Bankoutskottets utlåtande nr 3 7
1951-11-27 · 38 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 37 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1951:37, Bankoutskottets utlåtande nr 3 7
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 3 7.
1
Nr 37.
Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret
framställning med förslag till avlöning sbestämmelser
för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän
jämte i ämnet väckt motion.
1949 års riksdags bankoutskott hemställde i skrivelse den 6 december
1949 till fullmäktige i riksgäldskontoret att fullmäktige ville låta genom särskilt
tillkallade sakkunniga verkställa utredning i vad mån omläggningen av
riksdagens arbetsformer påkallade ändringar i de för riksdagens tjänstemän
gällande anställnings- och avlöningsvillkoren. Med anledning härav beslöto
fullmäktige den 27 april 1950 att för frågans utredning tillsätta en kommitté,
bestående av följande ledamöter, nämligen talmannen i riksdagens andra
kammare ombudsmannen A. V. Sävström, tillika kommitténs ordförande, dåvarande
andre vice talmannen i första kammaren redaktören O. H. Åkerberg,
förste vice talmannen i andra kammaren hemmansägaren J. M. Skoglund, dåvarande
ledamoten av första kammaren f. d. typografen C. P. Wahlmark, ledamöterna
av första kammaren direktören E. A. Lindblom och f. d. statssekreteraren
B. Näsgård, riksgäldsfullmäktigen E. Eriksson, sekreteraren i riksdagens
första kammare kanslirådet G. H. Berggren samt dåvarande sekreteraren
i bankoutskottet, nuvarande riksgäldsdirektören S. Widlund.
Kommittén, som antagit benämningen 1950 års kommitté för riksdagens
personalorganisation, har i skrivelse den 24 april 1951 till fullmäktige framlagt
resultatet av den i ärendet verkställda utredningen.
Kommitténs skrivelse är bilagd detta utlåtande.
I framställning till bankoutskottet den 26 april 1951, vid vilken fogats kommitténs
skrivelse, hava fullmäktige i riksgäldskontoret, som förklarat sig biträda
kommitténs förslag, hemställt, att bankoutskottet ville föreslå riksdagen
dels godkänna vid kommitténs skrivelse fogade förslag till avlöningsbestämmelser
för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän, att tillämpas
från och med den 1 juli 1951, dels ock uppdraga åt fullmäktige att vidtaga de
åtgärder som skola ankomma på fullmäktige i enlighet med vad kommittén i
skrivelsen förordat.
Till utskottets behandling har överlämnats den i anledning av fullmäktiges
förslag väckta motionen II: 632 av fröken Vinge och herr Henriksson, vari
hemställts dels att riksdagen ville uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret
att till 1952 års riksdags vårsession inkomma med förslag till pensionsbestämmelser
för riksdagstjänstemännen, dels att riksdagen måtte besluta
ändringar i förslaget till avlöningsbestämmelser för de hos riksdagen till
1—2081
51 Bihang till riksdagens protokoll MM. B samt. Nr 87.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
fälligt anställda tjänstemännen i anslutning till vad i motionen angivits, dels
ock att bankoutskottet måtte utarbeta härför erforderliga författningstexter.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för de i motionen framställda
yrkandena får utskottet, i den män redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
I skrivelse till utskottet i maj 1951 ha första, andra och tredje lagutskottens
ordförande tagit upp frågan om traktamentsbidrag åt vissa utanför
Stockholm eller dess förorter bosatta tjänstemän jämte vissa andra spörsmål.
Sålunda har framhållits, att i avlöningsbestämmelserna borde införas ett
fristående stadgande om särskilda till storleken bestämda traktamentsbidrag
åt dem bland riksdagens tjänstemän, som icke vore bosatta i Stockholm eller
dess förorter. Vidare har uttalats, att anledning saknades till det av kommittén
föreslagna utbytet i 4 § av ordet »bosatt» mot »stationerad». Slutligen
ha framställts vissa erinringar mot den tekniska utformningen av stadgandet
i 4 § andra stycket.
I enlighet med av utskottet i memorial nr 34 gjord hemställan har riksdagen
beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen
av fullmäktiges i riksgäldskontoret ifrågavarande förslag och förenämnda i
anledning av förslaget väckta motion.
I skrivelse den 7 november 1951 till kamrarnas herrar talmän hava kanslideputerade
— under erinran att Biksdagstjänstemännens förening påkallat
förhandling med kanslideputerade rörande ett antal av de i kommitténs betänkande
angivna spörsmålen — anfört följande:
Under förhandlingens gång har föreningen närmare bestämt sina yrkanden
på sätt framgår av bilagda PM.1
Till dessa yrkanden ha kanslideputerade, under förbehåll för den riksdagens
vederbörande organ tillkommande beslutanderätten, tagit ställning
enligt vad nedan angives. Till frågan om tjänstledighetsavdrag för de statstjänstemän,
som äro anställda som tjänstemän i riksdagen, ha kanslideputerade
dock icke kunnat taga ståndpunkt; denna fråga är närmast av beskaffenhet
att böra lösas efter överläggningar mellan Kungl. Maj:t och riksdagstjänstemännens
organisation.
I fråga om de belopp, varå procentuellt tillägg bör beräknas å tjänstemännens
arvode från riksdagen, stadgas i nu gällande avlöningsbestämmelser,
att rörligt tillägg utgår efter samma procenttal, som tillämpas för
tjänstemän inom statsförvaltningen, dock högst å 600 kronor i månaden.
Sekreteraren hos kammare och i ständigt utskott samt notarie med sekreterargöromål
i dylikt utskott åtnjuter sådant tillägg jämväl å arvodesbelopp
överstigande 600 men ej 1 200 kronor i månaden, beträffande statstjänsteman
dock endast för tid, varunder vederbörande med avstående av samtliga
med statstjänsten förenade löneförmåner åtnjuter hel ledighet från denna för
tjänstgöring hos riksdagen.
Kommitténs förslag innebär den ändring häri, att rörligt tillägg skall utgå
å en månadslön av högst 800 resp. 1600 kronor. Föreningen har yrkat borttagande
av maximeringarna.
1 Här ej tryckt.
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
3
Kanslideputerade förorda för sin del, att maximigränsen 800 kronor Ilöjes
till 1 000 kronor och att i övrigt kommitténs förslag följes.
I det av kommittén utarbetade förslaget till ny löneplan för liksdagens
tjänstemän ha löneförbättringar föreslagits för sekreterare hos kamrarna samt
sekreterare och notarier hos de ständiga utskotten. Kiksdagstjänstemannens
förening har föreslagit lönegradsuppflyttningar för stomnotarie, förste_ stenograf
och de mest rutinerade korrekturläsarna samt ytterligare höjning av
arvodena för notarier hos de ständiga utskotten.
Kanslideputerade få i fråga om stomnotarie och förste stenograf erinra om
att en särskild kommitté numera utarbetat förslag till snabbare utgivning av
riksdagens debattprotokoll. Detta förslag kommer under den närmaste tiden
att bli föremål för riksdagens prövning. Om riksdagen därvid kommer att i
huvudsak ansluta sig till kommitténs förslag, kan. detta möjligen medföra eu
viss omläggning av arbetet för dessa tjänstemän. I anledning därav anse
kanslideputerade, att med prövningen av deras lönefråga bör anstå tills riksdagen
tagit ställning till sistnämnda kommitterades förslag. Skulle emellertid
riksdagens beslut innebära, att förslaget om snabbprotokollen icke kommer
att tillämpas redan från och med början av nästkommande års riksdag,
förorda kanslideputerade att frågan upptages till omedelbar prövning.
I fråga om notarie i ständigt utskott kunna kanslideputerade förorda en
månadslön av 825 kronor. Detta innebär sålunda den ändring av den å s. 8
i sakkunnigbetänkandet intagna löneplanen, att dessa notarier placeras i en
med 7 betecknad lönegrupp samt att de befattningshavare som av kommittén
föreslagits placerade i 7 lönegruppen placeras med oförändrad avlöning i
lönegrupp 8.
Yad korrekturläsarna beträffar anse llanslideputerade skäl saknas för uppdelning
av dessa i olika grupper.
Frågan om riksdagstjänstemännens semesterersättning bör enligt kansudeputerades
mening biiva föremål för prövning i anslutning till gällande
semesterlag. . ... ....
I pensionsfrågan ha kanslideputerade redan i sitt till herrar talmän tidigare
avgivna yttrande i anslutning till kommitténs betänkande ..framhållit
huru svårbedömlig frågan är och få föreslå, att frågan göres till föremål för
en förutsättningslös utredning.
Kanslideputerade kunna icke förorda den av riksdagstjänstemännen föreslagna
ändringen av §§ 3 och 5 i det av kommitterade föreslagna avlöningsreglementet.
De nya bestämmelserna torde böra gälla från den 1 juli 1951.
I anledning av en från riksdagst jänstemännens sida under förhandlingen
gjord framställning förorda kanslideputerade slutligen, att i avlöningsbestämmelserna
stadgas rätt för riksdagstjänsteman, som ej i annan allmän tjänst
åtnjuter rätt till fri läkar- och sjukvård, att'' under riksdagstid erhålla sådan
enligt samma grunder som i riksdagens verk anställd personal under förbehåll
att han minst ett år varit anställd i riksdagens tjänst. Godtages förslaget
torde det ankomma på bankoutskottet, dit behandlingen av betänkandet
hänskjutits, att utforma bestämmelse härom.
Med kanslideputerades vid förhandlingarna med tjänstemannaföreningen
sålunda gjorda ställningstaganden ha föreningens representanter förklarat sig
till freds.
| skrivelse till utskottet den 20 november 1951 hava kamrarnas herrar talmän
— med överlämnande av kanslideputerades förenämnda yttrande och
med förmälan att ärendet behandlats vid ett samma dag hållet sammanträde
4
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
med talmanskonferensen, vid vilket sammanträde jämväl utskottens ordförande
samt kanslideputerade närvarit — anfört följande:
Mot de sakkunnigas förslag med de jämkningar däri, som av kanslideputerade
förordats, framställdes vid sammanträdet ingen annan erinran än att
frågan om beredande av särskilda tjänstgöringstraktamenten åt vissa utanför
Stockholm eller dess förorter stationerade tjänstemän borde upptagas
till förnyat övervägande. Det ifrågasattes, att sådana traktamenten skulle
utgå enligt samma grunder, som gällde för tjänstgöringstraktamenten åt statstjänstemän
under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit få vi härmed, med överlämnande
av kanslideputerades omförmälda yttrande, föreslå, att de sakkunnigas förslag
till avlöningsbestämmelser för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän
måtte godkännas med de jämkningar, som av kanslideputerade förordats,
samt med den ytterligare ändring, vartill ett förnyat övervägande av frågan
om rätt till tjänstgöringstraktamenten i vissa fall må föranleda.
Utskottet. Det av 1950 års kommitté för riksdagens personalorganisation
utarbetade och av fullmäktige i riksgäldskontoret med tillstyrkan överlämnade
förslaget till avlöningsbestämmelser för hos riksdagen tillfälligt anställda
tjänstemän innebär ändringar i åtskilliga hänseenden av gällande anställningsoch
avlönings villkor för ifrågavarande personal. Såsom de viktigaste framstå
förslagen om en förhöjning av grundarvodena för riksdagens sekreterarpersonal
samt om höjning av maximigränserna för det rörliga tillägget i 2 §
avlöningsbestämmelserna från 600 respektive 1 200 kronor till 800 respektive
1 600 kronor. I övrigt innebär fullmäktiges förslag huvudsakligen smärre
ändringar av stadgandena i 4—7 §§ samt en mindre jämkning av arvodet till
notarierna i de ständiga utskotten. För en närmare redogörelse för förslagens
innebörd torde utskottet få hänvisa till kommitténs skrivelse.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, ha förhandlingar förts
mellan kanslideputerade och Riksdagstjänstemännens förening rörande ett
antal av de i kommitténs skrivelse angivna spörsmålen. Till de under förhandlingarnas
gång från föreningens sida framförda yrkandena ha kanslideputerade,
under förbehåll för den riksdagens vederbörande organ tillkommande
beslutanderätten, tagit ställning enligt vad i kanslideputerades skrivelse
till kamrarnas herrar talmän angivits. Med kanslideputerades vid förhandlingarna
med tjänstemannaföreningen sålunda gjorda ställningstaganden
ha föreningens representanter förklarat sig till freds.
De jämkningar i fullmäktiges förslag till avlöningsbestämmelser, som av
kanslideputerade förordats, innebära följande. Maximigränsen 800 kronor
för det rörliga tillägget föreslås höjd till 1 000 kronor. För notarie i ständigt
utskott ha kanslideputerade förordat en höjning av grundarvodet från enligt
förslaget 762 kronor till 825 kronor. Vidare har föreslagits, att i avlöningsbestämmelserna
stadgas rätt för riksdagstjänsteman, som ej i annan allmän
tjänst åtnjuter rätt till fri läkar- och sjukvård, att under riksdagstid erhålla
sådan enligt samma grunder som i riksdagens verk anställd personal under
förbehåll att han minst ett år varit anställd i riksdagens tjänst.
Kamrarnas herrar talmän ha förordat, att fullmäktiges förslag till av
-
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
5
löningsbestämmelser måtte godkännas med de jämkningar, som av kanslideputerade
sålunda förordats, samt med den ytterligare ändring, vartill ett
förnyat övervägande av frågan om rätt till särskilda tjänstgöringstraktamenten
åt vissa utanför Stockholm eller dess förorter stationerade tjänstemän kunde
föranleda.
Utskottet anser för sin del, att fullmäktiges förslag bör godtagas med de
jämkningar, som angivits av kamrarnas herrar talmän och kanslideputerade.
I enlighet härmed har utskottet vidtagit erforderliga ändringar i förslagets
1, 2, 4 och 6 §§. Utskottet förutsätter härvid att, därest utskottets förslag
till bestämmelser angående tjänstgöringstraktamente vinner riksdagens godkännande,
de av kanslideputerade tidigare beviljade tilläggsarvodena skola
bortfalla till den del de avsetts skola utgöra kompensation för merkostnader
för vistelse i Stockholm. En dylik omreglering av tilläggsarvodenas belopp
torde böra ske räknat från och med den dag, från vilken de nya avlönmgsbestämmelserna
skola äga tillämpning. Utskottet har, med hänsyn till den
av utskottet föreslagna ändrade lydelsen av 4 §, ansett sig böra företaga den
jämkningen i förslagets 8 § 1 mom. att besvär över kanslideputerades beslut
må anföras hos bankoutskottet jämväl i fall som avses i 4 §. För vinnande
av enhetlighet i språkbruket har utskottet slutligen vidtagit den redaktionella
jämkningen i fullmäktiges förslag att ordet »befattningshavare» genomgående
utbytts mot »tjänsteman». Det sålunda reviderade förslaget till
avlöningsbestämmelser för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän har
intagits såsom bilaga till detta utlåtande. (Bil. 1.)
