Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928
1951-04-24 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1951:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21.
1
Nr 21.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379) m. m. i vad propositionen hänvisats
till konstitutionsutskottet.
Till konstitutionsutskottets handläggning ha båda kamrarna den 28
februari 1951 såvitt angår nedan intagna förslag till ändrad lydelse av 17 §
lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar hänvisat en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten
proposition, nr 64, däri Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden den 9 februari
1951 föreslagit riksdagen, bland annat, att antaga vid propositionen fogade
förslag till 1) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379); 2) förordning om rätt att av riksskattenämnden erhålla
förhandsbesked i taxeringsfrågor; samt 3) lag angående ändrad lydelse
av 17 § sekretesslagen.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,
hänvisa till propositionen.
I propositionen föreslås, bland annat, att ett centralt administrativt organ
benämnt riksskattenämnden inrättas från och med den 1 juli 1951.
Bland nämndens uppgifter märkes befogenhet att på begäran meddela
skattskyldig bindande förhandsbesked i frågor, som avse sökandens taxering
till kommunal och statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt
eller ersättningsskatt, samt i frågor, som avse taxering av
fastighet. Förfarandet hos nämnden i ärenden om förhandsbesked är avsett
att anordnas så, att dylikt besked sökes skriftligen. Vid ansökan skall fogas
all den utredning i ärendet, som står sökanden till buds. Efter föreläggande
från nämnden skall sökanden vara skyldig att inkomma med den komplettering
av utredningen, som finnes erforderlig. Nämnden föreslås få möjlighet
att också höra sökanden inför nämnden. Förhandsbeskedet skall upptagas
i nämndens protokoll, av vilket utdrag skall tillställas sökanden och
vederbörande taxeringsintendent.
I propositionen föreslås vidare ett tillägg till 17 § sekretesslagen av innehåll,
att handlingar i ärenden om förhandsbesked omgivas med sekretessskydd.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 5 samt. 2 avd. Nr 21.
2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21.
Sekretesskydd för nyssnämnda handlingar föreslogs icke i 1947 års taxeringssakkunnigas
till grund för propositionen liggande betänkande med förslag
om inrättande av en riksskattenämnd m. m. (SOU 1949:62). Men i
några däröver avgivna remissyttranden berördes frågan om sådant skydd.
Sålunda framhöll överståthållarämbetet, att beträffande sådana uppgifter,
som den skattskyldige tillhandahölle riksskattenämnden för att läggas till
grund för förhandsbesked, vore det icke i och för sig oomtvistligt, att uppgifterna
vore skyddade enligt 17 § sekretesslagen. Ämbetet ansåge emellertid
för sin del, att lagrummet vore att tolka så, att sekretesskyddet omfattade
dylika uppgifter. Vad åter anginge riksskattenämndens protokoll,
syntes det ämbetet uppenbart, att dessa icke vore skyddade enligt nämnda
lagrum, och ämbetet kunde ej heller finna, att de skulle vara skyddade på
annan grund. Med hänsyn till nödvändigheten att protokollet noggrant
redovisade alla de skäl, som påverkat nämndens ställningstagande, syntes
en väsentlig förutsättning för att en skattskyldig skulle begagna sig av
möjligheten att erhålla förhandsbesked vara, att han kände sig fullt övertygad
om att hans ifrågakomna ekonomiska transaktioner ej bringades till
offentlighet, innan han själv önskade det.
I ett av Sveriges industriförbund m. fl. åberopat yttrande framhölls, att
handlingar i ärenden rörande meddelande av förhandsbesked icke sällan
torde bliva av sådan beskaffenhet, att de i enlighet med de principer, som
kommit till uttryck i sekretesslagen, icke borde utlämnas till allmänheten.
Enligt lagens ordalydelse syntes emellertid någon inskränkning i rätten
att utbekomma handlingar i ärenden av före varande slag icke gälla. En
komplettering av lagen vore därför erforderlig, så att inskränkningen i utlämningsrätten
komme att avse även handlingar i ärenden rörande förhandsbesked
liksom ock de meddelade förhandsbeskeden, allt i den mån
handlingarna eller beskeden innehölle upplysningar om yrkesutövares affärs-
eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande kunde lända honom till
men.
Skånes handelskammare uttalade likaledes den meningen, att till nämnden
ingivna och där registrerade handlingar i ärenden avseende förhandsbesked
borde vara undandragna offentligheten. Ej heller själva förhandsbeskedet
borde av nämnden delgivas annan än sökanden och alltså icke
länsstyrelser eller taxeringsmyndigheter.
Föredragande departementschefen har i den nu berörda frågan om sekretesskydd
uttalat, att ett utnyttjande av den föreslagna möjligheten att
erhålla förhandsbesked ofta skulle nödvändiggöra ett redovisande av uppgifter,
beträffande vilka ett berättigat krav på sekretesskydd förelåge. Visserligen
kunde, har departementschefen framhållit, sökanden i viss män
undvika att lämna sådana uppgifter skriftligen och i stället inför nämnden
lämna motsvarande uppgifter muntligen. I den mån sistnämnda uppgifter
vore av direkt betydelse för tillämpningen av ett förhandsbesked måste
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21.
