Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13

1951-03-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1951:13, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Nr 13.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om vissa bestämmelser angående beskaffenheten

av valsedlar vid riksdagsmannaval och kommunala

val.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft

dels de likalydande motionerna nr 115 i första kammaren av herr Lindblom

m. fl. och nr 153 i andra kammaren av herr Gustafsson i Borås m. fl. och

dels de likalydande motionerna nr 169 i första kammaren av herr Mannerskantz

och nr 226 i andra kammaren av herr Håstad m. fl.

I motionerna I: 115 och II: 153 hemställes, »att riksdagen efter utredning

måtte för sin del antaga sådana bestämmelser angående valsedlarnas

storlek och papperskvalitet att valhemligheten därigenom ytterligare

säkras».

I motionerna I: 169 och II: 226 anhålles, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl. Maj:t måtte dels under beaktande av

de i motionerna anförda synpunkterna låta verkställa en översyn av lagen

den 26 november 1920 om val till riksdagen samt av lagen den 6

juni 1930 om kommunala val i syfte att genom fastställande av

enhetlig storlek på och standardiserad papperssort för röstsedlarna skydda

valhemligheten, och dels för 1952 års riksdag framlägga de förslag, som

härav må föranledas.

Beträffande motiveringen för de i förevarande motioner framställda

förslagen får utskottet hänvisa till samma motioner.

Under åren 1913—1918 gällde bestämmelser om att valsedlarna vid

kommunala val borde vara av »ofärgat, svenskt normalpapper nr 4, med

rektangulär form, 17 cm långa och 10 cm breda». Denna föreskrift sammanhängde

med den graderade röstskalan vid kommunala val och hade till

syfte att, med valhemlighetens bevarande, medgiva anteckning av röstvärdet

på den genom en utskärning å valkuvertet synliga baksidan av valsedeln.

Till denna föreskrift om valsedelns storlek och beskaffenhet slöto

sig särskilda kassationsbestämmelser. Sålunda var valsedeln ogill, om till

densamma använts papper, som på grund av sin färg eller beskaffenhet i

övrigt företedde sådan väsentlig olikhet med det föreskrivna, att olikheten

kunde iakttagas genom utskärningen i valkuvertet. Ogiltighet inträdde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.

5

också, om valsedelns form eller storlek väsentligen avvek från vad därom

stadgats. I och med den graderade röstskalans avskaffande år 1918 upphävdes

dessa stadganden.

Enligt nu gällande bestämmelser i vallagarna skola, valsedlarna vid allmänna

val vara av »vitt papper utan kännetecken». Valsedel, till vilken

använts annat än vitt papper, är ogill, liksom ock valsedel, å vilken finnes

något kännetecken, som uppenbarligen blivit med avsikt där anbragt.

En vid 1927 års riksdag väckt motion (II: 126 av herr Grapenson in. fl.)

åsyftade införande av bestämmelser om valsedels storlek och beskaffenhet

vid allmänna val. Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet (uti. nr

3) och avslogs av riksdagen. Utskottet framhöll, att införandet av dylika

bestämmelser icke vore lämpligt vid dåvarande tidpunkt. Stadganden om

valsedels storlek och beskaffenhet skulle nödvändiggöra nya kassationsbestämmelser

av ganska ömtålig natur, en konsekvens som måste anses

betänklig. Med lagstiftningsåtgärder i motionens syfte borde därför anstå

tills erfarenheten visat, om valhemlighetens bevarande sattes i allvarlig

fara genom rätten att använda valsedlar av olika storlek och beskaffenhet.

I motioner (II: 151 och II: 152, båda av herr Holmström) vid 1934 års

riksdag föreslogs införande i vallagarna av bestämmelser om viss maximistorlek,

11 X 18 cm, å valsedlar. Även dessa motioner avslogos av riksdagen

på hemställan av konstitutionsutskottet (uti. nr 14). Utskottet anförde

till stöd härför, att det föreslagna formatet vore avsevärt för litet

för valen till kommunala fullmäktigeförsamlingar, där enligt gällande bestämmelser

i vissa fall ända upp till sextio namn finge uppföras i en följd,

det ena under det andra. Det kunde också ifrågasättas, om valhemlighetens

tryggande nämnvärt skulle kunna främjas utan bestämmelser jämväl

om valsedels beskaffenhet. Föreskrifter härom skulle vidare nödvändiggöra

nya kassationsbestämmelser. Det borde för övrigt ligga i de olika partiorganisationernas

eget intresse att tillse, att de valsedlar, som de tillhandahölle

de röstande, icke sinsemellan företedde väsentliga olikheter vid

ett och samma valtillfälle.

