Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i prisreglcrandc syfte på jordbrukets område under senare delen av produktionsåret 1950/51 jämte i ämnet väckta motioner.

1951-04-17 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1951:13, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i prisreglcrandc syfte på jordbrukets område under senare delen av produktionsåret 1950/51 jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

åtgärder i prisreglcrandc syfte på jordbrukets område

under senare delen av produktionsåret 1950/51 jämte

i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 16 februari 1951 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 76, har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för

samma dag föreslagit riksdagen medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga

åtgärder för reglering under tiden intill den 1 september 1951 av produktions-

och avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig

överensstämmelse med de riktlinjer som angivits i propositionen.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) I: 360 av herr Isaksson m. fl. och II: 479, likalydande, av herr Hseggblom

m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid behandling av

propositionen måtte förorda åtgärder i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som föreslagits i motionerna;

2) 1:361 av herr Ohlon m. fl. och 11:477, likalydande, av herr Ohlin

m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling av propositionen måtte

uttala, att statsmakterna icke böra motverka äggproducenternas strävan

att uppnå det i senaste prisöverenskommelsen beräknade medelpriset på

ägg, 260 öre per kilogram, att den kostnadsfördyring, som uppstår genom

att priset på importerat foder höjts utöver vad som förutsattes i överenskommelsen,

måtte kompenseras vid prissättningen på någon av de animaliska

produkterna, t. ex. fläsk, samt att subventioner av margarintillverkningen

icke böra förekomma i någon form, även om produktionskostnaden

under avtalstiden skulle föranleda ett högre pris än man räknat med i överenskommelsen;
3)

1:362 av herr Gränebo och 11:478, likalydande, av herr Hedlund i

Rådom m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen med anledning av

propositionen måtte dels uttala, att förhandlingar omedelbart böra upptagas

i syfte att kompensera jordbrukare för de förluster som tillskyndats

dem genom sådana höjningar av priset på fodermedel och konstgödsel, som

icke förutsattes vid jordbruksuppgörelsen i december 1950, och genom den

icke heller förutsatta men likväl sedermera införda exportavgiften å ägg

dels ock besluta att hemställa till Kungl. Maj :t om skyndsam utredning i

syfte att klarlägga vilka åtgärder som i nuvarande produktionsläge inom

jordbruket äro erforderliga för att snarast utfylla klyftan mellan inkomsterna

för jordbrukarna och jämförbara yrkesgrupper.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa

till dessa.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1951. 10 samt. Nr 13.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

Vid överläggningar, som våren 1950 ägde rum mellan statens livsmedelskommission,

å ena, samt representanter för Sveriges lantbruksförbund och

Riksförbundet Landsbygdens folk, å andra sidan, uppnåddes enighet om de

grunder, som borde tillämpas för prissättningen av jordbrukets produkter

under regleringsåret 1950/51. Överenskommelsen godkändes av Kungl.

Maj:t genom beslut den 21 april 1950. Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan

innebar att dittillsvarande prisnivå för jordbrukets produkter -—- med undantag

för vissa avsättningsmässigt betingade justeringar — skulle bibehållas

i stort sett oförändrad. I överenskommelsen förbehöll sig jordbruket

rätt att för tiden från och med den 1 januari 1951 påkalla täckning för de

särskilda kostnadsökningar, som kunde uppkomma till följd av stabiliseringspolitikens

upphörande eller modifiering.

Överenskommelsen förelädes riksdagen genom proposition nr 245/1950

och vann även dennas godkännande (jordbruksutskottets utlåtande nr 52,

riksdagens skrivelse nr 357). I samband härmed anvisade riksdagen å riksstaten

för budgetåret 1950/51 dels till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område ett reservationsanslag av 191 000 000 kronor, dels till Kostnader

i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ett reservationsanslag

av 25 000 000 kronor, dels ock till Statlig lagerhållning: Omkostnader

för statlig inköps- och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag

av 6 000 000 kronor.

Vidare medgav riksdagen Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för reglering under regleringsåret 1950/51 av produktions- och avsättningsförhållandena

på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med

de riktlinjer, som angivits i jordbruksutskottets ovan angivna utlåtande.

Statsmakternas beslut i prissättningsfrågan innebar, utöver vad förut

nämnts, att jämväl frågan om ändringar i prissättningen på grund av ny

beräkningsmetod i fråga om räntekostnadsposten borde upptagas vid de

förutsatta överläggningarna i samband med stabiliseringspolitikens upphörande

eller modifiering. Samtidigt borde även behandlas de spörsmål, som

kunde komma att uppstå beträffande tillämpningen av den s. k. 4-procentregeln.

Med skrivelse den 7 november 1950 har statens jordbruksnämnd till

Kungl. Maj :t överlämnat en av den till nämnden knutna expertdelegationen

utarbetad promemoria rörande jordbrukets inkomster och kostnader under

produktionsåret 1950/51 ävensom protokoll från sammanträden med jordbruksnämnden

och dess råd den 20 och 27 oktober 1950, vid vilka den nya

kalkylen granskats.

