Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1951
1951-12-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1951:42, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1951
Dokumentets text
Bankoutskotfets utlåtande nr 42.
1
Nr 42.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni
1951 (nr 388) med särskilda bestämmelser rörande
riksbankens sedelutgivning jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 30 november 1951 dagtecknad proposition, nr 231, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att antaga följande vid
propositionen fogade förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1951 (nr 388) med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 8 juni 1951 med särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
i
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Riksbanken må utgiva sedlar till Riksbanken må utgiva sedlar till
ett belopp av högst fgratuscnetthund- ett belopp av högst fyratusenfyrara
miljoner kronor. hundra miljoner kronor.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft de
i anledning av densamma väckta likalydande motionerna I: 537 av herr
Veländer m. fl. och 11:685 av herr Hagberg i Malmö in. fl. I motionerna
har hemställts, alt riksdagen måtte vid behandlingen av Kungl. Maj :ts föreliggande
förslag beakta de i motionerna anförda synpunkterna.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 8 samt. Nr 12.
2
B a n k aids ko 1 t e 7 s utlåtande nr \2.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl som motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden, får utskottet hänvisa till propositionen
och motionen II: 685.
Utskottet. I proposition nr 181 till innevarande riksdags vårsession föreslog
Kungl. Maj :t en höjning av maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning
från 3 560 till 4 100 miljoner kronor. Riksdagen biföll propositionen.
Ifrågavarande höjning genomfördes med beaktande av den sannolika
pris- och löneutvecklingen under 1951, sådan denna kunde bedömas under
årets första månader, och motsvarade eu ökning av sedelomloppet i förhållande
till det tidigare maximibeloppet med 17 procent.
Pris- och inkomststegringen under innevarande år har blivit betydligt
starkare än vad.man med utgångspunkt från förhållandena vid årets början
hade anledning räkna med. Utskottet torde icke i detta sammanhang
behöva närmare beröra orsakerna härtill. Med hänsyn till de ökade anspråk
på betalningsmedel, som blivit följden av den angivna utvecklingen, föreslås
i förevarande proposition en ytterligare ökning av maximibeloppet för
sedelutgivningen med 300 miljoner kronor.
De i propositionen lämnade uppgifterna rörande utvecklingen av sedelomloppet
under den hittillsvarande delen av året tyda enligt utskottet icke
på att ett överskridande av den föreskrivna gränsen för sedelcirkulationen
vid ultimo december innevarande år skulle vara oundvikligt. Emellertid är
den marginal, som den nuvarande maximisiffran innefattar, uppenbarligen
så knapp att en höjning av maximibeloppet likväl synes erforderlig för att
man skall kunna undvika att ett överskridande av gränsen för sedelomloppet
vid årsskiftet äger rum till följd av tillfälliga omständigheter, i likhet
med vad som skedde vid utgången av föregående år. Utskottet finner det
ytterst angeläget att ett nytt överskridande av det i lag angivna maximibeloppet
för sedelutgivningen förhindras. Utskottet anser därför i likhet med
departementschefen, att en höjning av detta maximibelopp nu bör vidtagas.
Den nya maximigränsen för sedelcirkulationen torde lämpligen böra bestämmas
till det av departementschefen angivna beloppet, 4 400 miljoner
kronor. Utskottet tillstyrker alltså Kungl. Maj :ts förslag.
Med anledning av vad i de föreliggande motionerna anförts vill utskottet
erinra om alt utskottet nyligen behandlat frågan om riktlinjerna för penningpolitiken
i sitt utlåtande nr 36 i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
till lag om räntereglering, vilket utlåtande godkänts av riksdagen. Utskottet
vill vidare hänvisa till vad departementschefen anfört om att den nu
tillsatta utredningen rörande regleringen av riksbankens sedelutgivningsrätt
på längre sikt jämväl skall omfatta sedelutgivningens samband med
penningpolitiska och andra ekonomiska förhållanden. Någon anledning att
i detta sammanhang ånyo pröva ifrågavarande spörsmål synes utskottet
därför icke föreligga. Utskottet avstyrker i enlighet härmed de föreliggande
motionerna.
Bankoulskotlels ullålande nr 42.