Vid 1943 års riksdag väcktes ånyo motioner (I: 98 av herrar Mannerskantz

och Heiding och II: 152 av herrar Thorell och Birke) om införande

av bestämmelser om enhetlig storlek på valsedlar. Konstitutionsutskottet

(uti. nr 3) fann icke några skäl anförda för ett förändrat ståndpunktstagande

från riksdagens sida och avstyrkte bifall till förslaget under hänvisning

till tidigare utlåtanden i ämnet. Riksdagen avslog motionerna.

Utskottet ansluter sig helt till uttalandena i förevarande motioner om

angelägenheten av att valhemligheten effektivt skyddas. Enligt motionärernas

förmenande skulle denna äventyras genom den rådande friheten

att vid allmänna val begagna valsedlar av olika storlek och papperskvalitet.

Om så vore fallet, skulle en lagstiftning i anslutning till vad som föreslagits

i motionerna otvivelaktigt vara påkallad. Enligt utskottets uppfattning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

kan det emellertid nu lika litet som vid tidigare tillfällen, då förevarande

fråga varit föremål för riksdagens prövning, med fog göras gällande, att så

verkligen är förhållandet. Och utan tillräckligt vägande skäl bör en dylik

lagstiftning ej beslutas bland annat därför, att den skulle framtvinga nya

kassationsbestämmelser. Med hänsyn härtill och då det bör ligga i de olika

partiorganisationernas eget intresse att tillse, att de valsedlar, de vid ett och

samma valtillfälle tillhandahålla de röstberättigade, icke sinsemellan förete

mera väsentliga olikheter med avseende å storlek och papperskvalitet, får

utskottet avstyrka förevarande motioner.

Utskottet hemställer alltså,

att motionerna

1) 1:115 och II: 153 samt

2) I: 169 och II: 226

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1951.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Karl August

Johanson, Elmgren*, Herlitz, Gustav Emil Andersson*, Bergh, Damström,

Georg Pettersson* och Holmbäck*; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Fast*, Pettersson i Norregård,

Norén, Swedberg, Spångberg, Jonsson i Haverö, Hammar, Håstad och

Gustafsson i Borås.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

7

Reservationer:

1) av herrar Herlitz, Bergh, Swedberg, Hammar, Håstad och Gustafsson

i Borås, som ansett att utskottets yttrande bort hava varit av följande

lydelse:

Enligt utskottets mening ingår valhemlighetens skyddande som ett fundamentalt

led i en demokratisk stats medborgerliga fri- och rättigheter. Det

är därför i längden icke görligt att bagatellisera det från åtskilliga håll omvittnade

förhållandet, att förekomsten av valsedlar utav mycket olika storlek

eller kvalitet kan göra valhemligheten illusorisk. Oavsett om fallen äro

flera eller färre, synes det utskottet principiellt riktigt att vallagstiftningen

ändras i sådan riktning att varje medborgare kan avge sin röst i säker förvissning

om och under full garanti för att det ej kan röjas med vilket parti

vederbörande röstat. De tekniska svårigheter, som skulle kunna åberopas

häremot, äro enligt utskottets mening överdrivna och kunna icke tillerkännas

avgörande betydelse. Utfärdas olika bestämmelser om röstsedlarnas

storlek dels för riksdagsmannaval dels för kommunalval, komme tryckerierna

tvivelsutan att vid sina leveranser av valsedlar sorgfälligt iakttaga dessa

bestämmelser, varför någon reell kassationsrisk ej behöver uppkomma; givetvis

förutsätter utskottet samtidigt att de blanka valsedlar, som skola

finnas tillgängliga på postverket och i vallokalerna, bli på samma sätt standardiserade.

Huruvida valsedlarna böra ha ett fixt mått eller deras storlek

må hålla sig inom fastställda minima och maxima vill utskottet nu ej taga

ställning till, ej heller till frågan hur noggrant en röstsedels vikt bör regleras

i lag. En utredning härom bör icke behöva taga längre tid i anspråk än att

förslag till vederbörliga ändringar av hithörande lagar må kunna föreläggas

redan nästkommande års riksdag. Med hänvisning till vad ovan anförts

hemställer utskottet,

att riksdagen med anledning av motionerna I: 115 och

II: 153 samt 1:169 och II: 226 ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte verkställa en utredning

rörande sådana ändringar av vederbörande lagar,

att valsedlarnas storlek och papperssort standardiseras i

och för valhemlighetens fulla skyddande.

2) av herr Holmbäck.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.