Vidare bär jordbruksnämnden i skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 december

1950 anmält en mellan nämnden, å ena, samt representanter för Sveriges

lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk, å andra sidan,

träffad överenskommelse om priserna på jordbrukets produkter under tiden

1 januari—31 augusti 1951 och hemställt att densamma måtte godkännas

av Kungl. Maj :t. Genom beslut samma dag har Kungl. Maj :t godkänt överenskommelsen.

I skrivelse den 29 december 1950 har därefter jordbruks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

3

nämnden framlagt förslag till regleringsåtgärder beträffande mjölk och mejeriprodukter

samt fetter och oljor under samma tid.

Slutligen torde få nämnas dels en av producentbidragsutredningen med

skrivelse den 17 oktober 1950 till Kungl. Maj:t överlämnad promemoria angående

fodermedelsfördyringen och det mindre jordbruket, dels en från

finansdepartementet till jordbruksdepartementet överlämnad skrivelse från

1950 års besparingsutredning angående subventionerna på jordbrukets område.

I propositionen har lämnats en närmare redogörelse för dels den reviderade

kalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret

1950/51 (s. 3—11), dels producentbidragsutredningens och 1950

års besparingsutrednings förslag (s. 11—15), dels överläggningarna med

jordbrukets organisationer om prissättningen (s. 15—25), dels jordbruksnämndens

förslag beträffande regleringsåtgärder för mjölk och mejeriprodukter

samt fettvaror (s. 26—-28) dels ock Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan

(s. 28—29). Därjämte har vid propositionen fogats en promemoria rörande

jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1950/51 med

därtill hörande tabeller (s. 37—95). Utskottet torde i angivna delar få hänvisa

till propositionen.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört följande.

»Utgångsläget för behandlingen av frågan om prissättningen på jordbrukets

produkter och förnödenheter för regleringsåret 1950/51 har i viss mån

avvikit från det vanliga. Redan då prisfrågan behandlades våren 1950 kunde

man med en hög grad av sannolikhet räkna med att den stabiliseringspolitik,

som tillämpats under de senaste åren, skulle komma att modifieras

från och med årsskiftet 1950/51. Med anledning härav förbehöll sig jordbruket

i den uppgörelse om prissättningen, som träffades i april 1950, rätt

att för tiden efter den 1 januari 1951 påkalla täckning för de särskilda kostnadsökningar,

exempelvis ökade löner till jordbrukets arbetskraft (både

lejd och egen), som kunde uppkomma till följd av stabiliseringspolitikens

upphävande eller modifiering. I proposition nr 245 till 1950 års riksdag

anförde jag med anledning härav, att jag, även om man vid ett frångående

av den dåvarande stabiliseringspolitiken borde söka förebygga en allmän

prisstegring, funne det rimligt att ett dylikt förbehåll gjordes. Denna ståndpunkt

intogs även av riksdagen.

Den våren 1950 träffade prisöverenskommclsen, vilken godkändes av

Kungl. Maj :t och riksdagen, avsåg sålunda endast tiden till och med utgången

av år 1950. Det förutsattes att prissättningen under den därefter

följande delen av produktionsåret skulle bli föremål för förhandlingar under

hösten 1950. I samband med dessa förhandlingar skulle även vissa särskilda

spörsmål, som äga samband med prissättningen, upptagas till övervägande.

Detta gällde särskilt frågan om den metod, som skulle tillämpas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

vid beräkningen av jordbrukets räntekostnader, samt spörsmålet om tilllämpningen

av den s. k. 4-procentregeln.

Enligt den i april 1950 träffade uppgörelsen om prissättningen skulle

räntekostnaderna beräknas med beaktande av den ökning i kapitalvolymens

värde, som ägt rum under tiden efter 1938/39. Det påpekades att

denna beräkningsmetod vore analog med de principer för lönsamhetsberäkningar

i prisärenden, som Kungl. Maj :t godkänt genom beslut den 29

december 1949. Samtidigt rådde emellertid enighet om att tillämpningen

av denna princip för kostnadsberäkning icke skulle få föranleda ökning

av produktpriserna, så länge den dåvarande stabiliseringspolitiken tillämpades.

Beträffande den s. k. 4-procentregeln uttalade statens livsmedelskommission

i sin skrivelse angående prissättningen den 20 april 1950, att denna

regel med stor sannolikhet icke komme att få aktualitet under regleringsåret

1950/51. I anslutning till detta uttalande framhöll jag i proposition

nr 245 till 1950 års riksdag, att spörsmålet om tillämpning av ifrågavarande

regel torde få upptagas vid de överläggningar, som jordbruket förbehållit

sig att påkalla vid ett slopande eller en modifiering av stabiliseringspolitiken.

I nyssnämnda proposition berörde jag även frågan om en eventuell begränsning

av systemet med statliga pristillägg för vissa jordbruksprodukter

i samband med ett frångående av den då förda stabiliseringspolitiken.

