Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till vissa ändringar i bankoreglementet.

1951-05-17 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1951:23, Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till vissa ändringar i bankoreglementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

1

Nr 23.

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till

vissa ändringar i bankoreglementet.

Med skrivelse den 1 februari 1951 underställde fullmäktige i riksbanken

för bankoutskottets prövning ett förslag till viss omorganisation av ledningen

av riksbankens löpande verksamhet. Förslaget, som utarbetats av

en kommitté inom riksbanken och godkänts av fullmäktige, innebar huvudsakligen

att riksbankens sektionsindelning skulle slopas samt att fullmäktige

skulle äga delegera åt direktionen att tillsätta vissa extra ordinarie

tjänster. Ansvaret för den löpande ledningen av riksbankens olika verksamhetsgrenar

skulle närmast under riksbankschefen fördelas mellan vice

riksbankschefen och bankdirektörerna genom av fullmäktige fastställd

instruktion. Genomförandet av omorganisationen skulle enligt förslaget

föranleda vissa, närmast formella ändringar i bankoreglementet.

Vid sammanträde den 1 mars 1951 uttalade utskottet, att utskottet för

sin del icke hade något att erinra mot den av fullmäktige beslutade omorganisationen

av ledningen av riksbankens löpande verksamhet.

Härefter ha fullmäktige i skrivelse den 29 mars 1951 hemställt, att utskottet

ville föreslå riksdagen godkänna ändringar i bankoreglementet enligt

ett skrivelsen bilagt förslag, härvid fogat som Bilaga A.

I sin sistnämnda skrivelse anföra fullmäktige bland annat följande:

Genomförandet av omorganisationen av ledningen av riksbankens löpande

verksamhet bör föranleda vissa ändringar i § 10 mom. 3, § 17 mom. 1

och 2, § 18 mom. 1 samt § 34 bankoreglementet.

I detta sammanhang torde vissa andra formella jämkningar böra vidtagas

i bankoreglementet. Sålunda bör § 7 mom. 3 ändras så att därav

framgår att riksbanken må utlämna lån jämväl enligt kungörelsen den

30 april 1948 (nr 210) angående statlig kreditgaranti för lån åt den som

genomgått polisskola samt enligt kungörelsen den 16 juni 1950 (nr 469)

angående studielån med statlig kreditgaranti. Med hänsyn till att handelsgymnasierna

numera äro ställda under överinseende av överstyrelsen för

yrkesutbildning bör därjämte § 30 mom. 1 punkten b) ändras. Hänvisningarna

i § 40 mom. 2 och 3 till 29 §, III, respektive 26 § 2 mom. avlöningsreglementet

för riksdagens verk, vilka hänvisningar avsågo 1947 års

avlöningsreglemente, böra ändras att avse motsvarande stadganden —

28 § III, respektive 25 § 2 mom. — i gällande avlöningsreglemente.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. S saml. Nr H3.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

Utskottet. Den i det föregående omnämnda omorganisationen av ledningen

av riksbankens löpande verksamhet, varemot utskottet intet haft

att erinra, redovisas i härvid såsom Bilaga B fogade promemoria, som utarbetats

av den av fullmäktige för omorganisationen tillsatta kommittén.

Med anledning av den i promemorian föreslagna benämningen »direktionssuppleant»

för hittillsvarande ställföreträdande sektionschef vill utskottet

erinra om att delegerade för riksdagens verk i annat sammanhang föreslagit

den språkligt riktigare benämningen »suppleant för direktionsledamot»,

vilket förslag godkänts av utskottet (jfr utlåtande nr 19).

Beträffande fullmäktiges förslag till de ändringar i bankoreglementet,

som föranledas av omorganisationen, har utskottet icke funnit anledning

till erinran mot desamma. Icke heller de av fullmäktige i detta sammanhang

föreslagna övriga formella jämkningar i bankoreglementet föranleda

erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen i anledning av fullmäktiges i riksbanken

förevarande hemställan må godkänna i Bilaga A intagna

förslag till ändringar i bankoreglementet.

Stockholm den 17 maj 1951.

På bankoutskottets vägnar:

F. SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Näsgård, Mogård,

De Geer, Boo och Wehtje;

från andra kammaren: herrar Severin, Fröderberg, Schmidt, Johanson

i Kalmar, Hallberg och Hansson i Önnarp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

3

Bilaga A.

Förslag

till

ändring i vissa delar

Nuvarande lydelse:

§ 7.

Mom. 3. Lån med statlig kreditgaranti

må utlämnas åt den, som

avlagt akademisk eller därmed jämförlig

examen, enligt vad därom särskilt

stadgas.

§ 16.

Mom. 3. Därest vid förfall för

riksbankschefen vice riksbankschefen

är förhindrad att träda i hans

ställe, äga fullmäktige förordna annan

av riksdagen vald fullmäktig

eller sektionschef att uppehålla befattningen

såsom riksbankschef. Till

här — — — fullmäktige bestämma.

av bankoreglementet.

Föreslagen lydelse:

§ 7.

Mom. 3. Lån med statlig kreditgaranti

må utlämnas enligt vad därom

särskilt stadgas.

§ 16.

Mom. 3. Därest vid förfall för

riksbankschefen vice riksbankschefen

är förhindrad att träda i hans

ställe, äga fullmäktige förordna av

riksdagen vald fullmäktig eller

bankdirektör att uppehålla befattningen

såsom riksbankschef. Till

här---fullmäktige bestämma.

Mom. 1. Fullmäktige äga---

Direktionen skall bestå av riksbankschefen,

vice riksbankschefen,

deputeraden, en annan av de av

riksdagen valda fullmäktige (jourhavande

fullmäktig) samt den sektionschef,

till vars verksamhetsområde

det ärende hör, som föreligger

till bedömande, fullmäktige obetaget

föreskriva, att vid behandlingen

av visst ärende eller viss grupp av

ärenden samtliga sektionschefer

skola deltaga.

17.

i övrigt.

Direktionen skall bestå av riksbankschefen,

vice riksbankschefen,

deputeraden, en annan av de av

riksdagen valda fullmäktige (jourhavande

fullmäktig) samt den bankdirektör,

till vars verksamhetsområde

det ärende hör, som föreligger

till bedömande, fullmäktige obetaget

föreskriva, att vid behandlingen

av visst ärende eller viss grupp av

ärenden även annan bankdirektör

skall deltaga.

Fullmäktiges andra---av fullmäktige.

Riksbankschefen, eller---av ordföranden.

Vid direktionssammanträde---det yrkar.

