Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om understöd åt arbetaren J. A. Forsberg.

1951-04-20 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1951:103, Utlåtande i anledning av väckt motion om understöd åt arbetaren J. A. Forsberg.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Nr 103.

Utlåtande i anledning av väckt motion om understöd åt arbetaren

J. A. Forsberg.

(5.e nvd.)

I en inom andra kammaren av herr Nilsson i Varuträsk väckt motion

(II: 187) har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att understöd skall

utgå till arbetaren Johan Artur Forsberg, Granö, med ett belopp av 3 000

kronor per år för skada, som han ådragit sig genom olycksfall i arbete i

domänverkets tjänst, från och med den 26 maj 1948 och intill den dag, då

Forsberg kan anses återställd och arbetsförmågan återvunnits och att medel

härtill må anvisas från anslaget till Diverse pensioner och understöd

in. m.

I motionen erinras till en början, att sedan 1950 års riksjdag i anledning

av en då väckt motion (II: 24) medgivit, att till Forsberg finge på grund av

berörda, den 11 mars 1948 inträffade olycksfall i arbete från nyssnämnda

anslag utbetalas ersättning enligt grunderna i 1916 års olycksfallsförsäkringslag

för tiden efter den 25 maj 1948, riksförsäkringsanstalten därefter

— jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1950 — anbefallts att på grund

av olycksfallet utbetala ersättning enligt olycksfallsersättningslagen jämväl

för tiden efter den 25 maj 1948. Härefter anföres i motionen följande.

Hösten 1950 erhöll Forsberg en engångssumma på 1 700 kronor jämte

meddelande, att ytterligare medel icke skulle komma att utgå. Efter hänvändelse

till riksförsäkringsanstalten erhölls besked om att riksdagens uttalande

i frågan var till den grad svårt att tolka, att ärendet måste underställas

Kungl. Maj :ts prövning. I socialdepartementet, där ärendet inlämnades

i oktober 1950, uppstod likaledes stor tveksamhet, och det rådet erhölls

att på nytt låta ärendet komma inför riksdagens prövning.

I den vid 1950 års riksdag väckta motionen anfördes rörande det Forsberg

övergångna olycksfallet följande.

Arbetaren Johan Artur Forsberg, Granö, Degerfors socken, som sedan

sommaren 1939 varit anställd vid hos domänverket förekommande arbeten

såsom ved- och timmerhuggning, hyggesrensningar, vägbrytningar, lastningsarbeten

etc., råkade den 11 mars 1948 genom olycksfall i arbete skada

ryggen. Forsberg rullade en stock men halkade i en grop, varefter han icke

själv kan beskriva händelseförloppet på grund av skadans allvarliga omfattning.

Den skadade vårdades dels av läkare vid Vindelns sjukstuga, dels

å Umeå lasarett samt på vanföreanstalten i Härnösand.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Riksförsäkringsanstalten tillerkände ersättning för tiden 12 mars till

och med den 25 maj 1948, varefter bidrag icke utgick. I beslutet förklarade

riksförsäkringsanstalten, att anstalten funne klagandens efter den 25 maj

kvarstående besvär icke stå i samband med olycksfallet den 11 mars 1048

samt klaganden förty icke vara berättigad till ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen

efter den 25 maj 1948. Forsberg anförde besvär, men försäkringsrådet

fann ej skäl göra ändring i överklagade beslutet.

Forsberg har sedan omskrivna olycksfall skedde icke kunnat uträtta något

arbete, och invaliditet torde med stor sannolikhet kunna påräknas för

framtiden.

Då samtliga omkostnader i samband med olycksfallet ha betalts av Forsberg

själv och då han icke själv kunnat bidraga till liemmet, ha han och

hans familj kommit på ekonomiskt obestånd, varvid fattigvården inom Degerfors

socken månatligen bidragit till familjens underhåll.

Statsutskottet anförde i utlåtande nr 170 över den vid fjolårets riksdag

väckta motionen följande.

Utöver vad i motionen an föres framgår av för utskottet tillgängliga handlingar

i förevarande ärende, att Forsberg jämväl vid ett tidigare tillfälle än

det i motionen relaterade varit utsatt för olycksfall under arbete för domänverkets

