Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25 maj 1941

1951-11-22 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:64, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25 maj 1941

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 64.

1

Nr 64.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning angående ändrad

lydelse av den vid förordningen den 25 maj 1941

(nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 9 november 1951 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 230, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25 maj 1941

(nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen.

I propositionen föreslås, att varuskatten å choklad och konfityrer skall

sänkas från 80 till 60 procent av varans beskattningsvärde. Sänkningen

föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1952.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den

25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen.

Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt

fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas,* 1

skall erhålla den ändrade lydelse som framgår av härvid fogad bilaga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952.

1 Senaste lydelse av förteckningen, se 1951:213.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 64.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 64.

Bilaga.

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till nedanstående

statistiska nummer

Statistiskt

nr

Varuslag

Skattesats,

procent av

beskattnings- värdet

ur 298—302

Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följande

varugrupper:

choklad eller---eller sötningsmedel;

glaserade eller---växtdelar eller er-

sättningsmedel härför;

med socker — — — av läskedrycker......

601

glass.....................................

Anm. till ur stat. nr 298—302.

Bestämmelserna i---av glass.

60

Till utskottets behandling ha hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 536 av herr Cassel och II: 683 av herr

Hagberg i Malmö, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att den i

proposition nr 230 föreslagna sänkningen av varuskatten å choklad och konfityrer

skall träda i kraft den 1 december 1951»; samt

2) motionen II: 682 av herr Christenson i Malmö, vari hemställts, »att,

om riksdagen beslutar bifalla propositionen i vad den avser en sänkning av

varuskatten å choklad och konfityrer från 80 till 60 procent, beslutet härom

måtte fastställas att träda i kraft senast den 1 december 1951».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 682 och II: 683.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

I förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt stadgas, att för

vissa varor — angivna i en vid förordningen fogad varuförteckning — skall

1 Skattesatsen har från och med den 1 december 1950 utgjort 80 procent.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 64. 3

varuskatt utgå, där varorna tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu

eller för vidare bearbetning eller ock införas till riket. Varuskatten utgår

med i varuförteckningen angivet procenttal av varans beskattningsvärde,

vilket är lika med det pris, som den skattskyldige i allmänhet betingar sig

för varan vid försäljning till detaljhandlare eller, i fall där försäljning till

detaljhandlare icke bedrives, det pris, som den skattskyldige kan antagas

ha betingat sig, därest sådan försäljning skett; och i intetdera fallet skall

varuskatten inberäknas i priset. Enligt nyssnämnda varuförteckning skall

varuskatt utgå för bl. a. choklad- och konfityrvaror. Skattesatsen för dessa

varor, som ursprungligen utgjorde 40 procent av beskattningsvärdet, höjdes

enligt förordningen den 27 februari 1948, nr 66, till 60 procent och enligt

förordningen den 17 november 1950, nr 574, till 80 procent; skattesatsen

för glass, sohi jämväl inrangeras under begreppet choklad- och konfityrvaror,

bibehölls dock vid 60 procent. Höjningarna trädde i kraft den 1 mars

1948 respektive den 1 december 1950 (ang. senaste höjningen jfr prop 255/

1950 och bevillningsutskottets betänkande nr 63/1950).

I efterföljande sammanställning har upptagits den influtna uppbörden av

skatten å choklad- och konfityrvaror (med undantag av glass) under budgetåren

1944/45—1950/51.

Budgetår

Influten skatt

milj. kr.

1944/45 ____

1945/46

1946/47

........ 61,13

1947/48 ____

1948/49

........ 113,78

1949/50 ----

1950/51

........ 105,46

I riksstaten för nu löpande budgetår har varuskatten å choklad- och konfityrvaror

(exklusive glass) beräknats till 135 milj. kronor. I skrivelse till

riksräkenskapsverket den 9 november 1951 har kontrollstyrelsen med ledning

av nu tillgängliga uppgifter angående uppbörden beräknat skatteintäkten

för budgetåret 1951/52 till 104 miljoner kronor. I

I skilda till finansdepartementet inkomna skrivelser ha Svenska

konditorföreningen, Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u.

j». a., Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund samt Sveriges konditorförening

framställt yrkanden om sänkning av varuskatten å choklad- och

konfityrvaror. Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a.

har påyrkat en väsentlig nedsättning av skatten. Enligt föreningens mening

skulle en skattesats av 40 procent kunna antagas komma att giva staten

samma skatteintäkt som för närvarande. Svenska konditorföreningen

och Sveriges konditor-förening ha hemställt om sänkning av skatten till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 64.