I den föreliggande motionen har hemställts, bland annat, att riksdagen
ville uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att till 1952 års riksdags
vårsession inkomma med förslag till pensionsbestämmelser för riksdagstjänstemännen.
Kanslideputerade ha i sin förenämnda skrivelse förordat, att pensionsfrågan
göres till föremål för en förutsättningslös utredning. Utskottet
ansluter sig för sin del till kanslideputerades förslag. Utredningen torde
få verkställas genom fullmäktiges i riksgäldskontoret försorg. Motionens
syfte i förevarande hänseende torde därmed få anses tillgodosett. Yad motionen
i övrigt beträffar torde den, i den mån de däri framförda yrkandena
icke tillgodoses genom de jämkningar som enligt det föregående vidtagits
i fullmäktiges förslag, icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Utskottet föreslår slutligen, att de nya avlöningsbestämmelserna erhålla
giltighet från och med den 1 juli 1951.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen må, med tillämpning från och med den 1
juli 1951, godkänna härvid såsom Bilaga 1 fogat förslag till avlöningsbestämmelser
för hos riksdagen tillfälligt anställda
tjänstemän;
2) att riksdagen må uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret
a)
att vidtaga de åtgärder som ankomma på fullmäktige i
6
Bankoutskottets utlåtande nr ''67.
enlighet med vad 1950 års kommitté för riksdagens personalorganisation
i sitt betänkande förordat;
b) att låta verkställa en förutsättningslös utredning angående
införande av pensionsbestämmelser för hos riksdagen anställda
tjänstemän;
3) att motionen II: 632, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet ovan anfört och hemställt, icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 november 1951,
På bankoutskottets vägnar:
P. SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Mogård, Elowsson i Kristianstad, Persson i
Vinslöv och Boo; samt
från andra kammaren: herrar Severin, Fröderberg, Persson i Norrby,
Sköldin, von Seth, Johansson i Kalmar och Hallberg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
Bilaga 1.
Förslag
till
avlöningsbestämmelser för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän.
1 §•
Arvode utgår till nedanstående tjänstemän med följande belopp för månad:
Kamrarna:
Sekreterare ............................................
Notarie (stomnotarie) .............................
Förste stenograf ...................................
Stenograf .............................................
Förste kanslist ......................................
Kanslist, tillika registrator .......................
Kanslist ...............................................
Kanslibiträde .........................................
kronor 1 660
» 1002
» 1002
» 870
» 870
» 762
» 654
» 540
Anm. Därest viss tjänsteman inom kammares kansli av talmannen utses att vid förfall
för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen inom kammaren och i övrigt biträda sekreteraren,
utgår till sådan tjänsteman, utöver arvode, särskild ersättning med 240 kronor
för månad.
Statsutskottet:
Sekreterare ..................................................
Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål
Annan notarie ............................................
Kamrerare ..................................................
Registrator ..................................................
Kanslist .....................................................
Kanslibiträde ...............................................
kronor 1 660
» 1240
» 825
» 870
» 762
» 654
» 540
Konstitutions-, bevillnings-, banko-, första, andra och tredje lagsamt
jordbruksutskotten:
Sekreterare ........................................................................ kronor 1 550
Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål ..................... » 1 240
Annan notarie .................................................................. » 825
Kanslist ........................................................................... » 654
Kanslibiträde ..................................................................... " 540
Allmänt beredningsutskott:
Sekreterare ........................................................................ kronor 870
Kanslist ........................................................................... Ä 654
Riksdagens kansli:
Sekreterare ........................................................... kronor 582
vilket arvode dock ej må överstiga 2 828 kronor för riksdag.
Korrekturläsare .................................................................. » 690
Anm. Därest så^om sekreterare hos riksdagens kansli an ställes tjänsteman, som tillika
tjänstgör å annan befattning hos riksdagen, skall arvodet till sekreteraren bestämmas till
(iet lägre belopp än 582 kronor i månaden, som kanslideputerade finna skäligt.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
2 §•
Å arvode, som i 1 § sägs, utgår rörligt tillägg efter samma procenttal som
tillämpas för tjänstemän inom statsförvaltningen, dock högst å 1 000 kronor
i månaden. Sekreterare hos kammare och i ständigt utskott samt notarie med
sekreterargöromål i dylikt utskott åtnjuter sådant tillägg jämväl å arvodesbelopp
överstigande 1 000 men ej 1 600 kronor i månaden, beträffande statstjänstemän
dock endast för tid, varunder vederbörande med avstående av
samtliga med statstjänsten förenade löneförmåner åtnjuter hel ledighet från
denna för tjänstgöring hos riksdagen.
3 §•
1. Arvode till tjänstemän hos utrikesutskottet eller hos särskilt, enskilt
eller sammansatt utskott bestämmes av kanslideputerade, sedan utskottet avgivit
förslag i ämnet.
2. Där särskilda skäl därtill föranleda, må kanslideputerade på framställning
av kammares talman eller vederbörande utskottsordförande bestämma, att till
sekreterare hos kammare resp. sekreterare eller notarie med sekreterargöromål
i ständigt utskott skall utöver i 1 § angivet arvode utgå särskilt tilläggsarvode.
4 §•
Tjänsteman, vilken icke är stationerad i Stockholm eller dess förorter,
äger åtnjuta tjänstgöringstraktamente såsöm vid tjänstgöring från och med
16:e dygnet enligt föreskrifterna i 20 § 3 mom. a) tilläggsbestämmelserna till
statens allmänna avlöningsreglemente. Tjänstgöringen skall härvid för statstjänsteman
anses fullgjord i innehavande tjänst, medan för annan tjänsteman
det tillämpliga traktamentsbeloppet efter prövning i varje särskilt fall fastställes
av kanslideputerade. I fråga om tjänstgöringstraktamente skola härutöver
i tillämpliga delar gälla vad i 20 § 3 mom. c) och d) förenämnda tilläggsbestämmelser
är stadgat.
Tjänsteman, som avses i första stycket, äger åtnjuta ersättning för resa i
andra klass till och från Stockholm vid riksdagstjänstgöringens början och
slut ävensom för en hem- och återresa i samma reseklass för varje hel 15
dagarsperiod under tjänstgöringstiden; dock att ersättning icke må utgå enligt
högre klass än som verkligen kommit till användning.
Tjänsteman, som åtföljer utskott vid resa, äger rätt till traktamente, beträffande
statstjänsteman enligt den traktamentsklass i allmänna resereglementet,
i vilken han som statstjänsteman är placerad, och beträffande annan
tjänsteman efter kanslideputerades bestämmande.
5 §•
Arvode beräknas för tiden från dagen för tjänstemans inträde i tjänstgöringtill
och med dagen för tjänstgöringens slut. Arvode utbetalas månadsvis i
efterskott och sista gången vid tjänstgöringens slut.
Uppgift å dag för tjänstgöringens slut skall av ledning för kammare och
utskott tillställas kanslideputerade med angivande av skäl för utsträckning av
tjänstgöringstiden efter riksdagsessions slut.
6§-
Beviljas tjänstemän för tid, då han är anställd hos riksdagen, tjänstledighet
på grund av vederbörligen styrkt sjukdom eller av annan anledning, äga
kanslideputerade bestämma, om och i vad mån avdrag å hans löneförmåner
för sådan tid skall ske.
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
9
Tjänsteman, som icke på grund av innehav av annan statsanställning är
tillförsäkrad fri läkarvård samt sjukvårdsförmåner, må, därest han under
minst ett år varit anställd i riksdagens tjänst, åtnjuta de förmåner i nämnda
hänseenden, som enligt 7 kap. avlöningsreglementet för riksdagens verk tillkomma
tjänstemän, tillhörande avdragsgrupperna 2 och 3, vid nämnda
verk. Den befogenhet som enligt 41 § 1 mom. nämnda reglemente tillagts
delegerade för riksdagens verk skall vid tillämpning härav tillkomma kanslideputerade.
Sekreterare hos kammare respektive sekreterare eller notarie med sekreterargöromål
i ständigt utskott, vilken icke äger rätt till semester i annan
befattning, äger åtnjuta semesterersättning i den ordning sådan ersättning
tillkommer tjänsteman, placerad högre än 26 :e lönegraden, enligt bestämmelserna
i 29 och 30 §§ avlöningsreglementet för riksdagens verk. I övrigt
gälla bestämmelserna i 1945 års allmänna semesterlag.
7 §
Kanslideputerade äga använda erforderliga belopp dels till biträde vid
utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet, dels ock för upprättande
av vederbörliga register av riksdagstrycket för varje riksdag.
8 §•
1. Över kanslideputerades beslut angående ersättning i fall, som avses i
3, 4 och 6 §§, må besvär anföras hos bankoutskottet.
2. Förening av tjänstemän äger förhandla med kanslideputerade beträffande
personalens allmänna anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor
ävensom beträffande tillämpningen av sådana villkor, dock utan att inskränkning
därigenom göres i riksdagens vederbörande organ tillkommande
beslutanderätt.
9 §•
Ovanstående bestämmelser skola tillämpas från och med den 1 juli 1951
och förbliva gällande, intill dess riksdagen annorlunda beslutar.
Övergångsbestämmelser.
Den som vid 1934 års riksdag var anställd i befattning såsom sekreterare
hos kammare eller hos ständigt utskott eller såsom notarie med sekreterargöromål
och som därvid enligt 1933 års avlöningsbestämmelser ägde rätt
till ersättning för mistade avlöningsförmåner i statstjänst, må vid fortsatt
anställning hos riksdagen i samma befattning eller i annan befattning, med
vilken enligt nämnda avlöningsbestämmelser var förenad dylik rätt, utöver
arvode enligt 1 § här ovan uppbära ersättning med hälften av vad han visat
sig hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av till innehavd
statstjänst hörande avlöningsförmåner. Sådan ersättning utbetalas vid utgången
av varje månad och sista gången efter slutad tjänstgöring.
10
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
Bilaga 2.
Till Herrar Fullmäktige i riksgäldskontoret.
Med godkännande av bankoutskottets memorial nr 50 uppdrog 1949 års
riksdag åt fullmäktige i riksgäldskontoret att låta genom särskilt tillkallade
sakkunniga verkställa utredning i vad mån omläggningen av riksdagens
arbetsformer påkallade ändringar i de för riksdagens tjänstemän
gällande anställnings- och avlöningsvillkoren. I sin skrivelse till fullmäktige
har utskottet framhållit, att utredningen borde vara oförhindrad att
föreslå alla de åtgärder rörande personalorganisationen, som kunde vara
av betydelse för riksdagsarbetets bedrivande under så effektiva former som
möjligt. _
Fullmäktige beslöto den 27 april 1950 tillsätta en kommitté för utredning
av ifrågavarande spörsmål och utsågo till ledamöter av denna talmannen
i riksdagens andra kammare ombudsmannen A. V. Sävström, tillika
kommitténs ordförande, dåvarande andre vice talmannen i första kammaren
redaktören O. H. Åkerberg, förste vice talmannen i andra kammaren
hemmansägaren J. M. Skoglund, dåvarande ledamoten av första kammaren
f. d. typografen C. P. Wahlmark, ledamöterna av första kammaren direktören
E. A. Lindblom och f. d. statssekreteraren B. Näsgård, riksgäldsfullmäktigen
E. Eriksson, sekreteraren i riksdagens första kammare kanslirådet
G. H. Berggren samt dåvarande sekreteraren i bankoutskottet nuvarande
riksgäldsdirektören S. Widlund. Andre vice talmannen O. H. Åkerberg
har avlidit.
Kommittén, som antagit benämningen »1950 års kommitté för riksdagens
personalorganisation», har såsom sekreterare anlitat kamreraren i riksgäldskontoret
G. A. V. Sandqvist.
Vid behandling av frågor rörande tjänstemännens avlöningsförhållanden
har det visat sig värdefullt att ha tillgång till en översikt av dessa frågors
tidigare handläggning i riksdagen. I anledning härav har utarbetats bifogade
historik över avlönings- och anställningsvillkor för riksdagens
tjänstemän, till vilken kommittén får hänvisa.
För fullgörande av sitt uppdrag riktade kommittén till riksdagens olika
organ en förfrågan, huruvida och i så fall i vilka avseenden omläggningen
av riksdagens arbetsformer påkallade ändring av personalorganisationen.
Härvid framhölls, att det var av särskild betydelse att få klarhet i frågan,
huruvida riksdagsarbetet kunde påskyndas genom förändringar i personalorganisationen,
personalens anställnings- och avlöningsförhållanden eller
genom rationalisering av det arbete, som utfördes av tjänstemännen. I sistnämnda
avseende borde beaktas möjligheterna att för rutinarbete använda
mindre kvalificerad arbetskraft.
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
11
Kommittén har å sin anhållan erhållit följande svar.
’Kamrarnas herrar talmän ha för sin del icke ansett kommitténs förfrågan
föranleda några uttalanden.
Kanslideputerades ordförande har beträffande den kanslideputerade underställda
personalen anfört, att riksdagsarbetet som sådant icke torde
kunna påskyndas genom de av kommittén antydda eventuella förändringarna
i personalorganisationen, personalens anställnings- och avlöningsförhållanden
eller genom rationalisering av det arbete, som utfördes av tjänstemännen,
allra minst genom att använda mindre kvalificerad arbetskraft.
Ordföranden i utrikesutskottet har meddelat, att inga omständigheter
framträtt, som påkalla ändring i hittills tillämpat förfaringssätt.
Ordföranden i konstitutionsutskottet har framhållit, hur rekryteringssvårigheterna
ökat under senare år. Då riksdagsarbetet numera uppdelats
på en vårsession och en efterföljande höstsession såsom normala företeelser,
behöver riksdagen till sitt förfogande befattningshavare med en effektiv
årlig tjänstgöringstid av ungefär samma längd som den fast anställda
lärarpersonalen vid ett flertal allmänna läroinrättningar. Tiden syntes därför
vara inne för en omprövning av frågan, om ej riksdagens egna tjänstemän
borde knytas fastare till riksdagen än som för närvarande vore fallet.
De högsta befattningshavarna hos kamrar och utskott skulle i anställningshänseende
kunna jämställas med befattningshavare tillhörande Cp-lönegrader
inom den statliga löneplanen nr 2.
Om riksdagen även i fortsättningen skulle komma att begagna sig av tillfälligt
anställda tjänstemän, borde dessa erhålla en viss lönekompensation
med hänsyn till den begränsade anställningstiden. Liksom för närvarande
skulle tilläggsarvoden utgå. Bestämmelserna borde emellertid utformas så,
att individuella beslut härom bleve obehövliga.
Generella regler borde införas, genom vilka riksdagen garanterade sina
egna befattningshavare samma sociala förmåner som statens övriga befattningshavare.
