Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om investeringskonto för skog, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1951-12-04 · 38 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 38 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:66, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om investeringskonto för skog, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

1

Nr 66.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om investeringskonto

för skog, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 26 oktober 1951 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 225, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att

antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om investeringskonto för skog; samt

2) förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts å investeringskonto

för skog.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här nämnas följande.

I syfte att undandraga en del av de ökade skogsvinsterna från omedelbar

disposition föreslås i propositionen, att idkare av skogsbruk skall insätta viss

procent av intäktsökningen från skogen å särskilt för honom upplagt spärrat

konto i riksbanken (investeringskonto för skog). Genom att insättaren föreslås

skola erhålla uppskov med inkomsttaxeringen till det år då uttag

från kontot sker, kommer anordningen att i beskattningsavseende medföra

en utjämning av skogsinkomsterna.

Enligt de föreslagna bestämmelserna skall insättning göras med 25 procent

av köpeskillingen för rotsåld skog, 12 procent av köpeskillingen för avyttrade

skogsprodukter med undantag av brännved, kolved och träkol samt 12 procent

av saluvärdet av skogsprodukter, som uttagits för förädling i egen rörelse,

med undantag av kolved. Idkare av skogsbruk, som så önskar, skall

äga göra frivillig insättning med ytterligare 15 respektive 8 procent.

Inbetalade medel skola i princip innestå spärrade fem år. Redan efter två

år skall dock insättare vara berättigad göra uttag i den mån han med intyg

från skogsvårdsstyrelse visar att han haft kostnader för skogsvårdsarbeten.

Uttagen per år föreslås i detta fall icke få överstiga en fjärdedel av det ursprungligen

insatta beloppet. Efter utgången av femårsperioden skall insättaren

äga fritt disponera över insatta medel.

Enligt förslaget skall ränta icke beräknas under de två första åren. Därefter

skall insättaren tillgodoföras ränta efter två och en halv procent.

Lagstiftningen föreslås skola gälla från och med den 1 januari 1952 och

äga giltighet under två år.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt Nr 66.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

De ovannämnda författningsförslagen äro av följande lydelse:

1) Förslag

till

Lag

om investeringskonto för skog.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som i självdeklaration till ledning för taxering för inkomst har att

uppgiva intäkt av skogsbruk (idkare av skogsbruk) skall för beskattningsår,

för vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes år

1953 eller 1954, på särskilt för honom upplagt spärrat konto i riksbanken

(investeringskonto) insätta ett belopp, motsvarande summan av

a) tjugufem procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen

för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) tolv procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade

skogsprodukter med undantag av brännved, kolved och träkol, samt

c) tolv procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagits för förädling i egen rörelse, med undantag av kolved.

Insättning skall dock icke i något fall ske med högre belopp än nettointäkten

av den förvärvskälla, varifrån intäkten av skogsbruk härrör.

Belopp, som skall insättas å investeringskonto, avrundas nedåt till jämna

hundratal kronor.

Idkare av skogsbruk som år 1953 har att avgiva självdeklaration för räkenskapsår

omfattande tid före den 1 januari 1952 är, såvitt avser intäkt

av skogsbruk hänförlig till nämnda tid, fritagen från skyldighet att verkställa

insättning å investeringskonto. Idkare av skogsbruk som år 1955 eller

år 1956 har att avgiva självdeklaration för räkenskapsår omfattande tid

före den 1 januari 1954 är underkastad skyldighet att verkställa insättning

å investeringskonto, såvitt avser intäkt av skogsbruk hänförlig till sist sagda

tid.

2 §■

1 mom. Uppgår beträffande viss förvärvskälla summan av köpeskilling,

som avses i 1 § första stycket a), och hälften av köpeskilling, som avses i 1 §

första stycket b), samt hälften av saluvärde, som avses i 1 § första stycket c),

icke till högre belopp än 3 000 kronor, är idkare av skogsbruk såvitt avser

intäkt från denna förvärvskälla fritagen från skyldighet att verkställa insättning

å investeringskonto.

överstiger nyssnämnda summa 3 000 kronor men icke 3 900 kronor, skall

insättas allenast det belopp, avrundat nedåt till jämna hundratal kronor,

varmed summan överstiger 3 000 kronor.

2 mom. Den som jämlikt 7 § förordningen om statlig inkomstskatt är

frikallad från skattskyldighet enligt nämnda förordning för inkomst av

jordbruksfastighet är fritagen från skyldighet, varom i denna lag stadgas.

3 §.

Idkare av skogsbruk äger för tid som i 1 § sägs verkställa frivillig insättning

å investeringskonto. För ett och samma beskattningsår må dock det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

3

sammanlagda beloppet av obligatoriska och frivilliga insättningar beträffande

viss förvärvskälla icke överstiga summan av

a) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) tjugu procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

avyttrade skogsprodukter samt

c) tjugu procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagits för förädling i egen rörelse.

Vad i 1 § andra och tredje styckena, 4—11 samt 14—16 §§ finnes stadgat

skall äga motsvarande tillämpning med avseende å frivillig insättning.

4 §•

Till ledning för bestämmande av belopp, som skall insättas å investeringskonto,

skall idkare av skogsbruk vid självdeklaration foga utredning enligt

av Konungen fastställt formulär, därest hans från viss förvärvskälla härrörande

intäkt, avseende köpeskilling för skog vid upplåtelse av avverkningsrätt

och köpeskilling för avyttrade skogsprodukter samt saluvärde av

skogsprodukter uttagna för förädling i egen rörelse, överstigit 3 000 kronor.

Har idkare av skogsbruk haft skogsintäkt från viss förvärvskälla allenast genom

avyttring av skogsprodukter eller uttag av sådana för förädling i egen

rörelse, föreligger dock skyldighet att avgiva utredning som nyss sagts endast

där intäkten överstigit 6 000 kronor.

Har idkare av skogsbruk under beskattningsåret haft intäkt av skogsbruk

från mer än en förvärvskälla, skall utredning, som i första stycket sägs, förebringas

särskilt för varje förvärvskälla.

5 §.

Medel, vilka idkare av skogsbruk på grundval av utredning som i 4 § sägs

är skyldig insätta å investeringskonto, skola vara inbetalade till riksbanken

senast den dag han jämlikt bestämmelserna i 36 § taxeringsförordningen

har att avlämna självdeklaration, upptagande sådan intäkt av skogsbruk

som i denna lag avses.

6 §•

Om rätt att erhålla uppskov med inkomsttaxering för belopp, som insatts

eller skall insättas å investeringskonto, ävensom angående skyldighet att till

länsstyrelsen lämna underrättelse om meddelat uppskov är stadgat i förordningen

om taxering för inkomst av medel, som insatts å investeringskonto

för skog.

7 §•

Inbetalade medel må, där ej nedan annorlunda stadgas, icke av riksbanken

utbetalas förrän fem år förflutit från ingången av det år inbetalningen enligt

5 § senast skolat verkställas.

Efter utgången av nämnda tidsperiod äger insättaren att efter uppsägning

hos riksbanken återfå innestående belopp i dess helhet eller del av detsamma,

dock att deluttag ej må understiga en fjärdedel av det ursprungligen

insatta beloppet.

Efter det att tio år förflutit från ingången av det år inbetalningen enligt

5 § senast skolat verkställas, skall riksbanken återbetala kvarstående medel.

8 §■

Efter ingången av andra året efter det år inbetalning enligt 5 § senast skolat

ske äger insättarc utbekomma medel från investeringskonto, i den mån

han med intyg av skogsvårdsstyrelse visar, att han haft kostnader för skogsvurdsarbeten,

som utförts efter förstnämnda tidpunkt. Uttag som nu sagts

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

må dock icke avse högre belopp för år än en fjärdedel av det ursprungligen

insatta beloppet. Det ankommer på länsstyrelsen att förordna om utbetalning

av beloppet.

9 §.

Konungen äger, om ändrade konjunkturförhållanden föranleda därtill,

förordna att å investeringskonto inncstående medel helt eller delvis skola

återbetalas före utgången av den i 7 § första stycket angivna femårsperioden.

Under den i första stycket angivna förutsättningen må Konungen jämväl

förordna att för viss tid skyldighet att göra insättning å investeringskonto

icke skall föreligga.

Såframt avsevärda betalningssvårigheter föreligga för den, som är skyldig

insätta medel å investeringskonto eller verkställt sådan insättning, eller om

eljest särskilda förhållanden därtill föranleda, äger länsstyrelsen efter framställning

medgiva befrielse från insättningsskyldighet ävensom förordna att

insatta medel helt eller delvis skola återbetalas.

10 §.

Å inbetalade medel gottgöres icke ränta för tiden före ingången av andra

året efter det år inbetalning enligt 5 § senast skolat ske. För tiden därefter

skall insättaren tillgodoföras ränta efter två och en halv procent för år å det

belopp, som innestår å kontot vid utgången av varje kalenderår.

Ränta må icke lyftas före utgången av den i 7 § första stycket angivna

femårsperioden, dock att förordnande enligt 9 § om återbetalning av innestående

medel må avse jämväl upplupen ränta.

11 §.

Har någon å investeringskonto inbetalat lägre eller högre belopp än det

för vilket uppskov med inkomsttaxering erhållits, skall länsstyrelsen förordna

om inbetalning av resterande belopp eller återbetalning av överskjutande

belopp. Har länsstyrelsen förordnat om inbetalning av resterande belopp,

skall länsstyrelsen tillika meddela erforderliga föreskrifter rörande

tiden för insättningen.

Förordnande, som i första stycket sägs, skall meddelas snarast möjligt

och utan avvaktan på att inkomsttaxeringen vinner laga kraft. Har insättare

anfört besvär över inkomsttaxeringen med yrkande att erhålla uppskov

med taxering för högre belopp än som medgivits, skall dock förordnande

om återbetalning icke meddelas förrän ärendet slutligen prövats.

12 §.

Har någon försummat att insätta medel å investeringskonto inom tid, som

angives i 5 § eller som föreskrivits enligt 11 §, skall den försumlige till statsverket

gälda särskild avgift, motsvarande åtta procent för år å det felande

beloppet från den dag det senast bort insättas tills insättningen sker, där

länsstyrelsen icke prövar skäligt att helt eller delvis befria honom från

nämnda avgift.

Sedan avgift påförts, skall indrivning av avgiften ske i den ordning som

om indrivning av resterande skatt är stadgad, dock skall restavgift icke erläggas.

13 §.

Vid försummelse att avlämna utredning enligt 4 § eller att verkställa inbetalning

av medel å investeringskonto äger länsstyrelsen förelägga den försumlige

vite.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

5

14 §.

Har före utgången av den i 7 § första stycket angivna femårsperioden avtal

träffats eller annan utfästelse gjorts om överlåtelse, pantsättning eller

annan rätt till insatta medel, vare avtalet eller den eljest gjorda utfästelsen

ej gällande.

15 §.

Åtgärd av riksbanken enligt denna lag ankommer på bankens huvudkontor

i Stockholm såvitt avser idkare av skogsbruk som skall taxeras till statlig

inkomstskatt i Stockholms stad eller län samt i övrigt på bankens avdelningskontor

i residensstaden i det län, där vederbörandes hemortskommun

är belägen.

16 §.

Åtgärd, som länsstyrelse jämlikt 8, 9, 11, 12 eller 13 § har att företaga, ankommer

på länsstyrelsen i det län, där den insättningsskyldige skall taxeras

till statlig inkomstskatt.

17 §.

Den som underlåter att avlämna utredning enligt 4 § eller i sådan utredning

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, ägnad att

leda till frihet från insättning på investeringskonto eller till för låg sådan

insättning, straffes med dagsböter.

18 §.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tilllämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952.

Skyldighet att verkställa insättning enligt denna lag föreligger icke beträffande

köpeskilling för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

eller för avyttrade skogsprodukter, där skriftligt avtal om avyttringen

träffats före den 1 januari 1951.

2) Förslag

till

förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts

å investeringskonto för skog.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skattskyldig, som är pliktig verkställa insättning å särskilt konto i riksbanken

jämlikt lagen om investeringskonto för skog, skall erhålla uppskov

med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för belopp, som enligt

nämnda lag skall insättas å investeringskonto.

Uppskov som nyss sagts skall även erhållas för belopp, som jämlikt 3 §

ovannämnda lag frivilligt insatts å investeringskonto.

2 §:

Belopp för vilket uppskov med taxeringen erhållits skall upptagas såsom

bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, då uttag från det särskilda

kontot hos riksbanken sker. I intäkten inräknas jämväl uppburen ränta

å kontot.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

Har skattskyldig verkställt insättning avseende flera förvärvskällor, skall

varje uttag från investeringskonto anses belöpa på de olika förvärvskällorna

i samma proportion som de belopp, för vilka insättning skett, fördelats å

dessa, dock att skattskyldig som nedlagt kostnader för skogsvård å fastighet

i viss förvärvskälla äger att som intäkt från denna förvärvskälla upptaga

uttaget belopp motsvarande de nedlagda kostnaderna. Som intäkt i viss

förvärvskälla må dock sammanlagt icke upptagas större belopp än det som

ursprungligen insatts för förvärvskällan.

3 §•

Rörande skyldighet att vid självdeklaration foga utredning till ledning för

bestämmandet av det belopp, som skall insättas å investeringskonto, är stadgat

i 4 § ovannämnda lag.

Beskattningsnämnd har att fastställa det belopp för vilket skattskyldig

skall erhålla uppskov med taxering. Har skattskyldig underlåtit avgiva utredning,

som i första stycket avses, skall beskattningsnämnd med ledning

av den skattskyldiges självdeklaration eller eljest tillgängliga uppgifter fastställa

det belopp för vilket skattskyldig skall erhålla uppskov med taxering.