50 respektive 40 procent av beskattningsvärdet. Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund

har icke siffermässigt angivit storleken av den av förbundet

ifrågasatta nedsättningen.

Över framställningarna ha, efter remiss, yttranden avgivits av kontrollstyrelsen

samt kommcrskollegium (med överlämnande av yttranden

från handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle, Sveriges

grossistförbund samt Sveriges köpmannaförbund).

Rörande det närmare innehållet i de gjorda framställningarna och de däröver

avgivna yttrandena tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen s.

4—13.

Departementschefen har såsom motivering för det i propositionen framlagda

förslaget anfört följande:

»Såsom framgår av den föregående redogörelsen beslöt 1950 års riksdag

efter därom i propositionen nr 255/1950 framlagt förslag en höjning av

varuskatten å choklad och konfityrer (med undantag av glass) från 60 till

80 procent av varans beskattningsvärde. Skattehöjningen, som trädde i

kraft den 1 december 1950, ingick som ett led i den skärpning av beskattningen

av vissa konsumtionsvaror, som nämnda års riksdag genomförde i

syfte att öka statsinkomsterna och stärka budgetbalansen för såväl budgetåret

1950/51 som innevarande budgetår. De beslutade skatteskärpningarna

avsågo jämväl spritdrycker, malt- och läskedrycker samt vissa essenser och

extrakter. Höjningen av skatten å choklad- och konfityrvaror hade beräknats

komma att tillföra statsverket ökade skatteintäkter med ca 25 miljoner

kronor. Därvid hade hänsyn tagits till att den höjda skattesatsen troligen

skulle komma att medföra en viss konsumtionsminskning. Denna minskning

hade antagits komma att uppgå till ungefär 10 procent i beskattningsvärde

räknat.

Hur konsumtionsutvecklingen gestaltat sig under den hittills förflutna

delen av år 1951 framgår av de uppgifter kontrollstyrelsen lämnat rörande

storleken av de månatliga värdena för leveranser från tillverkarna (beskattningsvärdena).

Till följd av stora lagringsköp under november 1950 blevo

beskattningsvärdena under de första månaderna efter skatteskärpningen

särskilt låga och dessa månader synas därför icke böra medtagas vid ett

bedömande av utvecklingen. Enligt de lämnade uppgifterna har det totala

beskattningsvärdet för tiden mars—september 1951 blivit inemot 25 procent

lägre än för motsvarande tid föregående år, medan det å detta värde

belöpande skattebeloppet varit i stort sett oförändrat.

I de nu föreliggande framställningarna om skattesänkning göres genomgående

gällande att konsumtionsminskningen helt eller åtminstone till väsentlig

del orsakats av den senaste skatteskärpningen. Visserligen hade

höjningen av råvarupriserna måst genomföras ungefär samtidigt med att

skatten skärptes, men då dessa höjningar uppgått endast till ca 20 procent,

d. v. s. icke mer än vad priserna i genomsnitt ökat på andra konsumtions
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 64. 5

varor det sista året, kund; dessa kostnadsstegringar, menar man, icke lia

påverkat konsumtionen i sänkande riktning. En sådan argumentering förutsätter

å ena sidan att den inträdda varufördyringen lett till minskad

konsumtion men å andra sidan att endast den prisstegring som föranletts

av den ökade skatten haft denna verkan. Att ett dylikt betraktelsesätt icke

är hållbart torde ligga i öppen dag.

Kontrollstyrelsen har i sitt yttrande gjort en närmare analys av prisstegringen.

Med utgångspunkt från prisläget före september månads ingång

1950 har kontrollstyrelsen beräknat att konsumentpriserna genom höjningen

av varuskatten vid oförändrad procentuell detalj handelsmarginal skulle

ha kommit att stiga med 12,5 procent. På grund av de efter nämnda tidpunkt

inträffade kostnadsstegringarna hade emellertid prisstegringen inklusive

varuskatt på densamma kommit att uppgå till icke mindre än 42 procent.

