Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående dels verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, dels ock väckt motion med anledning av att riksbanken utgivit sedlar till högre belopp ån vad gällande lag medgiver.

1951-03-13 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1951:5, Utlåtande angående dels verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, dels ock väckt motion med anledning av att riksbanken utgivit sedlar till högre belopp ån vad gällande lag medgiver.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Utlåtande angående dels verkställd granskning av riksbankens

och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, dels

ock väckt motion med anledning av att riksbanken

utgivit sedlar till högre belopp ån vad gällande lag

medgiver.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet

att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma

styrd och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande

samt myntutväxlingens fortgång och bestånd.

För granskningens verkställande bär utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens och

industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamma sammanträden

med fullmäktige i riksbanken och i rilcsgäldskontoret, samtliga protokoll

för tiden från och med den 10 januari 1950, intill vilken dag ansvarsfrihet

beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och åtgärder,

och till början av innevarande års riksdag, dels den av riksdagens

revisorer avgivna berättelsen om verkställd granskning av riksbankens tillstånd

och förvaltning under år 1949, dels ock fullmäktiges med utskottets

memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens

tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1950, ävensom de redogörelser,

som av styrelserna för riksbankens avdelningskontor lämnats i avseende å

dessa kontors förvaltning under samma år.

Vid granskningen har för utskottet varit tillgänglig jämväl dels en särskild

redogörelse för verksamheten vid riksbankens pappersbruk vid Tumba

under år 1950, dels en särskild vinst- och förlusträkning för bruket, som tillgodoser

de önskemål angående resultatredovisningen vid bruket som utskottet

framförde under punkten 3:o i sitt utlåtande nr 4 till 1950 års riksdag.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter sig utskottet

att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden hänvisa

till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens

revisorer och fullmäktige i riksbanken.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1950 har riksbanken erhållit

en vinst av 63 372 404 kronor 44 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens

vinst- och förlusträkning, som förekomma i fullmäktiges nyssnämnda,

av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse.

1 Jlihang till riksdagens protokoll 1951. S samt. Nr 5.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning,

som åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit

del av dels de allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige

i riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1950, intill vilken

dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade

beslut och åtgärder, till och med den 9 januari 1951, ävensom de protokoll,

som under samma tid blivit förda vid gemensamma sammanträden med

fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, dels den av riksdagens revisorer

avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstånd

och förvaltning för tiden 1 juli 1949—30 juni 1950, dels ock fullmäktiges

med utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1951 års riksdag avgivna

berättelse.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet

avgiva berättelse över den verkställda granskningen.

1 :o.

Valuta- och penningpolitiken.

Vid sin granskning av riksbankens verksamhet under år 1950 har utskottet

särskilt uppmärksammat bankofullmäktiges åtgärder beträffande

valuta- och penningpolitiken. Då dessa åtgärder måste ses mot bakgrunden

av den allmänna ekonomiska utvecklingen under det gångna året, anser

sig utskottet, under hänvisning jämväl till fullmäktiges i utskottets

memorial nr 1 intagna berättelse, böra till en början lämna en översikt

av nämnda utveckling.

Det internationella ekonomiska läget karakteriserades vid årets början

av en brytning mellan prisfalls- och prisstegringstendenser. De slutliga

verkningarna av valutadevalveringarna hösten 1949 kunde icke bedömas.

Såväl deflationistiska som inflalionistiska tendenser kunde väntas komma

att dominera den internationella utvecklingen. Den subventionspolitik, som

vid den svenska kronans devalvering genomfördes i anslutning till överenskommelsen

om fortsatt inkomststabilisering till utgången av år 1950,

byggde i viss mån på antagandet att tendenser i prissänkande riktning

småningom skulle komma att göra sig gällande och syftade till att överbrygga

den omedelbara prisstegrande effekten av devalveringen.

Under årets tidigare del kunde en fortskridande stabilisering av den

samhällsekonomiska balansen inom landet konstateras. Den internationella

utvecklingen gav ännu icke något mera bestämt utslag. Bankoutskottet uttalade

i sitt den 17 maj 1950 avgivna utlåtande nr 20 bland annat, att de

ekonomiska förhållandena dittills under året utvecklats på ett i stort sett

tillfredsställande sätt. En icke oväsentlig ökning av produktionen och exporten

hade ägt rum, i följd varav även importen kunnat ökas utan att i

nämnvärd mån försämra valutaställningen. Bytesförhållandena inom utrikeshandeln

hade gestaltat sig gynnsammare än man tidigare räknat med.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

3

Denna utveckling hade varit ägnad att befästa jämvikten inom samhällsekonomien.

På penning- och kapitalmarknaderna hade under nämnda tid

icke framträtt några tendenser, som avveko från de tidigare rådande. Priser

och levnadskostnader hade kännetecknats av fortsatt stabilitet.

Utskottet underströk emellertid, att det ej var möjligt att av tillgängliga

uppgifter draga några mera bestämda slutsatser om de ekonomiska framtidsutsikterna.

Situationen var alltjämt svåröverskådlig, särskilt i fråga om

prisrörelserna på världsmarknaden, där fortfarande mot varandra stridande

tendenser gjorde sig gällande. Sedan utskottet i mars 1950 i sitt utlåtande

nr 4 behandlat den ekonomiska politiken, hade likväl icke tillkommit

några nya omständigheter av beskaffenhet att böra föranleda ändrade riktlinjer

för denna politik.

Under sommaren och hösten förändrades det ekonomiska läget i vårt land

på ett genomgripande sätt, och inflationistiska tendenser började göra sig

gällande. Den internationella ekonomiska utvecklingen övergick i en inflationskon

junktur. Risker för en internationell prisstegring hade börjat

framträda i samband med att den amerikanska ekonomiska återhämtningen

tenderade att utvecklas till en överkonjunktur. Omkastningen i läget

påskyndades emellertid på ett avgörande sätt av utbrottet av Koreakriget

och den därav framkallade allvarliga försämringen av den utrikespolitiska

situationen. Härigenom utvecklades under senare delen av året en internationell

rustningslconjunktur, som innebar en förstärkning av de inflationistiska

krafterna i den internationella utvecklingen.

Otvivelaktigt utgör den internationella utvecklingen den primära och

väsentliga grunden till det förändrade ekonomiska läget. Förväntningar

om fortsatta prisstegringar på världsmarknaden utlöste en ökad varuefterfrågan,

ägnad att verka i inflationistisk riktning. Denna tendens får vidare

ses mot bakgrunden av dels den förutsedda övergången till fria lönerörelser,

dels avvecklingen av vissa subventioner. Denna avveckling måste i det

nya läget innebära prisstegringar av större omfattning än eljest.

Den nära anknytning till utvecklingen på världsmarknaden, som karakteriserar

det svenska folkhushållet, ledde till att de nya inflationistiska

krafterna i olika hänseenden kommo att påverka den ekonomiska utvecklingen

i vårt land. Dock kunde föredragande departementschefen i den i

mitten av oktober framlagda propositionen nr 255 till 1950 års riksdag

konstatera, att det vid den tidpunkten fortfarande rådde samhällsekonomisk

balans i den meningen att den totala efterfrågan inom landet hölls inom ramen

för den totala tillgången på varor och tjänster. En omisskännlig förskjutning

av det ekonomiska läget hade likväl inträffat. Denna yttrade sig

dock ännu så länge huvudsakligen blott som av förväntningar och spekulationer

styrda tendenser till störningar av jämvikten. Även om sålunda det

ekonomiska läget vore mindre stabilt än förut och balansproblemct ånyo

hade ryckt i förgrunden, finge man hålla i minnet att ur ren försörj ningssynpunkt

någon påtaglig försämring icke inträtt.

Enligt den preliminära beräkningen av utfallet av nationalbudgeten för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

år 1950 har en gynnsam produktionsutveckling ägt rum under året. Produktionsökningen

utgör 5 procent och representerar i stort sett en ren produktivitetsstegring.

Den betingas av den omfattande investeringsverksamheten

under efterkrigsåren och av den starkt stegrade utrikeshandeln under

året. Investeringsvolymen steg likaledes med 5 procent. Såväl import- som

exportvolymen ökade enligt de preliminära beräkningarna med 23 procent.