räkning. Forsberg hade sålunda någon dag i december 1947 under

skogshuggning råkat ut för en ryggsträckning. I anledning härav hade han

vid tre olika tillfällen under januari 1948 sökt och erhållit läkarvård. Någon

anmälan till riksförsäkringsanstalten om detta olycksfall hade emellertid

icke skett, enär Forsberg hyst förhoppningar om att relativt snart bli

fullt återställd. Han hade också återgått i sitt vanliga arbete, ehuru han

icke känt sig fri från ryggbesvär. Det synes icke uteslutet, att de båda

olycksfallen i förening orsakat den ryggskada, varav Forsberg nu lider. Enligt

vad utskottet inhämtat, är skadan av så allvarlig art, att Forsberg för

närvarande är helt arbetsoförmögen. Några utsikter till eu varaktig förbättring

av hans hälsotillstånd synas knappast förefinnas. Vid angivna förhållanden

bar utskottet, oaktat någon rättslig skyldighet icke föreligger för

statsverket att till Forsberg utbetala ytterligare ersättning, funnit sådana

omständigheter vara för handen, alt det får anses skäligt att han erhåller

ekonomisk gottgörelse av statsmedel. Utskottet vill därför föreslå, att ersättning

jämlikt grunderna för olycksfallsförsäkringslagen beredes Forsberg

jämväl för tiden efter den 25 maj 1948, då ersättningen från riksförsäkringsanstalten

upphörde att utgå. Uppkommande kostnader härför torde

höra bestridas från anslaget till Diverse pensioner och understöd in. in.

WHO ars riksdag beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Såsom i den nu väckta motionen antytts, har riksförsäkringsanstalten,

jämlikt Kungl. Maj:ts beslut av den 9 juni 1950, till Forsberg utbetalat viss

ersättning för tiden efter den 25 maj 1948. Sålunda har anstalten genom

beslut den 4 oktober 1950 funnit skäligt tillerkänna Forsberg ytterligare

sjukpenning fr. o. in. den 2(5 maj t. o. in. den 31 juli 1948, vilken sistnämnda

dag läkarintyg utfärdats av t. f. överläkaren John Brolin, med 7

kronor 50 öre för dag, varjämte han tillerkänls ersättning för läkarvård,

medicin och resor med sammanlagt 250 kronor It öre. Vidare har anstal
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 103.

ten efter inhämtande av yttrande av sin överläkare, docenten Ivar Palmer,

genom beslut den 27 oktober 1950 funnit skäligt tillerkänna Forsberg livränta

efter en invaliditetsgrad av 20 procent med 540 kronor för år räknat

för tiden fr. o. m. den 1 augusti 1948 t. o. m. den 31 augusti 1950, vilken

dag läkarintyg utfärdats av överläkaren vid vanföreanstalten i Härnösand

Nils Lindström. Därjämte har anstalten i sistnämnda beslut förklarat, att

anstalten funne ytterligare ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagens

grunder icke kunna till honom utgivas.

I en den 12 november 1950 dagtecknad skrift har Forsberg hos Kungi.

Maj :t anfört besvär över riksförsäkringsanstaltens nyssnämnda beslut under

yrkande att ersättningsfrågan måtte upptagas till förnyad prövning.

I häröver den 16 december 1950 avgivet utlåtande har riksförsäkringsanstalten

till en början framhållit, att då anstalten — liksom även försäkringsrådet

— tidigare funnit någon ytterligare ersättning till Forsberg för

tiden efter den 25 maj 1948 icke kunna utgå enligt grunderna i olycksfallsförsäkringslagen,

anstalten stannat i stor tvekan, vilken ersättning borde

fastställas i anledning av 1950 års riksdags beslut. Emellertid hade anstalten

föranstaltat om ny undersökning av Forsberg å vanföreanstalten i

Härnösand, varjämte han anmodats insända styrkt uppgift om de utgifter,

han haft för läkarvård och resor i anledning av ryggbesvären. Därefter hade

läkarintyg inkommit, utfärdat av överläkaren vid vanföreanstalten Nils

Lindström den 31 augusti 1950, vari meddelats bl. a., att Forsbergs tillstånd

såväl objektivt som subjektivt vore oförändrat sedan undersökningen år

1948. Forsberg hade röntgenologiskt en del spondylosförändringar i ryggen

som kunde giva anledning till besvär, och det hade synts läkaren sannolikt,

att hans besvär vore orsakade av dessa förändringar, då man knappast

kunde tänka sig, att eu »sträckning» i och för sig kunde giva så långvariga

besvär.

I fortsättningen av sitt utlåtande upplyser anstalten — efter en redogörelse

för innebörden av anstaltens ovan återgivna beslut av den 4 och den

27 oktober 1950 om viss ersättning åt Forsberg — att anstalten i anledning

av Kungl. Maj :ts remiss av Forsbergs besvärsskrift ånyo inhämtat yttrande

från docenten Palmer, som därvid uttalat följande.

Forsberg uppges ha varit utsatt för två »olycksfall», dels i december 1947,

dels den 12/3 1948. I båda fallen skall han ha halkat eller sluntit. Det är

överhuvud osäkert, om dessa händelser, som äro alldagliga för en skogsarbetare,

kunna betraktas som olycksfall i olycksfallsförsäkringslagens mening.