Närmare bestämmelser på förevarande område syntes särskilt
angelägna i fråga om de befattningshavare hos riksdagen, vilka icke innehade
annan allmän tjänst. För denna kategori tjänstemän funnes icke
någon pensionsreglering, ingen rätt till motsvarande semesterförmåner, som
tillkomme statstjänstemän i allmänhet, och ej heller någon ovillkorlig rätt
till avlöning under sjukdom.
Ordföranden i statsutskottet har överlämnat en av utskottets sekreterare
utarbetad promemoria, vari framhålles, att en jämnare fördelning av propositionsavläinnandet
för statsutskottets del skulle betyda en påtaglig vinst.
För påskyndande av riksdagsarbetet utgjorde detta förhållande den viktigaste
faktorn. Omläggningen av riksdagens arbetsformer hade lett till
en minskning av arbetstiden under vårsessionen med därav följande löneminskning,
ehuru arbetsuppgifterna såväl kvantitativt som kvalitativt praktiskt
taget varit oförändrade. Rekryteringssvårigheterna hade härigenom
ytterligare markerats. Kunde emellertid ersättning för mistad lön i egen
tjänst utgå, skulle säkerligen en av do mest avhållande faktorerna, då det
gällde rekryteringen av tjänsterna hos utskottet, elimineras.
En förutsättning för att personalorganisationen kunnat fungera tillfredsställande
hade varit, att sekreterargöromålen uppdelats på sekreterarna
(notarierna med sekreterargöromål) och notarierna samt i vissa fall även
på kanslisterna. Det borde övervägas, om icke ersättning i någon form
12
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
kunde beredas notarierna och kanslisterna för de ökade krav, denna arbetsomläggning
medförde för dem.
För maskinskrivningsarbete men även för mera kvalificerade arbetsuppgifter
funnes i statsutskottet anställd eu kvinnlig kanslist, för vilken ifrågasattes
en fastare anställningsform. Något annat behov av arbetskrafter för
rutinarbete förefunnes icke för utskottet. Härvid förutsattes att vid vissa
tillfällen för biträde med maskinskrivning särskild arbetskraft måste anlitas.
Slutligen ifrågasattes om icke traktamentsersättning borde utgå till
tjänstemän, som medföljde på utskottets resor.
Ordföranden i bevillningsutskottet har anfört, att han icke funnit omläggningen
av riksdagens arbetsformer böra föranleda någon ändring i utskottets
personalorganisation. Några möjligheter att i vidare mån än som
redan skett på mindre kvalificerad arbetskraft överflytta enklare arbetsuppgifter
förelåge icke. För ett ändamålsenligt bedrivande av utskottsarbetet
borde vid behov begagnas möjligheten att uppskjuta behandlingen av vissa
ärenden från vår- till höstsession.
Första lagutskottets ordförande har anfört, att omläggningen av riksdagens
arbetsformer icke föranlett behov av ändrade anställnings- och avlöningsbestämmelser
för kanslipersonalen. Genom att i ökad omfattning
använda specialföredragande och annan extra kanslipersonal hade svårigheterna
med det forcerade arbetet under vårsessionens senare del kunnat
mötas.
Ur rekryterings- och rättvisesynpunkt vore det måhända önskvärt, om
den vid 1948 års riksdag behandlade frågan om traktamentsersättning
kunde upptagas till förnyad prövning.
För skrivhjälp syntes liksom hittills den centrala skrivbyrån få anlitas.
Det skulle emellertid spara mycket arbete för sekretariaten, om skrivbyrån
på kallelse kunde ställa arbetskraft till förfogande för att upptaga diktamen
och för att biträda exempelvis med diarieföring och uppklistring av
reciter. Till svårigheten att giva skrivbyrån en sådan organisation, att den
särskilt under den brådaste tiden skulle kunna tillfredsställa utskottens
anspråk, komme den omständigheten, att utskottssekretariaten i stor utsträckning
måste utföra sitt arbete å annan tid än vanlig arbetstid. Möjlighet
att diktera även under annan tid än vanlig arbetstid skulle finnas för
sekretariaten, om till deras disposition ställdes ett antal diktafonapparater.
Emellertid vore det önskvärt, om skrivbyråns personal, som i varje fall
nu syntes vara alltför knappt tillmätt, bleve så stor, att den städse kunde
tillhandagå sekretariaten med biträde i olika hänseenden.
Ordföranden i andra lagutskottet har framhållit, att avlöningsförmånerna
i riksdagen borde anpassas efter vederbörandes befattning och löneförmåner
inom statsförvaltningen. Avlöningen under tjänstgöring i utskott borde
därvid med skäligt belopp överstiga vederbörandes lön i statstjänst. Tjänstemän
stationerade utanför Stockholm borde därutöver erhålla full kompensation
för de merkostnader, som åsamkades dem under vistelsen i Stockholm.
Härigenom skulle de ofta återkommande ombytena av personal
minska, då tjänstemännen icke av ekonomiska skäl i samma utsträckning
som hittills vid en befordran i statsförvaltningen skulle lämna sin tjänst i
utskottet.
För tredje lagutskottets del har ordföranden icke ansett någon ändring
av personalorganisationen eller tjänstemännens anställnings- och avlöningsförhållanden
påkallad.
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
13
Systemet att all skrivhjälp skall tillhandahållas av den centrala skrivbyrån
hade för tredje lagutskottets vidkommande fungerat tillfredsställande.
Av betydelse för rekryteringen vore den nuvarande möjligheten att erhålla
tilläggsarvode, så att för statstjänsteman, som ägnade hela sin tid åt
utskottsarbete och avstode samtliga med statstjänsten förenade löneförmåner,
summan av arvode och rörligt tillägg med visst belopp överstege
vederbörandes lön i statstjänst.
Ordföranden i jordbruksutskottet har framhållit svårigheterna för sekreteraren
att snabbt få fram inom utskottet behandlade ärenden på grund av
brist på skrivhjälp. Utskottet vore hänvisat till den gemensamma skrivbyrån,
vars personal syntes vara för knapp för att kunna tillgodose de stora
krav på snabbhet, som måste ställas på dem. Till utskottets förfogande
borde därför ställas ett skrivbiträde.
En förutsättning för att till utskottet knyta tillräckligt kvalificerade personer
vore, att den heltidsanställde sekreterarens arvode jämte tillägg bestämdes
så, att det komme att minst motsvara vad som utginge vid tjänstgöring
såsom sakkunnig i departement, d. v. s. gottgörelse för avstådda
löneförmåner samt i regel åtta kronor om dagen i tillägg, även om vederbörande
vore bosatt i Stockholm.
Ordförandena i de allmänna beredningsutskotten ha båda ansett, att personalen
borde jämställas med jämförliga befattningshavare hos ständiga
utskott. Det syntes annars komma att visa sig svårt att erhålla tillräckligt
kvalificerade tjänstemän för sekreterare- och kanslistbefattningarna. För
andra kammarens allmänna beredningsutskott hade ifrågasatts möjlighet
att anställa ett kanslibiträde för mera rutinartade göromål.’
Riksdagstjänstemännens förening har hemställt om att få för kommittén
framlägga sina synpunkter på frågan angående anställnings- och avlöningsförhållandena
för riksdagens tjänstemän samt i senare inlämnad skrivelse
och vid företräde inför kommittén av representanter för föreningen framställt
önskemål särskilt i följande avseenden.
''Inga generella regler funnes för pensionering av befattningshavare hos
riksdagen. Då pensioner beviljats, hade beslut härom i regel fattats i samband
med befattningshavarens avgång ur tjänsten. För framtiden bindande,
generella regler borde uppställas i anslutning till de noimer, riksdagen
själv fastställt för statliga befattningshavare i allmänhet. För de tjänstemän
hos riksdagen, som jämväl innehade annan allmän tjänst, föienad
med pensionsrätt, borde tilläggspensioner beviljas.
Regler borde vidare införas i fråga om sjukavlöning samt ersättning för
läkar- och sjukvårdskostnader. Kanslideputerade beslöte nu efter prövning
från fall till fall om avlöningens storlek vid sjukdom. Denna befogenhet
syntes dock endast avse tid, då riksdagssession påginge, men ej tiden mellan
sessionerna.
Riksdagstjänstemännen borde, med beaktande av arten och omfattningen
av deras arbetsuppgifter, i fråga om semesterförmåner jämställas med närmast
motsvarande kategorier befattningshavare i riksdagens egna verk.
Skulle tjänstemännen hos riksdagen även i fortsättningen komma att
knytas till denna endast för ett år i sänder samt erhålla avlöning blott
under riksdagstid, måste det vara rimligt, atl de erhölle en skälig lönekompensation
för vardera av dessa omständigheter.
14
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
I riksdagens eget intresse borde rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner
i annan tjänst återinföras, så att riksdagstjänsterna framstode
som tillräckligt lockande för kvalificerade sökande. Denna form av ersättning
borde ej begränsas till ett fåtal befattningshavare hos riksdagen utan
avse riksdagstjänstemännen i allmänhet.’
I samband med översyn av gällande avlöningsbestämmelser för riksdagens
personal har kommittén upptagit de sålunda framförda spörsmålen
till provning. Kommitténs överväganden ha gett anledning till följande
uttalanden.
Det tidigare avslutandet av vårsessionen, som genomförts i samband med
omläggningen av riksdagens arbetsformer, har medfört vissa svårigheter
for utskotten och i synnerhet för statsutskottet. Det största hindret för en
rationell arbetsfördelning inom statsutskottet har befunnits vara den
ojämna tillströmningen av propositioner. För påskyndande av riksdagsarbetet
har utskottets sekreterare ansett en jämnare fördelning av propositionsavlämnandet
vara den viktigaste faktorn. Statsutskottets avdelningar
ha under två till tre veckor före utgången av tiden för avgivande av budgetpropositioner
icke tillgång till arbetsmaterial i önskvärd utsträckning. Efter
propositionstidens utgång liksom vid riksdagens början hopas däremot
materialet. Det ojämna propositionsavlämnandet inverkar givetvis även på
arbetet i övriga utskott, om också ej i samma omfattning som i statsutskottet.
För statsutskottet såsom ett budgetutskott föreligger ej heller i samma
utsträckning som för exempelvis lagutskotten möjlighet att uppskjuta behandlingen
av ärenden till höstsessionen.
En större planmässighet i propositionsavlämnandet är därför ett önskemål,
som kommittén särskilt vill framhålla. I övrigt förutsätter kommittén,
att möjligheten att uppskjuta behandlingen av ärenden till höstsessionen i
fortsättningen liksom hittills utnyttjas, i den mån så erfordras med hänsyn
till arbetsbelastningen inom utskott och hinder mot uppskov icke föreligger.
För arbetet inom utskotten är det nödvändigt att ha tillgång till arbetskraft,
som är både kvalificerad och rutinerad. Speciellt gäller detta befattningarna
såsom sekreterare och notarier med sekreterargöromål i utskotten.
Vissa svårigheter att rekrytera nämnda befattningar ha uppkommit under
de senaste åren. För att göra anställningen hos riksdagen mera lockande
ha framförts förslag om årsarvoden, vissa sociala förmåner, ersättning för
mistad avlöning i statstjänst, traktamentsbidrag m. in.
Kommittén anser det vara en fördel för riksdagen att äga tillgång till
statens tjänstemän med deras erfarenhet och sakkunskap beträffande förvaltningens
olika områden. Av ovannämnda särskilt kvalificerade befattningshavare
äro endast ett fåtal icke-statstjänstemän. Avlöningssystemet
bör därför lämpligen avpassas efter den statsanställda gruppen och undantagsbestämmelser
gälla för icke-statstjänstemän. I sådant avseende har
kommittén funnit de nuvarande avlöningsbestäinmelserna vara ändamålsenliga.
De medgivna löneförmånerna ha hittills i stort sett visat sig kunna
tillförsäkra riksdagen de tjänstemän av olika kategorier, som erfordras för
riksdagsarbetets behöriga gång. Att, såsom ordföranden i konstitutionsutskottet
föreslår, införa ett anställnings- och avlöningssystem med fasta
årslöner och inplacering av de högsta befattningarna inom kamrar och
utskott i Cp-lönegrader enligt den statliga löneplanen nr 2, har kommittén
icke kunnat förorda. Riksdagen arbetar under 6 å 7 månader om året i de
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
15
fall, då höstsession följer på vårsessionen. Har riksdagen endast vårsession,
blir arbetstiden omkring 5 månader. En riksdag med enbart vårsession
kan därför svårligen motivera årsanställning av personalen. Även om man
antar, att uppdelningen av riksdagsarbetet på en vårsession med efterföljande
höstsession skulle bli en normal företeelse, bör riksdagen icke
genom ett system med årsanställning binda sig vid viss personal på ett
fastare sätt än för närvarande. Den större rörlighet, som följer med det
nuvarande systemet, måste anses vara till övervägande fördel för riksdagen
just med hänsyn till rekryteringen av riksdagstjänsterna bland statstjänstemännen.
Beaktas bör dessutom, att en hos riksdagen helårsanställd
tjänsteman icke får den fortlöpande kontakt med förhållandena i statsförvaltningen,
som är så viktig för arbetet inom riksdagen. Riksdagstjänstemännens
förening har icke framfört något önskemål om helårsanställning.
Att såsom ifrågasatts bereda en fastare anställningsform för en kvinnlig
kanslist i statsutskottet kan kommittén icke förorda.
Riksdagstjänstemännens förening anser, att rätt för riksdagens tjänstemän
till ersättning för mistade avlöningsförmåner i annan tjänst bör återinföras.
Enligt föreningens åsikt bör denna form av ersättning ej begränsas
till ett fåtal befattningshavare bos riksdagen utan avse riksdagstjänstemännen
i allmänhet. Från statsutskottet har framhållits, att om ersättning för
mistad lön kunde utgå, skulle säkerligen en av de mest avhållande faktorerna,
då det gäller rekryteringen av tjänsterna hos utskottet, elimineras.
Frågan har fått förnyad aktualitet genom ett beslut av regeringen innevarande
år, att departementstjänstemän, som inneha andra än rent tillfälliga
uppdrag hos riksdagen, skola beredas tjänstledighet med motsvarande
löneavdrag i den utsträckning, som kan befinnas erforderlig för uppdragets
fullgörande. Det har förutsatts, att på grund härav löneavdrag skall
göras å tjänstemännens i departementen utgående löner med för sekreterare
hos kammare och ständigt utskott minst 1/3, för stenograf minst 1/7
och för annan befattningshavare minst 2/7. Enahanda regler ha avsetts tilllämpade
även inom statsförvaltningen i övrigt, då cheferna för de under
departementen lydande verk, vid vilka funnos befattningshavare, som under
vårsessionen 1950 innehade uppdrag hos riksdagen, under hand underrättats
om regeringens beslut i fråga om departementstjänstemännen.