Den privata konsumtionen steg med 6 procent. Det är framför allt den

starka importökningen, som bildat underlaget för denna konsumtionsökning.

I fråga om sparandet utvisa tillgängliga uppgifter, att en relativt stark

nedgång skedde under senare delen av året, något som uppenbarligen förorsakades

av de väntade prisstegringarna kring årsskiftet 1950/51. Den

kraftiga konsumtionsökningen får ses mot denna bakgrund.

Valutapolitiken. Den svenska utrikeshandelns omslutning var betydligt

större under 1950 än året dessförinnan. Detta gäller såväl volym- som värdemässigt.

Prognosen i 1950 års nationalbudget, som innebar en volymmässig

ökning av exporten med 6 procent och av importen med 13 procent,

visade sig i hög grad vara en underskattning. Såsom nyss berörts steg både

export- och importvolymen med 23 procent enligt de preliminära beräkningarna.

Exporten har påverkats såväl av den ökade produktionen och

exportoffensiven som av den allmänna varubristen och rustningskonjunkturen

utomlands. Prisutvecklingen på exportmarknaderna har inneburit ett

incitament till ökad export framför leverans på hemmamarknaden. För importens

del betingas resultatet av frilistningen inom ramen för det europeiska

ekonomiska samarbetet, av en liberal importlicensgivning i fråga om

icke frilistade varor samt av forcering av inköpen under årets senare del.

Prisutvecklingen i utrikeshandeln belyses av följande uppgifter. Kommerskollegii

importprisindex steg under året med 21 procent. Praktiskt taget

hela ökningen hänförde sig till årets senare hälft. Exportprisindex ökade

med 59 procent. Under tiden juni—december uppgick stegringen till 40

procent. Särskilt betydande har prisstegringen varit för de skogsindustriella

exportvarorna. I detta sammanhang torde få erinras om den överenskommelse,

som träffats med skogsindustrierna om införande av prisutjämningsavgifter

i syfte att åstadkomma en sterilisering av exportvinster.

En viss förbättring ägde under årets lopp rum av relationen mellan import-

och exportpriser, men denna var likväl oförmånlig i förhållande till

genomsnittet för året dessförinnan. Genom denna försämring av »terms of

trade» gick det överskott, som förefanns i bytesbalansen för 1949, i stort

sett förlorat under 1950, och bytesbalansen karakteriserades på det hela

taget av jämvikt mellan ingående och utgående betalningar. Det totala importvärdet

utgjorde 6 103 miljoner kronor jämfört med ett exportvärde

av 5 710 miljoner kronor. Importöverskottet uppgick sålunda till 393 miljoner

kronor, jämfört med 84 miljoner kronor under 1949. Enligt vad utskottet

inhämtat, beräknas de osynliga posterna i betalningsbalansen ha givit

ett överskott med preliminärt omkring 480 miljoner kronor. Inkomstöverskottet

uppgår sålunda till cirka 90 miljoner kronor, ett belopp, varmed

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

5

valutareserven under i övrigt oförändrade förhållanden skulle ha förstärkts.

Riksbankens valutareserv sjönk emellertid under året med 154 miljoner

kronor, vartill böra läggas 33 miljoner kronor, utgörande minskningen i

affärsbankernas valutareserv. Den totala valutaställningen försämrades således

med 187 miljoner kronor.

Den brist på överensstämmelse, som sålunda föreligger mellan utvecklingen

av betalningsbalansen och den totala valutareserven, uppgår till ett

belopp av i runt tal 275 miljoner kronor. Enligt vad som upplysts inför

utskottet, kan denna differens enligt inom riksbanken verkställda undersökningar

förklaras på i huvudsak följande sätt. I fråga om kapitalbalansen

beräknas utgifterna överstiga inkomsterna med i runt tal 100 miljoner

kronor. Inkomstöverskottet motväges sålunda i stort sett av en nettoutgift

inom kapitalbalansen. Den återstående differensen mellan siffrorna för

utrikeshandeln och för valutautvecklingen torde bero på en förskjutning i

liden mellan ianspråktagandet av valuta och den faktiska införseln. Sålunda

torde ökad förskottsbetalning ha ägt rum, varjämte de forcerade inköpen

mot årets slut lett till en anhopning av importvaror, som betalats

men icke förtullats före årsskiftet.

Vid utgången av 1950 uppgick riksbankens valutareserv till 1 154 miljoner

kronor. Härav falla på guld och dollar 959 miljoner kronor. Guldoch

dollarinnehavet ökade med 212 miljoner kronor, medan däremot pundbehållningen

sjönk med 296 miljoner kronor till 212 miljoner kronor.

Det bör beträffande nedgången i pundreserven nämnas, att importplanen

för 1950 grundades på visst utnyttjande av pundinnehavet.

Vad beträffar innehavet av guld och valutor är att märka följande beträffande

betalningar under Marshallplanen. Under år 1950 ha Marshalldollar

för finansiering av import till Sverige tagits i anspråk för ett sammanlagt

belopp av cirka 45 miljoner dollar. Av detta belopp utgöra cirka

25 miljoner dollar s. k. villkorlig hjälp för tillhandahållna överdragningsrätter,

under det att resterande belopp, 20,4 miljoner dollar, utgöres av

det år 1948 till Sverige lämnade Marshallånet å samma belopp.

Av det tidigare anförda framgår, att den minskning av valutareserven,

som ägde rum under året, i huvudsak betingats av förskottsbetalningar

för varor med lång leveranstid samt av en tillfällig förskjutning i liden

mellan betalning och förtullning av varor i samband med den forcerade

importen mot årets slut. Vid sådant förhållande synes den inträdda nedgången

i valutareserven icke behöva ingiva större farhågor. Utskottet vill

dock understryka betydelsen av att valutareserven vidmakthålles i sådan

omfattning att erforderlig rörelsefrihet kan bevaras i utrikeshandeln.

Penningpolitiken. Genom riksbankens försäljning av utländska valutor

indrogos under året likvida medel från marknaden till ett belopp av 154

miljoner kronor. Såsom framgår av fullmäktiges berättelse, blev dock resultatet

på penningmarknaden av riksbankens samtliga valutalransaktioner

en obetydlig likviditetsökning, uppgående till 15 miljoner kronor

och sammanhängande med vissa övriga valulatransaktioner. Efter verk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskoitets utlåtande nr 5.

ställd nedskrivning reducerades värdet av riksbankens innehav av statsoch

andra obligationer med sammanlagt 282 miljoner kronor. Å andra sidan

ökades riksbankens innehav av skattkammarväxlar med 542 miljoner kronor.

Under årets tre första kvartal sjönk emellertid innehavet med 166 miljoner

kronor, ökningen av behållningen av skattkammarväxlar var sålunda

koncentrerad till årets sista månader. Nettoresultatet av riksbankens värdepapperstransaktioner

blev, om hänsyn tages till nettoförändringarna på statliga

myndigheters checkräkningar i riksbanken, att marknaden tillfördes likvida

medel till ett belopp av 251 miljoner kronor.

Den ökade likviditeten reducerades genom att medel inflöto till riksbanken.

Genom inbetalningar på spärrkonto, riksbankens långivning samt övriga

transaktioner på penningmarknaden indrogs till riksbanken ett belopp av 91

miljoner kronor. Nettoresultatet av riksbankens transaktioner med marknaden

blev sålunda ett likviditetstillskott med 175 miljoner kronor, mot 181

miljoner kronor under år 1949. Detta tog sig uttryck i å ena sidan en ökning

av den utelöpande sedelstocken med 226 miljoner kronor, å andra

sidan en minskning av affärsbankernas m. fl. tillgodohavande på checkräkning

i riksbanken med 51 miljoner kronor.

En betydande kreditexpansion ägde rum under året. Affärsbankernas

likviditet försämrades avsevärt härigenom. Deras utlåning steg med 1 142

miljoner kronor, under det att inlånlingsökningen begränsades till 532 miljoner

kronor. Detta innebar en radikal omkastning av läget jämfört med

1949, då utlåningen ökade med blott 202 miljoner kronor och inlåningen

med 759 miljoner kronor. Mot bakgrunden av denna kreditexpansion får

man se nedgången i innehavet av skattkammarväxlar och obligationer, som

under året utgjorde 164 miljoner kronor. Enbart under november—december

försåldes från affärsbankerna skattkammarväxlar till ett belopp av 226

miijoner kronor. Vad sparbankerna beträffar fortsatte utlåningen att stiga

snabbare än inlåningen. På grund härav reducerades deras likvida tillgångar

kraftigt.