Med hänsyn till ovissheten om hur den allmänna ekonomiska politiken

kunde komma att utformas efter utgången av år 1950 var det vid tidpunkten

för avlämnandet av nämnda proposition icke möjligt att uppdraga några

bestämda riktlinjer för lösandet av ifrågavarande problem. Emellertid framhöll

jag såsom min mening, att avvecklingen av pristilläggen borde ske

successivt. Vad jag sålunda anförde dels om tillämpningen av 4-procentregeln,

dels om de statliga pristilläggen biträddes av riksdagen.

Då den förra våren träffade prisuppgörelsen endast avsåg tiden till och

med utgången av år 1950, företogs icke, såsom under tidigare år varit

fallet, någon omräkning av jordbrukskalkylen och en därpå grundad omprövning

av prissättningen i augusti månad. I stället skedde en omräkning

av kalkylen under oktober 1950. Med tillämpning av den nya metoden för

räntekostnadsberäkningarna erhölls härvid ett kalkylmässigt överskott av 37

miljoner kronor, medan den på våren upprättade normkalkylen vid tillämpning

av samma beräkningsmetoder stannade i ett underskott av 22 miljoner

kronor.

I den omräknade kalkylen beräknades jordbrukets arbetskostnader på

grundval av då gällande lantarbetaravtal, jämfört med den senast tillgängliga

officiella statistiken över lantarbetarlönerna. Sedan lantarbetaravtalet

uppsagts, ledde emellertid de förhandlingar om nytt löneavtal, som med

anledning härav kommo till stånd, till en uppgörelse, som innebar en ökning

av lantarbetarnas timlöner med 25 öre från och med den 1 januari

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

5

1951. Enligt de principer, som sedan åtskilliga år tillbaka tillämpas vid

prissättningen på jordbrukets produkter, inräknas på jordbrukskalkylens

kostnadssida lön icke endast till de anställda lantarbetarna utan även till

jordbrukets egen arbetskraft, i den mån denna beräknas vara sysselsatt

inom den egentliga lantbruksdriften. En höjning av timlönen i jordbruket

med 25 öre innebär vid den arbetsvolym, som beräknats i kalkylen för innevarande

år, en stegring av kalkylens arbetskostnadsbelopp med 270 miljoner

kronor för helt år. För kompensation av denna kostnadsökning erfordras

en ökning av jordbrukets inkomster med omkring 255 miljoner kronor

för helt år eller 170 miljoner kronor för åttamånadersperioden januari—

augusti 1951.

Den uppgörelse om prissättningen på jordbruksprodukter för tiden 1

januari—31 augusti 1951, som den 19 december 1950 träffades mellan jordbruksnämnden

och representanter för jordbrukarnas centrala organisationer,

utgår från denna ökning av arbetskostnadsposten. Med hänsyn till

ovissheten, huruvida tidigare enligt lantarbetarlönestatistiken utgående

överbetalningar utöver avtalslönen kunde komma att fortsätta även sedan

det nya löneavtalet trätt i kraft, har kompensationsbeloppet dock begränsats

till 160 miljoner kronor. Beträffande det överskott av 37 miljoner kronor,

som förelåg enligt oktoberkalkylen, har det i uppgörelsen förutsatts,

att detsamma kommer att erfordras för att täcka andra kostnadsökningar

inom jordbruket till följd av den ändrade stabiliseringspolitiken. Någon utjämning

av detta överskott har därför icke skett.

Överenskommelsen har, som förut nämnts, godkänts av Kungl. Maj :t den

22 december 1950. Densamma torde nu böra underställas riksdagens prövning.

I samband härmed torde jag få närmare beröra vissa med uppgörelsen

sammanhängande spörsmål.

Vid den närmare utformningen av prisregleringen under senare delen av

regleringsåret 1950/51 har man, utöver kompensationen åt jordbruket för

den nyssnämnda stegringen av arbetskostnaderna, haft att beakta även frågan

om en begränsning av de statliga pristilläggen för vissa jordbruksprodukter.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att den omfattning, som

systemet med dylika tillägg erhållit under de senaste åren, stått i nära

samband med den förda stabiliseringspolitiken. Skäl kunna därför anföras

för att man i samband med en omläggning av stabiliseringspolitiken även

skall avveckla eller i vart fall avsevärt reducera dessa tillägg. Långtgående

förslag i denna riktning ha också framlagts av 1950 års bcsparingsutredning.

Enligt dessa skulle det allmänna mjölkpristillägget antingen slopas helt

för all mjölk eller i vart fall slopas helt för konsumtionsmjölken och reduceras

till ungefär hälften av tidigare utgående belopp för produktmjölken.

Vidare skulle bidraget till täckande av mjölkhandelns marginaler samt körlinjebidragcn

jämte vissa andra mindre bidrag slopas. I fråga om det särskilda

mjölkpristillägg, som utgår i norra och vissa delar av mellersta

Sverige förordade besparingsutredningen, att detsamma skulle bli föremål

för utredning i samband med förberedelserna för prissättningen för regle
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

ringsåret 1951/52. I den nu träffade prisuppgörelsen för senare delen av år

1950/51 har också cn betydande reduktion av de statliga pristilläggen förutsatts.

Sålunda avvecklas den del av det allmänna mjölkpristillägget, som i

anslutning till prisstabiliseringspolitiken infördes på hösten 1949. Likaså

bortfalla körlinjebidragen, merfraktbidragen och regleringskostnadstillägget.