Samma regler torde enligt kommitténs mening även böra tillämpas beträffande
tjänstemän vid riksdagens verk.
Ovan angivna regeringsbeslut — vilket innebär en tillämpning av bestämmelserna
i 7 § statens allmänna avlöningsreglemente angående förening
av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag — kan enligt kommitténs
åsikt icke i och för sig berättiga till ett införande av rätt till ersättning
för mistad avlöning för riksdagens personal. Med hänsyn främst till
rekryteringsmöjligheterna har kommittén emellertid ägnat frågan ingående
överväganden. Kommittén har härvid icke ansett tillräckliga skäl föreligga
för att förorda en återgång till eu sådan avlöningsform.
Ersättning för mistad avlöning tillkom före 1955 års riksdag endast vissa
högre befattningshavare hos riksdagen främst sekreterarpersonalen, nämligen
sekreterare hos kamrar och ständiga utskott samt notarier med sekreterargöromål.
Kommittén vill erinra, att då 1934 års bankoutskott påyrkade,
att ersättningen för mistad avlöning skulle avvecklas, utskottet
föreslog en förhöjning av arvodesbeloppen, vilken enligt utskottets uppfattning
borde säkerställa eu god rekrytering. Skulle emellertid i eu fram
-
16
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
tid svårigheter härutinnan uppkomma, syntes lämpligen avvägningen av
avlöningsbeloppen då böra upptagas till av förhållandena betingad förnyad
omprövning. Denna utväg anser kommittén nu böra begagnas beträffande
sekreterarpersonalen.
Med proposition nr 114 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen lönerevision
för statsförvaltningens chefstjänstemän från och med den 1 juli 1951. Byråchefs-
och rådstjänster i lönegrad Ca 33 föreslås uppflyttade till lönegrad
Ca 37, vilket innebär en grundlöneökning med inemot 12 procent. Tjänstemän
med lön enligt löneklass 10 och högre löneklasser å löneplan 2 skulle
erhålla en procentuellt ungefär lika stor grundlöneförbättring. Det maximibelopp,
å vilket rörlig förhöjning av lön må beräknas, föreslås höjt från
1 200 kronor till 1 600 kronor för månad.
En förhöjning av grundarvodena för riksdagens sekreterarpersonal torde
kunna motiveras på samma sätt som för statens chefstjänstemän, nämligen
rekryteringshänsyn och önskan att öka löneavståndet till underställda
tjänstemän. Ifrågavarande befattningar äro såsom redan nämnts de viktigaste
i riksdagens personalorganisation och kunna jämställas med byråchefs-
eller högre tjänster inom statsförvaltningen. I bifogade förslag till
avlöningsbestämmelser för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän
ha grundarvodena för sekreterarpersonalen uppräknats med 12 procent med
avrundning till närmast högre tiotal kronor. Maximigränserna för det rörliga
tillägget i 2 § avlöningsbestämmelserna ha höjts från 600 respektive
1 200 kronor till 800 respektive 1 600 kronor. De föreslagna ändringarna
skulle tillämpas fr. o. in. den 1 juli 1951. För innevarande riksdags vårsession
skulle ingen ändring ske. Omstående tabell utvisar gällande och föreslagna
arvodesbelopp.
Den föreslagna förhöjningen av grundarvodena för månad utgör för
sekreterare i kammare och hos statsutskottet 178 kronor, för sekreterare
hos övriga ständiga utskott 167 kronor och för notarie med sekreterargöromål
136 kronor. Genom höjning av maximigränsen för det rörliga tilllägget
från 600 till 800 kronor kommer härtill för de tjänstemän, som behålla
en del av lönen i statstjänst, 64 kronors ökning av det rörliga tilllägget.
Den ökning av löneförmånerna, som sålunda skulle utgå till ifrågavarande
sekreterarpersonal, kompenserar i viss mån den minskning av
avlöningen i statstjänst, som denna personal har att vidkännas på grund
av ovanberörda regeringsbeslut om avstående av viss del av denna avlöning.
Vad härefter angår de statstjänstemän, som avstå samtliga med statstjänsten
förenade löneförmåner, och för tjänstemän, som icke ha annan
anställning än riksdagstjänst, utgör ökningen av det rörliga tillägget i
stället 128 kronor för sekreterare i kammare och hos statsutskottet, 112
kronor för sekreterare i ständiga utskott och 44 kronor för notarier med
sekreterargöromål. I sistnämnda fall är ökningen sålunda mindre än för
statstjänstemän, som behålla största delen av avlöningen i statstjänst. Liksom
hittills blir det därför även efter den ifrågasatta arvodesregleringen
nödvändigt att i vissa fall utbetala särskilda tilläggsarvoden.
Kommittén har avsett, att den föreslagna höjningen av maximigränsen
för det rörliga tillägget från 600 till 800 kronor skall tillämpas icke endast
för sekreterarpersonalen utan även för övrig kanslipersonal. Detta skulle
medföra, att avlöningen i riksdagen ökar med belopp varierande mellan 17
kronor i månaden för kanslist och 64 kronor för stomnotarie, förste stenograf,
stenograf, förste kanslist, kamrer hos statsutskottet och sekreterare
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
17
Månads- arvode enl.
beslut av
1948 (1949)
års riksdag
Kronor
Månadsarvode
inklusive rör- ligt tillägg vid
1951 års riks- dags vårses- sion1
Kronor
F
ö r s 1 a g
Befattning hos riksdagens kamrar,
utskott eller kansli
Månads- arvode
fr.o.m. den
1/7 1951
Kronor
Rörligt
tillägg3
Kronor
Summa
Kronor
1. Sekreterare i kammare och hos
statsutskottet ..............
1 482
,1 679
1871
1 660
4261
517
41 921
2 177
2. Sekreterare hos annat ständigt
utskott....................
1 383
21 580
1 772
1 550
4261
501
41 811
2 051
3. Notarie med sekreterargöromål
1 104
.1 301
1462
1 240
4261
402
41 501
1 642
4. Stomnotarie, förste stenograf ..
1002
1 199
1002
261
1 263
5. Sekreterare hos beredningsut-
skott ....................
870
21 067
1 153
870
4261
283
41 131
1 153
6. Stenograf, förste kanslist, kamre-
rare hos statsutskottet......
870
1067
870
261
1 131
7. Kanslist, tillika registrator, regi-
1 011
strator hos statsutskottet ....
762
959
762
249
8. Notarie i ständigt utskott......
726
923
762
249
1011
9. Korrekturläsare..............
690
887
690
226
916
10. Kanslist ....................
654
851
654
214
868
11. Sekreterare hos riksdagens kansli
582
773
582
191
773
12. Kanslibiträde................
1 Rörligt tillägg å högst 600 kr.
2 Vid hel ledighet från statstjänst
3 Rörligt tillägg å högst 800 kr.
4 Vid hel ledighet från statstjänst
540
rörligt till
rörligt till
718
ägg å högst 1
ägg å högst 1
540
200 kr.
300 kr.
178
718
hos beredningsutskott. För statstjänstemän i exempelvis 24 :e lönegraden,
vilka tidigare fått behålla hela sin avlöning i statstjänst vid tjänstgöring
i riksdagen å befattningar tillhörande »övrig kanslipersonal», innebär ovannämnda
regeringsbeslut om avdrag av viss del av lönen i statstjänst, att
den sammanlagda avlöningen i riksdagen och statstjänst i förhållande till
samma avlöningsförmåner vid 1950 års riksdag i några fall skulle öka
endast obetydligt. Beträffande kanslister uppstår t. o. m. någon minskning.
Kanslistbefattningarna äro i en del fall inrättade som heltidstjänster
och tillsatta med biträdespersonal, som är maskinskrivningskunnig.
För denna personal torde den nu utgående avlöningen vara lämpligt avvägd.
Övriga kanslistbefattningar äro bisysslor, ehuru samma avlöning tilllämpas
som för heltidsanställd personal. Att införa övergångsbestämmelser,
som skulle ge innehavaren av bisysslan en högre avlöning i riksdagen än
den heltidsanställda personalen i samma befattning, anser kommittén uteslutet.
Det förslag till reglering av arvodena till riksdagens tjänstemän, som
kommittén i det föregående framlagt, är betingat av önskemålet, att arvo
3
— Bihang till riksdagens protokoll 1951. 8 sand. Nr 37.
18
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
desnivån i fortsättningen liksom tidigare anpassas efter förändringarna i
lönenivån för statstjänstemännen. Kommittén har icke funnit påkallat att
härutöver förorda någon lönereglering. En mindre jämkning av arvodet
till notarierna i de ständiga utskotten synes dock böra genomföras. Från
statsutskottet har framhållits, att sekreterargöromålen uppdelats på avdelningssekreterarna
(notarierna med sekreterargöromål) och notarierna samt
i vissa fall även på kanslisterna. Ersättning i någon form borde övervägas
för de ökade krav, denna arbetsomläggning medför för notarierna och
kanslisterna. Kommittén föreslår, att notariebefattningarna, som ha grundarvoden
å 726 kronor i månaden, uppflyttas till närmast högre arvodesgrupp,
nämligen kanslist, tillika registrator i kammare och registrator i
statsutskottet, för vilka grundarvodena utgöra 762 kronor i månaden. Någon
höjning av arvodena för kanslisterna vill kommittén ej förorda.
Inom kammares kansli kan av talmannen utses viss tjänsteman att vid
förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöromål inom kammaren och
i övrigt biträda sekreteraren. Till sådan tjänsteman utgår, utöver arvode,
särskild ersättning med 210 kronor för månad. Arvodet jämte berörda ersättning
må emellertid ej överstiga 1 170 kronor för månad. Vid en höjning
av sekreterarens arvode bör även ersättningen till sekreterarens ställföreträdare
höjas i samma proportion. En uppräkning med 12 procent och avrundning
till närmast högre tiotal kronor ger en ersättning av 240 kronor
för månad. Den nuvarande maximeringsbestämmelsen bör kunna slopas.
Med tillämpning från början av 1950 års riksdag utgår till sekreterare i
allmänt beredningsutskott ett arvode å 870 kronor för månad. Kanslistarvodet
är satt till samma belopp, 654 kronor, som tillkommer kanslist i
kammare eller i ständigt utskott. Bankoutskottet har i sitt förenämnda
memorial nr 50/1949 förutsatt, att vid förevarande utredning uppmärksamhet
komme att ägnas åt frågan, huruvida arvodena till beredningsutskottens
tjänstemän vore riktigt avvägda. Med hänsyn till att ett förslag om sammanförande
av kamrarnas allmänna beredningsutskott till ett för båda
kamrarna gemensamt beredningsutskott upptagits till behandling av konstitutionsutskottet,
har kommittén icke funnit anledning att nu föreslå någon
ändring av arvodena till beredningsutskottens tjänstemän.
Kommittén har till omprövning upptagit framställningen till bankoutskottet
vid 1949 års riksdag från riksdagstjänstemännens förening om viss
arvodeskompensation för särskilt forcerad tjänstgöring m. m. under 1949
års riksdags vårsession. Utskottet hade beslutat, att framställningen icke
skulle föranleda någon utskottets åtgärd.
Kommittén har funnit, att särskilt för utskottspersonalen en forcering
av arbetet blivit en följd av att riksdagen slutat sina vårsessioner den 31
maj både 1949 och 1950. Ehuru under det senare året en förbättring inträtt,
är det obestridligt, att omläggningen av kamrarnas arbetsperioder
medfört en ökad arbetsprestation utan ökad betalning. Kamrarnas personal
har emellertid varit fulltalig även under höstsessionerna. Till stor del
har också utskottspersonalen varit inkallad under höstsessionerna, särskilt
under 1950. Utskottspersonalen har dessutom i stor utsträckning tjänstgjort
efter vårsessionernas slut. En utjämning har därför ägt rum, då
arvode även utgått under mindre arbetskrävande perioder av relativt stor
längd. Kommittén har därför icke funnit skäl föreligga att ånyo väcka
frågan om särskild kompensation för tjänstemännen vid riksdagens vårsessioner.
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
19
I detta sammanhang vill kommittén fästa uppmärksamheten på föreskriften
i 5 § avlöningsbestämmelserna om att arvode beräknas från dagen
för befattningshavares inträde i tjänstgöring till och med dagen för tjänstgöringens
slut. Före 1948 års riksdag funnos vissa föreskrifter rörande
tidpunkten för arvodenas upphörande för vissa tjänstemän. Vid de nuvarande
bestämmelsernas tillkomst förutsattes, att ledningen för de olika
riksdagsorganen skulle ha sin uppmärksamhet riktad på att tjänstemännen
icke bibehölles i tjänst längre tid än som betingades av arbetets fullgörande.
Kommittén har funnit, att tjänstgöringstiden efter vårsessionens
slut varierar avsevärt inom olika utskott. En orsak är givetvis, att uppskjutande
av behandlingen av vissa ärenden till höstsessionen medför, att
visst arbete måste utföras av utskotts kansli under tiden mellan vår- och
höstsessionen. Detta skäl kan dock ej alltid åberopas. Kanslideputerade
ha brukat infordra uppgifter på tjänstgöringstidens längd för personalen
inom kamrar och utskott utan att dock ha befogenhet att påverka fastställandet
av slutdagarna för tjänstgöringen. Kommittén anser, att det bör
verka återhållande på onödig utsträckning av tjänstgöringstiden, om skyldighet
stadgades för ledning för kamrar och utskott att till kanslideputerade
lämna uppgift på slutdagarna för personalens tjänstgöring efter riksdagssessions
slut med angivande av de skäl, som i varje särskilt fall föranlett
en utsträckning av tjänstgöringstiden. En föreskrift härom har intagits
i förslaget till avlöningsbestämmelser 5 §.
Den i ovannämnda paragraf införda föreskriften, att månad skall beräknas
omfatta 30 dagar, om utbetalning av arvode avser del av månad,
bär uteslutits i förslaget. På liknande sätt som enligt statens löneplansförordning
bör lönen för dag variera efter kalendermånadernas längd.
Första och andra lagutskottens ordförande ha tagit upp frågan om särskilda
traktamentsbidrag åt vissa utanför Stockholm eller dess förorter
stationerade tjänstemän. Bankoutskottet vid 1948 års riksdag uttalade i
denna fråga, att det understundom kunde vara med billighet förenligt och
ur rekryteringssynpunkt påkallat, att möjlighet funnes att bereda sådan
tjänsteman särskild kompensation för de merkostnader, som åsamkades
honom under vistelsen i Stockholm. Denna kompensation syntes då lämpligen
kunna lämnas i form av tilläggsarvode efter prövning av kanslideputerade
i varje särskilt fall jämlikt 3 § 2 mom. avlöningsbestämmelserna.
