Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 3 7

1951-11-27 · 38 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 37 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1951:37, Bankoutskottets utlåtande nr 3 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3 7.

1

Nr 37.

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret

framställning med förslag till avlöning sbestämmelser

för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän

jämte i ämnet väckt motion.

1949 års riksdags bankoutskott hemställde i skrivelse den 6 december

1949 till fullmäktige i riksgäldskontoret att fullmäktige ville låta genom särskilt

tillkallade sakkunniga verkställa utredning i vad mån omläggningen av

riksdagens arbetsformer påkallade ändringar i de för riksdagens tjänstemän

gällande anställnings- och avlöningsvillkoren. Med anledning härav beslöto

fullmäktige den 27 april 1950 att för frågans utredning tillsätta en kommitté,

bestående av följande ledamöter, nämligen talmannen i riksdagens andra

kammare ombudsmannen A. V. Sävström, tillika kommitténs ordförande, dåvarande

andre vice talmannen i första kammaren redaktören O. H. Åkerberg,

förste vice talmannen i andra kammaren hemmansägaren J. M. Skoglund, dåvarande

ledamoten av första kammaren f. d. typografen C. P. Wahlmark, ledamöterna

av första kammaren direktören E. A. Lindblom och f. d. statssekreteraren

B. Näsgård, riksgäldsfullmäktigen E. Eriksson, sekreteraren i riksdagens

första kammare kanslirådet G. H. Berggren samt dåvarande sekreteraren

i bankoutskottet, nuvarande riksgäldsdirektören S. Widlund.

Kommittén, som antagit benämningen 1950 års kommitté för riksdagens

personalorganisation, har i skrivelse den 24 april 1951 till fullmäktige framlagt

resultatet av den i ärendet verkställda utredningen.

Kommitténs skrivelse är bilagd detta utlåtande.

I framställning till bankoutskottet den 26 april 1951, vid vilken fogats kommitténs

skrivelse, hava fullmäktige i riksgäldskontoret, som förklarat sig biträda

kommitténs förslag, hemställt, att bankoutskottet ville föreslå riksdagen

dels godkänna vid kommitténs skrivelse fogade förslag till avlöningsbestämmelser

för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän, att tillämpas

från och med den 1 juli 1951, dels ock uppdraga åt fullmäktige att vidtaga de

åtgärder som skola ankomma på fullmäktige i enlighet med vad kommittén i

skrivelsen förordat.

Till utskottets behandling har överlämnats den i anledning av fullmäktiges

förslag väckta motionen II: 632 av fröken Vinge och herr Henriksson, vari

hemställts dels att riksdagen ville uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret

att till 1952 års riksdags vårsession inkomma med förslag till pensionsbestämmelser

för riksdagstjänstemännen, dels att riksdagen måtte besluta

ändringar i förslaget till avlöningsbestämmelser för de hos riksdagen till
1—2081

51 Bihang till riksdagens protokoll MM. B samt. Nr 87.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

fälligt anställda tjänstemännen i anslutning till vad i motionen angivits, dels

ock att bankoutskottet måtte utarbeta härför erforderliga författningstexter.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för de i motionen framställda

yrkandena får utskottet, i den män redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

I skrivelse till utskottet i maj 1951 ha första, andra och tredje lagutskottens

ordförande tagit upp frågan om traktamentsbidrag åt vissa utanför

Stockholm eller dess förorter bosatta tjänstemän jämte vissa andra spörsmål.

Sålunda har framhållits, att i avlöningsbestämmelserna borde införas ett

fristående stadgande om särskilda till storleken bestämda traktamentsbidrag

åt dem bland riksdagens tjänstemän, som icke vore bosatta i Stockholm eller

dess förorter. Vidare har uttalats, att anledning saknades till det av kommittén

föreslagna utbytet i 4 § av ordet »bosatt» mot »stationerad». Slutligen

ha framställts vissa erinringar mot den tekniska utformningen av stadgandet

i 4 § andra stycket.

I enlighet med av utskottet i memorial nr 34 gjord hemställan har riksdagen

beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen

av fullmäktiges i riksgäldskontoret ifrågavarande förslag och förenämnda i

anledning av förslaget väckta motion.

I skrivelse den 7 november 1951 till kamrarnas herrar talmän hava kanslideputerade

— under erinran att Biksdagstjänstemännens förening påkallat

förhandling med kanslideputerade rörande ett antal av de i kommitténs betänkande

angivna spörsmålen — anfört följande:

Under förhandlingens gång har föreningen närmare bestämt sina yrkanden

på sätt framgår av bilagda PM.1

Till dessa yrkanden ha kanslideputerade, under förbehåll för den riksdagens

vederbörande organ tillkommande beslutanderätten, tagit ställning

enligt vad nedan angives. Till frågan om tjänstledighetsavdrag för de statstjänstemän,

som äro anställda som tjänstemän i riksdagen, ha kanslideputerade

dock icke kunnat taga ståndpunkt; denna fråga är närmast av beskaffenhet

att böra lösas efter överläggningar mellan Kungl. Maj:t och riksdagstjänstemännens

organisation.

I fråga om de belopp, varå procentuellt tillägg bör beräknas å tjänstemännens

arvode från riksdagen, stadgas i nu gällande avlöningsbestämmelser,

att rörligt tillägg utgår efter samma procenttal, som tillämpas för

tjänstemän inom statsförvaltningen, dock högst å 600 kronor i månaden.

Sekreteraren hos kammare och i ständigt utskott samt notarie med sekreterargöromål

i dylikt utskott åtnjuter sådant tillägg jämväl å arvodesbelopp

överstigande 600 men ej 1 200 kronor i månaden, beträffande statstjänsteman

dock endast för tid, varunder vederbörande med avstående av samtliga

med statstjänsten förenade löneförmåner åtnjuter hel ledighet från denna för

tjänstgöring hos riksdagen.

Kommitténs förslag innebär den ändring häri, att rörligt tillägg skall utgå

å en månadslön av högst 800 resp. 1600 kronor. Föreningen har yrkat borttagande

av maximeringarna.

1 Här ej tryckt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

3

Kanslideputerade förorda för sin del, att maximigränsen 800 kronor Ilöjes

till 1 000 kronor och att i övrigt kommitténs förslag följes.

I det av kommittén utarbetade förslaget till ny löneplan för liksdagens

tjänstemän ha löneförbättringar föreslagits för sekreterare hos kamrarna samt

sekreterare och notarier hos de ständiga utskotten. Kiksdagstjänstemannens

förening har föreslagit lönegradsuppflyttningar för stomnotarie, förste_ stenograf

och de mest rutinerade korrekturläsarna samt ytterligare höjning av

arvodena för notarier hos de ständiga utskotten.

Kanslideputerade få i fråga om stomnotarie och förste stenograf erinra om

att en särskild kommitté numera utarbetat förslag till snabbare utgivning av

riksdagens debattprotokoll. Detta förslag kommer under den närmaste tiden

att bli föremål för riksdagens prövning. Om riksdagen därvid kommer att i

huvudsak ansluta sig till kommitténs förslag, kan. detta möjligen medföra eu

viss omläggning av arbetet för dessa tjänstemän. I anledning därav anse

kanslideputerade, att med prövningen av deras lönefråga bör anstå tills riksdagen

tagit ställning till sistnämnda kommitterades förslag. Skulle emellertid

riksdagens beslut innebära, att förslaget om snabbprotokollen icke kommer

att tillämpas redan från och med början av nästkommande års riksdag,

förorda kanslideputerade att frågan upptages till omedelbar prövning.

I fråga om notarie i ständigt utskott kunna kanslideputerade förorda en

månadslön av 825 kronor. Detta innebär sålunda den ändring av den å s. 8

i sakkunnigbetänkandet intagna löneplanen, att dessa notarier placeras i en

med 7 betecknad lönegrupp samt att de befattningshavare som av kommittén

föreslagits placerade i 7 lönegruppen placeras med oförändrad avlöning i

lönegrupp 8.

Yad korrekturläsarna beträffar anse llanslideputerade skäl saknas för uppdelning

av dessa i olika grupper.

Frågan om riksdagstjänstemännens semesterersättning bör enligt kansudeputerades

mening biiva föremål för prövning i anslutning till gällande

semesterlag. . ... ....

I pensionsfrågan ha kanslideputerade redan i sitt till herrar talmän tidigare

avgivna yttrande i anslutning till kommitténs betänkande ..framhållit

huru svårbedömlig frågan är och få föreslå, att frågan göres till föremål för

en förutsättningslös utredning.

Kanslideputerade kunna icke förorda den av riksdagstjänstemännen föreslagna

ändringen av §§ 3 och 5 i det av kommitterade föreslagna avlöningsreglementet.

De nya bestämmelserna torde böra gälla från den 1 juli 1951.

I anledning av en från riksdagst jänstemännens sida under förhandlingen

gjord framställning förorda kanslideputerade slutligen, att i avlöningsbestämmelserna

stadgas rätt för riksdagstjänsteman, som ej i annan allmän tjänst

åtnjuter rätt till fri läkar- och sjukvård, att'' under riksdagstid erhålla sådan

enligt samma grunder som i riksdagens verk anställd personal under förbehåll

att han minst ett år varit anställd i riksdagens tjänst. Godtages förslaget

torde det ankomma på bankoutskottet, dit behandlingen av betänkandet

hänskjutits, att utforma bestämmelse härom.

Med kanslideputerades vid förhandlingarna med tjänstemannaföreningen

sålunda gjorda ställningstaganden ha föreningens representanter förklarat sig

till freds.

| skrivelse till utskottet den 20 november 1951 hava kamrarnas herrar talmän

— med överlämnande av kanslideputerades förenämnda yttrande och

med förmälan att ärendet behandlats vid ett samma dag hållet sammanträde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

med talmanskonferensen, vid vilket sammanträde jämväl utskottens ordförande

samt kanslideputerade närvarit — anfört följande:

Mot de sakkunnigas förslag med de jämkningar däri, som av kanslideputerade

förordats, framställdes vid sammanträdet ingen annan erinran än att

frågan om beredande av särskilda tjänstgöringstraktamenten åt vissa utanför

Stockholm eller dess förorter stationerade tjänstemän borde upptagas

till förnyat övervägande. Det ifrågasattes, att sådana traktamenten skulle

utgå enligt samma grunder, som gällde för tjänstgöringstraktamenten åt statstjänstemän

under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit få vi härmed, med överlämnande

av kanslideputerades omförmälda yttrande, föreslå, att de sakkunnigas förslag

till avlöningsbestämmelser för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän

måtte godkännas med de jämkningar, som av kanslideputerade förordats,

samt med den ytterligare ändring, vartill ett förnyat övervägande av frågan

om rätt till tjänstgöringstraktamenten i vissa fall må föranleda.

Utskottet. Det av 1950 års kommitté för riksdagens personalorganisation

utarbetade och av fullmäktige i riksgäldskontoret med tillstyrkan överlämnade

förslaget till avlöningsbestämmelser för hos riksdagen tillfälligt anställda

tjänstemän innebär ändringar i åtskilliga hänseenden av gällande anställningsoch

avlönings villkor för ifrågavarande personal. Såsom de viktigaste framstå

förslagen om en förhöjning av grundarvodena för riksdagens sekreterarpersonal

samt om höjning av maximigränserna för det rörliga tillägget i 2 §

avlöningsbestämmelserna från 600 respektive 1 200 kronor till 800 respektive

1 600 kronor. I övrigt innebär fullmäktiges förslag huvudsakligen smärre

ändringar av stadgandena i 4—7 §§ samt en mindre jämkning av arvodet till

notarierna i de ständiga utskotten. För en närmare redogörelse för förslagens

innebörd torde utskottet få hänvisa till kommitténs skrivelse.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, ha förhandlingar förts

mellan kanslideputerade och Riksdagstjänstemännens förening rörande ett

antal av de i kommitténs skrivelse angivna spörsmålen. Till de under förhandlingarnas

gång från föreningens sida framförda yrkandena ha kanslideputerade,

under förbehåll för den riksdagens vederbörande organ tillkommande

beslutanderätten, tagit ställning enligt vad i kanslideputerades skrivelse

till kamrarnas herrar talmän angivits. Med kanslideputerades vid förhandlingarna

med tjänstemannaföreningen sålunda gjorda ställningstaganden

ha föreningens representanter förklarat sig till freds.

De jämkningar i fullmäktiges förslag till avlöningsbestämmelser, som av

kanslideputerade förordats, innebära följande. Maximigränsen 800 kronor

för det rörliga tillägget föreslås höjd till 1 000 kronor. För notarie i ständigt

utskott ha kanslideputerade förordat en höjning av grundarvodet från enligt

förslaget 762 kronor till 825 kronor. Vidare har föreslagits, att i avlöningsbestämmelserna

stadgas rätt för riksdagstjänsteman, som ej i annan allmän

tjänst åtnjuter rätt till fri läkar- och sjukvård, att under riksdagstid erhålla

sådan enligt samma grunder som i riksdagens verk anställd personal under

förbehåll att han minst ett år varit anställd i riksdagens tjänst.

Kamrarnas herrar talmän ha förordat, att fullmäktiges förslag till av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

5

löningsbestämmelser måtte godkännas med de jämkningar, som av kanslideputerade

sålunda förordats, samt med den ytterligare ändring, vartill ett

förnyat övervägande av frågan om rätt till särskilda tjänstgöringstraktamenten

åt vissa utanför Stockholm eller dess förorter stationerade tjänstemän kunde

föranleda.

Utskottet anser för sin del, att fullmäktiges förslag bör godtagas med de

jämkningar, som angivits av kamrarnas herrar talmän och kanslideputerade.

I enlighet härmed har utskottet vidtagit erforderliga ändringar i förslagets

1, 2, 4 och 6 §§. Utskottet förutsätter härvid att, därest utskottets förslag

till bestämmelser angående tjänstgöringstraktamente vinner riksdagens godkännande,

de av kanslideputerade tidigare beviljade tilläggsarvodena skola

bortfalla till den del de avsetts skola utgöra kompensation för merkostnader

för vistelse i Stockholm. En dylik omreglering av tilläggsarvodenas belopp

torde böra ske räknat från och med den dag, från vilken de nya avlönmgsbestämmelserna

skola äga tillämpning. Utskottet har, med hänsyn till den

av utskottet föreslagna ändrade lydelsen av 4 §, ansett sig böra företaga den

jämkningen i förslagets 8 § 1 mom. att besvär över kanslideputerades beslut

må anföras hos bankoutskottet jämväl i fall som avses i 4 §. För vinnande

av enhetlighet i språkbruket har utskottet slutligen vidtagit den redaktionella

jämkningen i fullmäktiges förslag att ordet »befattningshavare» genomgående

utbytts mot »tjänsteman». Det sålunda reviderade förslaget till

avlöningsbestämmelser för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän har

intagits såsom bilaga till detta utlåtande. (Bil. 1.)