Vidare förutsättes, att subventionen till förbättring av handelsmarginalerna

på konsumtionsmjölk avvecklas. Redan tidigare hade det statliga pristillägget

på fläsk slopats. Dessutom ha de s. k. devalveringssubventionerna på ost och

havregryn i enlighet med ett uttalande av 1950 års riksdag upphört från

och med den 1 januari 1951.

För egen del vill jag i detta sammanhang framhålla, att redan den minskning

av de statliga pristilläggen, som innefattas i prisöverenskommelsen,

tillsammans med den däri överenskomna kompensationen för inträdda

kostnadsökningar medfört en förhållandevis betydande stegring av priserna

på vissa livsmedel. Då därtill kommer, att innevarande år betydande prisstegringar

ägt rum eller äro att förvänta på andra viktiga varor, bland annat

på grund av höjda importpriser och till följd av avvecklingen av importsubventionerna,

är jag i vart fall för närvarande icke beredd att tillstyrka

en längre gående subventionsavveckling än den som förutsatts i prisöverenskommelsen.

Härtill kommer ytterligare en omständighet, som måste beaktas i detta

sammanhang. Såsom framgått av den tidigare lämnade redogörelsen för

prisöverenskommelsen har en del av det belopp, som enligt densamma skall

tillföras jordbruket, kunnat täckas av vissa engångsbelopp. Genom lagervinster

på ost och hudar har sålunda jordbruket erhållit sammanlagt It

miljoner kronor. Ett lika stort belopp har upptagits för den prishöjning

på kött och fläsk utöver den avtalade basprisnivån, som ägt rum före den 1

januari 1951. Inräknandet av dessa engångsbelopp i prisöverenskommelsen

innebär, att de prishöjningar, som erfordrats för att kompensera kostnadsökningarna

och bortfallet av vissa subventioner, kunnat i motsvarande

mån begränsas. Dylika engångsbelopp kunna icke förutsättas stå till förfogande

vid avvägningen av priserna för år 1951/52. Även detta förhållande

har synts mig mana till en Viss försiktighet, när det gäller fortsatt

avveckling av subventionerna.

Den med jordbrukareorganisationerna träffade prisöverenskommelsen

innefattade icke någon höjning av spannmålspriserna för innevarande regleringsår.

Däremot förutsattes en prishöjning komma till stånd för spannmål

av 1951 års skörd. En dylik prishöjning är av olika skäl ofrånkomlig.

Produktionsutvecklingen har under senare år kännetecknats bland annat

av en stark stegring av den animaliska produktionen. Denna utveckling har

medfört en betydande efterfrågan och höjda priser på bland annat fodersäd.

Härigenom uppkommer vid oförändrade priser på brödsäd risk för att

denna användes till utfodring i större utsträckning än som ur försörjningsoch

beredskapssynpunkler är önskvärt. I nuvarande utrikespolitiska läge

är det emellertid angeläget att hålla en icke alltför liten reserv av brödsäd

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

7

för beredskapsändamål. En förskjutning av produktionsinriktningen, som

innebär en fortsatt ökning av animalieproduktionen men en sammankrympning

av brödsädsodlingen, vore därför ur beredskapssynpunkt synnerligen

ovälkommen och torde böra motverkas genom en lämplig inbördes avvägning

av priserna på ifrågavarande produkter. Då det varit angeläget att

i god tid före planeringen av vårsådden genomföra den justering av brödsädspriserna,

som förutsatts i överenskommelsen, har Kungl. Maj :t efter

framställning av statens jordbruksnämnd genom beslut den 9 februari fastställt

nya priser på 1951 års skörd av brödsäd. De nya priserna, som skola

gälla för all brödspannmål som inlevereras från och med den 1 juni, innebära

en höjning med 5 kronor för höstvele, 4 kronor för vårvete och 4

kronor 50 öre för råg, räknat för 100 kilogram.

För en justering av prisrelationerna mellan olika jordbruksprodukter

talar också den ojämnhet i fråga om självförsörjningsgraden för dessa

produkter, som utvecklat sig under senare år, och därmed sammanhängande

förskjutningar i utrikeshandeln med dessa varor. I stora drag är

läget i detta hänseende följande. Av mejeriprodukter och ägg ha betydande

exportöverskott uppkommit, medan alltjämt stora importbehov föreligga i

fråga om socker och kött. Exportöverskotten av de nämnda animaliska

produkterna ha kunnat komma till stånd endast tack vare en icke obetydlig

import av fodermedel. I fråga om brödsäd har i stort sett självförsörjning

förelegat, medan oljeväxtodlingen under senare år givit ett exportöverskott

av rapsfrö och rapsolja. Av exportvarorna har det beträffande smör icke

varit möjligt att vid export uppnå priser, som fullt täckt de inhemska priserna

sedan subventionerna frånräknats. På denna export ha sålunda vissa

förluster uppkommit. För ägg ha priserna vid export till synes varit gynnsammare,

i det att desamma i allmänhet motsvarat den inhemska prisnivån

och därutöver tidvis möjliggjort uttagandet av en viss utjämningsavgift.