Lån från---av fullmäktige.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

Nuvarande lydelse:

Mom. 2. Fullmäktige äga uppdraga

åt en styrelse (industristyrelsen),

bestående av en fullmäktig,

ordförande, en sektionschef samt en

utom riksbanken utsedd industrisakkunnig

ledamot, att i enlighet

med instruktion, som av fullmäktige

fastställes, i stället för direktionen

handlägga ärenden, som angå

sedeltryckeriet och pappersbruket,

samt utöva tillsyn över verksamheten

därstädes. För envar--—

vara fullmäktig.

Föreslagen lydelse:

Mom. 2. Fullmäktige äga uppdraga

åt en styrelse (industristyrelsen),

bestående av en fullmäktig,

ordförande, en bankdirektör samt

en utom riksbanken utsedd industrisakkunnig

ledamot, att i enlighet

med instruktion, som av fullmäktige

fastställes, i stället för direktionen

handlägga ärenden, som angå sedeltryckeriet

och pappersbruket, samt

utöva tillsyn över verksamheten

därstädes. För envar---vara

fullmäktig.

Ledamot av---till fullmäktige.

Ärenden, som---därtill utser.

Till industristyrelsens---allmänna resereglementet.

Fullmäktige äga---i riksbanken.

§ 18.

Mom. 1. För behandling---beslutet ense.

Framställas under---härom framställes.

Vid fullmäktiges sammanträden

böra vice riksbankschefen och övriga

sektionschefer närvara. I ärende,

vari sektionschef är föredragande,

är han skyldig att låta till protokollet

anteckna sin mening, när

denna icke överensstämmer med

fullmäktiges beslut.

Expeditioner---fullmäktiges

§ 30.

Mom. 1. För erhållande---

kompetensvillkor, nämligen

l:o) beträffande tjänst i någon av

lönegraderna Ca 20—37

a) studentexamen eller

b) avgångsexamen från statsunderstött

eller under skolöverstyrelsens

inseende ställt handelsgymna
-

Vid fullmäktiges sammanträden

böra vice riksbankschefen och övriga

direktionsledamöter närvara. I

ärende, vari direktionsledamot är

föredragande, är han skyldig att

låta till protokollet anteckna sin

mening, när denna icke överensstämmer

med fullmäktiges beslut.

sammankomst.

§ 30.

Mom. 1. För erhållande---

kompetensvillkor, nämligen

l:o) beträffande tjänst i någon av

lönegraderna Ca 20—37

a) studentexamen eller

b) avgångsexamen från statsunderstött

eller under inseende av

överstyrelsen för yrkesutbildning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

5

Nuvarande lydelse:

sium eller motsvarande bildningsanstalt;

dock att--— må be
gagnas;
2:o)

beträffande tjänst —--

s. k. normalskolekompetens;

3:o) beträffande vaktmästartjänst

---erforderliga kunskaper.

§ 34.

Extra ordinarie tjänstemän antagas

av fullmäktige. Andra icke ordinarie

tjänstemän anställas av direktionen.

§ 40.

Mom. 2. Därest tjänsteman--

— så framt ej jämlikt 29 §, III. avlöningsreglementet

för riksdagens

verk finnes skäligt låta honom uppbära

någon del därav.

Mom. 3. Skulle tjänsteman —--

— därvid bestämmelserna i 26 § 2

inom. avlöningsreglementet skola

äga tillämpning, eller ock skilja

tjänstemannen från tjänsten.

Föreslagen lydelse:

ställt handelsgymnasium eller motsvarande

bildningsanstalt; dock att

---må begagnas;

2:o) beträffande tjänst---

s. k. normalskolekompetens;

3:o) beträffande vaktmästartjänst

---erforderliga kunskaper.

§ 34.

Extra ordinarie tjänstemän antagas

av fullmäktige eller, efter fullmäktiges

bemyndigande, av direktionen.

Andra icke ordinarie tjänstemän

anställas av direktionen.

§ 40.

Mom. 2. Därest tjänsteman--

— så framt ej jämlikt 28 § III. avlöningsreglementet

för riksdagens

verk finnes skäligt låta honom uppbära

någon del därav.

Mom. 3. Skulle tjänsteman--

— därvid bestämmelserna i 25 § 2

mom. avlöningsreglementet skola

äga tillämpning, eller ock skilja

tjänstemannen från tjänsten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

Bilaga B.

Promemoria

angående riksbankens löpande ledning.

Med uttrycket »riksbankens löpande ledning» åsyftas i denna promemoria

med nuvarande organisation direktionen samt de fem högsta tjänstemännen,

nämligen riksbankschefen, vice riksbankschefen och de tre sektionscheferna.

Organisationen före IfJ.f.f.

Först genom beslut av 1933 års riksdag tillskapades en särskild direktion.

Under åren närmast dessförinnan hade den löpande förvaltningen

omhänderhafts av tre deputerade, en förste och två andre, vilka fullmäktige

enligt då gällande bankoreglemente hade att utse inom sig. Förste

deputeraden innehade de facto ställningen som chef för riksbanken. Av de

båda andre deputerade fungerade den ene som chef för huvudkontoret och

den andre som chef för avdelningskontoren.

Genom beslut av 1933 års riksdag vidtogos vissa betydelsefulla ändringar

i riksbankens ledning. Förutom att förste deputeradens faktiska ställning

som chef för riksbanken även formellt fastslogs genom grundlagsändring,

inrättades befattningen som vice riksbankschef. I nu nämnda avseenden

grundades ändringarna på ett förslag av konstitutionsutskottet till 1932 års

riksdag (se utskottets utlåtande nr 34). Såsom motivering för förslaget

anförde utskottet, att riksbankens verksamhet utvecklat sig därhän, att

förste deputeraden faktiskt, ehuru ej formellt, intoge ställningen av riksbankens

chef. I denna egenskap måste han ofta befinna sig på utländska

resor i följd av bankens vidsträckta utländska förbindelser och kunde även

av oförutsedda mellankommande händelser bliva hindrad att i full utsträckning

handlägga löpande uppgifter inom riksbanken. Med hänsyn härtill

borde inom riksbanksledningen jämte riksbankschefen finnas en med

bankens hela skötsel förtrogen och banktekniskt högt utbildad fackman,

som ägde förutsättning såväl att kunna lämna riksbankens chef fortlöpande

sakkunnigt bistånd vid förekommande olika frågors handläggning som att

helt eller delvis kunna ersätta honom, då hinder mötte för honom att själv

utöva befattningen som förste deputerad.

