Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1951

1951-12-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1951:42, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1951

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotfets utlåtande nr 42.

1

Nr 42.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni

1951 (nr 388) med särskilda bestämmelser rörande

riksbankens sedelutgivning jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 30 november 1951 dagtecknad proposition, nr 231, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under

åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att antaga följande vid

propositionen fogade förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1951 (nr 388) med särskilda

bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 8 juni 1951 med särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

i

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Riksbanken må utgiva sedlar till Riksbanken må utgiva sedlar till

ett belopp av högst fgratuscnetthund- ett belopp av högst fyratusenfyrara

miljoner kronor. hundra miljoner kronor.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft de

i anledning av densamma väckta likalydande motionerna I: 537 av herr

Veländer m. fl. och 11:685 av herr Hagberg i Malmö in. fl. I motionerna

har hemställts, alt riksdagen måtte vid behandlingen av Kungl. Maj :ts föreliggande

förslag beakta de i motionerna anförda synpunkterna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 8 samt. Nr 12.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

B a n k aids ko 1 t e 7 s utlåtande nr \2.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl som motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet hänvisa till propositionen

och motionen II: 685.

Utskottet. I proposition nr 181 till innevarande riksdags vårsession föreslog

Kungl. Maj :t en höjning av maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning

från 3 560 till 4 100 miljoner kronor. Riksdagen biföll propositionen.

Ifrågavarande höjning genomfördes med beaktande av den sannolika

pris- och löneutvecklingen under 1951, sådan denna kunde bedömas under

årets första månader, och motsvarade eu ökning av sedelomloppet i förhållande

till det tidigare maximibeloppet med 17 procent.

Pris- och inkomststegringen under innevarande år har blivit betydligt

starkare än vad.man med utgångspunkt från förhållandena vid årets början

hade anledning räkna med. Utskottet torde icke i detta sammanhang

behöva närmare beröra orsakerna härtill. Med hänsyn till de ökade anspråk

på betalningsmedel, som blivit följden av den angivna utvecklingen, föreslås

i förevarande proposition en ytterligare ökning av maximibeloppet för

sedelutgivningen med 300 miljoner kronor.

De i propositionen lämnade uppgifterna rörande utvecklingen av sedelomloppet

under den hittillsvarande delen av året tyda enligt utskottet icke

på att ett överskridande av den föreskrivna gränsen för sedelcirkulationen

vid ultimo december innevarande år skulle vara oundvikligt. Emellertid är

den marginal, som den nuvarande maximisiffran innefattar, uppenbarligen

så knapp att en höjning av maximibeloppet likväl synes erforderlig för att

man skall kunna undvika att ett överskridande av gränsen för sedelomloppet

vid årsskiftet äger rum till följd av tillfälliga omständigheter, i likhet

med vad som skedde vid utgången av föregående år. Utskottet finner det

ytterst angeläget att ett nytt överskridande av det i lag angivna maximibeloppet

för sedelutgivningen förhindras. Utskottet anser därför i likhet med

departementschefen, att en höjning av detta maximibelopp nu bör vidtagas.

Den nya maximigränsen för sedelcirkulationen torde lämpligen böra bestämmas

till det av departementschefen angivna beloppet, 4 400 miljoner

kronor. Utskottet tillstyrker alltså Kungl. Maj :ts förslag.

Med anledning av vad i de föreliggande motionerna anförts vill utskottet

erinra om alt utskottet nyligen behandlat frågan om riktlinjerna för penningpolitiken

i sitt utlåtande nr 36 i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

till lag om räntereglering, vilket utlåtande godkänts av riksdagen. Utskottet

vill vidare hänvisa till vad departementschefen anfört om att den nu

tillsatta utredningen rörande regleringen av riksbankens sedelutgivningsrätt

på längre sikt jämväl skall omfatta sedelutgivningens samband med

penningpolitiska och andra ekonomiska förhållanden. Någon anledning att

i detta sammanhang ånyo pröva ifrågavarande spörsmål synes utskottet

därför icke föreligga. Utskottet avstyrker i enlighet härmed de föreliggande

motionerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoulskotlels ullålande nr 42.