I den föreliggande motionen har hemställts, bland annat, att riksdagen

ville uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att till 1952 års riksdags

vårsession inkomma med förslag till pensionsbestämmelser för riksdagstjänstemännen.

Kanslideputerade ha i sin förenämnda skrivelse förordat, att pensionsfrågan

göres till föremål för en förutsättningslös utredning. Utskottet

ansluter sig för sin del till kanslideputerades förslag. Utredningen torde

få verkställas genom fullmäktiges i riksgäldskontoret försorg. Motionens

syfte i förevarande hänseende torde därmed få anses tillgodosett. Yad motionen

i övrigt beträffar torde den, i den mån de däri framförda yrkandena

icke tillgodoses genom de jämkningar som enligt det föregående vidtagits

i fullmäktiges förslag, icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet föreslår slutligen, att de nya avlöningsbestämmelserna erhålla

giltighet från och med den 1 juli 1951.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må, med tillämpning från och med den 1

juli 1951, godkänna härvid såsom Bilaga 1 fogat förslag till avlöningsbestämmelser

för hos riksdagen tillfälligt anställda

tjänstemän;

2) att riksdagen må uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret
a)

att vidtaga de åtgärder som ankomma på fullmäktige i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr ''67.

enlighet med vad 1950 års kommitté för riksdagens personalorganisation

i sitt betänkande förordat;

b) att låta verkställa en förutsättningslös utredning angående

införande av pensionsbestämmelser för hos riksdagen anställda

tjänstemän;

3) att motionen II: 632, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet ovan anfört och hemställt, icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 november 1951,

På bankoutskottets vägnar:

P. SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Mogård, Elowsson i Kristianstad, Persson i

Vinslöv och Boo; samt

från andra kammaren: herrar Severin, Fröderberg, Persson i Norrby,

Sköldin, von Seth, Johansson i Kalmar och Hallberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

Bilaga 1.

Förslag

till

avlöningsbestämmelser för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän.

1 §•

Arvode utgår till nedanstående tjänstemän med följande belopp för månad:

Kamrarna:

Sekreterare ............................................

Notarie (stomnotarie) .............................

Förste stenograf ...................................

Stenograf .............................................

Förste kanslist ......................................

Kanslist, tillika registrator .......................

Kanslist ...............................................

Kanslibiträde .........................................

kronor 1 660

» 1002

» 1002

» 870

» 870

» 762

» 654

» 540

Anm. Därest viss tjänsteman inom kammares kansli av talmannen utses att vid förfall

för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen inom kammaren och i övrigt biträda sekreteraren,

utgår till sådan tjänsteman, utöver arvode, särskild ersättning med 240 kronor

för månad.

Statsutskottet:

Sekreterare ..................................................

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål

Annan notarie ............................................

Kamrerare ..................................................

Registrator ..................................................

Kanslist .....................................................

Kanslibiträde ...............................................

kronor 1 660

» 1240

» 825

» 870

» 762

» 654

» 540

Konstitutions-, bevillnings-, banko-, första, andra och tredje lagsamt

jordbruksutskotten:

Sekreterare ........................................................................ kronor 1 550

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål ..................... » 1 240

Annan notarie .................................................................. » 825

Kanslist ........................................................................... » 654

Kanslibiträde ..................................................................... " 540

Allmänt beredningsutskott:

Sekreterare ........................................................................ kronor 870

Kanslist ........................................................................... Ä 654

Riksdagens kansli:

Sekreterare ........................................................... kronor 582

vilket arvode dock ej må överstiga 2 828 kronor för riksdag.

Korrekturläsare .................................................................. » 690

Anm. Därest så^om sekreterare hos riksdagens kansli an ställes tjänsteman, som tillika

tjänstgör å annan befattning hos riksdagen, skall arvodet till sekreteraren bestämmas till

(iet lägre belopp än 582 kronor i månaden, som kanslideputerade finna skäligt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

2 §•

Å arvode, som i 1 § sägs, utgår rörligt tillägg efter samma procenttal som

tillämpas för tjänstemän inom statsförvaltningen, dock högst å 1 000 kronor

i månaden. Sekreterare hos kammare och i ständigt utskott samt notarie med

sekreterargöromål i dylikt utskott åtnjuter sådant tillägg jämväl å arvodesbelopp

överstigande 1 000 men ej 1 600 kronor i månaden, beträffande statstjänstemän

dock endast för tid, varunder vederbörande med avstående av

samtliga med statstjänsten förenade löneförmåner åtnjuter hel ledighet från

denna för tjänstgöring hos riksdagen.

3 §•

1. Arvode till tjänstemän hos utrikesutskottet eller hos särskilt, enskilt

eller sammansatt utskott bestämmes av kanslideputerade, sedan utskottet avgivit

förslag i ämnet.

2. Där särskilda skäl därtill föranleda, må kanslideputerade på framställning

av kammares talman eller vederbörande utskottsordförande bestämma, att till

sekreterare hos kammare resp. sekreterare eller notarie med sekreterargöromål

i ständigt utskott skall utöver i 1 § angivet arvode utgå särskilt tilläggsarvode.

4 §•

Tjänsteman, vilken icke är stationerad i Stockholm eller dess förorter,

äger åtnjuta tjänstgöringstraktamente såsöm vid tjänstgöring från och med

16:e dygnet enligt föreskrifterna i 20 § 3 mom. a) tilläggsbestämmelserna till

statens allmänna avlöningsreglemente. Tjänstgöringen skall härvid för statstjänsteman

anses fullgjord i innehavande tjänst, medan för annan tjänsteman

det tillämpliga traktamentsbeloppet efter prövning i varje särskilt fall fastställes

av kanslideputerade. I fråga om tjänstgöringstraktamente skola härutöver

i tillämpliga delar gälla vad i 20 § 3 mom. c) och d) förenämnda tilläggsbestämmelser

är stadgat.

Tjänsteman, som avses i första stycket, äger åtnjuta ersättning för resa i

andra klass till och från Stockholm vid riksdagstjänstgöringens början och

slut ävensom för en hem- och återresa i samma reseklass för varje hel 15

dagarsperiod under tjänstgöringstiden; dock att ersättning icke må utgå enligt

högre klass än som verkligen kommit till användning.

Tjänsteman, som åtföljer utskott vid resa, äger rätt till traktamente, beträffande

statstjänsteman enligt den traktamentsklass i allmänna resereglementet,

i vilken han som statstjänsteman är placerad, och beträffande annan

tjänsteman efter kanslideputerades bestämmande.

5 §•

Arvode beräknas för tiden från dagen för tjänstemans inträde i tjänstgöringtill

och med dagen för tjänstgöringens slut. Arvode utbetalas månadsvis i

efterskott och sista gången vid tjänstgöringens slut.

Uppgift å dag för tjänstgöringens slut skall av ledning för kammare och

utskott tillställas kanslideputerade med angivande av skäl för utsträckning av

tjänstgöringstiden efter riksdagsessions slut.

6§-

Beviljas tjänstemän för tid, då han är anställd hos riksdagen, tjänstledighet

på grund av vederbörligen styrkt sjukdom eller av annan anledning, äga

kanslideputerade bestämma, om och i vad mån avdrag å hans löneförmåner

för sådan tid skall ske.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

9

Tjänsteman, som icke på grund av innehav av annan statsanställning är

tillförsäkrad fri läkarvård samt sjukvårdsförmåner, må, därest han under

minst ett år varit anställd i riksdagens tjänst, åtnjuta de förmåner i nämnda

hänseenden, som enligt 7 kap. avlöningsreglementet för riksdagens verk tillkomma

tjänstemän, tillhörande avdragsgrupperna 2 och 3, vid nämnda

verk. Den befogenhet som enligt 41 § 1 mom. nämnda reglemente tillagts

delegerade för riksdagens verk skall vid tillämpning härav tillkomma kanslideputerade.

Sekreterare hos kammare respektive sekreterare eller notarie med sekreterargöromål

i ständigt utskott, vilken icke äger rätt till semester i annan

befattning, äger åtnjuta semesterersättning i den ordning sådan ersättning

tillkommer tjänsteman, placerad högre än 26 :e lönegraden, enligt bestämmelserna

i 29 och 30 §§ avlöningsreglementet för riksdagens verk. I övrigt

gälla bestämmelserna i 1945 års allmänna semesterlag.

7 §

Kanslideputerade äga använda erforderliga belopp dels till biträde vid

utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet, dels ock för upprättande

av vederbörliga register av riksdagstrycket för varje riksdag.

8 §•

1. Över kanslideputerades beslut angående ersättning i fall, som avses i

3, 4 och 6 §§, må besvär anföras hos bankoutskottet.

2. Förening av tjänstemän äger förhandla med kanslideputerade beträffande

personalens allmänna anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor

ävensom beträffande tillämpningen av sådana villkor, dock utan att inskränkning

därigenom göres i riksdagens vederbörande organ tillkommande

beslutanderätt.

9 §•

Ovanstående bestämmelser skola tillämpas från och med den 1 juli 1951

och förbliva gällande, intill dess riksdagen annorlunda beslutar.

Övergångsbestämmelser.

Den som vid 1934 års riksdag var anställd i befattning såsom sekreterare

hos kammare eller hos ständigt utskott eller såsom notarie med sekreterargöromål

och som därvid enligt 1933 års avlöningsbestämmelser ägde rätt

till ersättning för mistade avlöningsförmåner i statstjänst, må vid fortsatt

anställning hos riksdagen i samma befattning eller i annan befattning, med

vilken enligt nämnda avlöningsbestämmelser var förenad dylik rätt, utöver

arvode enligt 1 § här ovan uppbära ersättning med hälften av vad han visat

sig hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av till innehavd

statstjänst hörande avlöningsförmåner. Sådan ersättning utbetalas vid utgången

av varje månad och sista gången efter slutad tjänstgöring.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

Bilaga 2.

Till Herrar Fullmäktige i riksgäldskontoret.

Med godkännande av bankoutskottets memorial nr 50 uppdrog 1949 års

riksdag åt fullmäktige i riksgäldskontoret att låta genom särskilt tillkallade

sakkunniga verkställa utredning i vad mån omläggningen av riksdagens

arbetsformer påkallade ändringar i de för riksdagens tjänstemän

gällande anställnings- och avlöningsvillkoren. I sin skrivelse till fullmäktige

har utskottet framhållit, att utredningen borde vara oförhindrad att

föreslå alla de åtgärder rörande personalorganisationen, som kunde vara

av betydelse för riksdagsarbetets bedrivande under så effektiva former som

möjligt. _

Fullmäktige beslöto den 27 april 1950 tillsätta en kommitté för utredning

av ifrågavarande spörsmål och utsågo till ledamöter av denna talmannen

i riksdagens andra kammare ombudsmannen A. V. Sävström, tillika

kommitténs ordförande, dåvarande andre vice talmannen i första kammaren

redaktören O. H. Åkerberg, förste vice talmannen i andra kammaren

hemmansägaren J. M. Skoglund, dåvarande ledamoten av första kammaren

f. d. typografen C. P. Wahlmark, ledamöterna av första kammaren direktören

E. A. Lindblom och f. d. statssekreteraren B. Näsgård, riksgäldsfullmäktigen

E. Eriksson, sekreteraren i riksdagens första kammare kanslirådet

G. H. Berggren samt dåvarande sekreteraren i bankoutskottet nuvarande

riksgäldsdirektören S. Widlund. Andre vice talmannen O. H. Åkerberg

har avlidit.

Kommittén, som antagit benämningen »1950 års kommitté för riksdagens

personalorganisation», har såsom sekreterare anlitat kamreraren i riksgäldskontoret

G. A. V. Sandqvist.

Vid behandling av frågor rörande tjänstemännens avlöningsförhållanden

har det visat sig värdefullt att ha tillgång till en översikt av dessa frågors

tidigare handläggning i riksdagen. I anledning härav har utarbetats bifogade

historik över avlönings- och anställningsvillkor för riksdagens

tjänstemän, till vilken kommittén får hänvisa.

För fullgörande av sitt uppdrag riktade kommittén till riksdagens olika

organ en förfrågan, huruvida och i så fall i vilka avseenden omläggningen

av riksdagens arbetsformer påkallade ändring av personalorganisationen.

Härvid framhölls, att det var av särskild betydelse att få klarhet i frågan,

huruvida riksdagsarbetet kunde påskyndas genom förändringar i personalorganisationen,

personalens anställnings- och avlöningsförhållanden eller

genom rationalisering av det arbete, som utfördes av tjänstemännen. I sistnämnda

avseende borde beaktas möjligheterna att för rutinarbete använda

mindre kvalificerad arbetskraft.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

11

Kommittén har å sin anhållan erhållit följande svar.

’Kamrarnas herrar talmän ha för sin del icke ansett kommitténs förfrågan

föranleda några uttalanden.

Kanslideputerades ordförande har beträffande den kanslideputerade underställda

personalen anfört, att riksdagsarbetet som sådant icke torde

kunna påskyndas genom de av kommittén antydda eventuella förändringarna

i personalorganisationen, personalens anställnings- och avlöningsförhållanden

eller genom rationalisering av det arbete, som utfördes av tjänstemännen,

allra minst genom att använda mindre kvalificerad arbetskraft.

Ordföranden i utrikesutskottet har meddelat, att inga omständigheter

framträtt, som påkalla ändring i hittills tillämpat förfaringssätt.

Ordföranden i konstitutionsutskottet har framhållit, hur rekryteringssvårigheterna

ökat under senare år. Då riksdagsarbetet numera uppdelats

på en vårsession och en efterföljande höstsession såsom normala företeelser,

behöver riksdagen till sitt förfogande befattningshavare med en effektiv

årlig tjänstgöringstid av ungefär samma längd som den fast anställda

lärarpersonalen vid ett flertal allmänna läroinrättningar. Tiden syntes därför

vara inne för en omprövning av frågan, om ej riksdagens egna tjänstemän

borde knytas fastare till riksdagen än som för närvarande vore fallet.

De högsta befattningshavarna hos kamrar och utskott skulle i anställningshänseende

kunna jämställas med befattningshavare tillhörande Cp-lönegrader

inom den statliga löneplanen nr 2.

Om riksdagen även i fortsättningen skulle komma att begagna sig av tillfälligt

anställda tjänstemän, borde dessa erhålla en viss lönekompensation

med hänsyn till den begränsade anställningstiden. Liksom för närvarande

skulle tilläggsarvoden utgå. Bestämmelserna borde emellertid utformas så,

att individuella beslut härom bleve obehövliga.

Generella regler borde införas, genom vilka riksdagen garanterade sina

egna befattningshavare samma sociala förmåner som statens övriga befattningshavare.