Såsom ovan anmärkts infördes ävenledes genom beslut av 1933 års riksdag

en särskild direktion, bestående av riksbankschefen, vice riksbankschefen

samt de två andre deputerade. Fullmäktige ägde uppdraga åt direktionen,

»att i överensstämmelse med bankoreglementet och den instruktion,

som av fullmäktige fastställes, samt i övrigt efter av fullmäktige bestämd

fördelning av göromålen mellan direktionens ledamöter föredraga ärenden

inför fullmäktige, tillse utförandet av fullmäktiges beslut, utöva tillsyn

över göromålen inom banken, verkställa köp och försäljning av utländska

växlar med vad därtill hörer, pröva utlåningsärenden, som ej kunna uppskjutas

till handläggning av den i § 38 mom. 2 omförmälda delegationen,

samt handhava den löpande förvaltningen i övrigt». Såsom framgår av

den nu citerade bestämmelsen skapades samtidigt en lånedelegation, åt

vilken fullmäktige ägde uppdraga att enligt av fullmäktige fastställd instruktion

verkställa prövning av utlåningsärenden, som tidigare helt prö
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

7

rats direkt av fullmäktige. Delegationen skulle bestå av antingen minst

fyra fullmäktige eller minst tre fullmäktige jämte vice riksbankschefen, där

denne ej vore fullmäktig.

Den sammansättning, som riksbankens löpande ledning erhöll genom

1933 års riksdagsbeslut, ägde bestånd till den 1 januari 1944, då i huvudsak

nu gällande bestämmelser trädde i kraft.

Det må anmärkas, att fullmäktige vid olika tillfällen (se bankoutskottets

utlåtanden nr 18/1933 och 60/1939) föreslagit, att de båda andre deputerade

jämväl skulle få utses utom fullmäktiges egen krets. Såsom motiv

härför anförde fullmäktige bland annat, att en bestämmelse, som hindrade

fullmäktige att utse andra än fullmäktigeledamöter, kunde leda till att

för befattningarna icke kunde väljas de personer, som enligt fullmäktiges

egen åsikt vore bäst skickade att uppehålla desamma. Möjligheten att tillgodose

kravet på teknisk och ekonomisk sakkunskap inom ledningen för

riksbankens löpande förvaltning skulle bliva större, om fullmäktige erhölle

fria händer att välja även utomstående personer till andre deputerade.

Förslagen föranledde emellertid ingen åtgärd. Bankoutskottet anförde för

sin del bland annat (utlåtandet nr 60/1939), att vid valet av fullmäktige

plägade iakttagas, att bland fullmäktige invaldes personer, som vore kvalificerade

för uppdragen såsom andre deputerade. Med tanke härpå hade

enligt praxis — efter samråd med riksbankschefen — en av riksbankens

tjänstemän utsetts till fullmäktig, varjämte likaledes en tjänsteman i banken

plägat utses till förste suppleant för fullmäktige för att vid behov

kunna förordnas till vikarie för andre deputerad. Det vore vidare enligt

utskottet klart, att riksdagens direkta inflytande över riksbankens ledningskulle

försvagas, därest till andre deputerade skulle utses personer utom

fullmäktiges krets.

Nu gällande organisation.

Beträffande bakgrunden till nu gällande bestämmelser må till en början

följande anmärkas.

Efter därom erhållet uppdrag överlämnade dåvarande vice riksbankschefen

Ferdinand Wallberg i juni 1942 till fullmäktige ett förslag till omorganisation

av riksbanken. T detta förslag förordade utredningsmannen

beträffande direktionen, att andre deputeradebefattningarna skulle avskaffas

och ersättas av två sektionschefer, benämnda bankdirektörer och utsedda

av fullmäktige utom fullmäktiges krets. Tillsammans med riksbankschefen

skulle dessa sektionschefer jämte en tredje sektionschef, vice riksbankschefen,

bilda bankens direktion. Suppleanter för sektionscheferna

skulle vara de ställföreträdande sektionscheferna (tre av avdelningscheferna).

Enligt utredningsmannens förslag skulle vid sidan av direktionen

tillsättas ett arbetsutskott inom fullmäktige, vilket skulle bestå av fullmäktiges

ordförande och vice ordförande samt riksbankschefen. Slutligen

föreslog utredningsmannen, att lånedelegationen skulle bibehållas och bestå

av en fullmäktig samt chefen för banksektionen och ytterligare minst eu

direktionsledamot.

Fullmäktige, som i skrivelse till bankoutskottet den 31 mars 1943 pri

grundval av utredningsmannens utredning framlade vissa riktlinjer och

förslag beträffande riksbankens inre organisation, anslöto sig till utredningsmannens

uppfattning, att andre deputerade skulle avskaffas och ersättas

av tvä utom fullmäktiges krets utsedda sektionschefer men ansågo.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

att fullmäktiges representation i direktionen borde förstärkas i förhållande

till vad utredningsmannen föreslagit. Enligt fullmäktiges mening borde

direktionens beslutanderätt lämpligen utövas av riksbankschefen — vid

förfall för honom vice riksbankschefen — en annan av fullmäktiges riksdagsvalda

ledamöter samt den sektionschef, till vars verksamhetsområde

det ärende hörde, som förelåge till bedömande. För att bereda fullmäktiges

samtliga andra riksdagsvalda ledamöter än riksbankschefen tillfälle att

följa direktionens arbete och hålla nära kontakt med bankens inre verksamhet

borde de alternera och tilldelas »jour» var femte vecka. Under samma

vecka skulle vederbörande fullmäktige tjänstgöra i lånedelegationen.

Fullmäktige uttalade vidare, att genom vad sålunda föreslagits beträffande

direktionen finge det i utredningen framlagda förslaget om inrättande av

ett särskilt arbetsutskott anses hava förfallit.

Vid ärendets slutliga behandling i bankoutskottet uttalade utskottet, att

utskottet för sin del icke vore berett att tillstyrka förslaget om andredeputeradesinstitutionens

avskaffande under annan förutsättning än att

fullmäktiges och därmed riksdagens inflytande inom direktionen icke därigenom

minskades. Utskottet intog sålunda samma ståndpunkt i denna

fråga som år 1939, då utskottet såsom ovan framhållits avvisade ett förslag

om att fullmäktige skulle få utse andre deputerade utom sin krets.