Av det strax efter olycksfallet 1948 utfärdade läkarintyget nr 1 — vari

uppgives annan olycksfallsdag än i anmälan och diagnosen lumbago ställes

samt det talas om tidigare ischias och om uppträdandet vid det aktuella tillfället

av akuta smärtor i ryggen under arbetet utan att frågan om olycksfall

besvaras — bibringas man närmast uppfattningen, att något olycksfall

ej för läkaren uppgivits eller ej ansetts ha inträffat. Omständigheterna tyda

alltså på att de besvär, som uppträtt under arbetet, varit symptom på den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

7

föreliggande kroniska ryggsjukdomen. — Om man i ett fall som detta skäligen

ger ersättning för försämring genom »olycksfall», måste ersättningen

tydligen begränsas till eu kortare tidrymd, några veckor eller månader.

Emellertid har nu utgivits sjukpenning under 4Vj månad och därefter livränta

under cirka 2 år, vilket är betydligt längre än som brukar ges för försämring

av kronisk åkomma efter ett obetydligt »olycksfall» och sålunda

är mycket liberalt. Forsbergs sjukdomssymptom och arbetsoförmåga efter

den 31/8 1950 bero helt på hans kroniska ryggsjukdom (jfr mitt yttrande

den 10/10 1950). Ur medicinsk synpunkt finnes intet skäl för utgivande

av annan eller ytterligare ersättning än som utgått. Utgivande av ytterligare

ersättning utöver vad som skett skulle ur prejudicerande synpunkt

medföra stora risker. Praktiskt taget alla personer med den synnerligen

vanliga ryggsjukdom det här gäller kunna i det förflutna påvisa något ansträngande

eller olycksfallsliknande moment av liknande alldaglig natur,

som förekommit i detta fall, och skulle samtliga kunna göra samma rätt

till ersättning gällande som Forsherg.

För egen del har anstalten uttalat, att den kroniska sjukdom i ryggen,

varav Forsberg lider, uppenbarligen icke kunde vara föranledd av något av

de lindriga olycksfall, varav Forsberg uppgivits ha drabbats i mars 1948

och eventuellt i december 1947. Anstalten har vidare funnit, att händelserna

icke kunna ha medfört sådan försämring av sjukdomen, att även med den

utsträckta tolkningen av olycksfallsförsäkringslagen, som syntes ha åsyftats

med riksdagens beslut, ytterligare ersättning borde utgivas. Under åberopande

av det anförda har anstalten hemställt, att de av Forsberg anförda

besvären icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Ifrågavarande besvärsärende är f. n. beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Utskottet. Såsom utskotlet i sitt utlåtande nr 170 vid fjolårets riksdag

uttalat, synes det utskottet icke uteslutet, att de båda olycksfall, för vilka

Forsberg utsatts i december 1947 och mars 1948, i förening orsakat den

ryggskada, varav Forsberg lider. Vad därefter i ärendet förekommit har

icke rubbat denna utskottets uppfattning. Av det utav riksförsäkringsanstalten

i dess ovan återgivna utlåtande till Kungl. Maj:t åberopade läkarintyget,

utfärdat den 31 augusti 1950 av överläkaren vid vanföreanstalten

i Härnösand Nils Lindström, framgår, att någon förbättring då icke inträtt

i Forsbergs tillstånd sedan år 1948. Enligt vad utskotlet inhämtat, är Forsberg,

som nu nått en levnadsålder av 58 år, på grund av sin kroniska ryggåkomma

helt arbetsoförmögen och någon förbättring i hans tillstånd lärer

icke vara att påräkna. Vid angivna förhållanden finner utskottet skäligt,

alt ytterligare ersättning lillerkännes Forsherg av statsmedel, förslagsvis

med ett belopp av 2 700 kronor för år alt utgå räknat från och med den 1

september 1950. Å ersättningsbeloppet i fråga torde böra utgå lilläggsförmåner

enligt samma grunder som gälla beträffande livräntor enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Uppkommande kostnader torde böra bestridas av

anslaget till Diverse pensioner och understöd in. in.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 10,‘{.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i anledning av motionen II: 187 medgiva,

att till Johan Artur Forsberg må, räknat från och med

den 1 september 1950, under hans återstående livstid från

anslaget till Diverse pensioner och understöd in. in. utbetalas

en årlig ersättning av 2 700 kronor jämte tilläggsförmåner

därå enligt ovan angivna grunder.

Stockholm den 20 april 1951.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Närvarande: se under utlåtandet nr 102.

ltluns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1951

110303

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:162 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion o-m understöd åt arbetaren J. A. Forsberg. a1 i texten