Närmare bestämmelser på förevarande område syntes särskilt

angelägna i fråga om de befattningshavare hos riksdagen, vilka icke innehade

annan allmän tjänst. För denna kategori tjänstemän funnes icke

någon pensionsreglering, ingen rätt till motsvarande semesterförmåner, som

tillkomme statstjänstemän i allmänhet, och ej heller någon ovillkorlig rätt

till avlöning under sjukdom.

Ordföranden i statsutskottet har överlämnat en av utskottets sekreterare

utarbetad promemoria, vari framhålles, att en jämnare fördelning av propositionsavläinnandet

för statsutskottets del skulle betyda en påtaglig vinst.

För påskyndande av riksdagsarbetet utgjorde detta förhållande den viktigaste

faktorn. Omläggningen av riksdagens arbetsformer hade lett till

en minskning av arbetstiden under vårsessionen med därav följande löneminskning,

ehuru arbetsuppgifterna såväl kvantitativt som kvalitativt praktiskt

taget varit oförändrade. Rekryteringssvårigheterna hade härigenom

ytterligare markerats. Kunde emellertid ersättning för mistad lön i egen

tjänst utgå, skulle säkerligen en av do mest avhållande faktorerna, då det

gällde rekryteringen av tjänsterna hos utskottet, elimineras.

En förutsättning för att personalorganisationen kunnat fungera tillfredsställande

hade varit, att sekreterargöromålen uppdelats på sekreterarna

(notarierna med sekreterargöromål) och notarierna samt i vissa fall även

på kanslisterna. Det borde övervägas, om icke ersättning i någon form

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

kunde beredas notarierna och kanslisterna för de ökade krav, denna arbetsomläggning

medförde för dem.

För maskinskrivningsarbete men även för mera kvalificerade arbetsuppgifter

funnes i statsutskottet anställd eu kvinnlig kanslist, för vilken ifrågasattes

en fastare anställningsform. Något annat behov av arbetskrafter för

rutinarbete förefunnes icke för utskottet. Härvid förutsattes att vid vissa

tillfällen för biträde med maskinskrivning särskild arbetskraft måste anlitas.

Slutligen ifrågasattes om icke traktamentsersättning borde utgå till

tjänstemän, som medföljde på utskottets resor.

Ordföranden i bevillningsutskottet har anfört, att han icke funnit omläggningen

av riksdagens arbetsformer böra föranleda någon ändring i utskottets

personalorganisation. Några möjligheter att i vidare mån än som

redan skett på mindre kvalificerad arbetskraft överflytta enklare arbetsuppgifter

förelåge icke. För ett ändamålsenligt bedrivande av utskottsarbetet

borde vid behov begagnas möjligheten att uppskjuta behandlingen av vissa

ärenden från vår- till höstsession.

Första lagutskottets ordförande har anfört, att omläggningen av riksdagens

arbetsformer icke föranlett behov av ändrade anställnings- och avlöningsbestämmelser

för kanslipersonalen. Genom att i ökad omfattning

använda specialföredragande och annan extra kanslipersonal hade svårigheterna

med det forcerade arbetet under vårsessionens senare del kunnat

mötas.

Ur rekryterings- och rättvisesynpunkt vore det måhända önskvärt, om

den vid 1948 års riksdag behandlade frågan om traktamentsersättning

kunde upptagas till förnyad prövning.

För skrivhjälp syntes liksom hittills den centrala skrivbyrån få anlitas.

Det skulle emellertid spara mycket arbete för sekretariaten, om skrivbyrån

på kallelse kunde ställa arbetskraft till förfogande för att upptaga diktamen

och för att biträda exempelvis med diarieföring och uppklistring av

reciter. Till svårigheten att giva skrivbyrån en sådan organisation, att den

särskilt under den brådaste tiden skulle kunna tillfredsställa utskottens

anspråk, komme den omständigheten, att utskottssekretariaten i stor utsträckning

måste utföra sitt arbete å annan tid än vanlig arbetstid. Möjlighet

att diktera även under annan tid än vanlig arbetstid skulle finnas för

sekretariaten, om till deras disposition ställdes ett antal diktafonapparater.

Emellertid vore det önskvärt, om skrivbyråns personal, som i varje fall

nu syntes vara alltför knappt tillmätt, bleve så stor, att den städse kunde

tillhandagå sekretariaten med biträde i olika hänseenden.

Ordföranden i andra lagutskottet har framhållit, att avlöningsförmånerna

i riksdagen borde anpassas efter vederbörandes befattning och löneförmåner

inom statsförvaltningen. Avlöningen under tjänstgöring i utskott borde

därvid med skäligt belopp överstiga vederbörandes lön i statstjänst. Tjänstemän

stationerade utanför Stockholm borde därutöver erhålla full kompensation

för de merkostnader, som åsamkades dem under vistelsen i Stockholm.

Härigenom skulle de ofta återkommande ombytena av personal

minska, då tjänstemännen icke av ekonomiska skäl i samma utsträckning

som hittills vid en befordran i statsförvaltningen skulle lämna sin tjänst i

utskottet.

För tredje lagutskottets del har ordföranden icke ansett någon ändring

av personalorganisationen eller tjänstemännens anställnings- och avlöningsförhållanden

påkallad.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

13

Systemet att all skrivhjälp skall tillhandahållas av den centrala skrivbyrån

hade för tredje lagutskottets vidkommande fungerat tillfredsställande.

Av betydelse för rekryteringen vore den nuvarande möjligheten att erhålla

tilläggsarvode, så att för statstjänsteman, som ägnade hela sin tid åt

utskottsarbete och avstode samtliga med statstjänsten förenade löneförmåner,

summan av arvode och rörligt tillägg med visst belopp överstege

vederbörandes lön i statstjänst.

Ordföranden i jordbruksutskottet har framhållit svårigheterna för sekreteraren

att snabbt få fram inom utskottet behandlade ärenden på grund av

brist på skrivhjälp. Utskottet vore hänvisat till den gemensamma skrivbyrån,

vars personal syntes vara för knapp för att kunna tillgodose de stora

krav på snabbhet, som måste ställas på dem. Till utskottets förfogande

borde därför ställas ett skrivbiträde.

En förutsättning för att till utskottet knyta tillräckligt kvalificerade personer

vore, att den heltidsanställde sekreterarens arvode jämte tillägg bestämdes

så, att det komme att minst motsvara vad som utginge vid tjänstgöring

såsom sakkunnig i departement, d. v. s. gottgörelse för avstådda

löneförmåner samt i regel åtta kronor om dagen i tillägg, även om vederbörande

vore bosatt i Stockholm.

Ordförandena i de allmänna beredningsutskotten ha båda ansett, att personalen

borde jämställas med jämförliga befattningshavare hos ständiga

utskott. Det syntes annars komma att visa sig svårt att erhålla tillräckligt

kvalificerade tjänstemän för sekreterare- och kanslistbefattningarna. För

andra kammarens allmänna beredningsutskott hade ifrågasatts möjlighet

att anställa ett kanslibiträde för mera rutinartade göromål.’

Riksdagstjänstemännens förening har hemställt om att få för kommittén

framlägga sina synpunkter på frågan angående anställnings- och avlöningsförhållandena

för riksdagens tjänstemän samt i senare inlämnad skrivelse

och vid företräde inför kommittén av representanter för föreningen framställt

önskemål särskilt i följande avseenden.

''Inga generella regler funnes för pensionering av befattningshavare hos

riksdagen. Då pensioner beviljats, hade beslut härom i regel fattats i samband

med befattningshavarens avgång ur tjänsten. För framtiden bindande,

generella regler borde uppställas i anslutning till de noimer, riksdagen

själv fastställt för statliga befattningshavare i allmänhet. För de tjänstemän

hos riksdagen, som jämväl innehade annan allmän tjänst, föienad

med pensionsrätt, borde tilläggspensioner beviljas.

Regler borde vidare införas i fråga om sjukavlöning samt ersättning för

läkar- och sjukvårdskostnader. Kanslideputerade beslöte nu efter prövning

från fall till fall om avlöningens storlek vid sjukdom. Denna befogenhet

syntes dock endast avse tid, då riksdagssession påginge, men ej tiden mellan

sessionerna.

Riksdagstjänstemännen borde, med beaktande av arten och omfattningen

av deras arbetsuppgifter, i fråga om semesterförmåner jämställas med närmast

motsvarande kategorier befattningshavare i riksdagens egna verk.

Skulle tjänstemännen hos riksdagen även i fortsättningen komma att

knytas till denna endast för ett år i sänder samt erhålla avlöning blott

under riksdagstid, måste det vara rimligt, atl de erhölle en skälig lönekompensation

för vardera av dessa omständigheter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

I riksdagens eget intresse borde rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner

i annan tjänst återinföras, så att riksdagstjänsterna framstode

som tillräckligt lockande för kvalificerade sökande. Denna form av ersättning

borde ej begränsas till ett fåtal befattningshavare hos riksdagen utan

avse riksdagstjänstemännen i allmänhet.’

I samband med översyn av gällande avlöningsbestämmelser för riksdagens

personal har kommittén upptagit de sålunda framförda spörsmålen

till provning. Kommitténs överväganden ha gett anledning till följande

uttalanden.

Det tidigare avslutandet av vårsessionen, som genomförts i samband med

omläggningen av riksdagens arbetsformer, har medfört vissa svårigheter

for utskotten och i synnerhet för statsutskottet. Det största hindret för en

rationell arbetsfördelning inom statsutskottet har befunnits vara den

ojämna tillströmningen av propositioner. För påskyndande av riksdagsarbetet

har utskottets sekreterare ansett en jämnare fördelning av propositionsavlämnandet

vara den viktigaste faktorn. Statsutskottets avdelningar

ha under två till tre veckor före utgången av tiden för avgivande av budgetpropositioner

icke tillgång till arbetsmaterial i önskvärd utsträckning. Efter

propositionstidens utgång liksom vid riksdagens början hopas däremot

materialet. Det ojämna propositionsavlämnandet inverkar givetvis även på

arbetet i övriga utskott, om också ej i samma omfattning som i statsutskottet.

För statsutskottet såsom ett budgetutskott föreligger ej heller i samma

utsträckning som för exempelvis lagutskotten möjlighet att uppskjuta behandlingen

av ärenden till höstsessionen.

En större planmässighet i propositionsavlämnandet är därför ett önskemål,

som kommittén särskilt vill framhålla. I övrigt förutsätter kommittén,

att möjligheten att uppskjuta behandlingen av ärenden till höstsessionen i

fortsättningen liksom hittills utnyttjas, i den mån så erfordras med hänsyn

till arbetsbelastningen inom utskott och hinder mot uppskov icke föreligger.

För arbetet inom utskotten är det nödvändigt att ha tillgång till arbetskraft,

som är både kvalificerad och rutinerad. Speciellt gäller detta befattningarna

såsom sekreterare och notarier med sekreterargöromål i utskotten.

Vissa svårigheter att rekrytera nämnda befattningar ha uppkommit under

de senaste åren. För att göra anställningen hos riksdagen mera lockande

ha framförts förslag om årsarvoden, vissa sociala förmåner, ersättning för

mistad avlöning i statstjänst, traktamentsbidrag m. in.

Kommittén anser det vara en fördel för riksdagen att äga tillgång till

statens tjänstemän med deras erfarenhet och sakkunskap beträffande förvaltningens

olika områden. Av ovannämnda särskilt kvalificerade befattningshavare

äro endast ett fåtal icke-statstjänstemän. Avlöningssystemet

bör därför lämpligen avpassas efter den statsanställda gruppen och undantagsbestämmelser

gälla för icke-statstjänstemän. I sådant avseende har

kommittén funnit de nuvarande avlöningsbestäinmelserna vara ändamålsenliga.

De medgivna löneförmånerna ha hittills i stort sett visat sig kunna

tillförsäkra riksdagen de tjänstemän av olika kategorier, som erfordras för

riksdagsarbetets behöriga gång. Att, såsom ordföranden i konstitutionsutskottet

föreslår, införa ett anställnings- och avlöningssystem med fasta

årslöner och inplacering av de högsta befattningarna inom kamrar och

utskott i Cp-lönegrader enligt den statliga löneplanen nr 2, har kommittén

icke kunnat förorda. Riksdagen arbetar under 6 å 7 månader om året i de

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

15

fall, då höstsession följer på vårsessionen. Har riksdagen endast vårsession,

blir arbetstiden omkring 5 månader. En riksdag med enbart vårsession

kan därför svårligen motivera årsanställning av personalen. Även om man

antar, att uppdelningen av riksdagsarbetet på en vårsession med efterföljande

höstsession skulle bli en normal företeelse, bör riksdagen icke

genom ett system med årsanställning binda sig vid viss personal på ett

fastare sätt än för närvarande. Den större rörlighet, som följer med det

nuvarande systemet, måste anses vara till övervägande fördel för riksdagen

just med hänsyn till rekryteringen av riksdagstjänsterna bland statstjänstemännen.

Beaktas bör dessutom, att en hos riksdagen helårsanställd

tjänsteman icke får den fortlöpande kontakt med förhållandena i statsförvaltningen,

som är så viktig för arbetet inom riksdagen. Riksdagstjänstemännens

förening har icke framfört något önskemål om helårsanställning.

Att såsom ifrågasatts bereda en fastare anställningsform för en kvinnlig

kanslist i statsutskottet kan kommittén icke förorda.

Riksdagstjänstemännens förening anser, att rätt för riksdagens tjänstemän

till ersättning för mistade avlöningsförmåner i annan tjänst bör återinföras.

Enligt föreningens åsikt bör denna form av ersättning ej begränsas

till ett fåtal befattningshavare bos riksdagen utan avse riksdagstjänstemännen

i allmänhet. Från statsutskottet har framhållits, att om ersättning för

mistad lön kunde utgå, skulle säkerligen en av de mest avhållande faktorerna,

då det gäller rekryteringen av tjänsterna hos utskottet, elimineras.

Frågan har fått förnyad aktualitet genom ett beslut av regeringen innevarande

år, att departementstjänstemän, som inneha andra än rent tillfälliga

uppdrag hos riksdagen, skola beredas tjänstledighet med motsvarande

löneavdrag i den utsträckning, som kan befinnas erforderlig för uppdragets

fullgörande. Det har förutsatts, att på grund härav löneavdrag skall

göras å tjänstemännens i departementen utgående löner med för sekreterare

hos kammare och ständigt utskott minst 1/3, för stenograf minst 1/7

och för annan befattningshavare minst 2/7. Enahanda regler ha avsetts tilllämpade

även inom statsförvaltningen i övrigt, då cheferna för de under

departementen lydande verk, vid vilka funnos befattningshavare, som under

vårsessionen 1950 innehade uppdrag hos riksdagen, under hand underrättats

om regeringens beslut i fråga om departementstjänstemännen.