Totalt ha dessa avgifter emellertid stannat vid ett tämligen obetydligt

belopp, som icke tillnärmelsevis motsvarar de förluster, som det

allmänna måst vidkännas därigenom att Svenska spanninålsaktiebolaget

försålt importerade fodermedel till priser, som väsentligt understigit de

faktiska kostnaderna. Vid ett beaktande av denna subventionering av fodermedlen

framstår äggexporten såsom betydligt mindre lönande än vad de

uppnådda exportpriserna i och för sig ange. Härtill kommer att prisläget

på grund av den växande konkurrensen på den viktigaste exportmarknaden,

Västtyskland, synes vara något osäkert. Framtidsutsikterna för denna

export synas därför vara skäligen ovissa.

Å andra sidan ha, såsom framgår av jordbruksnämndens redogörelse,

rapsfrö och rapsolja under senare tid kunnat exporteras till mycket fördelaktiga

priser. Vidare ha priserna på såväl brödsäd som fodersäd och

andra fodermedel stigit starkt på de internationella marknaderna. Sålunda

betingar vete vid import inom ramen för det internationella veteavtalet

ett pris av omkring 47 kronor för deciton. Delta betyder, att brödsäd även

efter en prishöjning av ungefär den storleksordning, som nu ägt rum för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

de animaliska produkterna, skulle med fördel kunnat exporteras, om produktionen

medgivit export.

Dessa förhållanden synas mig böra påkalla den största uppmärksamhet.

Mot en ökning av jordbruksproduktionen, så att ett exportöverskott uppkommer

inom någon eller några grenar av densamma, kan givetvis icke vara

något att invända, om denna export kan ske till lönande priser och om vidare

icke andra grenar av jordbruksproduktionen därigenom hållas tillbaka, så att

import till ofördelaktiga priser framtvingas. I ett dylikt fall skulle nämligen

produktionsökningen och exporten vara ett uttryck för ett effektivt utnyttjande

av jordbrukets produktionskapacitet och dessutom lämna ett i och

för sig välkommet bidrag till utjämnandet av landets handels- och betalningsbalans.

Att exportera vissa jordbruksprodukter till priser, som icke

täcka produktionskostnaderna sådana dessa komma till uttryck i den inhemska

prissättningen, samtidigt som man nödgas med stöd av statsmedel

importera andra jordbruksprodukter synes mig däremot innebära en ur

allmänna synpunkter icke önskvärd snedvridning av jordbrukets produktionsinriktning.

En dylik utveckling aktualiserar betydelsefulla spörsmål beträffande den

inbördes avvägningen av priserna på olika slag av jordbruksprodukter.

Bland annat uppkommer frågan, huruvida det under sådana förhållanden

blir möjligt att i samma utsträckning som tidigare hålla nere priserna på

fodermedel genom subventioner via Svenska spannmålsaktiebolaget. Att

helt avveckla dessa subventioner, såsom besparingsutredningen föreslagit,

torde dock vid nuvarande prisläge på de internationella marknaderna icke

vara möjligt med hänsyn till de långt gående verkningar en dylik åtgärd

skulle få för prissättningen på brödspannmål. Enligt min uppfattning torde

emellertid dessa subventioner böra i möjligaste mån begränsas. Detta spörmål

synes böra uppmärksammas vid de kommande förhandlingarna i samband

med behandlingen av frågan om prissättningen för regleringsåret

1951/52.

De pris justeringar på jordbrukets produkter, som ägt rum genom den

nu träffade uppgörelsen, ha praktiskt taget helt avsett de animaliska produkterna

och bland dessa främst mjölk och mejeriprodukter. Mot den förskjutning

av prisrelationerna inom jordbruket, som härigenom ägt rum,

kan givetvis, mot bakgrunden av de av mig nyss berörda förhållandena,

invändas att mjölkproduktionen härigenom ytterligare stimuleras i förhållande

till andra jordbruksprodukter. Hänsyn måste emellertid tagas till det

förhållandet, att mjölkproduktionen är den viktigaste inkomstkällan för

mindre och ekonomiskt svagare brukningsdelar. Eftersom en så stor del av

spannmålsskörden redan har försålts har dessutom en annan fördelning av

pris justeringarna i detta sammanhang knappast varit möjlig. Vidare har,

såsom förutsatts i uppgörelsen, beslut fattats om höjning av priserna på

brödsäd av 1951 års skörd. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att

höjningen av producentpriserna är avsedd att kompensera en kalkylmässig

höjning av arbetskostnaderna. Det föreligger under sådana förhållanden

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

9

särskilda skäl för att avväga prishöjningarna i möjligaste mån jämnt inom

jordbruket. Detta önskemål synes mig ha tillgodosetts genom den nu träffade

uppgörelsen jämte den i anslutning därtill verkställda justeringen av

brödsädspriserna.

