Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande beskattning av äkta makar.

1951-02-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:7, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande beskattning av äkta makar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 7—8.

Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

1

Kr 7.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändrade bestämmelser rörande beskattning av

äkta makar.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 210 av fröken Andersson och herr Lundqvist samt II: 364

av herr Edström har hemställts, »att riksdagen för sin del ville antaga följande
-

1) Förslag

till

lag om ändring av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas att 52 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

52 §.

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras

envar för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives,

helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens

taxerade inkomst, må bristen avräknas å den andre makens inkomst

i samma kommun. Skatteplikt enligt 51 § bedömes med hänsyn till båda

makarnas sammanlagda inkomst. Ortsavdrag beräknas för varje make till

hälften av det belopp, som i 48 § 2 mom. andra stycket sägs, dock att, om

ortsavdrag helt eller delvis ej kan utnyttjas å den därtill närmast berättigade

makens taxerade inkomst, bristen må avräknas å den andre makens

taxerade inkomst.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 7—8.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

2) Förslag

till

förordning om ändring av 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas att 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

it §.

1 inom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras

envar för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles, helt

eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens

inkomst, må bristen avräknas å den andre makens inkomst. Frågan om

skatteplikt enligt 9 § 5 mom. bedömes med hänsyn till de båda makarnas

sammanlagda beräknade taxerade inkomster. Ortsavdrag beräknas för en

var av makarna till hälften av det belopp, som i 8 § 1 inom. andra stycket

sägs, dock att, om ortsavdraget helt eller delvis ej kan utnyttjas å den därtill

närmast berättigade makens taxerade inkomst, bristen må avräknas å den

andre makens taxerade inkomst. Skatten beräknas efter det sammanlagda

beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster och fördelas å makarna

efter förhållandet mellan nämnda inkomster».

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 210.

Enligt 52 § 1 inom. kommunalskattelagen skola för äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans, ortsavdrag och beskattningsbar inkomst

beräknas för makarna gemensamt. Den beskattningsbara inkomsten

skall i jämna tiotal kronor fördelas å makarna efter förhållandet mellan

deras i kommunen taxerade inkomster. Vid taxering till statlig inkomstskatt

gäller enligt 11 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt motsvarande

regler, dock att fördelning å makarna sker, icke av den gemensamma beskattningsbara

inkomsten utan av den därå uträknade skatten, vilken fördelas

efter förhållandet mellan makarnas taxerade inkomster.

1 de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande. Innebörden

av gällande bestämmelser vore bl. a. att ortsavdraget för var och en av

makarna konime att variera med hänsyn till den andre makens inkomst.

Verkningarna härav uppfattades otvivelaktigt av många skattskyldiga såsom

orättvisa. Särskilt uppmärksammades förhållandet då makarna första

gången efter ingåendet av äktenskapet samtaxerades. Eftersom hustrun i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7. 3

allmänhet hade en lägre inkomst än mannen, bleve det på henne belöpande

ortsavdraget regelmässigt mindre än det hon hade före äktenskapets ingående.

Även om makarnas sammanlagda skatt bleve lägre än före äktenskapet,

inträffade det ofta att hustruns skatt bleve högre. Någon bärande motivering

för att fördela ortsavdraget mellan makarna efter förhållandet mellan

deras inkomster syntes knappast finnas. Ortsavdragets egentliga funktion

vore att från beskattning undantaga sådana inkomster som helt saknade

bärkraft. Det syntes då vara riktigare att det gemensamma ortsavdraget

fördelades med hälften å varje make. Avdragsbelopp, som därvid icke

kunde utnyttjas av endera maken, borde givetvis tillgodoföras andre maken.

I de fall, då båda makarna hade inkomst överstigande hälften av det gemensamma

ortsavdraget, finge vid den statliga taxeringen skatten uträknas

å summan av makarnas beskattningsbara inkomster och fördelas å makarna

i förhållande till deras beskattningsbara inkomster, icke såsom nu

deras taxerade inkomster.

En hälftendelning på makarna av ortsavdraget skulle enligt motionärerna

innebära uppenbara fördelar för taxerings- och uppbördsförfarandet.

Metoden skulle innebära, att inkomster för den ene maken, som icke överstege

halva ortsavdraget, ej skulle upptagas till beskattning. Någon skattefördelning

mellan makarna skulle icke behöva ske i sådana fall. En hälftendelning

av ortsavdraget skulle vidare innebära att i samtliga iall, då

vardera makens inkomst överstege det gemensamma ortsavdraget, varje

makes beskattningsbara inkomst vore beroende enbart av hans egen inkomst.

Sambeskattningens verkningar ur fördelningssynpunkt skulle då

inskränka sig till det inflytande på skattens storlek som progressionen utövade,

medan med nuvarande fördelningsgrund ena maken kunde få vidkännas

ökning av skatten även av den anledningen att hans ortsavdrag reellt

sett nedginge. Ett hinder för ett genomförande av en sådan ordning, som

i motionerna föresloges, hade hittills varit att s. k. bankning föiekommit vid

den kommunala beskattningen. I och med att den år 1950 beslutade ortsavdragsreformen

trädde i kraft fr. o. m. ingången av år 1952, försvunne

emellertid detta hinder.