Fastställande av arvodena borde ske i viss anknytning till de grunder, som
gällde för tjänstgöringstraktamente åt statliga befattningshavare. Detta
bankoutskottets uttalande lämnades av riksdagen utan erinran, och kanslideputerade
ha vid olika tillfällen använt sig av denna befogenhet. Under
sådana förhållanden anser kommittén det icke nödvändigt att införa speciella
regler för traktamentsbidrag av nämnda karaktär. Erinras må dessutom,
alt de tjänstemän hos utskotten, det här är fråga om, äro helt lediga
från sin statstjänst och genom kommitténs förslag skulle få sina arvoden
förhöjda, vartill kommer, alt såsom hillills lilläggsarvoden skulle kunna
beviljas.
Kommittén har uppmärksammat, att bankoutskottet i sitt utlåtande nr
10/1948 använder beteckningen utanför Stockholm eller dess förorter stationerade
tjänstemän, medan i avlöningsbestämmelserna § 4 talas om alt
tjänsteman, vilken icke är bosatt i Stockholm eller dess förorter, äger åtnjuta
viss ersättning för resor till och från Stockholm. 1 bägge fallen avses
20
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
samma tjänstemän. Kommittén anser därför att bestämmelserna erhålla
den riktiga innebörden, om i § 4 ordet bosatt utbytes mot stationerad.
Av statsutskottet har ifrågasatts, om icke traktamentsersättning borde
utgå till tjänstemän vid resa med riksdagsutskott. Kommittén anser sådan
traktamentsersättning befogad och föreslår, att den utgår efter allmänna
resereglementet, då det gäller befattningshavare i riksdagen som samtidigt
äro statstjänstemän, samt fastställes av kanslideputerade för övriga befattningshavare
från fall till fall i anslutning till resereglementets bestämmelser.
Föreskrift härom har intagits i förslaget till avlöningsbestämmelser 4 §.
Då kommittén utgått från att det nuvarande avlöningssystemet skall
bibehållas i princip, följer härav, att framförda önskemål om införande
av samma sociala förmåner för riksdagens tjänstemän som för statens
övriga befattningshavare måste bli föremål för särskilda överväganden.
Riksdagstjänstemännens förening har framhållit, att för framtiden bindande,
generella regler borde uppställas för pensionering av riksdagens
tjänstemän. Regler borde vidare införas i fråga om sjukavlöning och semesterförmåner.
Tjänstepensioner på grund av anställning hos riksdagen ha hittills beviljats
i sådana fall, där vederbörande haft sin egentliga arbetsinkomst av
riksdagstjänstgöringen, och i regel icke tillerkänts andra befattningshavare
än sådana, som vid avgången ur riksdagstjänsten kunnat åberopa en långvarig
anställningstid och för sin ålderdomsförsörjning varit väsentligen
beroende av pensionen. I ett fall nämligen beträffande konstitutionsutskottets
sekreterare Sune Valdemar Holm har riksdagen beslutat göra en förhandsutfästelse
om pension. I samband härmed uttalade bankoutskottet
vid 1948 års riksdag, att beslut om pensionsrätt för Holm icke behövde
medföra några direkta konsekvenser beträffande pensioneringen av med
Holm likställda tjänstemän hos riksdagen (kammar- och utskottssekreterare),
enär dessa samtliga redan hade pensionsrätt på grund av anställning
i statlig fullmakts- eller konstitutorialtjänst. Beträffande övriga
tjänstemän hos riksdagen, för vilka riksdagspension kunde ifrågakomma,
förelåge ej såsom beträffande Holm några särskilda skäl för att pensionsfrågan
skulle upptagas på förhand, utan densamma borde liksom dittills
prövas i varje särskilt fall i samband med avgång ur tjänst.
Kommittén är icke övertygad om att införande av fasta pensionsregler
för riksdagens tjänstemän kan ligga i riksdagens intresse. Liksom årsarvoden
skulle i förväg bestämda grunder för pension medföra en icke
önskvärd orörlighet i anställningssystemet. En viktig faktor vid prövning
av frågor om anställning av personal skulle då bli hänsyn till tidigare anställd
personals pensionsutsikter. I varje fall är pensionsfrågan svårbedömlig
och skulle fordra en ingående utredning, vilken kommittén ej ansett
sig kunna verkställa.
I nu gällande avlöningsbestämmelser för riksdagens tjänstemän angives
i § 6, att för befattningshavare, som beviljas tjänstledighet på grund av
sjukdom för tid, då han är anställd hos riksdagen, kanslideputerade äga
bestämma, om och i vad mån avdrag å hans löneförmåner för sådan tid
skall ske. Vid bestämmelsens införande har förutsatts, att storleken av
avdraget lämpligen bör fastställas med utgångspunkt från de avdrag, som
tillämpas inom statsförvaltningen. Någon ovillkorlig rätt till sjukavlöning
finnes icke. Riksdagstjänstemännens förening har ifrågasatt införande av
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
21
sådan rätt samt möjlighet att erhålla sjukavlöning även mellan riksdagssessionerna.
De nu gällande bestämmelserna för sjukavlöning anser kommittén
vara tillräckliga med hänsyn till att anställning endast avser en
riksdag i taget. Att låta sjukavlöning utgå under tiden mellan riksdagssessionerna,
då arvode icke utgår, har kommittén icke kunnat finna lämpligt.
All personal vid vårsessionen inkallas för övrigt icke heller under
höstsessionen.
I avlöningsbestämmelserna för riksdagens tjänstemän finnes icke angivet
något om semester. Tjänstemännen åtnjuta därför de semesterförmåner,
som följa av 1945 års allmänna semesterlag. Att införa samma
semesterbestämmelser för samtliga riksdagens tjänstemän som för befattningshavare
i statens tjänst finner kommittén icke möjligt. Hänsyn måste
här tagas till om befattningarna ha karaktär av huvud- eller bisysslor samt
om hel semester åtnjutes i annan anställning. För sekreterarpersonalen,
för vilken i princip kräves heltidstjänstgöring under riksdagstiden, anser
kommittén en förbättring av semesterförmånerna böra ifrågakomma i fall,
där vederbörande icke åtnjuter semester i annan anställning. Semesterersättning
bör utgå enligt bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente
§§29 och 30, varvid tjänsteman, som här kan ifrågakomma,
hänföres till högre lönegrad än 26:e. Bestämmelse härom har införts i
förslagets 6 §.
Enligt den nu inom riksdagen tillämpade tolkninge i av semesterlagen
utgår semesterersättning till statstjänstemän, som tjä stgöra i riksdagen
utan att därvid vidkännas avdrag å lön i statstjänsten. Det ovan angivna
regeringsbeslutet om visst avdrag å avlöningen för statstjänstemän vid
tjänstgöring i riksdagen kommer att medföra, att tidigare rätt till semesterersättning
för arbetet i riksdagen upphör för vissa tjänstemän.
Enligt gällande avlöningsbestämmelser 7 § äga kanslideputerade att för
upprättande och korrekturläsning av register över riksdagstrycket för varje
riksdag utbetala högst 5 500 kronor. Detta belopp får under nuvarande
förhållanden anses otillräckligt. För att undvika hänvändelse till riksdagen,
då förändring av beloppet blir aktuell, föreslår kommittén, att
kanslideputerade, på samma sätt som nu gäller för biträde vid utarbetande
och expediering av riksdagsbeslutet, bemyndigas att för ändamålet använda
erforderligt belopp. Detsamma bör gälla arvodet för den kontrollant för
registerarbetet, som kanslideputerade äga anställa. Jämväl bestämmelsen
om kontrollantarvodet föreslås därför utgå.
I sin skrivelse till riksdagens olika organ framhöll kommittén, att möjligheterna
att för rutinarbete använda mindre kvalificerad arbetskraft borde
beaktas. Från vissa utskott har med anledning härav uttalats önskan att
få förfoga över egen personal för skrivhjälp och enklare rutingöromål. Det
bar också framhållits, alt den centrala skrivbyråns personal torde vara
alltför knappt tillmätt för alt kunna tillhandagå sekretariaten med biträde
i önskvärd utsträckning.
De i kamrar och utskott för bland annat maskinskrivning anställda befattningshavarna
äro såsom redan tidigare nämnts placerade som kanslister.
Enda undantaget utgör ett kanslibiträde i bevillningsutskottet. Den
tendens till övervärdering av arbetsuppgifterna, som sålunda visat sig
förekomma, gör, att kommittén ställer sig tveksam till anställning av kanslibiträdespersonal
i utskotten. En uppflyttning av kanslibiträden till kanslister
synes lätt bli följden efter någon tid. I stället bör den centrala skriv
-
22
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
byrån å riksdagens ekonomibyrå i första hand utbyggas. Dels bör den fast
anställda personalen, som för närvarande utgöres av två e. o. kanslibiträden,
något kunna utökas och tillfällig personal anskaffas under perioder
med stor belastning. En rationaliseringsåtgärd i detta sammanhang har
föreslagits av ordföranden i första lagutskottet. Om till utskottskansliernas
disposition ställdes ett antal diktafonapparater, skulle möjlighet beredas
sekretariaten till diktamen även under annan tid än vanlig arbetstid. Detta
uppslag anser kommittén värt att närmare övervägas. Det torde ankomma
på fullmäktige i riksgäldskontoret att fatta beslut i sistnämnda avseenden.
I överensstämmelse med vad kommittén ovan förordat har kommittén
upprättat förslag till nya avlöningsbestämmelser för riksdagens tjänstemän,
vilka skulle fr. o. m. den 1 juli 1951 ersätta 1948 års bestämmelser
med däri år 1949 vidtagna ändringar.
Åberopande det anförda får kommittén hemställa, att fullmäktige måtte
anhålla, att riksdagens bankoutskott ville föreslå riksdagen dels godkänna
härvid fogade förslag till avlöningsbestämmelser för hos riksdagen tillfälligt
anställda tjänstemän, att tillämpas från och med den 1 juli 1951,
dels ock uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att vidtaga de åtgärder,
som ankomma på fullmäktige i enlighet med vad kommittén ovan
förordat.
Stockholm den 24 april 1951.
Aug. Sävström.
M. Skoglund.
Bernhard Näsgård.
C. P. Wahlmark.
E. A. Lindblom.
Ernst Eriksson.
G. H. Berggren.
Sten Widlund.
Artur Sandqvist.
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
23
Förslag
till
avlöningsbestämmclser för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän.
1 §•
Arvode utgår till nedanstående befattningshavare med följande belopp
för månad:
Kamrarna:
Sekreterare ............................................ kronor 1 660
Notarie (stomnotarie) .................................. » 1002
Förste stenograf ...................................... » 1 002
Stenograf ............................................ » 870
Förste kanslist ................................... » 870
Kanslist, tillika registrator .............................. » 762
Kanslist .............................................. » 854
Kanslibiträde .......................................... » 540
Anm. Därest viss tjänsteman inom kammares kansli av talmannen utses
att vid förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen inom kammaren
och i övrigt biträda sekreteraren, utgår till sådan tjänsteman, utöver
arvode, särskild ersättning med 240 kronor för månad.
Statsutskottet:
Sekreterare ............................................ kronor 1 660
Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål............ » 1 240
Annan notarie ........................................ » 762
Kamrerare ............................................ » 870
Registrator ............................................ » 762
Kanslist .............................................. » 654
Kanslibiträde .......................................... » 540
Konstitutions-, bevillnings-, banko-, första, andra och tredje lag- samt jord
-
bruksutskotten:
Sekreterare ............................ kronor 1 550
Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål .......... » 1 240
Annan notarie ........................................ » 762
Kanslist .............................................. » 654
Kanslibiträde .......................................... » 540
Sekreterare
Kanslist
Allmänt beredningsutskott:
kronor 870
» 654
Riksdagens kansli:
Sekreterare ............................................ kronor 582
vilket arvode dock ej må överstiga 2 328 kronor för riksdag.
Korrekturläsare ...................................... »
690
24
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
Anm. Därest såsom sekreterare hos riksdagens kansli anställes befattningshavare,
som tillika tjänstgör å annan befattning hos riksdagen, skall
arvodet till sekreteraren bestämmas till det lägre belopp än 582 kronor i
månaden, som kanslideputerade finna skäligt.
2 §•
Å arvode, som i 1 § sägs, utgår rörligt tillägg efter samma procenttal,
som tillämpas för tjänstemän inom statsförvaltningen, dock högst å 800
kronor i månaden. Sekreterare hos kammare och i ständigt utskott samt
notarie med sekreterargöromål i dylikt utskott åtnjuter sådant tillägg jämväl
å arvodesbelopp överstigande 800 men ej 1 600 kronor i månaden, beträffande
statstjänsteman dock endast för tid, varunder vederbörande med
avstående av samtliga med statstjänsten förenade löneförmåner åtnjuter
hel ledighet från denna för tjänstgöring hos riksdagen.
3 §•
1. Arvode till tjänstemän hos utrikesutskottet eller hos särskilt, enskilt
eller sammansatt utskott bestämmes av kanslideputerade, sedan utskottet
avgivit förslag i ämnet.
2. Där särskilda skäl därtill föranleda, må kanslideputerade på framställning
av kammares talman eller vederbörande utskottsordförande bestämma,
att till sekreterare hos kammare resp. sekreterare eller notarie
med sekreterargöromål i ständigt utskott skall utöver i 1 § angivet arvode
utgå särskilt tilläggsarvode.
4 §•
Tjänsteman, vilken icke är stationerad i Stockholm eller dess förorter,
äger åtnjuta ersättning för resa i andra klass till och från Stockholm vid
riksdagstjänstgöringens början och slut ävensom för en hem- och återresa
i samma reseklass för varje hel 15 dagarsperiod under tjänstgöringstiden;
dock att ersättning icke må utgå enligt högre klass än som verkligen kommit
till användning.
Tjänsteman, som åtföljer utskott vid resa, äger rätt till traktamente, beträffande
statstjänsteman enligt den traktamentsklass i allmänna resereglementet,
i vilken han som statstjänsteman är placerad, och beträffande
annan tjänsteman efter kanslideputerades bestämmande.
5 §•
Arvode beräknas för tiden från dagen för befattningshavares inträde i
tjänstgöring till och med dagen för tjänstgöringens slut. Arvode utbetalas
månadsvis i efterskott och sista gången vid tjänstgöringens slut.
Uppgift å dag för tjänstgöringens slut skall av ledning för kammare och
utskott tillställas kanslideputerade med angivande av skäl för utsträckning
av tjänstgöringstiden efter riksdagssessions slut. 6
6 §•
Beviljas befattningshavare för tid, då han är anställd hos riksdagen,
tjänstledighet på grund av vederbörligen styrkt sjukdom eller av annan
anledning, äga kanslideputerade bestämma, om och i vad mån avdrag å
hans löneförmåner för sådan tid skall ske.