3
Åberopan de det anförda hemställer utskottet,
a) att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande
proposition, nr 231;
b) att likalydande motionerna I; 537 och II: 685 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 december 1951.
På bankoutskottets vägnar:
F. SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: Ewerlöf, Sundvik, De Geer, Johannesson, Nordenson,
Krugel, Persson i Vinslöv och Boo; samt
från andra kammaren: herrar Severin, Fröderberg, Nilsson i Landskrona,
Persson i Norrby, Schmidt, Sköldin, von Seih och Gavelin.
Reservation
av herrar Ewerlöf, De Geer, Nordenson, Fröderberg, Schmidt och von
Seth, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande
lydelse:
Vid sin granskning av den föreliggande propositionen har utskottet icke
endast haft anledning fästa sig vid sedelcirkulationens ökning i absoluta
tal sedan fjolåret utan har tagit särskilt intryck av den oavlåliga och starka
ökningen i stegringstakten. Medan förändringen i förhållande till fjolåret
under månaderna januari—april rörde sig omkring 7 %, var den procentuella
ökningen under juli månad 11 å 12 % och i oktober månad 14
å 15 %.
Utskottet kan icke undgå att finna ett påtagligt samband mellan nu berörda
utveckling och riksbankens penningpolitik, sådan som denna återspeglas
i resultatet av riksbankens transaktioner med marknaden. Enligt
vad utskottet inhämtat, resulterade dessa transaktioner under perioden
januari—april månader 1951 i en praktiskt taget oförändrad likviditet på
marknaden. Under perioden maj—oktober 1951 har riksbanken tillfört
marknaden ett nettobelopp av över 500 miljoner kronor. Under årets fyra
första månader sjönk sedelcirkulationen från toppläget vid årsskiftet med
55 miljoner kronor (januari—april 1950: ./. 81 miljoner kronor). Under
månaderna maj—oktober 1951 ökades däremot mängden ntelöpande sedlar
med 297 miljoner kronor (jämförelsesiffran för samma period 1950: + 43
miljoner kronor). I sin i propositionen refererade skrivelse den 15 novem
-
4 Bankoutskottets utlåtande nr k2.
ber 1951 konstatera bankofullmäktige, att det icke vore möjligt att inom
ramen för de av riksdagen godkända penningpolitiska direktiven vidtaga
åtgärder, som hölle sedelcirkulationen tillbaka i eu sådan utsträckning, att
erforderlig marginal under den fastställda maximigränsen erhölles.
Utskottet vid med anledning härav uttala, att den under innevarande år
konstaterade ökningen av sedelomloppet måste betraktas såsom en varningssignal
och en tydlig anvisning om att penningmarknaden icke hållits
tillräckligt stram. I anslutning till uttalanden i de likalvdande motionerna
1:537 och 11:685 vill utskottet framhålla, att de inflatoriska krafter, som
utlöst den exceptionella ökningen av sedelcirkulationen, endast torde kunna
bemästras genom en aktiv penningpolitik, kompletterad med andra lämpliga
finanspolitiska åtgärder. Riksbanken bör således snarast möjligt söka
dämpa marknadens krav på betalningsmedel, och detta även om den penningpolitiska
åtstramningen skulle medföra en höjning av räntenivån.
I förväntan, att riksbanken kommer att i sin penningpolitiska verksamhet
genomföra den förändring av penningpolitiken, som utskottet sålunda
finner ofrånkomlig, vill utskottet icke, med hänsyn til! att riksbanken ej
kan vägra att göra de utbetalningar, som omsättningen kräver, motsätt»
sig den gjorda framställningen om höjning av maximigränsen för sedelcirkulationen.
Därvid vill utskottet i likhet med riksgäldsfullmäktige understryka
önskvärdheten av att den utredning, som nyligen av departementschefen
tillsatts för att avgiva förslag rörande sedelutgivningsrättens reglering
på längre sikt måtte bli slutförd i så god tid, att den till den 1 juli
1952 gällande provisoriska lagstiftningen om riksbankens sedelutgivningsrätt
då kan ersättas med mera definitiva bestämmelser.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
a) att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, nr 231;
b) att likalydande motionerna 1:537 och 11:685 må anses
besvarade genom vad utskottet ovan anfört
519163. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:388 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 a1 i texten