4 §.

Det åligger taxeringsnämndens ordförande i den kommun, där den skattskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt, att upprätta särskild förteckning

enligt fastställt formulär å idkare av skogsbruk, vilka äro skyldiga att

insätta medel å investeringskonto eller utan att sådan skyldighet förelegat

gjort frivillig insättning å dylikt konto. I förteckningen skola för envar

skattskyldig anmärkas dels belopp för vilka uppskov med taxering medgivits

dels ock storleken av å investeringskonto inbetalade belopp.

Den upprättade förteckningen skall av ordföranden insändas till länsstyrelsen

samtidigt som deklarationer och andra handlingar jämlikt 91 § 1

mom. första stycket taxeringsförordningen dit insändas.

5 §.

Ändras efter besvär eller eljest det belopp, för vilket uppskov med taxering

medgivits, skall taxeringsintendenten utan dröjsmål lämna länsstyrelsen

meddelande om ändringen.

6 §.

Har länsstyrelsen jämlikt 9 § ovannämnda lag medgivit skattskyldig befrielse

från skyldighet att insätta medel å investeringskonto, åligger det

vederbörande taxeringsintendent, där den skattskyldige erhållit uppskov

med taxering för det belopp, som skolat insättas å investeringskonto, att

anföra besvär över taxeringen med yrkande om därav föranledd ändring

i denna. Besvären skola anföras i den ordning, som i 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen

sägs med iakttagande av att besvärstiden skall räknas

från den dag, då länsstyrelsens beslut om befrielse meddelades.

7 §•

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952; dock att förordningen

icke skall äga tillämpning beträffande 1952 års taxering eller beträffande eftertaxering

för samma år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

7

Till utskottets behandling ha hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

A) de likalydande motionerna I: 534 av herr Ohlon m. fl. och II: 675 av

herr Ohlin in. fl., vari hemställts,

1. att riksdagen måtte

a) begära att Ivungl. Maj :t ville snarast, dock senast i januari 1952, framlägga

förslag till beskattning på av konjunkturerna framkallad vinst, som

uppstått utöver den nominella stegring, som motsvaras av penningvärdets

fall,

b) avslå proposition nr 225 med förslag till lag om investeringskonto för

skog in. in., samt

c) stadga att frivillig insättning på investeringskonto skall få verkställas

med högst 40 % av den å beskattningsåret belöpade köpeskillingen för skog,

som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, högst 20 % för avyttrade

skogsprodukter samt högst 20 % av saluvärdet av skogsprodukter,

som under beskattningsåret uttagits för förädling i egen rörelse, samt att

utskottet måtte utarbeta härför erforderlig lagtext,

2. att om riksdagen inte förelägges förslag till konjunkturbeskattning i

sådan tid, att beslut härom kan fattas före det för lagförslaget enligt proposition

nr 225 avsedda ikraftträdandet, 1 januari 1952, riksdagen måtte

antaga proposition nr 225 med följande ändringar:

a) insättning skall göras med 40 % av köpeskillingen för rotsåld skog,

20 % av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter med undantag av

brännved, kolved och träkol samt 20 % av saluvärdet av skogsprodukter,

som uttagits för förädling i egen rörelse med undantag av kolved,

b) idkare av skogsbruk, som så önska, skola äga rätt göra frivillig insättning

med ytterligare 20 respektive 10 % för ovan berörda ändamål,

c) ränta skall ej utgå under de fem år medlen spärrats,

d) insättare äger dock rätt att efter två år lyfta deponerat belopp mot

erläggande av ränta för den tid, som återstår intill femårsperiodens slut,

enligt av Kungl. Maj :t utfärdade närmare bestämmelser,

e) de i §§ 2 och 4 angivna gränsbeloppen 3 000, 3 900 samt 6 000 kronor

fastställas till respektive 4 000, 4 900 samt 8 000 kronor,

f) att riksdagen uttalar att bestämmelserna om tvångssterilisering av

skogsinkomster skola upphävas så snart beslut om konjunkturskatt fattats

och att eventuellt inbetalda belopp skola restitueras samt att vederbörande

utskott i övrigt beaktar vad i motionerna anförts,

g) att vederbörande utskott måtte utarbeta de för genomförande av i

motionerna framförda förslag nödvändiga ändringarna i lagtexten;

B) de likalydande motionerna I: 535 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 681 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådana

ändringar i det i proposition nr 225 framlagda förslaget till lag om investeringskonto

för skog att frivilliga avsättningar må ske intill sextio procent

av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som avyttrats

genom upplåtelse av avverkningsrätt, samt trettio procent av den å beskatt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

ningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter och av

saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits för förädling

i egen rörelse, att de insatta medlen omedelbart skola bli räntebärande

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga

författningsändringar»;

C) motionen 11:676 av herr Lundberg, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta

1. att avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 225 med förslag till lag om

investeringskonto för skog m. m.,

2. att införa en skatt å exportkonjunktur- och rotvärdevinsterna å den

del av den beskattningsbara merinkomsten, som ej överstiger 20 % av motsvarande

jämförelseinkomst med 50 %

överstiger 20 men ej 50 % av motsvarande jämförelseinkomst med 60 %

överstiger 50 % av motsvarande jämförelseinkomst med 70 %,

3. att, därest utskottet icke kunnat utarbeta erforderlig lagtext, hemställa

hos Kungl. Maj :t att till 1952 års riksdag inkomma med förslag till erforderlig

lagtext för skatteuttagets verkställighet samt

4. att skatten träder i kraft i och med riksdagsbeslutet»;

D) motionen 11:677 av herrar Henriksson och Gustafsson i Stockholm,

vari hemställts, »att riksdagen måtte bifalla propositionen nr 225 med

den ändringen, att procentsatsen i lagförslagets 1 § under a) bestämmes till

40 och under b) och c) till 20»;

E) motionen II: 678 av herr Fröderberg, vari hemställts, att riksdagen

måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 225 samt i stället antaga en lag

om exportskatt — eventuellt med slopande av exportavgifterna — av 10

procent på exportvärdet av alla skogsprodukter, och att denna lag måtte

träda i kraft så fort som den tekniska utformningen detta tillåter;

F) motionen II: 679 av herr Widén, vari hemställts, att riksdagen måtte

avslå proposition nr 225 med förslag till lag om investeringskonto för skog

in. m. och att riksdagen beslutar, att skogsägare skola äga rätt att verkställa

insättning på investeringskonto med 40 % av rotvärde och 20 % av värdet

å leveransvirke enligt de bestämmelser som ingå i regeringens proposition

samt att riksdagen uppdrager åt Kungl. Maj :t att låta utarbeta och framlägga

förslag om en generell konjunkturvinstbeskattning i huvudsaklig överensstämmelse

med i motionen antydda riktlinjer att träda i kraft den 1

januari 1952; samt

G) motionen II: 680 av herr Senander in. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, i anledning av proposition nr 225, uppdraga åt Kungl.

Maj :t ätt omedelbart utarbeta och förelägga riksdagen förslag om en extra

konjunkturskatt».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 11:675, 11:676, 11:677, 11:678, 11:679, II:

680 och II: 681.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66. 9

Av det propositionen bilagda statsrådsprotokollet över finansärenden för

den 12 oktober 1951 inhämtas bl. a. följande.

I syfte att motverka en inflationistisk utveckling i vårt land och för att

i görligaste mån söka undgå de ofördelaktiga verkningarna på hemmamarknaden

av de starkt stegrade exportpriserna på skogsindustriens produkter

träffades på hösten förra året avtal med de stora branschorganisationerna

inom skogsnäringen om en frivillig inleverans till riksgäldskontoret av viss

del av deras exportinkomster under år 1951. Parallellt härmed förordnade

Kungl. Maj :t, med stöd av riksdagens bemyndigande, om uttagande av särskilda

prisutjämningsavgifter från företag som ej anslutit sig till avtalen.

De vidtagna steriliseringsåtgärderna begränsades till skogsindustrierna och

ha icke berört skogsägarna i annan mån än då fråga varit om export av

pappersved.

I samband med att förhandlingar ånyo upptagits med branschorganisationerna

i avsikt att för år 1952 få till stånd en fortsatt överenskommelse

om sterilisering, har det ansetts angeläget att undersöka möjligheterna att

utsträcka steriliseringen till att avse jämväl viss del av den intäktsökning,

som tillföres skogsägarna genom de stegrade skogspriserna. Genom att vid

inkomsttaxeringen medgiva avdrag för den del av skogsinkomsten, som avsatts

för sterilisering, skulle det öppnas möjlighet att tillmötesgå de önskemål

om skattefria fondavsättningar, som i skilda sammanhang framförts

från skogsägarnas sida.

Utredning angående dessa frågor har på departementschefens uppdrag

verkställts inom finansdepartementet av taxeringsintendenten E. Johansson.

Till fullföljande av uppdraget har utredningsmannen överlämnat en promemoria

angående införande av bestämmelser om skyldighet att insätta medel

å investeringskonto för skog samt rätt att njuta uppskov med taxering för

dylika insättningar.

Över ifrågavarande promemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits av

statskontoret, kammarrätten, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen

(med överlämnande av yttranden från skogsvårdsstyrelserna), riksskattenämnden,

överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, fullmäktige i

riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, Landsorganisationen i Sverige,

Tjänstemännens centralorganisation, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges

lantbruksförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges

skogsägareförbund, Sveriges industriförbund, Svenska trävaruexportföreningen,

Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen, Svenska pappersbruksföreningen,

Svenska inlandssågverkens förening, Södra Sveriges

trävaruexportförening, Sveriges sågverksägares riksförbund och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

Därjämte ha skrivelser i anledning av promemorian inkommit från Smålands

och Blekinge handelskammare samt Sveriges häradsallmänningsförbund

ävensom från ett antal enskilda personer.

På grundval av ovannämnda promemoria och med beaktande av vissa

i de inkomna remissvaren framförda synpunkter upprättades inom finans
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

departementet förslag till lag om investeringskonto för skog samt till förordning

om taxering för inkomst av medel, som insatts å investeringskonto

för skog. Förslaget till lag om investeringskonto för skog (prop. s. 52—55)

har sedermera, bl. a. i anledning av lagrådets utlåtande, underkastats vissa

jämkningar.

I fråga om innehållet av lagrådets den 25 oktober 1951 avgivna yttrande

samt det propositionen jämväl bilagda statsrådsprotokollet över finansärenden

för den 26 oktober 1951 tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen

<s. 62—64).

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen

får utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelse

härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Tidigare förslag och diskussion om fondavsättningar för skogsbruket, s.

8—10.

Promemorian, s. 11—18.

Remissyttrandena över promemorian, s. 19—35.

Departementschefen, s. 35—51.

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna I: 534 och II: 675 har anförts

bl. a., att intet tvivel rådde om att mycket stora konjunkturvinster förekomme

inom skogsnäringen, skogsindustrierna samt framställningen av mineraliska

råvaror och eventuellt på en del andra håll. Den avgjort största

vinsten på rustningskonjunkturen hade emellertid i vårt land framträtt inom

skogshanteringen och vissa av de virkesförädlande industrierna. Skulle nuvarande

priser på produkterna äga bestånd, bleve konjunkturvinsterna under

nästa år icke mindre utan snarare något större. Även om den utan tvivel

dominerande delen av konjunkturvinsterna uppträdde inom skogsnäringarna,

borde naturligtvis motsvarande vinster i andra näringsgrenar ej

lämnas ur sikte. Dessutom vore det uppenbart, att staten icke endast som

skogsägare utan framför allt som skatteindrivare erhölle en mycket betydande

del av konjunktur vinsterna. Vid sidan av dessa inkomsthöjningar

hade för stora folkgrupper en sänkning av realinkomsten ägt rum, alldeles

särskilt om man toge utvecklingen under det sista halvåret i sikte. Härvidlag

hade icke endast konjunkturförsämringarna i vissa näringsgrenar samt

den delvis svaga skörden haft betydelse utan framför allt själva inflationen.

Genom densamma hade levnadskostnaderna stegrats utan att en fullständig

kompensation i några fall ingen alls —- erhållits genom nominell inkomsthöjning.

Det vore väl bekant, att innehavare av sparkapital i form av

bankinsättningar, obligationer m. m. icke endast berövats ett kapitalbelopp

på tusentals miljoner kronor utan även sett den reala köpkraften hos avkastningen

sjunka i jämförelse med fjolårets. Stora grupper av pensionärer

i enskild och allmän tjänst hade också sett sin standard sjunka.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

Det vore i ett läge av denna art, som samhället och organisationerna och

i sista hand alla medborgare i vårt land hade att taga ställning till frågan

om vilken ekonomisk politik från det allmännas och det enskildas sida, som

å ena sidan kunde bidraga till att inflationen hejdades och å andra sidan

utmärktes av rättvisa och billighet. Ingen hade något intresse av våldsamma

inkomst- och prishöjningar. Därom rådde enighet. Men envar av folkgrupperna

vore berättigad tillse att ej just denna grupp bleve ogynnsamt ställd.

När man t. ex. av löntagare och företagare begärde återhållsamhet och solidaritet

vid utformandet av inkomstkraven, vore det helt naturligt, att dessa

grupper fäste uppmärksamhet på de betydande konjunkturvinsterna.