Såsom antydes av nyss nämnda siffror, har kreditmarknaden undergått

väsentliga förändringar under året. Utvecklingen har givetvis rönt inflytande

av det senaste årets vidgade investeringsverksamhet och import

samt av de stigande priserna på världsmarknaden. Den kreditexpansion

som ägt rum har även betingats av förväntningar beträffande marknadsutvecklingen.

En ökning av lånebehovet inom den offentliga sektorn har

vidare ägt rum. På olika vägar har således efterfrågan på kredit kommit

att stegras.

Under årets förra del fram till mitten av juni var likviditeten på marknaden

relativt god, och en tendens till räntesänkning förelåg. Riksbanken

sålde en del av sitt obligationsinnehav för att hindra en stegring av obligationskurserna.

Under juni månad framträdde emellertid tendenser till kursfall.

Denna förändring av läget skedde under inflytande av förväntningar,

som gåvo första impulsen till den successiva kreditexpansionen. Till lägets

omkastning bidrog i avgörande grad utbrottet av Koreakonflikten och de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

7

därmed förknippade farhågorna för uppkomsten av en inflationistisk utveckling,

underbyggd av en internationell rustningskonjunktur. Under den

första tiden vidtog riksbanken vissa begränsade operationer på marknaden

för att hindra en förskjutning av ränteläget.

Den 20 juli beslöto emellertid fullmäktige att vidtaga vissa åtgärder i

syfte att motverka en fortsatt utlåningsexpansion, som skulle inneburit allvarliga

risker för en inflationsartad utveckling. Fullmäktige beslöto i princip

att ingiva förslag till Kungl. Maj :t om skärpta kassareservbestämmelser

för affärsbankerna. Riksbanken upphörde vidare med stödköp av obligationer

och lämnade kursutvecklingen på obligationsmarknaden tills vidare

fri. Härigenom uppkom en tendens till Viss räntestegring. Kungl. Maj :t

utfärdade den 10 augusti förordnande jämlikt lagen den 3 juni 1949 angående

rätt för Kungl. Maj :t att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv. Kungörelsen trädde i kraft den 1 oktober

1950 och gäller tills vidare intill utgången av juni 1951. De härigenom åstadkomna

restriktionerna i kreditgivningen ha minskat likviditeten på marknaden

och skärpt konkurrensen mellan olika placeringar. Såsom framgår

av fullmäktiges berättelse, har vid utgången av 1950 såsom kassareserv i

riksbanken bundits ett belopp av omkring 216 miljoner kronor.

Efter förhandlingar mellan riksbanken och kreditinstituten träffades vidare

överenskommelse om allmänna riktlinjer för en kreditbegränsning.

Genom beslutet den 20 juli åstadkoms en viss ränteglidning. Fullmäktige

beslöto den 5 oktober att höja räntan vid växelrediskontering och vid belåning

av guldkantade obligationer med 1/2 procent.

Dessa åtgärder ledde till ett kursfall på obligationsmarknaden. Härigenom

uppkommo vissa spänningar i räntestrukturen, då vissa räntesatser

hade justerats uppåt, medan andra åter fortfarande stodo oförändrade. Konsekvenserna

av det sålunda uppkomna läget togos den 1 december, fr. o. m.

vilken dag fullmäktige beslöto att höja diskontot med V» procent till 3 procent

samt att företaga en häremot svarande justering av bankens övriga

räntesatser.

I och med diskontohöjningen förändrades så till vida karaktären av riksbankens

operationer på marknaden, att banken i det nya läget på nytt aktiviserade

sin marknadspolitik för att ernå balans på kapitalmarknaden.

Marknadsoperationer företogos i relativt begränsad omfattning. Vissa köp

verkställdes inom ramen för ett rörligt kursläge. Vissa typer av obligationer

stöddes under samtidig försäljning av andra typer.

Höjningen av diskontot den 1 december förra året måste enligt utskottets

mening i det uppkomna läget få betraktas som en ofrånkomlig justering

inom lågräntepolitikens ram för att eliminera föreliggande spänningar

i räntestrukturen och möjliggöra fortsatt rörlighet på obligationsmarknaden.

Diskontoförändringen torde tillfälligtvis ha givit upphov till spekulationer

om fortsatt ränteglidning. Genom riksbankens marknadspolitik synes

emellertid balans ha uppnåtts på kapitalmarknaden, och förväntningarna

om en ytterligare ränteglidning torde ha brutits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

Riksgäldskontorets lånebehov uppgick under året till över 500 miljoner

kronor. Den 9 november beslöto fullmäktige i riksgäldskontoret att emittera

ett obligationslån på marknaden med en löptid av 15 år till en räntefot av

31/, procent. Å det nya lånet, för vilket lånebeloppet icke var fastställt, tecknades

sammanlagt 203 miljoner kronor, huvudsakligen av försäkringsbolag

och statliga institutioner. Den fonderade statsskulden ökade under året med

235 miljoner kronor. Då riksbanken sålt ut av sitt innehav av statspapper,

har i själva verket på marknaden placerats ett avsevärt större belopp eller

349 miljoner kronor. Den tillfälliga statsskulden steg med 293 miljoner kronor

och placerades i sin helhet i riksbanken. Den kraftiga utlåningsökningen

i affärsbankerna föranledde, att dessa icke absorberade korta statspapper

utan tvärtom måste realisera en del av sitt innehav därav. Marknaden avhände

sig under året korta statspapper till ett belopp av 249 miljoner kronor,

varför den totala ökningen av riksbankens innehav av skattkammarväxlar

uppgick till 542 miljoner kronor. Detta innebär, att av den totala ökningen

av fonderad och tillfällig statsskuld med 528 miljoner kronor placerades

428 miljoner kronor i riksbanken.

Den andel av statsskulden, som placerats i riksbanken, ökade sålunda

under året från 21 till 24 procent. Av det förut sagda har framgått, att likviditetsläget

i banksystemet förorsakat en realisation av skattkammarväxlar

till riksbanken. Om man, skulle bortse från den del av det ökade växelinnehavet,

som har framkallats härigenom, och sålunda begränsade resonemanget

till att avse den av riksgäldskontoret direkt i riksbanken företagna upplåningen,

visar det sig, att den i riksbanken placerade statsskulden relativt

sett är praktiskt taget densamma vid årets början och slut.

Riksbankens ökade innehav av skattkammarväxlar torde i huvudsak få

ses som en konsekvens av den starka kreditexpansionen inom banksystemet.

Därest riksgäldskontoret gått ut på marknaden för att i konkurrens med enskilda

kreditsökande söka placera skattkammarväxlar, skulle detta i och för

sig ha verkat som ett ytterligare tryck på räntebildningen. Å andra sidan

synes det vara berättigat att antaga, att, även om riksgäldskontoret kunnat

placera skattkammarväxlar i affärsbankerna, den betydande ökningen i

dessas privata utlåning skulle ha lett till att affärsbankerna förr eller senare

under året hade realiserat innehav av dylika skattkammarväxlar till riksbanken.

Dessa växlar hade sålunda sannolikt ändock kommit att placeras i

riksbanken men i det senare fallet antagligen till priset av en ytterligare

ränteglidning. Vid sådant förhållande synes enligt utskottets mening någon

erinran icke vara att framställa mot den av riksgäldskontoret sålunda företagna

tillfälliga upplåningen i riksbanken. Såsom framgått av det föregående,

har den likviditetsökande effekten av riksbankens transaktioner på

marknaden stannat vid ett jämförelsevis obetydligt belopp.

