaga näringsidkarens samtliga tillgångar i fastigheter,

djurbestånd, jordbruks- och skogsprodukter samt varulager i övrigt, inventarier,

övriga lösören, fordringar, värdepapper, kontanta penningar och

annat ävensom hans samtliga skulder, vare sig tillgångarna och skulderna

ingå i jordbruket eller skogsbruket eller ej. Tillgångar och skulder skola

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

specificeras, och för varje post skall värde därå utsättas. Inventarier av mindre

betydenhet må dock sammanföras i gemensamma poster. Lösören, som

icke ingå i verksamheten, må likaså upptagas i en post. Jämväl i övrigt må i

en post sammanföras sinsemellan likartade tillgångar eller skulder, så framt

de äro med åsatta värden överskådligt införda i särskild bok eller bilaga

och hänvisning göres till denna. Tillgångar och skulder skola var för sig

sammanräknas och skillnaden mellan slutsummorna utsättas.

Inom linjen skola angivas dels samtliga borgens- och övriga ansvarsförbindelser

för annan, vilka näringsidkaren iklätt sig, i den mån de icke upptagits

bland skulderna, dels ock samtliga av näringsidkaren ställda panter,

vare sig förbindelserna eller panterna äga samband med jordbruket eller

skogsbruket eller icke.

7 §•

Balansräkningen skall utgöra ett översiktligt sammandrag av inventariet.

Den skall vara uppställd i lämpliga huvudposter och jämväl avse i inventariet

inom linjen lämnade uppgifter.

8 §•

Vid upprättande av inventarium och balansräkning skall vidare iakttagas:

1) Näringsidkarens tillgångar må icke upptagas över sina verkliga värden.

2) Tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för näringsidkaren, må

dock upptagas till det belopp, vartill kostnaderna för deras anskaffning eller

tillverkning uppgått, ehuru verkliga värdet är lägre än detta belopp. I så

fall skall dock därå årligen avskrivas det belopp, som motsvarar tillgångarnas

av ålder och nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak uppkomna

värdeminskning. I stället för sådan avskrivning må motsvarande belopp

kunna uppföras bland skulderna å särskilt värdeminskningskonto. Sådant

konto må icke minskas annorledes än genom en minskningen motsvarande

avskrivning å ifrågavarande tillgångar.

Upptagas tillgångar, som här avses, vid slutet av det räkenskapsår, varunder

de anskaffats eller tillverkats, till högre belopp än det, vartill kostnaderna

för deras anskaffning eller tillverkning uppgått, eller åsättes dylika

tillgångar högre värde än i närmast föregående balansräkning, skall i balansräkningen

angivas med vilket belopp höjning skett.

Djur må icke upptagas till lägre värde än som överensstämmer med de

vid taxeringen gällande lägsta värdena.

3) Skulder och fordringar avseende verksamheten skola upptagas skilda

från näringsidkarens övriga skulder och fordringar. Skulderna för verksamheten

uppdelas i låneskulder och övriga skulder.

4) Osäkra fordringar skola upptagas endast till de belopp, varmed de beräknas

komma att inflyta. Värdelösa fordringar må icke uppföras såsom

tillgång.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

9 §.

Därest räkenskapsavslutning sker medelst vinst- och förlustkonto i huvudbok,

skola vinster och förluster för jordbruket, dess binäringar och skogsbruket

upptagas i lämpliga huvudposter i enlighet med vad beträffande

jordbruk eller skogsbruk är allmänt brukligt.

10 §.

Inventariet och balansräkningen skola av näringsidkaren med hans underskrift

bestyrkas.

11 §•

Räkenskapsår må icke överstiga tolv månader. Vid verksamhetens början

ävensom vid omläggning av räkenskapsår må det dock utsträckas att

omfatta högst aderton månader.

12 §.

Räkenskaperna med därtill hörande brev, räkningar, kopior och övriga

handlingar skola förvaras under tio år, räknat från utgången av det räkenskapsår,

varunder sista inskrivningen eller anteckningen gjordes eller handlingen

eller kopian tillkom.

13 §.

Åsidosätter idkare av jordbruk eller skogsbruk uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet honom enligt denna förordning åliggande skyldighet att föra

räkenskaper och sker detta på sådant sätt, att ur räkenskaperna icke kunna

inhämtas för näringsidkarens taxering erforderliga uppgifter, straffes med

dagsböter.

14 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

särskilda föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953.

Till utskottets behandling ha hänvisats de i anledning av propositionen

väckta, likalydande motionerna I: 508 av herr Spetz m. fl. och II: 649 av

herr Nilsson i Svalöv in. fl., vari hemställts,

1. att riksdagen måtte, under beaktande jämväl i övrigt av i motionerna

framförda synpunkter, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 191

besluta,

att kostnader under innehavet för kommande års grödor skola få hänföras

till år efter det då de skett,

att jordbrukare, vilka före den 1 januari 1954 övergått till bokföringsmässig

redovisning av sina inkomster skola — utan skattepåföljd — äga

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

rätt till uppjustering av djurvården a till samma nivå som gäller för dem

som senare övergå till denna redovisningsmetod,

att avskrivning å inventarier genom årliga värdeminskningsavdrag skola

medgivas jämväl jordbrukare, vilka redovisa inkomster enligt den s. k.

kontantprincipen,

att vid bestämmandet av ingångsvärdet å byggnader vid övergång till

redovisning enligt bokföringsmässiga grunder hänsyn skall tagas till hela

det i jordbruksvärdet ingående skogsmarksvärdet,

att avdrag för värdeminskning skall medgivas jämväl å tillgångar av

grundförbättrings natur, såsom täckdikningar, vägar, invallningar och

fruktkulturer,

att rätt till avsättning till investeringsfonder för ersättande av varulager,

inventarier, byggnader och grundförbättringar för jordbruk och skogsbruk

och för skogsbruket dessutom för skogsvårdande åtgärder skall föreligga,

att redovisning av naturauttag icke behöver ske förrän vid räkenskapsårets

slut,

att tiden för införandet av inventarium och balansräkning i inventarieboken

skall utsträckas till tre och en halv månader efter räkenskapsårets

slut, samt

att i bokföringslagen föreslagen straffbestämmelse för uppsåtligen eller

av grov oaktsamhet åsidosatt skyldighet att föra räkenskaper så att ur

räkenskaperna kunna inhämtas för rörelseidkarnas taxering erforderliga

uppgifter skall utgå; ävensom

2. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga

författningsändringar.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta motioner, nämligen

a) de likalydande motionerna 1:57 av herr Isaksson m. fl. och 11:81

av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta,

att vid beräknandet av den skattepliktiga intäkten av jordbruksfastighet

värdeminskningsavdrag enligt bunden avskrivningsplan måtte medgivas

för kostnaden för maskiner och redskap, som användas i jordbrukets

drift, samt att vederbörande utskott måtte utforma förslag till härför

erforderliga författningsändringar»;

b) de likalydande motionerna 1:85 av herr Eskilsson m. fl. och II: 118

av herr Adolfsson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t snarast ville framlägga förslag

till bestämmelser om rätt att redovisa nettointäkt av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder ävensom till övergångsbestämmelser

för dem som frivilligt vilja övergå till redovisning av inkomsten av jordbruksfastighet

efter bokföringsmässiga grunder från nuvarande redovisningssystem

enligt kontantprincipen»; samt

c) motionen II: 193 av herr Hansson i Skegrie in. fl., vari hemställts, »att

riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring av bestämmelserna ro
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

33

rande tiden för avlämnande av självdeklaration, avgiven av utövare av

skogs- och jordbruk med lägst 60 000 kronors taxeringsvärde, att denna utsträckes

till den 31 mars taxeringsåret, samt att vederbörande utskott

måtte utarbeta de härför erforderliga författningsförslagen».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 85, II: 81, II: 193 och II: 649.

I enlighet med av utskottet i memorial nr 60 gjord hemställan har riksdagen

beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen

av förevarande proposition ävensom förenämnda vid riksdagens början

väckta motioner.

Propositionen.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

I betänkande nr 21 har bevillningsutskottet vid 1943 års riksdag behandlat

frågan om taxering av jordbruksinkomst efter bokföringsmässiga

grunder och därvid bl. a. anfört, att enligt i kommunalskattelagen givna

föreskrifter inkomst av jordbruksfastighet skulle beräknas enligt den s. k.

kontantprincipen, vilken innebure att intäkterna ansåges hava åtnjutits

under det beskattningsår, då desamma av den skattskyldige uppburits eller

blivit för honom tillgängliga för lyftning. Driftkostnaderna i jordbruk ansåges

belöpa på det beskattningsår, under vilket de betalts. Utan hinder av

dessa bestämmelser hade emellertid i praxis jordbrukare i vissa fall medgivits

rätt att vid taxering beräkna inkomsten av jordbruk efter bokföringsmässiga

grunder. En förutsättning för godkännande av en sådan beräkning

torde dock ha varit, att ordnad bokföring med räkenskapsavslutning funnes

samt att densamma kunde förväntas komma till fortsatt användning, så

att trygghet förelåge för en likformig taxering i framtiden.

Även enligt utskottets mening torde under angivna förutsättning rätt för

jordbrukare till taxering efter bokföringsmässiga grunder kunna anses föreligga.

Frånvaron av uttryckliga bestämmelser i ifrågavarande hänseende

medförde emellertid en viss oklarhet såväl beträffande de betingelser, under

vilka denna rätt kunde sägas vara för handen, som ock rörande rättighetens

omfattning.

Frågan om införande av uttryckliga bestämmelser om rätt för jordbrukare

att taxeras enligt bokföringsmässiga grunder hade tidigare vid upprepade

tillfällen varit under behandling utan att någon utredning i ämnet

kommit till stånd. Utskottet ansåge för sin del angeläget, att en sådan utredning

utan dröjsmål ägde rum. Ej minst med hänsyn till betydelsen av

att taxeringsmyndigheterna, då jordbrukare medgåves rätt att taxeras enligt

bokföringsmässiga grunder, tillämpade enhetliga principer syntes en

reglering på förevarande område vara i hög grad önskvärd. Vid utredningen

8 Biliang till riksdagens protokoll 1951. 7 sand. Nr 63.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

torde enligt utskottets mening böra övervägas, huruvida bokföringsplikt

borde föreskrivas för åtminstone vissa kategorier av jordbrukare, i första

hand givetvis de större jordbrukarna. Införande av en allmän bokföringsplikt

för jordbrukare torde däremot vara uteslutet. Tänkbart vore att bokföringen

för jordbruk skulle kunna vara av något enklare slag än för rörelse.

Vid utredningen borde även undersökas, i vilken utsträckning avskrivningar

skulle vara medgivna i beskattningshänseende för värdeminskning

å inventarier, då taxering ägde rum enligt bokföringsmässiga grunder.

Särskilda bestämmelser borde även meddelas rörande inkomstberäkningen

vid övergången till nytt redovisningssystem.

Bevillningsutskottet har vidare funnit utredning böra verkställas rörande

grunderna för beräkning av överpris och merkostnad vid ny-, till- eller omky§Snåd

av fastighet och nyuppsättning av maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier samt angående frågan om avskrivning för

värdeminskning å driftbyggnader i jordbruket.

Under åberopande av nämnda betänkande har 1943 års riksdag i skrivelse,

nr 185, hemställt att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning om ändring

av gällande skatteförfattningar i de delar, som berörts i betänkandet,

och därvid beakta vad i betänkandet anförts samt snarast möjligt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I anledning härav tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, med stöd av Kungl. Maj:ts den 12 november 1943

givna bemyndigande samma dag landskamreraren A. T. Rietz, ordförande,

ledamoten av riksdagens första kammare V. G. Lodenius samt ledamöterna

av riksdagens andra kammare K. A. M. Andersson, S. Janson och W. Svensson

att såsom sakkunniga inom departementet verkställa utredning av frågan

om införande av uttryckliga bestämmelser om rätt för jordbrukare att

taxeras enligt bokföringsmässiga grunder jämte vissa andra därmed sammanhängande

frågor.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga,

avgåvo den 19 februari 1946 betänkande med förslag till ändrade

bestämmelser i fråga om taxering av inkomst av jordbruksfastighet

samt lag om jordbruksbokföring (SOU 1946:29) med därvid fogade författningsförslag;

författningsförslagen ha såsom Bihang fogats vid statsrådsprotokollet

i ärendet.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium (med

överlämnande av yttranden från Stockholms handelskammare, handelskammareni

Göteborg och Skånes handelskammare), överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser (med överlämnande av yttranden från hushållningssällskapen),

mellankommunala prövningsnämnden, statens forskningskommitté

för lantmannabyggnader, stiftsnämnderna i Uppsala ärkestift samt

Lunds, Skara och Härnösands stift, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska landstingsförbundet, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

landsbygdens folk, Småbrukarnas riksförbund, Sveriges industriförbund,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

35

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges skogsägareförbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Svenska lantarbetareförbundet och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund (med överlämnande av yttranden från ett antal

länsföreningar).