Till följd av pris- och lönestegringar samt en delvis svag skörd väntades

den s. k. jordbrukskalkylen för året 1951/52 förete ett underskott på flera

hundra miljoner kronor. Frågan om en prishöjning på livsmedlen vore med

hänsyn till de förestående uppgörelserna bl. a. på lönefronten utomordentligt

betydelsefull. Den komplicerades därav, att en viss del av de jordbrukare,

som skulle erhålla högre produktpriser som kompensation t. ex. för en

svag skörd, i själva verket erhållit en konjunkturvinst på skogen, som

mångdubbelt överstege den tillfälliga inkomstminskningen. Frågan om

skogsinkomsterna för sådana jordbrukare, som erhållit betydande vinster,

komme därför in i bilden vid en diskussion av jordbrukspolitiken. Å andra

sidan vore uppenbart, att en avsevärd del av jordbrukarna hade liten eller

ingen skog, vilket för jordbrukspolitiken i detta sammanhang bleve av största

betydelse.

Motionärerna ville vadare fastslå att vissa av de inkomststegringar, som

ägt rum under innevarande år, endast kunde väcka tillfredsställelse och

ingalunda från andra folkgrupper kunde ses med oblida ögon. Att skogsarbetare

och småbrukare för sitt arbete i skogen erhölle en god, i vissa fall

mycket god, ersättning måste väcka tillfredsställelse, därför att dessa grupper

under många och långa perioder utfört sitt ansträngande arbete för en

mycket blygsam ersättning. Kvar stode emellertid frågan om de fall, där

mera betydande konjunkturvinster uppkommit och där man kunde säga,

att den inställning från samhällets sida, varom alla demokratiska partier

hittills i stort sett varit ense, i analoga fall lett till åtgärder för att i det

helas intresse begränsa dessa vinster. Motionärerna erinrade om att enligt

deras mening regeringen utan dröjsmål borde undersöka i vad mån sådana

konjunkturvinster av betydande storlek förekommit icke endast inom

skogsnäringarna och produktionen av mineraliska råvaror utan även på

andra håll. För det stora flertalet näringsgrenar torde en inkomsthöjning

med mer än 25 ä 30 %, motsvarande penningvärdets fall från åren 1948 och

1949, knappast ha ägt rum och sålunda ingen konjunkturvinst förekomma.

Tidigare under hösten diskuterades ett inom Kungl. Maj :ts kansli utarbetat

och till remissmyndigheterna utsänt förslag om cn mera omfattande

sterilisering och innebärande fem års ränteförlust, vilket skulle inneburit

att pålagan i procent av konjunkturvinsten hade blivit 3 ä 4 gånger större

än enligt det nu framlagda förslaget. Motionärerna funne det i viss mån

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

överraskande, att man trots den inte förutsedda stegringen av konjunkturvinsterna

på skogen funnit sig böra göra en så drastisk beskärning av de

föreslagna åtgärderna. Man borde i detta sammanhang också observera, att

det i och för sig mycket välmotiverade förslaget om rätt till viss skatteutjämning

genom till!ällig skattefri avsättning av vissa belopp av skogsinkomster

i och för sig betydde en fördel för skogsägare med betydande konjunkturvinster.

Motionärerna ansåge någon form av konjunkturvinstbeskattning motiverad

och föresloge, att förslag därom skyndsamt utarbetades. Skulle en

konjunkturvinstbeskattning kunna genomföras i år eller tidigt nästa år,

behövdes inga föreskrifter om tvångssterilisering av skogsägarnas inkomster

av den art, som hade föreslagits i proposition nr 225. Däremot borde

rätten till viss skattefri avsättning för skattemässig utjämning genomföras,

då detta vore en i och för sig berättigad reform, varigenom en orättvis progressivitet

undvekes, när flera års avkastning uttoges på en gång. Motionärerna

föresloge att rätt till sådan frivillig avsättning skulle gälla för

40 % av rotvärdet och 20 % av värdet av leveransvirke.

Beträffande dispositionen av de extraordinära inkomster, som statskassan

skulle erhålla genom den ifrågasatta beskattningen av konjunkturvinsterna,

borde man främst observera, att samma internationella konjunktur, som

lett till de höga priserna på t. ex. mineraliska råämnen och skogsprodukter,

också åstadkommit en stark fördyring av ull, bomull, hudar, kol och andra

viktiga råvaror. Detta vore en av orsakerna till att levnadskostnaderna i

Sverige bringats i höjden. Det kunde sägas, att det svenska folket som konsument

betalade den prisstegring, som på andra sidan framträdde som en

väsentlig del av konjunkturvinsten på mineraliska råvaror och skogsprodukter.

Det förefölle under sådana omständigheter ganska naturligt, att det

allmänna i viss mån disponerade de medel, som skulle erhållas genom en

beskattning av konjunkturvinsterna, för att lätta den extra börda, som den

internationella rustningskonjunkturen lade på konsumenterna. Vad saken

nu gällde vore att i viss mån modifiera en av extraordinära konjunkturer

betingad våldsam förskjutning av inkomstfördelningen. Motivet skulle vara

dels rättvisa och skälighet och dels behovet att få till stånd en allmän samling

kring en återhållsam politik, som motverkade inflationen. Det torde

kunna förutsättas, att de stora löntagargrupperna, om inga åtgärder av detta

slag vidtoges, komme att ställa krav på så betydande lönehöjningar, att

prisnivån finge en ny stark tendens uppåt. I den mån åtgärder av föreslagen

natur genomfördes kunde detta lättare undgås. Det bleve också lättare att

klara de problem, som sammanhängde med jordbrukskalkylens underskott

och prissättningen på livsmedel.

Motionärerna ville kort beröra frågan om vilka speciella åtgärder, t. ex. av

inkomststeriliserande natur inom ovan berörda näringsgrenar, som kunde

befinnas naturliga, för den händelse mot motionärernas önskan ingen allmän

konjunkturvinstbeskattning komme till stånd. Motionärerna underströke

emellertid bestämt att dessa åtgärder kunde och borde göras överflödiga ge
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

13

nom konjunkturvinstbeskattningen och att formellt beslut om desamma

ingalunda innebure, att de behövde tillämpas år 1952. I samband med beslut

om konjunkturbeskattningen borde beslut fattas om deras upphävande

och om restitution av eventuellt i början av år 1952 inbetalade belopp.

Den pålaga, som exportavgiftens konstruktion innebure och som lades på enskilda

och bolag i deras egenskap av tillverkare, vore mångdubbelt större än

den som lades på enskilda och bolag i deras egenskap av skogsägare. För

skogsägarna, vare sig enskilda eller bolag, innebure enligt motionärernas

mening den förändring, som steriliseringsförslaget undergått före dess framläggande,

ett alltför starkt försvagande av dess effekt. Skulle en mera allmän

konjunkturvinstbeskattning icke komma till stånd, borde man emellertid

ha vidtagit åtgärder för en längre gående sterilisering av själva slcogsvinsterna

än i propositionen föresloges. Detta framstode så mycket mera motiverat

som vinsterna på 1951 års skogsförsäljningar icke drabbades av steriliseringen.

Motionärerna ville därför föreslå, att för skogsägarnas vidkommande

en femårig sterilisering ägde rum och att inbetalning skedde av 40

procent vid rotvärdeförsäljning och 20 procent vid försäljning av leveransvirke

i huvudsaklig överensstämmelse med de i promemorian i höstas föreslagna

procenttalen. Motionärerna ansåge emellertid, att gränsen för inbetalningen

borde höjas och alltså sterilisering förekomma endast för den

som under 1952 försålt för minst 4 000 kronor av virke på rot eller minst

8 000 kronor av leveransvirke. Rätt till frivillig avsättning av ytterligare

20 procent resp. 10 procent av försäljningsvärdet borde stadgas. Insättare

borde äga rätt att tidigast efter två år lyfta inbetalat belopp mot erläggande

av ränta för återstående del av femårsperioden. Motionärerna förordade också,

att regeringen efter undersökning förhandlade med andra näringsgrenar,

där likartade förhållanden förekomme, om åtgärder av motsvarande

slag.

I samband med förslaget om att undandraga en del av de ökade skogsvinsterna

från omedelbar disposition uppkomme frågan om hur det skulle

förfaras med skogsallmänningarna, vilka förekomme särskilt i landets nordligaste

delar. Redan nu vore dessa skogsallmänningar undantagna från

progressiv beskattning. Även om en allmänning rörde sig med stora totalbelopp

i fråga om försäljning, bleve resultatet emellertid för varje delägare

inte så stort. Om man därtill lade den omständigheten, att delägarna i de

norra socialallmänningarna i regel utgjordes av småbrukare inom övre skogsoch

fjällområdet, som inte i övrigt konirne upp till annat än blygsamma inkomstbclopp,

vore det orättvist att beröva dem det tillskott som socialallmänningen

gåve. Sterilisering borde endast ske, då den enskilde delägaren

erhölle ett belopp, som motsvarade steriliseringsgränsen vid enskilda personers

rotförsäljningar. Motionärerna yrkade, att eu sådan bestämmelse infördes

i lagen.

Hela anordningen med sterilisering av skogsinkomsterna kunde inhiberas,

ifall ett förslag om konjunkturvinstbeskattning genomfördes i år eller

början av nästa år. I så fall borde enligt motionärernas mening den i propo
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

sitionen nr 220 föreslagna investeringsavgiften tillämpas endast för 1952.

Utsikterna till dess upphävande vid årets slut borde öka dess återhållande

effekt på investeringarna under nästkommande år. Om regeringen begagnade

detta år för en sådan mot inflation inriktad allmän ekonomisk politik,

som sakkunskapen ansåge motiverad, borde det finnas goda utsikter att under

detta år lägga en fast grund för ett någorlunda stabilt penningvärde.

De åtgärder, som i motionerna berörts, kunde ingalunda ersätta kreditpolitiska

och andra åtgärder syftande till att åstadkomma en dämpning av

konjunkturläget, vilket skulle skapa gynnsammare förutsättningar för en

lösning av de många ekonomiska problem, som ägde samband med inflationens

hejdande och bevarande av sunda ekonomiska förhållanden i landet.

I de likalydande motionerna 1:535 och 11:681 har framhållits

bl. a., att gemensamt för de förslag till åtgärder på den ekonomiska

politikens område, som framlagts för årets höstriksdag, vore föreställningen

att det skulle vara möjligt att utan nämnvärda icke önskvärda följdverkningar

möta en s. k. vinstkonjunktur med statlig tvångsdisposition av efter

omständigheterna bestämda extraordinära andelar av företags eller enskildas

inkomster, antingen i form av extra skatter eller av »spärrkontoinsättningar»

av olika slag. Det funnes anledning att anmäla starka betänkligheter

mot dessa av allmänna ekonomiska skäl motiverade skatteförslag —

antingen de kläddes i tekniskt sett mera generell form eller insattes punktvis.

I ett läge där de drivande krafterna bakom överkonjunkturen kvarstode

med oförminskad verkningskraft övervältrades skatter av detta slag.

Av företagen förvandlades de förr eller senare till kostnader, av de enskilda

till »kompensationsberättigade utgifter». En skatt kunde aldrig få den behövliga

smidigheten vare sig till sin varaktighet eller utformning. »Skattetänkandet»

växte, och dettas ur alla synpunkter olyckliga följder bleve alltmer

framträdande. Den administrativa apparaten svällde, och framför allt

beskures på ett ur allmän synpunkt skickelsedigert sätt den enskildes rörelsefrihet

och ekonomiska självständighet. Därtill komnie av allt att döma

att inga hållbara garantier kunde skapas för att icke — ens då så icke

varit avsikten — de medel det allmänna tagit in ginge ut på olika sätt och

vägar. Att använda tillfälliga skatter eller andra tvångsförelägganden av

samma slag för att efter politiska grunder förändra inkomst- och förmögenhetsfördelningen

i samhället vore icke rimligt.

Den väsentliga uppgiften i ett läge som dagens med dess tecken till återvändande

balans men också dess risker för den närmaste framtiden måste

vara att angripa inflationskonjunkturens orsaker och att på så sätt skapa

förutsättningarna för en lugn och säker ekonomisk utveckling inom landet

samt effektivast möjliga beredskap mot möjligen kommande nya påfrestningar

från utlandet. Detta skedde bäst om statsmakterna bestämde sig för

följande omedelbara åtgärder:

1) en bestämd och hård kreditåtstramning som icke nöjde sig med att

centralbanken uppträdde »neutralt» utan förvandlade den till en aktiv fak
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66. 15

tor i den nödvändiga strama politiken. Som en konsekvens härav övergåves

den »låsta räntans politik»,

2) omedelbara åtgärder i syfte att nedbringa statens utgifter, upphörande

av alla statliga lån i riksbanken i andra fall än då dessa uteslutande hade till

syfte att motverka tillfälliga svängningar, statlig upplåning på marknaden,

3) beslutsamma åtgärder för att stimulera enskilt och frivilligt sparande

i dess olika former,

4) snabbt och målmedvetet utnyttjande av det rådande internationella

prisläget för att bygga upp en tillfredsställande valutareserv.

Den princip beträffande sparandet, som motionärerna ville förorda, innebure

följande. För varje belopp, som under 1952 eller 1953 av nysparade

medel insattes i sparbank, bank eller annat kreditinstitut, gottskreves insättaren

25 procent i skatterestitution; förutsättningen för att denna restitution

skulle utbetalas vore dock att sparmedlen finge innestå jämväl under

1954 och 1955. Uttoges sparmedlen helt eller delvis före utgången av 1955

bortfölle skatterestitutionen i motsvarande mån. Ränta skulle utgå i vanlig

ordning å insatta medel. Insättning å ifrågavarande konto maximerades till

1 000 kronor per år för ensamstående och till 2 000 kronor för gifta. Kontrollen

över att de insatta medlen representerade ett nysparande skedde

deklarationsvägen. Motionärerna betraktade det som en väsentlig fördel

med här föreslagna anordning att spararen hela tiden fritt finge förfoga

över sina pengar. Det bleve alltså icke fråga om insättning å s. k. spärrkonto.

