Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om skattefrihet intill en viss gräns för gåvor till sociala hjälpinstitutioncr.

1951-02-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1951:8, Betänkande i anledning av väckt motion om skattefrihet intill en viss gräns för gåvor till sociala hjälpinstitutioncr.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Nr 8.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om skattefrihet intill en viss gräns för gåvor till sociala

hjälpinstitutioncr.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

II: 363, av herr Johnsson i Stockholm har hemställts, »att riksdagen ville

för sin del uttala sin anslutning till förslaget om skattefrihet för gåvor till

enskilda sociala hjälpinstitutioner intill en viss gräns och hemställa hos

Kungl. Maj :t att inkomma till riksdagen med utredning och förslag i ärendet».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skola enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke

ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag sålunda icke medgivits för gåvor till sociala institutioner

(se t. ex. RÅ 1941 ref. nr 5 och RÅ 1941 Fi not. 534). Däremot har vid

beräkning av inkomst av rörelse avdrag medgivits rörelseidkare för bidrag

till välfärdsanordningar för i företaget anställda (se t. ex. RÅ 1946 Fi not.

135 och RÅ 1947 Fi not. 650).

I den föreliggande motionen har framhållits, att vid sidan om och ofta i

intimaste samarbete med de av stat och kommun bedrivna verksamheterna

för att hjälpa människor i förekommande nödlägen arbetade i vårt land en

stor mängd enskilda hjälpinstitutioner i samma syfte. För allt sitt arbete

hade dessa institutioner tidigare varit hänvisade till frivilligt skänkta medel.

Den sociala omdaningen i vårt land under de sista årtiondena hade medfört,

att samhället förklarat en mängd av de uppgifter, som dessa institutioner

utfört, såsom något, som samhället självt åtoge sig ansvaret för. I många

fall hade detta icke inneburit, att de enskilda organisationerna avkopplats

från sin gärning men väl att de nu kunnat få samhällets ekonomiska bistånd

genom anslag, avgifter, statsbidrag m. in. Dessa institutioner bedreve emellertid

därutöver en mängd verksamheter, för vilkas finansiering de icke erhölle

något samhällsstöd men vilka ändock vore av stor betydelse för sam
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8. 7

hället och enskilda människor. Dessa verksamheter vore helt beroende av

enskildas gåvomedel. En markerad ändring hade inträtt under de sista åren,

särskilt det sista, icke i människors vilja att ge men väl i deras förmåga.

Då dessa förhållanden säkerligen komme att länge vara för handen, hotades

mycket av detta så betydelsefulla enskilda hjälparbete med ett alltmer sinande

gåvotillflöde. Situationen skulle vara väsentligt annorlunda, om gåvogivare

finge i deklarationen av sina inkomster intill en viss gräns göra avdrag

för gåvor, som skänkts till sådana enskilda hjälporganisationer. Många

av dessa organisationer vore ju befriade från att erlägga arvsskatt. Gåvor,

som komme dem tillhanda efter givarens död, vore alltså undandragna skatt.

Det kunde då synas inkonsekvent, att den, som till samma ändamål gåve

medan han levde, finge betala skatt därför. I vissa stater i USA gällde den

ordningen, att ända intill 10 % av inkomsten linge avdragas från skattebeläggning

om det kunde styrkas, att beloppen skänkts till enskilda sociala institutioner.

För förhållandena i vårt land skulle det vara av en utomordentlig

hjälp, om t. ex. 5 % av inkomsten kunde bli skattefri under liknande

villkor. De institutioner, som skulle kunna komma i fråga för åtnjutande av

en sådan förmån, måste väl på något sätt utväljas och auktoriseras av

Kungl. Maj :t, så att garanti förelåge, att detta samhällets avstående från

skatt komme verkligt samhällsgagnande verksamheter till godo genom de

skänkta större gåvorna.

Utskottet. 1 den ifrågavarande motionen har yrkats, att riksdagen måtte —

med uttalande av sin anslutning till i motionen framlagt förslag om införande

av avdragsrätt vid inkomsttaxeringen intill en viss gräns för gåvor till enskilda

sociala hjälpinstitutioner — hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning

och förslag i detta hänseende.

Till stöd för det i motionen framställda yrkandet har anförts bl. a., att

den sociala omdaningen i vårt land medfört, att samhället övertagit en

mängd av de uppgifter, som de enskilda sociala hjälpinstitutionerna tidigare

utfört. Dessa institutioner bedreve emellertid därutöver verksamhet, för

vilken de icke erhölle något samhällsstöd men vilken verksamhet ändock

vore av stor betydelse för såväl samhället som enskilda människor. Därest

det vore medgivet att vid inkomsttaxeringen göra avdrag för gåvor till enskilda

sociala hjälpinstitutioner, skulle detta säkerligen stimulera enskilda

att lämna bidrag till dessa institutioner.

Utskottet får i anledning av vad sålunda anförts till en början erinra om

att inrättningar för enskild hjälpverksamhet redan enligt gällande lagstiftning

intaga en viss förmånsställning i beskattningshänseende. Stiftelse eller

sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja vård av behövande

ålderstigna eller sjuka, är sålunda befriad från skattskyldighet till

såväl arvsskatt som gåvoskatt. Vad angår inkomstbeskattningen är stiftelse

eller förening med huvudsakligt ändamål att utöva hjälpverksamhet bland

behövande befriad från skattskyldighet vid kommunalbeskattningen för annan

inkomst än av fastighet och av rörelse samt vid statsbeskattningen för

annan inkomst än av rörelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga

ändamål har tidigare vid flera tillfällen varit under behandling i riksdagen.

Bevillningsutskottet har därvid städse uttalat, att bestämmelser av

detta slag innebure en uppenbar avvikelse från de principer, soin låge till

grund för gällande skattelagstiftning. Utskottet har tillika framhållit angelägenheten

av att främjandet av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga

ändamål icke skedde i form av lättnader vid beskattningen utan att, i den

mån stöd från statens sida för något ändamål befunnes påkallat, detta stöd

lämnades i form av anslag till det avsedda ändamålet. Då i särskilda fall

riksdagen gjort medgivanden i fråga om avdragsrätt för gåvor, ha medgivandena

föranletts av alldeles speciella förhållanden. Utskottet åsyftar här

de av 1938, 1939, 1941 och 1942 års riksdagar antagna författningarna om

rätt att vid taxering vissa år åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet, luftskyddet,

hemvärnet och sjövärnskåren. Dessa medgivanden ha varit till tiden

begränsade.

Vad motionären anfört i den nu föreliggande motionen kan enligt utskottets

mening icke motivera ett frångående av den tidigare från riksdagens

sida uttalade uppfattningen, att främjandet av allmännyttiga ändamål icke

bör ske genom skattelättnader utan att detta stöd, i den mån det befinnes

påkallat, bör lämnas genom anslag. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet

motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 11:363 av herr Johnsson i Stockholm om

skattefrihet intill en viss gräns för gåvor till sociala hjälpinstitutioner

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 februari 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heuman, Gustaf Elofsson, Velander,

Petrén, Falk, Ramberg, Niklasson, Einar Eriksson, Snygg och Ebbe Ohlsson

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Orgård, Kristensson

i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Persson

i Svensköp, Vigelsbo och Kärrlander.

517188. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.