Med hänsyn bland annat härtill förordade utskottet, att i direktionen — i

stället för de två dittillsvarande andre deputerade — insattes dels den av

fullmäktige föreslagne jourhavande ledamoten och dels ytterligare en fullmäktig,

som lämpligen borde benämnas deputerad och erhålla en mera fast

placering i direktionen. Under ärendets förberedande handläggning inom

utskottet hade jämväl uttalats önskvärdheten av att vice riksbankschefen,

i likhet med vad som för det dåvarande vore fallet, inginge såsom ordinarie

ledamot av direktionen. I sistnämnda hänseende hade fullmäktige förklarat

sig icke hava något att erinra.

Bankoutskottet föreslog slutligen, att lånedelegationen skulle avskaffas

som en följd av den förstärkta fullmäktigerepresentation, som direktionen

skulle erhålla enligt utskottets förslag.

På grund av utskottets förslag, som bifölls av riksdagen, fick direktionen

den sammansättning, som fortfarande gäller, och består sålunda av riksbankschefen,

vice riksbankschefen, deputeraden, jourhavande fullmäktig

samt vederbörande sektionschef. För direktionens beslutförhet gäller, att

förutom deputeraden eller den jourhavande fullmäktigen två andra ledamöter

äro närvarande.

I detta sammanhang må erinras om att genom beslut av 1948 års riksdag

efter framställning av fullmäktige i skrivelse den It november nämnda år

till bankoutskottet (utskottets utlåtande nr 55) vice riksbankschefen befriades

från skyldigheten att utöva chefskap över en av de tre sektionerna

och att ytterligare en tjänst som bankdirektör inrättades för att övertaga

detta chefskap. Antalet bankdirektörstjänster utökades därigenom från två

till tre. I sin berörda framställning framhöllo fullmäktige, att frågan huruvida

vice riksbankschefen skulle, när han icke fungerade som riksbankschef,

uppehålla en av sektionschefsbefattningarna, diskuterades i samband

med omorganisationen. Förslaget härom hade ursprungligen framlagts av

utredningsmannen och biträtts av fullmäktige. Inom bankoutskottet hade

man emellertid till en början varit tveksam om lämpligheten av en dylik

anordning, men sedan fullmäktige i sitt slutliga förslag hösten 1943 vid
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

9

hållit sin uppfattning, hade utskottet anslutit sig till densamma. I sin nyssnämnda

framställning framhöllo fullmäktige vidare, att — sedan omorganisationen

beslutades — riksbankens arbetsuppgifter undergått en betydande

stegring, icke endast kvantitativt. Detta hade medfört en ständigt

ökad arbetsbelastning, som beträffande sektionscheferna särskilt drabbat

vice riksbankschefen. Dåvarande vice riksbankschefen uppehölle vid sidan

av sin tjänst i riksbanken utan särskilt arvode befattningen som chef för

valutakontoret. Han vore vidare riksbankens representant i statens handelskommission.

På grund härav och med hänsyn till andra i framställningen

omförmälda omständigheter hade vice riksbankschefen mestadels

varit förhindrad att utöva chefskapet över sin sektion, vilket i stället de

facto uppehållits av hans ställföreträdande sektionschef.

1 ndustr istyrelsen.

För att fullständiga bilden av riksbankens löpande ledning torde böra

omnämnas, att i samband med den omorganisation, varom 1943 års riksdag

enligt vad ovan framhållits fattade beslut, en särskild styrelse — industristyrelsen

— inrättades med uppgift att i stället för direktionen handlägga

ärenden, som angå sedeltryckeriet och pappersbruket, samt utöva tillsyn

över verksamheten därstädes. Tidigare hade — bortsett från fullmäktige

— icke funnits någon gemensam styrelse för riksbankens industrier. Övervakningen

hade handhafts å fullmäktiges vägnar av två inspektörer, den

ene för tryckeriet och den andre för bruket. Inspektörerna hade — ehuru

så icke var nödvändigt — regelmässigt utsetts inom fullmäktige.

Den i anslutning till omorganisationen inrättade industristyrelsen består

av en fullmäktig, ordförande, en sektionschef samt en utom riksbanken

utsedd industrisakkunnig ledamot. Till ordförande har regelmässigt utsetts

deputeraden. Den i styrelsen ingående sektionschefen är chefen för sektion

III. Som föredragande i industristyrelsen fungera respektive industriers

direktörer.

C hej stjänstemännens arbetsuppgifter. Sektionsindelningen.

I detta sammanhang torde anledning saknas att närmare ingå på de

arbetsuppgifter, som åvila riksbankschefen. I egenskap av riksbankens

högste ansvarige chefstjänsteman åligger det honom att leda bankens hela

verksamhet.

Vice riksbankschefen, vilken det såsom ovan påpekats efter omorganisationen

och fram till 1948 års riksdagsbeslut ålåg att, när han ej fungerade

som riksbankschef, uppehålla en av sektionschefsbefattningarna, har enligt

sakens natur som främsta uppgift att fungera som riksbankschefens ställföreträdare.

I denna egenskap har han att följa bankens hela verksamhet,

att fortlöpande biträda riksbankschefen, att handlägga vissa ärenden samt

att övertaga chefskapet (iver banken, då riksbankschefen själv är förhindrad

att utöva sin befattning. Att vice riksbankschefen därjämte måst påläggas

vissa andra riksbanksverksamheten närstående arbetsuppgifter framgår

av ovanstående.

De tre bankdirektörerna åligger att utöva chefskapet, envar över sin

sektion, samt att fungera som föredragande i direktionen och fullmäktige

i ärenden, som falla inom respektive sektioner, i den mån riksbankschefen

eller vice riksbankschefen icke övertagit föredragningen. I fråga om åren
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

(lenas fördelning på de olika sektionerna kan — ehuru gränsdragningen icke

är helt konsekvent genomförd — i stort sett sägas, att sektion I omfattar

allmänna bankärenden, sektion II centralbanksärenden samt sektion II!

administrativa och interna ärenden.

Synpunkter på den nuvarande sektionsindelningen och

arbetsfördelningen.