Ä andra sidan vore villkoret för skattebefrielse att sparmedlen finge

innestå viss tid.

Åtgärder av den art, som ovan angivits, vore grundförutsättningen för att

andra ingripanden skulle få effekt. De borde ligga i botten. Utöver dem

måste man säkerligen vara beredd att pröva mera speciella ingripanden även

av tillfällig art. Bland sådana kunde nämnas en riktigt avpassad investeringsavgift,

en omläggning av bostadspolitiken och av den mera ordinära skattepolitiken.

Det borde måhända i sammanhanget även uttalas en varning

mot metoden att skapa ny köpkraft i form av nya subventioner. Även om

man på det viset trodde sig nå fördelar på andra områden borde man besinna

den påfrestning på penningvärdet konstlad köpkraft måste medföra

i ett läge med övernormal efterfrågan samt den indirekta eller direkta påfrestningen

på valutareserven.

Medan steriliseringen av exportföretagens vinster kommit till stånd efter

förhandlingar och åtföljande överenskommelser med vederbörande branschorganisationer,

innebure det nu föreliggande förslaget ett direkt tvångsförfarande.

Motionärerna vore för sin del starkt medvetna om nödvändigheten

av alt största möjliga del av skogsinlcomsterna förvandlades till sparande.

Den bristande inre balansen i landets ekonomi krävde över huvud taget en

väsentlig ökning av sparandet. Därtill komme den sannolikt tillfälliga arten

av de inkomster det bär rörde sig om. Motionärerna vore därför beredda

alt gå mycket långt för att få en sådan ökning till stånd och hade i första

band sökt bedöma problemet med hänsyn till vilken lösning, som skulle ge

det bästa resultatet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

Många skogsägare komme helt säkert, om förslaget genomfördes, att bedöma

det förenligt med sitt intresse att underlåta att avverka eller att i varje

fall hålla nere sina avverkningar. Detta vore enligt motionärernas mening

en allvarlig anmärkning. Det vore ytterst viktigt att avverkningarna hölles

på tillräcklig nivå. Den rådande konjunkturen på skogens område, som icke

kunde beräknas bli bestående, tillförde landet främmande valuta i den

omfattning, att det funnes anledning att så långt möjligt utnyttja densamma.

Det borde hållas i minnet, att de skogsägare, som i dagens läge företoge erforderliga

avverkningar, icke enbart tjänade sina egna utan också landets

intressen. En möjlighet att göra det föreliggande förslaget mer lockande

vore att göra de insatta medlen räntebärande även under de första åren.

Det torde rent psykologiskt ha betydelse, att skogsägaren kunde räkna med

en viss avkastning av sitt kapital, lika väl om han gjorde uttag ur skogen

som om han läte kapitalet kvarstå. I detta sammanhang ville motionärerna

framhålla, att den lindring av progressionens verkningar, som avsättning

till investeringsfond innebure, icke borde föranleda ett missgynnande av

skogsägaren i andra avseenden. Denna lindring vore nämligen en berättigad

korrigering av det nuvarande på beskattningsårets slutenhet grundade skattesystemet.

En möjlighet att i de individuella fallen befrämja avsättning till

investeringsfond vore att medge avsättning med högre belopp än som motsvarade

40 procent av rotvärdet, vilket enligt förslaget vore maximum. Motionärerna

ville förorda att gränsen i princip höjdes till 60 respektive 30

procent.

Det mest väsentliga — även sett enbart ur effektivitetens synpunkt -—- vore

enligt motionärernas uppfattning att tvångskaraktären i förslaget eliminerades.

Skogsägarna borde få rätt att avsätta till investeringsfond men icke

åläggas skyldighet därtill. De borde även få rätten att vid behov uttaga

medlen. All erfarenhet talade för att frivillighet gåve det bästa resultatet.

Det vore också att märka att ett schablonmässigt system som det av departementschefen

förordade måste ge ogynnsamma verkningar i ett stort antal

enskilda fall. Skogsägare, som vore svårt ställda, skulle kunna bringas i ekonomiskt

trångmål.

En jämförelse mellan den användning en frivilligt uppbyggd investeringsfond

skulle erhålla och den som komme till stånd vid ett av staten bundet

förfaringssätt syntes motionärerna icke heller tala till detta senares förmån.

I den mån skogsägaren uttoge medlen för att använda dem i skogsvårdande

syfte, fullgjorde han en viktig funktion. De för närvarande eftersatta investeringsbehoven

för skogsbrukets del uppginge till många hundra miljoner kronor.

Viss del av medlen kunde också åtgå till en förbättring av skogsarbetarnas

arbetsförhållanden. Det återstode därefter möjligheten att skogsägaren

disponerade de insatta medlen för egen del. I så fall drabbades han av en i

många fall hård marginalskatt. Tanken därpå borde vara ett effektivt hinder

utom där tvingande skäl förelåge. En effektiv sterilisering av ifrågavarande

medel i statens hand skulle kräva en annan riksbankspolitik än den hittills

förda. De erfarenheter som gjorts i tidigare sammanhang, då avsikten upp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

17

givits vara att företaga en sterilisering av till staten indragna medel, bjöde

icke till någon större tilltro till resultatet. Motionärerna hade icke kunnat

finna annat än att pengarna på nytt förts ut i marknaden och sålunda icke

steriliserats. Motionärerna ville slutligen framhålla, att de icke ansåge det

riktigt —- bl. a. ur rättssäkerhetssynpunkt — att vidtaga särskilda åtgärder

mot enskilda inkomsttoppar, delvis uppkomna på grund av regeringens

egen politik. Det normala vore att den progressiva beskattningen där finge

fylla sin funktion.

Till stöd för det i motionen 11:676 framförda yrkandet har framhållits,

att en onormal vinstökning på landets exportvaror skapad; penningpolitiska

problem, och skulle man kunna förhindra en fortsatt penningvärdeförsämring,

vore det nödvändigt att kraftiga åtgärder vidtoges för att till

statskassan överföra de genom krigskonjunkturen skapade onormala vinsterna.

Detta gällde icke endast för skogsindustrierna och i fråga om rotvärdestegringen

utan jämväl andra exportindustrier. Ett ingripande kunde med

hänsyn till landets ekonomiska läge, till strävandena att begränsa investeringar

och till lönemarknaden icke stanna vid att man för viss tid konserverade

vinsterna för företagare och enskilda, utan det vore nödvändigt att

överföra vinsterna till statskassan. Dagens ekonomiska och utrikespolitiska

läge påminde i väsentlig grad om det läge som 1940 motiverade riksdagsbeslutet

om krigskonjunkturskatt. I den utredning som legat till grund för detta

beslut hade framhållits, att en krigsvinstbeskattning om den skulle fylla

det därmed avsedda syftemålet måste utgå med relativt höga skattesatser,

att det vore oundvikligt att skatten bleve mycket kännbar för de skattskyldiga

och att den medförde djupt ingripande verkningar för deras ekonomi.

Det hade ansetts i hög grad befogat att i första hand lägga de nya skatterna

på de vinster, som motsvarades av förluster och inkomstminskningar för den

övriga befolkningen. I den mån staten åter underläte att konfiskera de

ifrågavarande vinsterna bleve situationen den, att de grupper av befolkningen,

som genom höjda konsumtionsutgifter bidroge till uppkomsten av

vinsterna, även måste finansiera de stegrade statsutgifterna. Det bleve alltså

fråga om en dubbel börda på en redan i utgångsläget förminskad realinkomst

för den genomsnittlige skattebetalaren.

Prisutvecklingen för exportvarorna och rotvärdestegringen kunde betecknas

som abnorm, men detta till trots hade det varit tacknämligt, att

våra exportvaror betingat dessa höga priser. Men det fria prisuttaget på

exportvaror motiverade, att samhället för gemensamma uppgifter lade beslag

på huvuddelen av överpriserna. Då det gällde en extra skatt på skogsinkomsterna,

kunde den också motiveras av att dessa icke inräknades i

jordbrukskalkylen. Att i denna situation stanna vid att under eu relativt

kort tid sterilisera vinsterna för industriens och skogsägarnas räkning föref

Öl le orimligt och omotiverat. Skulle resultat skapas för ett stärkande av

penningvärdet, måste konjunkturvinsterna i största mån indragas till statskassan.

Läget manade till att riksdagen utan tidsspillan beslutade vidtaga

2 Bihang till riUsdagens protokoll 1951. 7 sctml. Nr CG.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

en effektiv extra skattelagstiftning, som möjliggjorde att konjunkturvinsterna

knnde uppfångas. En skatteform med en progressiv skatteskala i enlighet

med 1940 års krigskonjunkturskatt, där man hade en glidande procentuell

skala upp till 70 procent av den beskattningsbara merinkomsten,

syntes vara att föredraga. När man hade den uppfattningen att den tänkta

skatten borde ha trätt i kraft redan vid det gångna årsskiftet, vore det naturligt

att man ansåge att riksdagen, trots saknaden av lagtextförslag, skulle

kunna finna en möjlighet att besluta om att skatten skulle kunna träda i

kraft redan innan årsskiftet 1951/52.

I motionen 11:677 har erinrats om att motionärerna i motion

II: 661 i anledning av proposition nr 220 med förslag till förordning om investeringsavgift

in. in. framhållit nödvändigheten av att på olika områden

från statsmakternas sida vidtoges reglerande åtgärder för att hindra en fortsatt

inflationistisk utveckling. Motionärernas uppfattning vore, att av Kungl.

Maj :t hittills föreslagna åtgärder icke komme att visa sig tillräckliga för

att uppnå ett bestående, balanserat läge i landets ekonomi. Då det gällde

den del av skogsnäringens ökade vinster, som behandlades i förevarande

proposition, kunde det sålunda invändas, att däri framställt förslag dels

icke medförde en minskning av vinsterna för de berörda skogsägarna och

dels, om steriliseringstanken accepterades, att de till insättning å investeringskonto

föreslagna procenttalen av försäljningspriserna måste anses alltlör

laga i förhållande till de vinstökningar som kunde beräknas uppkomma

för att avsedd inflationshindrande effekt skulle kunna uppnås. Mera generellt

verkande åtgärder gentemot övervinsterna kunde vara lämpligare. I

avvaktan på resultat av de överväganden, som under den närmaste tiden

kunde ifrågakomma om mer allmänna åtgärder, begränsade motionärerna

sin framställning till att avse förslag om en längre gående sterilisering än

den föreslagna.

I den utredning som låge till grund för propositionen hade föreslagits, att

ifrågavarande procenttal skulle bestämmas till 40. Utredningen hade verkställts

vid en tidpunkt då det visserligen kunde antagas att årets priser skulle

ligga högre än fjolårets, men då det ändå icke varit bekant hur stora

prisstegringarna skulle komma att bli. På grund av vid denna tidpunkt och

vid tidpunkten för ärendets förberedande behandling beräknade prisstegringar

kunde det måhända ha funnits skäl för en nedsättning av det i utredningspromemorian

föreslagna procenttalet till 25. Efter de försäljningar

som hittills ägt rum syntes det emellertid befogat antaga, att prisstegringarna

skulle bli stora. Siffror på mellan 60 å 70 % över fjolårets nivå förefölle

sannolika. Det borde vidare beaktas, att fjolårets prisstegringar i sin tur uppgått

till 75 å 100 % i förhållande till nivån under närmast föregående år.

Att under sådana förhållanden fastställa en procentsats för sterilisering som

understege vad utredningsmannen vid ett lägre prisläge ansett rimligt, kunde

enligt motionärernas mening icke vara tillfredsställande. Motionärerna

ansåge därför att man i avvaktan på andra åtgärder, syftande till en mera

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

allmän indragning av överkonjunkturens vinster till staten, nu borde besluta

om en sterilisering av de medel, som erhölles genom försäljning av

skog, intill 40 % av rotvärdet. För leveransvirke eller uttag till egen rörelse

borde procentsatsen bestämmas till 20 % av köpeskillingen respektive saluvärdet.

I motionen 11:678 har anförts, att om en exportskatt på skogsprodukterna

infördes — eventuellt med slopande av skogsavgifterna - skulle

detta betyda sänkta priser på hemmamarknaden, vilket i sin tur skulle

betyda bl. a. mindre krav på subventioner vid bostadsbyggandet. Det skulle

också innebära, att den nya bördan icke endast drabbade skogsägarna utan

att den fördelades på alla, som i nuvarande läge hade övervinster på högkonjunkturen

på detta område. Ställde man därtill de oerhörda svårigheter,

som uppstode vid kontrollen av alla virkesköp, avgöranden av rotvärdets

andel i priset vid leverans på vattendrag eller vid färdeväg samt förbrukningen

av virke för eget behov o. s. v. emot det enkla förfarandet vid exportkontrollen,

talade även detta emot propositionen men för en direkt exportskatt.

Till stöd för det i motionen 11:6 7 9 framförda yrkandet hai anförts,

att de nuvarande stora exportvinsterna utan tvekan utgjorde en fara

för landets penningvärde. Under exceptionella förhållanden, särskilt under

krigstid, hade staten tidigare ingripit med skattepålagor för att motverka att

enskilda personer och företag skulle erhålla på grund av tidsförhållanden

onormala vinster. Dessa krigskonjunkturskatter hade varit svårhanterliga

och vållat myndigheterna mycket arbete. Man kunde dock inte komma ifrån,

att det funnes fog för att under vissa kriser till det allmänna indraga vinster,

som skapats av ett exceptionellt krisläge. I dagens läge borde övervägas, om

det ej vore lämpligt att söka begränsa konjunkturvinsterna icke endast inom

skogsnäringarna utan på alla områden inom näringslivet genom en generell

konjunkturvinstbeskattning eller konjunkturavgift. Den borde givetvis begränsas

till påtagliga och mer avsevärda konjunkturvinster samt ha enklaste

möjliga konstruktion.