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
25
Sekreterare hos kammare resp. sekreterare eller notarie med sekreterargöromål
i ständigt utskott, vilken icke äger rätt till semester i annan befattning,
äger åtnjuta semesterersättning i den ordning sådan ersättning
tillkommer tjänsteman, placerad högre än 26 :e lönegraden, enligt bestämmelserna
i 29 och 30 §§ statens allmänna avlöningsreglemente. I övrigt
gälla bestämmelserna i 1945 års allmänna semesterlag.
7 §•
Kanslideputerade äga använda erforderliga belopp dels till biträde vid
utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet, dels ock för upprättande
av vederbörliga register av riksdagstrycket för varje riksdag.
8 §.
1. över kanslideputerades beslut angående ersättning i fall, som avses i
3 och 6 §§, må besvär anföras hos bankoutskottet.
2. Förening av tjänstemän äger förhandla med kanslideputerade beträffande
personalens allmänna anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor ävensom
beträffande tillämpningen av sådana villkor dock utan att inskränkning
därigenom göres i riksdagens vederbörande organ tillkommande beslutanderätt.
9
9 §.
Ovanstående bestämmelser skola tillämpas från och med den 1 juli 1951
och förbliva gällande, intill dess riksdagen annorlunda beslutar.
Övergångsbestämmelser.
Den, som vid 1934 års riksdag var anställd i befattning såsom sekreterare
hos kammare eller hos ständigt utskott eller såsom notarie med sekreterargöromål
och som därvid enligt 1933 års avlöningsbestämmelser ägde
rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner i statstjänst, må vid fortsatt
anställning hos riksdagen i samma befattning eller i annan befattning,
med vilken enligt nämnda avlöningsbestämmelser var förenad dylik rätt,
utöver arvode enligt 1 § härovan uppbära ersättning med hälften av vad
han visat sig hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av till
innehavd statstjänst hörande avlöningsförmåner. Sådan ersättning utbetalas
vid utgången av varje månad och sista gången efter slutad tjänstgöring.
26
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
Avlönings- och anställningsvillkor för riksdagens tjänstemän.
Historik.
1923 urs riksdag (Bankoutsk. mem. 12/1923).
Före år 1922 hade samtliga statstjänstemän vid ledighet för riksdagstjänstgöring
rätt att vid sidan av arvodet för riksdagsarhetet bibehålla sina
för statstjänsten utgående löneförmåner vid hel eller partiell ledighet från
statstjänsten dock med undantag av tjänstgöringspenningarna. När denna
rätt genom det nya avlöningsreglementet för statstjänstemännen upphörde,
uppstodo vissa övergångssvårigheter, som vid 1922 års riksdag provisoriskt
löstes på så sätt, att samtliga tjänstemän, som voro innehavare av statstjänster,
erhöllo ersättning med två tredjedelar av vad de visat sig faktiskt
hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av den till statstjänsten
hörande lönen.
På hemställan av bankoutskottet beslöt 1922 års riksdag, att genom fullmäktiges
i riksgäldskontoret försorg skulle åvägabringas utredning rörande
definitivt ordnande av frågan om ersättning till riksdagens personal för
mistade löneinkomster av statstjänst, därvid jämväl borde beaktas spörsmålet
rörande revision av 1919 års avlöningsbestämmelser för samma personal.
Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret med anledning härav uppdragit
åt en av sju personer bestående kommitté att verkställa omförmälda utredning
samt kommittén till fullmäktige inkommit med förslag i ämnet,
överlämnade fullmäktige jämte eget yttrande till riksdagen det sålunda
upprättade förslaget. Kommitténs förslag innebar beträffande frågan om
ersättning för mistade avlöningsförmåner, att sådan ersättning skulle utgå
till innehavare av vissa befattningar inom riksdagen, därest de vore statstjänstemän,
nämligen sekreterarna hos kamrarna och i de ständiga utskotten,
notarier vilka tillika förrättade sekreterargöromål, till ett antal av fyra
i statsutskottet och en i vart och ett av de övriga ständiga utskotten, ävensom
kamreraren i statsutskottet. Nämnda tjänstemän skulle erhålla rätt till
ersättning med två tredjedelar av vad vederbörande befattningshavare visat
sig hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av de till statstjänsten
hörande avlöningsförmånerna. Kommitténs ifrågavarande förslag
godkändes på hemställan av bankoutskottet av 1923 års riksdag.
Beträffande frågan om revision av 1919 års avlöningsbestämmelser meddelade
kommittén, att kommittén efter en ingående granskning av desamma
funnit, att arvodessiffrorna i det stora hela syntes väl avvägda. Kommittén
föreslog dock vissa jämkningar ävensom vissa ändrade benämningar och
anordningar. Kommitténs förslag härutinnan biföllos av 1923 års riksdag.
Av de förändringar kommittén föreslog må nämnas särskilt arvode åt
den tjänsteman inom kammares kansli som av talmannen utses att vid förfall
för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen inom kammaren och i
övrigt biträda sekreteraren.
Å samtliga arvoden utgick dyrtidstillägg i enlighet med de grunder, som
fastställdes vid 1922 års riksdag.
Bankouiskottets utlåtande nr 37.
27
1933 års riksdag. (Bankoutsk. uti. 4/1933.)
I ett den 20 december 1932 avgivet betänkande framlade riksdagens besparingskommittc
vissa förslag till nedbringande av kostnaderna bland
annat för avlöning till riksdagens personal. Dessa förslag avsågo dels minskning
av personalens antal, dels ock nedsättning av avlöningsbeloppen.
Minskningen av personalens antal innebar att förutom vissa vaktmästarbefattningar
följande befattningar skulle indragas
hos första kammaren: två stenografbefattningar och registratorsbefattningen;
hos
andra kammaren: två stenografbefattningar, registratorsbefattningen
och en kanslistbefattning; samt
hos statsutskottet: registratorsbefattningen.
Å andra sidan skulle enligt kommitténs förslag den huvudsakliga delen
av de göromål, som dittills åvilat ovannämnda registratorsbefattningar,
överflyttas på en kanslist i vardera kammaren, respektive i statsutskottet,
vilka kanslister skulle tillerkännas samma arvode, som dittills utgått till
registrator.
Detta förslag antogs av riksdagen med den ändringen att i statsutskottet
liksom tidigare anställdes en registrator.
Nedsättningen av avlöningsbeloppen föreslog besparingskommittén skulle
ske genom minskning av till personalen utgående dyrtidstillägg. I sådant
avseende föreslog kommittén att dyrtidstillägget räknat från och med början
av 1933 års riksdag skulle utgå efter samma procenttal, som gällde för
reglerade verk, i stället för — såsom tidigare varit fallet — efter det för
oTeglerade verk gällande procenttalet. Kommitténs förslag innebar, att dyrtidstillägget,
som vid oförändrade grunder skulle utgått efter 28 procent,
skulle under 1933 års riksdag utgå med 10 procent.
Härutöver föreslog kommittén:
nedsättning av dagarvodet till statsutskottets kamrerare,
ersättande av en notarie med sekreterargöromål hos bevillningsutskottet
med en notarie,
nedsättning av månadsarvodet till sekreteraren i riksdagens kansli,
upphävande av hittillsvarande bemyndigande för kanslideputerade att
använda högst 500 kronor till biträde för utarbetande och expediering av
riksdagsbeslutet, samt
nedsättning av arvodet för upprättande av vederbörliga register för varje
lagtima riksdag från 5 000 till 4 500 kronor.
Den av kommittén föreslagna nedsättningen av dyrtidstillägget från 28
till 10 procent syntes bankoutskottet vara alltför långt gående. Utskottet
föreslog i stället att dyrtidstillägget under 1933 års riksdag bestämdes till
20 procent med viss av kommittén föreslagen maximering. Ersättning för
riksdagsregistrens upprättande ansåg utskottet ej för det dåvarande böra
upptagas till behandling. I övrigt hade utskottet ingen erinran. Utskottet
hade emellertid icke kunnat undgå det intrycket, att det dittills tillämpade
avlöningssystemet i flera avseenden vore mindre tillfredsställande. Som ett
önskemål framstode, alt avlöningen till riksdagens personal såvitt möjligt
fastställdes att utgå efter enklare och mera enhetliga grunder. I främsta
rummet torde detta böra åstadkommas genom en avveckling av dyrtidstillägget.
Med hänsyn härtill ansåg utskottet alt eu revision av avlönings
-
28
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
förhållandena för riksdagens personal borde komma till stånd. Utredningen
borde verkställas genom riksgäldsfullmäktiges försorg.
Riksdagen beslöt i överensstämmelse med utskottets förslag.
193''r års riksdag. (Bankoutslc. uti. 26/1934.)
Sedan 1933 års riksdag uppdragit åt fullmäktige i riksgäldskontoret att
verkställa utredning i syfte att ernå ett mera ändamålsenligt ordnande av
avlöningsförhållandena för riksdagens personal tillsatte fullmäktige en av
sju ledamöter bestående kommitté, som antog benämningen riksdagens lönekommitté.
Det av kommittén avgivna förslaget avsåg ingen ändring under
1934 års riksdag i de gällande avlöningsbestämmelserna och grunderna för
dyrtidstillägg utan de nya avlöningsbestämmelser för riksdagens personal,
som föranleddes av kommitténs utredning, fastställdes av riksdagen på
hemställan av bankoutskottet att tillämpas från början av 1935 års riksdag.
I huvudsak innebar 1934 års beslut endast en teknisk revision av avlöningssystemet.
Å arvodena utgående dyrtidstillägg avvecklades sålunda genom
dess inarbetande i arvodena. Vidare avvecklades den ersättning för
mistad avlöning i statstjänst, som tidigare utgått till innehavare av vissa
högre befattningar hos riksdagen, varvid såsom kompensation för den genom
ersättningens bortfallande föranledda löneminskningen en viss förhöjning
av arvodesbeloppen genomfördes. Genom en övergångsbestämmelse medgåvos
emellertid de tjänstemän, som vid 1934 års riksdag voro anställda å
befattningar, med vilka var förenad rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner
i statstjänst, att vid fortsatt anställning hos riksdagen bibehålla
denna ersättning, dock med viss reduktion, avsedd att motsvara nyssnämnda
förhöjning av arvodena. I stället för två tredjedelar skulle ersättningen
bli hälften av mistade avlöningsförmåner.
''Beträffande ersättning för mistade avlöningsförmåner uttalade kommittén:
»Ersättningen har gjort det möjligt för riksdagen att få sitt behov av
kvalificerad arbetskraft från statsförvaltningen tillgodosett. Ett slopande
av ersättningen skulle med största sannolikhet även t ju-a denna möjlighet.
Att under sådana omständigheter övergiva detta system har synts kommittén
icke vara tillrådligt.» Kommittén ansåg vidare uppenbart, att ett borttagande
av rätten till ersättning för mistad avlöning i statstjänst komme
att uppmuntra tjänstemännen att söka i största möjliga utsträckning tjänstgöra
å befattning i statstjänst, vilket i allmänhet torde menligt inverka på
arbetet såväl i riksdagen som i statstjänsten.
Tre av kommitténs sju ledamöter ansågo emellertid att ersättningen för
mistad avlöning borde indragas. Reservanterna uttalade att samma lön borde
utgå vare sig innehavarna av befattningarna vore statstjänstemän eller ej.
Arvodena borde vara så avvägda, att de utan varje som helst tillägg motsvarade
skälig ersättning för tjänstemännens arbete, men dessutom borde
de vara tilltagna så att de möjliggjorde för riksdagen att förvärva den högsta
möjliga grad av expertis. Om det ansågs, att för uppehållandet av en viss
befattning krävdes t. ex. byråchefskompetens, borde lönen sättas i överensstämmelse
härmed, dock med tillägg av ett skäligt belopp, avsett att ersätta
befattningshavaren för det obehag och den direkta uppoffring, som kunde
vara förenade med att under en del av året avbryta den ordinarie statstjänsten.
Bankoutskottet, som tillstyrkte det av reservanterna inom riksdagens lönekommitté
framlagda förslaget till avveckling av ersättningen för mistad av
-
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
29
löning, framhöll att såvitt utskottet kunnat finna, borde de av reservanterna
ifrågasatta förhöjda arvodesbeloppen kunna säkerställa en god rekrytering.
Skulle emellertid i en framtid svårigheter härutinnan uppkomma syntes
lämpligen avvägningen av avlöningsbeloppen då böra upptagas till av förhållandena
betingad förnyad omprövning.’
I de avlöningsbestämmclser som gällde till och med 1934 års riksdag utgick
avlöningen till samtliga sekreterare i form av månadsarvode men till
övriga befattningshavare såsom dagarvode. Från och med 1935 infördes
bestämmelsen att samtliga arvoden skulle beräknas per månad, varjämte
bestämdes, att vid beräkning av arvode för del av månad denna alltid skulle
räknas till 30 dagar.
Vid omräkningen av arvodena genom dyrtidstilläggets avveckling bibehöllos
avlöningsförmånerna i stort sett oförändrade. I ett fall förekom en
arvodesförhöjning, nämligen till kamreraren hos statsutskottet, vilken likställdes
med stenograf och förste kanslist.
Intill 1933 års riksdag hade i avlöningsbestämmelserna funnits en bestämmelse
om rätt för kanslideputerade att vid slutet av varje riksdag använda
högst 500 kronor till biträde vid utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet.
Denna bestämmelse, som borttagits 1933, återinfördes av 1934
års riksdag att gälla fr. o. m. 1935.
1938 års riksdag. (Bankoutsk. uti. 8/1938.)
I skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret den 7 juni 1937 anhöll
bankoutskottet, att fullmäktige ville låta verkställa utredning beträffande
avlöningsförhållandena för riksdagens personal. En omprövning av lönefrågan
för riksdagens personal syntes utskottet motiverad därav, att denna
personal icke erhållit någon kompensation för den ökning i levnadskostnaderna,
som inträtt sedan arvodena fastställdes 1934. Utredningen borde
bedrivas så, att en provisorisk arvodesförhöjning för riksdagens personal
kunde utgå under 1938 års riksdag. Därest senare under 1938 års riksdag
lönereglering skulle genomföras för statstjänstemännen, syntes därav betingat
"förslag till definitiv reglering av avlöningen till riksdagens personal
snarast böra underställas utskottet.
Sedan riksgäldsfullmäktige uppdragit åt riksgäldsfullmäktigen E. Eriksson
och riksgäldskommissarien S. Widlund att verkställa den begärda utredningen,
framlade utredningsmännen först förslag om provisorisk arvodesförhöjning
under 1938 års riksdag. Arvodesförhöjningen skulle i princip
motsvara den ökning av löneförmånerna, som i form av ökat provisoriskt
dyrortstillägg, ökat dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning
kommit statens befattningshavare till del sedan år 1934. På hemställan av
bankoutskottet, dit utredningsmännens förslag överlämnats av fullmäktige,
bifölls detta av 1938 års riksdag. Härvid fastställdes förhöjningen till ett
och samma belopp, nämligen 54 kronor i månaden, för samtliga befattningshavare
hos riksdagen.