Såsom framgår av fullmäktiges berättelse, uppstod under de sista veckorna

av 1950 ett onormalt stort behov av betalningsmedel på grund av en osedvanligt

ansvälld detaljhandel. På grund av dessa förhållanden, som huvudsakligen

framkallades av tillkännagivna och väntade prisstegringar vid års
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

9

skiftet 1950/51, kom den utelöpande sedelmängden att med cirka 13 miljoner

kronor tillfälligt överskrida den gräns på 3 500 miljoner kronor, som

fastställts i lagen den 3 juni 1949 med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning.1

I sammanhang med förevarande utlåtande har utskottet ansett sig böra

behandla en till utskottets förberedande handläggning hänvisad motion,

väckt inom andra kammaren under nr 1 av herr Dickson med anledning av

att riksbanken utgivit sedlar till högre belopp än vad gällande lag medgiver.

1 motionen hemställer motionären »att riksdagen — i avbidan på sitt slutliga

ställningstagande i fråga om ansvarsfrihet beträffande handhavandet av

riksbankens förvaltning — måtte uttala sin bestörtning över och sitt fördömande

av den lagöverträdelse, som riksbanksledningen låtit komma sig

till last, samt sin förväntan att av riksdagen stiftad lag för framtiden må av

dess verk bliva respekterad och åtlydd». Beträffande motiveringen för förslaget

får utskottet hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet inhämtat yttrande från fullmäktige i riksbanken,

vilket fogas härvid såsom bilaga B.

Utskottet återkommer till motionen under punkten 3:o.

Det har synts utskottet anmärkningsvärt, att riksbanken icke haft en så

pass betryggande marginal för sin sedelutgivningsrätt att en tillfällig påfrestning

av den art, som förekom vid slutet av 1950, kunnat bäras inom

ramen för gällande maximum för sedelutgivningen. Å andra sidan vill utskottet

icke bortse från att utvecklingen mot årets slut, såsom fullmäktige

framhållit i sin berättelse, ledde till ett abnormt stort sedelbehov, som kulminerade

de sista dagarna i december, på ett sätt som stod i strid med tidigare

erfarenheter, överskridandet föranleddes av uttag av tillgodohavanden

i riksbanken. Någon möjlighet för riksbanken att vägra utbetalning av dessa

tillgodohavanden förelåg icke.

Enligt vad som upplysts inför utskottet, hade fullmäktige ansett, att den

Kungl. Maj :t tillkommande befogenheten att under utomordentliga förhållanden

medgiva en ytterligare ökning av sedelutgivningen intill ett belopp av

700 miljoner kronor icke vore tillämplig i rådande situation, varför fullmäktige

icke ansett sig böra göra någon hänvändelse till Kungl. Maj :t i syfte att

utverka tillstånd till ytterligare sedelutgivning. Utskottet delar denna uppfattning.

Det torde böra framhållas, att redan den 2 januari 1951 sedlar till ett belopp

av omkring 65 miljoner kronor hade återströmmat till riksbanken.

Även om sålunda särskilda omständigheter förelegat, som måste anses ha

gjort överskridandet i viss mån ursäktligt, kan utskottet icke underlåta att

påtala det skedda. Utskottet förutsätter emellertid, att de nya bestämmelser,

som riksdagen längre fram under sessionen torde komma att fastställa,

skola givas en utformning, som — samtidigt som det understrykes, att riksbankens

strävan måste vara att inom gränserna för fastställt maximum hålla

1 En grafisk framställning över utclöpandc sedlar under fjärde kvartalet åren 1948—1950 ges

i härvid fogad bilaga A.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

en för normala påfrestningar tillräcklig sedelreserv — medgiver riksbanken

att hålla en även mot oförutsedda tillfälliga belastningar svarande sedelreserv.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen

omförmäla.

2:o.

Protokoll och berättelser.

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i

övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från utskottets

sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

3:o.

Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken.

Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1949 hava riksdagens

revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat, att de för sin del

ansåge, att ansvarsfrihet borde beviljas fullmäktige i riksbanken.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej

funnit anledning till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet

bör beviljas fullmäktige.

Under punkten l:o ovan har utskottet erinrat om motionen II: 1 i anledning

av riksbankens överskridande av stadgat sedelutgivningsmaximum.

Med vad utskottet därvid anfört torde motionen få anses besvarad.

Utskottet hemställer alltså,

a) att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken

dels för förvaltningen under år 1949 av bankens såväl

huvudkontor som samtliga avdelningskontor i orterna, dels

ock för de beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges

protokoll från och med den 10 januari 1950 till

och med den 9 januari innevarande år.

b) att med vad utskottet under punkten l:o ovan anfört

angående riksbankens överskridande av sedelmaximum

motionen II: 1 må anses besvarad.

4:o.

Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret.

Revisorerna hava för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet måtte beviljas

fullmäktige i riksgäldskontoret för den tid, revisionen omfattat.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

11

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende på riksgäldskontorets ställning

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej

funnit anledning till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet

bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet

ej mindre för den av riksdagens revisorer granskade

förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden 1 juli

1949—30 juni 1950 än även för alla beslut och åtgärder, som

finnas antecknade i fullmäktiges protokoll från och med

den 10 januari 1950 till och med den 9 januari innevarande

år.

Stockholm den 13 mars 1951.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander, Näsgård,

Mogård, Johannesson, Nordenson och Söderquist.

från andra kammaren: herrar Severin, Fröderberg, Nilsson i Landskrona,

Persson i Norrby, Schmidt, Sköldin, von Seth och Gavelin.

Reservationer:

1) av herrar Ewerlöf, Nordenson och von Seth, som ansett, att utskottets

utlåtande under punkten l:o) bort ha följande lydelse:

I syfte att begränsa de emotsedda återverkningarna av den internationella

konjunkturavmattning, som karakteriserade de tre första kvartalen av år

1949, devalverades i september nämnda år den svenska kronan i samma utsträckning

som det engelska pundet. För att hindra att den därigenom orsakade

stegringen av priserna på vissa viktiga importvaror slog igenom i den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

svenska prisnivån infördes samtidigt subventionering av en rad av dessa varor,

varvid det torde ha förutsatts, att tendenser i prissänkande riktning så

småningom skulle komma att göra sig gällande, och att subventionerna sålunda

endast skulle bliva ett övergående inslag i den svenska ekonomiska politiken.

Den åtstramning på penningmarknaden, som bort åtfölja devalveringen,

kom icke till stånd, och under sådana förhållanden upprätthölls den

inre betalningsmedelsförsörjningen på en högre nivå än som motsvarades av

vårt lands i realiteten försämrade internationella ekonomiska ställning. Man

fick därigenom ej heller den broms på en fortsatt ökning av investeringar

och konsumtion, som en mera restriktiv penningpolitik hade kunnat innebära.

Under intryck av den tillfälliga stimulans, som devalveringen till en början

innebar för den svenska exporten och därefter av en markerad uppgång i

den amerikanska konjunkturen, vars första ansatser gjort sig märkbara redan

på sensommaren 1949 och som med betydande kraft satte in under förra

halvåret 1950, steg den inhemska svenska produktionen i ungefär samma

höga takt som under närmast föregående år. Restriktionerna med avseende

på importen lättades efter hand, särskilt i samband med det alltmer utvecklade

europeiska samarbetet i betalningsfrågor, och från handelns sida inträdde

en livlig efterfrågan på kredit för att finansiera den successivt stigande importen.

Samtidigt ledde en stigande byggnadsverksamhet till ökade anspråk

på material och arbetskraft och till en ökad efterfrågan på kredit. När

Korea-krisen och de internationella rustningarna satte in i mitten på året,

utlöstes en prisstegringsvåg, vars verkningar adderades till det pristryck,

som hade sin orsak i devalveringen och den redan fullt utbildade amerikanska

högkonjunkturen. Den av priskontrollen och lönestoppet underbyggda,

formella stabiliteten i den svenska kostnads- och lönenivån blev i realiteten

allt osäkrare.

I detta läge vidtogs i mitten av juli en viss åtstramning i penningpolitiken,

i det att riksbanken inställde sina stödköp på obligationsmarknaden, varefter

obligationskurserna fingo anpassa sig efter marknadens verkliga läge.