De sakkunnigas förslag har underkastats en närmare granskning och överarbetning

inom finansdepartementet. Denna överarbetning, vilken skett med

beaktande av vissa av de i remissyttrandena framställda erinringarna, har

lett till upprättande av ovanstående författningsförslag.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tilllåter

sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Redogörelse härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna

sidor i propositionen, nämligen

Gällande rätt, s. 34—38.

Brister i gällande bestämmelser och svårigheter vid tillämpningen därav,

s. 38—40.

Allmän motivering till departementsförslaget, s. 41—164.

Speciell motivering till departementsförslaget, s. 164—190.

Motionerna.

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:57 och 11:81 har anförts, att ett

led i jordbrukets rationalisering vore en ökad mekanisering inom jordbruksdriften.

Därvid anskaffades i regel maskiner och redskap av olika slag, vartill

motsvarighet vid jordbruket ej tidigare förefunnits. Så inköptes exempelvis

nu i stor utsträckning traktorer, skördetröskor, lastningsanordningar, gödselspridare,

mekaniska utgödslingsanordningar, mjölkningsmaskiner, elevatorer

m. m. vid ett stort antal jordbruk av olika storleksordning. En väl planlagd

mekanisering vid jordbruket nedbringade i regel jordbrukets driftkostnader

och gjorde jordbruksarbetet lättare och intressantare. Jordbrukets mekanisering

hade således både ekonomisk och social betydelse, och den borde

därför på alla sätt befrämjas. En mekanisering i önskvärd omfattning vid

våra jordbruk motverkades emellertid till viss del av rådande skattelagstiftning.

Enligt 22 § kommunalskattelagen vore nämligen kostnad för nyanskaffning

av maskiner och redskap, vartill motsvarighet icke tidigare funnits vid

driften, ej avdragsgill vid beräknandet av nettointäkten av jordbruk. Detta

hade till följd att mången jordbrukare icke ansåge sig ha råd att företaga

den ifrågavarande investeringen för åstadkommande av en rationell jordbruksdrift.

För att dels befrämja jordbrukets rationalisering och dels skapa

rättvisa rörande avdragsrätten för kostnader, som förekomme i samband

med inkomsternas förvärvande, borde enligt motionärernas mening full avdragsrätt

i fråga om anskaffningskostnaderna för inköpta maskiner och

redskap införas. Det lämpligaste sättet alt i praktiken genomföra eu sådan

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

avdrggsrätt syntes motionärerna vara att i detta avsende göra ett avsteg

från den s. k. lcontantprincipen och — oavsett att icke bokföringsmässiga

grunder tillämpades för taxeringen i övrigt — medge årliga avskrivningar

å inventarier enligt bunden avskrivningsplan, som bifogades deklarationen.

Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:85 och 11:118

framställda yrkandet har framhållits, att frågan om krav på ändrade redovisningsmetoder

vid taxeringen av inkomst från jordbruksfastighet i hög

grad sammanhängde med den mekanisering och annan teknisk rationalisering,

som nu försigginge inom jordbruket. Någon avdragsrätt för investeringar

i jordbruket funnes i regel icke, varför jordbrukarna ofta bleve taxerade

för större inkomst än vad de i verkligheten haft. Den nuvarande redovisningsmetoden

ledde dessutom till stora variationer i en och samma jordbrukares

taxerade inkomster de olika åren emellan. Dessa variationer vore svåra

att på förhand överblicka, varför skillnaden mellan erlagd preliminär skatt

och slutlig skatt mången gång bleve stor. Det nya uppbördsförfarandet hade

därför ytterligare aktualiserat frågan om en övergång till en bokföringsmässig

redovisning av nettointäkten från förvärvskällan jordbruksfastighet.

I de likalydande motionerna 1:508 och 11:649 ha motionärerna

anfört, att de delade den i propositionen uttalade uppfattningen, att fältinventarier

liksom växande gröda icke borde hänföras till varulager. Därav

droge motionärerna emellertid icke den slutsatsen, att kostnaderna därför

nödvändigtvis skulle belasta det år då utgifterna skett. Mot begreppet fältinventarier

svarade enligt motionärernas förmenande närmast kostnader

för kommande års grödor. Däri innefattades icke allenast kostnaderna för

vad som direkt nedlagts i jorden utan jämväl arbetskostnader, kostnader

för inventarier, allmänna omkostnader, räntor, fastighetsavskrivningar

m. m., som rätteligen belöpte sig på kommande års grödor. Fråga vore alltså

över huvud taget om kostnader, som rätteligen icke borde belasta det år då

utgiften skett utan kommande år. En bokföringsmässig förskjutning av

nämnda kostnader borde därför rätteligen ske via ett resultatregleringskonto.

Departementschefen hade ansett sig icke kunna föreslå ändring i de regler,

som för närvarande gällde i berörda hänseende, på grund av svårigheterna

vid fastighetsöverlåtelse. Dessa svårigheter syntes motionärerna icke vara

oöverkomliga, och man torde i vart fall kunna ordna en dylik resultatsutjämnande

redovisning under innehavet. Ett sådant förfarande överensstämde

med allmänna bokföringsgrunder icke minst inom jordbruket, eftersom

en kostnad rätteligen borde belasta det räkenskapsår då motsvarande

intäkt uppkomme och ej det räkenskapsår då kostnaden hafts. Med hänsyn

härtill kunde det måhända vara till fyllest att utan särskild författningsbestämmelse

hänvisa till stadgandet i anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen.

Beträffande djuren föresloges i propositionen att desamma under innehavet

skulle upptagas lägst till vissa minimivärden. Departementschefen hade

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

37

angivit, att dessa minimivärden i regel icke finge understiga 80 procent av

genomsnittspriserna för beskattningsåret. En dylik nedskrivningsrätt torde

emellertid icke vara till fyllest. Sådana fluktuationer i djurvärdena kunde;

nämligen inträffa, att en uppskrivning av desamma måste bli följden genom

den ringa nedskrivningsrätten, varigenom rent fiktiva vinster komme att

bli föremål för beskattning. Minimiprocenten borde enligt motionärernas

uppfattning fastställas till 60.

Beträffande värdena, såvitt avsåge djuren, föresloges icke någon omräkning

av tidigare ingångsvärden för de jordbrukare, vilka tidigare övergått till

redovisning enligt bokföringsmässiga grunder. Sveriges lantbruksförbund

hade i sitt yttrande över de sakkunnigas betänkande ansett att, i de fall

jordbrukare vid tidigare övergång till redovisning enligt bokföringsmässiga

grunder upptagit lägre ingångsvärden å djurbeståndet än dem som skulle

tillämpas vid framtida övergång till sådan redovisning, dessa jordbrukare

borde få sina tidigare ingångsvärden omräknade till sistnämnda värden

utan beskattningspåföljd. Denna uppfattning anslöte motionärerna sig till.

En skattefri justering upp till de nya värdena borde i dessa fall få ske, dock

att slcillnadsbeloppet reducerades med det belopp, varmed ursprungliga ingångsvärdet

sedermera kunde ha nedskrivits. Därest en sådan omvärdering

icke skedde, komme för jordbrukare, vilka tidigare övergått till bokföringsmässiga

grunder, i många fall rent katastrofala resultat att bli följden. Om

t. ex. en jordbrukare tidigare upptagit ingångsvärdena å djuren till 100

kronor per styck och han hållit detta värde konstant under hela innehavet,

komme, därest genomsnittspriserna på dessa djur under år 1953 skulle

komma att utgöra 1 000 kronor per styck, följden att bli att han måste företaga

en uppjustering av värdet å djuren med 700 kronor per styck. Såvida

icke en skattefri omvärdering medgåves, bleve då följden, att han under

innehavet av djurbesättningen — och alltså utan att ha företagit någon realisation

— bleve mycket hårt beskattad för en prisstegring, som till en del

endast vore nominell. Enligt vad motionärerna hade sig bekant funnes faktiskt

fall, då ett så lågt ingångsvärde som 100 kronor per djurenhet använts,

nämligen i sådana fall då övergången skett för 30 å 40 år sedan.

I fråga om värdeminskningsavdragen å inventarier hade departementschefen

uttalat, att en årlig avskrivning med 10 procent i regel syntes vara skälig.

En schablonmässig procentsats syntes motionärerna icke utan vidare

kunna godtagas. En indelning av inventarierna i olika grupper vore ofta naturlig,

därvid hänsyn toges till deras förslitning på grund av olika användningsfrekvens

in. in. Olika procentsatser för olika grupper inventarier kunde

därför vara nödvändiga för att få erforderlig överensstämmelse mellan de

skattemässiga avskrivningarna och tillgångarnas verkliga värdenedgång.

Framför allt inom större jordbruksenheter och då gemensam maskinanskaffning

förekomme funnes så många olika slag av inventarier, alt en

sådan gruppindelning kunde bli nödvändig. Samma inventarier hade icke

heller samma varaktighetslängd inom alla jordbruk. Den föreslagna procentsatsen

torde i vart fall, med den förskjutning av inventariebeståndet

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

till maskiner med relativt kort varaktighetstid som skett, vara alltför låg.

Enligt motionärernas förmenande borde någon för praxis vägledande procentsats

icke angivas, utan avskrivningarnas storlek borde avpassas efter

förhållandena i de enskilda fallen.

Det syntes motionärerna i detta sammanhang böra ifrågasättas, huruvida

icke jämväl i det fall kontantprincipen tillämpades avdrag för värdeminskning

å inventarier kunde medgivas. Även om kontantprincipen syftade till

en redovisning av beskattningsårets resultat utan hänsynstagande till en

utjämning mellan olika beskattningsår, hade dock avsteg från denna princip

redan skett, bl. a. genom att avdrag medgivits för värdeminskning å

byggnader. För rätt till avdrag för värdeminskning å inventarier i form av

årliga värdeminskningsavdrag borde krävas, att den skattskyldige upprättade

en särskild avskrivningsplan. För att icke vålla alltför stora svårigheter

torde emellertid denna avskrivningsrätt endast böra avse framtida inventarieanskaffningar.

En sådan rätt skulle måhända i en del fall leda till

att en övergång till deklaration enligt bokföringsmässiga grunder fördröjdes.

Ur taxeringsmyndigheternas synpunkt torde det dock icke få anses otillfredsställande

att denna övergång skedde under hand utan alltför stor anhopning

under första året.

Beträffande avskrivning å byggnader hade departementschefen föreslagit,

att ingångsvärdet å byggnader skulle fastställas till 2/3 av jordbruksvärdet,

minskat med däri ingående skogsmarksvärde i den mån sistnämnda

värde överstege 25 000 kronor. Det syntes motionärerna tveksamt om en dylik

reducering vid fastställande av ingångsvärdet vore motiverad. På åtskilliga

större skogsbruk vore det vanligt att särskilda byggnader för skogsbrukets

del vore uppförda. Något avdrag för värdeminskning å dessa byggnader

skulle då icke komma att ske. Motionärerna ansåge det rimligare att hela

jordbruksvärdet, däri inräknat det i jordbruksvärdet ingående skogsmarksvärdet,

finge läggas till grund vid beräkningen av ingångsvärdets storlek. 1

vart fall borde ett högre värde än det med skogsmarkens värde reducerade

jordbruksvärdet få upptagas som ingångsvärde i de fall den skattskyldige

visat, att särskilda byggnader till betydande värde uppförts för skogsbrukets

vidkommande.

I de sakkunnigas betänkande hade föreslagits, att viss grundförbättring

— täckdikningsanläggning — i beskattningshänseende skulle jämställas

med byggnad såtillvida att kostnad därför skulle få avdragas efter i huvudsak

samma grunder som föreslagits beträffande byggnader. Sveriges lantbruksförbund

hade i sitt yttrande hemställt, att rätt till avskrivning skulle

medgivas jämväl å andra tillgångar av grundförbättrings natur, såsom vägar,

invallningar, fruktkulturer och liknande anläggningar. I propositionen

uttalade emellertid departementschefen, att frågan om avskrivningsrätt såvitt

avsåge grundförbättringar borde lösas i ett sammanhang för förvärvskällorna

jordbruksfastighet och rörelse, varför han icke nu framlagt något

förslag i detta avseende. Därtill ville motionärerna anföra, att anläggningar

av detta slag hade sin väsentliga betydelse i förvärvskällan jordbruksfastig
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

39

het ocli endast ringa betydelse i förvärvskällan rörelse. En täckdikningsanläggnings

varaktighetstid torde icke överstiga utan snarare understiga den

normala livslängden för byggnader. Fruktträdens produktiva livslängd torde

i allmänhet icke överstiga 25 år. Någon anledning till ny utredning i berörda

hänseende torde, i vart fall såvitt avsåge kostnader för täckdikningsanläggning

och annan vattenavledning, icke finnas, då en sådan utredning

redan verkställts av jordbrukstaxeringssakkunniga och denna utredning

finge anses vara fullt tillfyllestgörande. Där täckdikning skedde hade i regel

tidigare förefunnits avloppssystem i form av öppna diken. Täckdikningen

utgjorde alltså normalt — bortsett från det fall där omtäckdikning skedde

— allenast en omläggning av öppna diken till täckdiken. Det lämpligaste

tillvägagångssättet syntes motionärerna vara, att avdrag alltfort beviljades

för kostnader för utgifter av underhållskaraktär, medan nu nämnda kostnader

för grundförbättringar finge avdragas i form av planenliga värdeminskningsavdrag

i likhet med vad som bleve fallet i fråga om byggnader.