Beträffande vad i uppgörelsen sagts om att 4-procentregeln åter skall tilllämpas

från och med regleringsåret 1951/52 uttalade jag vid föredragningen

av prisfrågan inför Kungl. Maj :t den 22 december 1950, att delta torde förutsätta,

att definitiv uppgörelse om priserna för sagda regleringsår träffas på

våren 1951. Jag vill i detta sammanhang understryka det samband, som

alltsedan år 1943 förelegat mellan vårprissättningen och 4-procentregeln.

Därest beslut om priserna icke kan fattas på våren för hela det kommande

produktionsåret synes det ligga närmast till hands, att den slutliga prissättningen

på hösten får bli föremål för nya förhandlingar på grundval av

då föreliggande förhållanden.

Vad jordbruksnämnden anfört angående den närmare utformningen av

regleringsåtgärderna i fråga om mjölk och mejeriprodukter samt fettvaror

och oljor föranleder ingen erinran från min sida. Jag delar nämndens uppfattning

att mjölkstandardiseringen icke nu bör slopas med hänsyn till de

återverkningar en dylik åtgärd skulle erhålla ifråga om priset på konsumtionsmjölk.

Den begränsning av de statliga pristilläggen på mjölk, som

nämnden förordat, har förutsatts i prisöverenskommelsen och innefattas

sålunda i ett godkännande av denna. Den av nämnden förordade höjningen

av clearingpriserna på fettråvaror har med hänsyn till prisutvecklingen på

detta område varit ofrånkomlig. En fortsatt prisstegring på dessa varor har

för övrigt redan framtvingat en ytterligare höjning av clearingpriserna, som

i sin tur medfört att accisen å margarin ånyo måst slopas.»

Utskottet.

Vid den överenskommelse som våren 1950 träffades rörande prissättningen

på jordbrukets produkter under produktionsåret 1950/51 förutsattes —

såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen — att priserna för tiden

efter den 1 januari 1951 skulle bli föremål för nya förhandlingar, därest

den tillämpade stabiliseringspolitiken upphört eller modifierats. Med hänsyn

därtill upptogos under senare delen av 1950 överläggningar i frågan

mellan statens jordbruksnämnd och representanter för jordbrukarnas riksorganisationer.

Därvid nåddes enighet rörande de riktlinjer som borde gälla

vid prissättningen på jordbruksprodukterna för tiden 1 januari—31 augusti

1951.

Den föreliggande uppgörelsen, vilken godkänts av Kungl. Maj :t den 22

december 1950, innebär bland annat, att till grund för regleringen av producentpriserna

skall ligga den kalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader

under innevarande produktionsår, som omräknats i oktober 1950.

Med tillämpning av den nya metoden för räntekostnadsberäkningar utvisar

denna kalkyl ett inkomstöverskott av cirka 37 miljoner kronor. Såsom kom
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

pensation för den ökning av arbetskostnadsposten i kalkylen, som föranledes

av det nya kollektivavtalet för lantarbetare, tillföres jordbruket för tiden till

den 1 september 1951 ett ökat inkomstbelopp av 160 miljoner kronor. Beträffande

det inkomstöverskott, som föreligger enligt kalkylen, förutsattes

vid uppgörelsen, att detsamma komme att erfordras för att täcka andra

kostnadsökningar inom jordbruket till följd av den ändrade stabiliseringspolitiken.

Någon utjämning av detta överskott avsågs därför icke skola äga

rum.

Mot den sålunda träffade uppgörelsen har utskottet i och för sig intet att

erinra. Enligt utskottets mening torde nämligen överenskommelsen — under

de förhållanden som rådde då den ingicks — i stort sett få anses innefatta

såväl vissa möjligheter till en önskvärd inkomstförbättring för den i

jordbruket arbetande befolkningen som en lämplig avvägning mellan priserna

å olika jordbruksprodukter. Med hänsyn härtill synes överenskommelsen

vara av beskaffenhet att böra godkännas.

Efter det överenskommelsen slöts har emellertid utvecklingen i skilda avseenden

blivit en annan än den man då räknade med. Den allmänna inkomsthöjning,

som var att förutse då stabiliseringspolitiken modifierades,

har blivit relativt ojämn. För vissa grupper av befolkningen har löneökningen

icke överstigit nivån för den i kalkylen förutsatta ökningen av jordbrukets

arbetskostnader. Andra befolkningsgrupper ha däremot erhållit en

lönehöjning, som i många fall ligger väsentligt över denna nivå. Vidare har

den faktiska inkomst- och kostnadsutvecklingen för jordbrukets del blivit

ogynnsammare än som förutsågs vid kalkylens upprättande. Dels torde sålunda

inkomsterna — icke minst för den viktigaste produkten, nämligen

mjölken — komma att understiga de kalkylerade, dels synas kostnaderna

på åtskilliga områden komma att överstiga de i kalkylen upptagna kostnadsbeloppen.

Bland övriga faktorer, som komplicera situationen, kunna

nämnas den kraftiga höjning av spannmåls- och fodermedelspriserna, som

uppstått på världsmarknaden till följd av det internationella läget, samt

den inträdda försämringen i fråga om exportmöjligheterna för mejeriprodukter.

Den utveckling som sålunda ägt rum måste enligt utskottets mening

tillmätas stor betydelse vid behandlingen av prisregleringsfrågorna på

jordbrukets område.