Uppdelningen av verksamheten inom riksbanken på tre sektioner är ett

uttryck för tanken att i möjligaste män sammanföra likartade ärenden

inom organisatoriska enheter. Det är också tydligt, att en klar avgräns11

ing av de olika arbetsuppgifterna och därmed även av ansvarsfördelningen

medför påtagliga fördelar. Den nuvarande sektionsindelningen kan

emellertid, som ovan antytts, knappast anses innebära en konsekvent genomförd

gränsdragning. Sektion I. som närmast är avsedd att omfatta

allmänna bankärenden, inrymmer sålunda även i viss utsträckning centralbanksärenden.

som enligt grundtanken i omorganisationen skulle hänföras

till sektion II. Obligationsärendena, vilka äro av klart centralbanksmässig

natur, handläggas sålunda å en särskild fondexpedition inom kontorscentralen,

som organisatoriskt är inordnad under sektion I. Som ytterligare

exempel må anmärkas, att allmänna kreditmarknadsärenden handläggas

ävenledes inom sektion I. ehuru ärenden av detta slag givetvis äro av centralbanksmässig

natur. A andra sidan handläggas inom sektion II även

ärenden, som med hänsyn till sin art närmast skulle vara att hänföra till

sektion 1. Så är i stor utsträckning fallet med ärenden a de till utrikesavdelningen

hörande utrikes- och remboursexpeditionerna, ehuru arbetsuppgifterna

där närmast äro att hänföra under rubriken allmänna bankärenden.

Slutligen må framhållas, att ärenden, som handläggas inom sektion

III — alltså administrativa och interna ärenden — ofta äro av sådan

natur, att de även beröra de övriga sektionerna, främst sektion I. Även

om en något klarare gränsdragning mellan exempelvis å ena sidan centralbanksärenden

och ii andra sidan allmänna bankärenden skulle kunna

astadkommas genom vissa jämkningar i den nuvarande sektionsindelningen.

synes en systematisk och skarp vertikal avgränsning icke vara möjlig

att utan olägenheter genomföra från botten och upp till topporganisationen.

I viss utsträckning är nämligen gränsen mellan de olika kategorierna

flytande. Vidare måste i åtskilliga fall centralbanksärenden eller administrativa

ärenden av praktiska och organisatoriska skäl sammankopplas

med arbetsuppgifter, som höra hemma under den allmänna banksektionen,

och vice versa. Sålunda torde exempelvis betalningsmedelsförsörjningen,

som är en primär centralbanksuppgift, icke gärna kunna avskiljas från de

kassagöromål, som sammanhänga med den allmänna bankverksamheten.

Lika litet synes det kunna komma i fråga att förlägga handläggningen av

obligationsärenden, allmänna kreditmarknadsfrågor och bankens allmänna

låneverksamhet till olika sektioner, eftersom arbetet med dessa olika slagav

ärenden i betydande utsträckning bibringar vederbörande tjänstemän

inblick i och erfarenhet av olika förhållanden, som äro av vikt vid handläggningen

och bedömningen av samtliga dessa ärenden.

Såsom framgår av ovanstående synas vissa erinringar kunna göras mot

en organisatorisk uppdelning av banken på olika sektioner. Redan av denna

anledning synas skäl föreligga att i detta sammanhang ompröva frågan,

huruvida sektionsindelningen bör bibehållas. Även andra synpunkter tala i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

sådan riktning. Den fasta uppdelningen på sektioner binder respektive sektionschefers

arbetsuppgifter vid en viss sektion på. ett sätt, som kan försvåra

genomförandet av en under hänsynstagande till olika omständigheter

lämpligt avvägd arbetsfördelning mellan dessa tjänstemän. Påtagliga fördelar

skulle otvivelaktigt vinnas, om möjligheter kunde skapas till en smidigare

anpassning i detta avseende. Tyngdpunkten i arbetsbelastningen

kan — såväl kvantitativt som kvalitativt — av olika orsaker från tid till

annan förskjutas från ett arbetsområde till ett annat. Ifrågavarande tjänstemäns

personliga kvalifikationer och allmänna inriktning kunna givetvis

även giva anledning till en arbetsfördelning, som avviker från eu på förhand

uppgjord sektionsindelning. Därtill kommer, att det av skäl, som

nedan beröras, kan vara lämpligt att tilldela vice riksbankschefen vissa

centralare arbetsuppgifter utan att samtidigt behöva betunga honom med

chefskapet över en sektion.

Förslag till ändrade principer för arbetsfördelningen mellan

de högsta chefstjänstemännen.

De synpunkter, som utvecklats i närmast föregående avsnitt, synas föranleda

till slutsatsen, att principerna för arbetsfördelningen mellan de

ledande tjänstemännen böra sökas efter någon annan linje än sektionsindelningen.

I syfte att ernå den smidigare anpassning i fördelningen av

arbetsuppgifterna, som enligt vad ovan framhållits framstår som önskvärd,

svnes det ligga nära till hands att låta det ankomma på fullmäktige att

i''särskild instruktion reglera de ledande tjänstemännens åligganden. Man

skulle därigenom erhålla en form för avvägningen, som möjliggör en arbetsfördelning

med beaktande av sådana omständigheter, som enligt vad tidigare

framhållits böra vara vägledande, och som även innebär möjligheter

att utan omgång vidtaga de jämkningar och ändringar, som förhållandena

kunna föranleda.

I enlighet med dessa principer och med utgångspunkt från det aktuella

läget synes en arbetsfördelning mellan chefstjänstemännen lämpligen böra

i stort sett ske efter följande riktlinjer.

1) Beträffande riksbankschefen torde någon närmare precisering av

arbetsuppgifterna icke vara erforderlig. Hans arbetsuppgifter omspänna

självfallet bankens hela verksamhetsfält.

2) I fråga om de närmare uppgifter, som böra åvila vice riksbankschefen

har, såsom framgår av den tidigare framställningen, viss tvekan gjort sig

gällande. Hans uppgift som riksbankschefens ställföreträdare och närmaste

man förutsätter enligt sakens natur, att han fortlöpande följer och håller

sig väl förtrogen med bankens hela skötsel. Frågan huruvida han därutöver

bör åläggas några närmare preciserade arbetsuppgifter har i viss mån varit

föremål för delade meningar. Vid diskussionerna i samband med omorganisationens

genomförande gavs å ena sidan uttryck för den uppfattningen,

att vice riksbankschefen, när han ej fungerade som riksbankschef, borde

uppehålla en av de tre sektionschefsbefattningarna. Enligt denna mening

komme han därigenom att intaga en starkare ställning inom banken än

om hans huvudsakliga uppgift bleve att biträda vid beredning av ärenden,

som åvilade riksbankschefen. Ä andra sidan befarade man, att befattningen

som vice riksbankschef genom en dylik anordning skulle förlora

en del av den centrala ställning i riksbankens förvaltning, som riksdagen

avsett att den skulle intaga. Man menade vidare, att hans skyldighet att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bankoutskottets utlåtande nr 23.

uppehålla eu av sektionschefsbefattningama skulle medföra svårigheter

lör honom att följa och biträda vid beredningen av de ärenden, som handlades

av riksbankschefen.