Kontrollstyrelsen har i detta sammanhang även pekat på det förhållandet

att den ganska kraftiga stegringen i levnadskostnaderna under innevarande

år för vissa varuområden medfört köpmotstånd, som även torde ha gått ut

över choklad- och konfityrvaror och troligen skulle ha gjort det i viss utsträckning

även vid en oförändrad prisnivå.

Otvivelaktigt har situationen medfört svårigheter för olika producentföretag

men såvitt jag kunnat utröna har den arbetskraft som därigenom

frigjorts praktiskt taget funnit sysselsättning inom andra områden av produktionslivet.

För egen del har jag likväl kommit till den uppfattningen att

den föregående år beslutade skattehöjningen genom olika sammanträffande

omständigheter medfört en hårdare belastning än som från början varit

avsedd. Till detta har också den omständigheten bidragit att detaljhandelns

marginaler beräknas såsom en procentuell andel av priset vid försäljning

till konsument. Anledning torde sålunda föreligga att till förnyat övervägande

upptaga frågan om skattesatsens storlek.

Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen har som sin mening

uttalat att en skattesats av 40 procent i stort sett skulle giva statsverket

samma intäkt som för närvarande. Föreningen har därvid förutsatt att en

skattelindring av denna omfattning skulle medföra en mycket betydande

konsumtionsökning. I den av föreningen åberopade utredningen har räknats

med en omsättningsökning av icke mindre än 120 å 200 miljoner kronor.

Enligt kontrollstyrelsens beräkningar skulle en sänkning av skattesatsen

till 60 respektive 40 procent föranleda en sänkning av konsumentpriserna

med i runt tal 10 respektive 20 procent. Med utgångspunkt från att den nuvarande

omsättningen molsvarar ett beskattningsvärde av 130 miljoner

kronor har kontrollstyrelsen uppskattat beskattningsvärdet vid en 40-procentig

skatt till ca 200 miljoner kronor och vid cn 60-procentig skatt till ca

160 miljoner kronor. Med ledning härav beräknar kontrollstyrelsen skatteintäkten

till 96 miljoner kronor vid en skattesats av 60 procent och 80

miljoner kronor vid en skattesats av 40 procent. Då skatteintäkten med nuvarande

skattesats kan uppskattas till 104 miljoner kronor skulle sålunda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 6b.

en sänkning till 60 eller 40 procent medföra ett skattebortfall av 8 respektive

24 miljoner kronor.

Att bedöma den väntade konsumtionsutvecklingen efter en eventuell skattesänkning

är självfallet ytterligt vanskligt. Såsom kontrollstyrelsen påpekat

har den allmänna stegringen i levnadskostnaderna under innevarande

år för vissa varuområden medfört köpmotstånd. Tillgängliga uppgifter om

detaljhandelns omsättning tyda härpå. Betecknande är också att nedgången

i förbrukningen varit särskilt tydlig på livsmedelsområdet, vilket möjligen

kan vara ett uttryck för konsumtionsvanornas utveckling på något längre

sikt. Att närmare klarlägga vilken styrka dessa tendenser ha låter sig givetvis

icke göra. Så mycket torde dock vara klart att någon grundad anledning

att räkna med en så kraftig konsumtionsökning, i gynnsammaste fall

ända upp till 200 miljoner kronor, som den som fabrikantföreningen lagt

till grund för sina bedömanden, icke föreligger. Enligt min mening är det

ovisst, huruvida man ens med säkerhet kan påräkna en konsumtionsökning

av den omfattning kontrollstyrelsen antagit. Man måste sålunda ha klart

för sig att en skattesänkning med säkerhet kommer att medföra minskade

skatteintäkter. Med hänsyn till det påräkneliga skattebortfallet anser jag

mig icke kunna tillstyrka större nedsättning än till 60 procent. Godtages

detta förslag kommer läget att återföras til! vad som gällde före senaste

skatteskärpningen. En skattesänkning av denna omfattning har även förordats

av kommerskollegium.

I fråga om tidpunkten för ikraftträdandet av en skattesänkning har Sveriges

grossistförbund i sitt yttrande framhållit att ur handelns synpunkt

vore det av särskild betydelse att en skatteändring icke skedde under den

livliga försäljningssäsongen före jul. Den lämpligaste tidpunkten för ikraftträdandet

av nya skattebestämmelser vore enligt förbundets mening i början

av januari, då julhandeln avslutats och det nya årets försäljningssäsong

ännu icke påbörjats. Med hänsyn härtill får jag föreslå att skattesänkningen

genomföres per den 1 januari 1952.