Under hänvisning till den reglering av priserna på olika produkter, som

innefattas i föreliggande överenskommelse, har ett flertal yrkanden framställts

i motionerna 1:360 och 11:479, 1:361 och 11:477 samt 1:362 och

II: 478. I samtliga dessa motioner framföras önskemål om prisjusteringar,

vilka äga samband med prisutvecklingen på världsmarknaden i fråga om

spannmål och fodermedel samt de åtgärder statens jordbruksnämnd vidtagit

i anledning därav.

Vid behandling av förevarande spörsmål vill utskottet till en början erinra

om att den ingångna överenskommelsen innebär, att någon justering i

enlighet med den s. k. 4-procentregeln icke skall komma att äga rum. Däremot

innefattar överenskommelsen en förklaring av jordbruksnämnden att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

11

den — då det kunde anses tveksamt om de förutsatta nya priserna på ägg

och vissa mejeriprodukter verkligen kunde utfås i sin helhet — vore beredd

att till prövning upptaga önskemål om justering av priserna på vissa

slaktdjurs- och mejeriprodukter, i den mån så erfordrades för att täcka inkomstbortfall

på grund av att förstnämnda priser icke helt kunde uttagas.

I överensstämmelse med vad som tidigare tillämpats måste enligt utskottets

mening överenskommelsen vidare anses medföra att, såvitt jordbruksnämnden

av försörjningsmässiga skäl vidtager jämkningar i priserna å jordbrukets

produkter och förnödenheter vilka föranleda minskade inkomster eller

ökade utgifter för jordbruket, kompensation härför bör lämnas genom justeringar

av priserna på andra produkter eller förnödenheter.

Den av jordbruksnämnden i februari 1951 vidtagna höjningen av priserna

på kraftfodermedel torde enligt utskottets mening få anses försvarbar

med hänsyn såväl till prisutvecklingen i utlandet som till den inhemska

produktionsutvecklingen. I samtliga föreliggande motioner har uttalats, att

kompensation för prishöjningen bör utgå till jordbrukarna. Utskottet delar

den av motionärerna framförda uppfattningen. Emellertid vill utskottet erinra

om att statens jordbruksnämnd genom höjning av priserna på fläsk

och spannmål redan vidtagit vissa åtgärder i angivna syfte. Frågan huruvida

ytterligare kompensation skall beredas jordbrukarna bör enligt utskottets

mening kunna upptagas till behandling vid överläggningar mellan jordbruksnämnden

och jordbrukarnas centrala organisationer. Därvid bör tillses,

att utgående kompensation så långt möjligt kommer de jordbrukargrupper

till godo, vilka med hänsyn till fodermedelsprisernas stegring få

anses mest berättigade därtill. Under åberopande av vad nu anförts finner

utskottet sig icke böra i förevarande sammanhang ingå på en närmare prövning

av motionärernas yrkanden i denna del. Här torde emellertid få upptagas

vissa speciella spörsmål, som likaledes framförts i motionerna.

I motionerna 1:360 och 11:479 har förordats, att mejerierna skola tilllåtas

att vid sidan av den till 3 procent fetthalt standardiserade mjölken

saluföra mjölk av högre fetthalt. Utskottet vill i likhet med motionärerna

framhålla, att försäljning av mjölk av sistnämnda slag kan tänkas medföra

en önskvärd lättnad i fråga om avsättningen av mejeriprodukter. Såsom förutsättning

för att dylik försäljning skall få äga rum torde dock böra gälla,

att den till nuvarande fetthalt standardiserade mjölken alltjämt tillhandahålles

samt att jämväl den fetare mjölken blir föremål för standardisering.

Därest sådan mjölk skulle anses böra saluföras, torde enligt utskottets mening

priset böra fastställas efter förhandlingar mellan jordbruksnämnden

och jordbrukarnas organisationer. Med hänvisning till de synpunkter som

nu angivits vill utskottet uttala, att Kungl. Maj :t torde böra ägna uppmärksamhet

åt ifrågavarande spörsmål samt vidtaga de åtgärder, som kunna befinnas

erforderliga.

I samtliga motioner ha vidare anmärkningar framställts mot jordbruksnämndens

åtgärd att införa en utjämningsavgift på ägg. Utskottet vill i an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

ledning härav erinra, att man i uppgörelsen mellan jordbrukets organisationer

och jordbruksnämnden räknat med en höjning av genomsnittspriset

å ägg med 10 öre per kilogram eller från 2 kronor 50 öre till 2 kronor 60

öre per kilogram. Såsom förut anförts ingick vidare i överenskommelsen

den klausulen, att jordbruksnämnden, om det förutsatta nya priset icke

kunde helt uttagas, skulle till prövning upptaga önskemål om justering av

priserna på vissa andra produkter.

Utskottet vill icke bestrida, att med hänsyn till prisutvecklingen på världsmarknaden

åtgärder i syfte att begränsa överskottsproduktionen av ägg i

och för sig kunnat anses erforderliga. Med hänsyn till innehållet i överenskommelsen

anser utskottet emellertid, att här förevarande åtgärd såvitt

möjligt bort undvikas. Då Kungl. Maj :t genom beslut den 13 april 1951

förordnat om borttagande av ifrågavarande avgift, finner utskottet likväl

motionärernas yrkanden i denna del icke påkalla något vidare uttalande

från utskottets sida.