3

Åberopan de det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande

proposition, nr 231;

b) att likalydande motionerna I; 537 och II: 685 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 december 1951.

På bankoutskottets vägnar:

F. SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: Ewerlöf, Sundvik, De Geer, Johannesson, Nordenson,

Krugel, Persson i Vinslöv och Boo; samt

från andra kammaren: herrar Severin, Fröderberg, Nilsson i Landskrona,

Persson i Norrby, Schmidt, Sköldin, von Seih och Gavelin.

Reservation

av herrar Ewerlöf, De Geer, Nordenson, Fröderberg, Schmidt och von

Seth, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande

lydelse:

Vid sin granskning av den föreliggande propositionen har utskottet icke

endast haft anledning fästa sig vid sedelcirkulationens ökning i absoluta

tal sedan fjolåret utan har tagit särskilt intryck av den oavlåliga och starka

ökningen i stegringstakten. Medan förändringen i förhållande till fjolåret

under månaderna januari—april rörde sig omkring 7 %, var den procentuella

ökningen under juli månad 11 å 12 % och i oktober månad 14

å 15 %.

Utskottet kan icke undgå att finna ett påtagligt samband mellan nu berörda

utveckling och riksbankens penningpolitik, sådan som denna återspeglas

i resultatet av riksbankens transaktioner med marknaden. Enligt

vad utskottet inhämtat, resulterade dessa transaktioner under perioden

januari—april månader 1951 i en praktiskt taget oförändrad likviditet på

marknaden. Under perioden maj—oktober 1951 har riksbanken tillfört

marknaden ett nettobelopp av över 500 miljoner kronor. Under årets fyra

första månader sjönk sedelcirkulationen från toppläget vid årsskiftet med

55 miljoner kronor (januari—april 1950: ./. 81 miljoner kronor). Under

månaderna maj—oktober 1951 ökades däremot mängden ntelöpande sedlar

med 297 miljoner kronor (jämförelsesiffran för samma period 1950: + 43

miljoner kronor). I sin i propositionen refererade skrivelse den 15 novem
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets utlåtande nr k2.

ber 1951 konstatera bankofullmäktige, att det icke vore möjligt att inom

ramen för de av riksdagen godkända penningpolitiska direktiven vidtaga

åtgärder, som hölle sedelcirkulationen tillbaka i eu sådan utsträckning, att

erforderlig marginal under den fastställda maximigränsen erhölles.

Utskottet vid med anledning härav uttala, att den under innevarande år

konstaterade ökningen av sedelomloppet måste betraktas såsom en varningssignal

och en tydlig anvisning om att penningmarknaden icke hållits

tillräckligt stram. I anslutning till uttalanden i de likalvdande motionerna

1:537 och 11:685 vill utskottet framhålla, att de inflatoriska krafter, som

utlöst den exceptionella ökningen av sedelcirkulationen, endast torde kunna

bemästras genom en aktiv penningpolitik, kompletterad med andra lämpliga

finanspolitiska åtgärder. Riksbanken bör således snarast möjligt söka

dämpa marknadens krav på betalningsmedel, och detta även om den penningpolitiska

åtstramningen skulle medföra en höjning av räntenivån.

I förväntan, att riksbanken kommer att i sin penningpolitiska verksamhet

genomföra den förändring av penningpolitiken, som utskottet sålunda

finner ofrånkomlig, vill utskottet icke, med hänsyn til! att riksbanken ej

kan vägra att göra de utbetalningar, som omsättningen kräver, motsätt»

sig den gjorda framställningen om höjning av maximigränsen för sedelcirkulationen.

Därvid vill utskottet i likhet med riksgäldsfullmäktige understryka

önskvärdheten av att den utredning, som nyligen av departementschefen

tillsatts för att avgiva förslag rörande sedelutgivningsrättens reglering

på längre sikt måtte bli slutförd i så god tid, att den till den 1 juli

1952 gällande provisoriska lagstiftningen om riksbankens sedelutgivningsrätt

då kan ersättas med mera definitiva bestämmelser.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, nr 231;

b) att likalydande motionerna 1:537 och 11:685 må anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört

519163. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:388 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 a1 i texten