Efter mindre, partiella räntehöjningar i oktober månad, fullföljdes denna

politik från riksbankens sida genom eu höjning av diskontot och övriga

därav beroende räntesatser från och med den 1 december. Såsom ett led i

riksbankens åtstramande åtgärder ingick även en skärpning av kraven på de

kassareserver, som det åligger affärsbankerna att hålla, och överenskommelser

mellan riksbanken och de olika kreditinstituten om en viss återhållsamhet

i kreditgivningen från de sistnämndas sida.

Ett naturligt komplement till nu berörda penningpolitiska åtgärder borde

ha varit, att riksgäldskontoret skulle täckt sina lånebehov i marknaden, såsom

bland annat påyrkats i en av herrar Ewerlöf, Nordenson och von Seth avgiven

reservation till bankoutskottets utlåtande nr 20 vid 1950 års riksdag.

Så skedde också vid två tillfällen under senare halvåret. Mot slutet av fjolåret

placerades åter skattkammarväxlar till mycket betydande belopp direkt

hos riksbanken. Dessa gåvo efter avdrag för den samtidiga ökningen av sta
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

13

tens kassahållning i riksbanken i och för sig marknaden ett likviditetstillskott

under årets sista kvartal på i runt tal 600 milj. kr.

Riksbankens och riksgäldskontorets politik har bland annat medfört, att

det inom bankoutskottet i fjol reservationsvis påtalade ogynnsamma förhållandet

mellan fonderad och tillfällig statsskuld ytterligare accentuerats. Den

förra motsvarar sålunda 73 procent, den senare 27 procent av den totala

statsskulden jämfört med 94 procent, respektive 6 procent under budgetåret

1938/39. Vidare har riksbanken kommit att bli innehavare av den långt

övervägande delen av statens tillfälliga skuldförbindelser. Vid senaste årsskifte

lågo sålunda omkring 67 procent av hela den tillfälliga statsskulden

och följaktligen ett än högre procenttal, eller 84, av det samlade beloppet av

skattkammarväxlar i riksbanken. Medan den ökade likviditeten på marknaden

under tidigare år företrädesvis kommit till stånd genom riksbankens

köp av statsobligationer, skapades den under fjolåret i främsta rummet genom

förvärv av skattkammarväxlar. Under fjolåret skedde en viss nedgång

i affärsbankernas innehav av statspapper, men åtminstone under andra

halvåret föranleddes denna väsentligen av behovet att förstärka den kontanta

kassan. Under årets sista kvartal nedgick affärsbankernas statspappersinnehav

med allenast 41 milj. kr. Den uppfattningen har understundom

kommit till uttryck, att ökningen av riksbankens skattkammarväxelportfölj

mot slutet av året skulle vara en ren säsongföreteelse, sammanhängande

med betalningsterminerna för skatterna och en viss belastning på statsutgifterna

vid årsskiftet. Till stöd härför har anförts att jämväl år 1949 ett

likviditetstillskott av ungefär samma storleksordning på motsvarande sätt

kom till stånd. Emellertid är att märka, att av det belopp på cirka 550 milj.

kr. i skattkammarväxlar, som riksbanken förvärvade i slutet av år 1949, ej

mindre än cirka 350 milj. kr. inlöstes av riksgäldskontoret under januari

månad 1950, medan däremot praktiskt taget ingen återbetalning skedde under

januari månad 1951. Även bortsett härifrån lämnar likviditetstillskottet

under fjärde kvartalet 1950 rum för särskilda erinringar. Den väsentligt

större efterfrågan på kredit, som i fjol gjorde sig gällande inom affärslivet,

borde ha givit anledning till en åtstramad penningmarknad.

Frånvaron av en tillräckligt stram kreditpolitik var särskilt betänklig vid

en tidpunkt, då avtalsrörelserna på arbetsmarknaden togo sin början. Därmed

undanrycktes en icke oväsentlig förutsättning för att arbetsmarknadens

parter vid löneuppgörelserna skulle komma att iakttaga den återhållsamhet,

som jämväl bankoutskottets majoritet i sitt utlåtande nr 20 till 1950 års

riksdag ansett önskvärd i samband med övergången till fria avtalsrörelser.

Det förutberörda likviditetstillskottet av 600 milj. kr. under sista kvartalet

absorberades till ett belopp av cirka 300 milj. kr. genom valutaförsäljningar

av riksbanken. I detta sammanhang förtjänar även att till närmare

granskning upptagas den ofta hävdade uppfattningen, att en expansiv politik

från riksbankens sida i form av köp av statspapper från marknaden, respektive

förvärv av statsobligationer och skattkammarväxlar direkt från riksgäldskontoret

icke lämnar rum för erinran, så länge dessa åtgärder endast

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

avse att motverka samtidiga försäljningar av valutor. Under senare delen av

fjolåret har landets centrala reserv av främmande betalningsmedel, enkannerligen

europeiska valutor, högst väsentligt nedgått, och denna tendens har

fortsatt under innevarande år. Valutautflödet må till en del framstå såsom

försvarligt, nämligen i den mån det möjliggjort en förstärkning av våra

lager av nyckelvaror och i den mån säljarna av vissa viktiga importprodukter

övergått till att kräva förskottsbetalning. Icke desto mindre är företeelsen

betänklig, därför att utflödet nu pågått under så lång tid och framför allt

därför att det skett under den typiska exportsäsongen, då valutainkomsterna

regelmässigt bruka överstiga valutautgifterna.

Under fjolåret och under den gångna delen av innevarande år ha nya betydelsefulla

steg tagits i riktning mot en önskvärd, ökad liberalisering av den

inter-europeiska handeln. En ofrånkomlig förutsättning för upprätthållandet

av denna friare handelspolitik är emellertid, att den inre ekonomien förblir

i balans. En liberalisering av handelspolitiken är med andra ord oförenlig

med en intern inflation. Vårt starkt stigande underskott inom den europeiska

betalningsunionen, vilket grundlagts flera månader innan restriktiva åtgärder

signalerades från en av våra viktigaste handelspartners, nämligen Västtysklands,

sida kan utgöra symtom på att vår handelspolitik och vår interna

penning- och finanspolitik icke äro på ett rationellt sätt samordnade. Om

den nuvarande tendensen fortsätter, kan den komma att ställa de svenska

myndigheterna inför stora svårigheter, när det gäller att infria sina på det

handelspolitiska området gjorda åtaganden. De penningvårdande myndigheterna

borde ha uppmärksammat den nu berörda faran och vidtagit de restriktiva

åtgärder, om vilkas nödvändighet det fortgående valutautflödet

utgör en anvisning.

EU annat utryck för den bristande balansen i vår inre ekonomi är den

under år 1950 accentuerade ansvällningen av den utelöpande sedelmängden.

Medan denna under år 1949 ökades med 175 milj. kr., uppgick ökningen under

år 1950 till inte mindre än 226 milj. kr. Såsom framgår av fullmäktiges

berättelse, överskred den utelöpande sedelmängden vid årsskiftet 1950—51

med cirka 13 milj. kr. den gräns på 3 500 milj. kr., som fastställts i lagen

av den 3 juni 1949 med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

Detta förhållande har påtalats i den i andra kammaren väckta

motionen nr 1. Det synes utskottet anmärkningsvärt, att riksbanken inte

sökt att hålla en så pass betryggande marginal för sin sedelutgivningsrätt,

att en tillfällig påfrestning av den art, som förekom vid slutet av 1950, kunnat

bäras inom ramen för gällande maximum för sedelutgivningen. Emellertid

ha fullmäktige gjort gällande att överskridandet haft sin grund i onormala,

icke förutsebara omständigheter. Utskottet har därför inhämtat uppgifter

rörande ökningen av den utelöpande sedelmängden för de sista rapportveckorna

åren 1948—1950. Av denna redogörelse framgår att den utelöpande

sedelmängden under vart och ett av de nämnda åren redovisats med

följande siffror: (milj. kr.)

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bankoutskotiets utlåtande nr 5.

1948

1919

1950

15/12.................

.. 2 938

3138

3 328

23/12.................

.. 3 064

3 258

3 479

31/12.................

.. 3112

3 287

(30/12) 3 513

Ökning 15/12—31/12 ...