Samma regler torde enligt kommitténs mening även böra tillämpas beträffande

tjänstemän vid riksdagens verk.

Ovan angivna regeringsbeslut — vilket innebär en tillämpning av bestämmelserna

i 7 § statens allmänna avlöningsreglemente angående förening

av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag — kan enligt kommitténs

åsikt icke i och för sig berättiga till ett införande av rätt till ersättning

för mistad avlöning för riksdagens personal. Med hänsyn främst till

rekryteringsmöjligheterna har kommittén emellertid ägnat frågan ingående

överväganden. Kommittén har härvid icke ansett tillräckliga skäl föreligga

för att förorda en återgång till eu sådan avlöningsform.

Ersättning för mistad avlöning tillkom före 1955 års riksdag endast vissa

högre befattningshavare hos riksdagen främst sekreterarpersonalen, nämligen

sekreterare hos kamrar och ständiga utskott samt notarier med sekreterargöromål.

Kommittén vill erinra, att då 1934 års bankoutskott påyrkade,

att ersättningen för mistad avlöning skulle avvecklas, utskottet

föreslog en förhöjning av arvodesbeloppen, vilken enligt utskottets uppfattning

borde säkerställa eu god rekrytering. Skulle emellertid i eu fram
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

tid svårigheter härutinnan uppkomma, syntes lämpligen avvägningen av

avlöningsbeloppen då böra upptagas till av förhållandena betingad förnyad

omprövning. Denna utväg anser kommittén nu böra begagnas beträffande

sekreterarpersonalen.

Med proposition nr 114 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen lönerevision

för statsförvaltningens chefstjänstemän från och med den 1 juli 1951. Byråchefs-

och rådstjänster i lönegrad Ca 33 föreslås uppflyttade till lönegrad

Ca 37, vilket innebär en grundlöneökning med inemot 12 procent. Tjänstemän

med lön enligt löneklass 10 och högre löneklasser å löneplan 2 skulle

erhålla en procentuellt ungefär lika stor grundlöneförbättring. Det maximibelopp,

å vilket rörlig förhöjning av lön må beräknas, föreslås höjt från

1 200 kronor till 1 600 kronor för månad.

En förhöjning av grundarvodena för riksdagens sekreterarpersonal torde

kunna motiveras på samma sätt som för statens chefstjänstemän, nämligen

rekryteringshänsyn och önskan att öka löneavståndet till underställda

tjänstemän. Ifrågavarande befattningar äro såsom redan nämnts de viktigaste

i riksdagens personalorganisation och kunna jämställas med byråchefs-

eller högre tjänster inom statsförvaltningen. I bifogade förslag till

avlöningsbestämmelser för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän

ha grundarvodena för sekreterarpersonalen uppräknats med 12 procent med

avrundning till närmast högre tiotal kronor. Maximigränserna för det rörliga

tillägget i 2 § avlöningsbestämmelserna ha höjts från 600 respektive

1 200 kronor till 800 respektive 1 600 kronor. De föreslagna ändringarna

skulle tillämpas fr. o. in. den 1 juli 1951. För innevarande riksdags vårsession

skulle ingen ändring ske. Omstående tabell utvisar gällande och föreslagna

arvodesbelopp.

Den föreslagna förhöjningen av grundarvodena för månad utgör för

sekreterare i kammare och hos statsutskottet 178 kronor, för sekreterare

hos övriga ständiga utskott 167 kronor och för notarie med sekreterargöromål

136 kronor. Genom höjning av maximigränsen för det rörliga tilllägget

från 600 till 800 kronor kommer härtill för de tjänstemän, som behålla

en del av lönen i statstjänst, 64 kronors ökning av det rörliga tilllägget.

Den ökning av löneförmånerna, som sålunda skulle utgå till ifrågavarande

sekreterarpersonal, kompenserar i viss mån den minskning av

avlöningen i statstjänst, som denna personal har att vidkännas på grund

av ovanberörda regeringsbeslut om avstående av viss del av denna avlöning.

Vad härefter angår de statstjänstemän, som avstå samtliga med statstjänsten

förenade löneförmåner, och för tjänstemän, som icke ha annan

anställning än riksdagstjänst, utgör ökningen av det rörliga tillägget i

stället 128 kronor för sekreterare i kammare och hos statsutskottet, 112

kronor för sekreterare i ständiga utskott och 44 kronor för notarier med

sekreterargöromål. I sistnämnda fall är ökningen sålunda mindre än för

statstjänstemän, som behålla största delen av avlöningen i statstjänst. Liksom

hittills blir det därför även efter den ifrågasatta arvodesregleringen

nödvändigt att i vissa fall utbetala särskilda tilläggsarvoden.

Kommittén har avsett, att den föreslagna höjningen av maximigränsen

för det rörliga tillägget från 600 till 800 kronor skall tillämpas icke endast

för sekreterarpersonalen utan även för övrig kanslipersonal. Detta skulle

medföra, att avlöningen i riksdagen ökar med belopp varierande mellan 17

kronor i månaden för kanslist och 64 kronor för stomnotarie, förste stenograf,

stenograf, förste kanslist, kamrer hos statsutskottet och sekreterare

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

17

Månads- arvode enl.

beslut av

1948 (1949)

års riksdag

Kronor

Månadsarvode

inklusive rör- ligt tillägg vid

1951 års riks- dags vårses- sion1

Kronor

F

ö r s 1 a g

Befattning hos riksdagens kamrar,

utskott eller kansli

Månads- arvode

fr.o.m. den

1/7 1951

Kronor

Rörligt

tillägg3

Kronor

Summa

Kronor

1. Sekreterare i kammare och hos

statsutskottet ..............

1 482

,1 679

1871

1 660

4261

517

41 921

2 177

2. Sekreterare hos annat ständigt

utskott....................

1 383

21 580

1 772

1 550

4261

501

41 811

2 051

3. Notarie med sekreterargöromål

1 104

.1 301

1462

1 240

4261

402

41 501

1 642

4. Stomnotarie, förste stenograf ..

1002

1 199

1002

261

1 263

5. Sekreterare hos beredningsut-

skott ....................

870

21 067

1 153

870

4261

283

41 131

1 153

6. Stenograf, förste kanslist, kamre-

rare hos statsutskottet......

870

1067

870

261

1 131

7. Kanslist, tillika registrator, regi-

1 011

strator hos statsutskottet ....

762

959

762

249

8. Notarie i ständigt utskott......

726

923

762

249

1011

9. Korrekturläsare..............

690

887

690

226

916

10. Kanslist ....................

654

851

654

214

868

11. Sekreterare hos riksdagens kansli

582

773

582

191

773

12. Kanslibiträde................

1 Rörligt tillägg å högst 600 kr.

2 Vid hel ledighet från statstjänst

3 Rörligt tillägg å högst 800 kr.

4 Vid hel ledighet från statstjänst

540

rörligt till

rörligt till

718

ägg å högst 1

ägg å högst 1

540

200 kr.

300 kr.

178

718

hos beredningsutskott. För statstjänstemän i exempelvis 24 :e lönegraden,

vilka tidigare fått behålla hela sin avlöning i statstjänst vid tjänstgöring

i riksdagen å befattningar tillhörande »övrig kanslipersonal», innebär ovannämnda

regeringsbeslut om avdrag av viss del av lönen i statstjänst, att

den sammanlagda avlöningen i riksdagen och statstjänst i förhållande till

samma avlöningsförmåner vid 1950 års riksdag i några fall skulle öka

endast obetydligt. Beträffande kanslister uppstår t. o. m. någon minskning.

Kanslistbefattningarna äro i en del fall inrättade som heltidstjänster

och tillsatta med biträdespersonal, som är maskinskrivningskunnig.

För denna personal torde den nu utgående avlöningen vara lämpligt avvägd.

Övriga kanslistbefattningar äro bisysslor, ehuru samma avlöning tilllämpas

som för heltidsanställd personal. Att införa övergångsbestämmelser,

som skulle ge innehavaren av bisysslan en högre avlöning i riksdagen än

den heltidsanställda personalen i samma befattning, anser kommittén uteslutet.

Det förslag till reglering av arvodena till riksdagens tjänstemän, som

kommittén i det föregående framlagt, är betingat av önskemålet, att arvo
3

— Bihang till riksdagens protokoll 1951. 8 sand. Nr 37.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

desnivån i fortsättningen liksom tidigare anpassas efter förändringarna i

lönenivån för statstjänstemännen. Kommittén har icke funnit påkallat att

härutöver förorda någon lönereglering. En mindre jämkning av arvodet

till notarierna i de ständiga utskotten synes dock böra genomföras. Från

statsutskottet har framhållits, att sekreterargöromålen uppdelats på avdelningssekreterarna

(notarierna med sekreterargöromål) och notarierna samt

i vissa fall även på kanslisterna. Ersättning i någon form borde övervägas

för de ökade krav, denna arbetsomläggning medför för notarierna och

kanslisterna. Kommittén föreslår, att notariebefattningarna, som ha grundarvoden

å 726 kronor i månaden, uppflyttas till närmast högre arvodesgrupp,

nämligen kanslist, tillika registrator i kammare och registrator i

statsutskottet, för vilka grundarvodena utgöra 762 kronor i månaden. Någon

höjning av arvodena för kanslisterna vill kommittén ej förorda.

Inom kammares kansli kan av talmannen utses viss tjänsteman att vid

förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöromål inom kammaren och

i övrigt biträda sekreteraren. Till sådan tjänsteman utgår, utöver arvode,

särskild ersättning med 210 kronor för månad. Arvodet jämte berörda ersättning

må emellertid ej överstiga 1 170 kronor för månad. Vid en höjning

av sekreterarens arvode bör även ersättningen till sekreterarens ställföreträdare

höjas i samma proportion. En uppräkning med 12 procent och avrundning

till närmast högre tiotal kronor ger en ersättning av 240 kronor

för månad. Den nuvarande maximeringsbestämmelsen bör kunna slopas.

Med tillämpning från början av 1950 års riksdag utgår till sekreterare i

allmänt beredningsutskott ett arvode å 870 kronor för månad. Kanslistarvodet

är satt till samma belopp, 654 kronor, som tillkommer kanslist i

kammare eller i ständigt utskott. Bankoutskottet har i sitt förenämnda

memorial nr 50/1949 förutsatt, att vid förevarande utredning uppmärksamhet

komme att ägnas åt frågan, huruvida arvodena till beredningsutskottens

tjänstemän vore riktigt avvägda. Med hänsyn till att ett förslag om sammanförande

av kamrarnas allmänna beredningsutskott till ett för båda

kamrarna gemensamt beredningsutskott upptagits till behandling av konstitutionsutskottet,

har kommittén icke funnit anledning att nu föreslå någon

ändring av arvodena till beredningsutskottens tjänstemän.

Kommittén har till omprövning upptagit framställningen till bankoutskottet

vid 1949 års riksdag från riksdagstjänstemännens förening om viss

arvodeskompensation för särskilt forcerad tjänstgöring m. m. under 1949

års riksdags vårsession. Utskottet hade beslutat, att framställningen icke

skulle föranleda någon utskottets åtgärd.

Kommittén har funnit, att särskilt för utskottspersonalen en forcering

av arbetet blivit en följd av att riksdagen slutat sina vårsessioner den 31

maj både 1949 och 1950. Ehuru under det senare året en förbättring inträtt,

är det obestridligt, att omläggningen av kamrarnas arbetsperioder

medfört en ökad arbetsprestation utan ökad betalning. Kamrarnas personal

har emellertid varit fulltalig även under höstsessionerna. Till stor del

har också utskottspersonalen varit inkallad under höstsessionerna, särskilt

under 1950. Utskottspersonalen har dessutom i stor utsträckning tjänstgjort

efter vårsessionernas slut. En utjämning har därför ägt rum, då

arvode även utgått under mindre arbetskrävande perioder av relativt stor

längd. Kommittén har därför icke funnit skäl föreligga att ånyo väcka

frågan om särskild kompensation för tjänstemännen vid riksdagens vårsessioner.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

19

I detta sammanhang vill kommittén fästa uppmärksamheten på föreskriften

i 5 § avlöningsbestämmelserna om att arvode beräknas från dagen

för befattningshavares inträde i tjänstgöring till och med dagen för tjänstgöringens

slut. Före 1948 års riksdag funnos vissa föreskrifter rörande

tidpunkten för arvodenas upphörande för vissa tjänstemän. Vid de nuvarande

bestämmelsernas tillkomst förutsattes, att ledningen för de olika

riksdagsorganen skulle ha sin uppmärksamhet riktad på att tjänstemännen

icke bibehölles i tjänst längre tid än som betingades av arbetets fullgörande.

Kommittén har funnit, att tjänstgöringstiden efter vårsessionens

slut varierar avsevärt inom olika utskott. En orsak är givetvis, att uppskjutande

av behandlingen av vissa ärenden till höstsessionen medför, att

visst arbete måste utföras av utskotts kansli under tiden mellan vår- och

höstsessionen. Detta skäl kan dock ej alltid åberopas. Kanslideputerade

ha brukat infordra uppgifter på tjänstgöringstidens längd för personalen

inom kamrar och utskott utan att dock ha befogenhet att påverka fastställandet

av slutdagarna för tjänstgöringen. Kommittén anser, att det bör

verka återhållande på onödig utsträckning av tjänstgöringstiden, om skyldighet

stadgades för ledning för kamrar och utskott att till kanslideputerade

lämna uppgift på slutdagarna för personalens tjänstgöring efter riksdagssessions

slut med angivande av de skäl, som i varje särskilt fall föranlett

en utsträckning av tjänstgöringstiden. En föreskrift härom har intagits

i förslaget till avlöningsbestämmelser 5 §.

Den i ovannämnda paragraf införda föreskriften, att månad skall beräknas

omfatta 30 dagar, om utbetalning av arvode avser del av månad,

bär uteslutits i förslaget. På liknande sätt som enligt statens löneplansförordning

bör lönen för dag variera efter kalendermånadernas längd.

Första och andra lagutskottens ordförande ha tagit upp frågan om särskilda

traktamentsbidrag åt vissa utanför Stockholm eller dess förorter

stationerade tjänstemän. Bankoutskottet vid 1948 års riksdag uttalade i

denna fråga, att det understundom kunde vara med billighet förenligt och

ur rekryteringssynpunkt påkallat, att möjlighet funnes att bereda sådan

tjänsteman särskild kompensation för de merkostnader, som åsamkades

honom under vistelsen i Stockholm. Denna kompensation syntes då lämpligen

kunna lämnas i form av tilläggsarvode efter prövning av kanslideputerade

i varje särskilt fall jämlikt 3 § 2 mom. avlöningsbestämmelserna.