Utskottet. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår skola för

äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, ortsavdrag och

beskattningsbar inkomst beräknas gemensamt. Fördelningen av skatten

mellan makarna sker vid den kommunala beskattningen sålunda att den

gemensamma beskattningsbara inkomsten uppdelas, medan uppdelningen

vid den statliga beskattningen direkt hänför sig till den för makarna gemensamt

uträknade skatten. Fördelningsgrund utgör såväl vid den kommu
-

nala som vid den statliga taxeringen förhållandet mellan makarnas taxerade

inkomster. Den nu gällande fördelningsprincipen innebär, att makarna få

andel i det gemensamma ortsavdraget allt efter den andel, som den av vederbörande

make tillförda inkomsten utgör av makarnas sammanlagda inkomst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

I de föreliggande motionerna har yrkats, att det gemensamma ortsavdraget

i stället skulle fördelas med hälften å varje make. Avdragsbelopp, som

därvid icke kunde utnyttjas av den ena maken, skulle tillgodoföras andra

maken. I de fall, då båda makarna hade inkomst överstigande hälften av det

gemensamma ortsavdraget, skulle vid den statliga taxeringen skatten uträknas

å summan av makarnas beskattningsbara inkomster och fördelas å

makarna i förhållande till deras beskattningsbara inkomster.

En dylik halftendelning av det gemensamma ortsavdraget skulle enligt

motionärernas mening innebära uppenbara fördelar för taxerings- och uppbordsforfarandet.

Vidare skulle man uppnå att i samtliga fall, då vardera

makens inkomst överstege det gemensamma ortsavdraget, varje makes beskattningsbara

inkomst vore beroende enbart av hans egen inkomst. Sambeskattmngens

verkningar ur fördelningssynpunkt skulle då inskränka sig

till det inflytande på skattens storlek som progressionen utövade.

Frågan om införandet av ett system med hälftendelning av ortsavdraget

för äkta makar har senast behandlats av sambeskattningssakkunniga i deras

den 2 september 1949 avgivna betänkande (SOU 1949:47) med förslag

till andrade bestämmelser rörande beskattningen av äkta makar. Enligt de

sakkunnigas mening skulle en uppdelning av äkta makars gemensamma

ortsavdrag komma att i skilda hänseenden medföra mera tillfredsställande

resultat än nu gällande ordning. Med hänsyn till den vid kommunalbeskattningen

gällande bankningsregeln, vilken försvårade tillämpningen av en bestämmelse

om hälftendelning, hade de sakkunniga emellertid ansett sig

icke kunna framlägga något konkret förslag. Därest bankningsregeln framdeles

lcomme att avskaffas, ville de sakkunniga — vilka i huvudfrågan om

akta makars beskattning föreslagit ett bibehållande av sambeskattningen

såsom princip i skattelagstiftningen — livligt förorda att den nuvarande

fördelningsregeln ersattes med en bestämmelse om hälftendelning av ortsavdraget

för äkta makar.

Som bekant har sambeskattningssakkunnigas betänkande icke lagts till

grund för ett ställningstagande från statsmakternas sida till frågan om den

framtida utformningen av äkta makars beskattning. I stället har frågan

hanskjutits till förnyad utredning. Genom beslut den 17 mars 1950 har nämligen

Kungl. Maj :t förordnat, att det åt 1949 års skatteutredning lämnade

uppdraget att verkställarn översyn av skatterna till staten och deras verkningar

skall utvidgas till att avse jämväl frågan om principerna för beskattning

av äkta makar. Att riksdagen under sådana förhållanden redan nu

skulle taga ställning till den av motionärerna ifrågasatta ändringen av reglerna

för beskattning av äkta makar, anser utskottet icke böra komma i fråga.

Det kan tilläggas, att de nya reglerna om kommunala ortsavdrag, vilkas

ikraftträdande såval sambeskattningssakkunniga som motionärerna ansett

utgöra en förutsättning för ett genomförande av principen om hälftendelning

av äkta makars ortsavdrag, icke skola vinna tillämpning vid taxering

iörrän år 1953. På grund av det anförda anser sig utskottet icke kunna tillstyrka

bifall till det i de föreliggande motionerna framställda yrkandet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

5

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 210 av fröken Andersson

och herr Lundqvist samt II: 364 av herr Edström om ändrade

bestämmelser rörande beskattning av äkta makar icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 februari 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heiiman, Gustaf Elofsson, Velander,

Petrén, Falk, Ramberg, Niklasson, Einar Eriksson, Snygg och Ebbe Ohlsson

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Orgård, Kristensson

i Osby, Sundström, Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp, Vigelsbo,

Edström och Kärrlander.

Reservation

av herrar Vetander, Ebbe Ohlsson och Edström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.