Från skogsägarhåll hade länge framförts som ett önskemål att erhålla

möjlighet till viss skattefri avsättning för skattemässig utjämning. Denna

önskan vore berättigad och betydde en rättvis skatteutjämning för i synnerhet

de mindre och medelstora skogsägarna. I dagens läge sammanfölle detta

önskemål med statens strävan att draga in en del av köpkraften för att motverka

inflationen. Skogsägarnas, främst de enskildas, strävan för en skatteutjämning

vore så stark, att tvångsmässiga åtgärder måste vara onödiga.

Motionären ansåge, att skogsägarna skulle ha rätt att insätta viss del, förslagsvis

40 % av rotvärdet och 20 % av värdet å leveransvirke, på ett spärrkonto

i riksbanken enligt samma bestämmelser, som föreslagits i regeringens

proposition.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr GG.

I motionen II: G 80 har framhållits, att i propositionen meddelades

att skogsägarna under avverkningsåret 1950/51 erhållit en inkomstökning

på 75—100 % jämfört med 1919/50. En försiktig beräkning visade

att vinstökningen enbart genom stegrade priser för skog på rot för innevarande

avverkningsår uppginge till omkring 400 miljoner kronor. För kommande

år förutsåges en ytterligare vinslstegring. Det vore rimligt att dessa

vinststegringar indroges till staten och användes för att motverka höjda priser

på bränsle, livsmedel och andra viktiga konsumtionsvaror. Propositionen

toge emellertid inte sikte på en sådan lagstiftning utan inskränkte sig

till förslag om s. k. sterilisering på fem år av en blygsam del av vinsterna

för åren 1952/53. Att skogsägarna mot ränta satte in en del av sina oförtjänta

vinster på spärrkonto i riksbanken påverkade inte den inhemska prisnivån

i sänkande riktning och vore följaktligen inte en åtgärd för att hejda

den inflationistiska prisstegringen. Än mindre bidroge regeringens förslag

till att åstadkomma den »rättvisare inkomstfördelning», som utlovades i regeringens

programförklaring. Tvärtom komme den föreslagna lagstiftningen

att verka skattelindrande för de stora skogsägarna samtidigt som konsumenterna

finge betala räntor på de stora skogsvinsterna. En särskild skattelagstiftning,

som möjliggjorde att de oförtjänta vinsterna indroges till statskassan

för att användas i prissänkande syfte, vore därför påkallad.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 november innevarande

år har chefen för finansdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga med

uppdrag att biträda med utredning angående frågan om införandet av en

tillfällig konjunkturvinstbeskattning. I direktiven för utredningen har departementschefen

efter en redogörelse för det ekonomiska läget anfört bl. a.

följande:

»Vid den tidpunkt då de riktlinjer för den ekonomiska politiken uppdrogos,

för vilka jag i det föregående redogjort, samt förslagen till investeringsavgift,

räntereglering och insättning på spärrkonto av viss del av skogsägarvinsterna

slutligt avfattades, fanns anledning räkna med att eu på antytt

sätt utformad ekonomisk politik skulle innebära tillräcklig garanti för

en stabilisering av penningvärdet och för samhällsekonomisk balans. Den

senaste tidens händelseutveckling ger emellertid anledning till en viss omprövning

av denna fråga. Jag åsyftar främst den oväntat kraftiga stegringen

av virkespriserna, som kunde konstateras vid skogsauktionerna i slutet av

oktober och därefter. Innebörden av denna iakttagelse måste antagas vara

den, att skogsindustrierna — av vinstmedel som återstå efter erläggande av

prisutjämningsavgifter vid export — äro beredda att i inbördes stark konkurrens

och i tävlan med andra virkesuppköpare betala priser av en storleksordning,

som icke förutsetts. De belopp, som härigenom tillföras skogsägarna,

utgöra ett nytillkommet hot mot en stabil utveckling. Det inträffade

ger därjämte ett mycket kraftfullt uttryck för den på vissa områden rådande

och under senaste tiden alltmer accentuerade vinstkonjunkturen. Tillspetsningen

av överkonjunkturen inom vissa områden av näringslivet tillför

de berörda företagarna inkomster av en högst betydande storleksordning.

Med fog torde kunna göras gällande att en viss del av dessa inkomster

böra genom att indragas till staten — komma en vidare krets av med
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

borgare till godo. Genom en sådan anordning skulle jämväl skapas bättre

betingelser för en lugn gestaltning av löneutvecklingen.

I det numera uppkomna läget är jag alltså av den uppfattningen att en

prövning bör ske av frågan huruvida icke till de tidigare beslutade eller

föreslagna åtgärderna böra fogas beskattningsbestämmelser, som direkt rikta

sig mot av vinstkonjunkturen föranledda inkomster och som innebära

att viss del av dessa inkomster indragas till staten. Visserligen torde kunna

sägas att den rådande överkonjunkturen kan, åtminstone temporärt, dämpas

och att därför vissa skäl tala för att icke omedelbart vidtaga lagstiftningsåtgärder

utan i stället ännu någon tid avvakta utvecklingen. Då det emellertid

kan bli nödvändigt att låta de ifrågasatta bestämmelserna avse inkomsterna

under år 1951 och då utarbetandet av en lagstiftning av antydd innebörd

kräver ett icke obetydligt förberedelsearbete, anser jag mig böra förorda

att en utredning omedelbart igångsattes. Vissa förberedande undersökningar

ha redan företagits inom finansdepartementets rättsavdclning. Dessa

böra följaktligen fullföljas, men det torde vara erforderligt att härför tillkalla

särskilda utredningsmän att inom departementet biträda med ifrågavarande

utredningsarbete.

Jag torde härefter få övergå till att något beröra de linjer efter vilka utredningsarbetet

synes böra bedrivas.

Tidigare har framhållits att den mest iögonfallande överkonjunkturen

är rådande inom exportindustrien och inom området för handeln med

skogsprodukter. De ifrågasatta bestämmelserna böra emellertid uppenbarligen

få en mera generell utformning; skattskyldiga med inkomster, som

äro föranledda — direkt eller indirekt — av vinstkonjunkturen, böra i lika

mån beröras av bestämmelserna och avsteg från denna princip bör allenast

göras då så av praktiska skäl finnes påkallat.

Det ter sig naturligt att i viss utsträckning anknyta bestämmelsernas utformning

till de under krigsåren gällande reglerna om beskattning av vinster,

som föranleddes av krigskonjunkturen. Genom den invecklade konstruktionen

av denna beskattningsform blev emellertid tillämpningen av

dess bestämmelser eu allvarlig belastning för såväl de skattskyldiga som

myndigheterna. Enligt min mening ge erfarenheterna från krigskonjunkturbeskattningen

vid handen, att det är nödvändigt att utforma de nu ifrågasatta

bestämmelserna efter väsentligt enklare linjer. Vid utredningsarbetet

bör i första hand undersökas, om det är möjligt att genom schablonmässigt

utformade bestämmelser med vida marginaler undvika vidlyftiga utredningar

och svårbedömbara tvister om och i vad mån en inervinst berott på

de särskilda konjunkturer, som nu råda.

Det synes vidare böra undersökas, huruvida frågan om merinkomst skall

bedömas på grundval av inkomstförhållandena under år 1950 eller under

något tidigare år. Blir det sistnämnda fallet, följer därav att en lägre skattesats

bör väljas än den, som föranledes av att man stannar för förstnämnda

alternativ. Något ytterligare uttalande om skattesatsen torde nu ej böra

göras; frågan härom blir givetvis beroende av resultatet av utredningsarbetet.

Även om det måhända icke är möjligt att lokalisera konjunkturvinsterna

till vissa branscher av förvärvslivet, synes man dock kunna fastslå att dylika

vinster i regel icke förekomma inom vissa inkomstslag, i varje fall

icke i sådan utsträckning eller till sådana belopp, att dessa inkomstslag

böra inbegripas under en vinstkonjunkturskatts tillämpningsområde. Det

sagda torde giilla t. ex. inkomst av tjänst. Dock torde inkomst i form av

tantiem ofta kunna vara av den art, alt eu konjunkturvinstskatt skulle

kunna ifrågasättas; frågan huruvida lagstiftningen bör kompliceras med

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

särskilda regler för sådana och liknande fall torde få prövas under utredningsarbetet.

Att konjunkturvinsterna främst äro att finna inom förvärvskällorna

rörelse och jordbruksfastighet — i sistnämnda fall framför

allt när fråga är om försäljning av skogsprodukter — är å andra sidan

uppenbart. I syfte att vinna ytterligare förenklingar bör dock prövas

huruvida från bestämmelsernas räckvidd kunna avgränsas sådana skattskyldiga

inom sistnämnda förvärvskällor, som kunna förutses icke ha någon

konjunkturvinst att redovisa. Så kan exempelvis vara fallet beträffande

vissa s. k. fria näringsutövare.

Under utredningsarbetet skall givetvis även prövas huru bestämmelserna

om en konjunkturvinstbeskattning böra samordnas med bland annat den

vanliga inkomstskatten, investeringsskalten samt export- och prisutjämningsavgifterna

etc.

Ett annat spörsmål, som i detta sammanhang ävenledes måste undersökas,

är frågan om taxeringsmyndigheternas möjlighet att med sin nuvarande

personalutrustning fullgöra de arbetsuppgifter, som skulle bli en följd av de

ifrågasatta bestämmelsernas genomförande.

Utredningsarbetet bör uppenbarligen bedrivas med största skyndsamhet.»

Utskottets yttrande.

I den förevarande propositionen framlägges förslag om sterilisering av

viss del av den intäktsökning, som under den nuvarande konjunkturen tillföres

skogsägarna i form av stegrade skogsvinster. Enligt de föreslagna bestämmelserna

skall idkare av skogsbruk vara skyldig att göra insättning å

särskilt riksbankskonto med 25 procent av köpeskillingen för rotsåld skog,

12 procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter med undantag för

vissa vedsortiment samt 12 procent av saluvärdet av skogsprodukter, som

uttagits för förädling i egen rörelse, med undantag av kolved. Skogsägare,

som så önskar, skall äga göra frivilliga insättningar med ytterligare 15

respektive 8 procent. Inbetalade medel skola i princip innestå spärrade

fem år. Redan efter två år skall dock under vissa förutsättningar insättare

få göra uttag för att täcka kostnader för utförda skogsvårdsarbeten. Bestämmelsernas

giltighetstid föreslås begränsad till åren 1952 och 1953.

Det framlagda förslaget är sålunda i första hand att se som ett led i de

allmänna stabiliseringssträvandena på det ekonomiska området. En sterilisering

av viss del av skogsvinsterna hos skogsägarna skulle, framhålles i

propositionen, utgöra ett naturligt komplement till det redan tillämpade

systemet med prisutjämningsavgifter på skogsindustriprodukter. Liksom

dessa avgifter skulle den nu förordade steriliseringen bidraga till att dämpa

vinstkonjunkturen med dess ogynnsamma följdverkningar i olika hänseenden.

I propositionen erinras om att innevarande höst förhandlingar förts med

de stora branschorganisationerna inom skogsnäringen i syfte att få till stånd

en efter den senaste prisutvecklingen anpassad fortsatt överenskommelse

om konjunkturutjämningsavgifter för år 1952. Enligt vad utskottet inhämtat

ha förhandlingarna med cellulosa- och trämasseföreningarna numera

slutförts och avtal träffats med dessa föreningar om inbetalning och sterilisering

av viss del av exportvinsterna jämväl under år 1952.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

Sett ur allmän synpunkt har propositionsförslaget sålunda en penningpolitisk

motivering. Genom att insättaren föreslås skola erhålla uppskov

med inkomsttaxeringen för gjorda insättningar till det år då uttag från

kontot sker, syftar förslaget emellertid jämväl till att öppna möjlighet för

den enskilde skogsägaren att göra skattefria fondavsättningar. Anordningen

kommer sålunda, om den genomföres, att medföra en viss utjämning i beskattningsavseende

av skogsinkomsterna.

I flera av de i anledning av propositionen väckta motionerna har yrkats

avslag på Kungl. Maj :ts förslag om sterilisering. I stället har förordats

införandet av en allmän konjunkturvinstbeskattning.

Sålunda yrkas i de likalydade motionerna I: 534 och II: 675 att riksdagen

måtte begära, att Kungl. Maj :t ville snarast, dock senast i januari 1952,

framlägga förslag till beskattning på av konjunkturerna framkallad vinst,

som uppstått utöver den nominella stegring, som motsvaras av penningvärdets

fall. Därest ett förslag om konjunkturvinstbeskattning genomfördes

i år eller början av nästa år kunde enligt motionärernas mening hela anordningen

med sterilisering av skogsinkomsterna inhiberas. Däremot borde

rätten till viss skattefri avsättning för skattemässig utjämning genomföras,

då detta vore en i och för sig berättigad reform, varigenom en orättvis

progressivitet undvekes, när flera års avkastning uttoges på en gång.

I enlighet härmed yrkas att sådan frivillig avsättning skall få verkställas

med högst 40 procent av köpeskillingen för rotsåld skog och högst 20 procent

av köpeskillingen respektive saluvärdet för avyttrade eller till egen

rörelse uttagna skogsprodukter.

I huvudsak likartade yrkanden ha gjorts i motionen II: 679.