Fastställande av arvodena borde ske i viss anknytning till de grunder, som

gällde för tjänstgöringstraktamente åt statliga befattningshavare. Detta

bankoutskottets uttalande lämnades av riksdagen utan erinran, och kanslideputerade

ha vid olika tillfällen använt sig av denna befogenhet. Under

sådana förhållanden anser kommittén det icke nödvändigt att införa speciella

regler för traktamentsbidrag av nämnda karaktär. Erinras må dessutom,

alt de tjänstemän hos utskotten, det här är fråga om, äro helt lediga

från sin statstjänst och genom kommitténs förslag skulle få sina arvoden

förhöjda, vartill kommer, alt såsom hillills lilläggsarvoden skulle kunna

beviljas.

Kommittén har uppmärksammat, att bankoutskottet i sitt utlåtande nr

10/1948 använder beteckningen utanför Stockholm eller dess förorter stationerade

tjänstemän, medan i avlöningsbestämmelserna § 4 talas om alt

tjänsteman, vilken icke är bosatt i Stockholm eller dess förorter, äger åtnjuta

viss ersättning för resor till och från Stockholm. 1 bägge fallen avses

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

samma tjänstemän. Kommittén anser därför att bestämmelserna erhålla

den riktiga innebörden, om i § 4 ordet bosatt utbytes mot stationerad.

Av statsutskottet har ifrågasatts, om icke traktamentsersättning borde

utgå till tjänstemän vid resa med riksdagsutskott. Kommittén anser sådan

traktamentsersättning befogad och föreslår, att den utgår efter allmänna

resereglementet, då det gäller befattningshavare i riksdagen som samtidigt

äro statstjänstemän, samt fastställes av kanslideputerade för övriga befattningshavare

från fall till fall i anslutning till resereglementets bestämmelser.

Föreskrift härom har intagits i förslaget till avlöningsbestämmelser 4 §.

Då kommittén utgått från att det nuvarande avlöningssystemet skall

bibehållas i princip, följer härav, att framförda önskemål om införande

av samma sociala förmåner för riksdagens tjänstemän som för statens

övriga befattningshavare måste bli föremål för särskilda överväganden.

Riksdagstjänstemännens förening har framhållit, att för framtiden bindande,

generella regler borde uppställas för pensionering av riksdagens

tjänstemän. Regler borde vidare införas i fråga om sjukavlöning och semesterförmåner.

Tjänstepensioner på grund av anställning hos riksdagen ha hittills beviljats

i sådana fall, där vederbörande haft sin egentliga arbetsinkomst av

riksdagstjänstgöringen, och i regel icke tillerkänts andra befattningshavare

än sådana, som vid avgången ur riksdagstjänsten kunnat åberopa en långvarig

anställningstid och för sin ålderdomsförsörjning varit väsentligen

beroende av pensionen. I ett fall nämligen beträffande konstitutionsutskottets

sekreterare Sune Valdemar Holm har riksdagen beslutat göra en förhandsutfästelse

om pension. I samband härmed uttalade bankoutskottet

vid 1948 års riksdag, att beslut om pensionsrätt för Holm icke behövde

medföra några direkta konsekvenser beträffande pensioneringen av med

Holm likställda tjänstemän hos riksdagen (kammar- och utskottssekreterare),

enär dessa samtliga redan hade pensionsrätt på grund av anställning

i statlig fullmakts- eller konstitutorialtjänst. Beträffande övriga

tjänstemän hos riksdagen, för vilka riksdagspension kunde ifrågakomma,

förelåge ej såsom beträffande Holm några särskilda skäl för att pensionsfrågan

skulle upptagas på förhand, utan densamma borde liksom dittills

prövas i varje särskilt fall i samband med avgång ur tjänst.

Kommittén är icke övertygad om att införande av fasta pensionsregler

för riksdagens tjänstemän kan ligga i riksdagens intresse. Liksom årsarvoden

skulle i förväg bestämda grunder för pension medföra en icke

önskvärd orörlighet i anställningssystemet. En viktig faktor vid prövning

av frågor om anställning av personal skulle då bli hänsyn till tidigare anställd

personals pensionsutsikter. I varje fall är pensionsfrågan svårbedömlig

och skulle fordra en ingående utredning, vilken kommittén ej ansett

sig kunna verkställa.

I nu gällande avlöningsbestämmelser för riksdagens tjänstemän angives

i § 6, att för befattningshavare, som beviljas tjänstledighet på grund av

sjukdom för tid, då han är anställd hos riksdagen, kanslideputerade äga

bestämma, om och i vad mån avdrag å hans löneförmåner för sådan tid

skall ske. Vid bestämmelsens införande har förutsatts, att storleken av

avdraget lämpligen bör fastställas med utgångspunkt från de avdrag, som

tillämpas inom statsförvaltningen. Någon ovillkorlig rätt till sjukavlöning

finnes icke. Riksdagstjänstemännens förening har ifrågasatt införande av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

21

sådan rätt samt möjlighet att erhålla sjukavlöning även mellan riksdagssessionerna.

De nu gällande bestämmelserna för sjukavlöning anser kommittén

vara tillräckliga med hänsyn till att anställning endast avser en

riksdag i taget. Att låta sjukavlöning utgå under tiden mellan riksdagssessionerna,

då arvode icke utgår, har kommittén icke kunnat finna lämpligt.

All personal vid vårsessionen inkallas för övrigt icke heller under

höstsessionen.

I avlöningsbestämmelserna för riksdagens tjänstemän finnes icke angivet

något om semester. Tjänstemännen åtnjuta därför de semesterförmåner,

som följa av 1945 års allmänna semesterlag. Att införa samma

semesterbestämmelser för samtliga riksdagens tjänstemän som för befattningshavare

i statens tjänst finner kommittén icke möjligt. Hänsyn måste

här tagas till om befattningarna ha karaktär av huvud- eller bisysslor samt

om hel semester åtnjutes i annan anställning. För sekreterarpersonalen,

för vilken i princip kräves heltidstjänstgöring under riksdagstiden, anser

kommittén en förbättring av semesterförmånerna böra ifrågakomma i fall,

där vederbörande icke åtnjuter semester i annan anställning. Semesterersättning

bör utgå enligt bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente

§§29 och 30, varvid tjänsteman, som här kan ifrågakomma,

hänföres till högre lönegrad än 26:e. Bestämmelse härom har införts i

förslagets 6 §.

Enligt den nu inom riksdagen tillämpade tolkninge i av semesterlagen

utgår semesterersättning till statstjänstemän, som tjä stgöra i riksdagen

utan att därvid vidkännas avdrag å lön i statstjänsten. Det ovan angivna

regeringsbeslutet om visst avdrag å avlöningen för statstjänstemän vid

tjänstgöring i riksdagen kommer att medföra, att tidigare rätt till semesterersättning

för arbetet i riksdagen upphör för vissa tjänstemän.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser 7 § äga kanslideputerade att för

upprättande och korrekturläsning av register över riksdagstrycket för varje

riksdag utbetala högst 5 500 kronor. Detta belopp får under nuvarande

förhållanden anses otillräckligt. För att undvika hänvändelse till riksdagen,

då förändring av beloppet blir aktuell, föreslår kommittén, att

kanslideputerade, på samma sätt som nu gäller för biträde vid utarbetande

och expediering av riksdagsbeslutet, bemyndigas att för ändamålet använda

erforderligt belopp. Detsamma bör gälla arvodet för den kontrollant för

registerarbetet, som kanslideputerade äga anställa. Jämväl bestämmelsen

om kontrollantarvodet föreslås därför utgå.

I sin skrivelse till riksdagens olika organ framhöll kommittén, att möjligheterna

att för rutinarbete använda mindre kvalificerad arbetskraft borde

beaktas. Från vissa utskott har med anledning härav uttalats önskan att

få förfoga över egen personal för skrivhjälp och enklare rutingöromål. Det

bar också framhållits, alt den centrala skrivbyråns personal torde vara

alltför knappt tillmätt för alt kunna tillhandagå sekretariaten med biträde

i önskvärd utsträckning.

De i kamrar och utskott för bland annat maskinskrivning anställda befattningshavarna

äro såsom redan tidigare nämnts placerade som kanslister.

Enda undantaget utgör ett kanslibiträde i bevillningsutskottet. Den

tendens till övervärdering av arbetsuppgifterna, som sålunda visat sig

förekomma, gör, att kommittén ställer sig tveksam till anställning av kanslibiträdespersonal

i utskotten. En uppflyttning av kanslibiträden till kanslister

synes lätt bli följden efter någon tid. I stället bör den centrala skriv
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

byrån å riksdagens ekonomibyrå i första hand utbyggas. Dels bör den fast

anställda personalen, som för närvarande utgöres av två e. o. kanslibiträden,

något kunna utökas och tillfällig personal anskaffas under perioder

med stor belastning. En rationaliseringsåtgärd i detta sammanhang har

föreslagits av ordföranden i första lagutskottet. Om till utskottskansliernas

disposition ställdes ett antal diktafonapparater, skulle möjlighet beredas

sekretariaten till diktamen även under annan tid än vanlig arbetstid. Detta

uppslag anser kommittén värt att närmare övervägas. Det torde ankomma

på fullmäktige i riksgäldskontoret att fatta beslut i sistnämnda avseenden.

I överensstämmelse med vad kommittén ovan förordat har kommittén

upprättat förslag till nya avlöningsbestämmelser för riksdagens tjänstemän,

vilka skulle fr. o. m. den 1 juli 1951 ersätta 1948 års bestämmelser

med däri år 1949 vidtagna ändringar.

Åberopande det anförda får kommittén hemställa, att fullmäktige måtte

anhålla, att riksdagens bankoutskott ville föreslå riksdagen dels godkänna

härvid fogade förslag till avlöningsbestämmelser för hos riksdagen tillfälligt

anställda tjänstemän, att tillämpas från och med den 1 juli 1951,

dels ock uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att vidtaga de åtgärder,

som ankomma på fullmäktige i enlighet med vad kommittén ovan

förordat.

Stockholm den 24 april 1951.

Aug. Sävström.

M. Skoglund.

Bernhard Näsgård.

C. P. Wahlmark.

E. A. Lindblom.

Ernst Eriksson.

G. H. Berggren.

Sten Widlund.

Artur Sandqvist.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

23

Förslag

till

avlöningsbestämmclser för hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän.

1 §•

Arvode utgår till nedanstående befattningshavare med följande belopp

för månad:

Kamrarna:

Sekreterare ............................................ kronor 1 660

Notarie (stomnotarie) .................................. » 1002

Förste stenograf ...................................... » 1 002

Stenograf ............................................ » 870

Förste kanslist ................................... » 870

Kanslist, tillika registrator .............................. » 762

Kanslist .............................................. » 854

Kanslibiträde .......................................... » 540

Anm. Därest viss tjänsteman inom kammares kansli av talmannen utses

att vid förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen inom kammaren

och i övrigt biträda sekreteraren, utgår till sådan tjänsteman, utöver

arvode, särskild ersättning med 240 kronor för månad.

Statsutskottet:

Sekreterare ............................................ kronor 1 660

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål............ » 1 240

Annan notarie ........................................ » 762

Kamrerare ............................................ » 870

Registrator ............................................ » 762

Kanslist .............................................. » 654

Kanslibiträde .......................................... » 540

Konstitutions-, bevillnings-, banko-, första, andra och tredje lag- samt jord
-

bruksutskotten:

Sekreterare ............................ kronor 1 550

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål .......... » 1 240

Annan notarie ........................................ » 762

Kanslist .............................................. » 654

Kanslibiträde .......................................... » 540

Sekreterare

Kanslist

Allmänt beredningsutskott:

kronor 870

» 654

Riksdagens kansli:

Sekreterare ............................................ kronor 582

vilket arvode dock ej må överstiga 2 328 kronor för riksdag.

Korrekturläsare ...................................... »

690

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

Anm. Därest såsom sekreterare hos riksdagens kansli anställes befattningshavare,

som tillika tjänstgör å annan befattning hos riksdagen, skall

arvodet till sekreteraren bestämmas till det lägre belopp än 582 kronor i

månaden, som kanslideputerade finna skäligt.

2 §•

Å arvode, som i 1 § sägs, utgår rörligt tillägg efter samma procenttal,

som tillämpas för tjänstemän inom statsförvaltningen, dock högst å 800

kronor i månaden. Sekreterare hos kammare och i ständigt utskott samt

notarie med sekreterargöromål i dylikt utskott åtnjuter sådant tillägg jämväl

å arvodesbelopp överstigande 800 men ej 1 600 kronor i månaden, beträffande

statstjänsteman dock endast för tid, varunder vederbörande med

avstående av samtliga med statstjänsten förenade löneförmåner åtnjuter

hel ledighet från denna för tjänstgöring hos riksdagen.

3 §•

1. Arvode till tjänstemän hos utrikesutskottet eller hos särskilt, enskilt

eller sammansatt utskott bestämmes av kanslideputerade, sedan utskottet

avgivit förslag i ämnet.

2. Där särskilda skäl därtill föranleda, må kanslideputerade på framställning

av kammares talman eller vederbörande utskottsordförande bestämma,

att till sekreterare hos kammare resp. sekreterare eller notarie

med sekreterargöromål i ständigt utskott skall utöver i 1 § angivet arvode

utgå särskilt tilläggsarvode.

4 §•

Tjänsteman, vilken icke är stationerad i Stockholm eller dess förorter,

äger åtnjuta ersättning för resa i andra klass till och från Stockholm vid

riksdagstjänstgöringens början och slut ävensom för en hem- och återresa

i samma reseklass för varje hel 15 dagarsperiod under tjänstgöringstiden;

dock att ersättning icke må utgå enligt högre klass än som verkligen kommit

till användning.

Tjänsteman, som åtföljer utskott vid resa, äger rätt till traktamente, beträffande

statstjänsteman enligt den traktamentsklass i allmänna resereglementet,

i vilken han som statstjänsteman är placerad, och beträffande

annan tjänsteman efter kanslideputerades bestämmande.

5 §•

Arvode beräknas för tiden från dagen för befattningshavares inträde i

tjänstgöring till och med dagen för tjänstgöringens slut. Arvode utbetalas

månadsvis i efterskott och sista gången vid tjänstgöringens slut.

Uppgift å dag för tjänstgöringens slut skall av ledning för kammare och

utskott tillställas kanslideputerade med angivande av skäl för utsträckning

av tjänstgöringstiden efter riksdagssessions slut. 6

6 §•

Beviljas befattningshavare för tid, då han är anställd hos riksdagen,

tjänstledighet på grund av vederbörligen styrkt sjukdom eller av annan

anledning, äga kanslideputerade bestämma, om och i vad mån avdrag å

hans löneförmåner för sådan tid skall ske.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

25

Sekreterare hos kammare resp. sekreterare eller notarie med sekreterargöromål

i ständigt utskott, vilken icke äger rätt till semester i annan befattning,

äger åtnjuta semesterersättning i den ordning sådan ersättning

tillkommer tjänsteman, placerad högre än 26 :e lönegraden, enligt bestämmelserna

i 29 och 30 §§ statens allmänna avlöningsreglemente. I övrigt

gälla bestämmelserna i 1945 års allmänna semesterlag.