Redan vid 1944 års riksdag väcktes motioner med hemställan om rätt till

avsättning till investeringsfonder för jordbruk och skogsbruk. Frågan hade

sedermera flera gånger tagits upp i riksdagen men ännu icke föranlett

någon lagstiftning, detta trots att bevillningsutskottet i olika sammanhang

funnit önskemålen beaktansvärda och 1948 även tillstyrkt utredning. Såsom

svar på framställda interpellationer hade vederbörande departementschef

anfört, att någon lagstiftning om investeringsfonder beträffande jordbruk

och skogsbruk icke kunde införas, förrän ifrågasatt bokföringsskyldighet

för vissa jordbrukare blivit genomförd. Tiden syntes nu vara inne att taga

frågan under prövning. Jordbrukare borde enligt motionärernas mening

medgivas rätt att avsätta till investeringsfonder för ersättande av varulager,

inventarier, byggnader m. m. Rätt till avsättning till investeringsfonder

svntes jämväl böra föreligga för skogsbrukets del icke blott beträffande

nyssnämnda för jordbruket aktuella investeringar utan även i fråga om

skogsvårdande åtgärder.

Av ett av departementschefen gjort uttalande syntes framgå som om enligt

hans uppfattning allenast jordbrukare, vilka tillämpade bokföringsmässig

inkomstberäkning, skulle ha rätt att begagna sig av annat räkenskapsår

än kalenderår. I praxis hade emellertid som bekant annat räkenskapsår än

kalenderår medgivits jämväl för jordbrukare, vilka redovisat inkomsten enligt

kontantprincipen. Ett direkt uttalande från riksdagens sida om att valfrihet

beträffande räkenskapsåret icke skulle knytas till frågan om redovisningsmetoden

syntes motionärerna därför behövligt. Motionärerna ville i detta

sammanhang erinra om lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökningar,

vilka omfattade ca 2 500 fastigheter, varav flertalet i storleken 10—30

hektar. Bokföringsåret omfattade för samtliga dessa liden 1/7—30/6. Denna

undersökning vore avsedd att utvidgps och läggas till grund för typkalkyler.

Om för dessa fastigheter i skattehänseende icke finge redovisas ett räkenskapsår

per den 1/7 utan att övergång till bokföringsmässig redovisning

skedde, torde föreligga risk för att vederbörande fastighetsägare underläte att

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

töra sina böcker på sätt som ur den nämnda utredningens synpunkt vore

önskvärt.

Enligt motionärernas uppfattning borde redovisning av naturauttag få

lämnas för hela räkenskapsåret vid detsammas slut, utan att bokföringen

i detta hänseende borde frånkännas vitsord, t. ex. genom att använda de av

prövningsnämnderna varje år fastställda schablonvärdena. Enligt propositionen

förutsattes vidare, att inventarium och balansräkning skulle vara

införda i inventarieboken inom två månader efter räkenskapsårets slut. Någon

anledning att medgiva jordbrukare kortare tid för denna införing än som

gällde för rörelseidkare, d. v. s. tre och en halv månad, syntes icke föreligga,

Praktiska svårigheter skulle i många fall uppstå att inom den i lagen angivna

tiden göra denna införing. Uppgifterna från exempelvis jordbrukets

ekonomiska föreningar vore ofta ej tillgängliga förrän i mars månad. I propositionen

föresloges ett fristående straff för idkare av jordbruk och skogsbruk,

som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatte honom enligt

lagen åliggande skyldighet att föra räkenskaper med följd att ur räkenskaperna

icke kunde inhämtas för rörelseidkarnas taxering'' erforderliga uppgifter.

Detta innebure att en jordbrukare skulle kunna bli straffad för såväl

bristfälliga räkenskaper som felaktig deklaration. Han bleve med andra

ord straffad två gånger för vad som vore att betrakta som en och samma

förseelse. I allmänna bokföringslagen stadgades icke något särskilt straff

för den som förde felaktiga räkenskaper. Det saknades enligt motionärernas

uppfattning skäl för att jordbrukets och skogsbrukets utövare i berörda hänseende

skulle straffas hårdare än rörelseidkare, för vilka 1929 års bokföringslag

vore tillämplig. Straff syntes böra utgå allenast jämlikt skattestrafflagen.

I

I motionen 11:193 har erinrats om att i motioner vid 1949 års

riksdag (I: 154 och II: 191) hade hemställts, att provisoriska regler måtte

utfärdas innebärande att tiden för avlämnande av självdeklaration för utövare

av jordbruk och skogsbruk av viss omfattning skulle utsträckas till

den 31 mars taxeringsåret. Bevillningsutskottet avstyrkte motionerna under

motivering, att den gällande bestämmelsen rörande deklarationstid för

rörelseidkare uppenbarligen medförde olägenheter vid taxeringsarbetet,

vilket manade till försiktighet då fråga uppkomme om en utsträckning

av deklarationstiden för andra grupper av skattskyldiga. Att en utsträckning

av deklarationstiden utöver den 15 februari vore nödvändig för utövare

av jordbruk och skogsbruk i ett synnerligen stort antal fall torde enligt

motionärernas mening vara uppenbart. Icke minst den omständigheten

att taxeringsmyndigheterna visade obenägenhet att medgiva tillämpandet

av ett annat beskattningsår än kalenderåret medförde, att den tillmätta

tiden för avgivande av deklaration den 15 februari vore alltför kort. Någon

proposition i anledning av jordbrukstaxeringssakkunnigas betänkande hade

vid motionens avgivande icke framlagts. Motionärerna ansåge därför, att

provisoriska bestämmelser om utsträckning av tiden för avlämnande av

jordbrukarnas självdeklarationer borde utfärdas.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

41

Av utskottet införskaffad utredning.

I anledning av det i de likalydande motionerna 1:508 och 11:649 framställda

yrkandet, att kostnader under innehavet för kommande års grödor

skulle få hänföras till år efter det då de skett, har utskottet bl. a. för vinnande

av närmare upplysning rörande gällande praxis i jordbruksbokföring

i berörda hänseende under hand inhämtat yttrande från Typjordbrukskommittén.

Kommittén har i det avgivna yttrandet anfört följande:

»I vårt land har inom lantbruksbokföringen sedan årtionden tillbaka tilllämpats

en bestämd praxis i fråga om redovisning av fältinventarierna.

Såsom fältinventarier upptagas i bokföringen kostnader för utsäde och

handelsgödsel till grödor, vilka skördas först under nästfoljande bokföringsår.

I fråga om grödor, där för skötsel under växttiden åtgår mycket ackordsarbete,

såsom t. ex. vid sockerbetsodling och annan rotfruktsodling, ha

jämväl kostnaderna för detta ackordsarbete ofta upptagits.

Motiveringen för redovisning av dessa kostnader såsom fältinventarier i

balansräkningen är, att dessa poster vid en gård kunna växla ganska avsevärt

till sin storlek från det ena produktionsåret till det andra. Om detta

icke beaktas i räkenskaperna kan sambandet mellan utgifter och inkomster

därigenom lätt bliva missvisande.

För beräkningen av lönsamheten i jordbruksdriften under varje särskilt

produktionsår är det av primär betydelse, att redovisade kostnader och

intäkter korrespondera väl.

I nämnda motioner anförda ''kostnader för inventarier, allmänna omkostnader,

räntor, fastighetsavskrivningar m. in.’ medtagas enligt gällande

praxis icke såsom fältinventarier.

Motionärernas yrkande att ''kostnader under innehavet för kommande

års grödor skola få hänföras till år efter det då de skett’ kräver vid ett

realiserande i den omfattning motionärerna avse, antingen en synnerligen

detaljerad bokföring vid gården eller också av skattemyndigheterna godtagbara

normer för uppskattning av olika fasta kostnader uti jordbruksdriften

och hur stor del av desamma, som skall påföras ifrågavarande särskilda

odlingar.

Det är givetvis ur olika synpunkter värdefullt, att enhetlighet kommer

att råda så långt möjligt mellan den bokföring, som skall läggas till grund

för jordbrukares deklaration efter bokföringsmässiga grunder, och lantbruksbokföringen

i övrigt. Kommittén vill därför i enlighet med gällande

praxis förorda, att i skattebokföringen får redovisas såsom särskild post

värdet av fältinventarier (numera benämnt markförråd) i den utsträckning,

som regelmässigt sker i en ordnad bokföring vid jordbruk, nämligen

kostnader för handelsgödsel, utsäde och lejt arbete. Huruvida ytterligare

kostnadsposter skola få upptagas i balansräkningen såsom fältinventarier i

enlighet med motionärernas förslag, synes kommittén vara mera tveksamt.»

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Utskottets yttrande.

I den förevarande propositionen har förslag framlagts om införande i

kommunalskattelagen av bestämmelser, innebärande rätt för skattskyldig att

bliva taxerad för inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder under förutsättning att vederbörande för räkenskaper i överensstämmelse

med vissa föreskrifter. Dessa föreskrifter föreslås skola upptagas

i en särskild förordning om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller

skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering. Därjämte förordas

i propositionen vissa av förenämnda förslag föranledda ändringar i

förordningen om statlig förmögenhetsskatt samt i taxeringsförordningen.

Enligt kommunalskattelagen i dess nu gällande lydelse skall beskattning

av inkomst av jordbruksfastighet ske enligt den s. k. kontantprincipen. Denna

metod för inkomstberäkningen innebär i korthet, att intäkt skall anses

hava åtnjutits det beskattningsår, under vilket densamma uppburits eller

blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning, och utgift eller omkostnad

skall anses belöpa på det beskattningsår, varunder utgiften betalts

eller omkostnaden ägt rum. Härav följer bl. a., att avdrag för värdeminskning

å inventarier icke medgives vid taxeringen, utan äger den skattskyldige

allenast avdraga kostnad för ersättningsanskaffning.

Emellertid har i praxis — i enlighet med uttalanden inom riksdagen i

samband med kommunalskattelagens tillkomst — i vissa fall medgivits

taxering efter bokföringsmässiga grunder beträffande inkomst av jordbruksfastighet.

Såsom förutsättning för dylikt medgivande har plägat uppställas,

att ordnad bokföring med räkenskapsavslutning funnits och kunnat

förväntas komma till fortsatt användning, så att trygghet för likformig

taxering i framtiden förelegat. Vid tillämpningen har dock, i saknad

av uttryckliga bestämmelser, förelegat ovisshet i olika hänseenden rörande

på vilket sätt en sådan taxering skall ske.

Dessa förhållanden och i skilda sammanhang framförda önskemål om

en närmare reglering på förevar ande område föranledde 1943 års riksdag

alt — på hemställan av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 21 — i

skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning om ändring av gällande skatteförfattningar

i dessa hänseenden. I anledning därav tillkallades särskilda

sakkunniga, 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga, att verkställa berörda

utredning. De sakkunniga ha avgivit betänkande med förslag till ändrade

bestämmelser i fråga om taxering av inkomst av jordbruksfastighet

samt lag om jordbruksbokföring (SOU 1946:29), vilka förslag efter överarbetning

inom finansdepartementet lagts till grund för den förevarande

propositionen.