Sveriges konditor-förening har i sin skrivelse jämväl hemställt om viss

ändring av varuskatteförordningens bestämmelser om minimiskatt. Enligt

kontrollstyrelsens uppfattning saknas anledning att nu genomföra en revision

av dessa bestämmelser. Jag delar denna uppfattning och anser mig

sålunda icke kunna tillstyrka konditor-föreningens framställning i nu förevarande

del.»

Av innehållet i de i ämnet avgivna motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:536 och II: 683 har anförts, att 1950 års

höjning av varuskatten å choklad- och konfityrvaror medfört en stark minskning

av konsumtionen. Denna hade sålunda sjunkit från ca 50 000 ton till

ca 35 000 ton per år. Enligt kontrollstyrelsen hade nedgången i beskattningsvärdet

under tiden mars—september utgjort ca 25 procent och den faktiska

skatteinkomsten hade nedgått med ungefär 25 procent eller med ca

30 miljoner kronor jämfört med de beräkningar, som förelåge vid beslutet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 64. 7

om skattehöjningen. Detta innebure att statens skatteinkomster trots penningvärdesförsämringen

och den höjda skattesatsen icke ens nominellt blivit

större än under år 1950. Beslutet om skattehöjningen 1950 motiverades

med att ökade skatteintäkter, som vore nödvändiga för att uppnå balans i

budgeten, härigenom beräknades inflyta. I en motion nr I: 538 yrkades avslag

på höjningen under bl. a. följande motivering: »Om tendensen till en

kraftigt minskad omsättning på de beskattade chokladvarorna är av en sådan

styrka att man redan nu nått den höjd av beskattningen där skatteintäkten

av densamma är maximum, skulle en ytterligare höjning ha till följd, att

samtliga led i den beskattade delen av choklad- och konfityrbranschen utsättas

för betydande ekonomiska påfrestningar till följd av den minskade

omsättningen utan att några fördelar ur statens synpunkt därigenom vinnas.

Under sådana förhållanden måste andra vägar sökas för att uppnå syftet

med den föreslagna skatten.» Erfarenheten visade, att de farhågor som

framfördes i motionen vore välgrundade. Det torde nämligen vara otvivelaktigt

att den stora konsuintionsminskningen till alldeles övervägande del

vore en följd av de prishöjningar, som föranletts av den genomförda skattehöjningen.

Av den totala prisstegring, som ägt rum för chokladvaror under

det senaste året, kunde ungefär två tredjedelar anses vara direkt beroende

av varubeskattningen. Enligt motionärernas uppfattning borde den nu föreslagna

lägre beskattningen få tillämpas redan fr. o. m. den 1 december 1951.

Ett ikraftträdande av sänkningen först 1 januari 1952 skulle nämligen innebära

stora risker för ytterligare permitteringar av arbetskraft inom choldadoch

konfityrbranschen. Man kunde också räkna med att den publicitet, som

ägt rum kring denna fråga, kunde leda till ett kraftigt köpmotstånd under

december månad, vilket skulle kunna innebära att skatteintäkterna till statsverket

bleve relativt obetydliga.

Till stöd för det i motionen II: 682 framförda yrkandet har framhållits,

att julhandeln med choklad och konfityrer utgjorde normalt en mycket väsentlig

del av försäljningen av dessa varor under året och vore därför självfallet

av största ekonomiska betydelse för såväl industrien som återförsäljarna

inom branschen. Om förslaget att sänka skatten från den 1 januari

1952 genomfördes, kunde detta med fog väntas verka i högsta grad störande

på den nu förestående julhandeln. Allmänheten hade på grund av att utförsäljningspriserna

främst genom den i december 1950 genomförda skattehöjningen

blivit alltför höga visat ett påtagligt köpmotstånd under det nu

gångna året. Som en följd därav hade fabrikanternas totala omsättning nedgått

med ca 30 % och den beräknade merintäkten av skattehöjningen hade

helt uteblivit. Det mest verksamma medlet för att bryta allmänhetens köpmotstånd

vore otvivelaktigt att finna i en sänkning av utförsäljningspriserna.