1939 urs riksdag. (Bankoutsk. uti. 10/1939.)
De av riksgäldsfullmäktige i juni 1937 tillkallade utredningsmännen överlämnade
den 14 december 1938 förslag till definitiv reglering av arvodena till
riksdagens personal från och med 1939 års riksdag. Löneregleringen för statens
befattningshavare beslöts av 1938 års riksdag med tillämpning från
och med den 1 juli 1939. Av utredningsmännen verkställdes beräkning av
30
Dankoutskottets utlåtande nr 37.
löneökningen för statstjänstemannen avseende åren 1934—1939 (efter löneregleringens
ikraftträdande), varvid räknades med ett rörligt tillägg av 3
procent. Beräkningen avsåg sådana befattningar i statstjänst, vilkas löneförmåner
år 1934 så nära som möjligt motsvarade de arvoden, som enligt
1934 års avlöningsbestämmelser utgingo å olika befattningar hos riksdagen.
Utredningsmännen konnno till det resultatet att för befattningarna som
sekreterare hos annat ständigt utskott än statsutskottet och som notarie
med sekreteraregöromål borde löneökningen fastställas till 75 kronor och
för övriga befattningar till 60 kronor i månaden.
Vidare föreslogos arvodesförhöjningar till den tjänsteman inom kammarens
kansli som vid förfall för sekreteraren bestrider sekreteraregöromål
inom kammaren, samt till sekreteraren för riksdagens kansli.
Under en ny rubrik »Gemensam personal» upptogs bland annat befattningarna
kanslibiträde och skrivbiträde, avsedda för biträden å en under
riksdagens tryckeriexpedition organiserad skrivbyrå.
Utöver utredningsmännens förslag ifrågasatte kanslideputerade att arvodet
för upprättande av årsregistren för riksdagens protokoll med bihang
skulle höjas.
Bankoutskottet biträdde de avgivna förslagen samt vidare statsutskottets
hemställan att i likhet med övriga ständiga utskott erhålla möjlighet att
anställa notarier, som ej hava att förrätta sekreteraregöromål.
En framställning av ordförandena och vice ordförandena i riksdagens
båda lagutskott om förbättrade avlöningsförhållanden för lagutskottens
tjänstemän överlämnades till utredningsmännen som framlade förslag i
fråga om avlöningsförmånerna å vissa högre befattningar hos riksdagen.
Utredningsmännen erinrade att under tiden 1934—1938 framställningar
om arvodesförhöjning för sekreterare hos kammare eller ständigt utskott
framkommit — förutom beträffande lagutskottens tjänstemän — i två fall.
Det första fallet avsåg befattningen såsom notarie med sekreteraregöromål
hos bevillningsutskottet. Efter framställning från detta utskott medgav
riksdagen under vart och ett av åren 1936, 1937 och 1938 utbetalning av
särskild ersättning utöver fastställt arvode för att möjliggöra för utskottet
att å nämnda befattning anställa en för densamma särskilt lämplig person.
Bankoutskottet hade vid ärendets behandling år 1936 framhållit, att det
måste ingiva principiella betänkligheter att medgiva särskild ersättning
utöver den i avlöningsbestämmelserna fastställda, samt att utskottet endast
med tvekan ansåg sig böra framlägga förslag i ämnet för riksdagen. Samma
ståndpunkt intog utskottet jämväl under 1937 och 1938 års riksdagar.
Det andra fall, då fråga väckts om arvodesförhöjning avsåg befattningen
såsom sekreterare hos andra kammaren. Den år 1938 tillsatte nye sekreteraren
S. Norrman gjorde under hand framställning om att övergångsbestämmelsen
angående ersättning för mistad avlöning måtte göras tillämplig
å honom. Denna framställning föranledde icke någon åtgärd. Under hand
överlämnades emellertid ärendet til! fullmäktige, som uppdrogo åt utredningsmännen
att verkställa erforderlig utredning.
Beträffande den av lagutskottens presidier gjorda framställningen erinrades,
att befattningarna såsom sekreterare och såsom notarie med sekreteraregöromål
hos dessa utskott plägat tillsättas med tjänstemän från rikets
hovrätter. Arvodena å ifrågavarande befattningar vore emellertid för låga
för att locka kvalificerade hovrätts jurister. Presidierna hemställde därför
att åtgärder vidtoges i syfte, att tjänstemännen inom lagutskotten bered
-
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
31
des en ställning motsvarande de tjänstemäns på vilka övergångsbestämmelserna
om ersättning för mistad avlöning gällde.
Utredningsmännen hade funnit, att de svårigheter som framträtt inom
lagutskotten beträffande rekryteringen av de högre befattningarna, ingalunda
voro att hänföra till några för dessa utskott rådande särskilda förhållanden
utan hade sin motsvarighet hos övriga ständiga utskott och i
viss mån även hos kamrarna. En lösning av lagutskottens problem borde
därför sökas efter linjer, som kunde följas även för de andra utskotten och
kamrarna. Utredningsmännen uppställde härefter tre alternativ för lösning
av ovannämnda fråga.
1. Generell höjning av arvodena.
Denna utväg hade anvisats av reservanterna i 1933 års lönekommitté och
bankoutskottet såsom lämplig i en situation som den förevarande.
Mot en generell höjning talade emellertid, att densamma skulle tillkomma
jämväl tjänstemän med ersättning för mistad avlöning eller som i större
eller mindre utsträckning uppehölle statstjänst vid sidan av riksdagstjänsten.
2. Beviljande av tilläggsarvoden i särskilda fall.
Tilläggsarvode borde endast utgå, då det efter prövning visade sig vara
erforderligt att bevilja dylikt arvode för att förvärva särskilt kvalificerad
person till viss befattning eller bibehålla sådan person vid befattningen.
Sådant arvode borde icke tillkomma befattningshavare som vore berättigad
till ersättning för mistad avlöning eller vid sidan av riksdagstjänst uppehölle
statstjänst. Det skulle sålunda krävas att befattningshavaren huvudsakligen
ägnade sig åt riksdagstjänstgöringen. Storleken av tilläggsarvodet borde
bestämmas med utgångspunkt från belopp, som beviljats enligt övergångsbestämmelserna
om ersättning för mistad avlöning.
Mot detta alternativ talade, att dess tillämpning skulle verka upplösande
på den enhetlighet i avlöningssystemet, som särskilt bankoutskottet fäst
stort avseende vid.
3. Återinförande av rätt till ersättning för mistad avlöning i statstjänst
för sekreterare hos kammare och hos ständigt utskott samt för notarier
med sekreteraregöromål.
Då mot denna löneform riktats den berättigade anmärkningen, att densamma
gynnade de statsanställda framför de icke-statsanställda befattningshavarna,
borde avlöningsbestämmelserna kompletteras med en föreskrift,
att tilläggsarvode skulle kunna beviljas icke-statstjänsteman med utgångspunkt
från belopp som statstjänsteman i motsvarande befattning åtnjöte
i ersättning för mistad avlöning.
Utredningsmännen ansågo alternativ 2 eller 3 vara att föredraga framför
alternativ 1. Kanslideputerade och herrar talmän förordade alternativ 2
(tilläggsarvoden). Herrar talmän erinrade att frågor om tilläggsarvoden
borde bedömas efter omständigheterna från fall till fall samt beviljandet
av sådant arvode således icke nödvändigt skulle vara knutet vid förutsättningen
att dylikt arvode erfordrades för att förvärva särskilt kvalificerad
person till viss befattning eller bibehålla sådan person vid befattningen.
Bankoutskottet ansåg sig icke böra motsätta sig förslaget att tilläggsarvode
skulle kunna beviljas efter särskild prövning i anslutning till herrar talmäns
ovannämnda jämkningsförslag.
Beträffande prövning av förslag om ett förenklat sätt för handläggning av
ifrågavarande avlöningsärenden hade utskottet icke funnit tillräckliga skäl
32
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
föreligga att frångå den ordning, som dittills tillämpats, och förordade att
stadgandet i § 3 mom. 2 reglementariska föreskrifter även i fortsättningen
skulle tillämpas i förevarande fall. Den förenklingen borde dock vidtagas
att tilläggsarvode beviljades att utgå tills vidare.
Angående frågan om införande i avlöningsbestämmelserna av ett särskilt
stadgande rörande här avsedda tilläggsarvoden hade utskottet kommit till
den uppfattningen, att då framställningen om dylika arvoden enligt utskottets
förslag skulle ske i samma ordning som dittills och beslutanderätten i
varje särskilt fall tillkomma riksdagens kamrar, något särskilt stadgande
i ämnet icke erfordrades.
Riksdagen godkände som bankoutskottets förslag betecknat förslag till
avlöningsbestämmelser för riksdagens personal att tillämpas från början
av 1939 års riksdag.
1941—1947 års riksdagar. (Dyrtidstillägg till riksdagens personal, banltoutsk.
uti. 7/1941, 3/1942, 3/1943“ 3/1944, 4/1945, 7/1946, 32/1946, 3/1947 och
36/1947.)
I anledning av väckt motion av herr Eriksson i Stockholm beslöt 1941
års riksdag på hemställan av bankoutskottet, att dyrtidstillägg efter vissa
grunder skulle under 1941 års riksdag utgå till riksdagens personal.
Dyrtidstillägg beviljades därefter av 1942—1947 års riksdagar efter liknande
grunder och utgjorde fr. o. m. den 1 april 1947:
dels till envar befattningshavare 33 procent å arvodesbelopp av högst 400
kronor i månaden,
dels ock till sekreterare hos kammare och i ständigt utskott samt notarie
med sekreteraregöromål i dylikt utskott å arvodesbelopp överstigande 400
kronor men ej 500 kronor i månaden 33 procent och på arvodesbelopp
överstigande 500 men ej 900 kronor i månaden 28 procent. Beträffande
detta sistnämnda dyrtidstillägg gällde förbehållet för statstjänsteman att
det endast utgick å tid då vederbörande avstod samtliga löneförmåner i
statstjänst.
Enligt beslut av 1946 års riksdag utgick därjämte ett provisoriskt lönetillägg
med 54 kronor i månaden till envar befattningshavare. A detta lönetillägg
utgick ej dyrtidstillägg.
1943 års sakkunniga för revision av riksdagens arbetsformer.
De inom justitiedepartementet den 22 december 1943 tillkallade sakkunniga
för revision av riksdagens arbetsformer, med generaldirektör W. Björck
som ordförande, funno även anledning undersöka i vad mån en omläggning
av utskottens arbetsformer kunde tänkas vara ägnad att påskynda
och effektivisera arbetet och därigenom bidraga till en förkortning av riksdagstiden.
Det framkom därvid, att utskotten bedrevo sitt arbete enligt
skilda metoder. Medan sålunda flertalet utskott i jämförelsevis stor omfattning
krävde, att sekreterarpersonalen under riksdagstiden skulle frånträda
sin huvudtjänst för att kunna helt eller till huvudsaklig del ägna sig
åt riksdagstjänstgöringen, tillämpades på andra håll en ordning, som gjorde
det möjligt för den anställda kanslipersonalen att förena anställningen i
riksdagen med annan tjänst utan att tjänstledighet påkallades annat än i
mindre utsträckning.
Det uppmärksammades, att arbetet särskilt vad anginge statsutskottet
skulle underlättas om avdelningssekreterarna helt stode till utskottets för
-
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
33
fogande. En önskvärd omläggning av anställningsformerna för kanslipersonalen
i denna riktning mötte emellertid enligt de sakkunniga svårigheter
i de gällande avlöningsvillkoren därigenom att rätten till ersättning för
mistad avlöning borttagits. Utan att taga ställning till frågan om vilket
avlöningssystem, som kunde vara det lämpliga, konstaterade likväl de sakkunniga,
att det gällande avlöningssystemet direkt syntes motverka ett
effektivt utnyttjande av kanslipersonalen, varför en omläggning redan av
den anledningen borde övervägas. Med hänsyn till den i åtskilliga fall
konstaterade frånvaron av all ledighet å huvudsysslan borde även finnas
anledning att undersöka, om icke kanslikostnaderna kunde nedbringas genom
viss inskränkning av antalet kanslitjänster eller genom utbyte av viss
med enklare arbetsuppgifter sysselsatt personal mot billigare heltidsanställd
arbetskraft.
1948 års riksdag. (Bankoutsk. uti. 10/1948.)
Bankoutskottet vid 1946 års riksdag hemställde till fullmäktige i riksgäldskontoret
om utredning av frågan om riksdagsvaktmästarnas anställnings-
och avlöningsförhållanden. I samband härmed hemställde utskottet,
att fullmäktige måtte låta utreda frågan, i vad mån en reglering av arvodesbeloppen
för riksdagspersonalen i övrigt påkallades i anledning av den då
förestående löneregleringen för statens tjänstemän.
De av fullmäktige utsedda utredningsmännen, riksgäldsfullmäktigen E.
Eriksson och riksgäldskommissarien S. Widlund avgåvo förslag till ordnandet
av anställnings- och avlöningsförhållandena för riksdagens vaktmästare
ävensom viss kvinnlig biträdespersonal å riksdagens kansli. Förslaget,
som biträddes av fullmäktige, antogs av 1947 års riksdag med tilllämpning
fr. o. m. 1948 års riksdag, varvid riksdagsvaktmästarna underställdes
tullmäktige i riksgäldskontoret och underkastades avlöningsreglementet
för riksdagens verk.
Sedermera utarbetade utredningsmännen förslag till nya avlöningsbestämmelser
för den riksdagens personal, som icke berördes av ovannämnda
av riksdagen antagna förslag.
Utredningsmännen erinrade att en av fullmäktige i december 1943 tillsatt
kommitté den 10 september 1945 i samband med överlämnande av
betänkande med förslag till ordnandet av anställnings- och avlöningsförhållandena
för riksdagens vaktpersonal m. in. uppgjort ett förslag till avlöningsbestämmelser
för de hos riksdagen anställda tjänstemännen. Detta
förslag blev icke föremål för riksdagens prövning. Utredningsmännen hade
i sitt förslag upptagit en del detaljfrågor från kommittéförslaget i syfte att
förenkla och rationalisera avlöningsbestämmelserna. Därjämte hade införts
vissa föreskrifter, som under de senaste åren plägat meddelas av riksdagen
genom årligen fattade beslut.
Utredningsmännens förslag innebar — med bibehållande i princip av
gällande personalorganisation och avlöningssystem — att utgående dyrtidstillägg
och provisoriska lönetillägg inarbetades i arvodena på så sätt, att
de nya månadsarvodena tillsammans med 12 procent rörligt tillägg motsvarade
de tidigare utgående totala löneförmånerna, ökade med 48 kronor.