7 §•

Kanslideputerade äga använda erforderliga belopp dels till biträde vid

utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet, dels ock för upprättande

av vederbörliga register av riksdagstrycket för varje riksdag.

8 §.

1. över kanslideputerades beslut angående ersättning i fall, som avses i

3 och 6 §§, må besvär anföras hos bankoutskottet.

2. Förening av tjänstemän äger förhandla med kanslideputerade beträffande

personalens allmänna anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor ävensom

beträffande tillämpningen av sådana villkor dock utan att inskränkning

därigenom göres i riksdagens vederbörande organ tillkommande beslutanderätt.

9

9 §.

Ovanstående bestämmelser skola tillämpas från och med den 1 juli 1951

och förbliva gällande, intill dess riksdagen annorlunda beslutar.

Övergångsbestämmelser.

Den, som vid 1934 års riksdag var anställd i befattning såsom sekreterare

hos kammare eller hos ständigt utskott eller såsom notarie med sekreterargöromål

och som därvid enligt 1933 års avlöningsbestämmelser ägde

rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner i statstjänst, må vid fortsatt

anställning hos riksdagen i samma befattning eller i annan befattning,

med vilken enligt nämnda avlöningsbestämmelser var förenad dylik rätt,

utöver arvode enligt 1 § härovan uppbära ersättning med hälften av vad

han visat sig hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av till

innehavd statstjänst hörande avlöningsförmåner. Sådan ersättning utbetalas

vid utgången av varje månad och sista gången efter slutad tjänstgöring.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

Avlönings- och anställningsvillkor för riksdagens tjänstemän.

Historik.

1923 urs riksdag (Bankoutsk. mem. 12/1923).

Före år 1922 hade samtliga statstjänstemän vid ledighet för riksdagstjänstgöring

rätt att vid sidan av arvodet för riksdagsarhetet bibehålla sina

för statstjänsten utgående löneförmåner vid hel eller partiell ledighet från

statstjänsten dock med undantag av tjänstgöringspenningarna. När denna

rätt genom det nya avlöningsreglementet för statstjänstemännen upphörde,

uppstodo vissa övergångssvårigheter, som vid 1922 års riksdag provisoriskt

löstes på så sätt, att samtliga tjänstemän, som voro innehavare av statstjänster,

erhöllo ersättning med två tredjedelar av vad de visat sig faktiskt

hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av den till statstjänsten

hörande lönen.

På hemställan av bankoutskottet beslöt 1922 års riksdag, att genom fullmäktiges

i riksgäldskontoret försorg skulle åvägabringas utredning rörande

definitivt ordnande av frågan om ersättning till riksdagens personal för

mistade löneinkomster av statstjänst, därvid jämväl borde beaktas spörsmålet

rörande revision av 1919 års avlöningsbestämmelser för samma personal.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret med anledning härav uppdragit

åt en av sju personer bestående kommitté att verkställa omförmälda utredning

samt kommittén till fullmäktige inkommit med förslag i ämnet,

överlämnade fullmäktige jämte eget yttrande till riksdagen det sålunda

upprättade förslaget. Kommitténs förslag innebar beträffande frågan om

ersättning för mistade avlöningsförmåner, att sådan ersättning skulle utgå

till innehavare av vissa befattningar inom riksdagen, därest de vore statstjänstemän,

nämligen sekreterarna hos kamrarna och i de ständiga utskotten,

notarier vilka tillika förrättade sekreterargöromål, till ett antal av fyra

i statsutskottet och en i vart och ett av de övriga ständiga utskotten, ävensom

kamreraren i statsutskottet. Nämnda tjänstemän skulle erhålla rätt till

ersättning med två tredjedelar av vad vederbörande befattningshavare visat

sig hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått av de till statstjänsten

hörande avlöningsförmånerna. Kommitténs ifrågavarande förslag

godkändes på hemställan av bankoutskottet av 1923 års riksdag.

Beträffande frågan om revision av 1919 års avlöningsbestämmelser meddelade

kommittén, att kommittén efter en ingående granskning av desamma

funnit, att arvodessiffrorna i det stora hela syntes väl avvägda. Kommittén

föreslog dock vissa jämkningar ävensom vissa ändrade benämningar och

anordningar. Kommitténs förslag härutinnan biföllos av 1923 års riksdag.

Av de förändringar kommittén föreslog må nämnas särskilt arvode åt

den tjänsteman inom kammares kansli som av talmannen utses att vid förfall

för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen inom kammaren och i

övrigt biträda sekreteraren.

Å samtliga arvoden utgick dyrtidstillägg i enlighet med de grunder, som

fastställdes vid 1922 års riksdag.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankouiskottets utlåtande nr 37.

27

1933 års riksdag. (Bankoutsk. uti. 4/1933.)

I ett den 20 december 1932 avgivet betänkande framlade riksdagens besparingskommittc

vissa förslag till nedbringande av kostnaderna bland

annat för avlöning till riksdagens personal. Dessa förslag avsågo dels minskning

av personalens antal, dels ock nedsättning av avlöningsbeloppen.

Minskningen av personalens antal innebar att förutom vissa vaktmästarbefattningar

följande befattningar skulle indragas

hos första kammaren: två stenografbefattningar och registratorsbefattningen;
hos

andra kammaren: två stenografbefattningar, registratorsbefattningen

och en kanslistbefattning; samt

hos statsutskottet: registratorsbefattningen.

Å andra sidan skulle enligt kommitténs förslag den huvudsakliga delen

av de göromål, som dittills åvilat ovannämnda registratorsbefattningar,

överflyttas på en kanslist i vardera kammaren, respektive i statsutskottet,

vilka kanslister skulle tillerkännas samma arvode, som dittills utgått till

registrator.

Detta förslag antogs av riksdagen med den ändringen att i statsutskottet

liksom tidigare anställdes en registrator.

Nedsättningen av avlöningsbeloppen föreslog besparingskommittén skulle

ske genom minskning av till personalen utgående dyrtidstillägg. I sådant

avseende föreslog kommittén att dyrtidstillägget räknat från och med början

av 1933 års riksdag skulle utgå efter samma procenttal, som gällde för

reglerade verk, i stället för — såsom tidigare varit fallet — efter det för

oTeglerade verk gällande procenttalet. Kommitténs förslag innebar, att dyrtidstillägget,

som vid oförändrade grunder skulle utgått efter 28 procent,

skulle under 1933 års riksdag utgå med 10 procent.

Härutöver föreslog kommittén:

nedsättning av dagarvodet till statsutskottets kamrerare,

ersättande av en notarie med sekreterargöromål hos bevillningsutskottet

med en notarie,

nedsättning av månadsarvodet till sekreteraren i riksdagens kansli,

upphävande av hittillsvarande bemyndigande för kanslideputerade att

använda högst 500 kronor till biträde för utarbetande och expediering av

riksdagsbeslutet, samt

nedsättning av arvodet för upprättande av vederbörliga register för varje

lagtima riksdag från 5 000 till 4 500 kronor.

Den av kommittén föreslagna nedsättningen av dyrtidstillägget från 28

till 10 procent syntes bankoutskottet vara alltför långt gående. Utskottet

föreslog i stället att dyrtidstillägget under 1933 års riksdag bestämdes till

20 procent med viss av kommittén föreslagen maximering. Ersättning för

riksdagsregistrens upprättande ansåg utskottet ej för det dåvarande böra

upptagas till behandling. I övrigt hade utskottet ingen erinran. Utskottet

hade emellertid icke kunnat undgå det intrycket, att det dittills tillämpade

avlöningssystemet i flera avseenden vore mindre tillfredsställande. Som ett

önskemål framstode, alt avlöningen till riksdagens personal såvitt möjligt

fastställdes att utgå efter enklare och mera enhetliga grunder. I främsta

rummet torde detta böra åstadkommas genom en avveckling av dyrtidstillägget.

Med hänsyn härtill ansåg utskottet alt eu revision av avlönings
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

förhållandena för riksdagens personal borde komma till stånd. Utredningen

borde verkställas genom riksgäldsfullmäktiges försorg.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med utskottets förslag.

193''r års riksdag. (Bankoutslc. uti. 26/1934.)

Sedan 1933 års riksdag uppdragit åt fullmäktige i riksgäldskontoret att

verkställa utredning i syfte att ernå ett mera ändamålsenligt ordnande av

avlöningsförhållandena för riksdagens personal tillsatte fullmäktige en av

sju ledamöter bestående kommitté, som antog benämningen riksdagens lönekommitté.

Det av kommittén avgivna förslaget avsåg ingen ändring under

1934 års riksdag i de gällande avlöningsbestämmelserna och grunderna för

dyrtidstillägg utan de nya avlöningsbestämmelser för riksdagens personal,

som föranleddes av kommitténs utredning, fastställdes av riksdagen på

hemställan av bankoutskottet att tillämpas från början av 1935 års riksdag.

I huvudsak innebar 1934 års beslut endast en teknisk revision av avlöningssystemet.

Å arvodena utgående dyrtidstillägg avvecklades sålunda genom

dess inarbetande i arvodena. Vidare avvecklades den ersättning för

mistad avlöning i statstjänst, som tidigare utgått till innehavare av vissa

högre befattningar hos riksdagen, varvid såsom kompensation för den genom

ersättningens bortfallande föranledda löneminskningen en viss förhöjning

av arvodesbeloppen genomfördes. Genom en övergångsbestämmelse medgåvos

emellertid de tjänstemän, som vid 1934 års riksdag voro anställda å

befattningar, med vilka var förenad rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner

i statstjänst, att vid fortsatt anställning hos riksdagen bibehålla

denna ersättning, dock med viss reduktion, avsedd att motsvara nyssnämnda

förhöjning av arvodena. I stället för två tredjedelar skulle ersättningen

bli hälften av mistade avlöningsförmåner.

''Beträffande ersättning för mistade avlöningsförmåner uttalade kommittén:

»Ersättningen har gjort det möjligt för riksdagen att få sitt behov av

kvalificerad arbetskraft från statsförvaltningen tillgodosett. Ett slopande

av ersättningen skulle med största sannolikhet även t ju-a denna möjlighet.

Att under sådana omständigheter övergiva detta system har synts kommittén

icke vara tillrådligt.» Kommittén ansåg vidare uppenbart, att ett borttagande

av rätten till ersättning för mistad avlöning i statstjänst komme

att uppmuntra tjänstemännen att söka i största möjliga utsträckning tjänstgöra

å befattning i statstjänst, vilket i allmänhet torde menligt inverka på

arbetet såväl i riksdagen som i statstjänsten.

Tre av kommitténs sju ledamöter ansågo emellertid att ersättningen för

mistad avlöning borde indragas. Reservanterna uttalade att samma lön borde

utgå vare sig innehavarna av befattningarna vore statstjänstemän eller ej.

Arvodena borde vara så avvägda, att de utan varje som helst tillägg motsvarade

skälig ersättning för tjänstemännens arbete, men dessutom borde

de vara tilltagna så att de möjliggjorde för riksdagen att förvärva den högsta

möjliga grad av expertis. Om det ansågs, att för uppehållandet av en viss

befattning krävdes t. ex. byråchefskompetens, borde lönen sättas i överensstämmelse

härmed, dock med tillägg av ett skäligt belopp, avsett att ersätta

befattningshavaren för det obehag och den direkta uppoffring, som kunde

vara förenade med att under en del av året avbryta den ordinarie statstjänsten.

Bankoutskottet, som tillstyrkte det av reservanterna inom riksdagens lönekommitté

framlagda förslaget till avveckling av ersättningen för mistad av
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

29

löning, framhöll att såvitt utskottet kunnat finna, borde de av reservanterna

ifrågasatta förhöjda arvodesbeloppen kunna säkerställa en god rekrytering.

Skulle emellertid i en framtid svårigheter härutinnan uppkomma syntes

lämpligen avvägningen av avlöningsbeloppen då böra upptagas till av förhållandena

betingad förnyad omprövning.’

I de avlöningsbestämmclser som gällde till och med 1934 års riksdag utgick

avlöningen till samtliga sekreterare i form av månadsarvode men till

övriga befattningshavare såsom dagarvode. Från och med 1935 infördes

bestämmelsen att samtliga arvoden skulle beräknas per månad, varjämte

bestämdes, att vid beräkning av arvode för del av månad denna alltid skulle

räknas till 30 dagar.

Vid omräkningen av arvodena genom dyrtidstilläggets avveckling bibehöllos

avlöningsförmånerna i stort sett oförändrade. I ett fall förekom en

arvodesförhöjning, nämligen till kamreraren hos statsutskottet, vilken likställdes

med stenograf och förste kanslist.

Intill 1933 års riksdag hade i avlöningsbestämmelserna funnits en bestämmelse

om rätt för kanslideputerade att vid slutet av varje riksdag använda

högst 500 kronor till biträde vid utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet.

Denna bestämmelse, som borttagits 1933, återinfördes av 1934

års riksdag att gälla fr. o. m. 1935.

1938 års riksdag. (Bankoutsk. uti. 8/1938.)

I skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret den 7 juni 1937 anhöll

bankoutskottet, att fullmäktige ville låta verkställa utredning beträffande

avlöningsförhållandena för riksdagens personal. En omprövning av lönefrågan

för riksdagens personal syntes utskottet motiverad därav, att denna

personal icke erhållit någon kompensation för den ökning i levnadskostnaderna,

som inträtt sedan arvodena fastställdes 1934. Utredningen borde

bedrivas så, att en provisorisk arvodesförhöjning för riksdagens personal

kunde utgå under 1938 års riksdag. Därest senare under 1938 års riksdag

lönereglering skulle genomföras för statstjänstemännen, syntes därav betingat

"förslag till definitiv reglering av avlöningen till riksdagens personal

snarast böra underställas utskottet.

Sedan riksgäldsfullmäktige uppdragit åt riksgäldsfullmäktigen E. Eriksson

och riksgäldskommissarien S. Widlund att verkställa den begärda utredningen,

framlade utredningsmännen först förslag om provisorisk arvodesförhöjning

under 1938 års riksdag. Arvodesförhöjningen skulle i princip

motsvara den ökning av löneförmånerna, som i form av ökat provisoriskt

dyrortstillägg, ökat dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning

kommit statens befattningshavare till del sedan år 1934. På hemställan av

bankoutskottet, dit utredningsmännens förslag överlämnats av fullmäktige,

bifölls detta av 1938 års riksdag. Härvid fastställdes förhöjningen till ett

och samma belopp, nämligen 54 kronor i månaden, för samtliga befattningshavare

hos riksdagen.