Vad härefter angår den i motionerna 1:361 och 11:477 framförda uppfattningen,

att subventioner till margarintillverkningen icke böra förekomma,

vill utskottet erinra, att i ett flertal andra fall tidigare utgående

subventioner borttagits eller begränsats. Enligt utskottets mening saknas

anledning att i någon form subventionera margarinet. Utskottet biträder

därför motionärernas yrkande i frågan.

Slutligen torde utskottet få upptaga det i motionerna t: 362 och II: 478

framställda yrkandet om en skyndsam utredning i syfte att klarlägga vilka

åtgärder som i nuvarande produktionsläge inom jordbruket äro erforderliga

för att snarast utfylla klyftan mellan inkomsterna för jordbrukarna

och jämförbara yrkesgrupper.

Såsom motivering för denna hemställan ha motionärerna huvudsakligen

anfört, att det i 1947 års riksdagsbeslut givna löftet om ekonomisk likställighet

mellan jordbruket och jämförliga näringsgrenar icke uppfyllts, utan

att inkomstklyftan mellan jordbruket och dessa näringsgrenar ånyo vidgats

genom den pris- och löneutveckling, som ägt rum under de senaste

månaderna. Vidare har framhållits, att jordbrukets produktionsvolym för

närvarande vore så stor, att för vissa produktslag svårighet uppstått att

vinna avsättning till skäliga priser.

Med anledning av vad sålunda anförts i motionerna vill utskottet till en

början framhålla, att man vid bedömning av huvudlinjerna i inkomstutvecklingen

inom jordbruket och andra näringsgrenar icke torde kunna begränsa

jämförelsen till att avse en så kort tid som ett år utan måste betrakta

utvecklingen under en längre tidsperiod. Om så sker, synes det enligt

utskottets uppfattning icke kunna bestridas, att vissa steg tidigare tagits

i riktning mot den inkomstutjämning, som i princip beslutats vid 1947 års

riksdag. Under hänvisning till de för jordbrukarna ogynnsamma kostnadsstegringar

som nu ägt rum vill utskottet emellertid understryka vikten av

att denna tidigare utveckling icke avstannar. Enligt utskottets mening

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

13

torde nämligen ett allmänt intresse föreligga av att ifrågavarande utjämning

snarast fullföljes. Då en fortlöpande prövning av inkomstutvecklingen

på jordbrukets område äger rum i samband med de årligen återkommande

prisförhandlingarna, kan utskottet dock icke finna, att några fördelar för

närvarande skulle kunna vinnas genom en ny utredning.

Vad härefter beträffar de av motionärerna åberopade avsättningsproblemen

vill utskottet framhålla, att 1947 års riksdagsbeslut bland annat innebär,

att jordbruket inom ramen för de inhemska avsättningsmöjligheterna

skall åtnjuta skydd för hela den produktion, som kan frambringas medelst

inhemska fodermedel. De problem, som föreligga i dagens läge, synas icke

så mycket vara överskottsproblem i detta ords egentliga innebörd som snarare

spörsmål rörande en lämplig inriktning av produktionen på olika produktionsgrenar.

Enligt utskottets mening torde dessa spörsmål, i varje fall

tills vidare, lämpligen kunna upptagas till prövning i anslutning till de årliga

förhandlingarna rörande jordbrukets prisfrågor. Vidare anser utskottet,

att ifrågavarande problem böra ägnas uppmärksamhet även från Kungl.

Maj :ts sida. Med hänvisning till det anförda finner utskottet ej heller ur

förevarande synpunkt den begärda utredningen för närvarande påkallad.

Kungl. Maj :ts framställning har, utöver vad som framgår av utskottets

nu gjorda uttalanden, icke föranlett någon erinran från utskottets sida.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning

ävensom motionerna I: 360 och II: 479, I: 361 och

II: 477 samt I: 362 och II: 478, sistnämnda två motioner såvitt

nu är i fråga, bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga

åtgärder för reglering under tiden intill den 1

september 1951 av produktions- och avsättningsförhållandena

på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer som utskottet angivit i det föregående;
2)

att motionerna 1:362 och 11:478, såvitt avser yrkandet

i fråga om utredning rörande åtgärder för att utfylla

klyftan mellan inkomsterna för jordbrukarna och jämförbara

yrkesgrupper, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 april 1951.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Anderberg,

Svedberg, Carl Sundberg, Näslund, Jon Jonsson, Bertil Andersson, Hjalmar

Nilsson och Herbert Hermansson; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Johnsson i Kastanjegården,

Gustafson i Dädesjö, Norup, Andersson i Hyssna, Haeggblom,

Svensson i Ljungskile, Nilsson i Varuträsk, Mårtensson i Smedstorp och fru

Lindskog.

517488. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:170 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i villkoren för vissa tomtupplåtelser i staden Kiruna. a1 i texten