Delade meningar synas icke råda därom, att en närmare reglering bör

vidtagas av den för jordbrukare i praxis medgivna rätten att taxeras enligt

bokföringsmässiga grunder. Däremot förefinnes icke samma enighet ro
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

rande spörsmålet, huruvida sistnämnda metod för beräkning av inkomst

av jordbruksfastighet bör föreskrivas för alla idkare av jordbruk och skogsbruk

eller komma i tillämpning allenast därest vederbörande skattskyldig

så påyrkar. Jordbrulcstaxeringssakkunniga framhöllo, att under förhållanden

då jordbruket varit inriktat på självhushållning och den maskinella

utrustningen varit obetydlig kontantprincipen givit ett relativt tillfredsställande

resultat. Enär förhållandena i dessa avseenden inom jordbruksnäringen

numera vore väsentligt förändrade och då kontantprincipen medförde

att betydande inkomstbelopp ofta helt undandroges beskattning samt

ojämnheter i taxeringen och tillämpningssvårigheter uppstode, ansåge de

sakkunniga, att taxering enligt bokföringsmässiga grunder borde tillämpas

beträffande samtliga jordbrukare. De sakkunnigas förslag i denna del

har i flertalet remissyttranden tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Å

andra sidan har i ett stort antal yttranden framhållits, att taxering enligt

bokföringsmässiga grunder av samtliga idkare av jordbruk och skogsbruk

skulle medföra betydande svårigheter för taxeringsmyndigheterna och berörda

skattskyldiga. Med hänsyn till vad sålunda anförts har departementschefen

uttalat, att det icke syntes tillrådligt att föreskriva skyldighet för

jordbrukare att deklarera enligt bokföringsmässiga grunder men att i stället

en uttrycklig rätt borde införas för jordbrukare att taxeras efter dylika

grunder.

Vid sitt ställningstagande till denna fråga har utskottet fäst avgörande

vikt vid nödvändigheten av att reglerna för beskattning av inkomst av jordbruksfastighet

så utformas att icke alltför stora svårigheter vid tillämpningen

uppstå för taxeringsmyndigheterna eller för någon grupp av jordbrukare.

Såsom departementschefen i propositionen framhållit synes man

nämligen ha anledning befara att i varje fall de mindre jordbrukarna skulle

ha mycket svårt att utan hjälp av bokföringskunniga personer upprätta

riktiga deklarationer med räkenskapsmässig redovisning. Vidare skulle en

samtidig och allmän övergång till taxering enligt dylika grunder medföra

en belastning av taxeringsorganisationen, som denna icke kunde bära utan

en högst avsevärd förstärkning. Utskottet tillstyrker fördenskull att lagstiftningen

utformas efter den i propositionen förordade principen, att rätt

men icke skyldighet skall stadgas för jordbrukare att bliva taxerade enligt

bokföringsmässiga grunder.

I propositionen föreslås, att de jordbrukare, som vilja begagna sig av

rätten att bliva taxerade enligt bokföringsmässiga grunder, skola vara skyldiga

att föra räkenskaper i viss omfattning och på visst sätt. Föreskrifter

därutinnan föreslås skola sammanföras i en särskild förordning, enligt vilken

skyldigheten att föra räkenskaper icke skall vara av samma art som

bokföringsskyldigheten enligt 1929 års bokföringslag utan allenast givas

en sådan omfattning och vara av sådan rättslig natur att ett riktigt underlag

skapas för taxeringen. Såsom framgår av vad ovan anförts har i praxis

för beskattning av inkomst av jordbruksfastighet efter bokföringsmässiga

grunder den förutsättningen uppställts att vederbörande fört ordnade rä
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

kenskaper. Utskottet anser i likhet med departementschefen och de sakkunniga,

att jämväl i fortsättningen kravet på i betryggande ordning iörda

räkenskaper måste vara uppfyllt, så att underlag verkligen kommer att förefinnas

för en riktig taxering. Att sammanfatta de minimifordringar, som en

jordbrukares räkenskaper i sådant hänseende böra uppfylla, i eu särskild

författning finner utskottet därför väl motiverat.

Utskottet övergår härefter till att behandla det i propositionen framlagda

t Öl slaget till lag om ändring i kommunalskattelagen. Förslaget i denna del

innebär i princip, att de för rörelse gällande bestämmelserna i huvudsak

skola gälla för vinstberäkningen för jordbruket, d. v. s. att inkomstberäkning

skall ske enligt bokföringsmässiga grunder i den mån dessa icke stå i

strid med särskilda bestämmelser i kommunalskattelagen. I enlighet härmed

skall vid inkomstberäkningen hänsyn tagas till in- och utgående varulager

i jordbruket. Till lager i jordbruksdriften föreslås skola hänföras

produkter från jordbruksfastigheten, inköpta förnödenheter samt djurbestånoet.

Däremot skola enligt propositionen s. k. fältinventarier samt växande

gröda icke inräknas i varulagret. Begränsningen i sistnämnda hänseende

är motiverad därav att fältinventarier och växande gröda äro att hänföra

till fastighet i kommunalskattelagens mening, om fastigheten och fältinventarierna

respektive grödan ägas av samma person. Utskottet har intet att

eiinra mot att varulagrets omfattning bestämmes på sätt i propositionen

föreslås.

Den bokföringsmässiga redovisningen av fältinventarier och växande gröda

har utifrån en annan synpunkt än den nu angivna berörts i de likalydande

motionerna I: 508 och II: 649, vari hemställts, att kostnader under innehavet

för nästkommande års gröda skulle få hänföras till sistnämnda år.

Enligt motionärernas uppfattning innefattades i dessa kostnader icke allenast

kostnaderna för vad som direkt nedlagts i jorden utan jämväl arbetskostnader,

kostnader för inventarier, allmänna omkostnader, räntor, fastighetsavskrivningar

in. m., som belöpte på kommande års gröda. En bokfölingsmässig

förskjutning av dessa kostnader borde enligt motionärernas

mening ske via ett resultatregleringskonto.

Det spörsmål, som i motionerna berörts, måste bedömas utifrån allmänna

bokföringsgrunder och vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt

och överensstämmande med god sed. Utskottet har för erhållande av upplysning

härom under hand inhämtat yttrande från typjordbrukskommittén.

Såsom framgår av kommitténs ovan intagna yttrande hänföras enligt lantbruksbokföringen

till fältinventarier kostnader för utsäde och handelsgödsel

till grödor, vilka skördas först under nästföljande bokföringsår. Vidare

ha enligt kommittén i fråga om grödor, där för skötsel under växttiden åtgår

mycket ackordsarbete, såsom t. ex. vid sockerbetsodling och annan rotfruktsodling,

jämväl kostnaderna för detta ackordsarbete ofta upptagits.

Däremot har kommittén ställt sig tveksam till att —- såsom motionärerna

— hänföra ytterligare kostnader till fältinventarier. Motiveringen för redo
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

45

visning av vissa kostnader såsom fältinventarier i balansräkningen är enligt

kommittén att dessa poster vid en gård kunna växla ganska avsevärt

till sin storlek från det ena produktionsåret till det andra. Om detta icke

beaktades i räkenskaperna kunde såsom det framhållits i yttrandet sambandet

mellan utgifter och inkomster lätt bliva missvisande.

Den av kommittén lämnade redogörelsen för vad som plägar hänföras

till fältinventarier överensstämmer med vad professor L. Nanneson därom

anfört i en till jordbrukstaxeringssakkunniga lämnad utredning (SOU 1946:

29, s. 61—62). Att i fältinventarier inräkna andra omkostnader än de av

kommittén angivna synes utskottet sålunda icke vara förenligt med god sed

i jordbruksbokföring. Utskottet vill i detta sammanhang starkt understryka

att, därest en balansering under innehavet av de av kommittén angivna

omkostnaderna från ett år till ett följande skall kunna godtagas i beskattningshänseende,

räkenskaperna måste föras synnerligen detaljerat, så att

därav klart framgå de specificerade kostnader, vilka sålunda hänföra sig

till det kommande året. Ifrågavarande spörsmål torde emellertid för flertalet

jordbruk under normala förhållanden vara mindre betydelsefullt, enär

förevarande omkostnader icke torde variera nämnvärt från det ena året

till det andra. Genom vad utskottet nu anfört anser sig utskottet ha besvarat

motionerna I: 508 och II: 649 i nu ifrågavarande del.

Vid värdering av varulagret med undantag av djurbeståndet föreslås i

propositionen att — liksom i fråga om rörelse — den i räkenskaperna gjorda

värdesättningen skall frångås vid inkomstbeskattningen endast om särskilda

omständigheter därtill föranleda. Beträffande djurbeståndet förordas

däremot icke fri varulagervärdering, utan djuren skola enligt propositionen

— med undantag för avelsdjur, vilka skola värderas enligt särskilda regler

— normalt upptagas lägst till vissa minimivärden, vilka efter förslag av

prövningsnämnderna årligen skola fastställas av riksskattenämnden. Såsom

grund för dessa värden skola läggas genomsnittspriserna å olika djur

i skilda åldersgrupper under beskattningsåret. I fråga om dessa värden

har departementschefen anfört, att värdet å de olika djurslagen borde bestämmas

till belopp något understigande genomsnittspriserna, i regel dock

icke lägre än 80 procent av dessa priser.

Rörande det närmare bestämmandet av den nivå, vid vilken riksskattenämnden

bör fastställa minimivärdena för djur, har i de likalydande motionerna

1:508 och 11:649 anförts, att värdena borde bestämmas till 60

procent av genomsnittspriserna under beskattningsåret.

Enligt utskottets uppfattning böra såsom de sakkunniga framhållit reglerna

för värcWsättningen av djurbeståndet under innehavet utformas på

sådant sätt, att en genom fluktuationer i marknadspriserna uppkommen

tillfällig värdeförändring i djurbeståndet icke kommer att påverka vinstresultatet

för visst beskattningsår. Då värdet av ett och samma djurbestånd

ofla växlar år från år på grund av olika förekommande faktorer, t. ex.

skördeutfall o. d., samt dessutom försiktigheten bjuder att balansräkning
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

en ej upptager tillgångarna till högre belopp än det verkliga värdet synes

det utskottet, att det läget kan föreligga då riksskattenämnden måste sätta

minimivärdena något lägre än vad som i propositionen angivits. Utskottet

vill dock understryka, att alltför låga minimivärden kunna åstadkomma

vissa icke önskvärda konsekvenser vid t. ex. djurförsäljning som innebär en

stark minskning av djurbeståndet. Utskottet vill även framhålla, att prövningsnämnderna

vid uppgörande av sina förslag till värdering av djurbeståndet

böra beakta de skilda förhållanden, som kunna förefinnas inom

respektive län. Det synes utskottet också lämpligt att olika värden fastställas

att gälla med hänsyn till olika raser, kvaliteter på djuren o. d.

Vid utskottsbehandlingen av förslaget i denna del har den synpunkten

framförts, att underlaget för de av riksskattenämnden fastställda värdena,

vilket enligt propositionen skulle vara genomsnittspriserna under beskattningsåret

(kalenderåret), av praktiska skäl borde bestämmas till genomsnittspriserna

under en tidrymd av ett år, räknat exempelvis fram till den 1

oktober under beskattningsåret. Genom en sådan anordning skulle den fördelen

vinnas att riksskattenämnden skulle kunna angiva minimivärdena

i så god tid att dessa förelåge redan vid taxeringsårets ingång, varigenom

skattskyldig, vars räkenskapsår omfattade kalenderår, sattes i tillfälle att

i nära anslutning till räkenskapsårets utgång uppgöra inventarium och balansräkning.

Utskottet finner eu sådan ordning tillfredsställande särskilt

som därav skulle följa att arbetet för riksskattenämnden med fastställandet

av värdena icke i tiden skulle sammanfalla med den för nämnden vid årsskiftet

betydande arbetsanhopningen. Utskottet förordar således, att genomsnittspriserna

under en tid av ett år, räknat från och med den 1 oktober

året före beskattningsåret till och med den 30 september beskattningsåret,

läggas till grund för värderingen av djuren. I enlighet härmed föreslår

utskottet ändring av propositionsförslaget i avseende å punkt 1 av anvisningarna

till 41 § kommunalskattelagen. Utskottet förordar i samband härmed

en mindre, redaktionell ändring av samma anvisningspunkt.

\ ad angar övergången från kontantmetoden till bokföringsmässig inkomstredovisning

föreslås i propositionen, att värdet av varulager, till den

del detsamma icke utgöres av djur, icke skall upptagas såsom balanspost.

Med hänsyn till att avdrag enligt kontantprincipen medgivits för anskaffningskostnaden

för de lagertillgångar — härvid bortses från djurbeståndet

som finnas vid ingången av det första år, då räkenskapsmässig redovisning

kommer i tillämpning, tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

Värdet å djuren skall enligt förslaget till övergångsbestämmelser upptagas

till belopp, motsvarande den ursprungliga kostnaden för nyuppsättning av

djur. Därest detta värde icke kan visas, vilket endast undantagsvis torde

kunna ske, föreslås djuren skola värderas enligt av riksskattenämnden fastställda

värden. Sistnämnda värden, vilka skola beräknas på samma sätt som

de värden som framdeles för varje år komma att fastställas, föreslås skola

bestämmas med utgångspunkt från genomsnittspriserna under år 1953. Även

om vissa skäl tala för en sådan ordning anser utskottet dock, att dessa

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

47

värden böra vara fastställda i så god tid att möjlighet öppnas för skattskyldig

att inom kort tid efter ingången av år 1953 upprätta inventarium

och balansräkning. Utskottet vill därför förorda att perioden för beräkning

av genomsnittspriserna sättes till tiden den 1 oktober 1951—den 30 september

1952. Ändring bör i enlighet härmed ske av övergångsbestämmelserna.