1939 urs riksdag. (Bankoutsk. uti. 10/1939.)

De av riksgäldsfullmäktige i juni 1937 tillkallade utredningsmännen överlämnade

den 14 december 1938 förslag till definitiv reglering av arvodena till

riksdagens personal från och med 1939 års riksdag. Löneregleringen för statens

befattningshavare beslöts av 1938 års riksdag med tillämpning från

och med den 1 juli 1939. Av utredningsmännen verkställdes beräkning av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Dankoutskottets utlåtande nr 37.

löneökningen för statstjänstemannen avseende åren 1934—1939 (efter löneregleringens

ikraftträdande), varvid räknades med ett rörligt tillägg av 3

procent. Beräkningen avsåg sådana befattningar i statstjänst, vilkas löneförmåner

år 1934 så nära som möjligt motsvarade de arvoden, som enligt

1934 års avlöningsbestämmelser utgingo å olika befattningar hos riksdagen.

Utredningsmännen konnno till det resultatet att för befattningarna som

sekreterare hos annat ständigt utskott än statsutskottet och som notarie

med sekreteraregöromål borde löneökningen fastställas till 75 kronor och

för övriga befattningar till 60 kronor i månaden.

Vidare föreslogos arvodesförhöjningar till den tjänsteman inom kammarens

kansli som vid förfall för sekreteraren bestrider sekreteraregöromål

inom kammaren, samt till sekreteraren för riksdagens kansli.

Under en ny rubrik »Gemensam personal» upptogs bland annat befattningarna

kanslibiträde och skrivbiträde, avsedda för biträden å en under

riksdagens tryckeriexpedition organiserad skrivbyrå.

Utöver utredningsmännens förslag ifrågasatte kanslideputerade att arvodet

för upprättande av årsregistren för riksdagens protokoll med bihang

skulle höjas.

Bankoutskottet biträdde de avgivna förslagen samt vidare statsutskottets

hemställan att i likhet med övriga ständiga utskott erhålla möjlighet att

anställa notarier, som ej hava att förrätta sekreteraregöromål.

En framställning av ordförandena och vice ordförandena i riksdagens

båda lagutskott om förbättrade avlöningsförhållanden för lagutskottens

tjänstemän överlämnades till utredningsmännen som framlade förslag i

fråga om avlöningsförmånerna å vissa högre befattningar hos riksdagen.

Utredningsmännen erinrade att under tiden 1934—1938 framställningar

om arvodesförhöjning för sekreterare hos kammare eller ständigt utskott

framkommit — förutom beträffande lagutskottens tjänstemän — i två fall.

Det första fallet avsåg befattningen såsom notarie med sekreteraregöromål

hos bevillningsutskottet. Efter framställning från detta utskott medgav

riksdagen under vart och ett av åren 1936, 1937 och 1938 utbetalning av

särskild ersättning utöver fastställt arvode för att möjliggöra för utskottet

att å nämnda befattning anställa en för densamma särskilt lämplig person.

Bankoutskottet hade vid ärendets behandling år 1936 framhållit, att det

måste ingiva principiella betänkligheter att medgiva särskild ersättning

utöver den i avlöningsbestämmelserna fastställda, samt att utskottet endast

med tvekan ansåg sig böra framlägga förslag i ämnet för riksdagen. Samma

ståndpunkt intog utskottet jämväl under 1937 och 1938 års riksdagar.

Det andra fall, då fråga väckts om arvodesförhöjning avsåg befattningen

såsom sekreterare hos andra kammaren. Den år 1938 tillsatte nye sekreteraren

S. Norrman gjorde under hand framställning om att övergångsbestämmelsen

angående ersättning för mistad avlöning måtte göras tillämplig

å honom. Denna framställning föranledde icke någon åtgärd. Under hand

överlämnades emellertid ärendet til! fullmäktige, som uppdrogo åt utredningsmännen

att verkställa erforderlig utredning.

Beträffande den av lagutskottens presidier gjorda framställningen erinrades,

att befattningarna såsom sekreterare och såsom notarie med sekreteraregöromål

hos dessa utskott plägat tillsättas med tjänstemän från rikets

hovrätter. Arvodena å ifrågavarande befattningar vore emellertid för låga

för att locka kvalificerade hovrätts jurister. Presidierna hemställde därför

att åtgärder vidtoges i syfte, att tjänstemännen inom lagutskotten bered
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

31

des en ställning motsvarande de tjänstemäns på vilka övergångsbestämmelserna

om ersättning för mistad avlöning gällde.

Utredningsmännen hade funnit, att de svårigheter som framträtt inom

lagutskotten beträffande rekryteringen av de högre befattningarna, ingalunda

voro att hänföra till några för dessa utskott rådande särskilda förhållanden

utan hade sin motsvarighet hos övriga ständiga utskott och i

viss mån även hos kamrarna. En lösning av lagutskottens problem borde

därför sökas efter linjer, som kunde följas även för de andra utskotten och

kamrarna. Utredningsmännen uppställde härefter tre alternativ för lösning

av ovannämnda fråga.

1. Generell höjning av arvodena.

Denna utväg hade anvisats av reservanterna i 1933 års lönekommitté och

bankoutskottet såsom lämplig i en situation som den förevarande.

Mot en generell höjning talade emellertid, att densamma skulle tillkomma

jämväl tjänstemän med ersättning för mistad avlöning eller som i större

eller mindre utsträckning uppehölle statstjänst vid sidan av riksdagstjänsten.

2. Beviljande av tilläggsarvoden i särskilda fall.

Tilläggsarvode borde endast utgå, då det efter prövning visade sig vara

erforderligt att bevilja dylikt arvode för att förvärva särskilt kvalificerad

person till viss befattning eller bibehålla sådan person vid befattningen.

Sådant arvode borde icke tillkomma befattningshavare som vore berättigad

till ersättning för mistad avlöning eller vid sidan av riksdagstjänst uppehölle

statstjänst. Det skulle sålunda krävas att befattningshavaren huvudsakligen

ägnade sig åt riksdagstjänstgöringen. Storleken av tilläggsarvodet borde

bestämmas med utgångspunkt från belopp, som beviljats enligt övergångsbestämmelserna

om ersättning för mistad avlöning.

Mot detta alternativ talade, att dess tillämpning skulle verka upplösande

på den enhetlighet i avlöningssystemet, som särskilt bankoutskottet fäst

stort avseende vid.

3. Återinförande av rätt till ersättning för mistad avlöning i statstjänst

för sekreterare hos kammare och hos ständigt utskott samt för notarier

med sekreteraregöromål.

Då mot denna löneform riktats den berättigade anmärkningen, att densamma

gynnade de statsanställda framför de icke-statsanställda befattningshavarna,

borde avlöningsbestämmelserna kompletteras med en föreskrift,

att tilläggsarvode skulle kunna beviljas icke-statstjänsteman med utgångspunkt

från belopp som statstjänsteman i motsvarande befattning åtnjöte

i ersättning för mistad avlöning.

Utredningsmännen ansågo alternativ 2 eller 3 vara att föredraga framför

alternativ 1. Kanslideputerade och herrar talmän förordade alternativ 2

(tilläggsarvoden). Herrar talmän erinrade att frågor om tilläggsarvoden

borde bedömas efter omständigheterna från fall till fall samt beviljandet

av sådant arvode således icke nödvändigt skulle vara knutet vid förutsättningen

att dylikt arvode erfordrades för att förvärva särskilt kvalificerad

person till viss befattning eller bibehålla sådan person vid befattningen.

Bankoutskottet ansåg sig icke böra motsätta sig förslaget att tilläggsarvode

skulle kunna beviljas efter särskild prövning i anslutning till herrar talmäns

ovannämnda jämkningsförslag.

Beträffande prövning av förslag om ett förenklat sätt för handläggning av

ifrågavarande avlöningsärenden hade utskottet icke funnit tillräckliga skäl

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

föreligga att frångå den ordning, som dittills tillämpats, och förordade att

stadgandet i § 3 mom. 2 reglementariska föreskrifter även i fortsättningen

skulle tillämpas i förevarande fall. Den förenklingen borde dock vidtagas

att tilläggsarvode beviljades att utgå tills vidare.

Angående frågan om införande i avlöningsbestämmelserna av ett särskilt

stadgande rörande här avsedda tilläggsarvoden hade utskottet kommit till

den uppfattningen, att då framställningen om dylika arvoden enligt utskottets

förslag skulle ske i samma ordning som dittills och beslutanderätten i

varje särskilt fall tillkomma riksdagens kamrar, något särskilt stadgande

i ämnet icke erfordrades.

Riksdagen godkände som bankoutskottets förslag betecknat förslag till

avlöningsbestämmelser för riksdagens personal att tillämpas från början

av 1939 års riksdag.

1941—1947 års riksdagar. (Dyrtidstillägg till riksdagens personal, banltoutsk.

uti. 7/1941, 3/1942, 3/1943“ 3/1944, 4/1945, 7/1946, 32/1946, 3/1947 och

36/1947.)

I anledning av väckt motion av herr Eriksson i Stockholm beslöt 1941

års riksdag på hemställan av bankoutskottet, att dyrtidstillägg efter vissa

grunder skulle under 1941 års riksdag utgå till riksdagens personal.

Dyrtidstillägg beviljades därefter av 1942—1947 års riksdagar efter liknande

grunder och utgjorde fr. o. m. den 1 april 1947:

dels till envar befattningshavare 33 procent å arvodesbelopp av högst 400

kronor i månaden,

dels ock till sekreterare hos kammare och i ständigt utskott samt notarie

med sekreteraregöromål i dylikt utskott å arvodesbelopp överstigande 400

kronor men ej 500 kronor i månaden 33 procent och på arvodesbelopp

överstigande 500 men ej 900 kronor i månaden 28 procent. Beträffande

detta sistnämnda dyrtidstillägg gällde förbehållet för statstjänsteman att

det endast utgick å tid då vederbörande avstod samtliga löneförmåner i

statstjänst.

Enligt beslut av 1946 års riksdag utgick därjämte ett provisoriskt lönetillägg

med 54 kronor i månaden till envar befattningshavare. A detta lönetillägg

utgick ej dyrtidstillägg.

1943 års sakkunniga för revision av riksdagens arbetsformer.

De inom justitiedepartementet den 22 december 1943 tillkallade sakkunniga

för revision av riksdagens arbetsformer, med generaldirektör W. Björck

som ordförande, funno även anledning undersöka i vad mån en omläggning

av utskottens arbetsformer kunde tänkas vara ägnad att påskynda

och effektivisera arbetet och därigenom bidraga till en förkortning av riksdagstiden.

Det framkom därvid, att utskotten bedrevo sitt arbete enligt

skilda metoder. Medan sålunda flertalet utskott i jämförelsevis stor omfattning

krävde, att sekreterarpersonalen under riksdagstiden skulle frånträda

sin huvudtjänst för att kunna helt eller till huvudsaklig del ägna sig

åt riksdagstjänstgöringen, tillämpades på andra håll en ordning, som gjorde

det möjligt för den anställda kanslipersonalen att förena anställningen i

riksdagen med annan tjänst utan att tjänstledighet påkallades annat än i

mindre utsträckning.

Det uppmärksammades, att arbetet särskilt vad anginge statsutskottet

skulle underlättas om avdelningssekreterarna helt stode till utskottets för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

33

fogande. En önskvärd omläggning av anställningsformerna för kanslipersonalen

i denna riktning mötte emellertid enligt de sakkunniga svårigheter

i de gällande avlöningsvillkoren därigenom att rätten till ersättning för

mistad avlöning borttagits. Utan att taga ställning till frågan om vilket

avlöningssystem, som kunde vara det lämpliga, konstaterade likväl de sakkunniga,

att det gällande avlöningssystemet direkt syntes motverka ett

effektivt utnyttjande av kanslipersonalen, varför en omläggning redan av

den anledningen borde övervägas. Med hänsyn till den i åtskilliga fall

konstaterade frånvaron av all ledighet å huvudsysslan borde även finnas

anledning att undersöka, om icke kanslikostnaderna kunde nedbringas genom

viss inskränkning av antalet kanslitjänster eller genom utbyte av viss

med enklare arbetsuppgifter sysselsatt personal mot billigare heltidsanställd

arbetskraft.

1948 års riksdag. (Bankoutsk. uti. 10/1948.)

Bankoutskottet vid 1946 års riksdag hemställde till fullmäktige i riksgäldskontoret

om utredning av frågan om riksdagsvaktmästarnas anställnings-

och avlöningsförhållanden. I samband härmed hemställde utskottet,

att fullmäktige måtte låta utreda frågan, i vad mån en reglering av arvodesbeloppen

för riksdagspersonalen i övrigt påkallades i anledning av den då

förestående löneregleringen för statens tjänstemän.

De av fullmäktige utsedda utredningsmännen, riksgäldsfullmäktigen E.

Eriksson och riksgäldskommissarien S. Widlund avgåvo förslag till ordnandet

av anställnings- och avlöningsförhållandena för riksdagens vaktmästare

ävensom viss kvinnlig biträdespersonal å riksdagens kansli. Förslaget,

som biträddes av fullmäktige, antogs av 1947 års riksdag med tilllämpning

fr. o. m. 1948 års riksdag, varvid riksdagsvaktmästarna underställdes

tullmäktige i riksgäldskontoret och underkastades avlöningsreglementet

för riksdagens verk.

Sedermera utarbetade utredningsmännen förslag till nya avlöningsbestämmelser

för den riksdagens personal, som icke berördes av ovannämnda

av riksdagen antagna förslag.

Utredningsmännen erinrade att en av fullmäktige i december 1943 tillsatt

kommitté den 10 september 1945 i samband med överlämnande av

betänkande med förslag till ordnandet av anställnings- och avlöningsförhållandena

för riksdagens vaktpersonal m. in. uppgjort ett förslag till avlöningsbestämmelser

för de hos riksdagen anställda tjänstemännen. Detta

förslag blev icke föremål för riksdagens prövning. Utredningsmännen hade

i sitt förslag upptagit en del detaljfrågor från kommittéförslaget i syfte att

förenkla och rationalisera avlöningsbestämmelserna. Därjämte hade införts

vissa föreskrifter, som under de senaste åren plägat meddelas av riksdagen

genom årligen fattade beslut.

Utredningsmännens förslag innebar — med bibehållande i princip av

gällande personalorganisation och avlöningssystem — att utgående dyrtidstillägg

och provisoriska lönetillägg inarbetades i arvodena på så sätt, att

de nya månadsarvodena tillsammans med 12 procent rörligt tillägg motsvarade

de tidigare utgående totala löneförmånerna, ökade med 48 kronor.