Yrkanden om avslag ha vidare framställts i motionen II: 676 och motionen

11:678. I förstnämnda motion hemställes, att riksdagen måtte besluta införa

en skatt å exportkonjunktur- och rotvärdevinster. Skatten, som skulle

utformas efter mönster av 1940 års krigskonjunkturskatteförordning, skulle

träda i kraft i och med riksdagsbeslutet. I motionen 11:678 förordas införandet

av en exportskatt av 10 procent på exportvärdet av alla slags skogsprodukter.

Enligt motionärens mening skulle den i propositionen föreslagna

steriliseringen icke medföra sänkta priser på hemmamarknaden. En sådan

effekt skulle däremot erhållas om en exportskatt infördes.

Slutligen har i motionen II: 680 — utan att något direkt avslagsyrkande

gjorts beträffande propositionen nr 225 — hemställts, att riksdagen måtte

besluta uppdraga åt Kungl. Maj :t att omedelbart utarbeta och förelägga

riksdagen förslag om en extra konjunkturskatt.

Vid ett ställningstagande till dessa yrkanden torde först få erinras om att

särskilda sakkunniga redan tillkallats för att inom finansdepartementet biträda

med utredning angående frågan om införandet av en särskild konjunkturvinstbeskattning.

I direktiven för nämnda utredning, vilka finnas

intagna här ovan, har departementschefen hl. a. framhållit, att den senaste

tidens händelseutveckling gåve anledning till en viss omprövning av frågan,

huruvida den ekonomiska politiken, för vilken riktlinjerna uppdragils tidigare

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

under hösten, skulle innebära en tillräcklig garanti för en stabilisering av

penningvärdet och för samhällsekonomisk balans. Departementschefen vore

för sin del av den uppfattningen att en prövning borde ske av frågan huruvida

icke till de tidigare beslutade eller föreslagna åtgärderna borde fogas

beskattningsbestämmelser, som direkt riktade sig mot av vinstkonjunkturen

föranledda inkomster och som innebure att viss del av dessa inkomster

mdroges till staten.

Utskottet vill för egen del uttala, att utskottet delar den uppfattningen att

ytterligare åtgärder kunna bli erforderliga för att dämpa över konjunkturen

inom vissa områden av näringslivet. Om det skulle visa sig nödvändigt att

införa en konjunkturvinstbeskattning, vill utskottet redan nu framhålla angelägenheten

av att det noga tillses, att de genom en sådan beskattning inflytande

medlen icke användas för att täcka permanenta statsutgifter. Full

frihet måste nämligen finnas att vid ett konjunkturomslag upphäva lagstiftningen.

Ett slutligt ståndpunktstagande från utskottets sida till frågan om

en eventuell vinstkonjunkturbeskattning måste dock anstå till dess resultatet

av den pågående utredningen föreligger.

I enlighet härmed avstyrker utskottet de i ovannämnda motioner framstallda

yrkandena, att riksdagen vid innevarande höstsession skulle fatta beslut

om införandet av en konjunkturskatt. Då särskilda sakkunniga redan

tillkallats for att utreda frågan om en konjunkturvinstbeskattning torde det

ej heller vara erforderligt att — såsom påyrkats i motionerna 1: 534 och

H: 675, II: 676 samt II: 679 — riksdagen avlåter skrivelse till Kungl. Maj:t

med begäran om sådan utredning. Utskottet avstyrker sålunda motionerna

jämväl i denna del.

Med det nu anförda har utskottet redovisat sin inställning till de motionsvis

framställda yrkandena om en vinstkonjunkturbeskattning. I de likalvdande

motionerna I: 534 och II: 675 har alternativt yrkats, att riksdagen

måtte med vissa ändringar — till vilka utskottet skall återkomma i det följande

antaga den föreliggande propositionen. Motionärerna ha hemställt,

att riksdagen därvid skulle uttala att bestämmelserna om tvångssterilisering

av skogsinkomster skulle upphävas så snart beslut om konjunkturskatt fattats

och att eventuellt inbetalade belopp skulle restitueras. I anledning härav

får utskottet framhålla, att i de ovannämnda utredningsdirektiven särskilt

angivits att under utredningsarbetet skall prövas huru bestämmelserna om

en konjunkturvinstbeskattning böra samordnas med bland annat reglerna

för insättning å investeringskonto för skog. Att riksdagen redan nu skulle

binda sig för en viss lösning av denna fråga torde icke böra ifrågakomma.

Utskottet avstyrker sålunda det i motionerna framställda yrkandet.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att bestämmelserna om investeringskonto

för skog ha visst samband med den av riksdagen tidigare

i host behandlade frågan om beskattningen av s. k. ackumulerad inkomst.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 62 framhöll bevillningsutskottet,

att enligt utskottets mening det icke vore motiverat att, samtidigt med

att inkomstutjämning genom insättning å investeringskonto för skog möjlig
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

25

gjordes, införa bestämmelser om särskild skatteberäkning för ackumulerad

inkomst av skog. Däremot ansåge utskottet, att i omedelbar anslutning till

upphävande av den tillfälliga lagstiftningen om investeringskonto för skog,

bestämmelser borde införas om särskild skatteberäkning i fråga om ackumulerad

inkomst av skogsbruk.

Vid ett ställningstagande till det framlagda förslaget om investeringskonto

för skog möter först frågan om obligatorisk insättningsskyldighet skall

föreskrivas eller om en tillräcklig steriliseringseffekt kan förväntas uppkomma

genom frivilliga insättningar. I samband härmed torde även få behandlas

frågan om insättningsbeloppens storlek.

Enligt propositionsförslaget skall vederbörande skogsägare dels vara skyldig

att göra insättning med en viss i lag fastställd procent av skogsintäkten.

Därutöver skall han emellertid äga rätt att göra insättning med visst ytterligare

belopp. Med denna konstruktion har man å ena sidan velat skapa

garantier för att en ur steriliseringssynpunkt tillräcklig effekt uppnås. Å

andra sidan har man velat vidga möjligheterna att genom fondavsättning

åstadkomma utjämning i beskattningshänseende av skogsinkomsterna.

I de likalydande motionerna I: 535 och II: 681 har förordats att tvångskaraktären

i förslaget helt eliminerades. Enligt motionärernas mening talade

all erfarenhet för att frivillighet gåve det bästa resultatet. Den som

visste, att han hade möjlighet att disponera sina pengar utan att fråga statlig

myndighet om lov, mötte icke det psykologiska hinder för sparande, som

tanken på en eventuell framtida utgift reste. Sedan insättning väl vore

gjord verkade det psykologiska hindret på motsatt sätt. Dessa förhållanden

jämte det att skatten lindrades och dess betalning uppskötes komme enligt

motionärernas mening att vid ett på frivillighetens grund uppbyggt system

ge ett kvantitativt icke oväsentligt större sparande än det i propositionen

föreslagna tvångsförfarandet. Motionärerna ha jämväl förordat en höjning

av gränsen för insättning till 60 respektive 30 procent samt införande av

rätt till ränta från och med insättningsdagen.

Då syftet med den föreslagna lagstiftningen är att under viss tid undandraga

en del av skogsägarnas ökade skogsvinster från omedelbar disposition

synes man icke kunna undvara bestämmelser om en viss bindningstid

för de medel som insättas. I detta avseende föreligger i princip överensstämmelse

mellan det nu föreslagna steriliseringsförfarandet och de regler,

som tillämpas beträffande sterilisering av skogsindustriens exportinkomster.

I sistnämnda fall äro dock medlen bundna under avsevärt längre tid. En

uppmjukning i detta hänseende har ansetts erforderlig, då de nu föreslagna

bestämmelserna komma att få tillämpning även i fråga om fysiska personer.

Enligt utskottets mening ha motionärerna betydligt överskattat möjligheterna

att genom ett helt frivilligt förfarande uppnå tillräcklig penningpolitisk

effekt. I likhet med departementschefen anser utskottet att eu obligatorisk

insättningsskyldighet icke kan undvaras om man på kort sikt öns
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

kar nå resultat. Utskottet tillstyrker sålunda en lagstiftning om spärrkontoförfarande

efter de principer som förordats i propositionen.

Vad härefter angår den föreslagna procentsatsen för beräkning av spärrkontoinsättningarnas

storlek har i de likalydande motionerna 1: 534 och

II: 675 samt i motionen II: 677 föreslagits en höjning av den obligatoriska

insättningsskyldigheten till att avse 40 procent av köpeskillingen för rotsåld

skog och 20 procent i övriga fall. I förhållande till propositionsförslaget innebär

detta en höjning med 15 respektive 8 procent. I förstnämnda båda

motioner har tillika yrkats, att gänsen för den frivilliga insättningen sättes

till 60 respektive 30 procent i stället för 40 respektive 20 procent, som föreslagits

i propositionen.

Insättningskvoten måste självfallet så avvägas, att insättningsskyldigheten

icke kommer att motverka skogsägarnas intresse för avverkningar

och försäljningar. Denna synpunkt underströks med skärpa vid remissbehandlingen

såväl från skogsägarhåll som från skogsindustriens representanter.

Departementschefens förslag torde vara grundat på ett bedömande

av förhållandena sådana de tedde sig med utgångspunkt från de priser och

omkostnader, som gällde vid avverkningssäsongen 1950/51. Under innevarande

höst har, såsom även framhållits i motionerna, en ytterligare stegring

i virkespriserna ägt rum. Det torde dock ännu vara för tidigt att slutgiltigt

bedöma prisbildningen på virkesområdet för avverkningssäsongen

1951/52. Tillgängliga uppgifter angående vid kronoskogsauktionerna erhållna

priser skulle väl i och för sig kunna anses utgöra ett tillräckligt underlag

för en viss höjning av de i propositionen föreslagna procentsatserna.

Med hänsyn till att frågan om en mera allmän vinstkonjunkturbeskattning

för närvarande är under utredning, anser sig utskottet dock böra godtaga

den avvägning av procentsatserna, som föreslagits i propositionen. Utskottet

avstyrker alltså den i de likalydande motionerna I: 534 och II: 675 samt

motionen 11:677 föreslagna höjningen av procenttalen.

Utskottet torde härefter få övergå till att behandla vissa detaljfrågor i samband

med den föreslagna lagstiftningen.

Skyldighet att göra insättning å spärrkonto skall enligt förslaget icke

föreligga, där skogsintäkten icke uppgått till visst minimibelopp. Som

gränsbelopp har i princip föreslagits 3 000 kronors rotvärde. Då rotvärdet

vid leveransköp (och uttag) antagits motsvara halva köpeskillingen (saluvärdet)

kommer sålunda i detta fall gränsbeloppet att ligga vid en köpeskilling

(saluvärde) av 6 000 kronor. För att undvika att eu mindre ökning

av rotvärdet skall föranleda skyldighet att insätta ett mångdubbelt

större belopp har föreskrivits att i ett gränsskikt insättningsbeloppet skall

tillåtas successivt stiga.

I de likalydande motionerna I: 534 och II: 675 har hemställts om höjning

av minimibeloppet med 1 000 kronor. Framställningen torde böra

ses i samband med att motionärerna yrkat, att insättningskvoten skulle

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66. 27

höjas från 25 till 40 procent respektive från 12 till 20 procent. Av den ovan

lämnade redogörelsen framgår att utskottet icke ansett sig böra tillstyrka en

sådan skärpning i insättningsskyldigheten. Under sådana förhållanden

torde anledning saknas att göra ändring i de föreslagna minimibeloppen.

Ej heller kan utskottet tillstyrka att särbestämmelser meddelas för häradsallmänningarna.

Utskottet avstyrker sålunda motionerna I: 534 och II: 075

i nu förevarande del.

Under utskottsbehandlingen ha farhågor uttalats för att i vissa fall, där

skogsintäkten användes för att fylla ut inkomsten från ett mindre jordbruk,

svårigheter skulle kunna tänkas uppkomma för vederbörande att

verkställa insättning, varvid bland annat inkomsten skulle visa sig otillräcklig

som underlag för en skälig familjeförsörjning. I anledning härav får utskottet

framhålla, att det framlagda steriliseringsförslaget endast gäller insättning

av viss del av en övervinst, som uppkommit genom den senaste

tidens starka prisstegring på skogsprodukter. Det bör sålunda endast i undantagsfall

kunna tänkas förekomma att insättningsskyldighetens fullgörande

skall bereda vederbörande särskild svårighet. De möjligheter till dispens,

som inrymmas i 9 § i propositionsförslaget, torde vara till fyllest för

att undanröja eventuella olägenheter i det enskilda fallet.

Enligt propositionsförslaget skall ränta icke beräknas under de två första

åren. Därefter skall ränta gottgöras efter två och en halv procent. I motionerna

I: 534 och II: 675 har yrkats den ändringen i förslaget att ränta

icke skulle utgå under de fem första åren. Insättaren skulle emellertid

äga rätt att efter två år lyfta deponerat belopp mot erläggande av ränta för

den tid, som återstode intill femårsperiodens slut.

I det sakkunnigförslag, som ligger till grund för proposisitionen, hade

förordats, att ränta icke skulle utgå å insatta medel. Förslaget motiverades

med att någon ränta icke utgick å de konjunkturutjämningsavgifter, som

skogsindustriföretagen hade att erlägga enligt särskilda avtal. Under remissbehandlingen

framfördes åtskilliga erinringar mot att tillämpa en sådan

bestämmelse i fråga om insättningar å investeringskonto. Det vore,

framhöll man, en betydande skillnad mellan de vinster, som av skogsindustrien

kunde utvinnas vid försäljning av industriens produkter, och de

skogsvinster som tillfölle skogsägarna. Utskottet finner övervägande skäl

tala för att det i propositionen framlagda förslaget till ränteberäkning bör

godtagas. Enligt utskottets mening skulle en bestämmelse om skyldighet

för insättare att vid förtida uttag erlägga ränta till statsverket — även om

en sådan bestämmelse i och för sig kan sägas vara en logisk följd av motionärernas

förslag om en femårig spärrtid — säkerligen komma att uppfattas

som en i hög grad obillig regel.