Ett särskilt spörsmål i fråga om övergången till de nya reglerna har berörts

i de likalydande motionerna I: 508 och II: 649, vari hemställts, att jordbrukare,

som före de nya bestämmelsernas ikraftträdande övergått till bokföringsmässig

redovisning, skulle äga rätt att utan beskattning uppjustera

djurvärdena till samma nivå, som gällde för dem som senare komme att övergå

till dylik redovisning. Utskottet anser att, därest de i bokföringen upptagna

värdena nedskrivits, betydande svårigheter skulle i många fall uppstå för

den enskilde och för taxeringsmyndigheterna att konstatera eventuellt befintlig

dold reserv, vars framtagande jämväl enligt motionärernas mening

bör föranleda beskattning. Av praktiska skäl finner utskottet det sålunda

icke möjligt att tillgodose motionärernas önskemål. Emellertid vill utskottet

fästa uppmärksamhet vid att såväl departementschefen som de sakkunniga

förordat, att denna justering av djurvärdena icke skulle behöva göras på

en gång utan inom ett mindre antal år. Utskottet vill tillstyrka att så sker

vid tillämpningen, varigenom möjlighet beredes vederbörande att utjämna

den bokföringsmässiga vinsten i detta hänseende.

Med stöd av det anförda får utskottet avstyrka bifall till de likalydande

motionerna I: 508 och II: 649 i denna del.

De föreslagna bestämmelserna rörande beaktandet av in- och utgående

fordringar och skulder vid den räkenskapsmässiga redovisningen av jordbruksinkomsten

ävensom övergångsbestämmelserna i detta hänseende ha

icke givit utskottet anledning till erinran.

Avdrag för värdeminskning å inventarier föreslås skola medgivas enligt

samma regler, som gälla i förvärvskällan rörelse. Därvid skola dock med

inventarier förstås allenast lösa inventarier. Fasta, till byggnad hörande

inventarier skola däremot avskrivas enligt de för byggnader tillämpliga bestämmelserna.

Rörande avskrivningsprocentens storlek vid avskrivning å

inventarier har departementschefen framhållit, att densamma borde bestämmas

i praxis med hänsyn till de olika inventariernas varaktighetstid. För

att vinna en praktisk metod för tillämpningen kunde det vara lämpligt, att

avskrivningsprocenten bestämdes så, att den motsvarade den genomsnittliga

förslitningen av hela inventariebeståndet. Departementschefen har vidare

uttalat, att den av de sakkunniga i sådant hänseende förordade procentsatsen,

10 procent, i regel syntes vara skälig.

Frågan om en lämplig procentsats har berörts i de likalydande motionerna

1:508 och 11:649, vari anförts att en indelning av inventarierna i

olika grupper ofta vore naturlig med hänsyn tagen till deras förslitning

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

på grund av olika användningsfrekvens m. m. Olika procentsatser för olika

grupper inventarier kunde därför vara nödvändiga för att få erforderlig

överensstämmelse mellan de skattemässiga avskrivningarna och tillgångarnas

verkliga värdenedgång. Framför allt inom större jordbruksenheter

och då gemensam maskinanvändning förekomme funnes så många olika

slag av inventarier, att en gruppindelning kunde bliva nödvändig. Den i

propositionen förordade procentsatsen syntes motionärerna i vart fall, med

den förskjutning av inventariebeståndet till maskiner med relativt kort varaktighetstid

som skett, vara alltför låg.

Såsom departementschefen och de sakkunniga anfört bör avskrivningsprocentens

storlek i fråga om inventarier bestämmas i praxis under hänsynstagande

till tillgångens varaktighetstid. Utskottet finner emellertid att

inventariebeståndet, framför allt å större jordbruksfastigheter och där gemensam

maskinanvändning förekommer, bör kunna uppdelas i grupper,

för vilka enligt utredning olika procentsatser för avskrivningen finge tilllämpas.

Ett sådant tillvägagångssätt överensstämmer såväl med vad som

redan nu anses som god sed i jordbruksbokföring som med vad som förekommer

i rörelser med stort och differentierat inventariebestånd. Utskottet

vill dock understryka, att för det stora flertalet jordbruk en avskrivning med

10 procent å hela inventariebeståndet torde giva tillfredsställande resultat.

Beträffande de föreslagna bestämmelserna i fråga om värderingen av vid

övergången till räkenskapsmässig redovisning befintliga inventarier har utskottet

intet att erinra. Utskottet vill dock framhålla önskvärdheten av att

riksskattenämnden fastställer de olika inventarievärdena i slutet av år 1952

så att desamma finnas tillgängliga för de skattskyldiga, som önska påbörja

sin bokföring vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Underlaget för

fastställandet av dessa värden bör i enlighet med vad utskottet förordat i

fråga om motsvarande värden å djur utgöras av genomsnittspriserna under

en tid av ett år, räknat från och med den 1 oktober 1951 till och med den

30 september 1952, och icke såsom i propositionen föreslagits priserna under

år 1953.

Utskottet har i övrigt icke något att erinra mot de föreslagna bestämmelserna

angående inventarier i jordbruk och skogsbruk.

I detta sammanhang torde lämpligen behandlas framställda yrkanden

om införande av rätt jämväl för jordbrukare, vilka taxeras enligt kontantprincipen,

att åtnjuta avdrag för värdeminskning av inventarier. Yrkanden

härom ha framförts såväl i de vid riksdagens början väckta, likalydande

motionerna 1:57 och 11:81 som i de i anledning av propositionen

väckta, likalydande motionerna I: 508 och II: 649.

Den som vill ernå en bättre inkomstfördelning mellan olika år än kontantmetoden

erbjuder, har enligt de nya reglerna möjlighet att övergå till

räkenskapsmässig redovisning. De idkare av jordbruk och skogsbruk, för

vilka avdrag för värdeminskning å inventarier skulle medföra väsentliga

fördelar ur resultatutjämningssynpunkt, kunna således efter eget val komma

i åtnjutande av denna rätt. Detta förhållande innebär enligt utskottets

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

49

mening, att en ändring i den av motionärerna angivna riktningen är

mindre påkallad än tidigare varit fallet. Utskottet anser det vidare icke möjligt

att utan en föregående undersökning utsträcka tillämplighetsområdet

av de för rörelseidkare gällande avskrivningsreglerna att omfatta förvärvskällan

jordbruksfastighet, oavsett vilken metod för inkomstberäkning som

i det enskilda fallet användes. Det må härvid erinras om att såväl för rörelseidkare

som för jordbrukare med räkenskapsmässig inkomstredovisning

vinst vid försäljning av inventarier i sin helhet — enligt förslag i proposition

nr 170, vilken utskottet tillstyrkt i sitt betänkande nr 62, ävensom

i förevarande proposition — skall anses såsom intäkt i vederbörande förvärvskälla.

Utskottet har å andra sidan intet att erinra mot att spörsmålet

göres till föremål för fortsatta överväganden och att 1950 års skattelagssakkunniga

upptaga frågan till behandling.

Utskottet avstyrker således bifall till de likalydande motionerna 1:57

och 11:81 ävensom till de likalydande motionena 1:508 och 11:649 i nu

förevarande hänseende.

Enligt gällande bestämmelser medgives avdrag för värdeminskning å

jordbrukets och skogsbrukets driftbgggnader, och i praxis beviljas sådant

avdrag i regel med en procent av fastighetens taxerade jordbruksvärde.

Därvid har ansetts, att värdeminskningen i genomsnitt kan beräknas till

en och en halv procent av byggnadernas värde och att detta värde i brist

på närmare utredning kan antagas motsvara 2/3 av jordbruksvärdet.

I propositionen föreslås, att värdeminskningsavdraget skall bestämmas

till viss procent av byggnadens värde, varmed i första hand skall förstås

anskaffningskostnaden. Då sistnämnda kostnad endast i undantagsfall torde

kunna utredas i fråga om äldre byggnader förordas, att såsom byggnadsvärde

skall anses 2/3 av det under beskattningsåret gällande taxerade jordbruksvärdet,

minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån detta

överstiger 25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera betydande naturtillgångar

och särskilda förmåner. Procenttalet bör enligt propositionsförslaget

bestämmas olika allt efter den tid då byggnaden anses kunna utnyttjas.

Beträffande sådana fasta maskiner, som ha relativt högt värde och

kortare varalctighetstid än den egentliga byggnaden, förordas avdrag skola

medgivas med högre procentsats än som tillämpas för byggnaden i övrigt.

De nu återgivna reglerna föreslås skola tillämpas jämväl i de fall taxering

sker enligt kontantmetoden.

Vid ingången till det första beskattningsår, för vilket de förordade reglerna

äro avsedda att gälla, skall värdet av byggnad upptagas till anskaffningskostnaden

minskad med tidigare åtnjutna värdeminskningsavdrag.

Även vid övergången föreslås emellertid att, i de fall anskaffningskostnaden

icke kan visas, byggnadsvärdet skall beräknas enligt nyssnämnda

schablon med tillämpning av de vid 1952 års allmänna fastighetstaxering

åsatta värdena. Till det på sådant sätt beräknade avskrivningsunderlaget

skola i framtiden läggas tillkommande kostnader för ny-, till- eller ombyggnad.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 63.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Frågan om bestämmandet av ingångsvärdet å byggnader har berörts i

de likalydande motionerna 1:508 och 11:649. Motionärerna ha hemställt,

att hela jordbruksvärdet, däri inräknat det i jordbruksvärdet ingående

skogsmarksvärdet, skulle läggas till grund vid beräkningen av ingångsvärdets

storlek.

Jordbrukstaxeringssakkunniga framhöllo, att byggnaderna i jordbruket

i driftsekonomiskt hänseende vore av mycket stor betydelse. I fråga om

jordbrukets byggnadskostnader ha de sakkunniga erinrat om att det kunnat

konstateras, att kostnaderna, särskilt vid det mindre och medelstora

jordbruket, ofta överstege jordbruksfastighetens hela taxeringsvärde. Dessa

förhållanden och de berättigade erinringar, som från skilda håll framförts

mot nu gällande metod för den taxeringsmässiga beräkningen av avdrag

för jordbruksbyggnads värdeminskning och vilka — om än med något

mindre styrka —■ kunna göras gällande mot propositionsförslaget i denna

del, ha föranlett utskottet att överväga huruvida icke hela spörsmålet

borde göras till föremål för en förnyad prövning. I remissyttrandena över

de sakkunnigas betänkande ha åtskilliga synpunkter kommit till uttryck,

vilka även tala för att denna komplicerade fråga bör ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Sålunda har bland andra remissinstanser statens forskningsanstalt

för lantmannabyggnader skisserat en metod för avskrivning för värdeminskning

av jordbrukets driftbyggnader. Departementschefen har icke

ansett sig kunna förorda densamma. Enligt vad utskottet under hand erfarit

har forskningsanstalten under sitt fortsatta arbete ytterligare utvecklat

värderingsmetoderna, vilka enligt anstaltens uppfattning skulle kunna omformas

till ett för taxeringsändamål praktiskt system. Utskottet saknar

möjlighet atl bedöma huruvida detta är en framkomlig väg men anser, att

de erfarenheter forskningsanstalten vunnit på förevarande område böra

beaktas vid den fortsatta behandlingen av problemet. Som utskottet ovan

antytt innebär emellertid det i propositionen förordade sättet för bestämmande

av avskrivningsunderlaget för byggnad en förbättring i förhållande

till nu gällande regler. Utskottet anser sig därför i nuvarande läge böra

tillstyrka ett genomförande av propositionsförslaget oförändrat men samtidigt

föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam

utredning rörande frågan om avdrag vid taxering för värdeminskning

av driftbyggnad å jordbruksfastighet.

Under åberopande härav avstyrker utskottet de likalydande motionerna

I: 508 och II: 649 i vad gäller denna fråga.

Vad i propositionen förordas rörande rätt till avdrag för överpris å byggnad

samt för utrangering vid bokföringsmässig inkomstredovisning föranleder

icke någon erinran från utskottets sida.

