Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929

1951-12-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1951:40, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 40— 41.

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

1

Nr 10.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen

den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska

bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,

m. m.

I en den 1 november 1951 dagtecknad proposition, nr 229, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående ändrad

lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska

bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,

dels ock besluta att staten skall — för ökning av Svenska bostadskreditkassans

grundfond — genom fullmäktige i riksgäldskontoret ställa till förfogande

svenska statens fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara

från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av tio miljoner kronor med

rätt för kassan att taga obligationerna i anspråk i enlighet med bestämmelserna

i förordningen om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar.

Berörda författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3

augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om

bostadskreditföreningar.

Härigenom förordnas, att § 2 förordningen den 3 augusti 1929 om Svenska

bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar* 1 skall erhålla följande

ändrade lydelse.

'' Senaste lydelse av § 2 se 1949: 146

1 liihang till riksdagens protokoll 10''it. 8 samt. Sr 40-41.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

§ 2.

Såsom grundfond för kassan ställer

staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

till förfogande svenska

statens fyra och en halv procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av

minst trettiofem miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara att

tillhöra staten, som dock ej äger att

för annat ändamål förfoga över dem,

så länge kassans samtliga förbindelser

icke äro fullgjorda.

Såsom grundfond för kassan ställer

staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

till förfogande svenska

statens fyra och en halv procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av

fyrtiofem miljoner kronor. Grundfondsobligationerna

fortfara att tillhöra

staten, som dock ej äger att för

annat ändamål förfoga över dem, så

länge kassans samtliga förbindelser

icke äro fullgjorda.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Enligt § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan

och om bostadskreditföreningar — sådan paragrafen lyder jämlikt

förordningen den 22 april 1949, nr 146 — ställer staten genom fullmäktige

i riksgäldskontoret till förfogande såsom grundfond för kassan svenska

statens fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av minst 35 miljoner kronor. Grundfondsobligationerna

fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger att för annat ändamål

förfoga över dem, så länge kassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda.

I § 3 stadgas, att kassan för sin lånerörelse utfärdar räntebärande till innehavaren

ställda obligationer, och att sammanlagda beloppet av kassans utelöpande

obligationer icke må uppgå till mera än tio gånger beloppet av

grundfonden. I

I skrivelse den 10 september 1951 har styrelsen för Svenska bostadskreditkassan

hemställt om ökning av kassans grundfond från 35 till 45 miljoner

kronor. Styrelsen har erinrat om att grundfonden genom författningsändring

år 1949 förhöjts från 30 till 35 miljoner kronor, varför kassans upplåningsrätt

numera vore 350 miljoner kronor. Vid slutet av augusti månad 1951 hade

kassan utelöpande obligationer till ett belopp av i runt tal 339,5 miljoner kronor;

den outnyttjade upplåningsrätten utgjorde således allenast cirka 10,5

miljoner kronor. För att kassan skulle kunna möta låneanspråken, sedan

den nu kvarstående lånerätten utnyttjats, vilket beräknades ske före utgången

av år 1951, vore en ökning av grundfonden erforderlig.

över framställningen ha yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken,

fullmäktige i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen samt realkre
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

3

ditutredningen. Beträffande innehållet i de avgivna yttrandena torde utskottet

få hänvisa till propositionen.

Enligt propositionen har från Svenska bostadskreditkassan under hand

inhämtats följande. I april 1951 hade kassans obligationsskuld uppgått till

327 miljoner kronor. Den genomsnittliga nettoutlåningen (= bruttoutlåningen

minus amortering och förtidsinbetalning) hade under åren 1946—•

1950 per månad uppgått till l,o, 2,2, 2,5, 2,o respektive 1,5 miljoner kronor.

För första kvartalet 1951 hade medeltalet utgjort 3,2 miljoner kronor. Kassans

styrelse hade med ledning av anförda siffror ansett sig kunna antaga

att en lånereserv av 23 miljoner kronor borde kunna räcka över årsskiftet

1951/52. Nettoutlåningen hade emellertid från och med andra kvartalet

oväntat ökat högst avsevärt och hade under månaderna april—september

1951 utgjort 5,8, 4,i, 2,9, 5,7, 2,4 respektive 2,7 miljoner kronor. En väsentlig

orsak till denna ökade nettoutlåning vore att nya låntagarekategorier tillkommit,

som tidigare i varje fall icke i samma utsträckning anlitat bostadskreditinstitutionen

för att täcka sina lånebehov. Bland dessa märktes främst

s. k. allmännyttiga (hel- eller halvkommunala) och kooperativa (HSB, Riksbyggen

in. fl.) bostadsföretag. Till sådana lånesökande hade under 1951 beviljats

sammanlagt ca 16,5 miljoner kronor, och ansökningar väntades inom

allra närmaste tiden därutöver för åtminstone 2 miljoner kronor. Denna

starkt ökade nettoutlåning hade givetvis föranlett en motsvarande ökning i

obligationsförsäljningen. Vid slutet av oktober månad 1951 uppginge obligationsskulden

till 349,2 miljoner kronor, varjämte beviljade men outtagna

lån belöpte sig till 7 miljoner kronor.