Såsom lramgår av vad som tidigare anförts har man numera praktisk

erfarenhet av de olika alternativ, som diskuterats beträffande vice riksbankschefens

funktioner. Det har därvid visat sig, att goda skäl förelegat

för de olika meningsriktningar, som gjort sig gällande. Å ena sidan medförde

skyldigheten för vice riksbankschefen att uppehålla en sektionschefsbefattning

vid sidan av de övriga arbetsuppgifterna en alltför betungande

arbetsbörda, som minskade hans möjligheter att ägna uppmärksamhet åt

och följa bankens verksamhet i dess helhet samt uppehålla de kontakter

utåt, som äro erforderliga. Å andra sidan har de båda sista årens erfarenhet

givit vid handen, att en anordning, som medför att vice riksbankschefen

helt friställes från den direkta handläggningen av löpande arbetsuppgifter,

icke heller innebär en god lösning. Helt naturligt ha vissa svårigheter

uppstått för honom att ernå en mera direkt kontakt med verksamheten.

Man torde därför söka finna en modifierad form för vice riksbankschefens

arbetsfunktioner. Lämpligast synes vara att tilldela honom den

direkta ledningen av vissa viktigare centrala arbetsuppgifter, avvägda på

sådant sätt, att hans möjligheter att följa verksamheten i stort samt att

biträda riksbankschefen därigenom icke äventyras. En sådan anordning

synes kunna åstadkommas genom att frångå sektionsindelningen. Det torde

i detta sammanhang även böra framhallas, att de engagement vid sidan

av riksbanksarbetet, som vice riksbankschefen enligt vad fullmäktige framhållit

i sin förenämnda skrivelse till bankoutskottet den It november 1948

ansetts böra anförtros, numera kunnat nedbringas till sin omfattning. Sålunda

kan nämnas, att vice riksbankschefen bland annat befriats från uppdraget

att c ara chef för valutakontoret. Vice riksbankschefen har därigenom

erhållit möjlighet att ägna mera tid åt det löpande riksbanksarbetet.

Nu anförda synpunkter synas bliva erforderligt beaktade, om vice riksbankschefen

instruktionsenligt ålägges ansvaret och ledningen i fråga om

de arbetsuppgifter, som handläggas inom valutagruppen, statistikgruppen

och fondexpeditionen. Därjämte synas även ärenden rörande allmänna

kreditmarknadsfrågor böra sortera under vice riksbankschefen. Slutligen

torde lämpligen frågor, som beröra den allmänna personalpolitiken, liksom

organisatoriska frågor av större betydelse böra handhavas av vice

riksbankschefen.

En avvägning av vice riksbankschefens arbetsuppgifter i fråga om den

iopande verksamheten på sätt nu skisserats torde vara ägnad att verksamt

bidraga till att giva vice riksbankschefen den centrala ställning inom

organisationen, som varit avsikten med befattningens inrättande, utan att

samtidigt svårigheter skapas för honom att följa arbetet inom banken i

(ivrigt.

3) Under förutsättning att vice riksbankschefen på sätt här ifrågasatts

övertager den direkta ledningen av viss del av det löpande arbetet, torde

den Övriga verksamheten lämpligen kunna uppdelas på två bankdirektörer.

Genom det ifrågasatta arrangemanget beträffande vice riksbankschefen

skulle de motiv, som lågo till grund för inrättandet av den tredje

bankdirektörsbefattningen, väsentligt förlora i styrka. Den ökning i arbetsbelastningen

för de båda andra bankdirektörerna, som det oaktat

skulle kunna väntas inträda, torde kunna motvägas genom en ökad de
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande nr 23.

13

centralisering av arbetsuppgifterna, vilken även av andra skäl ter sig

motiverad och önskvärd. Det må i detta sammanhang anmärkas, att genomförandet

av en minskning av antalet bankdirektörstjänster från tre

till två underlättas därigenom, att en av de nuvarande bankdirektörerna

kommer att lämna sin befattning i banken den 1 nästkommande april för

att övergå till annan verksamhet.

Ledningen av den verksamhet, som icke enligt vad ovan föreslagits bör

omhänderhavas av vice riksbankschefen, torde lämpligen böra fördelas

mellan de båda bankdirektörerna efter i huvudsak följande riktlinjer.

a) Den ene bankdirektören torde böra handhava ledningen av den verksamhet,

som för närvarande inrymmes under sektion I, sålunda bankexpeditionsavdelningen,

kontorscentralen och valvsavdelningen. Såsom

tidigare påpekats äro de ärenden, som handläggas inom utrikesavdelningen,

i betydande utsträckning att hänföra under begreppet allmän bankverksamhet.

Det synes därför riktigt att inordna även denna avdelning under

samma bankdirektör, som därigenom anförtros ledningen av en i stort sett

enhetlig grupp av ärenden.

I den verksamhet, som sålunda skulle komma att underordnas den här

ifrågavarande bankdirektören, är den övervägande delen av bankens personal

sysselsatt. Löpande personal- och organisationsärenden komma på

grund härav att till huvudsaklig del beröra denne tjänstemans verksamhetsområde.

Av praktiska skäl synes därför organisations- och personalkontoret

formellt böra underordnas honom. Ärenden av hithörande slag

äro nämligen delvis så intimt förknippade med den praktiska verksamheten,

att den befattningshavare, som ansvarar för denna verksamhet, knappast

kan undgå att i viss utsträckning ägna sig åt de löpande personaloch

organisationsärendena, även om dessa formellt inrangeras under

annan chefstjänsteman. Genom att underställa dessa ärenden den befattningshavare,

som ansvarar för ledningen av den praktiska verksamheten,

synes man kunna undvika onödigt dubbelarbete.

Det kan möjligen synas som om denne bankdirektör skulle erhålla en

alltför betungande arbetsbörda. Enligt förslaget skulle han utöva chefskapet

över fyra avdelningar, varjämte organisations- och personalkontoret

"skulle formellt underställas honom. Det bör emellertid framhållas, att

valvsavdelningen enligt vad erfarenheten visat praktiskt taget icke medför

något arbete för de högre chefstjänstemännen. Ett uttryck härför är

även, att befattningen som avdelningschef å denna avdelning sedan en

längre tid hållits vakant. Det torde också vara att förvänta, att den översyn

av riksbankens organisation, som fullmäktige uppdragit åt särskild

utredningsman att verkställa, kommer att utmynna i ett förslag, att avdelningen

i fråga skall omändras till en arbetsgrupp och organisatoriskt

inrangeras under annan avdelning, sannolikt bankexpeditionsavdelningen.