Enligt nu gällande skattelagstiftning får vid beräkning av inkomst av

jordbruksfastighet avdrag göras för reparation och underhåll av bland annat

diken. Däremot medgives icke avdrag för kostnad för grundförbättring

å fastighet, såsom nyodling, vattenavledning, sjösänkning in. m. Enligt

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

51

anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen hänföres vid beräkning av

inkomst av jordbruksfastighet till avdragsgill underhållskostnad kostnad

för iståndsättande eller omläggning av förut anlagd täckdikning. Därest

omläggning av täckdikning på grund av användande av dyrbarare material

än det förut befintliga är till viss del att hänföra till grundförbättring, får

avdrag ej ske för mer än vad en omläggning med enahanda material som

det gamla skulle kostat.

I de likalydande motionerna I: 508 och II: 649 har yrkande framställts

om införande av rätt till avdrag för värdeminskning å tillgångar av grundförbättrings

natur, såsom täckdikningar, vägar, invallningar och fruktkulturer.

Något förslag till ändrade bestämmelser i detta hänseende har icke framlagts

i den förevarande propositionen. Däremot hade de sakkunniga förordat,

att avdrag borde få ske ej blott för kostnader för underhåll av täckdikning

utan även för den värdeminskning, som anläggningen vore underkastad

trots åtgärder för dess vidmakthållande. I några över de sakkunnigas

förslag avgivna remissyttranden har framförts önskemål om att motsvarande

avdrag borde medgivas även i fråga om vissa andra anläggningar,

bland annat de i motionerna omnämnda.

Departementschefen har framhållit att, om behov av avskrivning å dylika

tillgångar i särskilda fall skulle anses vara för handen, detta vore en fråga,

som berörde icke blott jordbruksfastighet utan även rörelse. Frågan borde

därför lösas i ett sammanhang för båda förvärvskällorna, och departementschefen

förklarade sig icke vara beredd att utan ytterligare utredning taga

ställning till densamma.

Utskottet delar för sin del den av departementschefen uttalade meningen,

att frågan är av allmän betydelse för inkomstbeskattningen, varför en lösning

icke lämpligen bör sökas allenast i avseende å vissa anläggningar inom

jordbruk och skogsbruk. Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla, att

utskottet anser starka skäl tala för införande av rätt till successiv avskrivning

i beskattningshänseende av kostnader för vissa jordbrukets anläggningar,

vilka såsom täckdikning ha en begränsad varaktighetstid. Enligt

ett av de sakkunniga återgivet uttalande av lantbruksstyrelsen torde en väl

utförd täckdikning kunna äga bestånd under en tid av i genomsnitt 70 år.

Rätt till avdrag för värdeminskning å täckdikning synes vara motiverad

även därav att kostnaderna för en dylik anläggning uppgå till relativt höga

belopp. Frågan om avskrivning av anläggningskostnad för täckdikning bör

därför upptagas till förnyad prövning. Med hänsyn till spörsmålets allmänna

art förutsätter utskottet, att 1950 års skattelagssakkunniga vid sin fortsatta

genomgång av kommunalskattelagen komma att närmare utreda detsamma

och försöka komma fram till en lämplig lösning. På anförda skäl

avstyrker utskottet hifall till de likalydande motionerna I: 508 och II: 649 i

nu förevarande del.

Beträffande beräkning av intäkt av skogsbruk förordas i propositionen,

att sådan beräkning allenast i vissa hänseenden skall ske enligt bokförings
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

mässiga grunder. För lager av avverkade skogsprodukter ävensom för fordringar

och skulder föreslås motsvarande regler skola gälla som i fråga om

jordbruk. Dock skall skattskyldig alltjämt äga tillämpa kontantmetoden i

avseende å fordringar i anledning av upplåtelse av rätt till avverkning av

skog. Vid uppdelning av betalning för avverkningsrätt på flera år må såsom

intäkt upptagas endast den del av köpeskillingen, som under samma år influtil.

Utestående fordran för ej erlagd del av köpeskillingen behöver sålunda

i sist nämnda fall icke upptagas vid vinstredovisningen.

Utskottet biträder propositionsförslaget i denna del och har intet att erinra

mot att, såsom departementschefen förordat, frågan om fullständig bokföringsmässig

redovisning för skogsbruket upptages till övervägande först

sedan taxering av intäkt av jordbruk enligt dylika grunder varit i tillämpning

någon tid.

Enligt gällande bestämmelser är förvärvskällan jordbruksfastighet till sin

omfattning begränsad till en kommun, under det att i fråga om förvärvskällan

annan fastighet varje förvaltningsenhet utgör särskild förvärvskälla,

även i det fall förvaltningsenheten består av fastigheter i flera kommuner.

Vad som sålunda gäller annan fastighet föreslås skola äga tillämpning

jämväl beträffande jordbruksfastighet. Fördelningen av inkomst av jordbruksfastighet

mellan olika kommuner skall i förekommande fall ske enligt

samma grunder som nu stadgas i fråga om inkomst av annan fastighet.

Utskottet biträder propositionsförslaget jämväl i denna del.

Lagstiftningen om beskattning av inkomst av jordbruksfastighet enligt

bokföringsmässiga grunder föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1953

och tillämpas vid taxering första gången år 1954. Utskottet tillstyrker att

så sker.

Propositionsförslaget i övrigt till lag om ändring i kommunalskattelagen

har icke givit utskottet anledning till erinran eller eljest till särskilt yttrande.

I de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna 1:85 och

II: 118, vilka utskottet upptagit till behandling i samband med förevarande

proposition, har yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan om förslag

till bestämmelser om regler för beskattning av inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder. Ett genomförande av de i propositionen

föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen på sätt utskottet ovan

tillstyrkt torde tillgodose syftet med motionerna.

Införande av rätt till avdrag vid inkomsttaxering för avsättning till investeringsfonder

för ersättande av varulager, inventarier, byggnader och

grundförbättringar för jordbruk och skogsbruk ävensom för skogsvårdande

åtgärder har yrkats i de likalydande motionerna 1:508 och 11:649.

Frågan om sådan rätt till avdrag vid inkomsttaxering för avsättning till

investeringsfonder för jordbruk och skogsbruk har, såsom i motionerna

framhållits, tidigare i olika sammanhang varit föremål för uppmärksamhet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

53

Här må blott erinras om att 1948 års riksdag, på hemställan av bevillningsutskottet

i dess betänkande nr 45, i skrivelse till Kungl. Maj :t begärt utredning

och förslag i ämnet. Bevillningsutskottet framhöll i sagda betänkande,

att denna fråga borde upptagas till förnyat övervägande i anslutning till

genomförandet av lagstiftning om bokföringsmässig inkomstberäkning för

jordbruk, samt uttalade vidare, att det vore angeläget att alla tänkbara

möjligheter till en lösning därvid bleve undersökta.

Det är såsom bevillningsutskottet år 1948 också framhållit icke möjligt

att utan närmare utredning taga ställning till alla med förevarande problemkomplex

sammanhängande spörsmål, såsom exempelvis under vilka

förutsättningar rätt till avsättning till investeringsfond skall kunna medgivas

fysisk person. Utskottet finner med hänsyn till att utredning tidigare

begärts av riksdagen icke anledning att i detta sammanhang mera ingående

beröra de olika former av investeringsfonder, vilkas införande påkallats i

motionerna. Utskottet vill dock anmärka, att med beteckningen investeringsfonder

avses avsättningsmöjligheter av vitt skilda slag. Vissa former av dylika

fonder ha under innevarande år ägnats särskild uppmärksamhet. Sålunda

har riksdagen vid vårsessionen antagit förordning med provisoriska

bestämmelser om särskilda investeringsfonder för ersättande av förlorade

inventarier och lagertillgångar. Förordningen, som avser de beskattningsår,

för vilka taxering verkställes åren 1951—1953, utgör en fortsättning på tidigare

lagstiftning i ämnet och berör endast förvärvskällan rörelse. Åt 1950

års skattelagssakkunniga har anförtrotts uppgiften att utarbeta förslag till

de permanenta bestämmelser, som kunna erfordras i detta hänseende. Därvid

kommer givetvis behovet av dylika avsättningsmöjligheter i förvärvskällan

jordbruksfastighet att beaktas.

Vidare har i diskussionen om investeringsfonder önskemål framförts om

inrättande av dylika fonder för att mellan olika år utjämna beskattningen

av skogsbrukets inkomster. Rörande detta spörsmål får utskottet hänvisa

till vad utskottet därutinnan anfört i sitt betänkande nr 62 i anledning av

proposition nr 170 med förslag till bl. a. förordning angående beräkning av

statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

Slutligen må nämnas, att departementschefen i proposition nr 225 med

förslag till lag om investeringskonto för skog, in. in., vilken proposition jämväl

hänvisats till bevillningsutskottet, gjort vissa uttalanden rörande investeringsfonder

för skogsvårdande åtgärder. Utskottet kommer vid behandlingen

av sistberörda proposition att närmare behandla denna form av investeringsfonder.

Med hänsyn till det anförda anser sig utskottet icke nu kunna förorda

omedelbara lagstiftningsåtgärder i de hänseenden, som avses i motionerna

1:508 och 11:649. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna i denna

del.

I propositionen föreslagna ändringar i förordningen om statlig förmögenhetsskatt

ha icke givit utskottet anledning till erinran.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Förslaget till förordning om ändring i taxeringsförordningen bygger i

princip därpå att de jordbrukare, som taxeras enligt bokföringsmässiga

grunder, skola i taxeringshänseende komma i åtnjutande av samma förmåner

som rörelseidkare ävensom åläggas motsvarande skyldigheter. Sålunda

förordas bl. a., att dessa jordbrukare må tillgodonjuta anstånd med deklarations

avlämnande till den 31 mars taxeringsåret, därest räkenskapsåret gått

till ända senare än den 31 oktober året näst före taxeringsåret.

I den vid riksdagens början väckta motionen II: 193 har frågan om deklarationstiden

för jordbrukare berörts, och i motionen hemställes, att deklarationstiden

för utövare av skogs- eller jordbruk med fastighet om lägst 60 000

kronors taxeringsvärde måtte utsträckas till d''en 31 mars taxeringsåret. Det

vore enligt motionärernas mening uppenbart, att en utsträckning av deklarationstiden

vore nödvändig i ett synnerligen stort antal fall. Icke minst den

omständigheten att taxeringsmyndigheterna visade obenägenhet att medgiva

tillämpandet av ett annat beskattningsår än kalenderår medförde, att den

tillmätta tiden för avgivande av deklaration den 15 februari vore alltför

kort. Provisoriska bestämmelser om utsträckning av deklarationstiden borde

utfärdas i avvaktan på förslag till lagstiftningsåtgärder på grundval av

jordbrukstaxeringssakkunnigas betänkande.

Ett genomförande av propositionsförslaget i avseende å taxeringsförordningen,

vilket utskottet för sin del tillstyrker, torde tillgodose det huvudsakliga

syftet med motionen. Ett utsträckande av tiden för avlämnande av

självdeklaration i fråga om dem, som taxeras enligt kontantmetoden, är enligt

utskottets mening icke möjligt. Utskottet vill i samband härmed framhålla

angelägenheten av att myndigheterna i början av taxeringsåret hålla

deklarationsblanketter tillgängliga för allmänheten för att underlätta för de

skattskyldiga att i tid avgiva sina deklarationer.

I anslutning till vad som anförts i motiveringen för motionen II: 193 må i

detta sammanhang beröras ett i de likalydande motionerna 1:508 och II:

649 framfört önskemål om att riksdagen måtte uttala sig för att jordbrukares

frihet att välja annat redovisningsår än kalenderår icke skulle knytas

till den metod, som användes vid inkomstberäkningen. Motionärernas framställning

i detta hänseende har närmast föranletts av ett i propositionen

gjort uttalande av departementschefen, vari framhållits att då endast jordbrukare,

som vore skyldiga att föra räkenskaper, enligt förslaget ägde tilllämpa

bokföringsmässig inkomstberäkning, blott dessa jordbrukare hade rätt

att begagna sig av annat räkenskapsår än kalenderår. Utskottet ansluter sig

till departementschefens ståndpunkt av det skälet, att en annan redovisningsperiod

än kalenderår vid tillämpning av kontantprincipen skulle medföra

svårigheter för taxeringskontrollen.

Utskottet har ovan tillstyrkt, att de minimifordringar, som en jordbrukares

räkenskaper böra uppfylla för att taxering enligt bokföringsmässiga

grunder skall medgivas, sammanfattas i en särskild författning, som i propositionsförslaget

givits beteckningen förordning om skyldighet för vissa id
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

kare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för

taxering. Jordbruksbokföringen föreslås däri skola, med beaktande av näringens

särskilda förhållanden och räkenskapernas uppgift att tjäna taxeringsändamål,

regleras på i huvudsak samma sätt som skett i 1929 års bokföringslag

beträffande handelsbokföringen. Räkenskaperna kunna således

efter jordbrukarens fria val uppläggas antingen efter den enkla eller den

dubbla bokföringens principer, såvida icke i det enskilda fallet jordbruksdriftens

omfattning och beskaffenhet påfordra tillämpning av det sistnämnda

systemet.