En möjlighet därtill erbjödes nu genom förslaget om sänkning av skatten.

Men allmänheten hade genom den publicitet, som givits åt den framlagda

propositionen, varskotts om att en sådan prissänkning vore att emotse

först efter den 1 januari 1952. Man kunde räkna med att allmänheten i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 64.

stället för afl normalt öka sina inköp inför julen denna gång komme att

visa den största återhållsamhet i sina inköp. Att detta för såväl industrien

som handeln vore en högst olycklig utveckling torde vara självfallet. Såväl

industrien som handeln hade under'' året haft stora svårigheter att kämpa

med, vilket tydligt torde framgå av den ovan lämnade uppgiften om den

inträffade omsättningsminskningen. Det vore ju för övrigt allmänt känt

att flera mindre industriföretag fått helt nedlägga driften under året, medan

andra företag fått vidkännas en minskning i produktionen, som lett bl. a. till

personalinskränkningar. Återförsäljare av dessa varor hade kommit i ett

svårt läge då deras omsättning sjunkit samtidigt som de allmänna omkostnaderna

stigit. Eu felslagen julhandel skulle komma att medföra ytterligare

kännbara ekonomiska påfrestningar för såväl industrien som handeln. För

industriens del tillkomme, att lagren av färdiga varor icke kunde väntas

bliva minskade i den omfattning, som beräknats i samband med julhandeln,

utan att lagren i stället till stor del torde komma att kvariigga till efter den

för skattsänkningen föreslagna tidpunkten. Fabrikanterna torde i ett sådant

läge redan inom kort nödgas att i stor utsträckning permittera sina arbetare

lör att låta driften ligga nere till in på nyåret 1952. Som en ytterligare konsekvens

av en minskad julhandel framstode givetvis det förhållandet, att

statsverket komme att i samma mån gå miste om intäkter genom varuskatten.

Samtliga dessa nackdelar syntes kunna undvikas, om skattesänkningen

ägde rum vid en tidigare tidpunkt. Från såväl industrien som organisationerna

inom den enskilda och kooperativa handeln hade också enstämmigt

framhållits angelägenheten av att skatteändringen genomfördes senast den

1 december 1951. Endast därigenom skulle det bli möjligt att hinna få ut

varor med den sänkta varuskatten till alla försäljningsställen, så att varorna

kunde försäljas till julen. Julhandeln skulle i så fall icke bliva alltför

störd genom skatteändringen. Även rent principiella skäl syntes tala för

att cn så kort tidrymd som möjligt borde förflyta från den tidpunkt, då

förslaget om skatteändringen blivit allmänt känt, till tidpunkten för ändringens

ikraftträdande. Framhållas kunde slutligen, att några svårigheter

av kontrollteknisk art icke gärna kunde vara förbundna med en sådan ändring

av tidpunkten för skattesänkningens ikraftträdande.

Till utskottet ha i anledning av den förevarande propositionen inkommit

skrifter från Sveriges grossistförbund och Kooperativa förbundet ävensom

telegram från Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund samt

från Sveriges speceri- & lanthandlareförbund. I samtliga dessa framställningar

har hemställts, att den föreslagna skattesänkningen måtte träda i

kraft den 1 december 1951. Av innehållet i skrifterna och telegrammen må

här omnämnas följande.

Sveriges grossislförbund har i sin skrift rörande frågan om den föreslagna

skattesänkningens ikraftträdande erinrat om att förbundet i skrivelse

den 4 oktober 1951 på begäran av kommerskollegium avgivit yttrande över

framställningar från Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 64.