Övriga i den föreliggande propositionen behandlade frågor ha icke givit

anledning till erinran eller eljest till särskilt yttrande från utskottets sida.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 225, för sin de! antaga de vid propositionen

fogade förslagen till

1) lag om investeringskonto för skog; samt

2) förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts

å investeringskonto för skog; ävensom

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 534 av herr Ohlon in. fl.

och II: 675 av herr Ohlin m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 535 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: 681 av herr Hjalmarson in. fl.,

3) motionen 11:676 av herr Lundberg,

4) motionen II: 677 av herrar Henriksson och Gustafsson

i Stockholm,

5) motionen II: 678 av herr Fröderberg,

6) motionen 11:679 av herr Widén samt

7) motionen II: 680 av herr Senander m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 december 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson,

Franzon, Velander, Petrén, Ramberg, Wehtje, Einar Eriksson och Werner

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Orgård, Kristensson

i Osby, Hagberg i Malmö, Sjölin, Ohlsson i Kastlösa*, Vigelsbo,

Kärrlander och Henriksson.

Icke närvarande vid justering av betänkandet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

29

Reservationer:

I) av herrar Velander, Wehtje och Hagberg i Malmö, vilka anfört följande:
»I

de likalydande motionerna I: 535 och II: 681 uttala motionärerna, att

de för sin del vore starkt medvetna om nödvändigheten av att största möjliga

del av skogsinkomsterna förvandlades till sparande. De vore därför beredda

att gå mycket långt för att få till stånd en väsentlig ökning av sparandet

och hade i första hand sökt bedöma problemet med hänsyn till vilken

lösning som skulle ge det bästa resultatet i sådant hänseende.

Motionärerna anslöto sig till tanken på att skogsägarna skulle medgivas

rätt att insätta viss del av skogsinkomsterna å särskilt investeringskonto

och vid taxeringen få åtnjuta avdrag för de sålunda insatta medlen. Den

härigenom uppkommande lindringen av progressionens verkningar vore enligt

motionärerna en berättigad korrigering av det nuvarande, på beskattningsårets

slutenhet grundade skattesystemet.

Motionärerna ansågo, att det föreliggande förslaget skulle bli mer lockande,

om de insatta medlen gjordes räntebärande även under de första åren.

De ville också medge avsättning med högre belopp än som motsvarade 40

procent av rotvärdet, vilket vore maximum enligt förslaget. De förordade

sålunda, att gränsen i princip skulle höjas till 60 procent, vilket för egna

avverkningar — till avsalu eller för förädling i egen rörelse —- skulle motsvara

30 procent mot av departementschefen förslagna 20 procent.

Det mest väsentliga — även sett enbart ur effektivitetens synpunkt —

vore emellertid enligt motionärernas uppfattning att tvångskaraktären i förslaget

eliminerades. Skogsägarna borde få rätt att avsätta till investeringsfond

men icke åläggas skyldighet därtill. De borde även vara berättigade

att vid behov uttaga medlen. All erfarenhet talade för att frivillighet gåve

det bästa resultatet. Den som visste, att han hade möjlighet att disponera

sina pengar utan att fråga statlig myndighet om lov, mötte inte det psykologiska

hinder för sparande, som tanken på en eventuell framtida utgift

reste. Dessa förhållanden jämte det att skatten lindrades och dess betalning

bleve uppskjuten koinme enligt motionärernas mening att vid ett på frivillighetens

grund uppbyggt system ge ett kvantitativt icke oväsentligt större

sparande än det i propositionen föreslagna tvångsförfarandet.

Det vore också att märka, att ett schablonmässigt system som det av departementschefen

förordade måste få ogynnsamma och högst skiftande verkningar

i de enskilda fallen. Det vore här fråga om ett mycket stort antal

skogsägare med sinsemellan mycket olikartade förutsättningar i ekonomiskt

hänseende.

Motionärerna anställde också en jämförelse mellan den användning, en

frivilligt uppbyggd investeringsfond skulle erhålla, och den, som komrne

till stånd vid ett av staten bundet förfaringssätt, samt uttalade, att denna

jämförelse icke syntes tala till förmån för det senare förfaringssättet. 1 den

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

mån skogsägaren toge ut medlen för att använda dem i skogsvårdande syfte

fullgjorde han en viktig funktion, då de eftersatta investeringsbehoven för

skogsbrukets del uppginge till många hundra miljoner kronor. Om medlen

användes till en förbättring av skogsarbetarnas förhållanden, vore detta av

värde för att bibehålla skogsarbetarstammen vid sitt yrke. Skulle slutligen

skogsägaren disponera de insatta medlen för egen del drabbades han av en

i många fall hård marginalskatt, vilket borde utgöra ett effektivt hinder

utom i de fall där tvingande skäl förelåge för en sådan disposition.

En effektiv sterilisering av ifrågavarande medel i statens hand skulle ock,

enligt motionärerna, kräva en annan riksbankspolitik än den hittills förda.

De erfarenheter, som gjorts i tidigare sammanhang, inbjöde icke till någon

större tilltro till steriliseringens resultat. Motionärerna hade icke kunnat

finna annat än att pengarna på nytt förts ut i marknaden och sålunda icke

steriliserats.

Då vi i allo dela de i motionerna anförda synpunkterna, tillåta vi oss hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 225 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas ävensom i anledning av de likalydande

motionerna I: 535 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 681 av herr

Hjalmarson in. fl., för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts å investerings
konto

för skog.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som i självdeklaration till ledning för taxering för inkomst har att

uppgiva intäkt av skogsbruk (idkare av skogsbruk) för beskattningsår,

för vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes år

1953 eller 1954, må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig

inkomstskatt för den del av intäkten som enligt 2 § insatts å särskilt

konto i bank eller annan penninginrättning (investeringskonto).

2 §•

Uppskov som nyss sagts må äga rum för belopp, motsvarande högst summan

av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) trettio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

avyttrade skogsprodukter med undantag av brännved, kolved och träkol,

c) trettio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagits för förädling i egen rörelse, med undantag av kolved.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

31

3 §•

Belopp för vilket uppskov med taxeringen erhållits skall upptagas såsom

bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, då uttag från investeringskontot

sker, dock senast för det beskattningsår, för vilket taxering

av beskattningsnämnd i första instans verkställes år 1963.

Har skattskyldig verkställt insättning avseende flera förvärvskällor, skall

varje uttag från investeringskonto anses belöpa på de olika förvärvskällorna

i samma proportion som de belopp, för vilka insättning skett, fördelats å

dessa.

4 §.

Till ledning för bestämmande av belopp, för vilket uppskov med taxeringen

må erhållas, skall idkare av skogsbruk som önskar åtnjuta sådant

uppskov vid självdeklaration foga utredning enligt av Konungen fastställt

formulär.

Har idkare av skogsbruk under beskattningsåret haft intäkt av skogsbruk

från mer än en förvärvskälla, skall utredning som i första stycket sägs

förebringas särskilt för varje förvärskälla.

5 §•

Till ledning vid taxeringen för inkomst skall bank eller annan penninginrättning,

som mottagit insättning på investeringskonto, varje år beträffande

envar insättare lämna uppgift utan anmaning om under beskattningsåret

gjorda insättningar och uttag.

6 §•

Det åligger taxeringsnämndens ordförande i den kommun, där den skattskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt, att upprätta särskild förteckning

enligt fastställt formulär å idkare av skogsbruk, vilka insatt medel

å investeringskonto. I förteckningen skola för envar skattskyldig anmärkas

dels belopp för vilka uppskov med taxeringen medgivits dels ock storleken

av å investeringskonto inbetalade belopp.

Den upprättade förteckningen skall av ordföranden insändas till länsstyrelsen

samtidigt som deklarationer och andra handlingar jämlikt 91 §

1 mom. första stycket taxeringsförordningen dit insändas.

7 §•

Ändras efter besvär eller eljest det belopp, för vilket uppskov med taxering

medgivits, skall taxeringsintendenten utan dröjsmål lämna länsstyrelsen

meddelande om ändringen.

8 §.

Kungl. Maj :t äger meddela dt närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952; dock att förordningen

icke skall äga tillämpning beträffande 1952 års taxering eller beträffande

eftertaxering för samma år.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 534 av herr Ohlon m. fl.

och II: 675 av herr Ohlin m. fl.,

2) motionen II: 676 av herr Lundberg,

3) motionen II: 677 av herrar Henriksson och Gustafsson

i Stockholm,

4) motionen II: 678 av herr Fröderberg,

5) motionen II: 679 av herr Widén samt

6) motionen II: 680 av herr Senander in. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»

II) av herrar Petrén, Sandberg, Kristensson i Osby och Sjölin, vilka anfört

följande:

»I propositionerna 220 och 225 har regeringen utvecklat sin syn dels på

det ekonomiska läget och dels på de särskilda åtgärder, som föranledas av

detta. Vi föredraga att framföra våra synpunkter härpå i samband med betänkandet

om proposition nr 225. Vi begränsa oss till att påpeka de huvudproblem,

som man enligt folkpartiets mening måste taga hänsyn till i dagens

och den närmaste framtidens avgöranden på det ekonomisk-politiska

fältet.

Den under senare år förda regeringspolitiken har bl. a. haft följande utmärkande

drag. Löften om ekonomisk stabilisering och övervunna kriser

ha givits i kontinuerlig följd. Löftena ha ständigt förblivit oinfriade. Penningvärdet

har så gott som oavbrutet försämrats. Internationella ekonomiska

störningar ha härvidlag spelat in. Ingen torde dock på allvar kunna hävda,

att den förda svenska politiken icke i väsentlig grad påverkat utvecklingen.

Regeringens ingripanden ha i alltför hög grad, såsom framhålles i

motionerna 1:528 av herr Petrén m. fl. och 11:674 av herr Ohlin m. fl.,

karakteriserats av negativa utgångspunkter och negativa metoder. Ingripandena

ha ofta också kommit på ett för sent stadium för att ha en tillräcklig

effekt. De synpunkter, som regeringen framfört i proposition 220 liksom

vad under remissdebatten framkom, tyda inte på att någon förändring härvidlag

inträffat i och med koalitionsregeringens bildande. Om en varaktig

samhällsekonomisk balans skall kunna uppnås och detaljregleringar och

kontroll av olika slag successivt avvecklas måste politiken medvetet inriktas

på att stimulera till ökat enskilt sparande, som kan leda till en naturlig

balans mellan investeringar och sparande, konsumtionsvilja och varutillgång.

Den högeligen önskvärda stegringen av produktionen kan nämligen

ej uppnås, om icke bl. a. rationella investeringar kunna företagas och ökad

arbetskraftsstabilitet uppnås. Den ekonomiska politiken måste vidare vara

så inriktad, att de skilda folkgrupperna kunna äga förtroende för att det

eftersträvade målet, ekonomisk balans, skall kunna uppnås. Härvidlag måste

offer göras av alla parter.

Det var bl. a. ur synpunkten att skapa gynnsamt utgångsläge för överläggningarna

beträffande inkomstbildningen under nästa år, som från folk
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

33

partiets sida i riksdagen under remissdebatten frågan om de stora konjunkturvinsterna

togs upp. Från regeringshåll förklarade man sig inte kunna

se, att saken hade något intresse annat än som ett ''intressant nationalekonomiskt

problem’. Dess stora betydelse för höstens avtalsfrågor stod tydligen

icke klar för regeringen. Senare ha dock uttalanden gjorts, som tyda

på eu annan uppfattning. Den 10, 11 och 12 november uttalade i olika sammanhang

såväl statsministern som inrikesministern att problemet vore av

sådan betydelse, att det inte kunde lämnas obeaktat. Den 15 november förklarade

finansministern, att det i proposition 220 angivna regeringsprogrammet

behövde revideras, och att läget nu erfordrade ytterligare åtgärder.

Enligt tillgängliga uppgifter skulle finansministern ha uttalat, att det

nog vore ''nödvändigt att tillgripa beskattning för att för statens räkning

lägga beslag på något av konjunkturvinsterna’.

Vi vilja med utgångspunkt från motionerna I: 534 av herr Ohlon m. fl.

och II: 675 av herr Ohlin in. fl. något närmare precisera vår uppfattning

av frågan om en konjunkturvinstbeskattnings inplacering i dagens ekonomiska

politik samt de allmänna riktlinjerna för denna.

I ett läge, där vissa grupper fått mycket stora konjunkturvinster, medan

andra samtidigt fått vidkännas en standardsänkning, synes det oss ofrånkomligt

att överväga, att genom särskilda åtgärder söka skapa en rättvisare

avvägning av bördorna. Vårt förslag om en tillfällig konjunkturvinstbeskattning

av de mera väsentliga övervinster, som rustnings- och krigskonjunkturen

skapat, är uttryck för åskådningen, att beskattningen bör ta hänsyn

till bärkraften, och att denna är större, när det gäller sådana konjunkturvinster

än för vanliga inkomster. Å andra sidan tala såväl principiella som

praktiska skäl för att av konjunkturen påverkade inkomstökningar av mindre

betydande storleksordning ej böra drabbas av en sådan särbeskattning. Det

kan nämligen i sådana fall ej sällan med fog göras gällande, att en relativt

gynnsam inkomst ett år utgör skälig kompensation för lägre inkomster i

sämre konjunkturlägen. Det är självklart, att en bestämd skillnad måste

göras mellan en konjunkturvinstskatt och steriliseringsåtgärder, i fråga om

den gräns, under vilken befrielse från skatte- eller steriliseringsinbetalningar

skall gälla. Gränsen för de från konjunkturvinstbeskattning fritagna beloppen

bör således sättas avsevärt högre än de som angivits i samband med

steriliseringsåtgärder. En väsentlig synpunkt bör vara, att produktionshämmande

verkningar ej uppkomma. Självfallet böra inte tidigare hopsparade

vinster, som bli ''synliga'' t. ex. i samband med en lagerreduktion drabbas av

en sådan beskattning. Alt hänsyn skall tagas till penningvärdets fall måste

starkt understrykas. I övrigt ingå vi ej här på frågan om konjunkturbeskattningens

utformning eller höjd.