Beträffande vissa av de räkenskapstekniska detaljbestämmelserna ha invändningar

framförts. Sålunda har i de likalydande motionerna I: 508 och

II: 649 hemställts dels att tiden för införande av inventarium och balansräkning

i inventarieboken måtte utsträckas till tre och en halv månader efter

räkenskapsårets utgång, dels ock att redovisning av naturauttag icke skulle

behöva ske förrän vid räkenskapsårets slut.

Inventarium och balansräkning, som avse ställningen vid räkenskapsårets

utgång, skola enligt propositionsförslaget vara införda i inventarieboken

inom två månader därefter. Enligt vad utskottet funnit har motsvarande

tidsbestämmelse i bokföringslagen utformats med hänsyn tagen till vid

bokföringslagens tillkomst gällande deklarationstid för rörelseidkare. Utskottet

anser därför, att tiden för införande av jordbrukares inventarium

och balansräkning i inventarieboken bör bestämmas till tre månader efter

räkenskapsårets utgång. Att för sådant införande medgiva längre tid än tre

månader finner utskottet icke lämpligt.

Vad angår det andra i motionerna berörda spörsmålet har i författningsförslaget

stadgats, att förnödenheter och produkter, vilka uttagits från jordbruket

eller skogsbruket för att användas för eget, anställdas eller undantagstagares

behov eller liknande ändamål, må, därest i huvudsak samma

myckenhet uttages varje dag eller vecka, antecknas i dagboken i slutet av

varje vecka. Rörande motionsyrkandet i detta avseende får utskottet hänvisa

till vad departementschefen anfört i anledning av från åtskilliga håll

framförda liknande synpunkter. Såsom en allmän regel har departementschefen

framhållit, att en affärshändelse för att den icke skulle bortglömmas

eller bliva oriktigt återgiven, borde införas i dagboken så snart ske kunde

efter det händelsen inträffat. Av praktiska skäl syntes dock en viss tidsfrist

böra medgivas, nämligen i fråga om produkter, som i stort sett uttoges med

samma kvantiteter varje dag eller varje vecka. Nämnda produkter borde

antecknas i slutet av varje vecka. Utskottet vill för sin del understryka de

synpunkter, som anförts av departementschefen, samt tillfoga, att enligt vad

de sakkunniga upplyst det redan nu förekommer att särskilda journaler

föras över naturauttag. Den av motionärerna påyrkade ändringen vill utskottet

sålunda icke tillstyrka.

Genom det anförda har utskottet besvarat motionerna 1:508 och 11:649

i nu berörda hänseenden.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Förslaget till förordning om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller

skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering innehåller en

ansvarsbestämmelse för del fall, att vederbörande uppsåtligen eller av grov

oaktsambet åsidosätter skyldigheten att föra räkenskaper och detta sker på

sadant sätt, att ur räkenskaperna icke kunna inhämtas för taxeringen erforderliga

uppgifter. Som påföljd föreslås dagsböter.

Jordbrukstaxeringssakkunniga, som förordat att bokföringsskyldigheten

för jordbrukare skulle regleras genom en lag av samma rättsliga natur som

1929 års bokföringslag, upptogo i sitt lagförslag allenast en bestämmelse

av samma lydelse som 15 § 1929 års bokföringslag. Sistnämnda lagrum innehåller

allenast en hänvisning till strafflagen. Hänvisningen avser 23 kap.

5 § strafflagen, vari stadgas straff för de gäldenärsbrott, som bruka benämnas

bokföringsbrott. Dylika brott må icke åtalas, då ej gäldenären inom

fem år från det brottet förövades kommit i konkurs, fått eller erbjudit

ackord eller inställt sina betalningar. De sakkunniga framhöllo emellertid

den betydelse bokföringen hade vid bestämmandet av den skatt, som

skattskyldig hade att utgöra till stat och kommun. I stort sett bleve nämligen

en näringsidkares taxering bestämd efter den bokföring, å vilken deklarationen

vore grundad, och det syntes därför vara ett allmänt intresse,

att givna föreskrifter angående bokföringsskyldigheten efterlevdes. Då staten

ålade bokföringsplikt, syntes därför straff böra följa i varje fall om det

konstaterades, att denna plikt helt åsidosatts. Straffpåföljden skulle sålunda

bland annat utgöra ett korrektiv mot obehörig övervältring av skatt genom

en på felaktig bokföring grundad taxering. Vid ett förnyat övervägande av

frågan om ansvar för bokföringsbrott borde enligt de sakkunnigas mening

hänsyn även tagas till denna synpunkt.

I motiveringen för den föreslagna ansvarsbestämmelsen har departementschefen

erinrat om att krav från skattemyndigheternas sida i skilda

sammanhang framförts på att ett åsidosättande av bokföringsskyldigheten

enligt 1929 års lag — med hänsyn till den betydelse som denna bokföring

hade för taxeringen — skulle i och för sig bestraffas. Då skyldigheten att

föra räkenskaper enligt den i propositionen föreslagna förordningen uteslutande

avsåge att tjäna taxeringsändamål, torde i enlighet med de framförda

kraven underlåtenhet i och för sig att fullgöra skyldigheten enligt

föreskrifterna i förordningen böra medföra straff, därest underlåtenheten

vore av allvarligare art.

I de likalydande motionerna I: 508 och II: 649 har hemställts, att ansvarsbestämmelsen

måtte utgå. Enligt motionärernas mening saknades skäl för

att jordbrukets eller skogsbrukets utövare i detta hänseende skulle straffas

hårdare än rörelseidkare, för vilka 1929 års bokföringslag vore tillämplig.

Före den år 1943 antagna skattestrafflagen funnos ansvarsbestämmelser

för falskdeklaration i ett stort antal skatte- och taxeringsförfattningar. Dessa

bestämmelser uppvisade betydande skiljaktigheter i utformningen, och syftet

med 1943 års lagstiftning var bl. a. att ernå en önskvärd enhetlighet på

området i fråga. Emellertid beivras alltjämt enligt olika skatteförfattningar

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63. 57

vissa ordningsförseelser. Generellt utformade ansvarsbestämmelser beträffande

dylika förseelser i fråga om taxering för inkomst och förmögenhet

återfinnas i taxeringsförordningen. Utskottet anser, att bedömandet huruvida

en särskild ansvarsbestämmelse såsom den föreslagna bör införas eller

icke måste företagas mot bakgrunden av nu återgivna förhållanden. Av

motiveringen framgår att förslaget i denna del tillkommit för att trygga att

räkenskaperna verkligen komma att föras enligt räkenskapsförordningens

föreskrifter, så att för taxeringen erforderliga uppgifter kunna hämtas ur

räkenskaperna. Med hänsyn härtill finner utskottet vissa skäl tala för ett

dylikt stadgande. Å andra sidan anser utskottet i likhet med motionärerna,

att det kan ifrågasättas huruvida en ansvarsbestämmelse av denna innebörd

lämpligen bör införas allenast för de jordbrukare, som skola taxeras enligt

bokföringsmässiga grunder. Ett stadgande om ansvar för felaktig bokföring

bör enligt utskottets mening gälla samtliga bokföringsskyldiga. Det bör även

framhållas, att i självdeklaration lämnade oriktiga uppgifter föranledda av

felaktig bokföring förskylla ansvar enligt skattestrafflagen. Dessa överväganden

medföra att utskottet icke är berett tillstyrka förslaget i denna del.

Emellertid anser utskottet, såsom framgår av det anförda, att om behov av

bestämmelser om ansvar för förseelser av allvarligare natur mot bokföringsföreskrifter

förefinnes, spörsmålet bör underkastas ytterligare prövning,

varvid de civil- och straffrättsliga frågor som därmed kunna sammanhänga

jämväl böra beaktas.

Med stöd av det anförda får utskottet i enlighet med vad som yrkats i de

likalydande motionerna 1:508 och 11:649 avstyrka förslaget i avseende å

berörda ansvarsbestämmelse.

De av utskottet förordade ändringarna i förslaget till förordning om skyldighet

för vissa idkare av jordbruk och skogsbruk att föra räkenskaper såsom

underlag för taxering beröra 3, 13 och 14 §§. Författningsförslaget i övrigt

har icke givit anledning till erinran eller eljest till särskilt yttrande

från utskottets sida.

é

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 191 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattclagen den 28 september

1928 (nr 370) med de ändringar av punkten 1 av anvisningarna

till 41 § samt av ikraftträdandebestämmelserna,

som framgå av följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

Anvisningar

till 41 §.

1. Inkomst av rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder,

och skall i följd härav hänsyn tagas till in- och utgående lager av varor, råmaterial,

hel- och halvfabrikat in. in. ävensom till fordringar och skulder.

Jämväl inkomst av jordbruksfastighet skall beräknas på sätt nyss sagts,

därest den skattskyldige för räkenskaper enligt vad därom särskilt stadgas.

För skattskyldig, som haft ordnad

bokföring, skall beräkningen av inkomst

av rörelse ske på grundval av

hans bokföring, med iakttagande

dock av följande. Därest vinstresultatet

påverkats därav, att bland intäkter

upptagits sådana intäkter, vilka

icke skola beskattas såsom inkomst,

eller uteslutits intäkt, som skolat

medräknas, eller bland utgifter avförts

sådana poster, för vilka vid inkomstberäkningen

avdrag icke får

ske, skall företagas erforderlig justering

av det bokföringsmässiga vinstresultatet

till överensstämmelse med

en inkomstberäkning enligt de i denna

lag stadgade grunder. Den i räkenskaperna

gjorda värdesättningen å

tillgångar, avsedda för omsättning eller

förbrukning — såsom lager av råvaror,

halv- och helfabrikat, handelslager,

jordbruks- och skogsprodukter,

penningförvaltande företags och försäkringsföretags

placeringar av förvaltade

medel i aktier, obligationer,

lånefordringar m. in. — skall endast

om särskilda omständigheter därtill

föranleda frångås vid inkomstberäkningen.

Nedskrivning av värdet å rättigheter

till leverans av dylika tillgångar

enligt ej fullgjorda köpekontrakt

må godkännas endast i den mån

det visas, att inköpspriset för tillgångar

av samma slag å balansdagen understiger

det kontraherade priset, eller

det göres sannolikt, att dylikt pris
-

För skattskyldig, som haft ordnad

bokföring, skall beräkningen av inkomst

ske på grundval av hans bokföring,

med iakttagande dock av följande.

Därest vinstresultatet påverkats

därav, att bland intäkter upptagits

sådana intäkter, vilka icke skola

beskattas såsom inkomst, eller uteslutits

intäkt, som skolat medräknas, eller

bland utgifter avförts sådana poster,

för vilka vid inkomstberäkningen

avdrag icke får ske, skall företagas

erforderlig justering av det bokföringsmässiga

vinstresultatet till överensstämmelse

med en inkomstberäkning

enligt de i denna lag stadgade

grunder. Den i räkenskaperna gjorda

värdesättningen å tillgångar, avsedda

för omsättning eller förbrukning —■

såsom lager av råvaror, halv- och helfabrikat,

handelslager, jordbruks- och

skogsprodukter, penningförvaltande

företags och försäkringsföretags placeringar

av förvaltade medel i aktier,

obligationer, lånefordringar in. in. —■

skall endast om särskilda omständigheter

därtill föranleda frångås vid inkomstberäkningen.

Nedskrivning av

värdet å rättigheter till leverans av

dylika tillgångar enligt ej fullgjorda

köpekontrakt må godkännas endast i

den mån det visas, att inköpspriset

för tillgångar av samma slag å balansdagen

understiger det kontraherade

priset, eller det göres sannolikt,

att dylikt prisfall kommer att inträffa

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

59

Utskottets förslag:

innan tillgångarna levereras eller av

den skattskyldige i oförändrat eller

förädlat skick försäljas. Beträffande

värdet å rättigheter till leverans av

maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier enligt ej

fullgjorda köpekontrakt må nedskrivning

av värdet därå godkännas endast

i den mån den skattskyldige visar, att

inköpspriset för tillgångar av samma

slag å balansdagen understiger det

kontraherade priset, eller det göres

sannolikt, att dylikt prisfall kommer

att inträffa innan tillgångarna levereras.

Djur å jordbruksfastighet skola,

därest icke särskilda förhållanden till

annat föranleda, upptagas lägst till

värden, som för olika slag av djur i

skilda åldersgrupper fastställas av

riksskattenämnden. I vissa fall (såsom

i fråga om dyrbarare avelsdjur)

fastställas icke dylika värden; i sådant

fall må värdet å djuret icke upplagas

lägre än till allmänna saluvärdet,

reducerat med det procenttal,

varmed de av riksskattenämnden

fastställda värdena å olika slag av

djur understiga genomsnittspriserna

ä dessa djurslag under tiden från och

med den 1 oktober året före beskattningsåret

till och med den 30 september

beskattningsåret.