.. +174

+ 149

+ 185

Den outnyttjade sedelutgivningsrätten utgjorde således den 15 december

1950 allenast 172 milj. kr. Under de sista fjortondagarsperioderna av

1948 och 1949 hade den utelöpande sedelmängden stigit med 174 respektive

149 milj. kr. Redan denna omständighet borde, enligt utskottets förmenande,

ha utgjort en anvisning till fullmäktige att vidtaga åtgärder till förhindrande

av ett överskridande. Härtill kom att i slutet på fjolåret tillkännagivna

och väntade prisstegringar vid årsskiftet kunde med stor sannolikhet antagas

utlösa en osedvanligt livlig affärsomsättning, även efter den egentliga

julhandeln.

Enligt vad som upplysts inför utskottet hade fullmäktige ansett att den

Kungl. Maj :t tillkommande befogenheten att under utomordentliga förhållanden

medgiva en ytterligare ökning av sedelutgivningen intill ett belopp

av 700 milj. kr. icke vore tillämplig i rådande situation, varför fullmäktige

icke ansett sig böra göra någon hänvändelse till Kungl. Maj :t i syfte att utverka

tillstånd till ytterligare sedelutgivning. Utskottet delar denna uppfattning.

Utskottet förutsätter att överskridande av den riksbanken tillkommande

sedelutgivningsrätten icke upprepas, utan att riksbanken söker att vidmakthålla

en outnyttjad sedelutgivningsrätt i sådan omfattning, att tillfälliga belastningar

under alla förhållanden, som icke kunna betraktas såsom av

utomordentlig karaktär, kunna äga rum inom ramen för den i lag fastställda

sedelutgivningsrätten.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.

2) av herrar Söderqvist, Fröderberg och Schmidt, som ansett att utskottets

utlåtande under punkten l:o) bort hava följande lydelse:

Vid sin granskning---översikt av nämnda utveckling.

Det internationella ekonomiska läget karakteriserades vid årets början av

en brytning mellan prisfalls- och prisstegringstendenser. De slutliga verkningarna

av valutadevalveringarna hösten 1949 kunde icke bedömas. Den

subventionspolitik, som vid den svenska kronans devalvering genomfördes i

anslutning till överenskommelsen om fortsatt inkomststabilisering till utgången

av år 1950, byggde i stor utsträckning på antagandet att tendenser i

prissänkande riktning småningom skulle komma att göra sig gällande och

syftade till att överbrygga den omedelbara prisstegrandc effekten av devalveringen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

Under årets tidigare del kunde inga väsentliga förändringar av den samhällsekonomiska

balansen inom landet konstateras. Den internationella utvecklingen

gav ännu icke något mera bestämt utslag. En icke oväsentlig ökning

av produktionen och exporten hade ägt rum, i följd varav även importen

kunnat ökas utan att i nämnvärd mån ytterligare försämra valutaställningen.

Bytesförhållandena inom utrikeshandeln hade gestaltat sig relativt

gynnsamt. På penning- och kapitalmarknaderna hade under nämnda

tid icke framträtt några tendenser, som markerat avveko från de tidigare

rådande.

Under sommaren och hösten förändrades det ekonomiska läget i vårt land

på ett genomgripande sätt, och inflationistiska tendenser började göra sig

gällande. Den internationella ekonomiska utvecklingen övergick i en inflationskonjunktur.

Risker för en internationell prisstegring hade redan på försommaren

börjat framträda i samband med att den amerikanska ekonomiska

återhämtningen tenderade att utvecklas till en överkonjunktur. Omkastningen

i läget påskyndades emellertid på ett avgörande sätt av utbrottet

av Koreakriget och den därav framkallade allvarliga försämringen av den

utrikespolitiska situationen. Härigenom utvecklades under senare delen av

året en internationell rustningskonjunktur, som innebar en förstärkning av

de inflationistiska krafterna i den internationella utvecklingen.

Otvivelaktigt utgör den internationella utvecklingen en av orsakerna till

det förändrade ekonomiska läget. Förväntningar om fortsatta prisstegringar

på världsmarknaden utlöste en ökad varuefterfrågan, ägnad att verka i inflationistisk

riktning. Denna tendens får vidare ses mot bakgrunden av dels

den förutsedda övergången till fria lönerörelser, dels avvecklingen av vissa

subventioner. Denna avveckling måste i det nya läget innebära prisstegringar

av större omfattning än eljest. Det framstår nu i än klarare dager att det

var olyckligt att så som skedde uppskjuta de inhemska pris- och inkomstförändringarna

från årsskiftet 1949/50 till 1950/51.

Enligt den preliminära — —• — mot denna bakgrund.

Valutapolitiken. Den svenska utrikeshandelns omslutning var betydligt

större under 1950 än året dessförinnan. Detta gäller såväl volym- som värdemässigt.

Prognosen i 1950 års nationalbudget, som innebar en volymmässig

ökning av exporten med 6 procent och av importen med 13 procent, visade

sig i hög grad vara en underskattning. Såsom nyss berörts steg både exportoch

importvolymen med 23 procent enligt de preliminära beräkningarna. Exporten

har påverkats såväl av den ökade produktionen som av den allmänna

varubristen och rustningskonjunkturen utomlands. Prisutvecklingen på exportmarknaderna

har inneburit ett incitament till ökad export framför leverans

på hemmamarknaden. För importens del betingas resultatet av frilistningen

inom ramen för det europeiska ekonomiska samarbetet, av en liberal

importlicensgivning i fråga om icke frilistade varor samt av forcering av

inköpen under årets senare del.

Prisutvecklingen i utrikeshandeln---sterilisering av exportvinster.

En viss förbättring---187 miljoner kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

17

Den skillnad, som sålunda föreligger mellan utvecklingen av betalningsbalansen

och den totala valutareserven, uppgår till ett belopp av i runt tal

275 miljoner kronor. Enligt vad som upplysts inför utskottet anser sig riksbanken

kunna förklara denna differens på i huvudsak följande sätt. I fråga

om kapitaltransaktionerna beräknas utgående belopp överstiga ingående

med i runt tal 100 miljoner kronor. Ovan angivna inkomstöverskott motväges

sålunda i stort sett av en nettoutgift inom kapitalbalansen. Den återstående

differensen mellan siffrorna för utrikeshandeln och för valutautvecklingen

skulle bero på en förskjutning i tiden mellan ianspråktagandet

av valuta och den faktiska införseln. Sålunda skulle ökad förskottsbetalning

ha ägt rum, varjämte de forcerade inköpen mot årets slut lett till en anhopning

av importvaror, som betalats men icke förtullats före årsskiftet. Enligt

utskottets mening synes det icke vara möjligt att nu avgöra, om riksbankens

uppfattning är uttömmande.

Vid utgången av----utnyttjande av pundinnehavet.

Vad beträffar innehavet--— Marshallånet å samma belopp.

Av det tidigare anförda framgår, att den minskning av valutareserven, som

ägt rum under året, i stor utsträckning skulle bero av förskottsbetalningar

för varor med långa leveranstider samt av en tillfällig förskjutning i tiden

mellan betalning och förtullning av varor i samband med den forcerade importen

mot årets slut. I detta sammanhang vill utskottet påtala den väsentliga

minskning av valutareserven, som föreligger i jämförelse med tiden närmast

efter krigsslutet. Om möjligheter skola föreligga att bevara erforderlig

rörelsefrihet i utrikeshandeln, kräver detta en icke obetydlig valutareserv.

Om den inträdda förbättringen i »terms of trade» vidmakthålles och exportmöjligheterna

förbli goda, synes en ökning av valutareserven icke utesluten.

Detta spörsmål kommer utskottet att närmare behandla vid en senare tidpunkt.

Penningpolitiken. Genom riksbankens---251 miljoner kronor.

Den ökade likviditeten----51 miljoner kronor.

En betydande kreditexpansion--— likvida tillgångar kraftigt.

Såsom antydes av---kommit att stegras.

Under årets förra del fram till mitten av juni var likviditeten på marknaden

relativt god och en tendens till räntesänkning förelåg. Riksbanken

sålde en del av sitt obligationsinnehav för att hindra en stegring av obligationskurserna.