Vad angår den här ifrågavarande bankdirektörens arbetsuppgifter beträffande

ledningen av organisations- och personalkontoret ma erinras om att

vice riksbankschefen enligt vad ovan föreslagits skall handlägga frågor,

som beröra den allmänna personalpolitiken, liksom organisatoriska frågor

av större betydelse. De löpande personal- och organisationsfrågorna torde

därjämte i icke ringa utsträckning kunna handläggas direkt av chefen

för organisations- och personalkontoret, i förekommande fall i samråd

med berörda avdelningschefer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

b) Den andre bankdirektören skulle sålunda handhava ledningen beträffande

övriga arbetsuppgifter i banken. Han kommer enligt detta förslag

att utöva chefskapet över direktionsexpeditionen, bokföringscentralen,

ombudsmansexpeditionen, intendenturkontoret och vaktkontoret.

Hans arbetsuppgifter komma alltså i stort sett att sammanfalla med vad

som för närvarande hänföres under begreppet administrativa och interna

ärenden med undantag av personal- och organisationsfrågor. Att ansvaret

för sistnämnda frågor enligt förslaget lagts på andra chefstjänstemän medför

påtagliga fördelar även med avseende å avvägningen av de arbetsuppgifter,

som böra ankomma på nu ifrågavarande befattningshavare. Den

bankdirektör, som handhar ledningen i fråga om administrativa och interna

ärenden, fungerar såsom tidigare framhållits även som ledamot i industristyrelsen.

Arrangemanget är i och för sig praktiskt och välmotiverat,

eftersom arbetsuppgifterna i industristyrelsen i viss utsträckning äro avliknande

natur som inom det verksamhetsområde, befattningshavaren

har att svara för inom bankens löpande ledning. Arbetet inom industristyrelsen

har emellertid de senaste åren undergått en väsentlig ökning,

till följd varav ledamotskapet i styrelsen blivit avsevärt mera betungande

för denne befattningshavare än som från början kunde förutses. Redan

av denna anledning ter det sig motiverat med en viss lättnad i den arbetsbörda,

som åvilar honom med avseende å verksamheten inom banken.

Därtill kommer, att det framstår som önskvärt att bereda denne befattningshavare

i egenskap av bankens chefsjurist mera tid för utredningsarbete

m. in. inom banken än vad som med nuvarande arbetsfördelning

varit möjligt.

Ställföreträdande sektionschefer. — Direktionssuppleanter.

Enligt nu gällande bestämmelser äga fullmäktige utse bankokommissarie

till ställföreträdande sektionschef. Även vid ett frångående av sektionsindelningen

kvarstår givetvis behovet av dylika ställföreträdare. Fullmäktige

böra därför även i fortsättningen hava möjlighet att utse sådana ersättare,

vilka — eftersom begreppet sektionschef försvinner — lämpligen

synas böra benämnas direktionssuppleanter.

I fråga om innebörden av direktionssuppleants åligganden torde böra

understrykas, att uppdraget av praktiska skäl icke nödvändigtvis bör

förknippas med skyldighet att fungera som ersättare för viss direktionsledamot.

Med hänsyn till arbetsbelastning och andra omständigheter kan

det under kortare eller längre perioder vara mera motiverat att exempelvis

uppdraga åt två suppleanter att — envar inom visst område — fungera

som ersättare för en och samma bankdirektör. Å andra sidan kunna förhållandena

vara sådana, att skäl föreligga att uppdraga åt en suppleant

att fungera som ställföreträdare för två direktionsledamöter vid förfall för

endera av dem. Vad ovan anförts beträffande de högsta tjänstemännen i

fråga om möjligheterna till eu smidig fördelning av arbetsuppgifterna allt

efter växlande omständigheter gäller med andra ord även med avseende å

direktionssuppleanterna. Det torde därför böra ankomma på fullmäktige

att instruktionsvägen närmare reglera även dessa funktionärers arbetsuppgifter.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

15

Direktionens sammansättning och uppgifter.

Såsom tidigare anmärkts består direktionen enligt gällande bestämmelser

av riksbankschefen, vice riksbankschefen, deputeraden, jourhavande

fullmäktigen samt den sektionschef, till vars verksamhetsområde det ärende

hör, som föreligger till bedömande. Fullmäktige äga därjämte föreskriva,

att vid behandling av visst ärende eller viss grupp av ärenden

samtliga sektionschefer skola deltaga. Riksbankschefen, eller vid förfall

för honom vice riksbankschefen, är ordförande i direktionen. Den är beslutför,

när minst tre ledamöter, bland dem deputeraden eller jourhavande

fullmäktigen, äro närvarande.

Beträffande frågan om direktionens sammansättning torde det få anses

ligga i sakens natur, att såväl riksbankschefen som vice riksbankschefen

bör ingå i densamma som ordinarie ledamöter. Med hänsyn till de synpunkter,

som så sent som 1943 gjorde sig gällande i fråga om fullmäktiges

och därmed riksdagens inflytande i direktionen, synes anledning icke heller

nu föreligga att till omprövning upptaga frågan om fullmäktiges representation

i direktionen via ledamöter, som jämväl äro riksdagsmän. Det

synes slutligen även klart, att den bankdirektör, inom vars verksamhetsområde

till prövning föreliggande ärende hör, bör ingå som ledamot av

direktionen.

Även om skäl i och för sig kunde anses föreligga att söka minska antalet

ledamöter i direktionen, synes, som torde framgå av det nyss anförda,

möjlighet därtill knappast föreligga.

Beträffande direktionens arbetsuppgifter må till en början anmärkas, att

fullmäktige enligt bankoreglementet äga uppdraga åt direktionen »att

enligt fullmäktiges bestämmande förbereda ärenden, som skola handläggas

av fullmäktige, tillse utförandet av fullmäktiges beslut, utöva tillsyn

över göromålen inom banken, verkställa köp och försäljning av utländska

valutor, pröva utlåningsärenden samt handhava den löpande förvaltningen

i övrigt».

Med stöd av detta stadgande ha direktionens arbetsuppgifter i huvudsak

reglerats genom en av fullmäktige den 29 december 1943 godkänd

instruktion. . .

Vid en omprövning av de arbetsuppgifter, som lämpligen böra åvila direktionen,

synas i främsta rummet två synpunkter böra vara vägledande.