Detta belopp skulle utgå som en generell förhöjning av samtliga arvoden;

härutöver skulle en arvodesförbättring genomföras beträffande vissa av

de mest kvalificerade befattningarna hos riksdagen, nämligen såsom sekreterare

i konstitutions-, bevillnings-, banko-, första och andra lag- samt jord- 4

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. S samt. Nr. 37.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

bruksutskotten samt såsom notarie med sekreteraregöromål med belopp av

resp. 96 och 42 kronor för månad.

Å arvodena skulle utgå rörligt tillägg efter samma procenttal som inom

statsförvaltningen, varvid de dåvarande maximigränserna för dyrtidstilllägget,

400 resp. 900 kronor, föreslogos höjda till 600 resp. 1 200 kronor.

Till den tjänsteman inom kammares kansli, som vid förfall för sekreteraren

bestrider sekreteraregöromål, utgjorde ersättningen 200 kronor för

månad varvid berörda ersättning och arvode sammanlagt ej finge överstiga

980 kronor för månad. Ersättningen föreslogs höjd till 210 kronor och

maximeringen till 1 170 kronor för månad.

För sekreteraren hos riksdagens kansli skulle arvodesregleringen medföra

en höjning av arvodet från 420 till 582 kronor för månad samt för

riksdag i stället för 1 680 kronor 2 328 kronor. Föreskriften att arvodet

ej skulle utgå för längre tid än fyra månader föreslogs utesluten.

Då behov av biträde för maskinskrivning, kollationering o. d. ansågs

kunna föreligga inom kamrarnas och utskottens kanslier föreslogo utredningsmännen

införande av en ny befattning såsom kanslibiträde med ett

månadsarvode av 540 kronor. Utredningsmännen framhöllo dock, att behovet

av skrivbiträdespersonal hos riksdagens organ i möjligaste mån borde

tillgodoses genom riksdagens ekonomibyrå.

Beslutanderätten om ersättning åt tjänstemän i utrikesutskottet eller i

särskilt eller sammansatt utskott föreslogs överlämnad till kanslideputerade.

Tidigare föreskrift om ersättning i sådana fall, då inom ständigt utskott

förelegat behov att tillkalla särskilt biträde upptogs icke av utredningsmännen.

I stället förordades den praxis som utvecklats att i fall av ovan

berört slag anställa ifrågavarande befattningshavare för viss begränsad tid

(exempelvis såsom notarie eller notarie med sekreteraregöromål), varvid

ersättningen automatiskt utginge efter de allmänna bestämmelserna. I vissa

fall — särskilt i fråga om kortare anställning — kunde befattningshavaren

anställas inom utskott för viss arbetsuppgift och ersättningen utbetalas

enligt räkning, attesterad av utskottets ordförande. Kostnaderna skulle

härigenom i vissa fall kunna nedbringas.

Liksom tidigare skulle särskilda tilläggsarvoden kunna utgå till sekreterare

i kammare och i ständigt utskott samt till notarie med sekreteraregöromål,

under förutsättning att vederbörande ägnade hela sin tid åt riksdagsarbetet.

Kanslideputerade skulle äga besluta om nämnda tilläggsarvoden.

Storleken av tilläggsarvodena syntes liksom dittills böra bedömas från

fall till fall. Vissa vägledande riktlinjer borde emellertid uppdragas. Tillläggsarvodet

borde beträffande statstjänsteman så tillmätas, att det tillsammans

med arvodet och därå utgående rörligt tillägg, överstege vederbörandes

lön i statstjänst med ett belopp, motsvarande åtminstone vad

som plägar utgå för uppdrag som sekreterare i av Kungl. Maj :t tillsatt

kommitté (i regel 240 kronor i månaden). Med hänsyn till de stora kvalifikationer,

som måste ställas på sekreterarna hos kamrarna och de ständiga

utskotten, syntes i tilläggsarvodet böra inräknas ett högre belopp, förslagsvis

högst 360 kronor. För notarie med sekreteraregöromål syntes tilläggsarvodet

böra beräknas efter nyssnämnda belopp av 240 kronor i månaden.

Enligt beslut av 1947 års riksdag ägde vid samma riksdag anställd tjänsteman,

som icke var bosatt i Stockholm eller dess förorter åtnjuta resekostnadsersättning

för resa i andra klass till och från Stockholm vid riksdags
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37. 35

tjänstgöringens början och slut ävensom för en hem- och återresa för varje

påbörjad trettiodagarsperiod under tjänstgöringstiden.

Beslut om ifrågavarande ersättning hade alltsedan år 1944 fattats för

varje riksdag. Utredningsmännen funno lämpligt, att föreskrift i ämnet

meddelades i avlöningsbestämmelserna. I samband därmed syntes rätten

till fria resor under riksdagstiden böra ökas till att motsvara en för varje

hel 15-dagarsperiod av tjänstgöringstiden.

Utredningsmännen medtogo icke i sitt förslag till avlöningsbestämmelser

vissa där tidigare intagna föreskrifter rörande tidpunkten för arvodenas

upphörande som delvis grundade sig på äldre arbetsförhållanden. Utredningsmännen

förutsatte, att ledningen för de olika riksdagsorganen skulle ha

sin uppmärksamhet riktad på att tjänstemännen icke bibehöllos i tjänst

längre tid än som betingades av arbetets fullgörande.

Genom särskilda beslut av riksdagen ha tjänstemän, som under en längre

tid varit sjuklediga, erhållit rätt att uppbära sitt arvode efter visst avdrag.

Utredningsmännen föreslogo att det skulle uppdragas åt kanslideputerade

att bestämma, om och i vad mån tjänsteman, som erhölle ledighet för sjukdom,

därunder borde vidkännas avdrag å sina löneförmåner. Storleken av

avdraget borde lämpligen fastställas med utgångspunkt från de avdrag,

som tillämpades inom statsförvaltningen.

Utredningsmännen föreslogo vidare att ersättningen för upprättande och

korrekturläsning av register för varje lagtima riksdag måtte höjas från

4 500 kronor till 5 500 kronor.

Med hänsyn till att beslutanderätten i vissa fall skulle överflyttas från

kamrarna till kanslideputerade föreslogs möjlighet för befattningshavare

att hos bankoutskottet genom besvär påkalla prövning av kanslideputerades

beslut angående ersättning i vissa fall samt beloppet av befattningshavaren

tillkommande löneförmåner vid sjukledighet.

Bankoutskottet ansåg förslaget innebära en godtagbar lösning av arvodesfrågan

samtidigt som det tillgodosåg önskemålet om enkla och lättillämpliga

regler. Utskottet tillstyrkte därför förslaget. I bland annat följande

hänseenden gjorde dock utskottet särskilda uttalanden.

Beträffande i motioner väckt förslag om särskilda traktamentsbidrag åt

vissa utanför Stockholm eller dess förorter stationerade tjänstemän ansåg

utskottet icke tillräckliga skäl föreligga att generellt medgiva en dylik förmån.

I den mån kompensation för merkostnader vore påkallad, kunde

sådan lämnas i form av tilläggsarvode i anknytning till de grunder, som

gälla för tjänstgöringstraktamente åt statliga befattningshavare.

Då det belopp å högst 500 kronor som utgått till biträde vid utarbetande

och expediering av riksdagsbeslutet visat sig otillräckligt, ansåg utskottet

lämpligt att kanslideputerade bemyndigades att för ändamålet använda

erforderligt belopp.

Riksdagen beslöt i enlighet med bankoutskottets hemställan i dess utlåtande

nr 10/1948.

19i9 års riksdag. (Bankoutsk. uti. 50/1949.)

Till följd av omläggningen av riksdagens arbetsformer tillkom från och

med 1950 års riksdag bland annat ett nytt ständigt utskott, tredje lagutskottet.

Därjämte inrättades i stället för de tillfälliga utskotten i vardera

kammaren ett s. k. allmänt beredningsutskott. Med anledning härav före
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

slog bankoutskottet vissa ändringar i avlöningsbestänimelserna för riksdagens

personal. De föreslagna ändringarna godkändes sedan av riksdagen.

Uppräkningen av de ständiga utskotten kompletterades med tredje lagutskottet

och bestämmelserna om tillfälliga utskott ersattes med bestämmelser

om de allmänna beredningsutskotten, varjämte 3 § 1 mom. kompletterades

med enskilt utskott. Arvodet för sekreterare i allmänt beredningsutskott

sattes till 870 kronor för månad, motsvarande arvodet för

förste kanslist i kammare och kamrerare i statsutskottet. Utöver sekreterare

räknade bankoutskottet med att även kanslister skulle anställas. För

sådana befattningshavare sattes arvodet till 654 kronor eller samma belopp,

som tillkommer kanslist i kammare eller i ständigt utskott. Utskottet

framhöll att innan erfarenhet vunnits rörande omfattningen och arten av

arbetet i beredningsutskotten det givetvis vore svårt att avväga arvodena

och förutsatte därför att uppmärksamhet ägnades denna fråga vid den av

utskottet begärda utredningen rörande de nya arbetsformernas inverkan

på tjänstemännens anställnings- och avlöningsvillkor.

Bankoutskottet meddelade vidare, att utskottet till behandling förehaft

en framställning från Riksdagstjänstemännens förening om viss kompensation

för minskning i arvode under 1949 års riksdags vårsession. Utskottet

beslöt, att framställningen icke skulle föranleda någon utskottets åtgärd.

Föreningen hade i sin skrivelse framhållit, att de nya arbetsformerna

för riksdagen med vårsessionens avslutning den 31 maj, om höstsession

följer, och eljest den 15 juni innebure att den sammanlagda riksdagstiden

under året minskats utan att någon motsvarande minskning av arbetsuppgifterna

inträtt. Eftersom avlöningen för de hos riksdagen, dess kamrar

och utskott anställda tjänstemännen utginge i form av dagersättning (månadsarvoden)

konune den nya ordningen att medföra en minskning av

avlöningsförmånerna. Föreningen ifrågasatte därför att någon kompensation

för denna minskning kunde lämnas. I fråga om den tekniska anordningen

härvid kunde tänkas övergång till årsarvoden. Med hänsyn till att

den faktiska tjänstgöringstiden avsevärt varierade för olika tjänstemän

vore det dock möjligt att kompensationsfrågan borde lösas efter andra linjer.

Vid första föredragning inom bankoutskottet av föreningens framställning

beslöts, att utredning skulle verkställas om vårsessionernas tidslängder

och de tider, varunder de olika tjänstmannakategorierna uppburit avlöning.

Sådan utredning verkställdes inom utskottets kansli. Härvid lades till grund

arbetsmängden för kamrarnas personal. Samtidigt antogs att en ökad

arbetsmängd i kamrarna också inneburit en stegring av arbetsbördan för

utskottspersonalen. Förhållandet mellan av personalen uppburen avlöning,

mätt i antalet betalda arbetsdagar, och arbetsmängden, mätt i totala antalet

sammanträdestimmar i kamrarna, uträknades och betecknades som ersättningskoefficient.

Det visade sig härvid att denna koefficient för tioårsperioden

1939—1948 för första kammaren utgjorde 1,02 och för andra

kammaren 0,SO. Motsvarande siffror för år 1949 voro respektive 0,93 och 0,G9.

Vid en verkställd beräkning för vårsessionen 1950 erhöllos respektive 0,94

och 0,67. Undersökningen visade sålunda att ersättningen för vårsessionen

1949, liksom även för vårsessionen 1950, understigit den genomsnittliga

ersättningen under vårsessionerna 1939—1948. Det torde emellertid beaktas

att ersättningskoefficienten under den undersökta perioden varierat i båda

riktningarna, vilket inneburit, att en lägre ersättning under ett år fått uppvägas

av en högre ersättning ett annat år.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

37

De av 1948 års riksdag antagna avlöningsbestämmelserna för riksdagens

personal med däri av 1949 års riksdag vidtagna ändringar gälla för

närvarande. Antalet tjänstemän å olika befattningar vid 1951 års riksdag

framgår av bifogade tablå.

Antalet tjänstemän och arvoden å olika befattningar vid 1951 Ars

I kammaren: An,u

St.

Sekreterare ...................................... 1

Stomnotarie .................................... 1

Förste stenograf ................................ 3

Stenograf ...................................... 10

Förste kanslist1 .................................. 1

Kanslist, tillika registrator ........................ 1

Kanslist ........................................ 4

II kammaren:

Sekreterare ...............................’....... 1

Stomnotarie .................................... 1

Förste stenograf ................................ 4

Stenograf2 ...................................... 14

Förste kanslist .................................. 1

Kanslist, tillika registrator ........................ 1

Kanslist ........................................ 4

Konstitutionsutskottet:

Sekreterare ...................................... 1

Notarie med sekr.-göromål ........................ 2

Notarie ........................................ 1

Kanslist ........................................ 2

Statsutskottet:

Sekreterare ...................................... 1

Notarie med sekr.-göromfil ........................ 6

Kamrer ........................................ 1

Registrator ...................................... 1

Notarie ........................................ 4

Kanslist ........................................ 3

Bevillningsutskottet:

Sekreterare ...................................... 1

Notarie med sekr.-göromål ........................ 2

Notarie ........................................ 1

Kanslibiträde .................................... 1

Bankoutskottet:

Sekreterare ...................................... 1

Notarie med sekr.-göromål ........................ 1

1 Arvode som sekr. ersättare 210 kr.

* En stenograf, arvode som sekr. ersättare 210 kr.

riksdag.

Arvode

kr.

1482

1 002

1 002

870

870

762

654

1 482

1 002

1 002

870

870

762

654

1 383

1 104

726

654

1 482

1 104

870

762

726

654

1 383

1 104

726

540

1 383

1 104

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

Första lagutskottet:

Antal

st.

Arvode

kr.

Sekreterare ......................................

1

1 383

Notarie med sekr.-göromål ........................

1

1 104

Andra lagutskottet:

Sekreterare ......................................

1

1 383

Notarie med sekr.-göromål

1

1 104

Tredje lagutskottet:

Sekreterare ......................................

1

1 383

Notarie med sekr.-göromål

1

1 104

Jordbruksutskottet:

Sekreterare ......................................

1

1 383

Notarie ........................................

1

726

Första kammarens allmänna beredningsutskott:

Sekreterare ......................................

1

870

Kanslist ........................................

1

654

Andra kammarens allmänna beredningsutskott:

Sekreterare ......................................

1

870

Kanslist .....................................

1

654

Riksdagens kansli:

Sekreterare ......................................

1

2001

Biträdande tryckeriföreståndare

1

345

Korrekturläsare

92

690

Å riksdagens ekonomibyrå finnas dessutom anställda

2 st. e. o.

kansli

biträden, som stå till riksdagens förfogande för maskinskrivning.

1 Arvodet (582) nedsatt på grund av annan anställning i riksdagen.

* Arvodet för en tionde korrekturlåsare användes för avlöning av tillfälligt inkallad

personal.

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1951

116888

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.