Under juni månad framträdde emellertid tendenser till

kursfall. Bakgrunden härtill var bl. a. de förändringar, som ägde rum på

världsmarknaden. Råvarupriserna under maj och juni lågo sålunda icke

oväsentligt över priserna ett kvartal tidigare. Den på detta sätt begynta förändringen

accentuerades genom utbrottet av Koreakonflikten i slutet av

juni och de därmed förknippade farhågorna för uppkomsten av en inflationistisk

utveckling, underbyggd av en internationell rustningskonjunktur. Lägel

gav sålunda upphov till successiv kreditexpansion. Under den första

tiden vidtog riksbanken vissa begränsade operationer på marknaden för att

hindra en stegring av räntenivån och en åtstramning av kreditläget.

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1951. 8 samt. Nr 5.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

Den 20 juli---216 miljoner kronor.

Efter förhandlingar---- kreditbegränsning.

Genom beslutet---med 1 /procent.

Dessa åtgärder----bankens övriga räntesatser.

I och med diskontohöjningen förändrades så till vida karaktären av riksbankens

operationer på marknaden, att banken i det nya läget på nytt

ak aviserade sin marknadspolitik. Marknadsoperationer företogos i relativt

begränsad omfattning. Vissa köp verkställdes inom ramen för ett rörligt

kursläge. Vissa typer av obligationer stöddes under samtidig försäljning av

andra typer.

Höjningen av diskontot den 1 december förra året bör enligt utskottets

mening betraktas som en naturlig justering inom lågräntepolitikens ram.

Åtgärden överensstämmer med de synpunkter, som framlades i en reservation

till 1950 års bankoutskotts utlåtande nr 20 av hrr De Geer, Fröderberg

och Schmidt. Enligt utskottets mening borde dock såväl höjningen av diskontot

som den av bankofullmäktige den 5 oktober beslutade höjningen av

räntan vid växelrediskontering och belåning av guldkantade obligationer

skett tidigare. Genom att i så fall en åtstramning av penning- och kredittillgången

kommit till stånd på ett tidigare stadium, skulle dess effektivitet

vuxit och därmed en dämpning av den alltför stora investeringsbenägenheien

kunnat äga rum.

Riksgäldskontorets lånebehov uppgick under året till över 500 miljoner

kronor. Den 9 november beslöto fullmäktige i riksgäldskontoret att emittera

elt obligationslån på marknaden med en löptid av 15 år till en räntefot av 3 y,

procent. Å det nya lånet, för vilket lånebeloppet icke var fastställt, tecknades

sammanlagt 203 miljoner kronor, huvudsakligen av försäkringsbolag och

statliga institutioner. Den fonderade statsskulden ökade under året med 235

miljoner kronor. På grund av riksbankens utförsäljning av sitt innehav av

statspapper har på marknaden dock placerats sammanlagt ett större belopp

eller 349 miljoner kronor. Den tillfälliga statsskulden steg med 293 miljoner

kronor och placerades i sin helhet i riksbanken. Den kraftiga utlåningsökningen

i affärsbankerna föranledde, att dessa icke absorberade korta

statspapper utan tvärtom måste realisera en del av sitt innehav därav. Marknaden

avhände sig under året korta statspapper till ett belopp av 249 miljojoner

kronor, varför den totala ökningen av riksbankens innehav av skattkammarväxlar

uppgick till 542 miljoner kronor. Detta innebär, att av den

totala ökningen av fonderad och tillfällig statsskuld med 528 miljoner kronor

placerades 428 miljoner kronor i riksbanken.

Den andel i statsskulden, som placerats i riksbanken, ökade sålunda under

året från 21 till 24 procent.

I jämförelse med utvecklingen under 1949, då statsskuldens ökning i sin

helhet placerades i marknaden och därtill ytterligare ett belopp av 31 miljoner

kronor, ter sig bilden av förloppet under år 1950 ej gynnsam. Det bör

uppmärksammas, att under det sista kvartalet 1950 ökades riksbankens innehav

av skattkammarväxlar med 708 miljoner kronor och ökades (före

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

19

nedskrivning) innehavet av obligationer med 58 miljoner kronor eller en

total ökning av 766 miljoner kronor. För motsvarande tid 1949 ökades

innehavet av skattkammarväxlar med 406 miljoner kronor och minskades

dess innehav av samtliga obligationer med 97 miljoner kronor eller en nettoökning

av 309 miljoner kronor.

Piiksbankens ökning av innehavet av skattkammarväxlar var en förutsättning

för penningtillgångens tillväxt och den starka kreditexpansionen.

Det skulle varit naturligt, om man sökt i större utsträckning placera skattkammarväxlar

på marknaden i konkurrens med enskilda kreditsökande

även om detta måst ske till priset av ett ytterligare tryck uppåt på räntebildningen.

Detta skulle kunnat dämpa kreditexpansionen och motverka inflationstendenserna.

Såsom framgår av fullmäktiges berättelse uppstod under de sista veckorna

av 1950 ett ökat behov av betalningsmedel på grund av en osedvanligt ansvälld

detaljhandel. På grund av dessa förhållanden, som huvudsakligen

framkallades av tillkännagivna och väntade prisstegringar vid årsskiftet

1950/51, kom den utelöpande sedelmängden att med ca 13 miljoner kronor

tillfälligt överskrida den gräns på 3 500 miljoner kronor, som fastställts i

lagen den 3 juni 1949 med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning.

i sammanhang med förevarande utlåtande har utskottet ansett sig böra

behandla en till utskottets förberedande handläggning hänvisad motion,

väckt inom andra kammaren under nr 1 av herr Dickson med anledning av

att riksbanken utgivit sedlar till högre belopp än vad gällande lag medgiver.

I motionen hemställer motionären »att riksdagen -g i avbidan på sitt slutliga

ställningstagande i fråga om ansvarsfrihet beträffande handhavandet

av riksbankens förvaltning — måtte uttala sin bestörtning över och sitt fördömande

av den lagöverträdelse, som riksbanksledningen låtit komma sig

till last, samt sin förväntan att av riksdagen stiftad lag för framtiden må

av dess verk bliva respekterad och åtlydd». Beträffande motiveringen för

förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet inhämtat yttrande från fullmäktige i riksbanken,

vilket fogas härvid såsom bilaga B.

Utskottet återkommer till motionen under punkten 3:o.

Det har synts utskottet anmärkningsvärt, att riksbanken icke hållit en så

pass betryggande marginal för sin sedelutgivningsrätt att en tillfällig påfrestning

av den art som förekom vid slutet av 1950 kunnat bäras inom ramen

för gällande maximum för sedelutgivningen. Å andra sidan vill utskottet

icke bortse från att utvecklingen mot årets slut, såsom fullmäktige framhållit

i sin berättelse, ledde till ett stort sedelbehov, som kulminerade de

sista dagarna i december, överskridandet föranleddes av uttag av tillgodohavanden

i riksbanken. Någon möjlighet för riksbanken att vägra utbetalning

av dessa tillgodohavanden förelåg icke.

Enligt vad som upplysts inför utskottet, hade fullmäktige ansett, att den

Kungl. Maj:t tillkommande befogenheten att under utomordentliga förhål
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

landen medgiva en ytterligare ökning av sedelutgivningen intill ett belopp

av 700 miljoner kronor icke vore tillämplig i rådande situation, varför fullmäktige

icke ansett sig böra göra någon hänvändelse till Kungl. Maj :t i syfte

att utverka tillstånd till ytterligare sedelutgivning. Utskottet delar denna

uppfattning.

Det torde böra framhållas, att redan den 2 januari 1951 sedlar till ett belopp

av omkring 65 miljoner kronor hade återströmmat till riksbanken.

Även om sålunda vissa omständigheter kunnat åberopas till förklaring

av överskridandet, kan utskottet icke underlåta att påtala det skedda. Utskottet

förutsätter, att överskridande av den riksbanken tillkommande sedelutgivningsrätten

icke upprepas, utan att riksbanken söker att vidmakthålla

en outnyttjad sedelutgivningsrätt i sådan omfattning, att tillfälliga belastningar

under förhållanden, som icke kunna betraktas såsom av utomordentlig

karaktär, kunna äga rum inom ramen för den i lag fastställda sedelutgivningsrätten.

Utskottet har under en följd av år starkt understrukit, att en ökning av

det frivilliga sparandet är nödvändig med hänsyn till näringslivets och det

allmännas stora kapitalanspråk. Utskottet måste med beklagande konstatera,

att sparandet under senare delen av 1950 visat en relativt stark nedgång.