9

u. p. a. samt vissa andra organisationer om en sänkning av varuskatten på

choklad- och konfektyrvaror. Förbundet tillstyrkte därvid, att denna varuskatt

skulle nedsättas från 80 till 40 procent. Samtidigt förordade förbundet

att, för den händelse en skattesänkning .skulle kunna genomföras

redan denna höst, densamma skulle sättas i kraft den 1 januari 1952. Sedan

det nyligen blivit bekant, att man inom finansdepartementet tagit under

övervägande att redan under innevarande höstriksdag avlämna proposition

om en sänkning av varuskatten, hade överläggningar ägt rum mellan

vederbörande till grossistförbundet anslutna grossistbranschorganisation

samt övriga intressegrupper inom choklad- och konfektyrbranschen. Vid

dessa förhandlingar hade framförts starka önskemål om att, för den händelse

en skattesänkning komme att beslutas, denna borde — oberoende av

de .synpunkter på denna speciella fråga, som framförts i grossistförbundets

skrivelse den 4 oktober 1951 — genomföras med det allra snaraste och helst

redan den 1 december innevarande år. De skäl, som åberopats härför, hade

varit så vägande, att förbundet för sin del ansåge sig reservationslöst kunna

instämma i dessa önskemål. Grossistförbundet ville sålunda efter samråd

med Konfektyrgrossisternas riksförbund tillstyrka, att bestämmelserna

om en reducerad varuskatt måtte träda i kraft den 1 december innevarande

år.

Kooperativa förbundet har i anslutning till de väckta motionerna om

ändring av tiden för ikraftträdandet till den 1 december 1951 förklarat sig

gärna vilja meddela, att förbundet ansåge nämnda datum som lämpligare

tidpunkt för skatteändringens ikraftträdande.

Det från Sveriges frukt- och konfeklyrhandlareförbund inkomna telegrammet

har följande lydelse: »Till Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund

anslutna detaljhandlare vill framhålla det såsom ytterst önskvärt

att den förslagna skattesänkningen å konfektyrvaror sker den 1 december.

Ett fördröjande av tidpunkten till den 1 januari skulle för oss medföra

besvärliga konsekvenser.»

Sveriges speceri- & lanthandlareförbund har i sitt av förbundets ordförande

och verkställande direktör undertecknade telegram anfört: »Undertecknads

förbund som representerar 17 000 speceri- och lanthandlare inom

landet har vid styrelsesammanträde beslutat att rikta en allvarlig vädjan

till bevillningsutskottet att utskottet ville föreslå riksdagen att skatten på

chokladvaror sänkes från och med den 1 december 1951. Det är av utomordentligt

stor betydelse för detaljhandeln med chokladvaror att skattesänkningen

kommer till stånd redan från december månads början.»

Utskottet. 1 den förevarande propositionen nr 230 föreslås, att varuskatten

å choklad och konfityrcr skall sänkas från 80 till (50 procent av varans

beskattningsvärde. Sänkningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari

1952.

Genom beslut av 1950 års riksdag höjdes skattesatsen för choklad- och

konfityrvaror, med undantag av glass, från 90 till 80 procent. Denna skatte2

Bihang till riksdagens protokoll 191)1. 7 samt. .Yr 64.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 64.

höjning ingick som ett led i vissa, samtidigt genomförda skärpningar av

konsumtionsbeskattningen. Syftet med dessa åtgärder var att utjämna ett

beräknat reellt budgetunderskott för budgetåret 1950/51 samt öka möjligheterna

att uppnå balans mellan statens inkomster och utgifter under nu

löpande budgetår. Under antagande att beskattningsvärdet för chokladoch

konfityrvaror efter skattehöjningen skulle sjunka med 10 procent, beräknades

ökningen av statsverkets intäkter av den skärpta varuskatten till

ca 25 miljoner kronor.

Enligt vissa i den nu föreliggande propositionen intagna uppgifter bär

det totala beskattningsvärdet å choklad och konfityrer för tiden mars—

september 1951, vilken tidsperiod synes kunna läggas till grund för en jämförelse,

blivit inemot 25 procent lägre än för motsvarande tid föregående

år, under det att skattebeloppet varit i stort sett oförändrat. Branschorganisationerna

ha i de i propositionen redovisade framställningarna gjort gällande,

att konsumtionsminskningen helt eller åtminstone till väsentlig del

orsakats av den år 1950 genomförda skatteskärpningen. Samma uppfattning

har kommit till uttryck i de likalydande motionerna I: 536 och II: 683,

vari uttalats, att den stora konsumtionsminskningen till alldeles övervägande

del varit en följd av de prishöjningar, som föranletts av den senaste

skattehöjningen. Den av kontrollst yreisen gjorda undersökningen av de

faktorer, som föranlett prisstegringen å choklad- och konfityrvaror, ådagalägger

enligt utskottets mening med all tydlighet, att konsumtionsminskningen

icke ensidigt kan tillskrivas den skärpta varuskatten. Å andra sidan

finner utskottet i likhet med departementschefen, att skattehöjningen genom

olika sammanträffande omständigheter medfört en hårdare belastning

än som från början varit avsedd. Utskottet vill därför tillstyrka en

sänkning av varuskatten för ifrågavarande varor.

