Betänkande i anledning av väckta motioner angående avdragsrått för personbilkostnader vid taxering för inkomst av jordbruksfastighet.
1951-02-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1951:9, Betänkande i anledning av väckta motioner angående avdragsrått för personbilkostnader vid taxering för inkomst av jordbruksfastighet.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 9.
1
Nr 9.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående avdragsrått för personbilkostnader vid taxering
för inkomst av jordbruksfastighet.
(2:a avd.)
1 de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 214 av herrar Ivar Persson och Fridolf Jansson samt II: 195
av herr Antby m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa att sådan ändring i bilaga till A (formulär 4) måtte
vidtagas, att uppgifter kunna lämnas om såväl den totala personbilkostnaden
som den del av dessa kostnader, för vilka avdrag yrkas».
Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 195.
Enligt det av Kungl. Maj :t fastställda deklarationsformuläret nr 4 (den
s. k. jordbruksbilagan) skall skattskyldig, som önskar göra avdrag för
reparationer, försäkringar och andra kostnader, lämna uppgift å utgiftsbeloppen
under »Avdrag» punkten I: 6. Särskild uppgift skall därvid bl. a.
lämnas å kostnader för underhåll av inventarier (punkt 6 a), kostnader
för försäkring (punkt 6 c) och kostnader för bränn- och smörjoljor till
traktor, automobil m. m. (punkt 6 f). Under punkt 25 i de vid formuläret
fogade särskilda upplysningarna lämnas följande anvisning för ifyllandet
av punkten 6 f):
»Kostnader för automobil må avdragas endast i den mån de kunna anses
belöpa å automobilens användning i jordbruket. Har automobil använts
även för annat ändamål, bör hela kostnaden angivas och tillika meddelas
hur den del, för vilken avdrag yrkas, beräknats.»
I de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande. Taxeringsmyndigheterna
intoge i allmänhet en restriktiv inställning till frågan om
avdragsrått för personbilkostnader vid taxering av inkomst i förvärvskällan
jordbruksfastighet. Många gånger vägrades sådant avdrag under framhållande
av att bilen huvudsakligen användes för jordbrukarens privata
behov. Vid en rationell jordbruksdrift torde emellertid numera föreligga
en förhållandevis stor användbarhet för personbilen. Frågan i vilken miiBihang
till riksdagens protokoll 1951. 7 saml. Nr 9.
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 9.
fattning personbilen utnyttjades i jordbruksdriften vore naturligtvis beroende
av egendomens storlek, läge och driftförhållanden i övrigt. Ett
rationellt utnyttjande av dyrbar arbetstid krävde att för driften nödvändiga
resor och transporter skedde så snabbt som möjligt. För lättare transporter
inom jordbruket användes också numera personbilen i ganska stor utsträckning
såväl vid större som mindre egendomar. Givetvis tillgodosåges även
jordbrukarens rent privata behov genom hållandet av eu personbil. Svårigheter
kunde uppstå när det gällde att avgöra i vilken omfattning en personbil
utnyttjades för ägarens privatbruk eller användes för tillgodoseendet
av egendomens driftbehov. För en sådan bedömning vore det av värde om
jordbruksbilagan till den årliga inkomstdeklarationen innehölle rubriker
för uppgifter om dels den totala bilkostnaden och dels den del av kostnaden
för vilken avdrag yrkades vid taxeringen. Det ankomme sedan på
beskattningsnämnderna att med ledning av sin lokal- och personkännedom
söka bedöma, huruvida det yrkade avdragsbeloppet kunde anses skäligt.
Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring av deklarationsformulär
nr 4 (bilaga till A i allmän självdeklaration), att uppgifter kunde
lämnas om såväl den totala personbilkostnaden som den del av denna kostnad,
för vilken avdrag yrkades.