Detta belopp skulle utgå som en generell förhöjning av samtliga arvoden;
härutöver skulle en arvodesförbättring genomföras beträffande vissa av
de mest kvalificerade befattningarna hos riksdagen, nämligen såsom sekreterare
i konstitutions-, bevillnings-, banko-, första och andra lag- samt jord- 4
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. S samt. Nr. 37.
34
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
bruksutskotten samt såsom notarie med sekreteraregöromål med belopp av
resp. 96 och 42 kronor för månad.
Å arvodena skulle utgå rörligt tillägg efter samma procenttal som inom
statsförvaltningen, varvid de dåvarande maximigränserna för dyrtidstilllägget,
400 resp. 900 kronor, föreslogos höjda till 600 resp. 1 200 kronor.
Till den tjänsteman inom kammares kansli, som vid förfall för sekreteraren
bestrider sekreteraregöromål, utgjorde ersättningen 200 kronor för
månad varvid berörda ersättning och arvode sammanlagt ej finge överstiga
980 kronor för månad. Ersättningen föreslogs höjd till 210 kronor och
maximeringen till 1 170 kronor för månad.
För sekreteraren hos riksdagens kansli skulle arvodesregleringen medföra
en höjning av arvodet från 420 till 582 kronor för månad samt för
riksdag i stället för 1 680 kronor 2 328 kronor. Föreskriften att arvodet
ej skulle utgå för längre tid än fyra månader föreslogs utesluten.
Då behov av biträde för maskinskrivning, kollationering o. d. ansågs
kunna föreligga inom kamrarnas och utskottens kanslier föreslogo utredningsmännen
införande av en ny befattning såsom kanslibiträde med ett
månadsarvode av 540 kronor. Utredningsmännen framhöllo dock, att behovet
av skrivbiträdespersonal hos riksdagens organ i möjligaste mån borde
tillgodoses genom riksdagens ekonomibyrå.
Beslutanderätten om ersättning åt tjänstemän i utrikesutskottet eller i
särskilt eller sammansatt utskott föreslogs överlämnad till kanslideputerade.
Tidigare föreskrift om ersättning i sådana fall, då inom ständigt utskott
förelegat behov att tillkalla särskilt biträde upptogs icke av utredningsmännen.
I stället förordades den praxis som utvecklats att i fall av ovan
berört slag anställa ifrågavarande befattningshavare för viss begränsad tid
(exempelvis såsom notarie eller notarie med sekreteraregöromål), varvid
ersättningen automatiskt utginge efter de allmänna bestämmelserna. I vissa
fall — särskilt i fråga om kortare anställning — kunde befattningshavaren
anställas inom utskott för viss arbetsuppgift och ersättningen utbetalas
enligt räkning, attesterad av utskottets ordförande. Kostnaderna skulle
härigenom i vissa fall kunna nedbringas.
Liksom tidigare skulle särskilda tilläggsarvoden kunna utgå till sekreterare
i kammare och i ständigt utskott samt till notarie med sekreteraregöromål,
under förutsättning att vederbörande ägnade hela sin tid åt riksdagsarbetet.
Kanslideputerade skulle äga besluta om nämnda tilläggsarvoden.
Storleken av tilläggsarvodena syntes liksom dittills böra bedömas från
fall till fall. Vissa vägledande riktlinjer borde emellertid uppdragas. Tillläggsarvodet
borde beträffande statstjänsteman så tillmätas, att det tillsammans
med arvodet och därå utgående rörligt tillägg, överstege vederbörandes
lön i statstjänst med ett belopp, motsvarande åtminstone vad
som plägar utgå för uppdrag som sekreterare i av Kungl. Maj :t tillsatt
kommitté (i regel 240 kronor i månaden). Med hänsyn till de stora kvalifikationer,
som måste ställas på sekreterarna hos kamrarna och de ständiga
utskotten, syntes i tilläggsarvodet böra inräknas ett högre belopp, förslagsvis
högst 360 kronor. För notarie med sekreteraregöromål syntes tilläggsarvodet
böra beräknas efter nyssnämnda belopp av 240 kronor i månaden.
Enligt beslut av 1947 års riksdag ägde vid samma riksdag anställd tjänsteman,
som icke var bosatt i Stockholm eller dess förorter åtnjuta resekostnadsersättning
för resa i andra klass till och från Stockholm vid riksdags
-
Bankoutskottets utlåtande nr 37. 35
tjänstgöringens början och slut ävensom för en hem- och återresa för varje
påbörjad trettiodagarsperiod under tjänstgöringstiden.
Beslut om ifrågavarande ersättning hade alltsedan år 1944 fattats för
varje riksdag. Utredningsmännen funno lämpligt, att föreskrift i ämnet
meddelades i avlöningsbestämmelserna. I samband därmed syntes rätten
till fria resor under riksdagstiden böra ökas till att motsvara en för varje
hel 15-dagarsperiod av tjänstgöringstiden.
Utredningsmännen medtogo icke i sitt förslag till avlöningsbestämmelser
vissa där tidigare intagna föreskrifter rörande tidpunkten för arvodenas
upphörande som delvis grundade sig på äldre arbetsförhållanden. Utredningsmännen
förutsatte, att ledningen för de olika riksdagsorganen skulle ha
sin uppmärksamhet riktad på att tjänstemännen icke bibehöllos i tjänst
längre tid än som betingades av arbetets fullgörande.
Genom särskilda beslut av riksdagen ha tjänstemän, som under en längre
tid varit sjuklediga, erhållit rätt att uppbära sitt arvode efter visst avdrag.
Utredningsmännen föreslogo att det skulle uppdragas åt kanslideputerade
att bestämma, om och i vad mån tjänsteman, som erhölle ledighet för sjukdom,
därunder borde vidkännas avdrag å sina löneförmåner. Storleken av
avdraget borde lämpligen fastställas med utgångspunkt från de avdrag,
som tillämpades inom statsförvaltningen.
Utredningsmännen föreslogo vidare att ersättningen för upprättande och
korrekturläsning av register för varje lagtima riksdag måtte höjas från
4 500 kronor till 5 500 kronor.
Med hänsyn till att beslutanderätten i vissa fall skulle överflyttas från
kamrarna till kanslideputerade föreslogs möjlighet för befattningshavare
att hos bankoutskottet genom besvär påkalla prövning av kanslideputerades
beslut angående ersättning i vissa fall samt beloppet av befattningshavaren
tillkommande löneförmåner vid sjukledighet.
Bankoutskottet ansåg förslaget innebära en godtagbar lösning av arvodesfrågan
samtidigt som det tillgodosåg önskemålet om enkla och lättillämpliga
regler. Utskottet tillstyrkte därför förslaget. I bland annat följande
hänseenden gjorde dock utskottet särskilda uttalanden.
Beträffande i motioner väckt förslag om särskilda traktamentsbidrag åt
vissa utanför Stockholm eller dess förorter stationerade tjänstemän ansåg
utskottet icke tillräckliga skäl föreligga att generellt medgiva en dylik förmån.
I den mån kompensation för merkostnader vore påkallad, kunde
sådan lämnas i form av tilläggsarvode i anknytning till de grunder, som
gälla för tjänstgöringstraktamente åt statliga befattningshavare.
Då det belopp å högst 500 kronor som utgått till biträde vid utarbetande
och expediering av riksdagsbeslutet visat sig otillräckligt, ansåg utskottet
lämpligt att kanslideputerade bemyndigades att för ändamålet använda
erforderligt belopp.
Riksdagen beslöt i enlighet med bankoutskottets hemställan i dess utlåtande
nr 10/1948.
19i9 års riksdag. (Bankoutsk. uti. 50/1949.)
Till följd av omläggningen av riksdagens arbetsformer tillkom från och
med 1950 års riksdag bland annat ett nytt ständigt utskott, tredje lagutskottet.
Därjämte inrättades i stället för de tillfälliga utskotten i vardera
kammaren ett s. k. allmänt beredningsutskott. Med anledning härav före
-
36
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
slog bankoutskottet vissa ändringar i avlöningsbestänimelserna för riksdagens
personal. De föreslagna ändringarna godkändes sedan av riksdagen.
Uppräkningen av de ständiga utskotten kompletterades med tredje lagutskottet
och bestämmelserna om tillfälliga utskott ersattes med bestämmelser
om de allmänna beredningsutskotten, varjämte 3 § 1 mom. kompletterades
med enskilt utskott. Arvodet för sekreterare i allmänt beredningsutskott
sattes till 870 kronor för månad, motsvarande arvodet för
förste kanslist i kammare och kamrerare i statsutskottet. Utöver sekreterare
räknade bankoutskottet med att även kanslister skulle anställas. För
sådana befattningshavare sattes arvodet till 654 kronor eller samma belopp,
som tillkommer kanslist i kammare eller i ständigt utskott. Utskottet
framhöll att innan erfarenhet vunnits rörande omfattningen och arten av
arbetet i beredningsutskotten det givetvis vore svårt att avväga arvodena
och förutsatte därför att uppmärksamhet ägnades denna fråga vid den av
utskottet begärda utredningen rörande de nya arbetsformernas inverkan
på tjänstemännens anställnings- och avlöningsvillkor.
Bankoutskottet meddelade vidare, att utskottet till behandling förehaft
en framställning från Riksdagstjänstemännens förening om viss kompensation
för minskning i arvode under 1949 års riksdags vårsession. Utskottet
beslöt, att framställningen icke skulle föranleda någon utskottets åtgärd.
Föreningen hade i sin skrivelse framhållit, att de nya arbetsformerna
för riksdagen med vårsessionens avslutning den 31 maj, om höstsession
följer, och eljest den 15 juni innebure att den sammanlagda riksdagstiden
under året minskats utan att någon motsvarande minskning av arbetsuppgifterna
inträtt. Eftersom avlöningen för de hos riksdagen, dess kamrar
och utskott anställda tjänstemännen utginge i form av dagersättning (månadsarvoden)
konune den nya ordningen att medföra en minskning av
avlöningsförmånerna. Föreningen ifrågasatte därför att någon kompensation
för denna minskning kunde lämnas. I fråga om den tekniska anordningen
härvid kunde tänkas övergång till årsarvoden. Med hänsyn till att
den faktiska tjänstgöringstiden avsevärt varierade för olika tjänstemän
vore det dock möjligt att kompensationsfrågan borde lösas efter andra linjer.
Vid första föredragning inom bankoutskottet av föreningens framställning
beslöts, att utredning skulle verkställas om vårsessionernas tidslängder
och de tider, varunder de olika tjänstmannakategorierna uppburit avlöning.
Sådan utredning verkställdes inom utskottets kansli. Härvid lades till grund
arbetsmängden för kamrarnas personal. Samtidigt antogs att en ökad
arbetsmängd i kamrarna också inneburit en stegring av arbetsbördan för
utskottspersonalen. Förhållandet mellan av personalen uppburen avlöning,
mätt i antalet betalda arbetsdagar, och arbetsmängden, mätt i totala antalet
sammanträdestimmar i kamrarna, uträknades och betecknades som ersättningskoefficient.
Det visade sig härvid att denna koefficient för tioårsperioden
1939—1948 för första kammaren utgjorde 1,02 och för andra
kammaren 0,SO. Motsvarande siffror för år 1949 voro respektive 0,93 och 0,G9.
Vid en verkställd beräkning för vårsessionen 1950 erhöllos respektive 0,94
och 0,67. Undersökningen visade sålunda att ersättningen för vårsessionen
1949, liksom även för vårsessionen 1950, understigit den genomsnittliga
ersättningen under vårsessionerna 1939—1948. Det torde emellertid beaktas
att ersättningskoefficienten under den undersökta perioden varierat i båda
riktningarna, vilket inneburit, att en lägre ersättning under ett år fått uppvägas
av en högre ersättning ett annat år.
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
37
De av 1948 års riksdag antagna avlöningsbestämmelserna för riksdagens
personal med däri av 1949 års riksdag vidtagna ändringar gälla för
närvarande. Antalet tjänstemän å olika befattningar vid 1951 års riksdag
framgår av bifogade tablå.
Antalet tjänstemän och arvoden å olika befattningar vid 1951 Ars
I kammaren: An,u
St.
Sekreterare ...................................... 1
Stomnotarie .................................... 1
Förste stenograf ................................ 3
Stenograf ...................................... 10
Förste kanslist1 .................................. 1
Kanslist, tillika registrator ........................ 1
Kanslist ........................................ 4
II kammaren:
Sekreterare ...............................’....... 1
Stomnotarie .................................... 1
Förste stenograf ................................ 4
Stenograf2 ...................................... 14
Förste kanslist .................................. 1
Kanslist, tillika registrator ........................ 1
Kanslist ........................................ 4
Konstitutionsutskottet:
Sekreterare ...................................... 1
Notarie med sekr.-göromål ........................ 2
Notarie ........................................ 1
Kanslist ........................................ 2
Statsutskottet:
Sekreterare ...................................... 1
Notarie med sekr.-göromfil ........................ 6
Kamrer ........................................ 1
Registrator ...................................... 1
Notarie ........................................ 4
Kanslist ........................................ 3
Bevillningsutskottet:
Sekreterare ...................................... 1
Notarie med sekr.-göromål ........................ 2
Notarie ........................................ 1
Kanslibiträde .................................... 1
Bankoutskottet:
Sekreterare ...................................... 1
Notarie med sekr.-göromål ........................ 1
1 Arvode som sekr. ersättare 210 kr.
* En stenograf, arvode som sekr. ersättare 210 kr.
riksdag.
Arvode
kr.
1482
1 002
1 002
870
870
762
654
1 482
1 002
1 002
870
870
762
654
1 383
1 104
726
654
1 482
1 104
870
762
726
654
1 383
1 104
726
540
1 383
1 104
38
Bankoutskottets utlåtande nr 37.
Första lagutskottet:
Antal
st.
Arvode
kr.
Sekreterare ......................................
1
1 383
Notarie med sekr.-göromål ........................
1
1 104
Andra lagutskottet:
Sekreterare ......................................
1
1 383
Notarie med sekr.-göromål
1
1 104
Tredje lagutskottet:
Sekreterare ......................................
1
1 383
Notarie med sekr.-göromål
1
1 104
Jordbruksutskottet:
Sekreterare ......................................
1
1 383
Notarie ........................................
1
726
Första kammarens allmänna beredningsutskott:
Sekreterare ......................................
1
870
Kanslist ........................................
1
654
Andra kammarens allmänna beredningsutskott:
Sekreterare ......................................
1
870
Kanslist .....................................
1
654
Riksdagens kansli:
Sekreterare ......................................
1
2001
Biträdande tryckeriföreståndare
1
345
Korrekturläsare
92
690
Å riksdagens ekonomibyrå finnas dessutom anställda
2 st. e. o.
kansli
biträden, som stå till riksdagens förfogande för maskinskrivning.
1 Arvodet (582) nedsatt på grund av annan anställning i riksdagen.
* Arvodet för en tionde korrekturlåsare användes för avlöning av tillfälligt inkallad
personal.
Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1951
116888
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.