Å ena sidan torde böra undersökas, huruvida icke ytterligare en del av

de ärenden, som för närvarande prövas av direktionen, kunna delegeras

till avgörande efter fastställda principer av vederbörande direktionsledamot

efter föredragning av avdelningschefen respektive gruppchefen. Med

hänsyn till de kvalifikationer och den ställning i banken, ifrågavarande

befattningshavare innehava, synas förutsättningar föreligga för en dylik

decentralisering. Det skulle därvid givetvis åligga vederbörande befattningshavare

att fortlöpande orientera direktionen om beslut, som fattats

med stöd av dylikt bemyndigande, liksom även om övriga förhållanden

av vikt inom befattningshavarens verksamhetsområde. Direktionen skulle

därigenom få möjlighet att i stort följa bankens hela verksamhet och lämna

de direktiv, som kunna befinnas påkallade. Denna synpunkt har även kommit

till uttryck i utkastet till instruktion för här ifrågavarande tjänstemän.

Då emellertid denna sida av spörsmålet — eu eventuell ytterligare

decentralisering av beslutanderätten — närmast torde få anses beröra frågor,

som komina under bedömande i samband med den översyn av riks
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

bankens personalorganisation samt rationaliseringen och effektiviseringen

av riksbanksverksamheten, som omfattas av det av fullmäktige till särskild

utredningsman lämnade uppdraget, torde anledning saknas att i

detta sammanhang närmare ingå därpå.

A andra sidan torde .böra övervägas, om icke vissa av de ärenden, som

för närvarande handläggas av fullmäktige, lämpligen kunna delegeras till

direktionen. Men hänsyn till den starka representation fullmäktige ha i

direktionen — med tre fullmäktige och en suppleant som ordinarie ledamöter

— torde några principiella invändningar knappast kunna resas mot

att ytterligare ärenden av icke alltför betydelsefull natur överlämnas till

direktionens avgörande. Därigenom skulle fullmäktige erhålla en önskvärd

minskning i sin arbetsbelastning och möjlighet att ägna mera tid åt

de för riksbankens huvuduppgifter viktigare frågorna, varjämte direktionen

skulle tillföras arbetsuppgifter, som bättre svara mot dess sammansättning.

Det torde sålunda föreligga skäl att företaga en närmare översyn av

arbetsfördelningen mellan fullmäktige och direktionen. Som exempel på

ärenden, som utan betänkligheter borde kunna överlämnas till direktionens

prövning, må nämnas befordringsfrågor inom extra ordinarie-graderna,

som sammanhänga med den inom banken tillämpade reglerade be1''ordringsgången.

Hinder synas heller icke möta att låta direktionen pröva

ärenden rörande tjänstledighet, även då fråga uppkommer om avlöningunder

ledighet för studier. Likaså torde direktionen kunna få pröva frågor

om rätt för tjänsteman att med sin tjänst förena uppdrag utom banken.

Limiterna för reparations- och underhållsarbeten, som direktionen äger besluta

om, torde kunna fördubblas och sålunda fastställas till 60 000 kronor

vid huvudkontoret och 10 000 kronor vid avdelningskontor. Samma kostnadsgränser

skulle gälla i fråga om anskaffande och underhåll av inventarier

vid huvudkontoret och avdelningskontoren.

Den närmare översyn av arbetsfördelningen mellan fullmäktige och

direktionen, som enligt vad ovan framhållits synes motiverad, torde giva

till resultat, att ytterligare ärenden kunna överlämnas till direktionens

prövning. Då emellertid en dylik grundligare översyn lämpligen synes böra

anstå i avvaktan på slutförandet av den översyn i rationaliserings- och

effektiviseringssyfte, som anförtrotts åt den särskilt utsedde utredningsmannen,

torde en utvidgning av direktionens befogenheter för närvarande

böra begränsas till de ärenden, som nyss angivits. I anslutning därtill

böra givetvis även vidtagas de formella justeringar i instruktionens text.

som föranledas av i denna promemoria förut framlagda förslag. Vidare

torde i detta sammanhang frågan om direktionens sammanträdesfrekvens

böra uppmärksammas. I nu gällande instruktion intagen bestämmelse, att

»direktionen bör sammanträda varje söckendag», har föranlett viss tvekan,

om sammanträde icke lämpligen skulle kunna inställas, då till behandlingföreligger

endast ett eller annat mindre viktigt ärende, som utan olägenhet

kan uppskjutas till påföljande söckendag. Möjlighet att i sådant fall inställa

sammanträde bör uppenbarligen finnas. Det må erinras om att

bankoutskottet vid behandlingen av det ovan omförmälda omorganisationsförslaget

beträffande denna fråga uttalade, att direktionen i regel

borde sammanträda varje söckendag. Detta uttalande synes väl förenligt

med att sammanträde inställes för det fall, som nyss berörts. För att

undanröja oklarheten på denna punkt torde viss justering böra vidtagas

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

17

i instruktionen. Det synes slutligen lämpligt att de bemyndiganden, som

fullmäktige efter den nu gällande instruktionens godkännande lämnat

direktionen beträffande avskrivning eller befrielse i fråga om vissa lån, inarbetas

i instruktionen. Det må sålunda erinras om att fullmäktige genom

beslut den 16 augusti 1946 uppdragit åt direktionen att pröva uppkommande

frågor om befrielse eller avskrivning i fråga om bosättningslån, dock

med den begränsningen, att ärenden, som direktionen finner tveksamma,

böra hänskjutas till fullmäktiges avgörande. Sedan Kungl. Maj:t genom

beslut den 24 mars 1949 bemyndigat riksbanken att beträffande egnahemslån

och övriga lån, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1948

överflyttats till riksbanken från egnahemsorganen och hushållningssällskapen

— utom såvitt avser premielån till egnahemslåntagare samt statslån

till låneförmedlare — efter prövning av omständigheterna i varje föreliggande

fall biträda ackord i eller utom gäldenärs eller löftesmäns konkurs

ävensom eljest vid gäldenärs eller löftesmäns obestånd helt eller delvis

eftergiva långivarens rätt, ha vidare fullmäktige genom beslut den 4

augusti 1949 uppdragit åt direktionen att fatta beslut i dylika ärenden.

Det torde slutligen böra anmärkas, att ett genomförande av de förslag,

som framlagts i det föregående, i vissa avseenden förutsätter smärre formella

ändringar i bankoreglementet och avlöningsreglementet för riksdagens

verk. I den mån förslagen vinna fullmäktiges gillande, torde därför

för vederbörligt iakttagande underrättelse böra lämnas den kommitté, som

enligt fullmäktiges beslut den 15 december 1949 erhållit uppdrag att omarbeta

riksbankslagen m. fl. författningar.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1961

8 samt.

Nr 23.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.