Till stöd för yrkandet ha motionärerna anfört bl. a., att avdrag för personbilkostnader
mången gång vägrades under framhållande av att bilen
huvudsakligen användes för jordbrukarens privata behov. Svårigheter kunde
givetvis uppstå när det gällde att avgöra i vilken omfattning en personbil
utnyttjades för ägarens privatbruk eller användes för tillgodoseendet av
egendomens driftbehov. För en sådan bedömning skulle det vara av värde
om jordbruksbilagan innehölle rubriker för uppgifter om dels den totala
bilkostnaden och dels den del av kostnaden för vilken avdrag yrkades vid
taxeringen.
Såsom av den tidigare redogörelsen framgår innehålla de vid ifrågavarande
deklarationsblankett fogade särskilda upplysningarna besked om
att kostnader för automobil endast må avdragas i den män de kunna anses
belöpa å bilens användning i jordbruket. Tillika angives att i sådana fall,
då bilen använts även för annat ändamål, hela kostnaden bör uppgivas och
jämväl meddelas hur den del, för vilken avdrag yrkas, beräknats.
Då emellertid dessa upplysningar ansluta sig till rubriken »Bränn- och
smörjoljor till traktor, automobil m. in.» kunna de skattskyldiga få den
uppfattningen att berörda upplysningar avse endast kostnaderna för brännoch
smörjoljor. Detta leder till, såsom det framhållits vid behandlingen av
föreliggande motioner i utskottet, att de skattskyldiga ofta dela upp de
totala bilkostnaderna under olika rubriker på jordbruksbilagan. Sålunda
plägade reparationskostnaderna redovisas såsom kostnad för underhåll av
Bevillningsutskottets betänkande nr 9. 3
inventarier under punkten 6 a), försäkringspremier under punkten 6 c)
och utbetalningarna för bränn- och smörjoljor under punkten 6 f). Utskottet
finner det uppenbart, att en dylik uppdelning av bilkostnaderna är
olämplig och att den i hög grad försvårar möjligheterna till kontroll i
sådana fall, då bilen användes även för privat bruk. Ur denna synpunkt
vore det otvivelaktigt av värde om en sådan omredigering av jordbruksbilagan
kunde komma till stånd, att av bilagans avdragsrubriker klart
framginge, att samtliga bilkostnader skulle redovisas under en rubrik. För
att underlätta kontroll och ytterligare för den skattskyldige klargöra att
endast den å jordbruket belöpande kostnaden får avdragas, skulle det enligt
utskottets mening jämväl vara av värde om det av motionärerna framförda
önskemålet om beredande av utrymme innanför linjen för redovisning
av hela årskostnaden kunde tillgodoses. Utskottet är givetvis icke
berett att närmare angiva hur ändringen av bilagan rent tekniskt skall
genomföras. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj:t, även utan
särskild framställning från riksdagens sida, ville ompröva frågan om möjligheterna
att genom en ändring av jordbruksbilagan åstadkomma en ur
kontrollsynpunkt mera tillfredsställande redovisning av bilkostnaderna i
jordbruket.
Med anledning av vad motionärerna anfört därom, att taxeringsmyndigheterna
i allmänhet intoge en restriktiv inställning till frågan om avdragsrätt
för personbilkostnader, vill utskottet framhålla, att det torde ligga i
sakens natur att yrkande om avdrag för kostnader av här ifrågavarande
slag måste göras till föremål för en särskilt noggrann prövning från myndigheternas
sida för att förhindra att kostnader, som i själva verket äro
att hänföra till personliga levnadskostnader, bliva avdragna vid taxeringen.
Med det nu anförda anser sig utskottet ha besvarat de föreliggande
motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 214 av herrar Ivar Persson
och Fxidolf Jansson samt II: 195 av herr Antby m. fl.
angående avdragsrätt för personbilkostnader vid taxering för
inkomst av jordbruksfastighet måtte, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört,
av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 20 februari 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr fl. ''
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Efofssoit,
Franzon, Petrén, Falk, Ramberg, Niklassan och Ebbe Ohlsson; samt
från undra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Nilsson i
Kristinehamn, Persson i Svensköp, Vigelsbo, Brandt, Gunnarsson, Allard,
Henriksson och Nilsson i Svalöv.
Wuils tryckeri, Esselte ÅR. Stockholm 19511
118157
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.