3
de emellertid intagas i nämndens protokoll. Då 1937 års sekretesslag eller
de av Kungl. Maj:t med stöd av denna lag utfärdade bestämmelserna icke
syntes lämna det önskade skyddet, borde ett tillägg till lagen göras för tillgodoseende
av detta syfte. Departementschefen har emellertid framhållit,
att ett av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked kunde vara av betydande
intresse för myndigheter och enskilda, som ville hålla sig underrättade
om rättstillämpningen. Det föreslagna sekretesskyddet borde därför
icke utgöra något hinder för nämnden att på lämpligt sätt och med
iakttagande av de synpunkter, som man med sekretesskyddet velat tillgodose,
bringa av nämnden antagna principer till allmän kännedom.
Utskottet. Riksdagen har på förslag av bevillningsutskottet redan antagit
de i propositionen framlagda förslagen till ändringar i taxeringsförordningen
och till förordning om rätt att av riksskattenämnden erhålla
förhandsbesked i taxeringsfrågor. Utskottet finner på de i propositionen
anförda skälen, att ifrågavarande lagstiftning bör, till skydd för enskildas
behöriga ekonomiska intresse, åtföljas av en utsträckning av sekretesskyddet
i 17 § sekretesslagen. I propositionen har också framlagts ett lagförslag
i detta syfte. Vid detta lagförslags bedömande har utskottet utgått
ifrån att den för hela vårt samhällsskick så väsentliga offentligheten icke
bör inskränkas i vidare mån än som betingas av de i 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen
angivna intressena. Från denna utgångspunkt har utskottet
uppmärksammat, att enligt förslaget icke blott till myndighet i
ärenden om förhandsbesked ingivna utan även hos myndigheten upprättade
handlingar och alltså även sådana, som innehålla myndighetens beslut,
generellt skola omgivas med sekretess. Ett så vidsträckt hemlighållande av
myndighets beslut inger enligt utskottets mening betänkligheter. Sekretessskyddet
för riksskattenämndens förhandsbesked eller, om besvär däröver
anförts, för Kungl. Maj:ts eller kammarrättens i anledning av besvären
meddelade beslut bör enligt utskottets mening i stället regleras så, att det
inträder endast när ett offentliggörande av beslutet med hänsyn till däri
förekommande upplysningar om affärs- eller driftförhållanden kan lända
sökanden eller annan till men. Prövningen härav bör ankomma på den
myndighet, som meddelar förhandsbeskedet eller beslut i anledning av besvär
över detsamma, och företagas i samband med att myndigheten skiljer
saken från sig. En prövning i annat sammanhang av frågan om besluts utlämnande
måste nämligen bliva förenad med sådana olägenheter, att utskottet
anser en dylik prövning icke böra komma i fråga. Naturligt blir
att den, som önskar sekretess, i sin ansökan om förhandsbesked respektive
i sina besvär gör framställning därom. Särskilda betänkligheter möta ock
mot att förhandsbesked eller beslut, som ingivas för att lända till efterrättelse
vid taxering, hållas hemliga. Behov av sekretesskydd synes ej heller
föreligga längre än till dess beskedet eller beslutet ingives till taxerings
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21.
myndighet. I lagen bör därför stadgas, att skyddet upphör, när besked eller
beslut på sätt nu angivits åberopas.
Under hänvisning till det anförda får utskottet, med understrykande
tillika av departementschefens uttalande, att det föreslagna sekretesskyddet
icke bör utgöra hinder för nämnden att bringa av denna antagna principer
till allmän kännedom, hemställa,
att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, nr 64, i vad den hänvisats till konstitutionsutskottet,
icke kunnat i oförändrat skick bifallas,
i anledning av samma proposition måtte antaga följande,
såsom utskottets förslag betecknade
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Till myndighet---uppgiftens datum.
Förmögenhetslängd ävensom---längdens datum.
Handlingar i ärenden, som avses
i förordningen om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked
i taxeringsfrågor, må ej utan
samtycke av den som sökt beskedet
utlämnas till annan tidigare än
tjugu år från handlingens datum.
Handlingar i ärenden, som avses
i förordningen om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked
i taxeringsfrågor, må ej utan
samtycke av den som sökt beskedet
utlämnas till annan tidigare än
tjugu år från handlingens datum.
Vad nu sagts skall dock beträffande
myndighets beslut i dylikt
ärende gälla endast om myndigheten
i beslutet förordnat därom. Sådant
förordnande skall myndigheten
meddela, om den finner, att beslutets
offentliggörande, med hänsyn
till däri förekommande upplysningar
om affärs- eller driftförhållanden,
kan lända sökanden eller
annan till men. Beslut i ärende om
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21.
5
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
förhandsbesked må i intet fall hemlighållas,
sedan det åberopats vid
taxering.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1951.
Stockholm den 24 april 1951.