Hur utvecklingen av konsumtionen kommer att påverkas av en sänkning

av skattesatsen är mycket svårt att förutspå. Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen

har uttalat, att en å det nuvarande beskattningsvärdet

beräknad skattesats av 40 procent torde i stort sett komma att giva

statsverket samma inkomster som för närvarande. Kontrollstyrelsen har

beräknat, att en sänkning till 60 respektive 40 procent skulle medföra ett

skattebortfall av 8 respektive 24 miljoner kronor. Att ställa någon säker

prognos för framtiden i detta hänseende är enligt utskottets mening icke

möjligt. Såsom departementschefen framhållit synes emellertid en skattesänkning

med säkerhet komma att medföra minskade skatteintäkter. Med

hänsyn till det påräkneliga skattebortfallet har departementschefen förklarat

sig icke kunna tillstyrka större nedsättning än till 60 procent. En längre

gående sänkning än den föreslagna anser sig utskottet ej heller kunna biträda.

Såsom ovan nämnts föreslås i propositionen, att skattesänkningen genomföres

från och med den 1 januari 1952. Yrkande om att den föreslagna

skattesänkningen skall träda i kraft den 1 december 1951 har framförts såväl

i de likalydande motionerna I: 536 och II: 683 som i motionen II: 682.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 64. 11

Sveriges grossistförbund, som i sitt remissyttrande över de gjorda framställningarna

om nedsättning av varuskatten å choklad och konfityrer

framhållit att den lämpligaste tidpunkten för en skattesänkning vore den

1 januari 1952, har i en till utskottet ingiven skrift förklarat sig efter överläggningar

med choklad- och konfektyrbranschens organisationer vilja tillstyrka,

att ikraftträdandet av bestämmelserna om skattesänkningen sattes

till den 1 december innevarande år. Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund

samt Sveriges speceri- & lanthandlareförbund ha i telegram till utskottet

givit uttryck åt samma uppfattning. Vidare har Kooperativa förbundet

i en till utskottet inkommen skrift uttalat, att den 1 december 1951

vore en lämpligare tidpunkt för skatteändringens ikraftträdande. Departementschefen

har vid sitt ställningstagande till frågan om tidpunkten för

skattesänkningens ikraftträdande erinrat om grossistförbundets yttrande,

vari uttalats att det ur handelns synpunkt vore av särskild betydelse, att en

skatteändring skedde i början av januari, då julhandeln avslutats och det

nya årets försäljningssäsong ännu icke påbörjats.

Utskottet anser likaledes, att övervägande hänsyn vid bestämmandet av

tidpunkten för ikraftträdandet bör tagas till handelns ur praktiska synpunkter

motiverade önskemål. I enlighet med vad som anförts i de till utskottet

inkomna uttalandena från handelns representanter vill utskottet

därför tillstyrka, att skattesänkningen genomföres från och med den 1 december

innevarande år. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att

vid skattehöjningen den 1 december 1950 någon särskild beskattning icke

vidtogs av de hos grossister och detaljhandlare inneliggande lagren, varför

några anspråk på ersättning för de förluster, som kunna följa av prissänkning

på nu befintliga lager icke rimligen kunna resas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 230 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas ävensom i anledning av de likalydande

motionerna I: 536 av herr Cassel och II: 683 av herr Hagberg

i Malmö samt motionen II: 682 av herr Christenson i

Malmö, antaga det vid propositionen fogade förslaget till

förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen

den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen

med den ändringen, att dagen för ikraftträdandet

fastställes till den 1 december 1951 i stället för den

1 januari 1952.

Stockholm den 22 november 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 64.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Franzon, Velander,

Petrén, Ramberg, Niklasson, Wehtje, Einar Eriksson och Werner samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Björklund,

Jonsson i Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i

Malmö, Nilsson i Kristinehamn och Christenson i Malmö.

518088. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:361 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25 maj 1941 a1 i texten