En av de väsentliga och aktuella anledningarna härtill torde vara de förutsedda

prisrörelserna vid årsskiftet 1950/51. I den mån denna uppfattning

är riktig, borde tendensen därför kunna betraktas som varande av mera

tillfällig natur. Förutsättningen för ett återställande av tidigare sparvil ja och

än mer för en högeligen önskvärd och mera varaktig sparandeökning är

dock, att statsmakterna ekonomiska politik gives en sådan utformning, att

den inflationistiska utvecklingen brytes och förtroendet till penningvärdet

återställes. Den avgörande betingelsen på längre sikt för det enskilda sparandet

är nämligen ett stabilt penningvärde. Utskottet har för avsikt att

återkomma till denna fråga i annat sammanhang.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen
-

omförmäla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utelöpande sedlar under 4:e kvartalet åren 1948—1950.

Bilaga A

Milj. kr.

o.o. j 1/7 1949

Ökning undeaH december

limit 1/7 1948 - 30/6 1949

dece-mber

november

oktober

3500

3450

3400

3350

3300

3250

3200

3150

3100

3050

3000

2950

2900

26 50

2800

2750

2700

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

Bilaga B.

Till riksdagens bankoutskott.

Genom remiss den 26 januari 1951 ha fullmäktige anmodats att inkomma

med yttrande över en inom andra kammaren av herr Dickson under nr

1 väckt motion angående överskridande av sedelutgivningsrätten. I anledning

härav få fullmäktige anföra följande.

Det för närvarande för sedelutgivningen stadgade maximibeloppet, 3 500

milj. kronor, fastställdes våren 1949 genom lagen den 3 juni 1949 (nr

315) med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, vilken

lag gällde under tiden från och med den 1 juli 1949 till och "med den 30

juni 1950. Då frågan om lagens förlängning behandlades av fullmäktige i

början av 1950, diskuterades också huruvida en ökning av ifrågavarande

maximibelopp borde begäras. Av flera skäl ansågs emellertid angeläget att

söka undvika ofta återkommande höjningar av sedelutgivningsrätten. Då

bestämmelserna om sedelutgivningsrätten vidare vore föremål för utredning,

och förslag i ärendet vore avsett att föreläggas 1951 års riksdag, beslöto

fullmäktige att vid dåvarande tidpunkt inte föreslå någon höjning

av maximibeloppet. Härvid beaktades även det förhållandet att det till 1950

års utgång gällande pris- och lönestoppet under i övrigt oförändrade omständigheter

borde medföra en viss avmattning av den tidigare stegringstakten

för beloppet utelöpande sedlar, i vilket fall den våren 1949 fastställda

siffran borde vara till fyllest. Det förutsattes dock, att frågan skulle följas

med uppmärksamhet för att förslag om en höjning skulle kunna behandlas

vid höstriksdagen, därest utvecklingen under året skulle tyda på att en

dylik ökning vore nödvändig.

Siffrorna för utelöpande sedlar under hösten 1950 gåvo emellertid anledning

förmoda, att det sedan våren 1949 gällande maximibeloppet skulle

vara tillräckligt även för årsskiftet 1950/51. Från slutet av juli kunde

nämligen konstateras en minskning av stegringstakten, vilket förhållande

närmare framgår av bifogade diagram. När kurvan ligger över nivån för

3 500 milj. kronor, innebär detta, att vid oförändrad stegringstakt och med

samma säsongvariationer som under år 1949 maximum komme att överskridas

vid årsskiftet 1950/51, medan om kurvan däremot ligger under

nämnda nivå något överskridande inte skulle behöva riskeras vid oförändrade

säsongvariationer. Av diagrammet framgår, att endast vid ett tillfälle

före den 23 december 1950, nämligen den 7 april, nådde kurvan över

3 500 milj. nivån. Detta sammanhängde med påskhelgens förskjutning.

Stegringstakten visade närmast en avtagande tendens under senare delen

av år 1950, men under årets sista dagar skedde en förändring och rapportdagen

den 23 december överskred kurvan maximinivån. Beloppet utelöpande

sedlar uppgick denna dag till 3 479 milj. kronor och ökade till årsskiftet

med ytterligare nära 34 milj. kronor, varigenom maximibeloppet

kom att överskridas med 12,75 milj. kronor.

Beträffande utvecklingen under fjolårets sista dagar kan framhållas,

att mellan den 15 och den 23 december ökade sedelmängden med 151 milj.

kronor, medan motsvarande siffra för år 1949 var 120 milj. kronor. Ökning
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

23

en under fjolårets sista vecka uppgick till 34 milj. kronor mot 29 milj. kronor

samma tid 1949. Av diagrammet framgår, att utvecklingen under slutet

av året måste ha påverkats av förhållanden, som inte förelegat motsvarande

tid 1949 och ej heller tidigare år. Omslaget torde i främsta rummet vara

att hänföra till den mycket stora omsättningen i detaljhandeln som karakteriserade

slutet av 1950 och som stod i samband med de väntade prishöjningarna.

Då några nya avtal vid denna tidpunkt ännu inte hade träffats

på arbetsmarknaden, måste ökade köp från allmänhetens sida ha förutsatt

en minskning av sparandet och att detta även var fallet framgår

klart av statistiken över insättningar och uttag i kreditinstituten under december

1950. En ökad sedelmängd, som uppkommer av nyssnämnda orsaker,

bör inom kort motverkas av en ökad återströmning av sedlar till riksbanken.

Utvecklingen under tiden 1—15 januari 1951 bestyrker den här

anförda uppfattningen. Under denna tid minskades nämligen sedelmängden

med 315 milj. kr. mot 291 milj. kronor samma tid 1950. Återströmningen

var sålunda betydligt större än under fjolåret och siffrorna visa,

att om säsongvariationerna varit av normal omfattning kring årsskiftet, hade

sedelomloppet inte kommit att överstiga 3 500 milj. kronor.

Om de ovan angivna faktorer, som påverkade beloppet utelöpande sedlar

under senare delen av december, gjort sig gällande vid en något tidigare

tidpunkt, hade fullmäktige givetvis omedelbart gjort framställning om att

riksdagen skulle föreläggas förslag om en höjning av maximibeloppet. Nu

kunde, som redan framhållits, förändringen inte konstateras förrän rapportdagen

den 23 december, och siffrorna för denna dag, som förutsatte

sedvanliga uppgifter från riksbankens samtliga avdelningskontor, kunde

på grund av julhelgen inte sammanställas förrän den 26 december. Det

fanns då ännu möjligheter, att den förändrade utvecklingen skulle vara

hänförlig till julhandeln och att mera normala förhållanden på området

skulle inträda redan fram till nyåret. Huruvida läget var sådant, att fullmäktige

hade hos Kungl. Maj:t kunnat göra framställning om höjning av

maximibeloppet under åberopande av att utomordentliga omständigheter

förelåge, synes tveksamt. Det har i allmänhet ansetts att villkoren för att

denna förutsättning skall anses vara uppfylld böra tolkas restriktivt, varvid

uttrycket »utomordentliga omständigheter» ansetts tillämpligt endast

på sådana förhållanden som skärpt beredskap, krigsutbrott etc.

Beträffande fullmäktiges inställning i övrigt till bestämmelserna om sedelutgivningsrätten

få fullmäktige hänvisa till sin skrivelse till Kungl. Maj :t

den 1 februari 1951 med förslag till ny riksbankslag.

Stockholm den 8 mars 1951.

Å fullmäktiges vägnar:

CONRAD JONSSON.

/Jacob Hagströmer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

B10932

to

tf**

Milj. kr.

Sedelomloppet vid varje rapportdag 1950 ökat med skillnaden i ntelöpande sedlar mellan 31/12 1949

och motsvarande rapportdag 1949.

g-y-T-ira-ir

ijq Spt om no* So

''15 2 31 T 15 23 28 7 15 23" 31 7 15 23 3D-T15- 3 31 -7”15Tt »''

IS'' 23 -31

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:104 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning m. m. a1 i texten
  2. Rskr. 1951:105 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning m. m. s. 15 i texten