Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk framställning angående viss ändring i instruktionen för riksdagens revisorer.

1951-05-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1951:25, Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk framställning angående viss ändring i instruktionen för riksdagens revisorer.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25.

3

Nr 25.

Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk framställning

angående viss ändring i instruktionen för

riksdagens revisorer.

I skrivelse den 5 maj 1951 ha delegerade för riksdagens verk — med

bifogande av en till delegerade ställd skrivelse från riksdagens revisorer —

framlagt förslag om viss ändring av 5 § första stycket i den för riksdagens

revisorer gällande instruktionen, i syfte att möjliggöra för delegerade att

utnyttja den befogenhet som i och för sig med stöd av 4 § 2 mom. avlöningsreglementet

för riksdagens verk tillkommer delegerade att besluta angående

viss ändring i den för riksdagens revisorers kansli gällande personalförteckningen.

Riksdagens revisorers skrivelse är av följande lydelse:

Det principbeslut rörande riksdagens revisorers verksamhet som på

grundval av ett av 1947 års revisionsutredning framlagt betänkande fattades

vid 1948 års riksdag innebar bl. a., att å särskild personalförteckning för

revisorernas kansli skulle uppföras dels en befattning såsom kanslichef i

lönegrad CP 14 och dels två befattningar såsom sekreterare i högst lönegrad

Ce 31. Vidare förutsattes att mot arvode skulle anställas ytterligare en sekreterare.

Statsutskottet (uti. nr 42) uttalade härutinnan, att utskottet funne

det välbetänkt att revisorernas kansli uppbyggdes med viss försiktighet i

avvaktan på närmare erfarenhet rörande det framtida personalbehovet. I

överensstämmelse med de allmänna principerna för den senaste statliga

löneregleringen har nyssnämnda arvodesbefattning sedermera omvandlats

till en extra tjänst i lönegrad Cg 31.

Vid utgången av innevarande budgetår ha två år förflutit, sedan beslutet

om omorganisation av revisorernas kansli trädde i kraft. Den därunder

vunna erfarenheten har visat, att ett stadigvarande behov av tre sekreterare

föreligger. Med hänsyn härtill och då samtliga här ifrågavarande tjänstemän

fullgöra inbördes likvärdiga arbetsuppgifter, ha revisorerna funnit starka

skäl tala för att någon åtskillnad beträffande anställningsform icke längre

göres mellan de vid kansliet anställda sekreterarna. Enligt revisorernas

mening bör därför å förberörda personalförteckning uppföras ännu en tjänst

såsom sekreterare i högst lönegrad Ce 31.

I anslutning härtill torde få erinras om att 1947 års revisionsutredning

förutsatte, att statens sakrevision skulle utgöra förebild i fråga om anställningsformer

och löneställning för de fast anställda tjänstemännen vid riksdagens

revisorers kansli. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning; såsom

ovan framhållits medförde detta, att de av revisionsutredningen föreslagna

båda sekreterartjänsterna med mera fast anställningsform placerades i högst

lönegrad Ce 31. Efter förslag i 1950 års statsverksproposition har riksdagen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 25.

sedermera bemyndigat Kungl. Maj :t att vidtaga den ändring i sakrevisionens

personalförteckning, att innehavarna av däri upptagna befattningar

såsom sekreterare må, i vad avser tjänst i 31 lönegraden, erhålla tjänstebenämningen

byrådirektör. Med hänsyn till den parallellitet i nu berörda

avseende som ansetts böra upprätthållas mellan riksdagens revisorer och

sakrevisionen hysa revisorerna den uppfattningen, att en motsvarande anordning

bör komma till stånd beträffande de vid revisorernas kansli anställda

sekreterarna, dock att tjänstebenämningen i detta fall lämpligen bör

vara byrådirektör och sekreterare.

Under åberopande härav få revisorerna hemställa, att delegerade ville

besluta att å personalförteckningen för riksdagens revisorers kansli uppföres

ytterligare en tjänst såsom sekreterare i högst lönegrad Ce 31 ävensom att

därtill fogas den föreskriften, att den som innehar eller upprätthåller i förevarande

personalförteckning upptagen befattning såsom sekreterare må, i

vad avser tjänst i 31 lönegraden, erhålla tjänstebenämningen byrådirektör

och sekreterare.

Delegerade ha för egen del anfört:

Med hänsyn till de skäl, som i skrivelsen åberopats till stöd för framställningen,

anse delegerade att densamma bör bifallas. Av 4 § 2 mom.

avlöningsreglementet för riksdagens verk följer, att delegerade i och för

sig äga befogenhet att besluta härom. I nämnda författningsrum stadgas

nämligen att fråga om inrättande och lönegradsplacering av e. o. tjänst i

högre lönegrad än den 24 :e -— såvitt angår riksbanken och riksgäldskontoret

i högre lönegrad än den 30 :e — skall underställas prövning av delegerade.

Lägre extra ordinarie tjänster inrättas och lönegradsplaceras av vederbörande

myndighet. Revisorerna hava tydligen också förutsatt, att delegerade

skola äga avgöra ärendet med stöd av berörda bestämmelse.

Emellertid återfinnes i § 5 första stycket i den för riksdagens revisorer

gällande instruktionen ett stadgande, som gör att delegerade i förevarande

fall icke anse sig kunna utnyttja ovan angivna befogenhet utan att stadgandet

ändras. I sagda paragraf föreskrives nämligen, att »till revisorernas

förfogande står ett av dem i enlighet med särskild personalförteckning tillsatt

kansli med en kanslichef såsom ledare för det dagliga arbetet samt

två sekreterare». ----

Delegerade hava ansett sig böra anmäla berörda förhållande med hemställan

om att riksdagen ville vidtaga sådan ändring av nyssnämnda paragraf,

att revisorernas framställning kan bifallas. Det kan ifrågasättas, huruvida

icke paragrafen lämpligen borde från och med den 1 juli 1951 erhålla

en något mera allmän formulering, förslagsvis i enlighet med följande

utkast:

Till revisorernas förfogande står ett av dem i enlighet med särskild

personalförteckning tillsatt kansli med en kanslichef såsom ledare.

Kanslichefen utses för en tid av högst tre år.

Biträdes- och---av riksgäldskontoret.

Även med en sådan avfattning har riksdagen möjlighet att särskilt besluta

begränsning i fråga om antal och löneställning för den personal, som må

anställas av revisorerna. Om så sker, innebär detta självfallet en motsvarande

inskränkning i den för revisorerna själva, respektive för delegerade

i 4 § 2 mom. avlöningsreglementet stadgade befogenheten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 25.

5

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot den av delegerade för

riksdagens verk i förevarande framställning föreslagna ändringen av 5 §

första stycket instruktionen för riksdagens revisorer.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen, i anledning av delegerades för riksdagens

verk förevarande framställning, må besluta, att 5 § första

stycket instruktionen för riksdagens revisorer skall, med

tillämpning från och med den 1 juli 1951, hava följande

ändrade lydelse: »Till revisorernas förfogande står ett av

dem i enlighet med särskild personalförteckning tillsatt

kansli med en kanslichef såsom ledare. Kanslichefen utses

för en tid av högst tre år.»

Stockholm den 17 maj 1951.

På bankoutskottets vägnar:

F. SEVERIN.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 24.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 8 samt. Nr 2b—25.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.