På konstitutionsutskottets vägnar:
JONES ERIK ANDERSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson*,
Karl August Johanson, Herlitz, Björck*, Gustav Emil Andersson,
Bergh*, Fritjof Thun*, Damström och Hedenby; samt
från andra kammaren: herrar von Friesen*, Fast, Norén, Swedberg,
Spångberg, Nolin, Hansson i Skediga, Hammar, fru Svedberg* och fru
Wallin.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av hrr Gottfrid Karlsson, Fritjof Thun, Damström, Hedenby, Fast, Norén
och Spångberg samt fru Svedberg och fru Wallin, som ansett, att utskottets
yttrande bort ha följande lydelse:
Riksdagen har på förslag av bevillningsutskottet redan antagit de i propositionen
framlagda förslagen till ändringar i taxeringsförordningen och
till förordning om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i
taxeringsfrågor. Utskottet finner på de i propositionen anförda skälen, att
ifrågavarande lagstiftning bör, till skydd för enskildas behöriga ekonomiska
intresse, åtföljas av en utsträckning av sekretesskyddet i 17 § sekretesslagen.
I propositionen har också framlagts ett lagförslag i detta syfte.
Enligt förslaget skola emellertid icke blott till myndighet i iirenden om
förhandsbesked ingivna utan även hos myndigheten upprättade handlingar
och alltså även sådana, som innehålla myndighetens beslut generellt
omgivas med sekretess. Ett så vidsträckt hemlighållande även av beslut
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21.
kan ur principiella synpunkter anses betänkligt. Inom utskottet har därför
övervägts, huruvida icke sekretesskyddet för riksskattenämndens förhandsbesked
eller, om besvär däröver anförts, för Kungl. Maj:ts eller kammarrättens
i anledning av besvären meddelade beslut borde begränsas till sådana
fall, där ett offentliggörande av dem med hänsyn till däri förekommande
upplysningar om affärs- eller driftförhållanden kunde antagas lända
sökanden eller annan till men. Skyddet kunde härvid tänkas anordnat
antingen på det sätt, att myndigheten från fall till fall beslutade, om ifrågavarande
handlingar skulle offentliggöras eller ej, eller ock så, att sökanden,
om han önskade hemlighållande av myndighetens beslut, finge särskilt
påkalla detta.
En utformning av bestämmelserna i ämnet efter den förstnämnda linjen
har utskottet emellertid ej funnit lämplig. Det torde nämligen icke alltid
vara möjligt för vederbörande myndighet att avgöra, i vad mån ett offentliggörande
kan vara förenat med risk för ekonomisk skada för sökanden
eller annan, exempelvis på grund av konkurrensförhållanden. Vidare skulle
med bestämmelser av dylikt innehåll fall kunna inträffa, då en sökande av
osäkerhet om huruvida av honom lämnade uppgifter komme att hemlighållas
eller ej, avhölle sig från att anlita riksskattenämnden trots behov
därav, varigenom syftet med inrättandet av nämnden åtminstone delvis
skulle förfelas. Slutligen kunde en dylik lagstiftning få till följd, att sökanden
betungades med att förebringa utredning om att ett offentliggörande
av beslutet i ärendet kunde lända honom till men.
Valdes däremot den utformningen av bestämmelserna i ämnet, att sekretesskyddet
för myndighets beslut, gjordes beroende av att sökanden påkallade
sådant skydd, talar sannolikheten för att detta skulle leda till att
sekretess komme att påkallas i nära nog alla ärenden. Större offentlighet
skulle därför näppeligen vinnas. Med hänsyn till att i allt fall till myndighet
i ärenden om förhandsbesked ingivna handlingar — i likhet med
andra uppgifter, som lämnas myndighet för beräknande av skatt — böra
omgivas med sekretess, finner utskottet det dessutom följdriktigast, att
också myndighetens beslut, vilka i stor utsträckning torde komma att innehålla
samma uppgifter som de av sökanden ingivna handlingarna, omgivas
med sekretess.
Betänkligheterna mot det i propositionen föreslagna vittgående sekretessskyddet
minskas tillika av den möjlighet till insyn i myndigheternas verksamhet
i ifrågavarande ärenden, som likväl förefinnes, i det en sökande,
som finner myndighetens beslut i hans ärende anmärkningsvärt, äger
bringa beslutet till offentligheten. Härtill kommer att det föreslagna sekretesskyddet,
såsom departementschefen framhållit, icke bör utgöra hinder
för att av riksskattenämnden antagna principer bringas till allmän kännedom.
Utskottet vill i anslutning till detta departementschefens uttalande
framhålla såsom önskvärt, att i instruktionen för nämnden intages en före
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21.
7
skrift, att av nämnden tillämpade principer i ärenden om förhandsbesked
skola offentliggöras.
På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet böra tillstyrka det
framlagda lagförslaget och hemställer alltså,
att riksdagen, med bifall till förevarande proposition,
nr 64, såvitt den hänvisats till konstitutionsutskottet,
måtte antaga följande
Lag
angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
17 §.
Till myndighet---uppgiftens datum.
Förmögenhetslängd ävensom---längdens datum.
Handlingar i ärenden, som avses
i förordningen om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked
i taxering sfrågor, må ej utan
samtycke av den som sökt beskedet
utlämnas till annan tidigare än
tjugu år från handlingens datum.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1951.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i stadgan den 21 februari 1941 s. 6 i texten