Vad här är stadgat gäller särskilt då fråga är om bestämmandet av det år,

varunder en inkomst skall anses hava åtnjutits eller en utgift skall anses

hava ägt rum. I sistnämnda avseende gäller alltså, att inkomst skall anses

hava åtnjutits under det år, då densamma enligt allmänt vedertagen köpmannased

eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt

bör i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost, även om den ännu icke

av den skattskyldige uppburits i kontanta penningar eller eljest kommit honom

tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller

på annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna

bär motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. I fråga om

tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga

grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar uppföras

Iiungl. Maj:ts förslag:

fall kommer att inträffa innan tillgångarna

levereras eller av den skattskyldige

i oförändrat eller förädlat

skick försäljas. Beträffande värdet å

rättigheter till leverans av maskiner

och andra för stadigvarande bruk avsedda

inventarier enligt ej fullgjorda

köpekontrakt må nedskrivning av

värdet därå godkännas endast i den

mån den skattskyldige visar, att inköpspriset

för tillgångar av samma

slag å balansdagen understiger det

kontraherade priset, eller det göres

sannolikt, att dylikt prisfall kommer

att inträffa innan tillgångarna levereras.

Djur å jordbruksfastighet skola,

därest icke särskilda förhållanden

till annat föranleda, upptagas lägst

till värden, som för olika slag av

djur i skilda åldersgrupper fastställas

av riksskattenämnden. I vissa fall

(såsom i fråga om dyrbarare avelsdjur)

fastställas icke dylika värden;

i sådant fall må värdet å djuret icke

upptagas lägre än till allmänna saluvärdet,

reducerat med det procenttal,

varmed de av riksskattenämnden

fastställda värdena å olika slag av

djur understiga genomsnittspriserna

under beskattningsåret å dessa djurslag.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

såsom inkomst under det år, då de uppkomma, och att ränteintäkter hänföras

till inkomsten för det år, på vilket de belöpa, i bägge fallen oberoende

av huruvida de verkligen influtit under nämnda år eller icke. Å andra sidan

lärer det vara vedertaget, att förskottsvis influtna räntor, som till större eller

mindre del belöpa a ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras

till det sistnämnda årets inkomst.

Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas

under loppet av flera år, må såsom intäkt för varje år upptagas den del av

köpeskillingen, som under samma år influtit. Avdrag för minskning i ingående

virkesförråd in. in., vartill upplåtaren kan vara berättigad, fördelas

därvid på de särskilda aren i förhållande till den under varje år influtna

likviden.

Om beskattningsmyndighet —--till beskattning.

Motsvarande gäller —--års inkomstberäkning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1953. I samband med lagens

ikraftträdande skall följande iakttagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1953; dock att lagen skall tilllämpas

redan före nämnda dag såvitt

fråga är om åtgärder, som ankomma

på riksskattenämnden. I samband

med lagens ikraftträdande skall

följande iakttagas.

1. Äldre bestämmelser skola tillämpas vid 1953 års taxering, så ock vid

eftertaxering för år 1953 eller tidigare år.

De nya bestämmelserna skola i intet fall äga tillämpning beträffande

räkenskapsår som börjat före den 1 januari 1953.

2. För skattskyldig, som vid ingången av beskattningsår, för vilket taxering

skall ske år 1954, övergår till beräkning av inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder, skola tillgångar och skulder vid

beskattningsårets ingång värderas på sätt nedan angives:

a) Värdet å inventarier upptages till belopp, motsvarande den ursprungliga

kostnaden för nyuppsättning av inventarier.

Därest nyssnämnda kostnad icke kan visas, bestämmes värdet å befintliga

inventarier, där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, till

belopp, som för olika slag av inventarier fastställas av riksskattenämnden.

b) Värdet å byggnad i jordbruksdriften upptages till belopp, motsvarande

anskaffningskostnaden minskad med beloppet av åtnjutna värdeminskningsavdrag.

Därest nyssnämnda kostnad icke kan visas, bestämmes byggnadsvärdet,

där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, till belopp, motsvarande

två tredjedelar av det vid 1952 års allmänna fastighetstaxering åsatta

jordbruksvärdet, minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

61

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

det överstiger 25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera betydande

naturtillgångar och särskilda förmåner.

Värdet å fasta maskiner och andra fasta inventarier upptages till belopp,

motsvarande anskaffningskostnaden, minskad med beloppet av åtnjutna å

maskinerna belöpande värdeminskningsavdrag. Kan anskaffningskostnaden

icke visas, bestämmes värdet till skäligt belopp, motsvarande uppskattat

saluvärde.

c) Värde å varulager, som icke utgöres av djur, och å varufordringar

må icke upptagas; ej heller upptages värde å varuskulder.

Dock skola härvid gälla följande undantag. Har skattskyldig före övergången

till beräkning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder inköpt djur på

kredit men först efter övergången erlagt likvid och är inköpet att hänföra

till nyuppsättning, må beloppet av köpeskillingen upptagas såsom ingående

lager men skall samma belopp upptagas såsom ingående varuskuld. Har

skattskyldig före nämnda tidpunkt försålt djur på kredit men först därefter

erhållit likvid och är försäljningen att hänföra till realisation, må beloppet

av köpeskillingen upptagas såsom ingående varufordran.

Värde å djur upptages till belopp, motsvarande den ursprungliga kostnaden

för nyuppsättning av djur.

Därest nyssnämnda kostnad icke

kan visas, bestämmes värdet å befintliga

djur, där icke särskilda omständigheter

till annat föranleda, till belopp,

som för olika slag av djur i skilda

åldersgrupper fastställas av riksskattenämnden.

Har sådant värde

icke fastställts (såsom i fråga om

dyrbarare avelsdjur), bestämmes värdet

till allmänna saluvärdet, reducerat

med det procenttal, varmed de av

riksskattenämnden fastställda värdena

å olika slag av djur understiga genomsnittspriserna

under år 1953 å

dessa djurslag.

Därest nyssnämnda kostnad icke

kan visas, bestämmes värdet å befintliga

djur, där icke särskilda omständigheter

till annat föranleda, till belopp,

som för olika slag av djur i skilda

åldersgrupper fastställas av riksskattenämnden.

Har sådant värde

icke fastställts (såsom i fråga om

dyrbarare avelsdjur), bestämmes värdet

till allmänna saluvärdet, reducerat

med det procenttal, varmed de av

riksskattenämnden fastställda värdena

å olika slag av djur understiga genomsnittspriserna

å dessa djurslag

under tiden den 1 oktober 1951—den

30 september 1952.

d) Skulle i något fall befinnas, att den skattskyldige eller någon, som står

honom nära, vidtagit åtgärd för att skattskyldig skall kunna tillgodoräkna

sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt, och kan det antagas

att detta skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende,

skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

3. För skattskyldig, som vid senare 3. För skattskyldig, som vid senare

tidpunkt än ovan under 2. sägs över- tidpunkt än ovan under 2. sägs övergår

till beräkning av inkomst av jord- går till beräkning av inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmäs- bruksfastighet enligt bokföringsmäs
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Kungl. Maj. ts förslag:

siga grunder, skola bestämmelserna

under 2. äga motsvarande tillämpning,

dock att, därest den ursprungliga

kostnaden för nyuppsättning av

inventarier och djur samt anskaffningskostnad

för byggnad icke kunna

visas, värdet å befintliga inventarier

och djur skall, där icke särskilda omständigheter

till annat föranleda, upptagas

till belopp, som motsvara de

värden, som av riksskattenämnden

fastställts närmast före det första räkenskapsårets

utgång, samt värdet å

byggnader skall upptagas till belopp,

motsvarande två tredjedelar av det

vid den närmast före sistnämnda tidpunkt

verkställda fastighetstaxeringen

åsatta jordbruksvärdet, minskat

med däri ingående skogsmarksvärde,

i den mån det överstiger 25 000 kronor,

samt med skäligt värde å mera

betydande naturtillgångar och särskilda

förmåner. Har riksskattenämnden

icke fastställt värde å djur, bestämmes

värdet till allmänna saluvärdet,

reducerat med det procenttal,

varmed de av nämnden närmast före

nyssnämnda tidpunkt fastställda värdena

å olika slag av djur understiga

motsvarande genomsnittspriser å dessa

djurslag.

s!ga

Utskottets förslag:

grunder, skola bestämmelserna

under 2. äga motsvarande tillämpning,

dock att, därest den ursprungliga

kostnaden för nyuppsättning av

inventarier och djur samt anskaffningskostnad

för byggnad icke kunna

visas, värdet å befintliga inventarier

och djur skall, där icke särskilda omständigheter

till annat föranleda, upptagas

till belopp, som motsvara de

värden, som av riksskattenämnden

fastställts närmast före det första räkenskapsårets

ingång, samt värdet å

byggnader skall upptagas till belopp,

motsvarande två tredjedelar av det

vid den närmast före sistnämnda tidpunkt

verkställda fastighetstaxeringen

åsatta jordbruksvärdet, minskat

med däri ingående skogsmarksvärde,

i den mån det överstiger 25 000 kronor,

samt med skäligt värde å mera

betydande naturtillgångar och särskilda

förmåner. Har riksskattenämnden

icke fastställt värde å djur, bestämmes

värdet till allmänna saluvärdet,

reducerat med det procenttal,

varmed de av nämnden närmast före

nyssnämnda tidpunkt fastställda värdena

å olika slag av djur understiga

motsvarande genomsnittspriser å dessa

djurslag.

4. Därest skattskyldig, utan att redovisa inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder, övergår till att, vid beräkning av avdrag

för värdeminskning av byggnad, beräkna avdraget å anskaffningskostnad,

skall värde å byggnad och fasta inventarier vid övergången bestämmas med

motsvarande tillämpning av bestämmelserna i punkterna 2 och 3.

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändring i förordningen den 26 juli 1947

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;

3) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379); samt

4) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning om skyldighet för vissa idkare av jord
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

bruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag

för taxering med dels den ändring, att 13 § utgår samt 14 §

i förslaget erhåller beteckningen 13 §, dels ock den ändring,

att 3 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

3 §•

I räkenskaperna skall lämnas redovisning för intäkter och kostnader i

jordbruket, dess binäringar och skogsbruket samt för näringsidkarens tillgångar

och skulder, så att därav kan bedömas verksamhetens gång och näringsidkarens

ekonomiska ställning vid dess början och vid utgången av

varje räkenskapsår.

Till fullgörande härav skall näringsidkaren föra:

a) dagbok, upptagande intäkter och kostnader, därvid till intäkter

hänföres även värdet av de förnödenheter och produkter, vilka uttagits från

jordbruket eller skogsbruket för att användas för eget, anställdas eller undantagstagares

behov eller liknande ändamål eller för den fortsatta driften,

såsom för ny-, till- eller ombyggnad å fastigheten eller grundförbättring därå

eller underhåll av byggnader, stängsel och inventarier å fastigheten eller

eljest för driften, eller å annan av näringsidkaren innehavd fastighet eller

i rörelse, som av honom drivits; samt

b) inventariebok, innehållande inventarium och balansräkning.

Härutöver skall näringsidkaren föra de övriga böcker, vilka med hänsyn

till verksamhetens omfattning och beskaffenhet erfordras.

Inventarium och balansräkning, Inventarium och balansräkning,

som avse ställningen vid räkenskaps- som avse ställningen vid räkenskapsårs

utgång, skola vara införda i in- års utgång, skola vara införda i inventarieboken

inom två månader där- ventarieboken inom tre månader därefter.

efter.

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj :t ville med beaktande av vad i detta

betänkande anförts föranstalta om skyndsam utredning rörande

frågan om avdrag vid inkomsttaxering för värdeminskning

av driftbyggnader å jordbruksfastighet samt för

riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda;

ävensom

C) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 57 av herr Isaksson in. fl.

och 11:81 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:85 av herr Eskilsson

in. fl. och II: 118 av herr Adolfsson in. fl„

3) de likalydande motionerna 1:508 av herr Spetz in. fl.

och 11:649 av herr Nilsson i Svalöv in. fl. samt

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

4) motionen II: 193 av herr Hansson i Skegrie in. fl.

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 20 november 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson*,

Franzon, Falk, Niklasson, Wehtje, Damström, Ebbe Ohlsson och Spetz

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i

Skedsbygd, Orgård*, Sundström, Persson i Svensköp, Sjölin, Kärrlander,

Henriksson och Nilsson i Svalöv.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

51799B. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:360 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående utredning om statens stöd åt växtoch fruktträdsförädlingen m. m. a1 i texten