När vi sålunda föreslå eu tillfällig konjunkturvinstbeskattning, bör detta

ses som ett led i den allmänna ekonomiska politik, som från folkpartiets

sida förordas, vilken syftar till att trygga penningvärdet med bevarande av

eu hög och jämn sysselsättning. Enligt vår mening bör eu sådan politik innefatta

bl. a. genomförandet av eu allmän sänkning av inkomst- och förmö
U

Hihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 66.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

genhetsbeskattningen snarast möjligt och andra mera speciella åtgärder,

som uppmuntra sparandet. Mot denna tanke har från socialdemokratiskt

regeringshåll invänts, att skattesänkningar inte f. n. kunna beslutas, men

att man hoppas få möjligheter därtill längre fram. Vi kunna inte acceptera

denna ståndpunkt, då enligt vår mening en ökning av det enskilda

sparandet och en minskning av det statliga budgetöverskottet är att föredraga

framför ett bibehållande av nuvarande hårda skattetryck. Uppenbart

är emellertid, att om det nuvarande vinstkonjunkturläget skulle bestå —■

man bör vara beredd på olika slags utveckling härvidlag — och om under

ett eller annat år en konjunkturvinstbeskattning tillför statskassan ej oväsentliga

belopp, så blir det än mer motiverat att genomföra en allmän skattereduktion.

Dessa extraordinära statsinkomster böra nämligen under inga

omständigheter få medföra en ökning av de ordinarie statsutgifterna och

böra endast till en begränsad del användas för tillfälliga subventioner i avsikt

att motverka en eljest oundgänglig tillfällig höjning av levnadskostnaderna.

Den åskådning vi företräda leder oss till en kritisk hållning gentemot allmänna

subventioner. Endast när särskilda skäl tala för dem, och när det

finns grundad anledning till antagandet, att de med hänsyn till dessa skäl

verkligen bli tillfälliga, böra de tillgripas. Dessa förutsättningar synas emellertid

vara uppfyllda f. n„ en uppfattning som numera ej torde bestridas

av någon i riksdagen företrädd meningsriktning. Att på svenska folkets

breda lager lägga bördan av den svaga skördens prishöjande verkningar

och bördan av en stor extraordinär prisstegring på de svenska exportvaror,

som också förbrukas inom landet, vore under en tid av starkt ökad reell

nationalinkomst orimligt. En sådan politik skulle omöjliggöra en allmän

medborgerlig samling kring en nödvändig återhållsamhet vid vinterns uppgörelser

och leda till sådana lönestegringar och andra inkomststegringar,

som skulle ge inflationen ökad fart. Vill man vädja till de stora grupperna

av löntagare och företagare att visa återhållsamhet och därvid uppoffra

eljest uppnåeliga fördelar, är det rimligt, att de av konjunkturerna särskilt

gynnade grupperna påtaga sig en tillfällig uppoffring genom konjunkturbeskattning

av väsentliga övervinster. Det är också rimligt, att en del av de

därigenom till statskassan inflytande medlen användas till att dämpa den

tillfälliga levnadskostnadsstegring, som har ett direkt samband antingen

med den svaga skörden eller med själva kriskonjunkturen. Den av konjunkturförhållandena

betingade fördyringen av svenska och utländska varor,

som förbrukas i Sverige, kan nämligen väntas åtminstone till en del

komma att upphöra samtidigt med konjunkturvinsterna och konjunkturbeskattningen.

Risker för en permanent allmän subventionspolitik finansierad

med vanliga skatter böra härigenom bliva mindre. Genom en på samhällssolidaritet

i en allvarlig tid grundad ekonomisk politik av ovan antytt

slag, bör bättre förutsättningar för en framgångsrik kamp mot inflationen

kunna skapas.

De andra sidorna av den erforderliga samhällspolitiken mot inflationen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

35

anse vi oss i detta sammanhang ej behöva närmare angiva. Vi begränsa oss

till att här nedan sammanfatta både ovan berörda och andra mera väsentliga

punkter i ett program, som vi mena skulle göra det möjligt att få slul

på inflationen och förbättra levnadsförhållandena för vårt folk.

1. Inkomstskatten, ,som genom inflationen successivt höjts, reduceras för

alla inkomstkategorier genom beslut av riksdagen 1952. Riksdagen bör redan

i höst begära förslag härom till vårriksdagen.

2. Förmögenhetsskatten lättas och särskilda skattelättnader beviljas för

nysparande.

3. En tillfällig konjunkturvinstbeskattning på väsentliga övervinster införes,

varvid hänsyn tages till penningvärdets fall och till att produktionshämmande

verkningar undvikas. Förslaget om tvångssterilisering av inkomster

från skogsbruket avslås, men möjligheten till frivillig avsättning i

skatteutjämningssyfte behålles.

4. En del av de genom konjunkturvinstbeskattningen inflytande statsinkomsterna

användes till tillfälliga subventioner för att dämpa stegringen

av levnadskostnaderna. Subventionernas utformning göres beroende av

praktiska krav på enkelhet.

5. En läget motsvarande penning- och kreditpolitik, innefattande bl. a.

en viss rörlighet i räntan och en allmän stramhet på kapitalmarknaden,

kan ej undvaras eller ersättas genom räntereglering eller kreditransonering.

6. Tills vidare kan en samhällelig investeringskontroll och priskontroll

ej undvaras, men politiken bör inriktas på att skapa förutsättningar för

deras successiva avveckling och den .samhällsekonomiska balansens vidmakthållande

med mera generella medel.

Vad gäller den i motionerna berörda frågan om eventuellt beslut rörande

tvångsmässig sterilisering av skogsinkomster i avvaktan på förslag om eu

konjunkturvinstbeskattning kunna följande förhållanden påpekas.

Av ovan berörda uttalanden från regeringshåll framgår, att man nu också

där är på det klara med att åtgärder av en konjunkturvinstbe.skattnings

generella karaktär äro motiverade. Sedan motionerna avgåvos har också

regeringen tillkallat två sakkunniga inom finansdepartementet med uppdrag

att utreda frågan om en tillfällig konjunkturvinstbeskattning. I detta

läge synes riksdagen böra markera sin övertygelse om lämpligheten härav

genom att begära, att Kungl. Maj.t i början av nästa års riksdag framlägger

förslag om en tillfällig konjunkturvinstskatt, vars närmare utformning får

bli beroende av utredningen. Skulle regeringen mot all förmodan avstå från

att lägga fram förslag av här ifrågasatt karaktär, är riksdagen oförhindrad

att senare fatta beslut om mera effektiva i princip generella stcriliseringsbestämmelser

för av konjunkturen framkallade betgdande övervinster inom

såväl skogsbruket som andra delar av näringslivet. I så fall bör i motsats

till regeringens förslag, belopp, vars gränser uppåt sättas något högre än

regeringsför,slaget, alltid få fråndragas vid beräkningen av steriliseringens

omfattning, oberoende av den totala försäljningssummans storlek. Den omständigheten

att beslut i så fall fattas först ett stycke in på nästa år synes

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

med hänsyn till föreliggande omständigheter ej böra tillmätas avgörande

betydelse. Inbetalning till investeringskonto för skog skall nämligen enligt

lagförslaget i vad avser 1952 års inkomster ske senast den dag självdeklaration

år 1953 skall avlämnas, d. v. s. den 15 februari 1953 för fysiska personer

och den 31 mars 1953 för juridiska personer. Man torde därför —

i motsats till vad i motionerna I: 534 och II: 675 förmodas — ha anledning

anta att några inbetalningar ej komma att äga rum före den tidpunkt, då

ett förslag till konjunkturvinstskatt kan föreläggas riksdagen. Med hänsyn

härtill och då man har grundad anledning räkna med att en konjunkturvinstbeskattning

kommer till stånd och gör åtgärder för tvångssterilisering

av skogsvinster omotiverade anse vi anledning saknas att nu föreslå åtgärder,

som ta sikte på vad som skall ske för den händelse en sådan konjunkturvinstbeskattning

ej kommer till stånd. Skulle den bli aktuell, kan

den då upptagas till behandling och även andra linjer än steriliseringsbestämmelser

prövas i syfte att åstadkomma en effekt i inflationsmotverkande

riktning genom åtgärder, som i princip rikta sig mot av konjunkturerna

betingade inkomstökningar oberoende av i vilken näringsgren de

uppträda. Vi vilja emellertid ånyo starkt betona, att enligt vår mening den

lämpligaste vägen är en tillfällig konjunkturvinstbeskattning av mera väsentliga

övervinster, var de än uppträda.

Proposition nr 225 bör under dessa omständigheter avslås.

Under hänvisning till vad här anförts hemställa vi,

A) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande

motionerna I: 534 av herr Ohlon m. fl. och II: 675 av herr

Ohlin m. fl. samt motionen II: 679 av herr Widén,

1) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t

måtte i början av nästa års riksdag framlägga förslag till

tillfällig konjunkturbeskattning,

2) avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr 225,

samt

3) antaga följande

Förslag

till

förordning med provisoriska bestämmelser om investeringskonto för skog.

1 §•

Skattskyldig, som åtnjutit intäkt av skogsbruk under beskattningsår, för

vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes år 1953

eller 1954, må under de förutsättningar och i den utsträckning nedan stadgas

erhålla uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt

för avsättning å särskilt konto (investeringskonto för skog).

Uppskovet må avse högst ett belopp, motsvarande summan av

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

a) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) tjugo procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

avyttrade skogsprodukter med undantag av brännved, kolved och träkol,

samt

c) tjugo procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagits för förädling i egen rörelse, med undantag av kolved.

Uppskovet får dock icke i något fall avse högre belopp än nettointäkten

av den förvärvskälla, varifrån intäkten av skogsbruk härrör, och ej lägre

belopp än ett tusen kronor.

Såsom villkor för uppskov skall gälla, att den skattskyldige, innan deklaration

för ifrågavarande beskattningsår skall avgivas, å särskilt konto

(investeringskonto för skog) hos riksbanken insatt det belopp, för vilket

uppskov önskas.

2 §.

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas såsom

bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, då uttag från investeringskontot

hos riksbanken sker, men senast under tionde beskattningsåret

efter det avsättningen enligt 1 § verkställts.

3 §•

Skattskyldig, som önskar åtnjuta uppskov med taxering enligt denna

förordning, skall vid sin i hemortskommunen avlämnade självdeklaration

för ifrågavarande beskattningsår bifoga utredning till ledning för bestämmande

av belopp, för vilket uppskov vid taxering högst må åtnjutas, samt

besked från riksbanken rörande verkställd insättning å investeringskonto

enligt denna förordning. Utredning som nu sagts må lämnas å blankett enligt

formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t.

Har den skattskyldige under beskattningsåret haft inkomst av skogsbruk

i mer än en kommun skall utredning som nyss sagts förebringas särskilt

för varje kommun, beträffande vilken uppskov med taxering till kommunal

inkomstskatt yrkas.

4 §•

Å medel, som insättas i riksbanken jämlikt 1 §, skall utgå ränta efter två

och en halv procent för år.

5 §•

Skattskyldig, som vill disponera hos riksbanken insatta medel, äger att

efter uppsägning hos riksbanken återfå det insatta beloppet. Uppsägning

må avse beloppet i dess helhet eller del av detsamma, dock att uttag ej

må understiga en fjärdedel av det ursprungligen insatta beloppet.

Efter det att tio år förflutit från ingången av det år inbetalningen enligt

1 § senast skolat verkställas skall riksbanken återbetala kvarstående medel.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

6 §.

Har uttag skett av hos riksbanken enligt denna förordning insatta medel,

skall riksbanken senast den 15 februari året efter det då uttag skett översända

meddelande härom till vederbörande länsstyrelse. Så skall förfaras

jämväl i fall, där riksbanken enligt 5 § utan föregående uppsägning utbetalar

vad som må kvarstå å det särskilda kontot.

7 §•

Där åtgärd av riksbanken enligt denna förordning ifrågakommer, sker

handläggningen vid riksbankens huvudkontor i Stockholm.

Hänvändelse till huvudkontoret kan ske direkt eller genom förmedling

av avdelningskontor.

8 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952.

Rättighet att erhålla uppskov med taxering enligt denna förordning föreligger

icke beträffande köpeskilling för skog, som avyttrats genom upplåtelse

av avverkningsrätt, eller för avyttrade skogsprodukter, där skriftligt

avtal om avyttringen träffats före den 1 januari 1951.

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 534 av herr Ohlon in. fl.

och II: 675 av herr Ohlin m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:535 av herr Ewerlöf

in. fl. och II: 681 av herr Hjalmarson m. fl.,

3) motionen II: 676 av herr Lundberg,

4) motionen II: 677 av herrar Henriksson och Gustafsson

i Stockholm,

5) motionen 11:678 av herr Fröderberg,

6) motionen 11:679 av herr Widén samt

7) motionen 11:680 av herr Senander m. fl.,

måtte, i den mån de ej besvarats under punkten A), icke

föranleda någon riksdagens åtgärd.?

HD av herr Henriksson.

518117. Stockholm. Isaao Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:384 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskild avgift vid vissa investeringar a1 i texten