Departementschefen har anfört:

Såsom tidigare angivits har Svenska bostadskreditkassans styrelse i april

månad 1951 bedömt situationen så att den ansett sig ha anledning antaga

alt förefintlig lånereserv borde räcka över årsskiftet 1951/52. Nettoutlåningen

ökade emellertid från och med nyssnämnda månad i en för styrelsen

oväntad utsträckning, vilket medfört att obligationsskulden vid slutet

av oktober månad 1951 uppgick till icke mindre än 349,2 miljoner kronor

eller i det närmaste till maximalt tillåten storlek, d. v. s. 10 gånger grundfondens

belopp. Med hänsyn till att bostadskreditkassan — därest ökning

av kassans grundfond icke medgives — tills vidare torde sakna möjlighet

att i sedvanlig omfatttning utöva sin verksamhet anser jag, ehuru med stor

tvekan, att man bör överväga att förelägga riksdagen framställningen redan

vid innevarande höstsession.

Frågan om bostadskreditkassans fortsatta verksamhet är sedan 1949 föremål

för utredning genom särskilda utredningsmän (realkreditutredningen).

Som dåvarande chefen för finansdepartementet uttalade i samband med

framläggande av förslag till den år 1949 verkställda ökningen av grundfonden

bör kassan i avvaktan på resultatet av nyssnämnda utredning fullfölja

den verksamhet, som kassan tidigare drivit. Den omständigheten, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 40.

frågan om kassans framtida ställning alltjämt är svävande, bör sålunda icke

i och för sig föranleda, att man avvisar tanken på en ökning av kassans

grundfond.

Fullmäktige i riksgäldskontoret och bank- och fondinspektionen ha icke

haft något att erinra mot en ökning av grundfonden med av kassans styrelse

föreslagna 10 miljoner kronor. Fullmäktige i riksbanken och realkreditutredningen

ha däremot icke ansett sig kunna tillstyrka större ökning

än med 5 miljoner kronor, främst med den motiveringen att en dylik ökning

borde vara tillräcklig för att möta kassans upplåningsbehov under tiden

till dess realkreditutredningens uppdrag slutförts. Som kassan sedermera

under hand upplyst har nettoutlåningen emellertid under de senaste

månaderna ökat i avsevärt snabbare takt än tidigare. Ökningen under månaderna

april—september 1951 uppgår sålunda till 23,6 miljoner kronor.

Under förutsättning av samma belåningsintensitet som under nämnda period

skulle den vidgning av upplåningsrätten, som möjliggöres genom en

ökning av grundfonden med 5 miljoner kronor, vara tagen i anspråk efter

föga mer än ett år. Med hänsyn till att denna ökning i nettoutlåningen delvis

torde sammanhänga med byggnadskostnadernas stegring och då det icke synes

önskvärt att frågan om storleken av grundfonden skall behöva prövas

med alltför korta mellanrum, anser jag mig kunna tillstyrka, att kassans

grundfond höjes med 10 miljoner kronor.

För genomförandet av den nu förordade höjningen av grundfonden bör

ändring ske i § 2 förordningen om Svenska bostadskreditkassan och om

bostadskreditföreningar. Förslag om sådan ändring torde böra framläggas för

riksdagen. Samtidigt bör föreslås, att riksdagen skall besluta att staten

skall — för ökning av bostadskreditkassans grundfond — genom fullmäktige

i riksgäldskontoret ställa till förfogande svenska statens fyra och en

halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt

belopp av tio miljoner kronor med rätt för kassan att i enlighet med

bestämmelserna i nyssnämnda förordning taga sagda obligationer i anspråk.

Utskottet. Utskottet vill erinra om att innevarande års riksdag på hemställan

av bankoutskottet bifallit Kungl. Maj :ts förslag om ökning av grundfonderna

för Sveriges allmänna hypoteksbank och för Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa från 75 till 85 miljoner kronor respektive från 200

till 225 miljoner kronor. I nu förevarande proposition föreslås en höjning

av grundfonden för Svenska bostadskreditkassan från 35 till 45 miljoner

kronor. Med hänsyn till vad departementschefen anfört om att bostadskreditkassan

med bibehållande av nuvarande grundfond tills vidare torde sakna

möjlighet att i sedvanlig omfattning utöva sin verksamhet och då behovet

av ökad utlåning från kassan delvis sammanhänger med byggnadskostnadernas

stegring anser sig utskottet böra tillstyrka en ökning av kassans

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bcmkoutskottets utlåtande nr 40.

5

grundfond med det av departementschefen förordade beloppet, 10 miljoner

kronor. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition,

nr 229.

Stockholm den 4 december 1951.

På bankoutskottets vägnar:

F. SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, De Geer, Persson i

Vinslöv och Boo; samt

från andra kammaren: herrar Severin, Fröderberg, Persson i Norrby,

Schmidt, Johanson i Kalmar och Hallberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:387 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 a1 i texten